Nova (1) by Kicki Hammarlund

Sagan om Nova Skärgårdsskolor i samarbete

SKÄRGÅRDARNAS RIKSFÖRBUND

Denna sagobok är ett resultat av en Sagostafett mellan olika skärgårdsskolor under hösten 2014.

et började vid en träff på Sagornas ö, Visingsö i Vättern. Det var en träff för lärare som jobbar på olika skolor där barn från kust och öar går i skolan. En idé väcktes om att vi skulle göra något tillsammans med barnen från de olika skolorna. Från Sagornas ö till Sagostafett var inte steget så långt. Det blev så många skolor som ville vara med så det fick bli två stafetter och två sagor, som nu finns med i samma bok, men från var sitt håll. På Visingsö startade den ena Sagostafetten medan den andra startade i Sankt Anna. Barnen och lärarna på alla skolor har varje måndag kunnat läsa ett nytt kapitel på sin saga och därmed följa sagan tills den blev klar. Många fina teckningar har barnen gjort varav några är med i boken. Ett stort tack till alla medförfattare av sagorna i denna bok.

februari 2015 Eva Widlund

SKÄRGÅRDARNAS RIKSFÖRBUND

Sagan om Nova är författad av elever på sex skärgårdsskolor

Kumlabyskolan, Visingsö Torsö skärgårdsskola Grisslehamns skola Svartsö skola Kosters skola Uranienborgs skola, Ven

Sagan om Nova

Utgiven av: Skärgårdarnas Riksförbund 2015 Tryck: Linderoths Tryckeri, Vingåker ISBN 978-91-637-7873-5

Kapitel 1

Slottsruiner berättar skriven av Kumlabyskolan på Visingsö i Vättern

et var en gång en liten fågel som hette Nova. Hon var svart och vit och huvudet skimrade i lila och klorna var av guld. Nova var rastlös och nyfiken och gav sig ut i världen. Hon kom till Visingsö. Precis när hon hade börjat bygga sitt bo träffade hon en grupp barn i skogen. De var på utflykt. Först blev fågeln rädd för barnen och flög iväg men efter en stund ångrade hon sig och flög tillbaka. Ett av barnen upptäckte fågeln och frågade om den ville följa med till skolan. Nova kände att barnen var snälla och följde med. På hemvägen frågade fågeln hur det är på Visingsö. Vi kan berätta om ön för dig när vi kommer tillbaka till skolan. När vi kom fram till skolan satte vi oss bekvämt i klassrummet och barnen började berätta. Visingsö är en fin plats att bo på och för länge, länge sedan bodde både kungar och grevar här. Nu finns bara ruiner kvar från deras slott. – Oh vad spännande, sa Nova, jag tror jag flyger iväg på direkten. Jag vill se hur ruinerna ser ut. När Nova kom fram till Visingsborg hände något märkligt. Hon såg in i en annan tid. Där mötte hon en man, en greve som berättade att han byggde en skola till barnen på ön. Han bjöd in Nova till slottet och de åt och drack. Till slut blev fågeln trött och mätt och flög hem till boet vid skolan.

Hon somnade djupt, men plötsligt blev hon väckt ur sömnen av en kraftig storm. Boet rasade och Nova bestämde sig för att flyga vidare genom Sverige för att hitta andra öar. På morgonen hittade barnen bara pinnarna från Novas bo. De undrade mycket över var Nova var någonstans.

Kapitel 2

Fisketur på Vänern skriven av Torsö skola på Torsö i Vänern

et var mörkt ute, mitt i natten. Stormen rasade på Visingsö och Nova fick hastigt lämna sitt bo. Det var svårt att flyga på grund av stormen och regnet och Nova blåste med vinden, mer än vad hon klarade att flyga själv. Vingarna blev tyngre och tyngre av allt regn som föll ner. Nova var rädd eftersom hon inte klarade av att flyga med så tunga vingar. Från norr kom en fiskmås flygande. Han hette Morgan Mås och var på väg till en stor ö i Vänern som heter Torsö. Eftersom det blåste sån storm hade han drivit med vinden lite för långt söderut och fick då syn på en liten liten fågel som inte kunde flyga i regnet. Morgan snabbade sig fram och frågade om Nova behövde hjälp. Han tog Nova på ryggen och lät henne vila där medan han flög en lång lång stund ända tills de till slut landade vid bygdegården på Torsö, med Vänern precis intill. Då slutade det regna och solen kikade fram bakom molnen. Vid bygdegården kom en man gåendes, han hade en sydväst på huvudet och ett långt skägg. Han fick syn på en liten fågel som låg på marken. Han var övertygad om att fågeln var död, så stilla som hon var, så han tog upp henne för att slänga henne i skogen. ”Nej, släng mig inte!” pep Nova. Hon hade bara somnat, helt utmattad efter att ha flugit hela natten. Mannen blev jätterädd och tappade

Nova. När han insåg att fågeln levde frågade han om hon behövde hjälp. Hon svarade att hon frös efter en lång flygtur och att han gärna fick värma henne. Mannen tog fram en liten halsduk och virade runt Nova. Sedan tog han med henne till sin båt, mannen var en gammal fiskare som just skulle ut på Vänern och fiska lake. Vänern låg spegelblank, vädret hade slagit om till solsken och det var kav lugnt på sjön. Fiskaren skulle ta upp sina nät och Nova fick följa med på äventyret. När tredje nätet skulle dras ombord var det alldeles för tungt för fiskaren. Han orkade nästan inte dra upp nätet men till slut fick han upp det i båten. Fiskaren blev överraskad, i nätet hade det fastnat en jättefisk som ser ut som ett spädbarn. Nova blev rädd, hon hade väl aldrig sett något liknande. En blandning mellan en fisk och en bebis.

Fiskaren däremot tog lugnt ur den konstiga varelsen ur nätet. Han sa till Nova ”Hjälp mig, det är Kåffa, ge mig halsduken fort!”. Nova skyndade sig att ge halsduken till fiskaren som tog den och virade runt halsen på Kåffa. Sedan släppte han tillbaka henne ner i vattnet med halsduken på. Han berättade sedan för Nova om Kåffa som lever i Vänern. Henne ska man hålla sig väl med när hon simmar runt och drar i lakefiskarnas revar. Om man får henne på kroken, eller i nätet, ska man skynda sig att vira en halsduk runt halsen på henne och släppa tillbaka henne ner i sjön. Gör du det får du en väldig massa lake. Släpper du inte i Kåffa igen får du aldrig någon lake mer. Efter all den uppståndelse som blev somnade Nova tryggt invirad i en tröja på däck på fiskarens båt.

Kapitel 3

Det konstiga trädet skriven av Grisslehamns skola

ova vaknar tidigt nästa dag. Hon känner sig pigg och utvilad, nu är det dags att flyga vidare. Nova flaxar med vingarna och det känns härligt att flyga igen, nu bär det av österut. Efter några timmars flygning närmar hon sig en stor stad, det är mycket trafik och många hus. Nova börjar känna sig trött. Var i denna stora stad finns det en bra plats att vila på? Under henne finns ett stort ägg, det största ägg hon någonsin sett. Vad är det för fåglar som finns i den här staden? Nova ser sig oroligt omkring, hon måste hitta en plats att vila på. På toppen av ett högt torn finns tre blänkande kronor, där landar Nova för att vila. Där sitter en duva vid namn Steve, han hälsar förvånat på Nova. Han har aldrig sett en så vacker fågel. Nova tar mod till sig och frågar:

– Jag såg ett jätteägg! Vilka fåglar är det som lägger sådana ägg? Steve ser undrande ut. – Vad menar du för ägg? frågar han. Nova pekar på ägget som syns längre bort. Då börjar Steve skratta. – Det där är inget ägg. Det är globen, det är en stor arena där man kan se idrott, musikevenemang och andra spännande saker. Ett hus helt enkelt. Du är i Stockholm, Sveriges huvudstad. – Mina klor har samma färg som kronorna vi sitter på, säger Nova. – Det är de tre kronorna på stadshuset, svarar Steve. – Nu är det dags för mig att flyga vidare. Vad finns det mer att se häromkring? – Flyg ut över havet så får du se alla öar i skärgården! Nova sätter kurs mot öster och svänger sedan mot norr. Hon flyger över hundratals öar och landar till slut på en stor båt. Runt omkring på vattnet ser hon många gamla båtar som seglar och ror. Är det en tävling? Nova ropar till en av de många fiskmåsar som flyger runt båten: – Var är jag? Vart är båten på väg? – Vi är på väg till Grisslehamn, byn som kom med posten, svarar en av måsarna. – Vart ska alla små båtar? frågar Nova. – Det är en tävling som går en gång om året, för att påminna om att bönderna i Grisslehamn rodde post till Åland förr i tiden. Tävlingen går mellan Grisslehamn och Eckerö på Åland, berättar måsen.

Båten gungar och Nova känner sig snurrig. Hon längtar till skogen. Hon lyfter och flyger mot land, var finns en lugn plats att landa på? Plötsligt svävar en stor fågel över henne. Han har enorma klor och stora vingar. Fågeln dyker mot henne. Nova hinner undan, men om igen dyker den stora fågeln upp, han är hack i häl. I det blåsiga vädret och jagad av den stora fågeln, hinner Nova inte väja för den grova stolpen framför henne. Hon flyger rakt in i den och ramlar omtumlad ner på marken. När Nova har hämtat sig och tittar upp ser hon en katt med tofsar på ögonen, det är ett lodjur. Nova blir rädd, men det är ett snällt lodjur. Nova berättar om den stora fågeln som jagat henne. – Det måste vara en havsörn. Det är en vanlig fågel här i skärgården, säger lodjuret. Nova tittar på den konstiga byggnad hon flugigt in i, det är en stor ställning med flera stora plattor högt upp. – Vilket konstigt träd, säger Nova, och pekar på byggnaden. – Det där är den optiska telegrafen. Det är en kopia av den riktiga som fanns på slutet av 1700-talet. På den tiden skickade människorna här i Grisslehamn meddelanden med den till Åland. De stora plattorna ställdes på olika sätt och på så sätt kunde människorna på Åland avläsa meddelandena. – Den var supermodern på 1700-talet, inte som en mobiltelefon direkt! Nova funderar, nu har hon besökt flera öar, Visingsö i Vättern, Torsö i Vänern och Väddö i Ålandshav. Vilket håll ska hon flyga åt nu?

Kapitel 4

Natten i skolan skriven av Svartsö skola

ova tänkte så länge på vart hon skulle flyga att hon inte märkte att hon flög rakt mot en stor kvarn. Hon fastnade med vingen i kvarnen och snurrade runt flera varv. Till sist kom hon äntligen loss och flög ut över havet. Hon märkte att hon hade skadat vingen. Det gjorde ont, men hon kunde inte vila någonstans. Hon var mitt över det stora havet. Plötsligt såg hon ett rött litet hus. Hon landade med en duns på skorstenen. Därefter flög hon ner och satte sig på en trappa för att vila. En katt kom fram till Nova. ”Vem är du?” frågade den henne. ”Jag heter Nova och är ute på ett äventyr. Men jag gjorde illa vingen på en kvarn och landade här för att vila en liten stund.”

”Då vill du förstås veta lite om denna vackra ö och kvarnen som du fastnade i”, sa katten och berättade sedan att Nova hade fastnat i Träskö kvarn. På ön finns det också en skola, ett vandrarhem, en affär och en bygdegård. Det finns stora djupa sjöar på ön där det bor bävrar. ”Åh! Titta, där kommer min matte Annie.” fortsatte katten.” Du ska få träffa henne.” ”Kom här lilla fågel”, sa Annie till Nova. ”Du får sitta i min cykelkorg nu när jag ska cykla till skolan.” När Annie kommer till skolan springer alla barnen fram till henne för att titta på den lilla fågeln. Nova blir rädd och kurar ihop sig i Annies skyddande händer. Annie tar in Nova till skolan och några andra barn ger Nova frön och vatten. Då förstår Nova att barnen inte är så farliga. Ett av barnen erbjuder Nova att sova i en bänk under natten. På kvällen när alla gått hem är det mörkt och Nova känner sig lite ensam och rädd. Efter flera timmar utan att hon kunnat sova hör Nova något som går upp för en trappa. Tänk om det är ett spöke, tänker Nova. Hon går till trappan. Hon vet inte vart den leder eftersom barnen inte visat henne det. Vem vet vad som väntar där uppe, tänker Nova förskräckt. Nova tar mod till sig och går upp. Där uppe är det en mörk och kuslig vind men det verkar inte finnas något farligt så Nova vänder sig om och ska just gå ner igen när det plötsligt hoppar fram en vildsint katt. Katten jagar henne genom hela skolan. Till slut är Nova så trött att hon inte orkar mer. Hon lägger sig förtvivlad ner och väntar på att bli uppäten. Tur att det har börjat bli morgon för just då öppnar läraren Kattis dörren. Hon lyfter upp katten och sätter ut den. Sedan stänger hon dörren. Efter det kommer inte katten tillbaka till skolan. Tiden går. Nova trivs tillsammans med barnen och skolan. Det blir vinter och Novas vinge har läkt. Nova vet att hon måste ge sig iväg. Hon har sett hur andra fåglar flyger söderut, men hon vill stanna den sista veckan innan barnens jullov och se deras luciatåg. Det har hon aldrig upplevt förr. Nova ser på barnens luciatåg och tycker att dom är jätteduktiga. Den sista dagen tittar barnen på film och äter godis, som tomten delat ut. Nova tycker det är supermysigt att sitta där med alla barnen.

Efter sista dagen i skolan får Nova följa med Emilia och Felicia hem med svävaren. Nu när isen ligger så att barnen, som bor på andra öar, inte kan åka båt, åker de svävare varje dag till och från skolan. När Nova kom fram till Hjälmö, där Emilia bor, gick de direkt till alla djuren på bondgården. Nova tyckte djuren var fina och hon kände sig trygg på andra sidan staketet med Emilia. Men när dom gick in till fåren blev Nova så rädd att hon flög iväg. Vart skulle hon flyga? Då kom hon på att Felicia bodde på ön Trångholmen och att barnen sagt att den ön låg nära Hjälmö. Nova landade mitt på en stor äng. Där träffade hon en liten kattunge. Kattungen hette Knasen och han var verkligen lite knasig. Innan Nova ens fått säga något sprang Knasen efter en snöflinga. Till slut kom Nova hem till Felicia. Hon knackade på dörren med näbben och blev insläppt. ”Vad roligt att du kom”, säger Felicia och visar Nova sin pappas rum.

Nova tittade sig omkring och såg en stor väska som låg på golvet. I väskan fanns en massa kläder. Nova kände sig lite trött. Varför inte ta en tupplur, tänkte hon, och la sig i väskan och somnade. Som vanligt åkte Felicias pappa till jobbet på Waxholmsbåtarna den här veckan och tog med sig väskan där Nova sov skönt utan att märka det annorlunda innehållet. Efter flera timmar hör Nova i drömmen att kaptenen ropar ”Nästa Stockholm” i högtalaren. Hon vaknar med ett ryck. Strax därefter lägger båten till vid Strömkajen mitt emot Stockholms slott. ”Vilken tur att väskan är öppen.” Nova flyger ut. ”Här har jag varit förr”, tänkte Nova. ”Men jag undrar hur jag ska flyga nu och var ska jag kunna bygga ett bo?” Då ser Nova en man som sitter på kajen och äter en varmkorv. ”Hej, hej”! ropar Nova till mannen som tittar förvånat på Nova. ”Vet du något lugnt och fint ställe jag kan bygga bo på?” frågar Nova. ”Jajamän! GÖTEBORG!” ropar mannen.” Flyg bara tvärs över Sverige”. ”Då måste jag ge mig av direkt. Hej då!” ropar Nova tillbaka. ”Ladidadido kvitter kvitter! Åh, äntligen får jag flyga igen! Nej vaaaaad händer? Nej inte en snöstorm! Åååååååååååå.” När Nova vaknar sitter hon fast i ett träd på någon sorts ö. Men vilken ö?

Kapitel 5

Rösten som ropar skriven av Kosters skola

ova kämpar för att kunna öppna sina ögon. Hon får upp det ena, och ser att det är alldeles svart ute. Hon känner att hon är helt slut, orkar inte röra en enda del av sin kropp. Hon funderar över var hon är. Kan detta vara Göteborg? undrar hon. Men, hur har jag kommit hit, i så fall? Sakta kommer minnet tillbaka, en snöstorm, men vad hände sen då? ”Jimähueee”, vad är det hon hör? Vinden tjuter och vågorna slår mot klipporna. Nova känner hur rädslan kommer krypande i kroppen. Hon blir räddare och räddare. Nu hör hon det igen, det är en röst som ropar: ”ji mä hue, ji mä hue, ji mä hue”.

Nova blir helt stel i kroppen. Efter en stund upptäcker hon, att hon både har satt sig upp och fått upp båda ögonen. Hon känner sig fortfarande helt utmattad, men rädslan gör att hon får kraft till att flyga iväg från denna mörka, hemska plats. Hon får syn på en upplyst plats med en massa hus. Där slår hon sig ner i ett träd, och försöker lyssna för att höra om den där hemska rösten hörs ända hit. Skönt, det gör den inte. Det tar inte lång tid förrän hon sover igen. När det blir ljust ser Nova att hon sitter i ett träd, på ett litet torg, utanför en mataffär. Då kommer det någon som ska öppna affären för dagen. – Hallå där! ropar Nova. Kvinnan som kommit för att öppna affären ser sig förvånat omkring. Hon ser inte en enda människa, men plötsligt får hon syn på en liten fågel, som viftar med sina vingar och säger: – Vem är du? - Var är jag? – Jag heter Ida, svarar kvinnan. Jag och min man äger affären som du ser där. Du är på Kosteröarna, en ö på Sveriges västkust. Men vad har hänt med dig, din stackare, du ser så trött ut, säger Ida och hjälper Nova att komma loss från trädet. Du får följa med in i affären, så ska jag se om jag hittar lite mat till dig. Ida tar Nova i sin hand och går in i affären med henne. Där får Nova frön att äta och vatten att dricka, och efter några timmar har hon piggnat på sig. – Vi kan gå till skolan, säger Ida, så får du träffa barnen här på ön. Vilken tur att jag hittade dig just idag, för om det hade varit igår hade det inte funnits några barn i skolan för då hade de fortfarande jullov. Nova flyger upp och sätter sig på Idas axel och de promenerar den korta sträckan från affären till skolan. I musikrummet sitter skolans alla nio elever. De går i årskurs F-3. Just nu har de fått sina nya noter med sånger som de ska spela på vårkonserten. De sjunger och spelar för fullt. De äldre barnen, de som går i årskurs 4-6, går inte kvar på Kosterskolan utan har fått börja skolan i Strömstad, en båtresa på fem distansminuter. När sången är slut, ser barnen Ida som står i dörröppningen.

– Vad gör du här? – Vad är det för fågel du har på din axel? ropar de. Ida hinner inte säga ett ord förrän Nova börjar och prata. Alla barnen tappar hakan av förvåning. Aldrig har dom hört någon fågel prata tidigare. Det tar inte många sekunder förrän Nova frågar barnen om de vet vad det var för en röst som hade ropat nåt hemskt under natten. Det lät ungefär som ”jemähue”. Alla börjar skratta och Jesper säger att det måste vara Långagärdesroparen som hon har hört. Lisa berättar att det var en gubbe som hade drivit iland på Sydkoster för många, många, många år sedan. Någon hade huggit av honom huvudet bara för att komma åt alla hans värdesaker som han hade på sig. Allt sen den dagen hör man gubben ropa: ”Ji mä hue” så fort det blir dåligt väder. ”Ji mä hue” är kosterdialekt och betyder ”ge mig huvudet”. När musikstunden är över är det dags för mat. Norah frågar Nova om hon vill följa med ner och äta och även få träffa förskolebarnen. – Ja, det vill jag gärna, svarar Nova. Norah tar den lilla fågeln i sin hand så att hon inte flyger in i någon vägg och gör sig illa. När de kommer ner till matsalen ser de att det är fiskgratäng och potatis. – Jättegott, skriker alla barn och Nova! Efter maten går alla ut på skolgården. Lova och Miranda väntar tills Nova ätit färdigt. Därefter går de ut för att leka “Burken”. – Vad är “Burken” för något? undrar Nova. Det är en variant av kurragömma säger Minja och förklarar reglerna. Nova flyger upp i ett träd och gömmer sig där ingen kan se henne. Därifrån klarar hon av att rädda alla som blivit tagna. Senare berättar barnen, för Nova, att man fiskar mycket här på Koster; räkor, makrill, hummer, krabba och havskräftor. När Nova får höra talas om räkor, säger hon att hon älskar räkor, och frågar om hon inte kan få följa med ut och fiska och äta räkor. Charlie, Ella och Enya berättar att deras pappor har en räktrålare. – Du får säkert följa med och kolla på, säger de.

Nästa dag gör hela klassen en cykelutflykt till hamnen i Ekenäs. Där ligger räktrålaren “Brattvåg” klar för dagens fisketur. Nova, barnen och läraren går ombord på båten, och “Brattvåg” lämnar hamnen. Trålaren styr söderut mot Ramsö och den flera hundra meter djupa Kosterfjorden, där man börjar tråla efter räka. När man fått upp första fångsten, kokat räkorna, och Nova fått smaka av läckerheterna, börjar det blåsa upp. Nordanvinden tar i, snart är det kuling. Plötsligt fastnar trålen i ett klippblock eller nåt annat under vattnet, och båten tvärstannar. Då tappar Nova fotfästet, där hon står på kajuttaket, och virvlar iväg söderut. Alla barnen skriker: – NEEEJJJJ!!! Och Nova är borta!

Kapitel 6

Krocken med kyrkofönstret skriven av Uranienborgs skola på Ven

ova kommer flygandes till Ven. Hon var trött efter hela långa resan. Hon ser kajen och några fiskmåsar. En av fiskmåsarna flyger upp och möter henne. – Hej! Jag heter Magnus Mås. Vad heter du? Nova berättar vem hon är och var hon kommer från. Hon ber Magnus Mås att visa henne runt ön. Ven är omringat av backafall. Det är branta sandklippor, som stupar rakt ner på stranden. Stranden är full av små stenar i olika färger och former. Det är olika mörka nyanser, det finns röda stenar, gula, vita, gråa och till och med blåa stenar. Nova har tur! Hon hittar en bärnsten! Det finns massor av tegel. Magnus berättar att här har det legat ett tegelbruk. De flyger över åkrar där man odlar sockerbetor, sädeslag, majs, raps och lin. Det finns jättemånga åkrar och bara en mosse. Två skogar finns det med två stigar, Lergraven och Kärleksstigen. Det börjar bli kallt och mörkt. Det sista solljuset skiner på en vit byggnad. Det är en kyrka. Himlen är skär. En bit av solen är fortfarande över horisonten. I vattnet blänker det som små kristaller. Små fiskar hoppar i havet. En tumlare dyker upp. Helt plötsligt lyses himlen upp av gröna och röda strålar. Nova blir nyfiken! – Vad är det? – Det är våra fyra fyrar. Kom det är ett bra sovställe! När Nova vaknar sitter det en kungsörn och tittar på henne. De stora gula klorna håller staketet i ett fast grepp. Örnen säger att de ska skynda sig bort för en jakt ska börja. Just då går ett skott av! – Fort! Vi måste skynda oss till ett säkert ställe, säger örnen. Nova hinner inte riktigt med örnen. Hennes vingar är fortfarande nyvakna förutom att de är mindre än örnens. Det blir väldigt dramatiskt! Skotten viner tätt runt huvudet på dem. Fasanerna försöker flyga och lyfta från en dunge. De kacklar och skriker.

Nova flyger så snabbt att hon inte hinner se fönsterrutan. Pang! Hon glider långsamt nerför rutan och landar på marken. Hon kan inte röra en fjäder. Ut springer en man. – Hur gick det!

När han inte får något svar bär han in henne. Han lägger henne på en kudde på ett element. Hon vaknar upp lite senare och får veta att Mattias, som mannen heter, jobbar på museet. Museet ser ut som en kyrka, och är det också. Den är avkristnad och används nu som museum. Det är i ett gammalt kyrkofönster Nova har flugit in. Mattias berättar att Tycho Brahe levde för 500 år sedan och att han var astronom. Det visar sig att vetenskapsmän på denna tid odlade örter i sin trädgård och sysslade med medicin lika mycket som sin egen vetenskap. Runt om museet växer en häck som är formad som det gamla slott som Thyco Brahe bodde i. Nova vill träffa Thyco Brahe, men Mattias säger att han har några viktigare personer att presentera först och främst. De går ut ur museet och där springer några barn omkring. Det är skolbarnen som har rast. De kommer till Mattias för att få veta vad han

har i famnen. Det ringer in. Barnen tar med sig Nova in i klassrummet. Nova hör läraren Lotta säga: – Nu ska vi ha IUP-arbete. Alla barnen skriker Yippiie! Då hör Lotta en liten röst säga: – Vad är det? Lotta får syn på Nova och svimmar! Lotta vaknar och ropar: – Rickard! Båda svimmar! Till slut säger Nova: – Var inte rädda! Jag är bara en talande liten fågel, som heter Nova. Efter mycket om och men har lärarna lugnat ner sig. Det blir en fin dag på skolan för Nova och hon får lära sig mycket. När dagen är slut slåss barnen om vem hon ska få följa med hem. Det blir olika varje dag. Hos Kalle får hon följa med ut på åkern och äta utsäde. Junia och Gala bjuder på Ballerina. En dag följer hon med hem till Vens äldsta och längsta hus. Det är 146 meter långt. Där pratar hon med hunden Pepsi. De visar henne dammarna där Isac och Elias fiskar kräftor. Hemma hos Vide blir det hembakt knäckebröd. Hilma är på besök. Rasmus och Signe bjuder henne på pizza innan hon slutligen kommer hem till Valter, Viktor och fiskaren Ola! En sådan snäll man, tycker Nova. Hon får så mycket fisk hon vill. En natt smyger hon sig ombord på den vackra båten Missanas. Egentligen har hon tänkt sova där, men lådan hon sover i ska med morgonfärjan till fastlandet. Hon kan inte komma ut. Hon får vackert stanna i lådan tills hon kommer till en bondgård där hon packas upp med grisfodret. Grisen Sture tänker äta henne, men se då skriker Nova så hon skrämmer slag på halva stan. Allting blir alldeles tyst! Det stannar upp och står liksom alldeles stilla. Det är då Nova får syn på honom; Nisse Beda! Honom har hon ju sett hemma hos Kalle! Han kör alla lastbilarna med sockerbetor. Tre stycken om dagen med 30 ton betor i. 90 ton betor om dagen. Det är lika mycket som 90 bilar. Det har barnen lärt henne. Hon flaxar och flyger så fort hon kan in i hytten på lastbilen. Hon har förstås räknat ut det alldeles rätt. Bosse Beta kör henne tillbaka till Ven.

Några veckor senare bjuder hon och Venbarnen alla barnen och lärarna från Koster, Svartsö, Torsö och Visingsö, ja förresten Aspö och alla andra öar får komma de med, på stor fest. Slutet gott. Allting gott! ... och så levde de lyckliga i alla sina dagar!

Denna saga är skriven av barn på olika skärgårdsskolor hösten 2014. Kapitel 1 - Kumlabyskola på Visingsö, F-1 Kapitel 2 - Torsö skola, F-3 Kapitel 3 - Grisslehamns skola Kapitel 4 - Svartsö skola, 2-5 Kapitel 5 - Kosters skola Kapitel 6 - Uranienborgs skola på Ven