Birath o Familj - sid

KRÖNIKA AV JOHAN BIRATH

Grandet och bjälken – del 1

Man ska som bekant inte ropa hej förrän man har kommit över bäcken, men det känns ändå som om coronaeländet börjar att närma sig slutet och att den gångna månaden på något sätt har varit kulmen vad antalet sjuka och hemmavarande belangar. Under andra halvan av januari var rekordmånga arbetskamrater hemma i karantän eller med symptom, och de klasser som jag undervisar var vissa dagar bara halva och någon enstaka gång inte ens det. Samtidigt har jag haft en kursplan att rätta mig efter, och där finns en stoffmängd som är så ambitiöst tilltagen att den skulle räcka i sex år bara i högstadiet. Att vi lärare måste forcera säger sig självt, och åtskilliga heliga kor måste slaktas och käpphästar tagas av daga för att vi ska lyckas att klämma in alla samer, tornedalingar, romer, burkpantare, biodynamiska odlare och återvinnare som, att döma av läroplanen, helt ska dominera de samhällsvetenskapliga ämnena som jag har på min lott. Om det inte vore för Gustav III:s påstådda homosexualitet, skulle han troligen ha raderats ut för länge sedan.

Nåja, en och annan anekdot och de spännande historiska händelserna och personerna får ändå plats i min sal, trots att de styrande har gjort sitt yttersta för att ingen ska behöva riskera att dra på munnen i skolbänken allt för många gånger under sina nio år i grundskolan. Följaktligen förekommer ordet ”humor ” inte en enda gång i läroplanen för grundskolan, vilket inte torde förvåna någon som har läst den. Utbildning är allvarliga saker, ska ni veta. Vilket får mig att minnas en replikväxling i en förstaklass i grannkommunen Mjölby i början av 1990-talet. Jag omskolade mig till lärare, och för att vi skulle vara riktigt säkra på att vi hade valt rätt inriktning på studierna, var vår första praktikperiod upplagd så att vi gjorde en vecka på varje stadium - fast det fick gudbevars inte heta ” stadium ” i skrift utan bara i tal, eftersom vi skulle bli 1-7-lärare eller 49-lärare och systemet med låg, mellan- och högstadium skulle dö av tvinsot var det tänkt. Det gick med det som det brukar i skolans värld: efter en period av stor förvirring återgick vi till det som fungerade bäst, det vill säga som det var från början.

Hur som helst, de små ettorna med de för åldern obligatoriska gluggarna i tandgarnityret undervisades – ironiskt nog om s-ljudet – av en pensionerad lärarinna som såg ut att ha varit nyutexaminerad under vasasönerna ungefär. Sin ålder till trots drev hon på de små barnen i rena mördartempot, där det ena momentet avlöste det andra som handklappningarna i en applåd: ”Rita en ko!” , ”Lägg ner kon!” , ”Ta upp räknehäftet ” , Slå upp sidan åtta!” Så småningom brast det för en stressad liten grabb, som vågade sig på en protest: ”Det här är inte roligt ” , kved han. Lärarinnan tvärnitade, fixerade den olycklige med blicken och fräste utan ett spår av ironi: ”I skolan HAR vi inte roligt!”

Nej, tänkte jag, det har du och dina gelikar sett till i över hundra år. Jag sa det klokt nog inte, eftersom jag hade högskolepoäng att beta av, men jag har sedan dess använt min upplevelse som det avskräckande exempel den utgör. I den bästa av världar hade kvinnan i fråga utgjort ett enastående undantag, men det fanns tyvärr fler. Ganska många, om sanningen ska fram. Själv tycker jag att kunskap och undervisning är något allt för roligt för att inte raljeras lite med, och med glimten i ögat vinner man många och förlorar ingen. Jag präntar från dag ett in i mina elever att vi SKA ha roligt i skolan –dock med det förbehållet att vi ska få lite gjort på köpet. Till och med de hunsade kroppsarbetarna förr i världen hade valet att sjunga under arbetet eller att blänga surt, och inget blir bättre av att man tjurar. Lönen blir inte högre heller, kan jag lägga till.

Vårterminens första kurs för mina båda sjundeklasser heter ”Jesus och Nya Testamentet ” och den innehåller även en inledande orientering med det fantasieggande namnet ”Vad är religion?” Genomgångarna kunde jag hålla inför klassen och de hemmavarande relativt pigga eleverna på samma gång med teknikens hjälp, men hur skulle jag examinera deras kunskaper och förmågor vid kursens slut med en så ryckig närvaro? Lösningen visade sig ligga i metoder som jag tidigare har övergett på grund av deras tveksamma effekt på inlärningen, men nu – i nödens stund – fick de duga.

Fortsättning följer

Så här blev det i färdigt skick.

Ett verkligt pusselarbete att foga ihop kalkstensplattorna. Runt 80 ton beräknas vikten på plattläggningen till. Även arkeologerna ville se vad som kunde dölja sig under den gamla stenbeläggningen.

Gammal kyrka får passande entré från gatan

Ny stenläggning i gammal stil framför Vårfrukyrkan

SKÄNNINGE (LT) Efter tidigare klagomål på entré-

planet framför Vårfrukyrkan i Skänninge har nu problemet äntligen avhjälpts på ett mycket tilltalande sätt.

Holy Greens fortsätter att expandera i regionen och Linköping står näst på tur när salladskedjan öppnar vid Lilla Torget till sommaren 2022.

Vid samtal med pastoratets fastighetschef har han samtyckt om problemet och lovade att återkomma när budgeten tillåter kostnaden och nu har det tydligen blivit möjligt.

Som entreprenör för arbetet har man valt firman Sören Alden från Vadstena. Arbeten av det här slaget kräver naturligtvis kontakter med arkeologin och vid tillfälle under hösten har arkeologer deltagit i arbetet

Alldeles nu i början av februari 2022 betraktas arbetet som slutfört och under fredagen den 11 februari plockades avspärrningarna bort runt arbetsplatsen och man kunde se arbetet i sin helhet.

Klart godkänt låter omdömet bland personer som passerar förbi.

Text och bild: STEN-ÅKE ANDERSSON

Ny salladsbar i Linköping

Holy Greens är en rikstäckande salladskedja vars meny består av kreativa sallader och hot bowls gjorda på råvaror som är bra för kroppen och snälla mot klimatet. Salladerna görs direkt vid beställning och består i mesta möjliga mån av svenska råvaror. – Holy Greens existerar för att människor enklare ska kunna välja god, bra mat som dessutom bidrar till en mer hållbar och hälsosam värld. Efter en lyckad öppning i Norrköping känns det fantastiskt roligt att lansera Holy Greens även i Linköping, säger David Egonson medgrundare och konceptansvarig på Holy Greens. Holy Greens öppnade först i Helsingborg 2013. Idag finns den populära restaurangkedjan i Stockholm, Malmö, Helsingborg, Göteborg, Uppsala, Örebro, Sundsvall, Växjö och Norrköping. Under februari öppnar även två enheter i Jönköping.

BEGRAVNINGSBYRÅER

ÖSTGÖTA

Begravningsbyrå

Anders, Margaretha, Åsa, Fredrik, Lillemor, Fredrik Trädgårdsgatan 27, Norrköping • 011-28 72 50 De Wijks väg 13, Finspång • 0122-211 11 Skönbergagatan 8, Söderköping • 0121-144 70 www.ostgotabegravning.se

Ett urgammalt olivträd på Eklaholm. Tora, dotter på Mandelmanns gård, tittar till tomatväxhuset.

Sköna utflyktsmål i Skåne

Värorganiserad bussresa med kända besöksmål

SKÅNE (LT) För att bryta tristessen i dessa pandemitider, ja det är inte över än, så tog vi en tur med buss till Skåne och Österlen. Det var en organiserad bussresa så vi kastade oss inte på vilken buss som helst.

LG Temaresor hade ordnat en tur som skulle gå till såväl guidade turer kring Kivik och Simrishamn som till, Eklaholm som ligger utmed Österlenvägen och andra sköna utflyktsmål.

LG eller Lars-Gunnar Samuelsson, som är hans riktiga namn, drar ihop en tur då och då. Vi var cirka 30 glada östgötar som styrde söderut. Med start i Motala.

Resan byggde lite på att få chansen att se, i verkligheten, de platser som lockar TV-tittarna runt om i landet, när vintern kommer smygande. Men att också få träffa glada och driftiga skåningar på Österlen.

Just nu rullar ju programmen från Mandelmanns gård som spelades in förra året. Det är mäktiga bilder och miljöer från gården Djupadal och ett par som för många år sedan köpte gården och utvecklat den till en stor turistattraktion. Inte minst med stor draghjälp av TV-programmet Mandelmanns gård.

Vi besökte gården precis när turistdörrarna stängts och både djur, människor och växtligheten skulle få en välbehövlig vila. Trots att vintervilan just inträtt så blommade och prunkade det. Planeringen var, kanske inte i full gång, men ändå till viss del förberedd.

Gustav Mandelmann hade dragit sig undan. Lättförståeligt, att stå till tjänst när folk trots stängningen klev in på gården, kan vara nog så jobbigt.

Vi fick fritt ströva omkring då L-G Samuelsson med sina goda kontakter, en gammal studiekamrat och lantbrukare från trakten, var garanten för att vi klarade oss själva vid besöket.

Man hörde, i gruppen ofta ord som: – Men titta där är ankorna som man ser på TV:n, och där är den vackra eken på kullens topp. Men kom, ropade någon, Linderödsgrisarnas kultingar är ute, och där borta går ju fru Mandelmann. Marie heter hon väl?

Ja, upptäckterna var många trots att säsongen är över. I tomatväxthuset träffade jag dottern Tora som sköter just den delen av den stora trädgårdsodlingen. Hon berättar om årets skörd och om de tusen och åter tusen som besökt Djupadal trots pandemin. – Nu måste både vi och alla växter få en välbehövlig vila inför 2022. Vi får rensa både våra hjärnor och trädgården, säger hon.

Familjen sköter och planerar själva trädgårdsdelen på gården medan hjälp tas in till andra delar.

Gården som är på cirka 60 hektar drivs ekologiskt och av de 60 hektaren så är 17 hektar odlad åkermark. 1996 förvärvade Mandelmanns gården och började bygga upp sitt drömställe bit för bit.

Under de senaste 10 åren har kyrkbyn Rörum blivit en vallfartsort för turister av alla de slag. Simrishamn är kommunen, för övrigt en kommun som innesluter mycket att det vi norrifrån längtar till, nämligen Österlen med sin långa och vackra kust och sitt fina ljus.

Vi tog också en tur till Kivik och landade mitt i en äppelsäsong, som just varit och som gjort Kivik mera känd än marknaden. Laddade med must och annat ställde vi kosan mot Löderup och gården Eklaholm. Behöver kanske inte säga mera för där huserar ju Karl-Fredrik. Ja ett efternamn i sammanhanget är kanske lite överkurs.

Vill säga med en gång att den som gillar överflöd måste bara åka till just Eklaholm. Här är det både överflöd, överdåd och överraskningar. Att Karl-Fredrik har en fallenhet för det sköna står utom all tvivel. Skillnaden mellan Djupadal och Eklaholm är att Mandelmanns låter naturen själv hjälpa till att forma upplevelsen medan Eklaholm in i minsta detalj formats av formgivaren själv, Karl-Fredrik.

Att kliva in på Eklaholm är som att ge sig in i en evig labyrint av vacker formgivning och lyx. Efter en stund funderar man på var man hamnat och vart man ska gå för att hitta tillbaka till utgångspunkten. Man slås direkt av att här finns det något för alla och att alla kommer med ett paket under armen efter besöket.

Timmarna bara far iväg på Eklaholm, man vill liksom ha allt och ändå inte. Här finns allt från en engelsk telefonkiosk till ett urgammalt olivträd och växter, möbler, krukor, statyetter, våfflor, köksredskap och gemyt.

Sammantaget kan man säga när TV-programmen spelas upp i rutan: – Där har vi varit tack vare Lars-Gunnar.

Själv njöt jag det skånska landskapet under några dagar och längtar dit snart igen. Kanske får en intervju med Ulf Lundell. Man vet aldrig.

Text och bild: UFFE HOLMERTZ

På Eklaholm slås man direkt av att här finns det något för alla, växter, möbler, krukor, statyetter, våfflor, köksredskap och gemyt. Alla kommer med ett paket under armen efter besöket. Gustav Mandelmann i populära tv-programmet Mandelmanns gård. Bild: WIKIPEDIA

Trevligt invigningsfika efteråt som gav tillfälle att ställa frågor. Ulf-Henrik Östlund, Platen, visar ett av de väl tilltagna och helkaklade badrummen. Johan L Nopp inspekterar köksdelen i trerummaren.

Två nya lägenheter i Godegård

Första nya lägenheterna sedan 1987 invigdes

GODEGÅRD (LT) Det är inte helt vanligt att det satsas på glesbygdsområden med nybyggnation av lägenheter, men det har man gjort i Godegård i norra delen av Motala kommun.

Det är Bostadsstiftelsen Platen som byggt om den gamla distriktssköterskemottagningen på Solgläntan till två jättefina lägenheter. Solgläntan är äldreboendet i Godegård med plats även för yngre. Detta ville man verkligen fira och bjöd in intresserade till en invigning och visning.

Daniel Starkengren, ordförande i Platen, hälsade välkommen och han hade uppmärksammat att Kjell Fransson arbetat mycket med landsbygdsfrågor och bad därför att Kjell skulle inviga de nya lägenheterna.

Kjell sitter med i kommunfullmäktige för L och i kommunens landsbygdsgrupp och såg det som en ära att få klippa bandet. – Idag ska vi göra något ganska unikt, inledde Kjell. Vi ska inviga två nya lägenheter som Bostadsstiftelsen Platen har byggt här i Godegård. Det hände enligt uppgift senast 1987! Men innan vi klipper bandet skulle jag vilja summera lite först vad kommunen har gjort för landsbygden denna mandatperiod.

Så fortsatte Kjell att berätta om skolan som återöppnades i början av mandatperioden. Då affären lades ner, satsades det på ett utlämningsställe för livsmedel och andra förnödenheter i samarbete med Ica Nära i Tjällmo. Där var även Platen inblandad. Ny beläggning har lagts på ett par gator i Godegård, och vägen till Motala har fått ny beläggning, likaså vägen till Zinkgruvan. En ny biblioteksbuss kommer senare i år börja rulla på landsbygden.

Om ett par år kommer Östgötatrafiken att trafikera med anropsstyrd trafik på lördagar och söndagar. Godegårdsborna är helt utan busstrafik på helgerna nu. En inventering har gjort över de ödehus som finns i området och man har funnit många. Det finns flera intresserade av dessa hus, men tyvärr är bankerna lite njugga att bevilja lån till hus på landsbygden.

Johan L Nopp (L) till vänster ser på när Kjell Fransson (L) klipper invigningsbandet. Daniel Starkengren håller i till höger.

Kjell informerade även om att en stor bredbandsutbyggnad på landsbygden är på gång, och för första gången har kommunen lagt egna pengar på utbyggnaden. Tillsammans med det statliga bidraget på 33 miljoner kronor blir det 50 miljoner kronor. – Anledningen till att vi fick så mycket statliga medel, fortsatte Kjell, var att kommunen sedan ett par år arbetar mycket strukturerat med bredbandsutbyggnaden och därmed kunde visa på flera konkreta planer tillsammans med Borenet och Utsikt.

Godegårds samhälle har redan ett utbyggt bredband efter intensivt arbete av Bygderådet. De lägger nu ner ett enormt arbete för att få ett tågstopp i Godegård eller Gränslandet som man börjat kalla området. Det skulle gynna hela norra Motala kommun och även bygden norr och väster om Närkegränsen.

Kjell berättade även om att det finns tomter till salu i Godegård och kommunen ska undersöka förutsättningarna att bygga ett villaområde vid Hökasjön, så snart översiktsplanen är antagen.

Så klippte Kjell av bandet med orden: – Bostadsstiftelsen Platen och Motala kommun hoppas nu att dessa lägenheter kommer att vara till stor glädje för Godegård under många år framöver. Och min och vår förhoppning är att det inte ska dröja 35 år innan vi ska inviga ytterligare bostäder i Godegård. Nästa gång kanske vid Hökasjön.

De som var med på invigningen fick så gå in och inspektera det nya lägenheterna. Båda lägenheterna ligger på bottenplan med egen ingång. Så ljusa och fräscha! En trea på 70 kvadratmeter med ett jättestort kök. Likaså en etta på 38 kvadratmeter. UlfHenrik Östlund, från Platen, berättade att de båda lägenheterna är modernt utrustade med kyl och frys, spis med häll och ugn, diskmaskin, fiber indraget, och helkaklat badrum med handukstork och dusch.

Det finns uttag för egen tvättmaskin om man vill, men det går även att få använda tvättstugan som finns i Solgläntans byggnad. Uppvärmning ingår, men hushållselen får man som vanligt bekosta själv. Treans hyra är 6 700 kr i månaden och ettan 3 800 kr per månad och båda läggs ut för uthyrning den 15 februari. runt och tittade. Verkligen jättefina. Man har tagit tillvara utrymmet på bästa sätt och gjort dessa lägenheter väldigt tilltalande. Slår detta väl ut ska man börja titta på andra orter om intresse finns för byggnation, exempelvis Tjällmo, Nykyrka, Degerön, Medevi.

I Godegård fanns redan ett önskemål om flera lägenheter, så det var därför man började bygga här.

Bra initiativ av Platen att göra något vettigt av utrymme som inte används längre. Med det intresse som visades på invigningsdagen, dröjer det nog inte länge förrän dessa lägenheter är uthyrda.