Dockan Adam är ensam hemma och tänker på filmen de såg på Hövdinga. Det var en skräckfilm som handlade om en trasdocka som mördade en massa människor med en stor och blodig yxa. Adam var vrålhungrig. Han gick till kylskåpet för att se om det fanns något att äta. Kylskåpet var tomt. Han var tvungen att gå till Ica och handla. Då såg han att det var mörkt ute. Han samlade allt sitt mod och satte på sig skorna, sedan sin tjockaste kofta och började gå. Halvvägs framme så hörde han ett ljud. Det lät som ett flickskratt. Just när han insåg det så trillade ner för hela backen med taggbuskar. Sedan blev allt svart… När han väl kvicknar till så låg han på sjukhuset med sin mamma gråtande bredvid. ”Vad hände?” Frågade han med en trött blick, han somnade nästan. ”En kvinna med barnvagn såg dig falla och ringde ambulansen.” Sa hon med gråten i halsen. Då såg han en skymt av dockan från skräckfilmen utanför fönstret. Hans hjärta hoppade över ett slag. FORTSÄTTNING FÖLJER…
Av Adam
Drömsemestern! Det är helg Saga och hennes familj ska ut på en liten semester. De ska sova i en stuga som ligger vid havet och hon har varit där alla somrar som hon kan minnas och hennes mamma har också varit där så länge som hon kan minnas. När Saga har klivit in i bilen och har satt på sig bältet så somnar hon Direkt och drömmer om att bada i havet. Nu ropar mamma att de är framme Saga vaknar och kliver ur bilen och då ser hon stugan.Den ser så mysig och mossig efter som att den har mossa på taket, man vill bara slänga sig i mossan. Nästa dag så var det en härlig lördag. "Nu går vi och badar" skrek Isak, Sagas jobbiga lille bror, "ja det gör vi" svarade Saga med en glad men lite trött röst. De gick ner till vattnet och kände med tårna i vattnet, "det är ganska varmt" sa Saga men det tyckte inte Isak men han badade ändå för hann älskar att bada. På kvällen ville Isak gå och plocka svamp. Det ville inte Saga för hon ville stanna hemma och läsa så hon gjorde det. När Saga hade varit ensam en halvtimme och läst kände hon för att gå ut på en promenad, så hon gjorde det. När Saga hade gått en bit såg hon någon som kom haltande mot henne hon trodde först att det var Isak som hade slagit sig, men när han kom närmre såg hon att han var mycket större, starkare och längre. Saga började springa men han sprang efter. Han haltade mycket. Saga försökte att springa fortare men det gick inte.
Benen kändes tunga som tegelstenar. Den haltande mannen började sakta ner men han sprang fortfarande fort . Då kom hon på att om hon gömmer sig i en buske så kanske han springer förbi precis som på alla filmer. Hon sprang in i närmaste buske men den var för liten så hon började springa igen. När hon hade kommit halvvägs till huset så vände hon sig om och såg att mannen var helt borta. Han var liksom bara borta. När Saga var hemma igen var Isak mamma och pappa hemma också och de sa att dom hade varit så oroliga. De sa att hon hade varit borta i en timme. När Saga vaknade på morgonen så var hon hemma igen," god morgon din lilla sömntuta" sa mamma "du har sovit ända till klockan tio", "men var vi inte i stugan" sa Saga med en undrande röst "nej dit ska vi snart" sa mamma. SLUT AV: ALINDE LENNARTSSON THÖRN.
DEN HEMSKA VÄGGEN.... Julia säger hej då till sina vänner och går. Hon funderar efter vad hon ska göra hemma. Ska hon sjunga kanske? Julia tänker också på sin fest med tjejerna. Dom hade så roligt. Dom pratade om Patrik, att han var så rolig en av tjejerna var lite kär i honom. När hon var halvvägs så ser hon en gunga som gungade hon tänkte att det var vinden som blåste på den. Hon vände sig om men hon hörde krusande på sanden hon vände sig om då såg hon två fötter. Hon började gå lite snabbare men då såg en bil utan en förare hon fick panik ok försökte ringa efter pappa hon hörde rösten från pappa hon blev överlycklig. Sen hörde hon etpipande hon tittade på telefånen skärmen var helt svart hon förstod att telefånen hade dött. Hon sprang till lägenheten i skolan. Hon sprang till garderåben och gömmer sig i garderåben. Lite senare hör hon fotsteg koma. Hon ser bara att den har svarta kläder komma mot garderåben. SLUT
Av Anton
Den hemliga övervåningen
Kap 1 Göran läste den där spännande boken igen, om den hemliga övervåningen på en skola, och den mystiska kvinnan som bodde där. Alla i klassen sitter helt blixtstilla och knäpptysta för de tycker att den är så läskig, men jag och min klasskompis Saga tycker bara att den är jätte spännande. När det är rast så frågar Saga mig: ”Ayline, lät inte den där boken som vår skola?” ”Jo, faktiskt. Den långa korridoren, de vita slitna skåpen, de blåa väggarna och den röda stora klockan utanför vårt klassrum! Det kan inte vara sant, så skolan med den hemliga övervåningen var alltså vår skola, Aspuddens skola. För femhundra år sedan!” Kap 2 ”Vi får gå in igen och flytta på skåpen där den hemliga övervåningen var i boken, så får vi reda på om boken var sann.” Sa Saga med ett leende på läpparna. ”Åh, vad tungt, vi kommer aldrig att få bort de här skåpen!” Stönade Saga medan hon sparkade på skåpet. ”Saga jag tror att vi ska gå härifrån.” ”Varför det?” ”Vaktmästaren kommer, han kommer att undra vad vi gör, och vad ska vi säga då?” ”Lugna dig Ayline, det här tar jag hand om.” Kap 3 ”Vad gör ni inne på rasten och varför sparkar ni på skåpen?” Sa vaktmästaren ilsket. ”Ehh, min mössa har hamnat bakom skåpen, så skulle du kunna hjälpa mig?” ”Men varför sa du inte det, så klart att jag kan hjälpa dig!” Sa han medan han flyttade skåpen. ”Tack så mycket vaktmästaren!” ”Ingen orsak. Hoppas du hittar din mössa!” ”Äntligen har han gått. Nu kan vi kolla om dörren är där!” ”Ayline, kom och kolla, det står någonting här!”
Kap 4 ”Men vart är dörren. Det står ju bara en himla massa dumma konstiga ord!” ”Men Ayline, ser du inte vad det står. Det står: Där du nu befinner dig, en dörr vid natten är öppen.” ”Det måste betyda att dörren bara är öppen på natten!” ”Men hur ska vi komma in i skolan mitt i natten? Skolan låser ju klockan sex! ”Möt mig utanför skolan klockan tolv.” Sa Saga med en lite lurig röst.
Kap 5 Jag vaknade av väckarklockan vid tolvtiden, och gick ner till hallen för att sätta på mig jackan och smyga ut genom dörren, så tyst jag kunde. När jag var framme utanför skolan mötte jag Saga. Hon hade packat en väska med ett rep och två mackor. ”Saga, hur har du tänkt att vi ska komma in i skolan? Mitt i natten!” ”Jag tänkte att vi kunde kasta upp repet vid fönstret, och så klättrar vi upp!” Sa Saga som om det var världens lättaste sak, medan hon försökte kasta upp repet. När Saga hade kastat upp repet och vi var inne i klassrummet var det bara att låsa upp klassrumsdörren och gått till skåpen, där den hemliga dörren var. ”Saga, kom och titta dörren är öppen!” ”Kom, vi går in!”
Kap 6 Jag kände igen doften, det luktade fuktigt och elakt på något sätt. Det känns som om jag har varit här förut, fast jag kan inte komma ihåg att jag har varit här. Jag har ju inte vetat om det här kusliga stället. Det var mörkt och kallt och det fanns en lång och mörk trappa. ”Kom Saga, vi går upp!” ”Ja, jag undrar verkligen vad som finns där uppe!”
Varje gång trappan knarrade stod jag helt blixtstilla. Jag hörde några kedjor som rasslade, och ett svagt elakt skratt. ”Saga, hörde du det där?” Sa jag oroligt. Det blev tyst, jag ropade igen, men jag fick inget svar. Kap 7 Jag vände mig om, men hon var inte där! ”Saga!” Sa jag oroligt för tredje gången. Jag blev så rädd, jag började skrika av panik och visste inte vad jag skulle göra, så jag sprang upp för trappan. När jag var uppe så märkte jag att jag inte var ensam, jag såg en svag skymt av ett ansikte. Det kom svävande mot mig! Jag stod helt stilla, nu såg jag mer av kvinnan som svävade mot mig, hon drog kedjor i marken efter sig. Sedan sa hon: ”Stanna hos mig… SLUT! Författare: Ayline Endeley
Mötet vid grindstolparna Det ringer ut, Vilma hade längtat hela dagen, hon skulle vara ensam hemma hela eftermiddagen. Hon hade planerat allt. Först skulle hon gå och köpa godis på vägen hem "massor av godis" tänkte Vilma. När hon väl hade kommit hem, gosat ner sig i soffan med massa filtar och täcken fick hon ett sms där det stod: jag kan se dig, jag kan höra dig men jag kan inte äta upp dig! Vilma blev jätterädd! hon försökte ringa till sin mamma men hon svarade inte. Hon andades jupt. Efter några minuter hade hon lugnat ner sig och hon fortsatte att titta på sin film men hon kollade fortfarande hela tiden på sin mobil om den konstiga personen skickade något mer. Efter några minuter hände det, hon fick ett nytt medelande! Den här gången stod det: vi möts vid din grind! Hon funderade på om hon skulle gå dit eller inte. Tillslut smög hon ut i köket och skruvade upp persigenerna i hopp om att den som stod där ute inte skulle se henne. Till sin stora förvåning såg hon inte någon stå där ute! Hon smög ut till grinden och tittade försiktigt runt den stora grindstolpen men hon såg ingenting då heller! Hon var väldigt rädd nu hon ville verkligen veta vem det var. När hon hade börjat gå tillbaka hoppade någon fram och sprang till busken lite länge fram och gömde sig. Hon såg inte vem det var men hon närmade sig busken nu och skulle kolla vem det var hon var likblek i ansiktet av rädslan men hon var för nyfiken för att inte kolla vem det var. Hon stack snabbt fram huvudet och såg snabbt vem det var... - HENRICK! du skrämde livet ur mig skrek hon med förvåning i rösten samtidigt som hon gick mot honom med en arg min. Det var alltså hennes bror som hade skickat medelanderna och skrämt henne så mycket! Hon och hennes bror gick in och fortsatte att titta på filmen, och äntligen kunde hon pusta ut. Efter ett tag kom hennes mamma och pappa.- Hur har det gått? – Det har gått bra! För hon orkade inte berätta det som hade hänt. Ingen förutom Vilma och Henrick har någon aning om vad som hände vid mötet vid grindstolparna. //Betty
Rasmus är hemma själv Dörren smälldes igen och mamma och pappa hade gått. Jag satte på tv:n och bytte kanal till sexan. Det var en skräckfilm. Om fem minuter började hans favoritprogram, the Simpsons. Han klappade sin svartvita katt Smulan som låg bredvid honom hon spann lågt. Filmen handlade om vampyrer. Plötsligt smälldes en dörr igen från vinden. Sen blev det helt svart strömmen hade gått! Smulan reste ragg och Jag hörde steg i trappan! Smulan fräste och stegen kom närmare. Jag sprang in i en garderob och kollade ut ur en liten glipa. Jag Såg dörrhantaget vridas om! Jag stängde garderobsdörren och hörde någon trampa på den gamla posten som låg vid dörren. Stegen kom närmarel och Jag skrek! När jag öppnade ögonen och såg jag min mamma stå där och kolla förvånande på honom. Han hoppade upp i hennes famn och kände sig trygg. Slut!
Av Cornelis
Scoutlägret Lova satt vid frukostbordet och läste en intressant tidningsartikel, medan hon åt på en macka. Tidningsartikeln handlade om en flicka som bodde i Örnsberg hade försvunnit spårlöst i förr igår. Men medan Lova satt och läste så blev hon avbruten av sin pappa. ”Lova har du packat till lägret ikväll?” ”Nä, jag gör det snart.” Lova gick på scouterna och hon skulle på läger ikväll, dem skulle mötas vid Örnsbergs tunnelbana kl: 17.30. Lova skulle ha sällskap med sina kompisar Ellen, Vilma och Sara. Men lova hade en liten hemlighet, hon var mörkrädd. Ingen viste om att hon var det. Och det var ett litet problem till, hon hade ingen ficklampa. Och efter som att det var början på november så var det redan mörkt när man vaknade. När Lova ätit klart sin middag och packat. Så ringer hon till Vilma. ”Hej Vilma, ska vi ha sällskap till tunnelbanan? Jag kan komma förbi dig.” ”ja, om du kommer till mig kl:17.15 så går det nog.” svarade Vilma. När klockan äntligen blivit 17.30 så stod alla scouter samlade på Örnsbergs perrong med sina stora ryggsäckar. Lova var redan tröt i ryggen och stod framför sin scoutledare Calle och klagade. ”Calle, jag dör snart! Min ryggsäck är super tung!” klagade hon. ”Äh, sluta klaga nu kommer ju tunnelbanan.” svarade han. Lova gick av tunnelbanan tillsammans med Sara, Ellen och Vilma, dem går fram till Calle och frågar vilken buss dem ska ta. ”Vi ska ta 122, här kommer den ju.” ”Äntligen får jag ta av den här tunga ryggsäcken!” tänker Lova när hon sätter sig i den varma trånga bussen. Fyra timmar senare så fick alla hoppa av bussen vid en mörk vägkant. Det fans inga gatlyktor vid vägen, så det var jätte mörkt, och klockan var dessutom halv tolv. ”Okej vi måste gå över den här vägen och sedan ska vi gå i en halv timme.” sa Calle ”Får vi tända våra ficklampor?” undrade Vidar en kille som gick i scoutkåren. ”Nej vi kommer gå på en upplyst stig så det behövs inte. När jag säger till så springer ni över vägen. Okej?”
”Visst.” svarade alla scouter. Det gick en stund ca 3 minuter. Och plötsligt skrek Calle att alla skulle springa. Alla sprang allt vad dem kunde. När alla kommit över vägen så började dem gå på den lilla stigen. Den var inte upplyst som Calle hade sagt så det var ganska mörkt på stigen, men ändå ljusare än vid vägen. Lova, Sara, Vilma och Ellen gick lite före dem andra på stigen och plötslig skrek Vilma till. ”Vad är det?” ”Det var en siluett som rörde sig inne i skogen.” Sara tog fram sin ficklampa och lyste mot stället som Vilma sätt siluetten, när det suddiga ljuset nådde platsen så såg alla 4 något som sprang in mellan träden. Alla började skrika det högsta dem kunde. Calle kom fram till dem och undrade varför dem skrek. ”Vi såg något som sprang in mellan träden.” ”Jaha, det var säkert en grävling eller något sådant.” ”Nej det den gick på två ben!” ”Vilken fantasi ni har!” suckade han bara och skakade på huvudet. ”Och släck ficklampan.” sa han sedan till Sara. Dem fortsatte gå att mot stugan som dem skulle övernatta i. Medan dem gick på dem mörka lilla stigen så tyckte Lova att hon hörde någon viskade hennes namn. ”Vilma, hör du någon som viskar mitt namn?” ”Nä, det var nog bara vinden du hörde.” ”Ja, du har nog rätt.” Dem fort sätter att gå. Men Lova tycker fortfarande att hon hör någon viska hennes namn. ”Aså, faan det är någon som viskar mitt namn. Det är ju läskigt.” tänkte Lova. Men hon låssades att hon inte märkte något. Hon började fantisera saker som att dem gick i blod och att varje sten hon såg var ett av hugget huvud. Och just när det var som värst så hörde hon ett skratt ett elakt ondskefullt skratt. Det var egentligen Sara som skrattade, men i lovas öron lät det som ett ondskefullt skratt. Och plötslig blev för mycket. Allt blev suddig för Lova, och plötsligt var hon bara som borta. En kvart efter att hon svimmat, för det vad just vad som hänt, så började Lova vakna men för henne
kändes det som att det hade gott flera dagar. Hon märkte att hon låg på en soffa och att Calle satt bredvid henne. ”Vad hände?” frågade Lova. ”Du ramlade plötsligt bara ihop på marken. Hur mår du nu?” ”Jag mår ganska bra, jag tror jag kan gå upp till dem andra nu. Jag måste ändå fixa till min sov plats. Hur mycket är klockan förresten?” Allt hade börjat klarna för Lova nu hon mindes att hon var på scoutläger och att hon fått konstiga illusioner, mer mindes hon inte. ”Klockan är tolv. Alla andra har ett kuddkrig där uppe men du får gärna gå upp till dem andra om du vill.” svarade Calle. Lova gick upp för trappan och när hon kom upp på över våningen så var det fullt kaos. Lova började ta sig fram i röran. Hon såg sina vänner och började gå mot dem med vingliga steg. Hon var fortfarande lite snurrig. När hon kom fram så började alla fråga henne om vad som hänt. Lova svarade att hon inte visste och började packa upp sina saker och bädda i ordning till natten. När alla äntligen gott och lagt sig och somnat blev det äntligen tyst i huset, till och med Lova sov gott. Lova satte sig käpp rakt upp i sin sovsäck. Hon hade vaknat av ett knarrande ljud, som om att någon var på väg upp för trappan. ”Äh, det var nog bara något jag drömde.” tänkte hon. Så hon la sig ner och försökte somna om, men det var något som höll henne vaken. Och där var det igen fast den här gången så var det dörren. Helt plötsligt så stod en flicka framför henne. Flickan hade blod och sår i ansiktet och blodsprängda ögon, trassligt brunt hår med avbrutna kvistar i. flickan sa ”Nu är du fast!” hon hade en väldigt hes och skrovlig röst, som om hon inte druckit på flera dagar. ”Jag har letat och letat efter dig, men nu är du fast!” fortsatte flickan. Lova förstod ingenting, hon var ny vaken och var ganska tröt, hon hade bara sovit i drygt en timme. Men det var då hon gjorde det, flickan tog fram en kniv från jackan. När hon höll upp den i månskenet glimmade den som silver. Sen hände det, den galna flickan högg Lova i halsen, det rann varmt kletigt blod ner för halsen på henne, ner till att bli en pöl av färskt blod under henne. Lova skrek och skrek men ingen hörde henne, hon var borta för alltid! Och det var så denna saga slutar min vän. Av: Elin Borrman
Motorcykelgänget Pling plong låter det när Ayline plingar på dörren till Molly. Hon ska sova över hos Molly i natt. Egentligen är Ayline lite rädd för att sova över men Mollys pappa ju polischef så hon känner sig lugn. Molly öppnar. - Hej, säger Molly glatt där hon står mitt i dörröpningen. - Hej, säger Ayline lite tystare och kramar om Molly. Efter ett tag var det bäddat och klart. Ostbågarna och chipsen stod på bordet. Allt var klart men då stängdes dörren. Vad var det sa Ayline? -Det var mamma och pappa som gick sa Molly. -Okej sa Ayline osäkert . Hon hade hoppats att Mollys pappa skulle varigt hemma sen, brydde sig inte Ayline mer om det. De tittade på film ett tag. Då slogs dörren upp och en svartklädd man kom in. Han hade rånarluva så man såg inte ansiktet. Han höll en pistol i handen. Ayline och Molly stod som fastklistrade. Följ med mig skrek mannen otåligt! De småsprang ner för trapporna med bara strumplästen. De kom fram till en svart Volvo. Ayline kände en hård knuff i ryggen och flög in i baksätet. Bildörren stängdes med en hård smäll bilen rivstartades. De åkte i ungefär en timme tills bilen tvärstannade med ett tjut. Det var en stor grå byggnad. Massor av motorcyklar stod in till byggnadens vägg. Fyra män kom fram till dem och puttade ner Molly på marken. Sen kom det fram till mig. Ayline trodde att hon skulle dö. Men då kom en bil, faktiskt en polisbil det var Mollys pappa! Av: Ella Heick
DEN LÄSKIGA ÖVERVÅNINGEN Det var tre bästisar som hette Julia, Ayline och Felicia. Dom var i skolan en vacker dag. ”Det var en vanlig dag, som vanligt” sa Felicia med en suck. Det började att bli mörkt ute och dessutom så är Felicia väldigt mörkrädd. Dom gick utanför klassrummet och ingen var kvar. Fast klockan bara var 10:00. Det var läskigt tyckte Ayline , Julia och Felicia. Dom skulle gå till deras skåp för att hämta deras jackor. Men det dom inte visste var att skåpen var en spak till en hemlig våning. Dom såg sig runt, fundersamt och rädda. Dom såg en evighetslång trappa, det var mörkt ute och läskigt. Dom tre bästisarna Julia, Felicia och Ayline gick tveksamt uppför trappan. Den knarrade för varje steg dom tog . Det tog ”2 DAGAR” tills dom äntligen kom upp. Jag är rädd sa Felicia, vi med!!. Vad ska vi göra?, vet inte sa Felicia . Dom gick dom sista stegen upp för trappan. De tänkte att det här kanske var slutet på livet. Det fanns ett enda stort klassrum, det var väldigt stort. Felicia vände sig om och var väldigt rädd. Bakom henne stod någon med rött hår och vita kläder. ”OJ wow ” sa Felicia. ”Vem är det där och hur ser hon ut? ”sa Julia. ”OJ” igen sa Felicia. Ayline ville inte säga något för hon var för rädd. Flickan sa ”kom så ska jag visa er något. ” STOP!” sa Ayline .”Vi vill ju först veta vad du heter ” sa Ayline. Hon var tyst en lång stund. ” Vad heter du ?” sa Felicia. ”Jag heter Elina” sa flickan.” Men vad var det du skulle visa oss då ?” sa Julia fundersamt. ” Jo jag skulle bara vissa er vägen ut ” sa flickan. ” Jaha de var ju intressant” sa Julia och Ayline. Men Elina och Felicia hade redan försvunnit... Julia och Ayline började få panik. När dem skulle vända på sig för att leta efter Elina och Felicia såg dem Felicia i en vit klänning med blod på klänning och det rann blod från hennes mun. Felicia höll en kniv med blod i handen. Julia och Ayline vände sig och såg Elina i en likadan klänning. Elina hade vist gjort så att hon blev till en kännare . SLUT AV: Felicia
Den hemsökta skogen En helt vanlig kväll och Timmy är hemma hos mormor. Mormor bor i en stuga i skogen. Timmy och mormor äter bullar. Timmy gillar bullar. Snart ska Timmy åka hem. Han är mörkrädd. Han säger ”Hej då” till mormor och cyklar iväg. Han fantiserar om alt som finns i skogen. Helt plötsligt så slocknar cykellampan. En hund skäller till långt borta. Men då tar han fram sin ficklampa. Men då hör han en gren knäckas intill grusvägen. Han tappar ficklampan. FUCK!!! sa Timmy. Ficklampan gick sönder, han böjer sig ner för att plocka upp ficklampan. Men han skär sig på glasskärvorna. Han känner en varm vätska som rinner ner för handen, det var blod! Han vände sig om och fick se en VARULV!! Varulven kastade sig över honom… Timmy kände hur varulvens tunga kropp krossade honom, sedan blev alt svart. SLUT!
Av Hugo
Försvunna döden Hejdå sa mamma. Mamma och pappa skulle åka bort över natt när dem gick så blev han jätteglad han kunde se sitt favorit program och äta mycket godis. Men efter ett tag blir det ström av brott. Ps han heter Adam. Adam ringer Anton mobilen hade snart slut på batteri .Han la på. Det ringde på dörren men när han öppnande var ingen där. Jag hörde bar fel tänkte han. När Adam gick och vila så drömde han en dröm där alla människor var borta sen vaknade han av att Anton ringde på dörren .han öppnade. Sen hörde dem ett skrik! Adam stenade av skräck. Innan var det fullt på gatan vid 11.30 sen var det tomt 12.00 . Dem gick ut det var skumt för ingen människor syntes till . Det var helt öde ute på gatan . men inga butiker var öppna och Adam kom på att han hade glömt sina nycklar de var utestängda . Men då hörde de ett skratt flera gånger de kom närmare och närmare. När skrattet hördes bakom hörnet började de springa men utan att Adam märkte att Anton försvann in i busken .Sen kom han till en återvändsgränd. Han blev livrädd. Då kom en clown med en kniv i handen och hög Adam i ryggen smärtan värkte i hela kroppen och han tänkte jag är död slut Det var sagan om den försvunna döden SLUT!
Av Jacob
Flickan på tavlan… Jag lyssnade på musik på tåget, The Beatles. Det var för att dämpa ljudet av den läskiga majs-ormen på sätet bredvid. Jag hatar ormar! De är bara äckliga och skrämmer folk. ”Liljeholmen” hördes i högtalarna. Tåget stannade och folk gick av i en klump, alla trängde sig. Jag höjde, ville inte höra alla ljuden. När jag såg att det stod ”Aspudden” så stängde jag av och gick av tåget. Ingen var hemma när jag kom hem. Vi var nyinflyttade men hade en soffa. Jag satte mig. Jag måste ha somnat för jag vaknade av en duns. Det lät från köket. Jag gick och kollade. Det var helt tomt, utom tavlan. Den stirrande tavlan. Den var väl högre upp förut? Kanske inte. Den föreställde en flicka ungefär som mig. Tolv kanske. Det stod Betty på den. Hon hade en vit, dyster klänning. Jag gick och la mig igen. Den här gången somnade jag inte, jag tänkte på dunsen. Vad var det? Inbillade jag mig bara? Jag kanske drömde… Då hördes en duns igen. Jag gick inte och kollade den här gången. Ännu en duns. Då kom pappa hem. Tur, jag börjar bli rädd för den där tavlan. Löjligt, kanske men jag ska nog fråga om vi kan slänga den. Det var tomt på soptippen. Vi lade ner tavlan i en hög och åkte hem, det var ändå bara tre minuter med bil. På vägen hem var vi tysta. Pappa skulle bara släppa av mig och åka sen. Han skulle vara borta i natt. Pappa var ofta borta på kvällarna. Mamma var utomlands nu också. Jag låste upp och gick in. Tänkte på Anton. Han var värkligen en bra vän. Man kunde alltid lita på honom. Jag bestämde mig för att ringa honom, men möttes av ett snabbt ljus. Då hördes ett flin. Det kom från köket, jag gick dit. Där stod den stirrande tavlan, flickan på tavlan… ”Hej Felicia” sa hon med ett hemskt flin. Hon var ljus, riktigt ljus jag fick ont i ögonen. Hennes klänning var grå och dyster, som innan. Hon hade utsläppt hår och hennes ögon var som kol. ”Vad vill du Betty?” Jag försökte springa men vågade inte, jag var som fastspikad. Jag fick panik och skrek. Hon gick i en båge runt mig. ”Jag vill se dig sluta som jag, död” sa hon och snurrade ett varv. Det såg ut som en töntig barnfilm, men det var fullt allvar.
Plötsligt stod vi där, på tåget som går längs vattnet i Vinterviken. Dörrarna var öppna och tåget vingligt. Det kan knappast finnas någon förare. Jag såg Anton kasta sten vid vattnet. Jag vände mig om. ”Jag behöver lite hjälp” sa hon med ett flin. Först förstod jag inte, men när det kom ormar mot mig blev det glasklart. De såg hungriga ut, i alla fall för mig. Jag backade och backade tillslut blev det tomt i huvudet. Jag ramlade ner i vattnet. Det kändes som flera timmar fyrahundra meter ner. Jag kunde inte andas. Jag kravlade mig upp men hade fastnat i ett gammalt ankare i byxorna. Jag försökte skrika men hade för mycket vatten i lungorna. Jag såg Anton hoppa i vattnet för att försöka rädda mig men jag hade hamnat på botten. Han fick dra och slita. Han försökte dra bort byxbiten från ankaret, men det var försent, ”Felicia!” Försökte han skrika men föll till botten med en duns. Vi stod bredvid varandra, jag kände mig tom i kroppen. Eller det var svårt att känna något för mina fötter var ovanför marken. Jag kollade på Anton. Han var grå, men genomskinlig. ”Vad har hänt med oss?” Frågade han ”Vi är döda” svarade jag SLUT!!! FORTSÄTTNING FÖLJER…
Av Julia
KYRKOGÅRDEN Elsa står i hallen och tittar ut genom fönstret. Hon ser någon som står och stirrar in i deras fönster. Det är jättemörkt ute och Elsa är jätte mörkrädd. Hon klär på sig jacka och packar ner ljus i väskan. Hon ska gå och tända ljus på sin farmors grav. Det är kallt ute och det är en bit till kyrkogården. Elsa tycker att allt ute verkar var lite annorlunda. Lamporna på kanten släcks och tänds och inte ens en bil har kört förbi. Alla fåglar verkar rädda på något sätt och Elsa tycker att det känns som någon går bakom henne . Nu är Elsa framme. Hon öppnar grinden till kyrkogården och den gnisslar högt. Farmors grav låg långt in på kyrkogården. Hon satte sig ner och tog fram ljusen från ryggsäcken. Men plötsligt ser hon något som rör sig på andra sidan kyrkogården. Hon försöker glömma bort det och fortsätter. Men då ser hon att det hon såg innan kommer närmare och närmare. Det känns som blodet har frusit till is och Elsa håller andan. Då märker hon att hennes telefon ligger i fickan hon tar upp den och försöker sätta på den. Men telefonen var urladdad ”neej!” Skrek Elsa. Då gick stegen långt framför henne väldigt fort. Nu stod en person framför Elsa och började slå henne ”Aj!” Skrek Elsa. Det gjorde väldigt ont det kändes som 1000 nålar stack in i ansiktet på henne .Då tog personen fram en kniv och skar Elsa i armen det blödde jättemycket det blödde enda ner till knäna. Det sved jättemycket och personen som slog Elsa sprang iväg. Hennes mamma hade tyckt att det tog långt tid för Elsa så hon hade gått till kyrkogården. Elsa hörde grinden öppnas och någon som ropade ”Elsa vart är du!” ”Här och jag blöder ” Elsas mamma sprang till Elsa och tog av sig sin halsduk och linda den hårt runt Elsas arm. Dem såg kniven som låg på marken dem tog den till polisen och visade den Sen åkte Elsa och hennes mamma till sjukhuset och Elsa fick sy åtta stygn. Polisen hade hittat dna på kniven från mannen som slog Elsa och han hamnade i fängelse. Elsa gick med sin mamma varje gång det var mörkt. När Elsa hade vant sig så gick hon själv och då var hon inte mörkrädd längre. slut Av: Karin Fahlstedt
Stranden och den mystiska mördaren. Det var en gång en kille som hette Calle. Han skulle cykla till stranden han gillade att åka och bada. På stranden är det dimmigt. Klockan är 18:00. Han är där med sina kompisar som heter Olle, Simon och Harry. Dom var vänner. Dom kom dit klockan var 18:15 när dem kom fram det var ganska varmt men lite mörkt Harry frågade om dem skulle bada Olle och Calle skulle bada i vattnet när det gick i frågade Simon om det var varmt och Calle tyckte det var varmt men Olle tyckte det att det bara var lite varmt. Simon doppade bara fötterna och tyckte det var ganska kallt. Harry låg och solade fast utan sol men det var ändå varmt Nu har dem packat ihop. Det finns inte en enda lyckta det är jettemörkt. Han tappar något han tror det är nycklarna. Det står någon bakom dem. Han tänder en ficklampa. Det är en kille han har en kniv i handen. Calle tog upp sina nycklar. Alla cyklar iväg Calle skrek han är ju för fan en mördare. Men personen bara fortsatte springa efter och kommer ikapp och Dem hoppar av cyklarna och springer iväg och ringer polisen. Polisen kommer väldigt snabbt och springer och griper mördaren. Mördaren har blod på sin tröja han stoppas in i polisbilen polisen frågar Calle och hans kompisar vad som hade hänt dem säger att han jagade dem och hade en kniv i handen men sen fick dem skjuts hem klockan var 21:30. Sen nästa dag stod det i tidningen om händelsen. Alla Calles kompisar gick till stranden med sina föräldrar och alla hade en fest hela dagen med läsk och snacks och dem bada också det var sol hela dagen.
Av Max
HEMSÖKTA HUSET!!!!!!! ”Mamma jag är 23 år nu. Jag vill flytta hemifrån!” 0ckej Emma du får flytta hemifrån, sa mamma med en ledsen röst. Jag vill bo i Aspudden. Jag letade efter en villa som var i Aspudden. Men då viste jag inte att det var ett hemsökt hus .Jag hittade en villa som bara kostade 2 000 000. Det huset hade varit i salu i 100 år utan att det var någon som köpt det. Jag köpte huset. Jag tyckte att huset såg lite hemsökt ut som jag tänkte. När jag kom in var allting stökigt! Det fanns fortfarande möbler kvar, men möblerna var trasiga och slitna . När jag gick in i köket så såg jag blod på golvet. Nästa dag när jag skulle gå på promenad så såg jag hur många människor tittade på mitt hus , dom såg mitt hus som ett monster. En dag gick en gammal tant förbi. Jag frågade varför alla såg huset som ett monster? ”Det här huset är hemsökt” sa den gamla tanten. ” Varje person som bor i huset blir mördad. ” Men alla dem dör på samma datum, tid och månad” sa tanten. ”När” frågade jag. ” Den 31 december klockan 00:00” sa tanten.” Tack så mycket ” sa jag. En månad senare......... Jag har köpt nya möbler. Det var den 27 december. När jag skulle gå och lägga mig så var klockan 21:30. Jag hörde ett ljud. Det lätt som en person som hade en mörk röst. Det lät som personen sa” Emma Emma Emma” långsamt. Jag var så rädd, så jag sprang till vardagsrummet. Allting var stökigt! Jag kläde av mig min pyjamas och satte på mig andra kläder. Jag körde till ett sjukhus . Jag trodde att jag var galen, men docktorn sa att jag var inte galen. Det är den 30 december. Det var strömavbrott hemma hos mig. Klockan var 23:30. Jag var så rädd så att jag inte kunde sova. När jag tittade ut fönstret såg jag en person med kedjor i handen. Jag låste in mig i mitt sovrum. Klockan var 23.59. Det lät som nån kom in i mitt villa. Jag hörde naglar som gnisslade mot en svart tavla. Klockan var 00:01. Den här mörka rösten jag hörde förut kom tillbaka. Jag svimmade!!!!! När jag vaknade så var jag inte en människa, men en häxa. Före jag svimmade kände det som att den spöke hade förvandlat mig till en häxa. Det kände aldrig som att jag hade ett liv som en människa , men nu är jag en häxa. Mitt namn är inte längre Emma utan Dark queen. SLUT!!!!!!!
Av Melody
Den Hemsökta Källaren Anton Noa och Patrik sitter på kvarsittning i Aspuddens skola. Dom tänker på dagens beteende. Dom skrämde lärarna, satte tejp på vattenkranen och skolkade från NO lektionen. Senare går dom ut från klassrummet. Dom går ner i mögliga källaren för att hämta sina cyklar. Anton seger att någon har flyttat på cyklarna. Va seger Noa och Patrik .äh det var ingett dom tar sina cyklar och går hem till Patrik. Nu är de hemma hos Patrik. Patrik sejer att han tror han tappade nycklarna i källaren. Patrik går tillbaka till skolan ensam för att hämta nycklarna Efter ett tag börjar Anton och Noa undra var Patrik håller hus dom går iväg för att kolla upp vad som hänt. När de kommer fram hittar de Patrik avsvimmad i korridåren. Dom väcker Patrik och frågar vad som hänt han berättar. Det var en man som slog ner Patrik och dunkade hans huvud i marken sedan blev han medvetslös Dom går in i den mörka blöta källaren det börjar skymma utomhus. Det blir mörkt snabbt. Dom kryper ut med golvet ingen hittar något. Plötsligt försvinner Patrik dom kryper lite till sen försvinner Noa också. Det är bara Anton kvar han går sakta inåt i källaren en skepnad stiger fram ur mörkret med en kniv sen blev allt mörkt
Av Noa
BLOOD-DIE Kap:1 DÖDEN Jag satt hemma en kväll och tittade på en deckare på tv:n. Jag kände att jag ville ha snacks så jag gick ut i köket för att hämta det. Men när jag kom till köket var det blodiga knivar instuckna i väggarna! – Aaah! Skrek jag och sprang till vardagsrummet där tv:n var. Men i den var det blodiga rävsaxar! Jag tänkte att jag var galen så jag bestämde mig för att springa ifrån Aspudden där jag bodde och ända bort till sjukhuset för och se om dem kunde hjälpa mig. När jag var utanför sjukhuset hörde jag knarr! Det lät som om det kom ifrån marken så jag tittade ner. Men nu lät det inget mer! När jag tittade upp igen var hela sjukhuset blodigt! Jag hade ju blivit tokig så jag gick in. När jag var inne så såg jag massor av sköterskor med blodiga skötar-dräkter!!! Jag kände mig snurrig och satte mig ner på en bänk. Plötsligt stack något mig i armen! Jag började känna mig trött! När jag tittade på armen för att se vad det var som hade stuckit mig var det ett stort hål på armen! Nu blev jag tröttare och tröttare och undrade vad som skulle hända?! JAG SVIMMADE!!! När jag vaknade låg jag på en bår. Över mig stod en sköterska som det droppade blod från ansiktet på! Hon höll i en motorsåg som var riktad mot min hals! Jag hörde röster runt mig som viskade: Nu dör hon nu dör hon nu… Andra sköterskor höll i mig så att jag inte kunde fly. ”Vad skulle jag gör”? Det var en centimeter mellan motorsågen och halsen på mig! Mina ögon slocknade och jag var död!! KAP:2 HEMSÖKANDET Jag vaknade men jag var ingen människa utan ett spöke! Jag förstod hur dumma människor kan vara och bestämde mig för att bli som dem för att se om jag skulle gilla det. Jag var inte lik mig som jag var när jag var människa. Jag hade inget skinn, jag var blodig och mager! Och jag hade jättestora ögon! Och läbbig röst!... Jag tänkte att jag skulle börja med att skrämma en familj i deras hus. Jag svävade synlig dit för att skrämma dem som jag träffade på vägen.
När jag var framme flög jag in i huset till den lilla flickan som bodde där. Först såg hon mig inte för att hon lekte med Barbie-dockor, men när jag sa hej med min läbbiga röst så vände hon sig om. Hon tittade på mig och gav till ett skrik och sedan svimmade hon av rädsla. Hennes föräldrar hörde henne skrika och sprang upp till hennes rum. Dem såg mig och gjorde exat samma sak som deras lilla flicka. Jag kände mig nöjd att ha skrämt dem så rejält. Jag tyckte om att hemsöka hus! Jag gick ut och dödade alla som kom i min väg! Jag döpte mig själv till BLOOD-DIE! Jag älskade att vara ond! Jag fortsatte döda och hemsöka och snodde knivar som jag skulle använda till mina hemsökande. Nu lever jag i en ond värd! !SLUT!
Av Oline
Den Mystiska Ryttaren Kapitel 1 Det var vår i Tekiternas Dal och vårblommorna hade precis slagit ut i lövskogen söder om huset där Camerus bodde. Nu var Camerus på väg till bäcken för att hämta vatten till sin mamma. Han red genom Solnedgångens skog och hörde fåglarna kvittra uppe i de ståtliga ekarna som fanns i denna frihetens skog. Solens första strålar träffade hans rygg när han red på Kristall. Han hade fäst en hink vid sidan av den eldfärgade hästen. Camerus fyllde hinken med vatten och tänkte på vad som hade hänt under ritten till Solnedgångens skog. Han hade sagt till hejdå till hans mamma Nema och gått ut till stallet. Han hade tagit upp en hink och sadlat hästen… Han hörde ett ljud. Han ställde hinken på stranden bredvid sig och ropade ”Vem där?!” Inget svar ”Vem där?!!! ” Denna gång lite högre, samma resultat som förut. ”Vem det än är, stig fram!!” Han hörde vinandet från en pil som lämnar bågen och strax därefter ljudet från en pil som träffar en ek. Han kände kalla kårar längs ryggraden. Vem var det som gömde sig i skogen och vägrade träda fram? Vad gjorde han här? Camerus hade många frågor men inga svar. Kapitel 2 Nema hörde ljudet från en ryttare som närmade sig och gick snabbt till dörren och öppnade den. Där stod en liten pojke som lämnade över ett pergament. På den stod det: Din son Camerus är i fara. Vid bäcken. Nema kände hur hjärtat hoppade över ett slag och sa ”Vem har sänt dig? Pojken ryckte på axlarna och gick till sin häst ”Inte viktigt.” Sedan satt han upp och red i väg.
Vem var där i skuggan bland träden och inte ville träda fram. Han var väldigt rädd nu. Han skrek. Vinden susade bland träden och han var så rädd, så rädd att det nästan var ofattbart. Han satt upp på hästen och red så fort han kunde. När han var hemma så blev det många kramar och frågor.
Av Oscar
Den hemska skogen På radion hörde jag att "Ronaldo gjorde mål".Jag stängde av radion och gick upp till mitt rum.Jag tog upp en serietidning som jag fick av en vän. efter en stund knackade min store bror."kom in" sa jag. Subash kom in. han såg rasande ut tänkte jag.Han gick emot mig med en knyt näve i luften jag kände en kort smärta ifrån näsan.Jag kände en vätska rinna snabbt från näsan till munnen."Jag ville slå honom" tänkte jag men vågade inte.Jag rymde till berget bredvid skolan.skolan spökade på natten så jag sprang så fort jag kunde.När jag kom fram till berget så var klockan 00:00."Det är då alla vålnader och gastar kommer fram "tänkte jag.Jag hörde ett skrik inifrån grottan efter en stund så såg Jag något röt rinna ifrån grottan.Jag backade några steg men då så hörde jag en röst som sa" var inte rädd för att jag kommer att ta hand om dig"sa rösten.Jag såg något komma i mot mig den var suddigt och den hade läskiga naglar.Jag backade mer och mer så han tog upp sin yxa och försökte döda mig men jag kom undan.jag sprang till skolan bredvid berget och den läskiga mannen sprang efter mig med sin yxa.När jag kom fram till skolan så låste jag alla dörrar så att mannen inte skulle ta sig in.Jag tog upp min mobil för ringa någon som kunde hjälpa mig men jag råkade tappa min mobil på golvet så att den gick sönder.Nu kan jag inte ringa någon vad ska jag ta mig till "tänkte jag.Jag hörde någon säga "hej på dig" sa ljudet.mannen kom i mot mig med sin yxa jag backade och backade men till slut så råkade jag trilla bakåt jag kände en vätska rinna ifrån min panna.Mannen sa "du ska dö"sa han nu såg allt suddigt ut och jag hade svårt att andas.Hej då värden jag kommer att sakna dig. slut!!!
Av Patrik
¤FLICKAN FRÅN KANADA¤ Jag plockade upp tidningen som låg på köksbordet. På framsidan såg jag en stor bild under den stora rubriken som löd :FLICKA FöRSVUNNEN. På bilden såg jag en liten blond flicka stå vid ett bonings hus. Hon hade en röd och vit rutig klänning. Hon såg mycket ledsen ut. Jag bläddrade i tidningen för att hitta artikeln. På sida 11-12 hittade jag den. Jag satte mig ner och började läsa artikeln. En flicka vid namn Sofia har försvunnit. Hon sågs senast på ett fik i Vinterviken i Aspudden. Hennes föräldrar tror att hon är kidnappad. ”Vi skulle aldrig kunna tro att hon skulle vilja rymma ifrån oss” säger föräldrarna. ” Hon har alltid älskat oss”. ” Vi tog henne ifrån ett barnhem nära Otava i Kanada. ******************** Jag slutade läsa artikeln. ”Viktor!” skrek Mamma, har du gått än?” Nej jag har inte gått än”, sa jag.” Men du ska ju till skolan om 15 minuter!”, skrek hon. Jag suckade. Jag drog på mig jeansen och fotbolls tröjan. Jag tog mobilen i handen och gick ut i den varma sommar morgonen. Värmen slog i mitt ansikte när jag gick ut. När jag kom ut träffade jag Emil. Vi slog följe till skolan. ”Har du läst artikeln i tidningen om den där flickan?” frågade jag.” Ja såklart jag har” sa han. ******************** När vi väl hade kommit till skolan så pratade ALLA om artikeln. Det gick massa ryckten men inte ens hälften av dom var sanna. Hela dagen tänkte jag bara på artikeln. Jag lyssnade inte på ett ord av vad fröken sa. ********************* När jag kom hem så var det helt tyst i lägenheten. ”Mamma är du hemma!?” skrek jag fast jag visste att jag inte skulle få något svar. Det fick jag inte heller. Jag hörde bara ljudet av klockan som tickade. Jag gick in på mitt rum och började spela FIFA på telefonen. ”Mål!” skrek jag när Zlatan gjorde mål. ”Det var bra gjort” sa en dyster röst bakom mig. Jag hoppade till och vände mig om för att se vem som hade pratat. Där stod hon i sin rutiga klänning och sitt ljusa hår. ”Vva… vad gör du här?” stammade jag fram. Hon såg vitare ut i ansiktet än på bilden i tidningen. Hon såg ut som ett spöke. Men det kunde hon inte vara, spöken finns ju inte. Jag drömmer säkert hon är inte här, jag
spelar för mycket mobil spel, tänkte jag. ”Du drömmer inte jag är här hos dig ”sa hon med samma dystra röst som förut.” Kan du läsa tankar?” frågade jag.” Ja det kan jag” sa hon. ”Men jag är här för att mörda dig” sa hon.” Hejdå Viktor Ekström!” skrek hon medans hon skrattade hånfullt. ”Det här är slutet” tänkte jag medans jag skrek det högsta jag kunde. ******************** ”Viktor har du gått än?” skrek mamma. ”Va ,nej”. Du kommer att komma försent. Jag satt vid köks bordet och stirrade ner i tidningsartikeln. Jag tyckte jag såg att flickan på bilden gav mig en blink med ena ögat. SLUT!!!
Av Saga
Natt i Vinterviken Teo är hemma hos Anton i Aspudden. De spelar gta5 Teo tycker att spelet är jättekul. När Teo tittar på klockan är hon halv nio. Teo skulle gå hem 20:00. ”Jag måste dra” säger Teo.” Okey ses sen” svarar Anton. Teo går ut och han måste skynda genom den mörka, gamla, mystiska kyrkogården men han är mörkrädd. Han var vid den gnissliga kyrkogårdgrinden då kom han på att han hade en ficklampa. Han darrade av kylan när han tog upp ficklampan. Ficklampan hade inga batterier så han behövde springa igenom kyrkogården utan jus. När Teo tar på grinden känner han hur det isar i hela armen när Teo öppnar grinden flyger kråkorna och han känner hur en vindpust kommer i hans ansikte. Han springer igenom kyrkogården medan han känner hur mörkret kommer närmare, närmare och närmare. När han är borta från kyrkogården och nästan är vi sin port ser han någon i skuggan han eller hon skriker Teo!! och springer mot honom. Han, hon kommer närmare och närmare Teo står helt stilla i mörkret. ”Hej såg du inte att det var jag?” Sa mamma med en förvånad röst. ”eeh nej” Svarade Teo ”kom så går vi upp.” När dem var hemma i lägenheten så tog Teo ett långt och varmt bad med bubblor. Efter badet så gick han och la sig och efter några minuter somna han och började drömma. Att det var mörkt och han var i Vinterviken han gick till badberget. På vägen till badberget där han brukade bada och sola på berget. Så såg han inga när han väl var framme på bryggan längst med berget så knarrade plankorna, fåglarna flög Teo kände sig ensam och rädd. Vågorna slog mot berget han hörde hur nån trampa på en gren han vände sig om en man sprang mot honom Teo ramlade och slog huvudet i berget. Hann blödde aaahh!! Teo vaknade och tänkte att det bara var en dröm. Men då så öppnades dörren sakta och han såg en kniv aaahh!! Slut
Av Teo
Den hemska hemfärden Teo är hemma hos Erik och kollar på skräckfilm. När filmen är slut så måste Teo gå hem när Teo står i farstun så fryser Teo och vill inte gå hem. Teo börjar gå så känner han sig förföljd när Teo vänder sig så ser han en björn. ”hjälp!” skriker Teo och börjar springa så fort han kan. Teo springer in i skogen och pustar ut sen slår kyrkklockorna ett. Två. Tre. Fyra. Fem. sex. Sju. Åtta. Nio. Klockan var nio och viste att han var sen hem så Teo skynda sig lite extra. När Teo är vid kajen och ser badberget så ser han någon som rör sig där. Teo kom och tänka på den där björnen som hade vita ögon och huggtänder. det de såg ut som en varulv där på badberget när Teo kommer närmare kan han urskilja detaljer på varelsen på badberget. Det ser ut som en varulv Teo går in i skogen för att inte bli sedd av varulven med sylvassa tänder och röda ögon. Teo fryser om händerna. När Teo snart är hemma träffar han sin granne Hanna. Som är jätte snäll hon erbjuder sig att följa honom hem men efter ett tag så tappar gan bort Hanna. Efter en stund så ser han sitt hus men ett gäng killar står i Porten som röker och Men efter en halv timme så går dem iväg. Teo känner att han har varit på ett riktigt äventyr när Teo går in i hissen och trycker på knappen. På fjärde våningen stannar hissen Teo trycker på larm knappen och sen plötsligt åker hissen uppåt. På sjätte våningen öppnas dörrarna och så står pappa där och kramar om Teo. Sen när de kommer in så berättar Teo inte vad som hände
Av Vidar
Tågstationen ”Hanna!” ropade mamma ner ifrån köket” Hanna tog sig långsamt upp ur sängen. Hon riktigt kände hur hon inte ville gå till skolan. ”vad sent du gick upp.” sa mamma” ” ja.” sa Hanna lite irriterat ”Ät frukost nu, sen är det dags att gå till skolan.” Hon kände en rysning genom kroppen hon hade inte övat till provet. Efter skolan tänkte hon på hur det gick för henne på provet. Men efter ett tag glömde hon bort det. Hon satte sig på cykeln och åkte iväg. Det var en lång väg hem och hon orkade inte alltid hela vägen. Men det var så långt för att hon alltid tog en omväg för hon ville inte gå över eller förbi den gamla tågstationen. ”Hur gick det på provet?” frågade mamma när hon kom hem.” Bra.” sa hon för att hon inte ville starta en diskussion. ”Det är mat nu så du kan sätta dig vid matbordet.” Efter maten så sa mamma ” Jag och er far har en överraskning!” ”Vad då för något?” Frågade Hanna ivrigt ”Vi ska åka bort till Mallorca imorgon.” sa mamma med en glad röst. ”Ja vad kul! ” utropade Hanna. ”Och jag har redan pratat med fröken.” Sa mamma. Men du måste gena över tågstationen imorgon för vi åker efter skolan så du kommer vara i skolan imorgon. ”Varför!?” Utbrast Hanna ”Jag vill inte gena över tågstationen!” ”Men annars kan vi inte åka till Mallorca.” ”Okej jag genar över tågstationen!” Sa Hon argt. Nästa dag fick hon tillbaka provet. Hon fick ett D- och det har hon aldrig fått innan. När skolan var slut skulle hon hem. Hon skulle gena över tågstationen och sen skulle de åka till Mallorca. När hon var framme vid tågstationen tänkte hon ska jag verkligen göra det här. Helt plötsligt surrar hennes mobil till, det är Molly, Hannas bästa kompis hon svarade. Ha ha ha ha ha hördes en elak röst genom mobilen Hanna la på direkt Sen surrade det igen den här gången var de mamma som ringde det kändes det lugnande tyckte Hanna. ”Vart är du” Frågade mamma. ”Vi måste åka snart.” Okej jag kommer snart. När hon hoppade ner på tågstationen såg hon loket som stod på tåg rälsen hon tyckte att tåget närmade sig henne. Hon tog upp mobilen ur fickan och började springa samtidigt så ringde hon till sin mamma. ”Kom till tågstationen nu!” ” Jag blir påkörd.” skrek hon sen la hon på. Hon sprang och sprang sen såg hon det hon inte hade förväntat sig. Hon såg en återvändsgränds helt plötsligt surrade telefonen igen ha ha
ha ha hördes en röst igen sen la Hanna på. Helt plötsligt var tåget närmare än någonsin då såg hon sin mamma och det sista hon såg av sin mamma var rädslan och skräcken i hennes ögon. AV: Vilma
ZOMBIE APOKALYPS MED Denny Kapitel 1 Denny är hos sin mamma. Hans mamma frågar, vill du ha godis eller Cola? Denny sa -bara Cola tack. Denny sa -jag tar den själv. Han gick till köket och han öppnade kylskåpet och tog Colan. Sen gick Denny till sitt rum och han kollade runt. Han gick in i hans rum och gick direkt till sin dator sen skrev hans sitt lösenord. Sen gick han till sitt spel som kallas zombie apokalyps. När han kom in i spelet då ringer hans kompis. Denny svarar hallå <Denny säger Dennys> kompis kommer du snart in i spelet? Denny säger jag loggar in nu in i spelet var är du? Och Denny tar en klunk av Colan och sen kommer han in i spelet och han kollar runt och han hittar ett samurajsvärd. Han tar svärdet och går till byn i närheten i byn finns Zombies som går runt och runt som de var galna. Denny gick in i byn och dödade zombies i byn finns kläder och en ryggsäck Denny tar ryggsäcken sen sätter Denny på sig ryggsäcken. Denny kollar runt och ser en mataffär i affären finns det godis och vatten Denny tar upp godiset och vattnet sen gick Denny ut ur byn sen gick han och gick till slut hittade han än militärbaser. Denny dödar militär zombies som var utanför militärbasen sen går Danny in i militärbasen där in finns det massor av vapen och ammunition Denny blev jätteglad och sen gick Danny och då kommer en arme med zombies som dödade honom och då blev Denny så. Arja och då var klockan två på natten så gick Denny och lagde säg i sin se senig och sov och sen fick Denny en mardröm med masa som zombies som dödade honom fler gånger om och Denny sände smärtan i hanns dröm. SLUT Gjordes av Timothy