Raíces Rötter
Español como lengua de herencia - Spanska som modersmål - Segunda parte - Del två
Índice / Innehåll Identidades / Identiteter 2 Un día de cine, Estocolmo-Lima / En dag på bion, Stockholm-Lima Kristina Quiquia Mauricio El nuevo / Den nya Mikaela De la Paz Alilovic Los extranjeros en Estocolmo / Invandrare i Stockholm Melany
Caminando por mi ciudad / Jag vandrar genom min stad Mi Encuentro con Zara Larsson / Min träff med Zara Larsson Valeria Hammar Así se vive en Suecia / Så lever man i Sverige Tomás Mazaris A mi abuela de Cuba / Till min farmor från Kuba Ida Sanchez Hillborg ¡Para mi familia en Argentina! / Till min familj i Argentina! Arvid Mariano Janzon Carbajal Estocolmo – ciudad de islas / Stockholm –Öarnas stad Noa Samenius Cortinez
Me gusta... /Jag gillar... Ilustraciones y palabras / Bilder och ord Mateo Baez Ullberg Dag Gandre Wikman Daniella Persson Fabian Modin Sonya Monsalves Ekheden Rock & Pop Matilda Spetz Tamburrini Mi actividad preferida / Min favorit aktivitet Rafael Chagallo
Identidades Identiteter
1
Un día de cine - Estocolmo / Lima Hola! En este libro quería contarles las diferencias entre Estocolmo y Lima. Lo contaré a través de dos jóvenes que viven en diferentes países/ciudades y así van a ver las diferencias. ¡Y ahora a comenzar!
Lima: Leslie Hoy no tengo clases. Así que hoy nos vamos al cine con mis amigos. Siempre cuando vamos al cine nos vamos en los combis o si hay suerte nos vamos en los buses grandes. Los combis son como carros familiares que tienen 11 asientos o más, pero la diferencia es que son buses chiquitos, pero te llevan rápido, la mayoría de las veces van llenos de gente mientras que en los buses grandes hay más espacio y no se llenan tan rápido como los combis aunque se demoran un montón para ir a una estación. Pero lo malo es que hay pocos de esos buses grandes. Yo y mis amigas siempre nos subimos en los buses grandes cuando hay, además los pasajes son más baratos en los buses que en los trenes y los taxis. Estocolmo: David Ayer era viernes y habíamos planeado para hoy que íbamos a ir al cine a ver “¡Insurgente!” Hoy sábado es el estreno. Yo y mis amigos nos fuimos en el bus porque nadie pudo llevarnos en auto. El bus como siempre no iba lleno, solamente en las tardes van llenos. ¿Quién quiere ir en tren o en bus cuando está lleno? De camino al cine miraba por la ventanilla y veía solamente árboles... árboles y más árboles y por supuesto también los carros que pasaban. Las calles estaban limpias y seguramente que el viento estaba tan fresco que parecía el aire más puro y limpio del mundo. Pero como en los buses hay calefacción nadie o mejor dicho ninguna ventanilla estaba abierta, excepto la del techo. Lima: Leslie De camino al cine no se veían tantos árboles sino solamente pista y más pista... y por supuesto carros y a veces también camiones. Algunas pistas estaban viejas y destrozadas, casi era como si alguien hubiera hecho un hueco en la pista. Porque a veces cuando pasábamos por esos "huecos" el autobús rebotaba y la gente se hacía daño. El aire no era aire, solamente era humo que salía de los carros. Nadie respetaba las luces de los semáforos del tráfico. Y cuando querían adelantar tomaban otro camino saliéndose con prisa de la pista y entonces se iban a las veredas. Por supuesto que no era bueno pero tengo que reconocer que se iba mucho más rápido porque el tráfico aquí es terrible y si no se maniobra un poco a lo loco no se llega a ninguna parte. Estocolmo: David El viaje hasta al cine fue largo porque estaba lejos de nuestra casa, nos demoramos como casi una hora. La película estuvo genial, pero hubiera sido mucho más bacán si hubiera sido en 4D, pero aquí en Suecia no hay. Y a veces me pregunto: ¡¿Por qué?! A mí me encantaría un montón que pusieran un salón en
el cine en 4D porque todo se vería más real o, al menos, esa es mi opinión. Pero valió la pena de ver la película a pesar de que estuviera en 3D aunque las colas eran larguísimas. A veces quisiera vivir en otro país y ver las diferencias entre Suecia y ese otro país.
Lima: Leslie La película estuvo genial y lo mejor fue que era en 4D. La película que habíamos visto se había estrenado ayer y se llamaba: ”Insurgente”. Cuando lo ves en 4D todo parece real. Cuando ves el agua rebotar sale agua de la silla. Las entradas estaban caras: costaban como 42 soles, pero valía la pena para una película tan genial. Las colas seguían llenas porque todos no cabíamos en el cine el día que la estrenaban pero por suerte llegamos temprano al cine y nos tocaron unos asientos más o menos buenos. Todos estaban ocupados y esos eran los últimos asientos. Unos días después los dos jóvenes se entusiasmaron y buscaron información sobre las diferencias entre los países. Los dos hicieron un chat sobre las diferencias entre sus dos ciudades. Diferentes chicos y chicas se conectaron y como ambos sabían castellano se entendían. Los dos hablaban y hablaban sobre las diferencias de sus países hasta que empezaron a darse cuenta que también había muchas cosas parecidas, y así se hicieron amigos íntimos.
En dag på bio - Stockholm / Lima Hej! I den här boken vill jag berätta om skillnaderna mellan Stockholm och Lima. Jag ska berätta det genom två ungdomar som bor i olika städer och länder så att ni ser skillnaderna. Nu börjar vi!
Lima: Leslie Idag har vi inga lektioner så vi ska gå på bio med mina kompisar. Alltid när vi ska gå på bio åker vi i 'combis', men om vi har tur kan vi åka i de stora bussarna. 'Combis' är minibussar som tar 11 eller fler personer, men eftersom det är små bussar så kör de snabbt och oftast är de överfulla, medan det i de stora bussarna finns bättre om plats, men istället går det långsammare. Det tråkiga är att det är ont om de stora bussarna. Jag och mina kompisar reser alltid med de stora bussarna när vi kan och dessutom är biljetterna billigare i buss jämfört med tåg och taxi.
Stockholm: David Igår var det fredag och vi planerade att gå på bio för att se "Insurgente!" som har premiär idag lördag. Vi åkte buss eftersom ingen kunde skjutsa oss. Bussen var som vanligt inte full, bara på eftermiddagarna är de fulla och vem vill åka tåg eller buss när de är fulla?
På vägen till bio såg vi ut genom fönstret och såg bara träd... träd och ännu fler träd och förstås de bilar som passerade. Gatorna var rena och vinden var sval, men luften kunde vara den renaste i världen. Eftersom bussarna är uppvärmda var inga fönster öppna, utom ett takfönster.
Lima: Leslie På väg till bion fanns inga träd, bara asfalt och vägar... och naturligtvis bilar och ibland lastbilar. Några vägar hade gammal och sönderkörd beläggning, det var som om någon hade stått och gjort hål i asfalten. Ibland när bussen körde över dessa hål skakade hela bussen till och folk slog sig. Luften var inte luft, utan mest bara avgaser från bilarna. Ingen brydde sig om att stanna vid rödljusen och när de skulle köra om så körde en del utanför själva vägbanan eller upp på trottoarerna. Det var förstås inte så bra, men jag måste medge att det gick snabbare så eftersom trafiken var hopplös och om man inte körde lite tokigt så kom man ingenstans.
Stockholm: David Resan till bion var lång eftersom det låg långt från där vi bodde, det tog nästan en timme. Filmen var fantastisk, men det hade varit ännu bättre om den hade varit i 4D, men det har inte kommit till Sverige än. Och ibland kan jag fråga mig själv: Varför? Jag skulle gilla jättemycket att det fanns en bio med 4D eftersom allt ser mer realistiskt ut, i alla fall tycker jag det. Men det var i alla fall mödan värt att ser filmen även om den bara var i 3D och köerna var jättelånga. Ibland skulle jag vilja bo i ett annat land och se skillnaderna mellan Sverige och det andra landet.
Lima: Leslie Filmen var fantastisk och det bästa vara att den var i 4D. Filmen som vi såg och som hade haft premiär igår heter "Insurgente" och när man ser den i 4D ser allt verkligt ut. När man ser vattnet skvalpa är det som det stänkte mot biostolen. Biljetterna var dyra: de kostade 42 soles, men det var det värt för en så bra film. Köerna var långa eftersom alla inte rymdes i bion på premiärdagen men vi hade tur att komma tidigt och vi fick platser som var ganska bra. Bion var full och det var de sista platserna som gick. Några dagar senare blev bägge ungdomarna nyfikna och tog reda på skillnaderna mellan länderna. De chattade kring dessa skillnader mellan sina respektive städer. Flera unga tjejer och killar kopplade upp sig och eftersom alla kunde spanska förstod de varandra. De här två pratade om skillnaderna mellan länderna och de började förstå att det också fanns många likheter och på så sätt blev de nära vänner.
Kristina Quiquia Mauricio, åk 7, Åse Grundskolan
Estocolmo / Stockholm • Bosque / Skogen
Lima: Selva / Djungeln
El nuevo Soy nuevo aquí. Es un nuevo país, una nueva ciudad. Un país diferente, es casi como un mundo diferente. Pero sé que estoy hospedado en este planeta para siempre. Así que no puede ser otro mundo. Sólo siento como eso. La ciudad se llama Estocolmo o, en el idioma que se habla en este país: "Stockholm". Ésta es la única palabra que puedo decir en este idioma raro que se llama sueco. La única cosa que puedo decir es el nombre de esta ciudad donde voy a vivir hasta que sea adulto. Eso es lo que mi padre dice. Él tiene trabajo aquí y si queremos comida, él y mami tienen que ganar dinero. Creo que voy a acostumbrarme a todo lo nuevo de aquí. Es un poco diferente. No tanto, pero un poco. Tienen coches, casas, árboles y playas. Pero se ven un poco diferentes. Huele diferente. Huele fresco, pero cuando respiro el aire a través de mi nariz siento el frío también. El aire es fino. Fino y frío. Los árboles no tienen hojas. Es porque es otoño y pronto será invierno. Mami dice que hace más calor en el verano. Pero no es más caliente que allí abajo en mi casa. ¡Oh, perdón! Mi vieja casa. Ahora estoy en camino a nuestra nueva casa. Siento que no tengo una casa. Tengo una vieja y una nueva. Pero no una sola. Creo que pronto voy a tener una. Estoy sentado en el coche. Mirando y pensando. Una niña está paseando por la calle. Es de mi edad. Podría ser mi amiga. Pienso en mis amigos allá en casa. No voy a verlos en mucho tiempo. No cara a cara. Puedo escribir cartas o verlos en el Internet. Pero no va a ser lo mismo como jugar cara a cara en verdad. Tengo que buscar nuevos amigos aquí. Pero cómo voy a buscar nuevos amigos si no puedo hablar. Una pregunta muy difícil para mí. La verdad es que no quiero nuevos amigos. En mi corazón sólo quiero irme a casa. No voy a llorar, no voy a estar enfadado, no voy a estar feliz. Voy a probar. Voy a tratar. Voy a pensar. No voy a cambiar. Mi casa es mi casa para siempre pero mi familia es mi casa también, así que tengo dos casas. Donde nací y donde está mi familia. Y ahora estamos en esta ciudad, Estocolmo, la capital de este país. Así que ahora cuando estoy aquí con mi familia, ésta va a ser mi otra casa. No porque voy a vivir aquí, sólo porque mi familia va a estar aquí conmigo. Nunca voy a estar solo. Este sitio es nuevo para mí y yo soy "el nuevo" para este sitio. Voy a terminar de ser "el nuevo" cuando termine de sentirme como "el nuevo”.
Mikaela, åk 7, Högalidsskolan Tengo casi 14 años. Yo nací en Suecia, igual que mi mamá y mi papá, pero mi abuelo materno era de España y mi abuelo paterno es de Serbia. Mis dos abuelas nacieron en Finlandia. Voy todos los años a España con mi familia.
Ilustraci贸n: Mikaela De la Paz Alilovic
Den nya Jag är ny här. Det är ett nytt land, en ny stad. Ett annorlunda land, nästan som en annan värld. Men jag vet att jag är fast på den här planeten för evigt. Så det kan inte vara en annan värld. Det bara känns som det. Staden heter Stockholm på språket som man pratar i det här landet, "Estocolmo" på spanska. Det är det ända ordet som jag kan på det här skumma språket som heter svenska. Det enda jag kan säga är namnet på staden som jag ska bo i tills jag blir vuxen. Det är vad min pappa säger i alla fall. Han har jobb här och om vi vill ha mat måste han och mamma tjäna pengar. Jag tror att jag kommer att vänja mig vid allt det här nya. Det är lite annorlunda. Inte mycket, men lite. Det finns bilar, hus, träd och stränder. Men de ser lite annorlunda ut. Det luktar annorlunda. Det är frisk luft, men när jag andas in genom näsan känner jag kylan. Luften är tunn. Tunn och kall. Träden har inga löv. Det är för att det är höst och snart vinter. Mamma säger att det är varmare här på sommaren. Men inte varmare än där vid mitt hem. Oj, förlåt! Mitt förra hem. Nu är vi på väg till vårt nya hem. Det känns som om jag inte har ett hem. Jag har ett gammalt och ett nytt. Men inget just nu. Men jag tror att jag snart kommer ha ett. Jag sitter i bilen. Tittar och tänker. En flicka promenerar på gatan. Hon är i min ålder. Hon skulle kunna vara min kompis. Jag tänker på mina vänner där hemma. Jag kommer inte att träffa dem på väldigt lång tid. Inte ansikte mot ansikte i alla fall. Jag kan skriva brev eller se dem på nätet. Men det kommer inte vara samma sak som att träffas på riktigt. Jag måste hitta nya vänner här. Men hur ska jag skaffa nya vänner om jag inte kan prata. En väldigt svår fråga för mig. Sanningen är att jag inte vill ha nya vänner. Innerst i mitt hjärta vill jag bara åka hem. Jag kommer inte att gråta, jag kommer inte att vara arg, jag kommer inte att vara glad. Men jag ska prova. Jag ska försöka. Jag ska tänka. Jag kommer inte att förändras. Mitt hem är mitt hem och kommer alltid att vara det, men min familj är också mitt hem, så jag har två hem. Där jag föddes och där min familj är. Och nu är vi i den här staden, Stockholm, huvudstaden i det här landet. Så nu när jag är här med min familj, kommer det här att vara mitt andra hem. Inte för att jag kommer att bo här, utan bara för att min familj är här med mig. Jag kommer aldrig att vara själv. Den här platsen är ny för mig och jag är den nya för den här platsen. Jag kommer att sluta med att vara den nya när jag slutar att känna mig som den nya.
Mikaela, åk 7, Högalidsskolan Jag är nästan 14 år. Jag är född i Sverige, liksom min mamma och pappa men min morfar var från Spanien och min farfar är från Serbie. Min mormor och min farmor är från Finland. Jag åker till Spanien varje år med min familj.
Los extranjeros en Estocolmo Los extranjeros en Estocolmo tienen distintos conceptos de la ciudad. Eso depende de la edad y del tiempo que uno lleve viviendo aquí. Algunos de ellos que han vivido varios años aquí dicen que Estocolmo ha cambiado mucho, que cada año cambia más y más, y que eso es gracias a los extranjeros. Pero en cambio, las personas que más se quejan son los que viven mejor y no se conforman con lo que este país les da. La mayoría de extranjeros dicen que Estocolmo es un buen lugar para vivir, que ellos están conformes de vivir aquí porque aquí hay de todo, principalmente trabajo. El sistema de la economía de Suecia es muy bueno dicen ellos, porque en sus países de origen no han tenido las mismas oportunidades que este país les ofrece. Pero de todas maneras hay personas que siguen quejándose y aún extrañan su país de diferentes maneras y por diferentes razones. Dicen que Estocolmo es un lugar muy aburrido, que no se puede hacer nada sin dinero. Los extranjeros que más dicen que se aburren son los jóvenes, me refiero a aquellos que tienen entre 12 y 19 años. Dicen que no hay lugares adonde ir y que todo es muy caro. Los extranjeros también se quejan del clima, porque no están acostumbrados al fuerte invierno de Suecia. Pero también hay gente que prefiere el frío antes que el calor, algunos por la nieve, porque nunca la han visto y porque los niños la disfrutan. Pero no son muchas las personas que prefieren eso, por ejemplo a los ancianos les es difícil transportarse de un lugar a otro como para ir al médico por causa de enfermedades, por ejemplo en los huesos, músculos o resfriados debidos al clima, bueno, no solamente los ancianos, también los adultos y los niños tienen problemas. Más aún en el tiempo de las gripes y tienen que vacunarse. Hay gente que prefiere pasar por todo esto porque de una manera u otra este país les ofrece más ayuda y apoyo del que tienen en sus propios países. Hay extranjeros que han venido asilados, asilados políticos, o escapando de su propio país por razones políticas, por las guerras, por la pobreza o por amenazas y Suecia los ha recibido. Pero hay extranjeros que malinterpretan la ayuda que este país les ofrece y exigen más y se aprovechan. Aquí en Estocolmo se ve mucha gente pidiendo dinero en las calles y la mayoría son extranjeros, ellos piden porque ellos quieren, no porque en Estocolmo no haya otras opciones. Yo he hecho entrevistas a personas que llevan muchos años viviendo aquí en Estocolmo y dicen que hay muchos extranjeros que han hecho préstamos y se han ido a su país, también se han llevado conteiners de cosas y han hecho negocios en sus países, es decir, se han aprovechado de Suecia.
Otra cosa que piensan los extranjeros de Estocolmo es que es muy bonito por las antigüedades que tiene esta ciudad y por las historias que hay tras de ellas. Nosotros los extranjeros tenemos experiencias diferentes y según como las hayamos vivido es el concepto que tenemos de Suecia. Nosotros los extranjeros sabemos muy bien que la “POBREZA” es no comer, hasta se nos puede morir un ser querido por no tener dinero para comprar medicamentos, o para que lo vea un médico, o por no tener la posibilidad de ir a un hospital y el no tener dónde vivir. Eso es pobreza, es decir, la carencia de lo básico: salud, alimento, techo y vestimenta. Suecia nos brinda a todos por igual, alimento, techo, ropa y salud, gratuitamente, sobre todo la salud, pero sin embargo nosotros los extranjeros nos seguimos quejando, sobre todo nosotros los jóvenes que nos dan la facilidad de estudiar y no lo hacemos porque no sabemos aprovechar las oportunidades que nos ofrecen. La gente debe buscar actividades y diversiones para no aburrirse. Los extranjeros que se aburren, que se estresan, que se deprimen, que les molesta el estar en este país… la solución es rápida… tienen la opción de regresarse a su país. Las entrevistas:
Norma, 16, Uruguay: Para mí Estocolmo es una ciudad muy triste. Creo que los suecos tienen dificultades para dejarse llevar y divertirse y se preocupan demasiado en lo que otros piensan. Creo que las personas de aquí son relativamente iguales y viven vidas similares, que hay poco espacio para la originalidad. Pero también es una ciudad muy bonita y si miras debajo de la superficie hay muchas cosas interesantes. Milagros, 37, Perú: El clima de Estocolmo me encanta. Vine al país correcto ya que me gusta el clima, la oscuridad y la tranquilidad. De Estocolmo me gusta la comodidad del transporte. Que la educación sea gratuíta me agrada pero para mí el nivel educativo de las escuelas es muy retrasado. Kenta, 17, Japón: Divertido, frío, caro, estresante pero a la vez tranquilo. Nunca me mudaría a otro lugar de Suecia. Tengo muy buenos amigos, la mayoría son extranjeros. La escuela es mejor porque es más fácil. Felix, 18, Grecia: Es una ciudad muy vieja y bonita, tal vez por eso a la gente le guste, creo yo, también por las historias que tiene cada lugar de Estocolmo. Maura, 75, Perú: Tengo 26 años en Estocolmo. Para mí es el lugar más tranquilo y seguro que he conocido. Desde que llegué he tenido oportunidades muy beneficiosas para mi salud y he conseguido lo que he deseado que es estar con mis hijos y mis nietos.
Ioana, 16, Romanía: Una ciudad muy aburrida, cara, aunque tiene algunos lugares bonitos y también ¡es una ciudad en donde uno se deprime mucho! Leonardo, 49, Cuba: Muy bonita ciudad, aunque no hay muchas cosas para hacer en ella. Es un lugar tranquilo pero sí caro. Rayan, 17, Marruecos: Estocolmo es aburrido en el invierno, no se puede hacer nada sin dinero, pero sí es muy divertido en el verano. La gente de aquí es un poco rara. Khalid, 18, Marruecos: Hace mucho frío, el clima no me gusta, por culpa del clima no se puede hacer mucho. Ahmed, Pakistan, 36: El sistema de la economía es muy bueno, te ayudan mucho. Pero la gente de aquí es muy fría y un poco egoísta, eso es lo que no me gusta. Dalal, Irak, 20: No hay muchas cosas que hacer aquí, ni tampoco hay mucho trabajo para los jóvenes y todo está caro. No me gusta el clima, hace mucho frío y tampoco no me gusta que siempre esté oscuro. Me gusta la escuela porque es más fácil que la de mi país.
Invandrare i Stockholm Invandrarna i Stockholm har olika åsikter om den här staden. Det beror på åldern och tiden som de har bott här. Några av de som har bott här i många år säger att Stockholm har ändrats väldigt mycket, att varje år ändras det mer och mer, och att det är tack vare invandrarna. Men personerna som klagar mest däremot är de som bor bäst och inte är nöjda med det som det här landet ger dem. De flesta invandrarna säger att Stockholm är en bra plats att bo på, att de är nöjda med att leva här för här finns allt, framför allt arbete. Sveriges ekonomiska system är väldigt bra, säger de, eftersom i deras ursprungsländer har de inte haft samma chanser som den här landet ger dem. Men det finns ändå personer som fortsätter att klaga och saknar sitt land på olika sätt och av olika anledningar. De säger att Stockholm är ett jättetråkigt ställe, att man inte kan göra något utan pengar. Invandrarna som mest säger att de är uttråkade är ungdomarna, jag menar de som är mellan 12-19 år. De säger att det inte finns ställen att gå till och att allt är för dyrt. Invandrarna klagar också på vädret, för att de är inte vana vid Sveriges kalla vintrar. Men det finns också människor som föredrar kylan före värmen, några för snön, för att dom har aldrig sett den och för att barnen njuter av den. Men det är inte så många personer som föredrar det där, t.ex. För äldre människor
Är det lättare att ta sig från ett ställe till ett annat, som till doktorn när man är sjuk i benen, muskler eller har en förkylning p.g.a vädret. Men inte bara äldre människor, utan vuxna och barn har också problem. Ännu mer när det är förkylningstider och man måste vaccinera sig. Det finns personer som föredrar att gå igenom allt det här eftersom det här landet på ett eller annat sätt erbjuder mer hjälp och stöd än vad de har i sina egna länder. Det finns invandrare som har kommit hit och beviljats asyl, politiska flyktingar, p.g.a. krig, fattigdom eller hot och Sverige har välkomnat dem. Men det finns invandrare som har missförstått den hjälpen om den här landet erbjuder och kräver mer och skor sig på systemet. Här i Sverige ser man många personer som ber om pengar på gatorna och majoriteten är utlänningar, de ber om pengar för att de vill och inte för att det inte finns andra alternativ. Jag har intervjuat personer som har bott i Stockholm i flera år och de säger att det är många invandrare har tagit lån och åkt tillbaks till sina länder, de har också tagit med sig containers med grejer och har gjort affärer i sitt land. Det vill säga, de har utnyttjat Sverige. En annan sak som invandrana tycker om Stockholm, är att det är väldigt fint för stadens gamla byggnader och för den historia som finns kring dessa. Vi utlännningar har olika erfarenheter och upplevelser och åsikterna om Sverige beror mycket på dessa upplevelser. Vi invandrare vet mycket väl att “FATTIGDOM” är att inte äta, att våra kära dör för att det inte finns pengar att köpa mediciner för eller för att gå till doktorn eller att inte ha möjlighet att åka till sjukhuset, att inte ha någonstans att bo. Det är det som är fattigdom, alltså brist på det viktiga: hälsa, mat, boende och kläder. Sverige ger oss alla lika, mat, boende, klädsel och hälsa gratis, framför allt hälsa, men vi invandrare fortsätter att klaga, allra mest vi ungdomar som får möjligheten att plugga, men ändå så gör vi inte det eftersom vi inte förstår hur man använda de möjligheter som ges oss. Människor borde söka efter aktiviteter och underhållning för att inte uttråka sig. Invandrarna som har tråkigt, som känner sig stressade, som blir deprimerade, som stör sig på att vara i det här landet… Lösningen är snabb… De har allternativet att åka tillbaka! Intervjuerna:
Norma, 16, Uruguay: Jag tycker att Stockholm är en trist stad. Jag tycker att svenskar har svårt för att släppa loss och ha kul och tänker alldeles för mycket på vad andra ska tycka. Jag tycker att alla människor här är relativt lika och lever relativt lika liv och det finns lite utrymme för originalitet. Men det är också en fin stad och om man letar under ytan så finns det mycket intressant.
Milagros, 37, Peru: Jag älskar Stockholms väder. Jag kom till den rätta landet, nu älskar jag vädret, mörkret och lugnet. Det jag gillar med Stockholm är komforten på allmänna transportmedel. Att skolan är gratis gillar jag, men nivån på utbildningen är för låg. Kenta, 17, Japan: Roligt, kallt, dyrt, stressigt, fast lugnt. Skulle aldrig flytta till ett annat ställe inom Sverige. Har många bra kompisar, de flesta är utlänningar. Skolan är bättre för att den är lättare. Felix, 18, Grekland: Det är en gammal stad och väldigt fin, kanske är det därför många personer gillar den, tror jag, och för den historia som varje ställe i Stockholm har. Maura, 75, Peru: Jag har bott 26 år här i Stockholm. För mig är det den mest lugna och säkraste stad jag vet. Sen jag kom hit har jag haft många chanser att sköta min hälsa och har uppnått det jag har velat, som att vara med mina barn och barnbarn. Ioana, 16, Rumänien: Det är en väldig tråkig stad och dyr, men den har också några ställen som är fina och det är också en stad där man blir väldigt deprimerad! Leonardo, 49, Cuba: En väldig fin stad, fast det finns inte så mycket att göra här. En lugnt ställe, men väldigt dyrt. Rayan, 17, Marocko: Stockholm är tråkigt på vintern, man kan inte göra något utan pengar, men det är väldigt roligt på sommaren. Människorna här är lite konstiga. Khalid, 18, Marocko: Det är väldigt kallt, jag gillar inte vädret. På grund av vädret kan man inte göra så mycket. Ahmed, Pakistan, 36: Det ekonomiska systemet är mycket bra, de hjälper dig väldigt mycket. Men personerna är väldigt kalla här och lite egoistiska, det är det jag inte gillar. Dalal, Irak, 20: Det finns inte så många saker att göra här och det finns inte heller så mycket jobb för ungdomar och allt är dyrt. Jag gillar inte vädret, det är för kallt, och jag gillar inte heller att det ska vara mörkt hela tiden. Jag gillar skolan för den är lättare än skolan i mitt land. Melany, åk 9, Sofia skola
Caminando por la ciudad Jag vandrar genom min stad
1
Mi Encuentro con Zara Todo empezó con que le escribí a KP (Kamratposten: una revista para niños). KP tiene una página en la revista donde puedes escribir y a lo mejor hacer tu sueño realidad. Allí escribí yo. Escribí que quería conocer a mi gran ídolo Zara Larsson. Unos meses después llamó a mi móvil un número desconocido, no sabía quién era, así que no contesté. Pero cuando mis padres fueron a recogerme me llamó ese número otra vez y entonces contesté. Era Josefin Huer, una reportera de KP. Me preguntó mi nombre y si podía hablar con alguno de mis padres. Después de un cuarto de hora sabía lo que había pasado: ¡iba a conocer a mi gran ídolo!. Dos días después iba de camino a la redacción de KP. Iba a conocer a Josefin y a todas las otras personas que trabajaban en la revista. En la redacción me dijeron que la revista KP era la revista para niños más antigua que existía. Todas las personas que trabajaban en la redacción de KP eran buenas y era divertido estar allí. Pero llegó el momento de la entrevista. Nos íbamos a ver en una cafetería en el centro de Estocolmo. Yo llegué un poco antes para prepararme un poco más. De repente alguien detrás de mí me dijo: ”¡Hola!”, ¡era Zara!. Me dio un abrazo. Para mí era un poco raro que me diera un abrazo aunque no me conocía, pero a la vez era especial y bonito. Estábamos en una cafetería, así que pedimos algo para merendar y seguidamente empecé a hacerle preguntas: Nuestro diálogo fue más o menos así: -¿Cuándo empezaste a interesarte por la música?, pregunté yo. - A mí me ha gustado la música toda la vida. Cuando era pequeña solía cantarles a mujeres mayores en el metro, contestó Zara. - ¿Otros artistas te inspiran? - Me encanta Beyoncé y Ed Sheeran. Escriben canciones tan bonitas. ¡Así quiero escribir yo también!. Zara me contó que va a soltar un nuevo disco en USA y vivir allí algunos meses, pero que de todas formas va a estudiar, pero a distancia. El día se acabó con un abrazo. Para mí esto fue uno de los momentos que me voy a acordar más de mi vida.
Estaba satisfecha con todas las preguntas y las respuestas. Y también pude conocer a mi gran ídolo y, a la vez, probar ser reportera (mi profesión ideal). Y también conocer a todas las personas buenas en la redacción de KP. Fue una experiencia increíble. Valeria Hammar, åk 4, Sjöstadsskola
Foto: Zara Larsson (izquierda/vänster), Valeria Hammar (derecha/höger)
Min träff med Zara Allt började med att jag skrev till KP (Kamratposten). KP har en sida i tidningen där man kan få uppfylla sin dröm, dit skrev jag. Jag skrev att jag gärna ville träffa Zara Larsson och intervjua henne. Några månader senare ringde ett okänt telefonnummer till mig. Jag visste inte vem det var och svarade inte (det var under skoltid). När mina föräldrar kom för att hämta mig så ringde numret igen. Jag svarade. Det var Josefin Auer, en reporter från KP. Hon frågade om mitt namn och om hon skulle kunna få prata med någon av mina föräldrar. Efter ungefär en kvart så fick jag veta vad som hade hänt. Jag skulle få träffa min stora idol, Zara Larsson! Två dagar senare var jag på väg mot KP redaktionen. Jag skulle träffa Josefin och alla andra på redaktionen. På redaktionen fick jag veta att KP är världens äldsta barntidning som fortfarande existerar! Alla på redaktionen var jättesnälla och vi hade roligt. Men till slut så var det dags för intervjun. Vi skulle ses på ett café i Stockholm. Jag kom dit lite tidigare för att förbreda mig. Jag förberedde lite frågor och så. Helt plötsligt hörde jag att någon bakom mig säga: ”Heeeej!”, det var Zara. Hon gav mig en kram. Jag tyckte det var lite konstigt att hon kramade mig fast hon inte kände mig, men det var ändå roligt och speciellt. Vi var på ett café så att vi köpte lite fika och så småningom började jag ställa frågor, t.ex: - När började du intressera dig för musik?, frågade jag. - Jag har gillat musik hela mitt liv. När jag var liten brukade jag sjunga för tanter på tunnelbanan. - Blir du inspirerad av andra artister? - Jag älskar Beyoncé. Och Ed Sheeran. De skriver så bra låtar. Så vill jag också skriva! Zara berättar att hon ska släppa en skiva i USA och bo där i några månader, men att hon ändå ska studera på gymnasiet, men på distans. Dagen avslutades med en kram. För mig var den här upplevelsen en av de som jag mest kommer att komma ihåg i hela mitt liv. Jag fick träffa min stora idol och samtidigt prova på att vara reporter (mitt drömyrke). Och dessutom träffa alla snälla personer på KP redaktionen. Det var en fantastisk upplevelse!
Valeria Hammar, Åk 4, Sjöstadsskola
Ilustraci贸n: Emma
¿Cómo se vive en Estocolmo? En Suecia hay muchas personas que tienen trabajo, dinero, casa y una vida muy linda y confortable. También es muy lindo que no haya muchas personas que ensucian y tiran la basura en las calles. No solamente las personas, también los animales domésticos viven confortablemente y los salvajes viven muy bien. En Suecia las personas no dejarían animales tirados en las calles como en algunos países donde los animales viven solos buscando su propia comida de las basuras y sin protección como en algunos sitios que conozco de Argentina, por ejemplo en Monte Hermoso, Buenos Aires, Bahía Blanca y San Nicolás. Lamentablemente también aquí hay personas que no tienen casi nada. Algunas de esas personas están o viven en las calles como por ejemplo en Gamla Stan, Kungsträdgården, T-Centralen y Gullmarsplan. Lo que a mí más me gusta de Estocolmo es que siempre hay alguien ahí para ayudarte, no hay muchas personas que sean malas y tampoco hay muchos problemas de lluvias o tormentas ni tornados. Y también que todos pueden ir a la escuela y todos pueden aprender. Y después, los que saben mucho, pueden conseguir trabajo.
Hur lever man i Stockholm? I Sverige finns det jättemånga människor som har jobb, pengar, hus och ett mycket bra liv. Det är inte heller så många människor som slänger skräp eller sopor på gatorna. Inte bara människor utan också djur, husdjuren, bor väldigt fint. Människor lämnar inte ofta sina djur på gatan eller någon annanstans, utan de ger dem till människor som har råd att ta hand om dem. I Sverige gör de inte som i andra länder, d.v.s. att de låter djur leva själva på gatan. Det händer ofta i Argentina, t.ex. i städerna Buenos Aires, Bahía Blanca, Monte Hermoso och San Nicolás. De dåliga nyheterna är att det finns människor som nästan inte har någonting. Många tigger på väldigt kända ställen t.ex. Gamla Stan, Kungsträdgården, T-Centralen och Gullmarsplan. Det som jag gillar mest med Stockholm är att det alltid finns någon som kan hjälpa dig; det är inte många människor som är elaka. Och så är det inte så många väderkatastrofer, t.ex. åska, tornados eller tsunamis. Alla kan gå i skolan och alla får lära sig och sedan får de som kan något ett jobb.
Tomás Mazaris, åk 4, Sjöstadsskolan
Ilustraci贸n: Viktor Edlund
A mi abuela de Cuba Hola abuela soy yo Ida: Yo vivo en Estocolmo con Modesto y Sara: papá y mamáJ Aquí la nieve está desapareciendo y ahora se puede ver el sol mucho más. En tu ciudad Santiago de Cuba hace mucho sol y mucho calor. En mi ciudad hay poco sol y hace mucho frío pero, ¿sabes? ¡no pasamos frío! Porque tenemos calefacción en las casas, en los colegios, en los autobuses… Y también ropa muy buena para no tener frío y poder estar fuera y no mojarnos con la lluvia y la nieve. Nosotros vivimos en el centro de la ciudad y podemos caminar a cualquier parte de la ciudad sin transporte ninguno. Mi barrio se llama Södermalm. Mi escuela está cerca de mi casa. Yo estoy en el quinto grado. Yo estudio español en la escuela también. A mí me gusta leer y jugar al baloncesto. A las cinco, todos los lunes y los martes practico baloncesto. Aquí en Estocolmo hay algunos edificios famosos, por ejemplo Globen que es un estadio en forma de pelota. Hay mucha agua alrededor de Estocolmo. En Estocolmo hay muchas islas, y cerca de nuestra casa hay una pequeña playa “Tanto badet”, en el centro de la ciudad. En el invierno hay hielo para patinar cerca de casa, yo pienso que es divertido. ¡Yo quiero volver a Cuba! Me acuerdo de mucho por ejemplo las frutas y la comida. ¡Hasta pronto! Muchos besos de Ida
Ida Sanchez Hillborg, åk 5, Fria Maria Skola
Till min farmor från Kuba Hej farmor det är Ida! Jag bor i Stockholm med Modesto och Sara: mamma och pappaJ Här är snön på väg att smälta och nu kan man se solen mycket mer. I din stad, Santiago, är det varmt och soligt. I min stad är det lite sol, men mycket kallt. Vi bor i centrum och kan gå vart vi vill i stan utan någon transport. Jag bor på Södermalm Min skola är nära mitt hem, jag går i femte klass och är elva år. Jag har spanska i skolan. Jag gillar att läsa och spela basket. Klockan fem på måndagar och tisdagar tränar jag basket. Här i Stockholm finns det några kända byggnader, till exempel Globen som är en arena som ser ut som en boll. Det är mycket vatten runt Stockholm. Stockholm ligger på några öar, det finns en liten strand, ”Tantobadet”, nära vårt hem mitt i stan. På vintern finns det skridskobanor nära vårt hem, jag gillar att åka skridskor. Jag vill åka till Kuba! Jag minns mycket från när jag var där till exempel maten och frukterna. Vi hörs snart! Puss och kram Ida!
Ida Sanchez Hillborg, åk 5, Fria Maria Skola
¡Para mi familia en Argentina! Para mí Estocolmo es una ciudad con mucha lluvia, un poco gris, algunas veces aburrida. Pero también soleada, algunas veces hace mucho calor y es tranquila. También hay muchos museos. Mi lugar favorito es el Museo Nacional de Historia Natural. Algunos fósiles que encontré en Gotland (una de las islas de Suecia) están expuestos ahora en este museo. Cuando nieva en Estocolmo casi todas las calles y los tejados están totalmente blancos. Después de un tiempo hay huellas en toda la nieve, y se forma hielo en las veredas. Es muy lindo y divertido pero también peligroso. Uno se puede resbalar y lastimar. ¡Pero también se puede patinar en el hielo! Amo la nieve. Este invierno no hubo mucha nieve pero de todas maneras fui con mi mamá a esquiar. Hay muchas actividades para hacer en Estocolmo. Yo por ejemplo antes tocaba el piano. Canto en el coro de la catedral hace tres años. Lo mejor de cantar en el coro es cuando en el verano vamos todos a Gotland a la Semana de la Edad Media. Cantamos en la gran iglesia de Visby vestidos como niños de la Edad Media y a la gente le gusta. Lo que no es tan lindo de Estocolmo es que no todos saludan o dicen gracias cuando les abres la puerta, pero de todas maneras Suecia es un lindo país. Mi escuela es vieja pero limpia y tenemos un lindo patio donde jugamos a la pelota o hacemos actividades. En las vacaciones viajo a la casa de mi abuela que queda en un lugar que se llama Småland (que quiere decir “tierra pequeña"). Mi abuela vive en una casa de madera roja que tiene dos pisos y es muy linda. Allí la ayudo, por ejemplo, a cortar el pasto. También voy a un lago que queda cerca y nos bañamos o paseamos por el bosque. También juntamos hongos que después mi abuela cocina. Estoy muy preocupado por ustedes por la inflación en Argentina pero aún soy feliz porque mi abuela Gladys va a llegar a Suecia y va a estar con nosotros en la Navidad. Pero Gladys, creo que va estar adentro todo el día porque puede haber hasta -10 ºC. Una vez hacía -15 ºC. Espero que todos ustedes estén bien y que todos nos veamos antes de que haya pasado mucho tiempo.
Arvid Mariano Janzon Carbajal, åk 5, Mariaskolan * Fotografía Arvid en 'Raíces I', pág. 42
Till min familj i Argentina! För mig är Stockholm en stad med mycket regn, lite grå och ibland lite tråkig. Men också solig, ibland väldigt varm, och lugn. Det finns också många muséer. Mitt favoritmuseum är Naturhistoriska riksmuséet. Flera fossil som jag hittade på Gotland (en av Sveriges öar) är utställda på det muséet just nu. När det snöar i Stockholm blir nästan alla gator och tak helt vita. Efter en tid är det fullt av fotspår överallt och det bildas is på trottoarerna. Det är mycket vackert och roligt, men också farligt. Man kan halka och slå sig. Men man kan också åka skridsko på isen! Jag älskar snön. Den här vintern kom det inte så mycket, men jag var ändå och åkte skidor med min mamma. Det finns mycket att göra i Stockholm. Jag spelar till exempel piano och sjunger i domkyrkans kör. Det bästa med att sjunga i kören är att vi alla åker till Gotland på Medeltidsveckan på sommaren. Vi sjunger i den största kyrkan i Visby klädda i medeltidskläder, vilket folk uppskattar mycket. Det som inte är så trevligt i Stockholm är att inte alla hälsar, eller tackar när man öppnar dörren för dem, men Sverige är i alla fall ett vackert land. Min skola är stor men ren och vi har en fin gård där vi leker bollekar eller annat. På loven åker jag till min mormor som bor i ett landskap som heter Småland (vilket betyder just "litet land"). Min mormor bor i ett mycket fint rött tvåvåningshus av trä. Där hjälper jag henne till exempel med att klippa gräs. Dessutom åker vi till en sjö i närheten där vi badar eller så går vi ut i skogen. Vi plockar också svamp som min mormor lagar till sedan. Just nu är jag orolig för er skull eftersom inflationen är så hög i Argentina. Men jag är också glad för att min farmor Gladys kommer till Sverige för att tillbringa Julen med oss. Fast jag tror att Gladys kommer att stanna inomhus hela tiden eftersom det kan bli ända ner till minus 10 grader och en gång blev det minus 15 C. Jag hoppas att ni alla mår bra, och att vi alla kan träffas innan det gått för lång tid.
Arvid Mariano Janzon Carbajal, åk 5, Mariaskolan * Foto Arvid i 'Rötter I', sida 42
Estocolmo es una buena ciudad. Tiene muy buena gente y casas. En la primavera hace calor. Cuando las hojas vienen es muy bonito. En el verano sólo necesitas una chaqueta fina. En el invierno tienes que tener mucha ropa porque hace frío. En octubre hace frío y vienen más y más nubes.
Stockholm är en bra stad. Det finns bra folk och fina hus. På våren är det varmt. När löven slår ut är det mycket fint. På sommaren behöver man bara en lätt jacka. På vintern måste man ha mycket kläder på sig för det är kallt. I oktober blir det kallt och mer och mer molnigt.
Texto e ilustración – Text och bild: Leia y Angelina, åk 2, Sjöstadsskolan
Estocolmo - ciudad de islas Islas que juntas forman Una unidad Es una ciudad fría Con una sensación cálida Uno puede sentirse vacío y tranquilo Con sólo el rumor del agua El paisaje es una mezcla De nubes oscuras Y casas lindas Pero nada es más lindo Ni más importante Que la unidad Que nos da Estocolmo Es una unidad con diferencias Diferencias que juntas forman Una unidad
Stockholm - Öarnas stad Öar som tillsammans formar En enighet Det är en kall stad Med en varm känsla Man kan känna sig tom och tyst Med bara sorlet av vatten Utsikten är en blandning Av mörka moln Och vackra hus Men inget är finare Eller viktigare Än den enighet Som Stockholm ger oss Det är en enighet med skillnader Skillnader som tillsammans formar En enighet
Noa Samenius Cortinez, åk 9, Sjöstadsskola
Me gusta… Jag gillar…
Este barco sale de la Ciudad Vieja pero no me gusta andar en bote porque me da miedo que se hunda. Den här båten åker från Gamla Stan men jag gillar inte att åka båt för att jag är rädd att den ska sjunka. Mateo Baez Ullberg, åk 2, Björkhagens skola
Dag Gandre Wikman
Dag Gandre Wikman, รฅk 1, Bjรถrkhagens skola
Me gusta comer pizza en Mamma Mia en Hammarby Sjöstad y hamburguesas en mi casa también. Me gusta ir a la piscina en Gustavsberg y a Eriksdalsbadet y jugar con mi XBOX360 que me regalaron para mi cumpleaños. Jag gillar att äta pizza på Mamma Mia i Hammarby Sjöstad y hamburgare hemma också. Jag gillar att åka till badet i och Eriksdalsbadet och att spela med min XBOX360 som jag fick i födelsedagspresent.
Daniella Person, åk 3, Björkhagens skola
Fabian Modin
Fabian Modin, 책k 1
Sonia Monsalves Ekheden, รฅk 1, Bjรถrkhagens skola
¡Hola! ¡Soy Matilda! Nací en Suecia pero mi papá es de Argentina. Por eso voy a lengua materna. He vivido en Suecia durante toda mi vida. He ido a las clases de lengua materna desde los seis años, me gusta mucho pero sobre todo me gusta ir al Rock & Pop en mi tiempo libre. Hej! Jag heter Matilda! Jag föddes i Sverige men min pappa är från Argentina. Därför går jag på hemspråk. Jag har bott i Sverige i hela mitt liv och jag har gått på hemspråk sedan jag var sex år. Jag gillar många saker men framför allt gillar jag att gå på Rock & Pop på min fritid
Matilda Spetz Tamburini, åk5, Skarpnäcksskolan
Mi actividad preferida Yo me llamo Rafael tengo 11 años, vivo en Suecia, en Estocolmo que es la capital. Mi deporte favorito es el fútbol, juego en un equipo que se llama BKBK (Club de fútbol de Bagarmossen y Kärrtorp). Me gusta jugar al fútbol porque es divertido y quiero ser como Messi que es mi ídolo. También me gusta la selección argentina donde juega Messi y él es el capitán. Messi nació en Argentina, en Rosario. Mi papá también es de Argentina.
Datos de Messi: Tiene 27 años Mide 169 cm. de altura Messi ha ganado Champions Leauge 3 veces Él tiene un hijo que se llama Thiago
Min favoritsysselsättning Jag heter Rafael och jag är 11 år och bor i Svergie, i Stockholm, som är huvudstad. Min favoritsport är fotboll, jag spelar i ett lag som heter BKBK (Bagarmossen Kärrtorp Bollklubb). Jag gillar att spela fotboll för att det är roligt och jag vill bli som min idol Messi. Jag gillar också Argentinas landslag där Messi spelar och han är lagkapten. Messi föddes i Argentina i Rosario. Min pappa är också från Argentina.
Fakta: Messi är 27 år gammal Messi är 169 cm Messi har vunnit Champions Leauge 3 gånger Han har en son som heter Thiago Rafael Chagallo åk 5, Skarpnäcks skola
Denna bok har kommit till under KUL1415 – Kulturår för barn och unga i Stockholm 2014–2015. Syftet är att barn och unga ska ha roligt, få upplevelser och inspiration som ger nya vägar för lärande, nyfikenhet och engagemang. I Stockholms förskolor och skolor är kultur ett viktigt inslag i lärprocesserna. På www.kulan.stockholm.se erbjuder kulturlivet en stor mängd aktiviteter varje år. Tryck: Edita Bobergs AB
Raíces/Rötter I, II y III es una obra colectiva realizada por un grupo de niñas, niños y jóvenes de 6 a 15 años de edad que tienen el castellano como lengua materna o lengua de herencia. Participaron en ella más de 50 estudiantes desde preescolar hasta el noveno grado. El resultado es una suma de vivencias, imágenes, reflexiones, historias reales o de ficción dentro de un paisaje urbano, del entorno cercano, que se entrelazan con experiencias y recuerdos de otras partes del mundo que aquí se mezclan y enriquecen en la diversidad. Hemos tenido la satisfacción de acompañar este proceso y agradecemos los esfuerzos, el entusiasmo y la creatividad de nuestros alumnos, al igual que la colaboración de padres y colegas que hicieron posible este proyecto.
Raíces/Rötter I, II och III är resultatet av ett kollektivt arbete utfört av en grupp skolbarn mellan 6-15 år som alla har spanska som modersmål. Fler än 50 skolungdomar från förskola till nionde klass har deltagit i arbetet. Resultatet är en samling texter och bilder som förmedlar upplevelser, tankar och berättelser i form av dokumentär och fiktion, tagna ur en urban miljö, den nära omgivningen, sammanflätade med erfarenheter och minnen från andra delar av världen som här blandas och berikar i den mångfald som speglas. Lärarna som tagit sig an detta projekt vill ge uttryck för tacksamhet gentemot våra elever, liksom deras föräldrar och våra kollegor, för alla de ansträngningar, all den entusiasm och kreativitet som de bidragit med och som gjort projektet möjligt att genomföra. Anita Hokkanen Chachi Arabaolasa Bildt Deidama Amita Cid-Herrera Marta Eek Comas
Asesoría gráfica – Grafisk rådgivning: Beatrice Hernández • Diseño gráfico - Grafisk design: Chachi A. Bildt