Bobo och Bruno pĂ„ Ă€ventyr SkĂ€rgĂ„rdsskolor ââi ââsamarbete
SKĂRGĂ RDARNAS RIKSFĂRBUND
Denna sagobok Àr ett resultat av en Sagostafett mellan olika skÀrgÄrdsskolor under hösten 2014.
D
et började vid en trÀff pÄ Sagornas ö, Visingsö i VÀttern. Det var en trÀff för lÀrare som jobbar pÄ olika skolor dÀr barn frÄn kust och öar gÄr i skolan. En idé vÀcktes om att vi skulle göra nÄgot tillsammans med barnen frÄn de olika skolorna. FrÄn Sagornas ö till Sagostafett var inte steget sÄ lÄngt. Det blev sÄ mÄnga skolor som ville vara med sÄ det fick bli tvÄ stafetter och tvÄ sagor, som nu finns med i samma bok, men frÄn var sitt hÄll. PÄ Visingsö startade den ena Sagostafetten medan den andra startade i Sankt Anna. Barnen och lÀrarna pÄ alla skolor har varje mÄndag kunnat lÀsa ett nytt kapitel pÄ sin saga och dÀrmed följa sagan tills den blev klar. MÄnga fina teckningar har barnen gjort varav nÄgra Àr med i boken. Ett stort tack till alla medförfattare av sagorna i denna bok.
februari 2015 Eva Widlund
SKĂRGĂ RDARNAS RIKSFĂRBUND
Bobo och Bruno pÄ Àventyr Àr författad av elever pÄ sju skÀrgÄrdsskolor
Sankt Anna skola Singö skola GrÀsö skola Seskarö skola Aspö skola Ornö skola Björkö-Arholma skola
Bobo och Bruno pì± ì±ventyr
Utgiven av: SkÀrgÄrdarnas Riksförbund 2015 Tryck: Linderoths Tryckeri, VingÄker ISBN 978-91-637-7873-5
Kapitel 1
Mysteriet pÄ Espholm skriven av Sankt Anna skola
D
et var en gÄng ett marsvin som hette Bobo. Han var vit med svarta prickar och han var mycket modig. Bobo hade en kompis som var brun och hette Bruno. Han var blyg och snÀll. De bodde pÄ en ö som heter Espholm. Espholm Àr en ganska stor ö. PÄ vintern bor dÀr sex personer, en hund, tvÄ katter, Bobo och Bruno. DÀr Àr mycket skog som man kan bygga kojor i och det finns tvÄ höga berg. Bobo och Bruno bodde i en jordhÄla pÄ östra sidan av ön. I jordhÄlan fanns det mÄnga olika gÄngar. En del var korta och andra var lÄnga. NÄgra var under och andra var över. LÀngst in i gÄngen som var överst fanns en liten toalett.
5
Men Bobo och Bruno visste inte vad de skulle anvÀnda den till. De samlade saker och la i toaletten och stÀngde igen locket. En dag hörde de ett konstigt ljud frÄn toaletten. Först vÄgade de inte gÄ fram. De stod en lÄng stund och lyssnade. NÀr de öppnade locket fick de se nÄgot mÀrkligt. Det var grönt, slemmigt, lite lila och hade röda ögon. De blev jÀtterÀdda, stÀngde locket, sprang ut ur hÄlan, sprang en lÄng stund och klÀttrade upp pÄ en hög kulle. DÀr satt de och tÀnkte pÄ vad de skulle göra. Det var sommar, soligt och mycket varmt. TrÀden var gröna. Det var mÄnga olika blommor i grÀset. Lite lÀngre bort fanns det mÄnga fÄr i en hage. Högt upp i luften seglade tvÄ havsörnar. DÀr satt Bobo och Bruno och funderade. De tittade ut över havet och sÄg ett stort fartyg segla förbi. Fartyget sÄg otÀckt ut för de sÄg inga mÀnniskor ombord. Seglen var trasiga och det var rostigt pÄ mÄnga stÀllen. I aktern hÀngde en piratflagga. Undrar vad det var för ett fartyg? De ville gÀrna bada. Bobo tyckte mycket om att bada. Bruno var lite mer försiktig. Han ville inte sÀtta tassarna pÄ sjögrÀs och tÄng. Han tyckte mest om att bada dÀr det var sand. Det var inte sÄ lÀtt att hitta en sandstrand pÄ den hÀr ön. I sÄ fall skulle de fÄ gÄ en lÄng vÀg. Men först mÄste de lösa mysteriet med den konstiga varelsen i toaletten lÀngst in i jordhÄlan. Efter en stund bestÀmde de sig för att gÄ tillbaka in i hÄlan. Bobo tog med sig en pinne och Bruno tio blÄbÀr. Bobo tÀnkte öppna locket med sin pinne. Bruno skulle locka fram den konstiga varelsen med sina tio blÄbÀr.
6
Kapitel 2
Hemligheten i hÄlan skriven av Singö skola
Bruno och Bobo skyndade sig nu till hĂ„lan. De hade med sig pinnen och blĂ„bĂ€ren. NĂ€r de var nĂ€stan framme vid ingĂ„ngen fick de se nĂ„got bakom stora stenen. Det sĂ„g ut som nĂ„gon som tittade pĂ„ dem med röda ögon. Bobo och Bruno tyckte det sĂ„g otĂ€ckt ut sĂ„ de sprang jĂ€ttefort in i sin hĂ„la. Nu var de inne i hĂ„lan och smög fram i gĂ„ngen mot toaletten. DĂ„ mĂ€rkte de att det rasade ner lite jord och grus frĂ„n taket. De undrade hur det kunde komma sig. Var det nĂ„gra som gick pĂ„ marken ovanför? Bruno och Bobo struntade i smĂ„stenarna och fortsatte in i gĂ„ngen. DĂ€r framme var toaletten. Bruno la ut sina blĂ„bĂ€r pĂ„ golvet framför toaletten. Sen tog Bobo sin pinne och började peta upp locket. Bruno började locka pĂ„ varelsen med att sĂ€ga âKomsi, komsiâ.
7
DĂ„ fick de se ett par röda ögon kika över toalettstolskanten. Sen kom det fram lite grönt, lila och slemmigt. Snart sĂ„g de hela figuren. Det sĂ„g ut som ett marsvin fast med konstig fĂ€rg. DĂ„ frĂ„gade Bobo vad det var. â Jag Ă€r ett marsvin, sa figuren, men nĂ„gon har kastat ner matrester och annat pĂ„ mig sĂ„ min pĂ€ls har blivit alldeles smetig och kletig och fĂ„tt konstig fĂ€rg. â Oj, sa Bobo. Det var vi som kastade i sakerna i toaletten. Vi visste inte att du bodde dĂ€r. â Vad heter du? sa Bruno. â Jag heter Elin, sa hon. Vad heter ni? Bruno och Bobo talade om vad de hette. De sa ocksĂ„ att Elin skulle fĂ„ lĂ„na tvĂ„l och handduk och tvĂ€tta sig ren. Elin gjorde det och nĂ€r hon var klar sĂ„g hon ut som ett vanligt marsvin. Nu kom Bobo ihĂ„g att det rasat jord frĂ„n taket. DĂ„ ville de gĂ„ ut och se efter vad det var som hade gjort sĂ„ att skrĂ€p ramlat ner frĂ„n taket. Marsvinen smög fram mot öppningen och kikade ut. NĂ€r de inte sĂ„g nĂ„gonting klev de ut ur hĂ„lan. NĂ€r de gĂ„tt nĂ„gra steg fick de höra hur det rasslade i skogen. Helt plötsligt var de omringade av en massa pirater. Piraterna sĂ„g otĂ€cka ut. En pirat hade en krok i stĂ€llet för en hand. En annan hade en papegoja pĂ„ axeln. NĂ„gon hade en pinne som ben. En pirat hade en lapp för ögat och en annan bar pĂ„ ett svĂ€rd. Vad skulle hĂ€nda nu?
8
Kapitel 3
Piraterna anfaller skriven av GrÀsö skola
M
arsvinens smĂ„ hjĂ€rtan dunkade snabbt och hĂ„rt. Innan de ens hann blinka fĂ„ngades de i kaptenens hĂ„v. Kaptenen lade hĂ„ven över axeln och förde dem till en roddbĂ„t. Alldeles bakom gick piraten med svĂ€rdet och vaktade. Det fanns ingen möjlighet att fly. Piraterna rodde ut till sjörövarskeppet. De klĂ€ttrade upp pĂ„ repstegen. VĂ€l uppe sĂ„g marsvinen sig om. PĂ„ var sida pĂ„ skeppet fanns det kanoner. Ăverallt hĂ€ngde det spindelnĂ€t och pĂ„ dĂ€cket sĂ„g de röda flĂ€ckar. Kunde det vara blod? â Jag Ă€r jĂ€tterĂ€dd, viskade Bruno till Bobo och hela hans bruna kropp darrade av rĂ€dsla. â Jag Ă€r ocksĂ„ rĂ€dd, svarade Bobo.
9
Piraten med papegojan tog över hĂ„ven frĂ„n kaptenen och öppnade luckan till lastutrymmet under dĂ€ck. I mörkret dĂ€r nere hĂ€ngde en gammal papegojbur. De tre marsvinen blev inkastade i buren och den lĂ„stes med ett rostigt hĂ€nglĂ„s. Ett elakt skratt hördes frĂ„n papegojan. Piraten lĂ€mnade dem i ett kolsvart mörker. â â â â
Var Àr ni, Bruno och Bobo? frÄgade Elin oroligt. Vi Àr hÀr! Var Àr hÀr? Jag ser er inte! Hoppas att vi inte blir marsvinspannkaka! pep Bruno.
Plötsligt började skeppet att röra pĂ„ sig och buren gungade till. Bruno och Bobo rullade pĂ„ stackars Elin. Det blev en sĂ„dan kraftig knuff att en spjĂ€la i buren gick sönder och Bruno rullade ut ur buren och landade med en duns pĂ„ papegojan. Bruno skadade sig i fallet och det rann blod ner pĂ„ durken. Papegojan tuppade av och Bobo och Elin kunde smyga ut ur buren. De tre marsvinen gömde sig snabbt bakom en kista. Tunga steg hördes, nĂ„gon var pĂ„ vĂ€g ner! Ett svĂ€rd strĂ€cktes fram mot buren. Piraten höll upp en lykta. â Kraxen och kanoner ocksĂ„! Buren Ă€r tom! Piraten lyste runt buren med lyktan. DĂ„ sĂ„g han den avsvimmade papegojan och blodet runt honom. â Koko! Vad har du gjort? Har du Ă€tit upp fĂ„ngarna? Dumma papegoja! Papegojan vaknade upp. â Har jag Ă€tit upp dem? Vilka har jag Ă€tit upp? Var Ă€r jag och vem Ă€r du? Den stackars papegojan hade tappat minnet. â Sluta ljug nu Koko! sa piraten och petade pĂ„ Koko med svĂ€rdet. Koko blev arg och rĂ€dd och flög upp i piratens ansikte och bet honom i nĂ€san. â Det kommer blod! Det kommer blod! kraxade Koko och flaxade med vingarna. Buren kom i gungning och lossnade frĂ„n sin krok och ramlade rakt i piratens huvud. Piraten tuppade av.
10
Marsvinen smög fram och viskade till papegojan: â Följ oss! Vi smiter! Tillsammans smög de upp pĂ„ dĂ€ck. Fartyget dunsade till. Det hade seglat pĂ„ grund. Djuren sĂ„g en blinkande fyr. Piraterna hade kört pĂ„ Bellonagrundet, men det hade de ingen aning om. â Kliv upp pĂ„ min rygg, sĂ„ flyger vi hĂ€rifrĂ„n, sa Koko. Papegojan lyfte med ett vit- och svartprickigt, ett brunt och ett brunt- och vitflĂ€ckigt marsvin. PĂ„ lĂ„ngt hĂ„ll sĂ„g de en gul fĂ€rja lĂ€gga till vid land. De valde att flyga Ă„t andra hĂ„llet, till en ö. Koko landade pĂ„ ett tak. Bruno sa: â Var Ă€r vi och vad ska vi göra? Plötsligt hördes ett hemskt vrĂ„l! Vem var det som vrĂ„lade och vart ska djuren ta vĂ€gen?
Kapitel 4
Mötet med renen skriven av Seskarö skola
M
arsvinen stod pÄ taket helt skrÀckslagna, de stod blickstilla och vÄgade inte röra sig. De tittade sig omkring. VrÄlet kom nÀrmare och nÀrmare. Plötsligt sÄg de en ren som försökte ta sig upp för stegen till taket. Nu visste de var vrÄlet kom ifrÄn. De gick sakta mot stegen och renen hoppade ner. Marsvinen följde efter och frÄgade vad som hade hÀnt. Renen svarade oroligt att han hade kommit vilse och ville komma tillbaka norrut till sina slÀktingar pÄ ön Seskarö, lÀngst norrut i Bottenviken.
11
Han undrade om de kunde hjĂ€lpa honom. De bestĂ€mde sig för att följa med och hjĂ€lpa renen. DĂ„ hörde de ett svagt rop av piraterna som ropade efter Koko. De blev rĂ€dda och sprang ner mot stranden och sĂ„g en motorbĂ„t ligga dĂ€r. Renen, Bobo och Elin rusade ner till bĂ„ten och renen ryckte igĂ„ng motorn. Bruno hann inte med men sĂ„g ett par skidor och stavar som lĂ„g pĂ„ stranden. Kvickt tog han ett rep ochkastade det som ett lasso pĂ„ renens horn, knöt repet runt midjan, hoppade pĂ„ skidorna och tog tag i stavarna och Ă„kte efter. Bobo och Elin sĂ„g Koko ïŹyga ovanför dem, men bĂ„ten körde i rasande fart och snart orkade Koko nĂ€stan inte ïŹyga mer. Plötsligt sĂ„ ramlade Koko och landade rakt pĂ„ renens rygg dĂ€r han svimmade. Efter en lĂ„ng resa norrut, utan mat sĂ„ krockade de trötta vĂ€nnerna i ett tjockt islager som lĂ„g över vattnet. VĂ€nnerna var förundrade, de hade aldrig sett sĂ„ mycket fruset vatten förut. Men renen hoppade glĂ€djestrĂ„lande omkring.
12
â Nu kĂ€nner jag mig hemma igen det hĂ€r Ă€r mitt vinterbetesland, hĂ€r Ă€r nog alla mina slĂ€ktingar redan, sa renen lyckligt. Bobo sĂ„g en jĂ€ttestor bro. â Vad Ă€r det dĂ€r för bro? frĂ„ga Bobo fundersamt. â Det Ă€r Seskaröbron...vi Ă€r framme nu, sa renen med ett stort leende. â â â â
Var Ă€r dina slĂ€ktingar? Ăr det lĂ„ngt borta? frĂ„gade Elin. Vi mĂ„ste gĂ„ genom skogen, det Ă€r inte sĂ„ lĂ„ngt, svarade renen. Men vi orkar inte gĂ„ sĂ„ lĂ„ngt! sa Bruno med svag röst. Men hoppa upp pĂ„ min rygg, jag orkar sa renen glatt.
Marsvinen hoppade upp pĂ„ renens rygg och Koko ïŹĂ¶g ovanför dem. Renen började trava in mot skogen. Efter en liten stund i skogen stannade renen plötsligt till. â Vad Ă€r det? frĂ„gade Bruno. â Jag hör nĂ„got konstigt, lyssna! svarade renen tyst. Alla var knĂ€pptysta och lyssnade noga. DĂ„ hördes ett tydligt fnitter. Plötsligt ïŹck Elin en kotte rakt i pannan och fnittret hördes igen. â Aj! Vad var det? undrade Elin chockat. En till kotte kom ïŹygande och alla tittade upp mot den stora granen bredvid dem. DĂ€r uppe pĂ„ en gren satt ett litet troll och dinglade med benen.
13
Kapitel 5
AspöhjÀltarna skriven av Aspö skola i Blekinge
H
ej Rudolf! Det var lĂ€nge sedan! hojtade trollet. Tja Trulsa! Ăr det verkligen du? sa Rudolf. Jag tror det faktiskt. Renen Rudolf och trollet Trulsa pratade en lĂ„ng stund. Till slut avbröt Bobo de bĂ„da. â KĂ€nner ni varandra eller? â Ja, vi vĂ€xte upp tillsammans och var bĂ€sta vĂ€nner. Vart tog du vĂ€gen Rudolf förresten? Du har ju varit borta i evigheter. Renen berĂ€ttade att han hade Ă„kt pĂ„ en lĂ„ng segeltur ner till södra Sverige. Det hade blivit ett ovĂ€der med regn och storm. Vattnet började forsa in i Rudolfs bĂ„t. Han var blöt, kall och skrĂ€ckslagen. Det mörka vattnet gungade och slog hĂ„rt emot bĂ„tens sida och reling. Plötsligt öppnade sig himlen som genom ett under och fram flög ASPĂHJĂLTARNA. Bobo hade nĂ€stan svimmat av rĂ€dsla under berĂ€ttelsens gĂ„ng. â Vilka Ă€r HasslöhjĂ€ltarna? undrade Trulsa. - ASPĂ-hjĂ€ltarna! De berömda superhjĂ€ltarna som började med att rĂ€dda ett omrĂ„de regnskog, stort som en fotbollsplan. DĂ€refter har de Ă€ven rĂ€ddat mĂ„nga personer som hamnat i knipa. Rudolf avslutade den spĂ€nnande berĂ€ttelsen och sa att Aspö-hjĂ€ltarna hade plockat upp honom och satt honom pĂ„ land. Plötsligt hördes det ett knak frĂ„n en buske. Alla vĂ€nde sig om och tittade pĂ„ den stora busken som nĂ€stan hade formen av ett hus. Busken var vit av all snön och omgĂ€rdad av granar. Sakta började de gĂ„ mot ljudet i busken. De fick syn pĂ„ nĂ„got som liknade en stor fjĂ€der. De gick in i en öppning i busken och tittade pĂ„ fjĂ€dern. KRASCH! BOM! PANG! Plötsligt mĂ€rkte de att de var fĂ„ngade i en stor bur och var omringade av pirater.
14
â Ă Ă„hh, det Ă€r piraterna som har kommit ifatt oss! stönade Elin. Piratkaptenen kom fram till dem. I ljuset syntes Ă€rret efter Kokos bett pĂ„ piratens nĂ€sa. â Vi vill ha tillbaka Koko! morrade kaptenen. PĂ„ hans svarta hatt vippade den vita fjĂ€dern nĂ€r han morrade fram sina ord. Koko satte sig pĂ„ Rudolf och sökte skydd dĂ€r. Elin, Bobo och Bruno satte sig ocksĂ„ vid Rudolf. DĂ€remot Trulsa skrek som en galning: â Era dumma pirater! Rudolf! Kalla pĂ„ HasslöhjĂ€ltarna! â ASPĂ-hjĂ€ltarna! skrek Rudolf. â Ja, ja! Bara kalla pĂ„ dem, sa Bruno irriterat. Piraten stod och tittade undrande pĂ„ de brĂ„kande djuren, som nu alla stod tysta. â Vilka Ă€nda in i Ăstersjön Ă€r AspöhjĂ€ltarna? Vilka de Ă€n Ă€r sĂ„ kommer de aldrig komma hit! skrek piraten. DĂ„ hördes det ett motorvrĂ„l frĂ„n luften. AspöhjĂ€ltarna syntes i luften i en flygande motorbĂ„t! Alla tittade upp mot himlen. Marsvinen bara gapade, Koko flaxade som en galning, Trulsa hurrade av glĂ€dje och Rudolf skrek: â Ha! Jag visste att ni skulle komma!
15
Kapitel 6
Resan med luftballongen skriven av Ornö skola
A
spö-hjĂ€ltarna kastade ankar och ankaret rĂ„kade hamna rakt i huvudet pĂ„ piratkaptenen. Han sĂ„g stjĂ€rnor och svimmade. De andra piraterna klĂ€ttrade upp i ankarkĂ€ttingen och det hördes ett fasligt âpang, tjoff, bomâ och sedan kom den ena piraten efter den andra farandes ner mot marken. â Nu Ă€r ni fria, ropade AspöhjĂ€ltarna. Nu mĂ„ste vi hem till Aspö för vi ska baka muffins till mormor. Tja dĂ„! â Tack ska ni ha! Hej dĂ„! Ropade Bobo, Bruno, Elin, Koko, Rudolf och Trulsa tillbaka.
16
SĂ„ Ă„kte AspöhjĂ€ltarna ivĂ€g. â Jaha, vad ska vi göra nu dĂ„? frĂ„gade Elin ynkligt. â Jag vet, vi Ă„ker till min kompis Sophie. Hon Ă€r en grĂ€vling som bor under KlockargĂ„rden pĂ„ Ornö, sa Koko. Fast hon Ă€r lite negativ. â Men hur ska vi komma dit dĂ„? frĂ„gade Bruno. â Ni kan ta min luftballong, sa Trulsa. Sagt och gjort. Bobo, Bruno, Elin och Koko hoppade upp i luftballongen och lyfte sedan mot skyn. â Hej dĂ„! ropade Bobo, Bruno, Elin och Koko till Rudolf och Trulsa som stannade kvar. Hoppas vi trĂ€ffas nĂ„gon gĂ„ng igen! De flög över halva Sverige med luftballongen och tittade ner pĂ„ de vackra landskapen. Till sist var de framme vid Ornö. De flög över skolans tak för att sedan landa pĂ„ KlockargĂ„rdens tak. Koko rĂ„kade flyga in i ett öppet fönster till klassrummet dĂ€r alla barn satt. DĂ„ sa Oliver: â En papegoja! Fröken svimmade, Koko flög ut genom fönstret och barnen sprang och tittade vart han tog vĂ€gen. DĂ„ sĂ„g de en luftballong pĂ„ taket till KlockargĂ„rden. Ett litet brunt marsvin stack upp sin nos ur luftballongens korg. Det var Bruno. â Hur ska vi komma ner nu dĂ„? frĂ„gade Bruno. â Asch, vi Ă„ker rutschkana ner pĂ„ taket, sa Bobo. Alla marsvinen landade bakom KlockargĂ„rden med en duns. Ut ur KlockargĂ„rdens grund kom dĂ„ en grĂ€vling som röt:
17
â Vad hĂ„ller ni pĂ„ med? Jag försöker ju sova! DĂ„ kĂ€nde grĂ€vlingen igen papegojan: â Nej men, hej, Koko! Det var lĂ€nge sedan. â Hej pĂ„ dig sjĂ€lv, Sophie! sa Koko. Hur har du det? â Jo, jag kĂ€nner mig sĂ„ ensam för min man Bertil har blivit kidnappad av en stor gubbe. â Varför det? frĂ„gade Elin. â För att vi inte fick bo hĂ€r under huset, sa Sophie. â Vi kan hjĂ€lpa dig att hitta honom, sa Bobo. Var bor den dĂ€r gubben? Sophie berĂ€ttade att gubben bodde i en bod i skogen bortom de svarta grottorna...
Kapitel 7
Ăverraskningen skriven av Björkö-Arholma skola
K
om! ropade Elin. Vi mĂ„ste rĂ€dda Bertil! Alla djuren gick pĂ„ rad genom skogen och var snart framme vid stranden till FjĂ€llĂ„ngsfjĂ€rden. DĂ€r lĂ„g stugan dĂ€r gubben bodde. De gick fram till ett fönster och kikade in. Gubben lĂ„g och sov. De smög fram till kĂ€llardörren och tittade in. DĂ€r stod en lĂ„da. NĂ„gon snarkade dĂ€rinne i lĂ„dan. â Det dĂ€r Ă€r Bertils snarkningar. De kĂ€nner jag igen var som helst, sa Sophie. De började klĂ€ttra upp pĂ„ lĂ„dan som genast vĂ€lte omkull. Ut ur lĂ„dan flög en grĂ€vling i full fart och försvann som en raket ner mot stranden. - BERTIL! DET ĂR JAG, ropade Sophie. DĂ„ vaknade kidnapparen och tittade ut.
18
â HjĂ€lp! Schas era rĂ„ttor! ropade han. â Vi Ă€r inga rĂ„ttor. Vi Ă€r marsvin, ropade Elin. â HjĂ€lp! En talande rĂ„tta, skrek kidnapparen och försvann. Nu sprang marsvinen och Sophie ner mot stranden. DĂ€r lĂ„g Bertil avsvimmad i vattnet. NĂ€r han kvicknade till sa han att det var en elak gubbe som kidnappat honom. â Vi vet, sa Sophie. De hjĂ€lpte Bertil upp ur vattnet. â Skepp ohoj, skrek Koko. Vilda vrĂ„l hördes. Det var piraterna som kom tillbaks igen. â Att det ska vara sĂ„ himla svĂ„rt att fĂ„nga nĂ„gra marsvin, vrĂ„lade piratkaptenen. Vi har jagat er runt halva Sverige. Varför Ă€r ni sĂ„ rĂ€dda? â LĂ€skiga pirater, skrek Koko. Hissa segel! â Tyst med dig Koko! Vi ville ju bara ha med marsvinen pĂ„ vĂ„rt julspel. Vi vill er inget illa, sa en pirat som hade en stor bula i pannan. â Det kanske hade gĂ„tt lĂ€ttare om ni frĂ„gat oss i stĂ€llet. Ni ser ju verkligen farliga ut. Vi blev jĂ€tterĂ€dda för er, sa Elin.
19
â FörlĂ„t oss! Vi Ă€r inte pirater pĂ„ riktigt. Vi gĂ„r pĂ„ Björkö-Arholma skola och har klĂ€tt ut oss. VĂ„rt julspel handlar om pirater. Vi behövde marsvin till julspelet. Det var dĂ€rför vi jagade er. Egentligen behövde vi den dĂ€r renen och trollet ocksĂ„, sa piraten med lapp för ögat. â Renen och trollet Ă€r kvar pĂ„ Seskarö. Det Ă€r lĂ„ngt dit, sa Elin. DĂ„ Ă€r allt för sent nu. Julspelet ska spelas i dag, sa piraten med blodiga nĂ€san. â Det fixar vi, hördes en röst. Det var AspöhjĂ€ltarna som kom med sin flygande bĂ„t. â Hur kan ni fara fram och tillbaka sĂ„ dĂ€r fort, frĂ„gade Elin. Det Ă€r ju helt overkligt! â Vi har en portal som gör att vi kan Ă„ka vart vi vill. Nu klev sjörövarkaptenen fram och frĂ„gade: â Kan ni flytta oss allihopa till Björkö med den dĂ€r portalen? I sĂ„ fall kan vi fortfarande rĂ€dda julspelet. Klarar ni det sĂ„ bjuder vi alla pĂ„ stor fest efterĂ„t. â Vi kan ta hit Rudolf och Trulsa pĂ„ nolltid, sa AspöhjĂ€ltatna. â Jaa! HĂ€mta dem. Jag har alltid velat spela teater, sa Bruno. Truls och Rudolf blev verkligen förvĂ„nade â men glada att trĂ€ffa sina vĂ€nner sĂ„ snart igen. Sen gjorde AspöhjĂ€ltarna nĂ„gra hemliga tecken och pĂ„ bara en sekund sĂ„ var hela gĂ€nget framme i Medborgarhuset pĂ„ Björkö. Och det var i sista stund. Medborgarhuset var fyllt till sista plats. Alla vĂ€ntade pĂ„ julspelet. â Vad ska vi grĂ€vlingar göra dĂ„? pep Bertil. â Du kan vĂ€l sköta ridĂ„n och Sophie kan sĂ€ljer lotter, sa piratkaptenen. Och sĂ„ blev det. Nu fanns allt till förestĂ€llningen. Det blev ett fantastiskt julspel. För första gĂ„ngen fanns det riktiga marsvin med pĂ„ scenen och en riktig ren, en riktig papegoja, ett troll och alla de lĂ€skiga piraterna. Publiken jublade. Sen gjorde AspöhjĂ€ltarna ett snyggt luciatĂ„g. Publiken klappade i hĂ€nderna och ropade: â LĂ€nge leve skĂ€rgĂ„rdsskolorna! NĂ€r publiken gĂ„tt hem Ă„kte sjörövardrĂ€kterna av och barnen pĂ„ BjörköArholma skola visade sig vara helt vanliga barn. Fast flera av dem hade stora bulor och blĂ„mĂ€rken. Nu var det deras tur att bjuda pĂ„ fest.
20
Det började med disco i fyra timmar och slutade med en stor överraskning: Rudolf krossade en jÀttestor pinata med sina horn. Och över allihopa regnade det lÀckra muffins frÄn Aspö.
21
Denna saga Ă€r skriven av barn pĂ„ olika skĂ€rgĂ„rdsskolor hösten 2014. Kapitel 1 â Sankt Anna skola, 2-3 Kapitel 2 â Singö skola Kapitel 3 â GrĂ€sö skola, F-3 Kapitel 4 â Seskarö skola Kapitel 5 â Aspö skola Kapitel 6 â Ornö skola Kapitel 7 â Björkö-Arholma skola
22