Torsdag 17 maj 2018 kl 19.00 Söndag 20 maj 2017 kl 18.00 Helsingborgs Konserthus Dirigent: Stefan Solyom Anna: Malena Laszlo Annas familj: Conny Thimander Magnus Kyhle, Andreas E. Olsson Anders Jalkéus Helsingborgs Symfoniorkester Konsertmästare: Kirsti Kuusk
Farrencs återkomst
PAUS
(ett musikdramatiskt musikdrama)
ca 50 min
Wilhelm Stenhammar: Min stamfar hade en stor pokal – Louise Farrenc: Symfoni nr 3 g-moll I. Adagio – Allegro – Jean Sibelius: Flickan kom ifrån sin älsklings möte – Louise Farrenc: Symfoni nr 3 g-moll II. Adagio cantabile – Wilhelm Stenhammar: Jungfru Blond och jungfru Brunett – Louise Farrenc: Symfoni nr 3 g-moll III. Scherzo: Vivace – Ture Rangström: Klunkom Welam Welamsson – Louise Farrenc: Symfoni nr 3 g-moll IV. Finale: Allegro
Julia Purgina Vortex Peccatorum – The Seven Deadly Sins In The Time Of Alternate Facts ca 15 min
Kurt Weill De sju dödssynderna Prolog Lättja – Högmod – Vrede Frosseri Lust/otukt – Girighet – Avund – Epilog
(Mellanspel/musikaliska kommentarer: Stefan Solyom)
Torsdag Stor, Torsdag Mellan Söndag Stor, Söndag Mellan
ca 35 min
Det har blivit dags att avsluta abonnemangsåret 2017–2018 och Helsingborgs Symfoniorkesters tema ”De sju dödssynderna”. Först på programmet får vi höra Vortex Peccatorum – The Seven Deadly Sins In The Time Of Alternate Facts, nu första gången verket i sin helhet. Årets hustonsättare, österrikiskan Julia Purgina (f. 1980) har ju, som den flitige konsertbesökaren säkert varseblivit, i sju korta satser applicerat katolicismens döds-synder på en rad samtida samhällsfenomen och där-med format en personlig kommentar till vad hon betraktar som en rad allvarliga problem i vår tid. De sju satserna följer på varandra utan avbrott, och är i tur och ordning tillägnade: Vrede: Alla politiska och religiösa fundamentalister. Lättja: Alla likgiltiga män och kvinnor där ute, som ska sluta vara likgiltiga. Högmod: Mig, Mig själv och alla andra unika människor. Frosseri: Alla onödiga köpfynd. Avund: Sociala medier. Girighet: Globaliseringen. Lust/Otukt: Korrupta ledare och chefer. Efter Purgina följer så en programpunkt där vi låter en rad svenska sånger (nåväl – en finsk, men likväl svenskspråkig) interfoliera satserna i Louise Farrencs tredje symfoni. Först något om sångerna. Inleder gör Min stamfar hade en stor pokal i en version för manskvartett. Sången ingår i Sju dikter ur Ensamhetens tankar, en samling texter av Heidenstam som Wilhelm Stenhammar (1871–1927) tonsatte drygt tjugo år gammal. Min stamfar … är en av tre utav dessa sånger som tillkom då Stenhammar år 1893 bedrev pianostudier i Berlin. Mellan symfonins första och andra sats framför Andreas E. Olsson en av Jean Sibelius (1865–1957) mest dramatiska
sånger, Flickan kom ifrån sin älsklings möte, med text av Johan Ludvig Runeberg. Sången är ungefär samtida med den andra symfonin, det handlar om 1900-talets första år. Lägg märke till Sibelius geniala sätt att illustrera hur flickan först i den sista strofen berättar sanningen för sin mor om sin egen kärlek och älskarens otro; först här får sångstämman överta sångens centrala tema, den fallande skalrörelsen som inledningsvis klingat endast i orkestern. Den tredje sången är ännu en sång av Stenhammar, Jungfru Blond och Jungfru Brunett. Den här sången – som även den sjungs av Andreas E. Olsson och har instrumenterats av Stefan Solyom – har text av Bo Bergman och ingår i samlingen Visor och stämningar som komponerades år 1906–09. Den sista sången vi får höra insprängd i Farrencsymfonin framförs av Magnus Kyhle och är komponerad av Ture Rangström (1884–1947). Egentligen bär sången den något omständliga titeln En visa om när jag var lustig med Welam Welamsson på Uppsalahus och ärkebiskop Lars och doktor Bengt voro utanför och väntade. Texten är en dikt av Gustaf Fröding som tillsammans med tre andra under titeln Ur Kung Eriks visor ingår i diktsamlingen Stänk och flikar. Dessa fyra dikter är Frödings skildring av Erik XIV, hans sjukdom och fall. Louise Farrenc (1804–75), född Dumont, visade redan i mycket unga år fallenhet för pianospel. Så småningom fick hon undervisning av tidens storheter Ignaz Moscheles och Johann Nepomuk Hummel, och senare även kompositionsundervisning av Anton Reicha som undervisade vid Pariskonservatoriet. Det är dock oklart om hon officiellt studerade vid konservatoriet, eftersom kompositionsklassen vid den tiden (kring 1820) bara var öppen för manliga elever.
Louise gifte sig som 17-åring med den tio år äldre flöjtisten Artistide Farrenc och tillsammans reste de under en tid Frankrike runt och gav konserter. Men när maken tröttnade på det kringflackande artistlivet startade de båda ett musikförlag, som under några decennier var ett av Frankrikes ledande. Louise nådde med tiden ryktbarhet som pianist, vilket ledde till att hon år 1842 utnämndes till pianoprofessor vid Pariskonservatoriet. Den positionen behöll hon i 30 år, men först efter det succéartade uruppförandet 1849 av hennes Nonett – i vilket för övrigt den berömde violinisten Joseph Joachim medverkade – tordes hon kräva samma lön som sina manliga kollegor, vilket hon också fick. Tonsättaren Louise Farrenc komponerade under 1820 och -30-talen nästan enbart pianomusik, de tre symfonierna och hennes kammarmusik – vilken av många betraktas som hennes mest framstående produktion – härrör i stort sett från 1940-talet och framåt. Hon fick själv bevittna uruppförandet av sin Symfoni nr 3 (opus 36) i Société des concerts du Conservatoire år 1849. Opera – som på den tiden var den mest hyllade musikgenren, och naturligtvis dit de flesta tonsättare strävade – saknas helt i Farrencs verkkatalog, hon lyckades tragiskt nog aldrig förmå något av Paris operahus att förse henne med ett libretto att tonsätta. När en av Frankrikes ledande musikkritiker och boigrafer, François-Joseph Fétis, skrev om Farrenc bara några år efter hennes död, konstaterade han att en av de faktorer som stod i vägen för Farrenc var den allt annat än kunniga Parispubliken, vars enda kriterium för att bedöma musikens kvalitet var huruvida komponisten var känd eller ej. ”Detta är skälet till att hennes musik har fallit i glömska idag, trots att hennes verk i varje annan epok skulle ha bringat henne stor ryktbarhet.” Låt oss hoppas att vår tid en dag i historiens ljus kom-
mer att betraktas som en av dessa epoker han talar om! Kurt Weill (1900–50) föddes i en troende familj i de judiska kvarteren i Dessau, där hans far var kantor. I tolvårsåldern började unge Kurt ta pianolektioner och provade även på att skriva sin egen musik. Arton år gammal påbörjade han studier vid Berliner Hochschule für Musik, vilka han dock tvingades avbryta sommaren 1919. Familjen hade hamnat i ekonomiskt trångmål efter det första världskriget, sonen tvingades resa hem för att tjänstgöra som repetitör vid Friedrich-Theater i hemstaden. I september 1920 kunde han dock återuppta studierna i Berlin och fick snart Ferrucio Busoni som kompositionslärare. Ett par år senare ingick han i Novembergruppen, en grupp Berlinartister på den politiska vänsterkanten, och sommaren 1924 träffade han hemma hos dramatikern Georg Kaiser för första gången sångerskan och skådespelerskan Lotte Lenya, med vilken han gifte sig två år senare. 1920-talets andra halva var också tiden då det täta samarbetet mellan Weill och dramatikern Bertolt Brecht inleddes. Under några år producerade de tillsammans en rad verk, operan Staden Mahagonnys uppgång och fall, musikkomedin Happy End och mest känt såklart Tolvskillingsoperan med jättehiten som sedermera gjordes till jazzstandard av Louis Armstrong och Bobby Darin: Die Moritat von Mackie Messer ännu mer känd under sin engelska titel Mack the Knife. Weill/Brechts sista större samarbete kom att bli kvällens avslutande verk, vilket också får kröna Helsingborgs Symfoniorkesters löpande tema under den gångna säsongen: De sju dödssynderna (Die sieben Todsünden). Vid tiden för nazisternas maktövertagande och riksdagsbranden i Berlin i slutet av februari 1933 insåg både Weill och Brecht att
situationen var ohållbar för dem i Tyskland. Weill var ju som tidigare antytts av judisk börd, hans musik stämplades som degenererad. Även Brecht – som politiskt stod långt till vänster – insåg att han inte hade någon framtid i ett nationalsocialistiskt Tyskland. Det var förresten Brechts starka politiska övertygelse som fick deras samarbete att upphöra, även om Weill i och för sig var socialist i grunden. Han lär ha sagt till Lotte Lenya att han ”omöjligt kunde tänka sig att tonsätta det kommunistiska manifestet”. När de båda så lämnade Tyskland levde Brecht till en början ett ganska kringflackande liv. Han befann sig kort i Paris, därefter i Prag, Wien, Zürich, Lugano och Carona strax utanför Lugano. Weill slog sig ner i Paris, där han redan vid ett besök i december året innan fått en beställning av en välbärgad engelsman vid namn Edward James. James var gift med ballerinan Tilly Losch, som han tyckte var slående lik Weills hustru Lotte Lenya och det kom att ingå i beställningens villkor att de båda ”dubbelgångarna” Losch och Lenya skulle medverka. På så vis var grunden för handlingen i Die sieben Todsünden lagd redan innan librettisten var utsedd: huvudpersonen Annas kluvna personlighet. Weill tänkte sig från början att librettot skulle skrivas av Jean Cocteau, men det blev aldrig av. I stället kontaktade han åter Brecht, trots att de inte arbetat tillsammans sedan 1930. Koreograferade gjorde George Balanchine. Premiären gick av stapeln i Théatre des Champs-Elysées den 7 juni 1933 och möttes av Parisarna med i huvudsak förvirring, inte bara för att det sjöngs på tyska. En stor klick tyska emigranter var dock mycket entusiastiska och betraktade premiärkvällen som storslaget lyckad. Redan den 28 juni flyttades produktionen till Savoy Theatre i London, efter att Lotte Lenya i en hast översatt texten till engelska.
Efter Weills bortgång återupptog Lenya – som livet ut var en hängiven ambassadör för Weills musik – verket, då med Annas sånger nedtransponerade ett kvartsintervall för att hon fortfarande skulle kunna göra sin ursprungliga roll. Brechts villkor för att åta sig uppdraget var att han fick använda texten till att skildra hur individen korrumperas i ett kapitalistiskt samhälle. Resultatet – Die sieben Todsünden – blev en av 1900-talsmusikens mest lysande satirer. En ung kvinna – som i pjäsen representeras av såväl den sansade och praktiskt lagda Anna I (som i originaluppsättningen sjöngs av Lotte Lenya) som den impulsiva och känslostyrda Anna II (dansad av Tilly Losch) – lämnar sin familj och reser från stad till stad i USA för att tjäna ihop pengar till familjens husbygge. Familjen, Annas far, mor och två bröder representeras av en kvartett manliga sångare, som får en berättarroll likt kören i ett antikt grekiskt drama. I varje stad lockas Anna II att ge efter för en av de sju dödssynderna och Anna I måste ständigt försöka tygla henne för att de ska kunna uppnå sitt mål. Först utsätts den i en ej namngiven stad för Lättjan, därefter möter de i tur och ordning Högmodet i Memphis, Vreden i Los Angeles, Frosseriet i Philadelphia, Lusten i Boston, Girigheten i Tennessee och Avunden i San Francisco. Den stora ironin i det hela är att deras väg till sist ändå kantas av män som förförts, rånats utpressats och drivits till självmord av de båda ”Annorna”. Brechts allt annat än otydliga budskap blir således att kapitalistisk ambition är den grövsta av alla dödssynder, och i slutändan är – i ett kapitalistiskt samhälle – framgång belöningen för denna synd. – Mats Persson
Stefan Solyom stod för första gången på pulten framför Helsingborgs Symfoniorkester i slutet av 1990-talet och inleder nu sin fjärde säsong som orkesterns chefsdirigent. Som gästdirigent återkommer Solyom regelbundet till bland andra Kungliga filharmonikerna i Stockholm, Göteborgs Symfoniker, Lahtis Symfoniorkester, Deutsche Kammerphilharmonie Bremen och radioorkestrarna i Leipzig, Frankfurt och Stuttgart. Han var under perioden 2006–09 Associate Guest Conductor för BBC Scottish Symphony Orchestra och mellan 2010 och 2013 förste gästdirigent för Norrköpings Symfoniorkester. Åren 2009–16 var han dessutom chefsdirigent för anrika Deutsches Nationaltheater & Staatskapelle Weimar. Malena Laszlo har under de senaste två decennierna bland mycket annat gjort en rad stora musikalroller vid Stockholms privatteatrar. År 2005 belönades hon med privatteatrarnas pris Guldmasken för rollen som Rizzo i Grease på Göta Lejon. År 2000 medverkade Laszlo i Ingemar Bergmans uppsättning av Schillers Maria Stuart på Dramaten, en uppsättning som även gästspelade i New York år 2002. Hösten 2001 gjorde hon även nattklubbssångerskan Sally Bowles i Cabaret på Dramatens stora scen. Helsingborgspubliken känner kanske närmast igen Malena Laszlo från dels Helsingborgs Stadsteaters uppsättning av Elfride Jelineks Vinterresa säsongen 2015–2016, men också förra säsongens musikaluppsättning på Helsingborgs Arena, Pelle Erövraren 2 – den stora kampen, där Laszlo spelade den kvinnliga huvudrollen Ellen. Tenoren Conny Thimander har framträtt vid operahus som Deutsche Oper am Rhein, Theater Bonn, Turinoperan och Baden-Baden Festspielhaus. Under säsongen 2013–2014 var han anställd vid Kungliga Operan där han gjorde roller som Tamino i Mozarts Trollflöjten och Pong i Puccinis Turandot. Våren 2017 gestaltade han Högkomikern Sandon i Malmö Operas hyllade uppsättning av Karl-Birger Blomdahls Aniara. Under innevarande säsong har Thimander bland mycket annat medverkat i Malmö Operas turnéuppsättning av Puccinis Madame Butterfly, samt under våren gjort roller i Musorgskijs Boris Godunov och Richard Strauss Ariadne på Naxos på Göteborgsoperan. Kvällens andre tenorsolist – Magnus Kyhle – var under dryga tre decennier en av de verkliga trotjänarna i Kungliga Operans fasta solistensemble, under sin tid där gestaltade han över 100 roller i över 1000 föreställningar. Bland mycket annat har han gjort Loge och Mime i Wagners Nibelungens ring, Herodes i Richard Strauss Salome och Canio i Leoncavallos Pajazzo. För ett par år sedan gick han dock i välförtjänt pension, men kallas då och då åter i tjänst vid behov, exempelvis hoppade han härom veckan in i Kungliga Operans uppsättning av Puccinis Tosca med kort varsel. Vår barytonsolist Andreas E. Olsson är utbildad vid Kungliga Musikhögskolan samt Operastudio 67 i Stockholm. Han har medverkat i uppsättningar som Vadstena-Akademiens uppsättning av Fredrik Österlings Näsflöjten år 2009 och Martin Paretos Kyssen vid Folkteatern i Gävle. Han är sedan många år medlem i Eric Ericsons kammarkör, med vilken han ofta framträder som solist. Andreas framträder också gärna med egna program med romanser och sånger som ligger i
gränslandet mellan den klassiska repertoaren och visgenren. Att förmedla och gestalta text har kommit att bli kärnan i hans konstnärliga intentioner, inte minst i visor av Evert Taube och Olle Adolphson. Basen Anders Jalkéus var en av grundarna och originalmedlemmarna i den vid det här laget smått legendariska a cappellagruppen The Real Group, som bildades vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm i mitten av 1980-talet. Gruppen skaffade sig redan från början ett helt eget sound byggt på klockren sång, inspirerade vokalarrangemang och – inte minst – Anders Jalkéus speciella vokala bas- och trumkomp. Med The Real Group konserterade Jalkéus och spelade in ett 20-tal skivor fram till dess att han 2015 lämnade gruppen. Han har även varit verksam i många av Stockholms körer (exempelvis Mikaeli Kammarkör, Eric Ericsons Kammarkör och Radiokören) och anlitas flitigt som solosångare. – Mats Persson
Wilhelm Stenhammar: Min stamfar hade en stor pokal
Jean Sibelius: Flickan kom ifrån sin älsklings möte
Text: Verner von Heidenstam
Text: Johan Ludvig Runeberg
Min stamfar hade en stor pokal, en jättepokal av tenn. Mitt hjärta blir varmt, när jag bräddar den och höjer den i min sal.
Flickan kom ifrån sin älsklings möte, kom med röda händer. Modern sade: "Varav rodna dina händer, flicka?" Flickan sade: "Jag har plockat rosor och på törnen stungit mina händer."
Då susar ur ölet en minnessång, vars strofer flamma som bloss. Gud hjälpe att våra barn en gång må höra den sången om oss!
Åter kom hon från sin älsklings möte, kom med röda läppar. Modern sade: "Varav rodna dina läppar, flicka?" Flickan sade: "Jag har ätit hallon och med saften målat mina läppar." Åter kom hon från sin älsklings möte, kom med bleka kinder. Modern sade: "Varav blekna dina kinder, flicka?" Flickan sade: "Red en grav, o moder! Göm mig där och ställ ett kors däröver, och på korset rista, som jag säger: En gång kom hon hem med röda händer, ty de rodnat mellan älskarns händer. En gång kom hon hem med röda läppar, ty de rodnat under älskarns läppar. Senast kom hon hem med bleka kinder, ty de bleknat genom älskarns otro."
Wilhelm Stenhammar: Jungfru Blond och jungfru Brunett Text: Bo Bergman Jungfru Blond och jungfru Brunett dansa med fingret på kjolen. Så höstklar är luften och lätt, lätt, lätt, lätt som de svingande jungfrurnas klingande glädje i solen. Se på. Nu höja de sig, nu böja de sig, och ögonen lysa och flätorna slå och kinden har heta fläckar. - men långt över ängens gulnade vall står rymden kall, och nakna stå träd och häckar. O jungfrur, vi dansen I än och sjungen och skratten? Det faller en stjärna igen, och snart kommer natten. Den kommer som tjuven, när ingen ser och ingen ber. Som en rovfågelssvärm slår den ner och förmörkar vägar och vatten. Jungfru Blond och jungfru Brunett stanna förskrämda i dansen. Hur hemskt blev allting med ett i den sista döende glansen. Det visslar i vinden och smuger på tå och skrattar i ris och dungar. De stackars jungfrurna små skälva som fågelungar. Och vita i kinden, med flätor som slå, slå, slå, rusa de hemåt båda. Härute är villor och våda, men hemma är världen en spiselvrå och mor den enda i världen. Hon sitter så tyst och tvinnar och snor och stirrar frysande in i de lysande glöden på härden.
De gömma sitt hjärta hos mor och kyssa den gamlas händer, och timmarna rinna och kvälln blir stor, det rasslar i brasans bränder. Men ute som troll på tå det mumlande mörkret skrider: - Ni käraste jungfrur små, jag tar er väl vad det lider...
Ture Rangström: En visa om när jag var lustig med Welam Welamsson på Upsala hus och ärkebiskop Lars och doktor Bengt voro utanför och väntade. Text: Gustaf Fröding´ Klunkom, Welam Welamsson, klunkom, Welam Welamsson, si ormen är tagen och glädjen är stor, i länkar är han slagen och väntar domedagen i burn, där han bor, klunkom, Welam Welamsson, gudlof vi hafve Sturen instoppad i buren! Klunkom, Welam Welamsson, klunkom, Welam Welamsson, herr Larses postillor vi vele gifva Hin, och så herr Bengtses brillor, låt kalla våra frillor från staden hit in, klunkom, Welam Welamsson, låt fylla mer i stopen att läska frillohopen! Klunkom, Welam Welamsson, klunkom, Welam Welamsson, vår tid vi vele öda med dryckjom och svir, så drickom oss röda, så drickom oss döda i godt Malvasir, klunkom, Welam Welamsson, och blomstrom och blommom, åt Hecklom vi kommom.
Kurt Weill: De sju dödssynderna Libretto: Bertolt Brecht (Engelsk översättning: W. H. Auden och C. Kallman. svensk version baserad på Lars Forssells översättning)
Prolog (Anna I) So my sister and I left Louisiana where the moon on the Mississippi is a shining ever like you always hear in the songs of Dixie. We look forward to our homecoming and the sooner the better.
Min syster och jag kommer från Louisiana därsom vattnet i Mississippi under månen blänker som det sjungs om så vackert i visorna och dit ska vi snart återvända, ja, så snart det blir möjligt.
(Anna II) And the sooner the better.
Ja, så snart det blir möjligt!
(Anna I) It’s a month already since we started for the great big cities where you go to make money. In seven years or fortune will be made and then we can go back.
Det var fyra veckor sen vi starta’ för att tjäna pengar i en jäsande storstad. Den saken ordnar vi på blott sju år och sen så far vi hem.
(Anna II) In six would be nicer.
Man allra helst på sex!
(Anna I) Our Mom and Dad and both our brothers wait in old Louisiana and we’ll send them all our money as we make it. For all the money’s got to go to build a little home, down by the Mississippi in Louisiana. Right Anna?
För hemma väntar far och mor och så två bröder i Louisiana, och dom skickar vi dom dollar vi kan tjäna och för dom dollarna ska byggas sen ett litet hus, ett litet hus vid Mississippi i Louisiana. Inte sant, Anna?
(Anna II) Right Anna.
Jo, Anna.
She’s the one with the looks. I’m realistic. She’s just a little mad, my head is on straight. But we’re really one divided being, even though you see two of us. And both of us are Anna. Together we’ve but a single past, a single future, one heart and one savings account and we only do what suits each other best. Right Anna?
Min syster är snygg. Jag är praktisk. Hon är lite sådär. Men jag, jag är klok. Vi kan knappast ses som två personer utan bäst som en enda en. Och båda är vi Anna. Tillsammans har vi blott ett förflutet och en framtid, en själ och ett sparkonto och vi gör bara vad som passar för varandra. Inte sant, Anna?
(Anna II) Right Anna.
Jo, Anna.
1 Lättja (Modern) Will she now? Will our Anna pull herself together?
Hoppas nu att lilla Anna riktigt tar sig samman.
(Övriga familjen) Lazy bones are for the Devil’s stockpot.
Lättjan den är alla lasters moder!
(Modern) For she was always quite a one for an armchair. Unless you came and hauled her off the matress. The lazy slut would lie abed all morning.
Nog var hon alltid lite sturig och bekväm och om man inte sparka ’na ur sängen, då klev den slynan inte upp på morron!
Otherwise, Anna was, we must admit, a most respectful child. Did what she was told and showed affection for her parents. This is what we told her when she left home. Think of us and mind you keep your nose down to the grindstone. (Familjen) O Lord, look down upon our daughter. Show her the way that leads the good to Thy reward. In all her doings preserve her and comfort her. Incline her heart to observe all Thy commandments. That her works on earth may prosper.
Annars är ju vår lilla Anna ett rätt väluppfostrat barn. Alltid var hon lydig och föräldrarna till glädje! Sån förblir hon nog, det får vi hoppas, så att hon blir älskad för sin flitighet där ute!
Må gud beskydda våran dotter så att hon vägen följa som till välstånd bär. O må Han skänka av kraft och av tillförsikt att hon ej synda mot lagarna och buden som gör rik och lycka skänker!
2 Högmod (Anna I) So we saved up bought ourselves an outfit, nighties, nylons, beautiful dresses. Soon we found a job that was going. A job as dancer in a Cabaret. A job in Memphis, the second big town we came to.
När vi sedan rustat lite upp oss med dessouer, kläder och hattar, så fick vi snart plats som dansöser. Det var en nattklubb som tog sig an oss, det var i Memphis, den andra stan på vår resa.
Oh, how hard it was for Anna. Beautiful clothes can make a good girl particular when the drinking tigress meets herself in the pool, she´s apt to become a menace.
Inte var det lätt för Anna, kläder och hattar, sånt gör en flicka högfärdig. När en tiger speglar sig i vattnet han dricker blir han så lätt besvärlig!
She began talking about Art (of all things). About the art (if you please) of Cabaret. In Memphis, the second big town, we came to. It wasn’t Art that sort of people came for. That sort of people came for something else.
Alltså prata’ hon om sin konstnärlighet och blev så konstnärlig på sin nattklubbsscen i Memphis, den andra stan på vår resa. Och det var inte vad publiken önska’, nej, vad publiken krävde var det ej.
And when a man has paid for his evening, he expects a good show, in return. So if you cover up your bosom and thighs like you had a rash, don’t be surprised to see them yawning.
Dom som betalar, dom begär ju att man visar upp nåt som likvid. Och om en flicka döljer brösten förskräckt som en konfirmand, så får hon mycket få applåder.
So I told my art loving sister Anna, ”leave your pride to those who can well afford it. Do what you are asked to do and not what you want, for that isn’t what is wanted.”
Alltså sa jag till min syster Anna: ”Stolt får bara miljonärer vara! Ge dom det som dom begär och strunta i det som du skulle vilja ge dom!”
Oh, but I had trouble, I can tell you with her fancy, pigheaded notions. Many nights I sat by her bedside, holding her hand and saying this: ”Think of your home in Louisiana.”
Många kvällar fick jag sen förbruka för att tvätta bort hennes högmod. Ofta satt jag på hennes sängkant, tog hennes hand och sa till tröst: ”Tänk på ett hus – ett hus i Louisiana!”
(Familjen, samtidigt) O Lord, look down upon our daughter, show her the way that leads the good to Thy reward. Who fights the good fight and all self subdues, wins the Palm gains the Crown.
Må gud beskydda våran dotter så att hon vägen följa som till välstånd bär. Den segrar stolt över sitt sämre jag, han skall undfå sin lön!
3 Vrede (Familjen) We’re at a standstill. What she’s been sending it’s not any money a man can build a home with. She’s as giddy as a cyclone. All the profits go for her pleasure. And we’re at a standstill, for what she’s been sending, is not any money a man can build a home with.
Det går ej framåt! Det som dom skickar det är ingen summa som man kan få sej ett hus för! Dom förbrukar allting själva! Men se dom ska nog få lära sej, då går det ej framåt! För vad dom nu skickar, det är ingen summa som man kan få sej ett hus för!
Won’t she settle down to business, won’t she ever learn to save something? For what the featherbrain is sending, is not any kind of money a man can build a little home with.
De gör av med allting själva! Men se dom ska nog få lära sej! För vad dom dumma hönsen skickar, det är då inte nåra summor som man kan få sej ett litet hus för!
(Anna I) We’re making progress. We have come to Los Angeles. And every door is open here to welcome extras. We only need a bit of practice avoiding possible faux-pas, and what can stop us going straight to the top then!
Nu går det framåt! Vi är redan i Los Angeles och för statister står här alla dörrar öppna! Om vi nu bara tar oss samman och inte gör några snedsprång så bär det uppåt, stadigt uppåt mot toppen!
(Familjen) O Lord, look down upon our daughter, show her the way that leads the good to Thy reward.
Må gud beskydda våran dotter så att hon vägen följa som till välstånd bär.
(Anna I) If you take offence at injustice, Mister Big will show he’s offended. If a curse or a blow can enrage you so, your usefulness here is ended. Then mind what the Good Book tells us when it says ”Resist not evil!” Unforgiving anger is from the Devil.
Den som kämpar mot allt orätt, ja den ger man genast sparken och den som är råhetens fiende, han trampas till blods mot marken. Och den som har hjältemodet att säja de rätta orden skyr man …. Visa godhet det är synd på jorden.
It took time to teach my sister that wrath would not do in Los Angeles, the third big town we came to, where her open disapproval of Injustice was so widely disapproved.
Och så lärde jag min syster att uppföra sej i Los Angeles, den tredje stan på resan, och det fjantiga föraktet för det onda, ja, det fick jag också bort.
I forever told her ”Practice selfcontrol, Anna, for you know how much it costs you if you don’t!” And she understood and answereded –
Och jag sa henne att ”håll dej bara lugn, Anna, för du vet vad ditt humör kan ställa till!” Och hon gav mej rätt och svara’:
(Anna II) ”Yes, I know, Anna.”
”Ja, jag vet, Anna.”
4 Frosseri (Familjen) We’ve gotten word from Philadelphia, Anna’s doing well making lots of money. Her contract has been signed to do a solo turn. It forbids her ever eating when or what she likes to eat. Those are hard terms for little Anna who has always been very greedy. Oh if only she does not break her contract. There’s no market for hippos in Philadelphia. Every single day they weigh her. Gaining half an ounce means trouble. They have principles to stand by. ”It’s a hundred and eighteen that you were signed for.” Gaining half an ounce means trouble. More than that would mean disaster. Half an ounce more flesh means trouble, more than that would surely mean disaster.
Här är ett brev från Philadelphia. Anna har det bra. Hon förtjänar pengar. Hon har engagemang som solodanserska. Då får hon inte mer äta vad hon vill och när hon vill. Det blir svårt det för lilla Anna, hon är glupsk som en liten gräsand. Ack, att hon nu ej syndar mot kontraktet; tjocka magar är inget för Philadelphia. Varje dag ställs hon på vågen, Ojoj, om hon råkat öka! Ja, då river dom kontraktet, ”54 kilo har vi engagerat.” Djävlar om hon råkat öka! Vägs det mera, där är dörren Några extra gram, då djävlar! Vägs det mera, ja då blir det dörren!
But our Anna is not all that stupid. And she knows a contract is a contract. So she’ll reason: After all you still can eat like little Anna in Louisiana. Crabmeat, porkchops, sweetcorn, chicken. And those golden biscuits spread with honey.
Jamen, Anna är ju så förståndig; Hon ska böja sig för paragrafen. Hon ska säja: Äta får du sedan i Louisiana, Anna, i Louisiana, Anna! Bullar! Biffar! Sparris! Kyckling! Och små söta gula honungskakor!
Think of our house in Louisiana! Look! It’s growing! More and more it needs you! Therefore curb your craving. (Stop it at once.) Gluttons will be punished. Curb your craving, Anna, (Stop it at once.) Gluttons never go to heaven.
Tänk på vårat hus i Louisiana! Se, det växer, vägg och trappor växer! Därför håll dieten. (Sluta med ens!) Frossaren blir straffad. Håll dieten, Anna. (Sluta med ens!) Frossaren når aldrig himlen.
5 Lust/otukt (Anna I) Then we met a wealthy man in Boston. And he paid her a lot because he loved her. But I had to keep a watch on Anna who was too loving but she loved another. And she paid him a lot. Because she loved him.
Och så fånga vi en man i Boston som betala bra av idel kärlek. Och jag hade svårt att tygla Anna för hon älska, hon med, men en helt annan! För den betala hon. Hon brann av kärlek.
So I said: ”Cheat the man who protects you and you’ve lost half your value then. He may pay once although he suspects you. But he won’t pay time and time again.
Men jag sa att ”mitt barn, utan trohet är du knappt värd ditt halva pris. För den kusk som betalar för stoet vill ha dygd som mottagningsbevis.
Girls can have their fun with money when they’ve no provider they must face. But for girls like us, it’s not funny, if we ever even once forget our place.”
Flickor kan ha kul med pengar, om de inte står i skuld till nån. Men för oss blir det inte roligt, om vi ens en gång förtränger vem vi är.”
”Don’t try to sit between two stools” I told her. Then I went to see her young friend and said: ”If you are kind you won’t hold her, for this love will be your sweetheart´s bitter end.
Jag sa till henne: ”Var nu en gång fullt ärlig.” Och sen tog jag reda på honom. Och sa: Om den lever, er kärlek, så får lilla Anna skaffa sig ett lån!
Girls can have their fun with money when the money is their own to give. But for girls like us it’s not funny, if we even once forget the way we live.”
Flickor kan ha kul med pengar, om de själva kan bekosta det. Men för oss blir det inte roligt, om vi nån gång råkar glömma vad vi är.
So I sent him a long one way ticket, which had broke his heart to use. (Naturally!) And when Anna found out my tricket, looked like broken bones, fall on me.
Så jag gav honom enkelbiljetten, och han reste, ganska spak. (såklart!) Och när Anna kom på min krigslist, blev hon knäckt, men skyllde på mig.
(Familjen) O Lord, look down upon our daughter, show her the way that leads the good to Thy reward. Incline her heart to observe all Thy commandments. That her works on earth may prosper.
Må gud beskydda våran dotter så att hon vägen följa som till välstånd bär. Att hon ej syndar mot lagarna och buden som gör rik och lycka skänker!
(Anna I) Now she shows off her little round white fanny, worth twice a little Texas motel. And for nothing the pool room can stare at Anna, as though she’d nothing to sell.
Och hon visar sin lilla vita ända mer värd än mången gummifabrik, visar gratis för fyllon och rännstensungar, vid gatans parningsskrik.
That’s why most girls don’t get rich, for they go wrong when they forget their place. You’re not free to buy what you itch for when you´ve got a good provider you must face.
Ja så går det, ja så går det om man nån gång råkar släppa till. Det är bara rika som får det, det är bara dom som älskar vem dom vill.
(Familjen) Who fights the good fight and all self subdues, wins the Palm, gains the Crown.
Den segrar över sitt sämre jag, han får också lön.
(Anna I) It wasn’t easy putting that in order. Saying goodbye to young Fernando. Then back to Edward to apologize. Then the endless nights I heard my sister sobbing bitterly, and repeating:
Vad det var svårt att reda ut härvan säja farväl till min Fernando och så be Edward om förlåtelse och de långa nätter som jag hörde Anna gråta bittert och viska:
(Anna II) It´s right like this, Anna, but so hard!
Det är rätt så här, Anna, men så tungt!
6 Girighet (Familjen) Anna, so the papers say, is now set up in Baltimore. Lots of folk seem to be shooting themselves for her.
Enligt den här tidningen är Anna nu i Baltimore. Av passion skjuter sej massor av karlar där.
She must be near to the top, and raking it in to get in the news like that. Well, so far, so good: to be talked about helps a young girl up the ladder.
Kors, då gör hon mycket pengar, när sånt står tryckt i tidningen! Det är bra, hon gör sig ett stjärnnamn! Det hjälper en flicka framåt!
Let her be beware of overdoing it. Some people might think she was mean. Folk shy away from a girl who’s said to be mean.
Att hon då ej grips av girighet! Då struntar man i henne blankt! Runt henne gör man snart vida bågar förvisst!
Folk give a wide wide berth to those who grab all they can get. Point unfriendly fingers at those whose greed goes beyond all bounds.
Den visar girighet, runt den gör man bågar förvisst. Man pekar finger åt den som är snål utan mått och gräns.
In the measure you give, you will surely be given. And as you do, so will you be done by. Fair is fair. All must keep this law.
Den med höger hand tar, måste ge med den vänstra. Taga och giva, så ska det vara. Guld rör guld, så är det bestämt!
We sincerely hope our smart little Anna also has common sense. And will let them keep a shirt or two when she lets them go for good. Shameless hoarders earn themselves a bad name.
Därför hoppas vi att vår lilla Anna är så förståndig nu att de stackarna får behålla sin sista skjorta och sista skärv. Girigheten skänker ingen framgång.
7 Avund (Anna I) And the last big town we came to was San Francisco. Life there was fine, only Anna felt so tired and grew envious of others: of those who pass the time at their ease and in comfort; those too proud to be bought; of those whose wrath is kindled by injustice; those who act upon their impulses happily; lovers true to their loved ones; and those who take what they need without shame. Where upon I told my poor tired sister when I saw how much she envied them:
Och den sista staden på resan var San Francisco. Allt gick oss väl, men Anna var rätt sliten och förbittrad av avund mot den som lever sitt liv i frihet och lycka, som ej äges av nån, som fritt kan rasa över varje råhet, den som ingen kan befalla, sin lyckas smed, fri att följa sin kärlek och fri att välja vadhelst han vill ha. Och jag trösta’ så min stackars syster när hon såg sig kring så avundsjukt:
”Sister, from birth we may write our own story and anything we choose we are permitted to do. But the proud and insolent who strut in their glory, little they guess, little they guess, little they guess the fate they’re swaggering to.
”Syster, vi är alla födda fria och det oss lyster så kan vi vandra ljus! Så marscherar svinen i triumf ur sin stia, men vart de går, men vart de går, men vart de går, vem vet? De går i ett rus.
Sister be strong, you must learn to say No to the joys of this world, for this world is a snare. Only the fools of this world will let go, who don´t care a damn, don´t care a damn, don´t care a damn, will be made to care.
Följ mig, min syster, och avstå från fröjder som andra vill njuta och njuta igen. De är för folket på samhällets höjder som icke räds, som icke räds, som icke räds vad som kommer sen!
Don’t let the flesh and its longings get you. Remember the price that a lover must pay and say to yourself when temptations beset you, what is the use, what is the use, beauty will perish and youth pass away.
Drick ej och ät ej, det skadar magen! Och avstå från kärlek ty den är dömd! En gång när du dött får du sova på dagen! Drick icke ur, drick icke ur ungdomens lägel, du! Då blir den tömd.
Sister you know when our life here is over: Those who were good, go to bliss unalloyed. Those who were bad are rejected for ever, gnashing their teeth, gnashing their teeth, gnashing their teeth in a gibbering void.”
Syster mig följ! Du skall ses bland de döde tågar du först genom Himmelens port! Andra får stå där – o fasliga öde – darrande stort, skälvande stort, nu ska de sota för allt de har gjort!”
(Familjen) Who fights the good fight and all self subdues, wins the Palm, gains the Crown.
Ack , segraren över sitt sämre jag, si han får nu sin lön!
Epilog (Anna I) Now we´re coming back to you, in Louisiana, where the moon on the Missippi is a shining ever. Seven years we´ve been away in the big towns where you go to make money; and now our fortune’s made and now you’re there, little home in old Louisiana. We’re coming back to you, to our little house beside the Mississippi in Louisiana. Right, Anna?
Ja, så vände vi då hem till Louisiana, därsom vattnet i Mississippi under månen lyser. I sju vintrar var vi ute i världen för att söka vår lycka. Nu har vi fått vår lön nu står det där, vårat hus i Louisiana. Vi återvänder hem, till vårt lilla hus vid Mississippis strand i Louisiana. Inte sant, Anna?
(Anna II) Right, Anna.
Jo, Anna.