Mo ångsåg -bilder från ett sågverkssamhälle
Layout: Marie Abrahamsson Bilderna i fotoalbumet ingår i basutställningen vid Norrbyskärs Museum. Det är inte tillåtet att kopiera bilderna för publicering på Internet eller i tryckt form. Bilderna är skyddade genom olika fotografers upphovsrätt. Vid eventuella önskemål om lån eller köp av bilder kan Staffan Norstedt, Örnsköldsvik kontaktas. De flesta bilder i fotoalbumet är hämtade ur hans arkiv. Staffan Norstedt Järvedsvägen 38, 891 77 Järved Telefon: 0660-58075
Ovan: Arbetarbostäder längs gatan Långgrundet. Till höger: Amalia Hörnlund i sitt kök Framsida: Flygbild över Norrbyskär 1994. Till höger syns Stuguskär med sina tegelhus. I mitten Kalmarn där spånupplaget från sågen låg vid en plats där småbåtshamnen ligger numera. Sågen låg på norra udden av Långgrundet. Till vänster Stuguskär och hela öppna Bottenhavet.
Till vänster: Arbetare tar igen sig i spånhögen.
Ovan: Arbetare i timmerbommen.
Föregående sida: Arbete vid kapverket, dit virket togs då det torkat och skulle kapas till rätt längd. Till vänster: Brädgårdsarbetare med sin bärspak och puta. Ovan: Evelina Lindgren och Emma Hellman i bagarstugan. Alla familjer bakade sitt eget tunnbröd.
Till höger: Fyra söndasklädda bandyspelare. Nästa sida: Barnensdagståget har samlats på Stuguskär omkring 1908. Skollärare Otto Sjödin brukade ordna festligheter av olika slag, och Barnens Dag var en sådan uppskattad fest.
Bladslipning. Sågblad och kaptrissor måste slipas regelbundet för att sågresultatet skulle bli bra.
Mo Ångsågs blåsorkester 1927. Dessutom fanns på Norrbyskär flera manskörer och en stråkorkester.
Till vänster: Sågen brann en kall vinternatt i februari 1923. På bilden syns några av sågramarna på sitt uppmurade fundament. Ovan: Nära herrgården på Stuguskär låg sågverkskontoret. På kontoret arbetade en kassör och några bokhållare. Arbetarnas lön betalades ut där. Till höger: Brudpar. I början när sågen byggdes på 1890-talet var det mest unga familjer som kom till skäret. Så småningom flyttade även ungkarlar in för att få fast anställning. De ”riktiga” bostäderna gavs till familjer, så därför gifte man sig så småningom och blev bofast.
Till höger: En brädgårdsgata i brädgården på Långgrundet. Tvärs över brädgårdsgatan syns högbanan med järnvägen. Nästa sida: Arbete i brädgården. Stabbläggarna fick bära virket på axeln från vagnarna på banan till stabbarna. Där fick plankor och bräder torka innan det togs ner till kapverket vid kajen.
Föregående sida: Stabbläggare Viktor Brännlund tar reda på fångsten av strömming i sin fiskebåt. Många fiskade på fritiden för att ordna mat till familjen och för att få en liten extra inkomst. Ovan till vänster: Båthamn för fritidsbåtar i Tannskärsviken på södra udden av Långgrundet. Ovan till höger: Tannskärsviken med båthus och båtar. Till vänster: På Stuguskärs norra udde låg Bolagets båtvarv med verkstad och båtslip. Där togs bogserbåtarna upp för reparation och underhåll.
Ovan: Föreningsliv och gemensamma festligheter bidrog till att människor i alla åldrar trivdes på Norrbyskär.
Nästa sida: En liten flicka med docka och vagn ute på Suckarnas bra.
Ovan: En stund med grammofonen ute i det gröna. Nästa sida uppe till vänster: Stortvätt på gång i tvättstugan. Det fanns flera tvättstugor och en mangelbod på Norrbyskär.
Nästa sida uppe till höger: Hus nummer två efter Långgrundsgatan. I bakgrunden skymtar sågskorstenen. Nästa sida nere: Långgrundsgatan hade 22 bostadshus på rad efter gatan. Mellan raden av bostadshus och brädgården låg potatislanden. Varje familj hade sina rader med potatis att sköta.
Norrbysk채r hade en l책ng tradition med duktiga fotbollslag. Flera segrar i distriktsm채sterskap gjorde laget fruktat. P책 bilden syns fotbollslaget i DM 1922.
Hela fotbollslaget står uppställt med erövrade priser sedan man blivit distriktsmästare 1912.
Föregående sida: En bild av fotbollslaget som spelade vid invigningen av nya fotbollsplanen på Stengrundet 1927. Ovan: Den första idrottsplatsen låg intill såghuset. När den nya sågen byggdes 1923 flyttades fotbollsplanen till Stengrundet. Fotbollslaget på Norrbyskär var mycket respekterat och vann flera distriktsmästerskap. Till höger: Runt fotbollsplanen på Stengrundet fanns ett högt plank. På östra sidan byggdes en takläktare som stod kvar ända in på 60-talet. Fotbollsplanen låg mycket nära stranden och det höga planket behövdes säkert för att hindra bollarna att åka ut i vattnet.
Nedan: I maskinhuset bredvid själva sågen fanns ångmaskinen som drev sågramarna. Dessutom fick man elektricitet genom den elektriska generatorn, som syns på bilden. Generatorn drevs med remmar från ångmaskinen. Till höger: Förman tillsammans med en grupp arbetare utanför järnverkstaden i maskinhuset vid sågen. Nästa sida: Flygbild över Långgrundet med bostadshusen efter Långrundsgatan till höger. I mitten brädgården och sågen på norra udden av Långgrundet. Flera skutor ligger i hamnen och lastar bräder och plank från pråmar, som bogserats ut från brädgårdskajen.
Föregående sida: Norra udden på Långgrundet med sågen och maskin- Ovan: Timmerbommen framför sågen. Timret sorterades i olika bashuset, där museet nu finns. Själva såghuset revs några år efter det att sänger efter grovlek. Sedan fördes timret in i sågen på den sluttande sågverket lagts ner 1952. backen upp mot sågramarna i övre våningen.
Föregående sida: Flygbild över Norrbyskär i slutet av 1920-talet. Båthamnen för fritidsbåtar i Tannskärsviken ligger i högerkanten. Truthällan med hyvelmagasinet i vänsterkanten. Brädgården med skutor som lastar virke i mitten. Hyvleriet med arbetarbaracken Larissa syns också i mitten. Till vänster: Fritidsfisket betydde mycket för omväxling i mathållningen. Men det betydde också mycket som en extra förtjänst. På bilden Gustaf och Henry Falk efter en lyckad fisketur. Nedan: Bogserbåten Frans Michael användes för många uppgifter i Norrbyskärs hamn; bogsering av fartyg inne i hamnen, pråmdragning och även för persontransporter till fastlandet i Norrbyn.
Till vänster: Förstamajtåget 1924. Det dröjde ända fram till omkring 1920 innan det bildades en fackförening på Norrbyskär. Ovan: Förvaltare Carl Söderström. Han bestämde det mesta över vardagens alla angelägenheter på Norrbyskär. Till höger: På Stuguskär låg herrgården där högste chefen bodde.
Föregående sida: Gamla sågen som byggdes på 1890-talet. Bilden är tagen från Stuguskärsbron.
Ovan: Gamla såghuset fotograferat från Stengrundet. På bilden ser man maskinhuset, som idag är Norrbyskärs Museum.
Till vänster: Flygbild över den nya sågen på norra udden av Långgrundet. Nedan: En gruppbild med arbetarna vid sågen samlade ute på plattformen utanför sorteringshuset. Nästa sida: En gruppbild med arbetare vid hyvleriet omkring 1917.
Föregående sida: Flygbild över hyvleriet på Norrbyskär från 1927. Till vänster det långa hyvelmagasinet och till höger arbetarbaracken Larissa. I bakgrunden Långgrundsgatan.
Ovan: Hyvlat virke förvarades inomhus i hyvelmagasinet på Truthällan. Denna byggnad var 348 meter lång, och sägs ha varit Europas längsta byggnad på sin tid.
Till vänster: Så här såg det ut inne i affären på Norrbyskär. Affären låg i ett rött trähus på Stuguskär. Nedan: På Blågrundet låg en arbetarbarack som hette Österrike. Runt omkring Österrike fanns ett antal privata bostadshus och lokaler för hantverkare av olika slag. Nästa sida: Handelsboden. Alla hus efter gatan var murade tegelstenshus utom affären, som var av trä och målad med rödfärg. Kallades för Röda villan eller ”boa vor”; vår affär.
Föregående sida: Hängning av nät. Tannskärsviken på Långgrundets södra udde höll fritidsfiskarna till med sina båtar och sina redskap. Till vänster: Att tvätta kläder var en viktig uppgift för kvinnorna på Norrbyskär. Det fanns flera tvättstugor, men arbetet var tungt eftersom man måste skölja tvätten i havsvatten. Vintertid blev detta nästan omöjligt, och tvätten fick vänta tills det blev öppet vatten igen. Ovan: Trängsel i tvättstugan.
Nedan: Tre ungar och en hund utanför hus nummer 15 på Långgrundet.
Nästa sida: Första skolklassen i skolan på Norrbyskär 1895. Skolan låg i slutet på den gata som börjar vid sågen. På bilden finns bland annat den välkände läraren Otto Sjödin.
Föregående sida: Skolklass någon gång kring 1930. Ovan: Skolan på Norrbyskär låg i slutet på Långgrundsgatan. Runt gårdsplanen låg småskolan till vänster, storskolan, med kyrksalen i övervåningen, i mitten och lärarbostäderna till höger. Till vänster: Så snart man slutat skolan skulle man börja arbeta i brädgården. På bilden fyra unga brädgårdsarbetare med puta på axeln och bärspak i handen.
Syslöjd. I skolans lokaler fanns slöjd för både pojkar och flickor. På bilden syslöjdslektion för flickorna.
Träslöjd. Pojkarna på bilden hade träslöjd och som lärare hade man Otto Sjödin.
Ovan: Konfirmander på Norrbyskär 1925 med prästen Hilmer Eby som konfirmationslärare.
Nästa sida: Så här såg det ut i kyrksalen, som låg i övervåningen på de större av de två skolhusen. Där hölls gudstjänst för aktiva inom svenska kyrkan, och präst kom då från Nordmaling eller Hörnefors.
Ovan: Ruth Söderström i köket. Diskbänken var liten, men tillsammans med järnspisen en viktig del av köksinredningen. Ovan till höger: En bild från ett vanligt kök i en lägenhet för arbetare efter Långgrundsgatan. Till höger: Interiör av ett vanligt kök. Lägenheterna efter Långgrundsgatan hade kök och kammare. All mat lagades på vedspisen, som också fick värma köket. I kammaren fanns en kakelugn för att hålla varmt.
Korvstoppning inför julen i ett hem på Norrbyskär.
Föregående sida: Från sågen gick högbanor med järnvägsspår i flera riktningar. Uppe på banan syns en rad vagnar på väg ut i brädgården. Det gamla såghuset skymtar till höger på bilden. Till vänster: Uppe på brädgårdsbanan fanns två elektriskt drivna lok, som drog de fyllda vagnarna med bräder till rätt plats i brädgården. Där tog stabbläggarna hand om virket och bar ut det för torkning på någon stabbe. Ovan: Några verkstadsarbetare samlade utanförnuvarande museibyggnad. När bilden togs på 20-talet användes byggnaden för smiden och reparationer.
Till vänster: En kvinna på Norrbyskär hade många arbetsuppgifter. Mat och tvätt tog en stor del av dagen. Men även strumpstoppning skulle klaras av när husmor vilade en stund på kökssoffan. Ovan: Så här såg skräddarens hus ut på Blågrundet. Där fanns även andra privata företagare och även arbetare med egna hus. Till höger: Skräddarverkstaden fanns i ett hus på Blågrundet. Dit kom man om man gick över bron vid hus nummer 15 på Långgrundet.
Ovan: I ordenshuset fanns bibliotek, teaterscen, dansbana och biograf. Det var IOGT-logen Kustbevakaren som rådde om lokalerna och som ordnade teateraftnar.
Till höger: Ett gäng glada militärer på permission är hemma på Norrbyskär för att träffa fästmör och vänner. Musiken från dragspelet bidrog till en trevlig lördagskväll eller kanske midsommarafton.
Arbetarbaracken Larissa låg på Tannskär i närheten av hyvleriet. Där bodde många ogifta arbetare och tillfällighetsarbetare kunde också hyra in sig där.
Till vänster: Guldbröllopsparet Gustav Adolv och Evelina Lindgren på bilden, bodde i ett eget hus på Blågrundet. På denna del av Norrbyskär fanns flera privata hus och egna företagare av olika slag. Nedan: Huset Samhället låg tillsammans med en rad andra arbetarbaracker vid sidan om Långgrundsgatan. De andra hette Nya Norrland, Gamla Hotellet, Klondyke och Polenta. Till höger: Klockstapel byggdes 1928 nära skolområdet i södra änden av Långgrundsgatan. I övervåningen på ”storskolan” fanns kyrksalen där skärarna träffades för gudstjänst på söndagarna.
Föregående sida: Ordenshuset byggdes av IOGT-logen Kustbevakaren på södra udden av Långgrundet. Här fanns också bibliotek, teaterscen och biograf. Till vänster: Sångarparet Agnes och Eifrid Hellman sjöng och spelade visor och skillingtryck på många tillställningar i ordenshuset på Norrbyskär. Nedan: På Blågrundet fanns en skyttebana. 1901 invigdes en skytte- och danspaviljong på denna plats. Till höger syns Norrbyskärs hornmusikkår.
Ovan till vänster: På S:t Helena, en ö strax söder om Norrbyskär, fanns en dansbana. Där firades midsommar med musik, dans och lite extra i matväg. Dansbanan och en sommarstuga alldeles i närheten byggdes av sex ungdomar, som höll hop i vått och torrt. Till vänster: Dansbanan som byggts av ungdomarna. Ovan: Herrgårdstomten var inhägnad med ett staket. Inne på detta område, där platschefen bodde, fanns bland annat en kägelbana. Kägelspel liknar nutidens bowling.
Kägelbanan. Spelarna samlades i den bredare delen till vänster, och käglorna stod uppställda till höger. Småpojkar fick tjäna en slant genom att resa upp käglorna i slutet av banan och sedan rulla tillbaka kloten.
Ovan: Frans Kempe, 1847-1924, som uppförde sågen och hela samhället på Norrbyskär för det som senare blev Mo och Domsjö. Till höger: Skollärare Otto Sjödin står här tillsammans med sina presenter på 50-årsdagen 1910.
Byggmästare Gustaf Nordell fanns på plats under flera år för att ansvara för uppbyggnaden av hela samhället förutom själva sågen.
Kasper Salin, den arkitekt som ritade husen på Norrbyskär. Tillsammans med byggmästaren Gustaf Nordell utformade han samhället.
Bolaget hade också hand om sjukvården på Norrbyskär, och en sjuksköterska och barnmorska fanns på plats för att hjälpa till vid sjukdom och förlossningar.
Tre sjuksystrar gör klart för att ta emot patienterna i mottagningen på Norrbyskär.
Skomakaren Albert Nilsson höll till med sin verkstad på Blågrundet. Där fanns också andra hantverkare och familjer med eget hus. De flesta bodde i bolagets bostäder på Långgrundet och på Stuguskär.
Ovan: Ungdomslogen Skärets Ros bildades redan i början av 1900-talet. Bilden är tagen i Ordenshuset den 9 mars 1924, och i talarstolen står Bror G. Norstedt. Till vänster: Raden av 22 vita arbetarbostäder efter Långgrundsgatan. Till vänster ligger potatislanden ända ner mot brädgården.
En bild från logen Kustbevakarens femårsjubileum i kyrksalen någon gång före sekelskiftet 1900. Så småningom fick IOGT-logen Kustbevakaren egen lokal i Ordenshuset på södra udden av Långgrundet.
Till höger: En bild med sin egen historia. Hyvelfaktor Johan Lundgren och dottern Astrid i kälken. Flickan föddes handikappad och pappan snickrade ihop den här kälken så att flickan kunde komma ut i friska luften och samtidigt ha det varmt och skönt. Så småningom lyckades man operera Astrids handikapp och hon blev frisk och kunde gå själv vid sju års ålder. Nästa sida: Tre vid stranden av Stuguskär.
Föregående sida: Flygbild över Stuguskär med ångbåtskajen och hotellet i mitten. Till höger herrgården med badhuset vid stranden. Upptill syns spånhögarna och linbanan på Kalmarn. Till vänster: Husen på Stuguskär byggdes av rött tegel, men såg ut precis som de vita trähusen efter Långgrundsgatan. Nedan: Stuguskärskajen var den plats dit passagerarbåtar kom med främmande gäster och varor från Stockholm. I bakgrunden syns Hotellet, där det också fanns ett kafé med eget bageri.
Ovan: Arbete vid ramsågen i såghusets övre våning. Försågaren till höger rikTill vänster: tar stocken och för den framåt mot sågramen. Hjälpsågaren låser fast Gamla sågen från insidan. Det behövdes många arbetare för att såga stocken så att den ligger still medan den passerar ramens sågblad. Nässtockarna till bräder och plank i sågramarna. ta stock ligger beredd bakom den stock som sågas.
Föregående sida: Försågaren i arbete vid sågramen. Hans arbete var avgörande för hur stocken kunde utnyttjas till plank och bräder på bästa sätt. Till vänster: Sista stocken sågades 1952. Här matas den in på ”bron” som förde upp stocken till ramsågen på övre våningen i sågen. Nedan: I såghusets övre våning fick stockarna passera genom en sågram. Sågramen delade upp stocken i plankor och bräder. Nya sågen hade 11 sågramar. På bilden stor ett arbetslag vid ”sin” sågram.
Till vänster: Tre arbetare utanför hyvleriet någon gång i början av 1920-talet. Ovan: Häst och vagn sommartid och kälke vintertid var nödvändiga för de många tunga arbetsuppgifterna när sågen på Norrbyskär byggdes. Sten bröts på Kalmarn för grundläggning till alla byggnader. Dessutom behövdes sten till fyllnad i kajer och till vågbrytare. Till höger: Hyvleriet under uppbyggnad. Fyra stadiga mursmäckor står framför väggen. Dessa kvinnor bar murbruk till karlarna som skötte murarjobbet. Till höger syns skorstenen under uppbyggnad. Hyvleriet drevs i början av en ångmaskin och därför behövdes denna skorsten.
Föregående sida: De första arbetarna på Norrbyskär bodde i en enkel koja under tiden som sågen byggdes. I dörren syns byggmästare Gustaf Nordell. Till höger Frans Kempe, som startat hela sågprojektet för bolaget Mo och Domsjö. Till vänster: Plankbärarna hade ett tungt jobb. Sura plankor och bräder skulle bäras från vagnarna uppe på brädgårdsbanan till en så kallad stabbe, där virket fick torka under lång tid. Nedan: Uppe på plattformen utanför sågen ställdes brädgårdsvagnarna ihop till hela tågsätt innan de drogs ut till rätt plats i brädgården. Där tog plankbärarna hand om virket.
Till vänster: Pojkar fick börja arbeta i brädgården så snart man slutat skolan i trettonårsåldern. På bilden en märkpojke, som arbetade med att stämpla änden på brädan med Mo och Domsjös märke M + D. Nedan: Från sågen gick en linbana med spånkorgar till Kalmarn, som låg strax utanför norra udden på Stuguskär. Från spånupplaget fraktades spån och flis till massafabriken i Hörnefors i stora pråmar. Till höger: När nya sågen byggdes 1923 behövdes mycket sten till grundläggningen för såghuset. Stenen togs från norra udden på Kalmarn och fraktades till nuvarande plats för museet med häst och kälke vintertid.
Ovan: Tre skottkärror sand. För byggnadsarbetena på Norrbyskär behövdes sand till murbruk. Sanden hämtades i pråmar från Snöan och andra öar söder om Norrbyskär. Till vänster: Kapellet för frikyrkorna låg nära Suckarnas bro på Blågrundets norra del. På bilden en grupp unga kvinnor, som är med på en sykurs i kapellet. Till höger: I maskinhuset fanns en ångmaskin som drev alla sågramar och kapverk i såghuset. Kraften från ångmaskinen överfördes till såghuset med drivremmar och axlar. Ångmaskinen drev också en elektrisk generator så att alla familjer på Norrbyskär hade elektriskt ljus fram till klockan tio på kvällen.
Timmervälta. För att kunna såga timmer vintertid togs stora mängder stockar upp på land i god tid innan vintern. Det största timmerupplaget, en välta, låg på Stengrundet på den sida som vätte mot sågen.
Transmissionshjul. Från maskinhusets ångmaskin drevs sågramarna i såghuset intill. Kraften från maskinerna fördes över till sågen med remskivor och grova axlar.
Utsikt mot nya sågen från Strandvägen på Stuguskär. Bilden kan vara tagen uppe i ett av linbanetornen. Nya sågen syns i mitten. Linbanan med spånkorgar passerar från sågen till Kalmarn strax norr om Stuguskär.
Utsikt mot nya sågen från Strandvägen på Stuguskär. Det landrullade timret i vältor syns bredvid såghuset. Timret användes vintertid när det var tillfruset i timmerbommen framför sågen.
En bild från Strandvägen på Stuguskär mot gamla såghuset. Till vänster på Stengrundet ligger timmervältor med landrullat timmer. Timret används sedan vintertid i sågen, när det är tillfruset i timmerbommen.
Ovan: Timmerintaget till gamla sågen omkring 1920. Timret har sorterats i olika fack för att sedan matas in på banan som ledde upp till sågramarna i sågens övervåning. Till vänster: Timmer till sågen kom till stor del till Norrbyskär genom bogsering från Öreälvens mynning. Mo och Domsjö ägde mycket skog efter den älven. På bilden syns bogserbåten Mo.
Till höger: För att frakta virket från brädgården ut till lastbåtarna behövdes pråmar. Dessa byggdes på ett särskilt pråmvarv på norra änden av Stengrundet. På bilden syns arbetslaget vid en pråm som är under byggnad. Nedan: Ångbåts- och bogserbåtsslipen låg på Stuguskärs norra udde. På slipen år 1923 syns StorErik och Holma, men också de mindre båtarna Nisse och Gunnar. Nästa sida: Arbetare i en speleka i timmerbommen vid sågens virkesintag. I bakgrunden syns de två timmerhästarna på Stengrundet. De användes för att ta upp timmer på land, så att man skulle kunna fortsätta med att såga timmer även vintertid.
Föregående sida: En fullastad pråm utanför hyvelmagasinet. Pråmen hade tak så att inte virket skulle bli blött under lastningen på någon båt i hamnen. Två lastarlag sitter i pråmen, och bilden är från 1923. Ovan: Sommartid låg alltid många båtar ankrade ute på redden i Norrbyskärs hamn. Det tog åtskilliga dagar att lasta en båt, och många extra arbetare anställdes sommartid med detta. De kallades stuvare eller sjåare. Till vänster: Bogserbåten Holma drar iväg en tömd pråm från fartyget som ankrat i Norrbyskärs hamn.
Vid Truthällan i närheten av hyvelmagasinet förtöjdes de fartyg som lastade virket från brädgården. Under sommarmånaderna låg ofta flera fartyg i hamnen samtidigt för att lasta virke från pråmar.
På Tannskär låg det långa hyvelmagasinet. Större fartyg förtöjde vid den bergiga norra udden på Tannskär. Pråmar med plank och bräder drogs ut från brädgårdsområdet med bolagets bogserbåtar.
NORRBYSKÄR MUSEUM Järnvägsallén 20 903 28 UMEÅ KFUM Umeå 2013 Layout: Marie Abrahamsson