Klass 9C Bjรถrkhagens skola 2015
Förord Vi har analyserat historiska fotografier via Stockholmskällan. Vi har gått ut och fotograferat egna Stockholmsbilder. Fotografierna har vi låtit möta varann på ett kreativt sätt. Dåtid, nutid, våra åsikter, upplevelser och tankar tog sig bildpoetiska uttryck. Det här är våra reflektioner på hur Stockholm förändras men också är sig likt. Tack till fotograferna Tove Falk Olsson och Anki Almqvist som var med oss på Street photography i Stockholm. Tack till Stockholmskällan som lånat ut bilder till oss.
Centralstation “nu och då” Här kan man ta ett tåg Dom kommer och går. Vi lever i ett spår där saker kommer och går. Som vårat tåg.
Tindra, Molly och Tova
Bron som tagit oss ur vår hage sedan 1958 Står än idag bättre än medelmåtta Vi har gått förbi här så många gånger Och tittat upp på Björkhagens vita balkonger Hur många har passerat förbi här innan oss Hur många efter oss innan bron går loss Speglat mark och himmel har tunnelbanor gjort När de åkt från förort till förort Linje 17 lever än idag För att kämpa våra vardagliga slag
Ella & Astrid BHS
Såhär såg det ut en gång Från min balkong Såhär ser det ut idag Efter många penseldrag Förr fanns bara skogen Nu finns Globen Där det innan inte fanns någon skola, Inget sjukhus, inte ens en fågelholk, gör vi plats för nytt folk Kliv för kliv Är det klart för nya liv
Josef
Redan antik Men den är sig lik 1871 Byggd med vett
Centralens klot Har stått emot alla hot En explosion är ingenting För vår mötesplats betyder allting Mai och Liv
Så mycket lika men så olika. Det går en vind över gatans gårdar. Samma gårdar. Samma trappsteg. Samma dörrar till trygghet. Samma hus. Olika århundranden.
Holly Dahlin
Nu är jag här Som jag har längtat
Ett ögonkast från min port Hem, ljuva hem
Fanny
Folkliv i kungsträdgården Folkliv i kungsträdgården På kungsträdgårdens grus Där är det ett enda jävla rus Körsbärsträdens löv Ned de falla i en hög
Torka bort en tår Det kommer aldrig bli som igår
Sophie och Liona
Hon ville överleva. Hon ville uppleva livets alla ekengrenar. Men här var hon fast. Östtyskland, Gaza, Björkhagen.
Lucas, Pontus och Noah
Alltid den tredje. Aldrig bäst. Aldrig störst. Men för alltid vackrast Linus, Carl-Casper
Rund som en golfboll Stor som ett troll Arenan med värme från kända namn Magin som uppstår från land till land 989 kom den fram Den vägde mer än några gram Här sjunger ingen i kråksång Globen, man lever bara en gång Moa, Valentina, Kim
Det finns endast en bra anledning till att vara stor, Stor över dem små. Att låta sin egen livslånga läxa, lära andra Att låta alla dem små få ta del av den kunskap jag redan vet. Ju mer man vet desto mer misstag inser man att man gör, Låt du som liten, använda detta som din markör För som stor vill man säga till dem små att dem aldrig bör stå på tå. Bli inte större än nödvändigt. Var så nära marken som en liten bara kan, För jag kan berätta för dig hur det är att stå på tå med väldigt stora fötter. Där uppe är allt redan så långt bort… Det liv som finns, det liv som passerat de ögon som inte längre är där. Där finns bara känslan av att tyngdkraften inte räcker till. Att man snart kommer sväva upp Upp dit där även alla de stora blir så ofantligt små. Hedda
Snöslasket är inte alls obekant Stockholmarna behandlar slasket nonchalant I låga skor, de Klarabergsgatan korsar En annan vår, kanske de hade morsat
Josefine 9c
Stort och vitt i björkhagens mitt. En gång nordens stolthet, nu bara en fastighet. Raketer och lägenheter huset har allt, även en flyktinganstallt. Här bor korespondenter, producenter, dirigenter, konkurrenter och presidenter. Vad mer kan man kräva av björkhagens center.
Axel & Johannes
Streetphotography