John Steinberg, Skolfrågor för journalister, version 1, april 2014
1
Skolpolitik: Uppslag för journalister inför valet 2014 Bakgrund: Det finns många orsaker till den svenska skolkrisen. Här följer en sammanfattning av olika infallsvinklar att utforska vidare. Fallande skolresultat i internationella undersökningar beror på en mängd olyckliga omständigheter och beslut som har fattats inom en mycket kort tidsperiod. Startpunkter för undersökningar och reportage: -
Beslut om heldagsomsorg och ”samlad skoldag” i slutet på sjuttiotalet förvandlade skolan från en kunskapsinstitution till en social institution. 1975 var 5% av alla barn 79 år inskrivna på fritidshem. 2012 var 82,8% inskrivna på fritidshem. Detta innebär att en allt större del av skolans budget går till skolans sociala verksamhet.
-
Den ekonomiska politiken som förs mer eller mindre tvingar båda föräldrarna till heltidsarbete. Kan det hända att det som möjligtvis har varit bra ur ett genusperspektiv har fungerat sämre ur barnets perspektiv? Kontroversiellt, därför ett intressant spår att följa. Vad kan möjligtvis orsaka den dramatiska utvecklingen av psykisk ohälsa hos barn och ungdomar? (Se Gordon Neufelds arbete med anknytningsteori.)
-
Svenska skolelever tränar färre timmar på de färdigheter och kunskaper som efterfrågas i internationella undersökningar som t.ex. Pisa och THIMSS. Förutom att skoldagen är kortare än i många andra länder störs undervisningen av mängder av trivselaktiviteter som gör att många undervisningstimmar ersätts av aktiviteter som, till exempel, skolans fotbollsturnering, skolans roliga dag, riksmarsch mot cancer och kanelbullens dag. Hur stor procent av de lektioner som styrdokumenten säger att man ska ha har genomförts i praktiken?
-
Ett exempel på punkten ovan är antal timmar som går åt till nationella prov. I år 6 finns fem provämnen uppdelade i 13 delmoment. Varje delmoment tar, i princip, en hel förmiddag att genomföra vilket innebär 13 gånger 4 lektionstimmar = 52 förlorade lärarledda lektioner. Vissa kommuner ger lärare en hel dag per ämne för att rätta proven, vilket innebär 5 dagar, 6 lektioner = 30 lektionstillfällen utan den ordinarie läraren. En del kommuner kallar till rättningsträffar på skoltid och då försvinner 5 gånger 2 timmar = 10 timmar utan den ordinarie läraren. I värsta fall kan 92 lektioner under ledning av den ordinarie läraren försvinna på grund av provtillfällen och rättning av proven. I och med detta kan nationella prov i själva verket motarbeta sitt eget syfte. Det innebär en drastisk reduktion i antal undervisningstimmar med den ordinarie läraren.
-
Skolkrisen är i själva verket en samhällskris men försvårande omständigheter i samhället bidrar till skolans utmaningar som sällan, för att inte säga aldrig, berörs i skoldebatten. Troligtvis är det så eftersom det är alltför kontroversiellt att prata om migrationspolitik, bostadspolitik, ekonomisk politik, arbetsmarknadspolitik och liknande som utan tvekan på sitt sätt har skapat försvårande omständigheter för skolutveckling. Till exempel har flera småkommuner fått ta emot hundratals flyktingbarn i skolan vilket motsvarar upp till 20% av alla elever i skolsystemet i en kommun – på mycket kort tid. Detta har satt skolan under stort budget- och metodikstress.
John Steinberg, Skolfrågor för journalister, version 1, april 2014
2
-
Det är välbekant att sökpressen, trots en svag uppgång nu, till lärarutbildningen har varit extremt låg där i princip alla med gymnasiekompetens som söker till en lärarutbildning kan komma in. Detta i sin tur har lett till en försvagning av kunskapsbasen hos lärarkåren och även till en hög procent avhopp från lärarutbildningen. Hur ligger det till med kunskapsnivån hos lärarstudenterna? Hur ser söktrycket ut idag? Hur många faktiskt genomför utbildningen?
-
Internationellt sett anses den svenska lärarutbildningen hålla låg kvalitet. Finland uppges ofta vara en förebild – med antagningsprov, ofta 10 sökande till varje plats, med 10-14 observationslektioner som lärarstudenter gör inför speciellt utbildade handledare. I Sverige har universiteten lagt över ansvar för bedömning av lärarstudenter till handledare i skolorna som inte har utbildning för uppgiften. Lektorsbesök från universiteten har i princip upphört eller minimaliserats till 1-2 besök under utbildningens gång. Universitet i Sverige utfärdar examensbevis utan insyn i bedömningen av lämpligheten.
-
Många skyller på kommunaliseringen. Andra skyller på friskolebeslutet som anses ha bidragit till segregeringen vilket i sin tur har försvagat ambitionen om en likvärdig skola för alla. Dessa spår har fått stor plats i skolreportagen. Det är dock föga troligt att friskolebeslutet kommer att rivas upp med regeringsskifte eftersom MP var och är en drivande kraft bakom beslutet. Dock är detta ett intressant spår, t.ex. kopplingen mellan Waldorfskolorna och därmed andra friskolor till Miljöpartiet ursprung.
-
Beslutsinstabilitet är onekligen en orsak bakom skolkrisen, något som är mera än tydligt om vi återigen jämför med grannlandet, Finland. Förändringar med timplaner, betygskriterier, ämnesfördelningen, skollagar, styrdokument, m.fl. har avlöst varandra i en strid ström. Påståenden om evidensbaserade och forskningsbaserade beslut stämmer inte, utan den svenska skolan är ovanligt politiserad. Jämför med andra länder.
-
Ytterligare ett spår – varför är skolforskare så tysta i skoldebatten? Hur många skolforskare (och lärare för all del) är överens om att regeringens åtgärder är korrekta för att vända trenden?
-
Teknikutvecklingen bidrar till en press att utnyttja alltfler digitala verktyg i skolan. Kommuner köper surfplattor och datorer i rasande fart ofta utan tillräcklig utbildning för personalen, tillräckligt översyn av de infrastrukturella problem som de skapar eller tillräckligt insyn i de pedagogiska fördelarna och nackdelarna. Tillgång till nätet under undervisningstid ger mängder av möjligheter, men dessa möjligheter kräver struktur och genomtänkta policys. Frågan är vilka omständigheter som krävs för att teknik ska bidra till att minska kunskapsgapet som har uppstått mellan Sverige och andra länder? Med andra ord, hjälper eller stjälper ny teknik i skolan?
-
Sista frågan hör ihop med en större fråga om kunskapssyn. Regeringen (och journalistkåren får jag lov att hävda) använder en ”instrumentell kunskapssyn” vilket innebär att bevis på ”framgång” sitter i betygsresultat, provresultat, internationella studier, timplaner, ämnesuppdelningen och styrdokument. På så sätt kan man ”mäta” vad eleverna tillsynes har haft eller lärt sig (om man nu litar på kunskapstester som mått på kunskap). Bland pedagogiska forskare är övertygelsen den motsatta – att nyckeln till livslångt lärande sitter i elevens metakognitiva förmåga. Detta innebär
John Steinberg, Skolfrågor för journalister, version 1, april 2014
3
att ”att lära sig att lära” blir viktigare att följa än att bocka av vad eleverna redan har lärt sig. Ämnesinnehåll och projektarbete blir därför ”metaforer” och inte slutmål. Att lära sig processen för att sortera, prioritera, analysera, värdera och presentera information blir huvudmotivet för ens skolarbete i motsats till ”klara kursen”mentaliteten som råder nu. Med andra ord bör beslutsfattare, lokalt och nationellt, granskas utifrån deras kunskapssyn. -
Ännu mer intressant är hur ofta nuvarande beslut inom skolsektorn bryter mot gängse svenska värderingar. Det är värderingar som demokrati, delaktighet, jämställdhet, samverkan, solidaritet och ”alla ska med” som man kan hävda har bidragit till Sveriges framgångar som nation. Förutom detta med jämställdhetsfrågan, kan man påstå att de flesta skolbesluten på senare år har motverkat grundläggande svenska värderingar. Friskolebeslutet motverkar idén om solidaritet, likhetsprincipen och ”alla ska med.” Föräldrar och barn kan visserligen välja skola, men knappast haft mera att säga till om om skolans innehåll, form och didaktik. Lärarens självständighet och självbestämmande har förminskats i en rasande fart vilket många hävdar är en förutsättning för professionell utveckling.
-
De flesta kommuner och skolor har gått över till arbetsplatsförlagd tid, vilket innebär en dramatisk förändring av lärarnas arbetstider. Det är en välkänd psykologisk princip att ju mera tid man har desto mer tid fyller man – i detta fall med möten, arbetsgrupper, kommittéer, dokumentation, fortbildning och konferenser. Det är inte bara regeringens ökade krav på dokumentation och mättning som är boven i dramat utan en arbetstidsförändring som ger lärarkåren ännu mindre tid för egen planering, lektionsförberedelser och lektionsanalyser. Detta bidrar ytterligare till känslan av att bli styrd och förminskad i sin yrkesprofessionalitet. Hur fördelar lärarna sin arbetstid och vad har förändrats?
-
Målstyrning och hela ”paketet” med s.k. New Public Management har slagit till med full kraft mot skolan. Målstyrning är en förödande idé. Man styr med värderingar, inte med mål. Målstyrning styr även kunskapssynen och gör den ännu mer instrumentell enligt ”bocka av och gå vidare”-principen som kan vara förödande för ett fördjupat lärande och metakognition.
-
Fråntagandet av föräldraansvar har varit en drivande kraft ändå sedan Alva Myrdals tid då professionella pedagoger skulle överta fostran av våra barn. Denna brist på tillit till föräldrarna har också lärt föräldrar att de inte heller behöver ta ansvar – det gör förskolan och skolan från allt till frukost till läxor. Förväntansnivån på vad förskolan och skolan ska göra för barnen och deras föräldrar är nog i en klass för sig om man jämför internationellt. Uppåt 90% av alla treåringar går i förskolan i Sverige, en mycket, mycket hög siffra internationellt. Det är i sig är inte problemet, utan problemet ligger i ett skifte i ansvarstänkande hos föräldrarna vilket leder till att ”fostransbördan” blir allt tyngre för skolans personal. Stämmer detta påstående?
-
Man kan nog hävda att skolans roll i samhället är väldig överdriven. Fokus på skolan och dess problem tar bort fokus från helheten – hur man skapar ett lärande samhälle, hur det kollektiva kan balanseras mot det individuella, hur välfärdsutveckling kan leda till välmående utveckling, o.s.v. Har inte media lika mycket inflytande på samhällsutvecklingen som skolan? När Lärarförbundet hävdar att ”Framtiden börjar i klassrummet” förminskas återigen föräldrarnas ansvar och betydelse. Framtiden, i
John Steinberg, Skolfrågor för journalister, version 1, april 2014
4
själva verket, börjar i familjen, hur än denna familj ser ut. Varför hävdar man att framtiden börjar i skolan? -
Något att undersöka – är det någon i regeringen eller på utbildningsdepartementet som verkligen läser OECD-rapporter eftersom de rekommenderar ”att svensk skola fokuserar mer på att träna till ett öppet sinne inför nya situationer, att eleverna vågar tvivla, ifrågasätta och i större utsträckning använda intuition för att lösa problem,”? Man kan ju undra. Man kan ju också undra hur regeringens anknytning till skolforskningen och skolforskare ser ut eftersom så många beslut går stick i stäv mot vad många skolforskare hävdar är bra för utvecklingen.
-
”Diagnoshysteri” – är det rättvist att säga så? ADD, ADHD, dysleksi, dyskalkyli, autism-spektrum… hur kommer detta sig att vi under en så kort tidsperiod har alltfler barn med olika typer av sociala eller inlärningssvårigheter? Hur hanteras detta i skolan? Är diagnoser en fördel eller en nackdel för eleven, för familjen, för skolan? Vem vinner på en diagnos?
-
Vilka barn får specialpedagogisk hjälp i skolan? Hur kommer det sig att i vissa länder där Finland återigen är ett bra exempel, får drygt 35% av eleverna specialpedagogisk hjälp någon gång i en skola som uppenbarligen fungerar väl, medan i Sverige i en skola som har problem med många som inte uppnår målen är det färre än 20% som får hjälp av en specialpedagog? Hur fungerar specialpedagogik i Sverige, elevvårdskonferenser och handlingsplaner för barn som har svårt socialt eller med sitt skolarbete?
-
Hur ser förvaltningsadministrationen ut i olika kommuner? Ju fler det är på förvaltningen ju flera projekt hittar man på. Är projekt man utsätter skolans personal för lösningen på skolproblemen eller en del av problemet? Undersök vilka projekt som en kommun har utsatt lärarna för om det har hjälpt eller inte hjälpt till med skolutvecklingen. Hur många jobbar på förvaltningarna egentligen och vad gör de? Hur stor del av budgeten går till förvaltning och administration? Hur kommer det sig att skolledare har så lite administrativt hjälp trots en ofta stora förvaltning, som ofta ger skolledarna ännu mera att göra?
-
Hur ser förhållandet ut mellan skolnämnder, förvaltningar, skolledarna och skolans personal? Vilka frågor behandlas av skolnämnder och vilket inflytande har dem?
Detta är bara ett litet urval av de utmaningar som finns där en mer undersökande journalistik skulle kunna bringa större klarhet. Många av dessa utmaningar är välkända och har uppmärksammats. Flera är kontroversiella och har därmed undvikits i debatten. Flera andra är avvikande till sin karaktär, men desto intressantare att utforska vidare. John Steinberg Fil.dr. i pedagogik, skolobservatör i 40 år, ursprungligen från USA och författare till 48 böcker om inlärning, skolutveckling, värderingar och ledarskap, t.ex. Panik i skolpolitik, Lyckas med digitala verktyg i skolan och Världens bästa fröken. john@steinberg.se, 0702-110900