Käftis studenthistoria

S

tudenttidningen Apollonia har en lång och anrik historia. Genom tiderna har tidningen fyllts med många rader av nyheter, citat och intervjuer. Det är dags att göra en djupdykning i arkivet!

I ett Apollonia-nummer från april 2005 berättar Douglas Bratthall (som var redaktör på Apollonia 1962-63) att Apollonia startades 1953 och att dess förste redaktör hette Bo Nilsson (ansvarig utgivare var professor Stig G:son Östlund). Man kan vittna om att det blev ett sätt för studenterna att göra sin röst hörd och förbättra sina studieförhållanden. Studenterna hade klinik och undervisning från 8-17 precis som nu, men de satt ofta kvar på skolan till 20-21 (då gasen stängdes av) för att göra sina tandtekniska arbeten. Helgerna var inte lediga, utan på lördagar slutade man 15, och senare 13.

Beslutsfattare i både Stockholm och Malmö fick Apollonia skickat till sig och så småningom gjordes ändringar och förbättringar för studenterna på tandvårdshögskolan i Malmö. På 50-60 talet trycktes Apollonia på ett riktigt tryckeri. Då skulle tid bestämmas med den enögde “sättaren” innan publicering, och tidningen skulle matcha precis med det förutbestämda sidantalet. Precis som nu publiceras ca 4 nummer per år, men till skillnad från nu innehöll tidningen 80-100 sidor per gång.

En av de första apollonia-tidningarna från arkivet i källaren. 1959 är denna tidning utgiven och förutom kulturdebatter, studiebesök i sovjet och nyheter från bridgeklubben kan man även läsa om den fruktade tandrötan som blev allt vanligare.

...en tillbakablick

INFORMATION FRÅN SEXMÄSTERIET 1994

Sexmästare Mattias Kanje informerade studenterna på tandvårdshögskolan att pubarna nu skulle hållas på fredagar (2-3 gånger per termin) istället för mitt i veckan. “... för att på så sätt för passa “Ågren” ur spel.” som han själv skriver. Som många av oss vet ligger sexmästeriets AC:s (After Clinics) kvar på fredagar än idag (eller ja, om det inte vore en pandemi), så det var nog ett bra val. Dessutom införde dåvarande sexmästeriet att dessa pubar skulle ha ett tema ex irländsk/ brittisk afton.

Varoojan Sepanian tar med oss på en OS-resa till Oslo. Torsdagen den 22e september 2005 gav sig ett tappert gäng malmöbor iväg mot Oslo via båt. Tydligen var taxfreen överbelamrad med studenter från tandvårdshögskolan som törstade efter Absolut Raspberri. Senare var det dags att sitta och ha trevligt i korridoren utanför hytterna. Det hör bara till saken att alla rum i den korridoren hyrdes av TVH-studenterna utom ett, som hyrdes av två äldre damer som kanske inte uppskattade OS-stämningen riktigt lika mycket. Då det var dags för kampen om OS-pokalen var många av malmös tandläkar- och tanteknikerstudenter redan slitna, men delade schysst med sig av deltagare till Umeå som var för få. Tillslut vann Stockholm, vilket av vissa skäl inte föll alla i smaken. “(Anm. OS-Bucklan ska alltid ner till Centrala Malmö vare sig vi vinner eller inte)” som det står i artikeln. Och mycket riktigt, under sittningen på Holmenkollens Restaurang, genomfördes aktionen med hjälp av bland annat lite buskar och ett danståg till en av Timbuktus låtar. Söndagen då alla skulle fara hem var stockholmarna såklart på jakt efter sin buckla. Malmöborna försökte komma iväg med sin buss först, men då bussen startade och pokalen visades upp genom bussfönstret sprang stockholmarna efter bussen (till och med la sig framför) och slaget förlorades. Trots detta var det dock ett glatt gäng som tog sig tillbaka till Malmö.

OS 2005

Återpublikation av en del av ett öppet brev efter beskedet om nedstängningan av käftis 1984

Tommy Valtersson

Nådens år, börjar närma sig sitt slut och utan att överdriva kan man väl påstå att året som gått varit ett verkligt ödesår för tandläkarhögskolan i Malmö. Storebror har bestämt att skolan skall extermineras och mot det finns inget veto.

Beslutet som fattades av riksdagen i början på året har verkligen präglat styrelsearbetet både direkt och indirekt. De frågor som var dominerande under vårterminen var naturligtvis huruvida man skulle lägga ned en skola eller ej, vilken skola som i så fall skulle komma i fråga och hur många utbildningsplatser som skulle försvinna? Svaren på dessa frågor har vi idag. Det enda man kan vara nöjd med är nedskärningen av antalet utbildningsplatser, som i och för sig är otillräcklig, men vi vet att man kommer att skära ned ytterligare 20 eller 40 platser och då i Stockholm. [ ... ]

Att sitta som förtroendevald och representera studenterna i olika organ samtidigt som man skall sköta sina egna studier kan, som ni säkert förstår ställa till en del problem. Det är därför naturligt att de ambitioner och idéer man kan tänkas vilja realisera under sin mandatperiod inte alltid låter sig göras.

En ambition under det gångna verksamhetsåret har varit att utreda och utforma en plan för studentkårens avveckling. Det har tidigare diskuterats både i denna spalt och på sista raden vad man skall göra med studentkårens medel och tillgångar. Arbetsbördan och tidsbristen har dock inte gett utrymme för någon utredning i den riktningen. Det blir en tung uppgi för nästkommande styrelse att axla.

Fullmäktige har emellertid beslutat anta nästkommande års budget, som grundrar sig på att verksamheten skall fortsätta i samma omfattning som tidigare, samt att den förlust som blir resultatet av det uteblivna studerandeintaget täcks av balanserade vinstmedel från tidigare budgetår. Styrelsen har också beslutat att genomföra ett exchangeprogram med en tandläkarhögskola i USA närmare bestämt University of Pennsylvania i Philadelphia. Formerna för studentutbytet är till 99% klara och Bengt- Olof, som jobbat med denna fråga, kommer att presentera planerna något längre bak i denna tidning. I och med dagens arbetsmarknadssituation har frågan om tandläkarutbildningens (nya studieplanen) värde utomlands livligt diskuterats bland studenterna. Under riksdagsdebatten torsdagen den 8 november gav utbildningsministern ett svar på denna fråga ställd av Inger Koch (m). Jag citerar: "Som frågeställaren anger är den nya tandläkarutbildningen, som riksdagen beslutade om 1979, mer omfattande än den tidigare. Legitimation som tandläkare erhålls e er nio terminer i högskolan och ett års allmäntjänstgöring, dvs. totalt 5,5 år. Det ankommer i första hand på universitets- och högskoleämbetet, UHÄ, att informera utländska myndigheter om den nya svenska tandläkarutbildningen. Så har också skett. Med hänvisning till detta avser jag inte att vidta någon åtgärd."

Vi har därmed fått ett klarläggande, svart på vitt. Statsmakten anser att den svenska tandläkarutbildningen är på 5,5 år. Det ankommer således på utländska myndigheter att värdera den svenska tandläkarutbildningen utifrån detta. Intressant är dock att svenska tandläkare, som vill jobba exempelvis i vissa mellanösternländer och i Sydamerika, måste genomgå både kliniska och teoretiska tester för att få jobba i dessa länder. Det är därför viktigt att regeringen ser till att den svenska tandläkarutbildningen blir riktigt och rättvist bedömd i länder där det kan finnas arbetsmöjligheter.

Avslutningsvis vill jag tacka alla som varit engagerade i studentkårsarbetet under det gångna året. Vi har ställts inför många problem i och med det olyckliga riksdagsbeslutet i våras. Trots detta tycker jag att det mesta har fungerat tillfredsställande. Jag vill speciellt tacka styrelsen, som enligt min mening inte kunde fungerat bättre. Jag vill också ge ett fång röda rosor till Marianne Reingardt. Utan henne skulle korthuset falla samman! Jag sänder dessutom en lyckönskan till nästkommande styrelse och ber att få rekommendera mig.

Tommy Valtersson

Studenterna då

Några som tog examen från käftis jobbar idag på fakulteten, Apollonia har varit i kontakt med några av dessa och frågat om deras tid på käftis samt vad de vet om studentlivet idag.

”... vi var först i ett helt nytt kursupplägg – man la rälsen medan tåget gick!” ”Examenshögtid eller springa broloppet?!”

”what happens in Kaftis, stays in Kaftis”

”... sångaren gjorde entré körandes genom hela skolan, upp för hissen vid Orala rummet och in i festlokalen på sin Harley Davidson...”

”Var datorn ens uppfunnen 1993?”

”PBL (eller PBI som det hette då) var helt nytt och våra lärare var väldigt engagerade och entusiastiska och glada att utbildningen hade öppnat.”

Dammiddagen 1998

Diskning efter sittning i killarnas omklädningsrum 1998

ANDERS FALK

Universitetsadjunkt/ Övertandläkare o Under vilka år var du aktiv på käftis? - Jag började plugga till tandläkare i Malmö 1990 på hösten. Jag gick i första kursen med PBI som det hette då, sen bytte det namn till PBL. Skolan hade legat nere några dystra år innan dess. Det hade varit ett intensivt arbete på fakulteten för att få tillbaka tandläkarutbildningen till Malmö som hade lyckats och glädjen var stor när vi kom! Vi blev helt fantastiskt mottagna och kände glädjen i huset bland våra lärare och sköterskor m fl. Utbildningen var en rolig tid. Det var väldigt speciellt eftersom vi var först i ett helt nytt kursupplägg – man la rälsen medan tåget gick!

o Var du verksam i kåren? - Allt studentliv på Käftis hade också lagts ner och inga äldrekursare fanns. Kåren fick vi börja starta upp igen. Jag var med och startade upp Apollonia och var med i Internationella utskottet, samt var studentrepresentant i fakultetsstyrelsen. Just vår kurs hade ju inga äldrekursare som kunde lära upp oss i det studentikosa, så vi var nog lite mesiga även om vi tog oss på slutet. Vissa hade familj, andra levde mer studentliv, nationer mm. Så är det säkert bland er också. Men vi hade en bra sammanhållning och väldigt kul!

o Vad tror du är den stora skillnaden i studentlivet nu kontra då? - Tror studentlivet är nog egentligen samma då som nu om man bortser från pandemin, men just nu så speciellt för er med uteblivna sociala aktiviteter och trevligheter, normalt studentliv – fjärrundervisning mm. Det kommer bli bättre snart!

o Vad saknar du mest från din tid på käftis? - Var en kul tid, man lärde sig en massa nytt som jag var intresserad av, att jobba i basgrupp var kul, trivdes med PBL - gillade att vara aktiv i sitt lärande, hade fantastiska lärare – en härlig tid! o Är du idag insatt i kårens jobb? - Jag har inte stenkoll på studentkåren numera, men det räknar jag med att ni har!

o Det viktigaste du tog med dig från din grundutbildning på käftis? - Viktigaste från utbildningen är ju examen som tandläkare, ett härligt yrke, möjlighet att kombinera akademiskt vetenskapligt arbete med precisionsingrepp praktiskt-kliniskt och samtidigt för en god sak – att behandla sjukdomar och återskapa förlorad vävnad!

o Tycker du att det viktigt med studentengagemang? - Jag tycker det är viktigt med studentengagemang. Viktigt för att kunna påverka sin utbildning och för att ha kul under tiden. Man kan kanske vara med i något inom kåren och bidra, även om man inte hinner allt man vill. Sen är tandläkarkåren inte så stor, så man stöter på varandra i livet efter examen via kurser mm. Har man varit engagerad i studentkåren får man större kontaktytor, t ex genom utbyten med andra utbildningsorter, och det ger också inspiration och utvecklingsmöjligheter!

ANDERS HEDENBJÖRK LAGER

Universitetslektor, Övertandläkare,

Programansvarig KUTutbildningen, Valideringssamordnare OD

o Under vilka år var du aktiv på käftis? -Som student på Käftis sept 1990 – jan 1994 om jag inte missminner mig. Vi hade också ett band som brukade spela sunkiga covers på festerna – många duktiga musiker i de tidiga kurserna. OD var också mer öppet på den tiden, så vi hade bl a fester i F5 (som hette D4 då).

o Vad tror du är den stora skillnaden i studentlivet nu kontra då? - Vi var färre i varje kurs (40 st), vilket gjorde att det inte blev lika anonymt kanske. Internet fanns, men det var inte så att alla hade det. På OD fanns det ett data- och informationscenter som hette UCIV, där man kunde boka in sig för att få datortid och möjlighet att maila med andra universitet eller söka i databaser, eller bara låna en dator som ordbehandlare för att kunna skriva. Mycket high-tech, haha. Annars tror jag helt ärligt inte att skillnaderna är så stora. Mest ytliga detaljer som skiljer.

LISA PAPIA

Filosofie doktor i odontologisk vetenskap, tandtekniker, lektor på tandteknikerutbildningen Sen gjorde vi obligatorisk AT i 12 månader inom FTV (jag var i Halmstad), så vi hade 9 terminer på OD och 2 terminer i FTV, och vår kurs var den sista som hade detta upplägg, då de sedan lade ned ATtjänstgöringen och istället la till en 10:e termin.

o Var du verksam i kåren? - När vi började så hade grundutbildningen precis öppnat efter att ha varit nedstängd i 3-4 år, vilket innebar att nästan samtliga på min kurs satt med i något inom kåren eller Tandläkarförbundets studerandeförening. Jag var med i kåren i början, men blev sen Malmös (eller Södra studerandeföreningen som de hette då) ordförande och därmed representant i Centrala studerandeföreningen, där representanter från samtliga fakulteter satt.

o Har du något favoritminne från studentlivet? - Oj, det var en svår fråga… Mycket kul under de åren, men kanske då sittningarna och de olika traditionerna som vi först fick researcha – dvs kolla hur de hade gått till. Sen gillade jag OS och vår segelbåt som låg nere i Limhamn.

o Vad saknar du mest från din tid på Käftis? - PBL (eller PBI som det hette då) var helt nytt och våra lärare var väldigt engagerade och entusiastiska och glada att utbildningen hade öppnat igen så det var en väldigt trevlig och kollegial stämning i huset då. Vi som gick första PBL-utbildningen var pionjärer och det var en unik tid på många sätt. Sedan blev det efterhand mer rutin, vilket ju kan vara bra men också lite tristare när det går över till ”business as usual”.

o Är du idag insatt i kårens jobb? - Inte jätteinsatt. Känner bara till de saker som jag fått ta del av som Programansvarig för tandläkarutbildningen (ett uppdrag som jag nu lämnat efter 5 år vid spakarna).

o Det viktigaste du tog med dig från din grundutbildning på käftis? - Att vara nyfiken och noggrann i såväl forskning som klinisk verksamhet. Att det alltid finns mer att lära. Att tänka själv och bilda sig en egen uppfattning baserat på den forskning och kunskap som finns inom ett område, och att vara källkritisk och inte bara acceptera vad andra påstår, speciellt om de inte kan backa upp sina påståenden med adekvat forskning. Användbart inom såväl akademin som inom andra arenor (och högaktuellt nuförtiden, med all disinformation som sprids i samhället).

o Tycker du att det viktigt med studentengagemang? - Det är jätteviktigt. Dels för att kunna påverka, dels för att bygga nätverk och dels för att det förbereder en för andra aspekter av ens kommande arbetsliv, som då inte handlar om ren klinik.

o Under vilka år var du aktiv på käftis? - Jag började hösten 1997 och examenshögtiden var samma dag som Öresundsbron invigdes, juni 2000. (Examenshögtid eller springa broloppet?!)

o Var du verksam i kåren? - Nej, jag var superengagerad i simning och tränade ungdomar (10-14 år)… att jag hann med allt jag hann med förstår jag inte riktigt idag.

o Har du något favoritminne från studentlivet? - Favoritminne? (läs ”what happens in Kaftis, stays in Kaftis”) – om 15 år kommer ni förstå att preskriberingstiden på 25 år inte är tillräckligt… Seriöst svar: JA, framförallt många fina vänner för livet och många fina minnen

o Vad tror du är den stora skillnaden i studentlivet nu kontra då? - Jag tror att det finns väldigt mycket som är likt, även då renoverades det…

studentpuben och dansytorna var hälften så stora och de öppna ytorna (restaurangen) via Smedjegatan var tjänsterum. Men skillnader, om jag ska välja ut något så kan den stora skillnaden vara att under denna period skapade Odontologiska fakulteten en ny era med Malmö högskola. Studentkåren kämpade för att få vara kvar och det var mycket som hände i stan, Malmö började bli en studentstad.

o Vad saknar du mest från din tid på Käftis? - Idag saknar jag egentligen ingenting från den tiden, allt har sin gång…allt har en början och tids nog ett slut. Det viktiga är vad man gör under tiden – att leva för nuet och ta vara på möjligheterna, även möjligheter och situationer som dyker upp oväntat och låter galet – kör på!

o Är du idag insatt i kårens jobb? - Som programansvarig för tandteknikerprogrammet kan svaret inte vara annat än ja ;) Jag tror och har uppfattningen att jag har en bra bild av kårens arbete, inte minst pågående arbete, men vi kan alltid förbättra.

o Det viktigaste du tog med dig från din grundutbildning på käftis? - All min kunskap och nyfikenhet… som senare utvecklades till den drivkraft jag insåg att jag hade för att disputera. Det är ett privilegium att få lov att studera, vi tar många saker förgivet och glömmer oftast bort att alla inte har denna möjlighet. Jag har även försökt att ta med och påminna mig själv om hur det var att vara student, vilka frågor som var viktiga och vad jag själv saknade eller tyckte var extra utmanande för att i min handledare/-lärarroll kunna vara ett stöd. Det är otroligt roligt och inspirerande att få lov att vara med studenter och få lov att följa er resa. Jag har ett drömjobb!

o Tycker du att det viktigt med studentengagemang? - Ja, det är en otrolig möjlighet att få vara med och inte minst att få vara med och kunna påverka. Vill man engagera sig i liten skala – fyll i kursutvärderingen! I större skala, gå med i studentkåren, skapa en grupp… hitta möjligheterna!

NINA LUNDEGREN

övertandläkare och odontologie doktor

Programledare/ Universitetslektor/ Övertandläkare

SOFIA PETRÉN

Leg. tandläkare/ Specialist i Ortodonti.

Studierektor/ Universitetslektor/ Övertandläkare

o Under vilka år var du aktiv på käftis? - Under hela min studietid var jag engagerad i olika sammanhang inom Käftis studentkår, dvs från 1991 till 1996. 15

o Under vilka år var du aktiv på käftis? - 1993-1998

o Var du verksam i kåren? - Ja, jag var med i sexmästeriet och i kulturutskottet. Under några år satt jag, som kulturutskottets ordförande, i kårstyrelsen.

o Har du något favoritminne från studentlivet? - Det finns allt för många för att kunna välja ut något enstaka. Allt från ”annorlunda” föreläsare och diverse dråpliga situationer i undervisningen till Lundakarneval med Pulpahornen och andra festligheter.

o Vad tror du är den stora skillnaden i studentlivet nu kontra då? - Vi läste vad vi kunde hitta på skolans lilla bibliotek och tillbringade många timmar framför kopieringsapparaten. De digitala möjligheterna är ju så oändligt mycket större nu och där kan ni få ett helt annat stöd än vad vi fick. Var datorn ens uppfunnen 1993? o Vad saknar du mest från din tid på käftis? - Vad det gäller studentkåren så var vi ett litet gäng som engagerade oss i kårarbetet men det var många som gick på sittningar och fester. Festerna var ganska opretentiösa och lågbudget. Lokalerna var slitna. Sittningarna skedde i nuvarande F4 (som då hade lösa bord och stolar). Ibland fixade vi maten till dam- och herrmiddagarna själv. Eftersom Käftis tillhörde Lunds universitet, så var vi ganska ofta inne på nationerna i Lund. Hur ni studenter hanterar sexmästeridelarna av utbildningen vet jag inte så mycket om, men jag hoppas att ni har lika mycket roligt nu som vi hade då.

o Är du idag insatt i kårens jobb? - Jag har via mitt arbete i utbildningsnämnden och som programansvarig för tandäkarutbildningen kontakt med kåren och därmed insyn i deras arbete..

o Var du verksam i kåren? - Jag var sexmästare de fyra första åren på Käftis. Sen skärpte jag till mig det sista året, haha, då var jag det som idag tror kallas för utbildningsbevakare. Under min studietid var jag också med och startade upp Pulpahornen igen. De hade varit ”sovande” under de år då utbildningen var nedlagd. När jag började på Käftis 1991 var jag och mina kursare den andra kullen studenter sedan nystarten 1990. Det innebar att vi var väldigt få studenter, men ändå väldigt många som engagerade sig och satte igång olika utskott mm inom kåren. Det var en väldigt rolig tid och bidrog nog mycket till vår

o Har du något favoritminne från studentlivet? - Oj.. ja, det får nog bli Lundakarnevalen 1994. Vi lyckades samla ihop oss själva och en massa ”gamla” Pulpahorn och även Kofferdamerna återuppstod. Vi utgjorde ett kul Malmöitiskt inslag i karnevalståget och hade flera roliga nationsspelningar. Sedan dess är vi några ”gamla” Pulpahorn som fortsatt medverka i karnevalstågen vart fjärde år. Varje år i maj var vi på studentorkesterfestival, vartannat år i Uppsala och vartannat år i Linköping. Det var också fantastiskt roligt. På så sätt fick man också vänner i andra studentorkestrar i landet. Men den bästa behållningen av Pulpahornen är nog att jag träffade en snygg kille från lärarutbildningen som lurats med i orkestern. Idag har vi två barn och har varit ihop i 25 år.

På Käftis hade vi ett rock/ funk-band som hette IRM. De hade en spelning på en Käftisfest i en av F-salarna och sångaren gjorde entré körandes genom hela skolan, upp för hissen vid Orala rummet och in i festlokalen på sin Harley Davidson i full fart… Ett fruktansvärt oväsen… och det luktade avgaser och bränt däck på skolan i flera dagar efteråt… Som sexmästare var det bara att hoppas att ingen märkte nåt!

o Vad tror du är den stora skillnaden i studentlivet nu kontra då? – Svårt att säga. Jag gissar att det kanske var mer skoj och bus förr, på gott och ont. Idag tror jag studentkåren fyller en större funktion som stöd till studenterna än förr. o Det viktigaste du tog med dig från din grundutbildning på käftis? - Synen på det livslånga lärandet, ett kritiskt tänkande och fina vänner.

o Tycker du att det viktigt med studentengagemang? - Absolut! Det ger dig som student möjlighet att påverka din utbildning, förbereder dig för yrkeslivet och är dessutom väldigt roligt.

o Vad saknar du mest från din tid på käftis? – Mina vänner från Käftis har jag kvar, allihop. Vi åker skidor, firar nyår och reser tillsammans med våra familjer. Men det jag saknar är väl att livet var ganska bekymmerslöst när man var yngre. Eller är det en efterhandskonstruktion, haha.

o Är du idag insatt i kårens jobb? – Inte så mycket mer än att jag följer er på sociala medier. Ni fyller en oerhört viktigt funktion, inte minst det senaste året måste ha varit väldigt utmanande för er, tänker jag.

o Det viktigaste du tog med dig från din grundutbildning på käftis? – Att vara nyfiken och hela tiden lära mig mer. Det är ju en stor del av Malmömodellen som pedagogik. Det är nog därför jag fortsatt med specialiststudier och forskarstudier. Jag tror också att alla positiva upplevelser under min tid som student gjorde att jag var helt säker på att jag en dag skulle återvända till Käftis. Det tog bara 6 år sen var jag tillbaka, först som STtandläkare, sedermera som adjunkt, lektor och docent.

o Tycker du att det viktigt med studentengagemang? – Ja, absolut. Både för sin egen skull, för att ha så roligt som möjligt under sin studietid. Men även för att skaffa sig erfarenhet av ledarskap och samarbete och för att göra en insats för sina studiekamrater