SAGOSKATTEN resan till magin
INNEHÅLL Guldäpplen s.4 Äventyret s.6 Magiska mössan s.10 Sångfågel s.12 Mamman och sonen s.16 Slottet öster om solen och norden om jorden s.18 Skomakare s.24 Bortrövad s.26 Lömsk s.30 Drömmen om prinsessan s.32 De magiska skorna s.36
Sid 4
Guldäpplen Det var en gång en liten pojke. Han bodde med sin familj och de var väldigt fattiga. De var fem stycken och hade ont om mat, kläder osv. Killen gick en dag ut i skogen för att plocka bär och hitta mat. När han väl hade gått in i skogen hittade han ett äpple som inte var så vanligt. Utan det var ett guldäpple som var väldigt tungt och det var massa av spår av sådana äpplen. Pojken tog upp alla äpplen han såg. Han hade inget ställe att lägga in äpplena så han tog av sig sin tröja och försökte göra den till en påse. När han hade kommit djupare in i skogen och spåren av äpplen var slut hittade han äppelträdet. Pojken började plocka så många äpplen så att det inte fanns plats i hans tröja. Trädet var så fint och magiskt så att killen blev helt snurrig. Pojken begav sig genast hem för att visa familjen. När han kom hem kunde han inte beskriva det magiska trädet med ord. Hans mamma och pappa var så glada och lyckliga över honom. Nästa dag gick pojkens pappa till staden, till en guldbutik och visade äpplena för mannen i affären. Mannen fick en chock och frågade pappan var äpplena kom från men pojkens pappa svarade inte. Mannen i affären ville köpa äpplena från pojkens pappa. Alla äpplena gav han 10.000 kronor för. När pojkens pappa kom hem bad han pojken att gå och plocka flera äpplen. Pojken gick genast dit, plockade allt han kunde bära och kom hem igen. Familjen blev rika och pappan tjänade in pengar av folket. När alla äpplen var sålda ville en man ha tio äpplen för en miljon. Pojkens pappa sa till pojken att gå och plocka mer äpplen. När pojken gick för tredje gången fanns det inga äpplen kvar och trädet var ruttet. Där på marken låg ett papper. Pojken tog uppden och läste. Där stod det: ”Du har ett nytt uppdrag på gång. Fortsätt norrut så kommer du leva lyckligt i alla dina dagar” Rosa
Sid 5
Sid 6
Äventyret Det var en gång en ung pojke vid namn Hike som bodde i landet bortom fjärran. Han var väldigt nyfiken och hans mod kunde bara jämföras med ett lejons. Han hade ljusbrun hy som ett lent ekollon. När Hike fortfarande var en liten unge blev hans far bortrövad av en stor drake men ingen visste varför. Under en vacker juni dag då Hike var fem år gammal blev han chockad över att alla hans kompisar blev hämtade utav sina färder medans han var den enda som blev hämtad utav sin mor. På väg hem från lekdagen frågade Hike: -Mamma, har jag en pappa? -Jag visste att den här dagen skulle eventuellt komma. Hike din far var en riddare som blev tagen av en stor drake, sa mamma med tårar rinnande ner från sina ögon. -Så min far lever kanske? frågade Hike. -Det vet jag inte, sa mamma. Även om år hade passerat från den hemska dagen då Hikes far, den ärofulla riddaren, blev tagen utav en drake, blev han fortfarande hemsökt av tanken på att hans far hade mött liemannen och mött sitt slut. Driven av nyfikenhet och hämnd tog han beslutet att lämna sin mor, försöka hitta sin far och att dräpa draken. Men det han inte visste var att han blev förföljd. När Hike gick in i skogen så märkte han direkt hur vacker och grön den var som om skogen hade blomstrat ut till sin fulla potential. Doch så kände han sig övervakad av de höga trädtopparna som om han blev förföljd. När Hike gick djupare in i skogen träffade han på en liten, flygande varelse med ståtliga vingar. -Hejsan unge pojk. Jag ser något i dig som ingen annan jag har mått, sa varelsen stolt. -som vad? sa Hike chockad. -Jag ser att du har mycket mod i dig. Kan du göra en tjänst åt mig? Jag har tappat bort mitt guldhalsband och jag undrar om du kan hitta den. Om du hittar mitt halsband så kommer du få en stor belöning. Hike sa ja utan att ens tveka och började leta. Efter några timmars letande så gav Hike upp. -Jag kommer aldrig att hitta den!, skrek Hike. När Hike gick tillbaka till varelsen såg han något glimmande ting i en grotta. Han sprang in i grottan och såg att det var halsbandet. Hike tog halsbandet. -Det var ju lätt, sa Hike glatt. -RAARR!!, skrek någon röst. Vad är det? Undrade Hike. Hike kollade bakåt och såg sex lysande ögon stirra på honom, när han kollade extra noga såg han att det var inte bara sex ögon, det var tre huvuden. Hike blev skrämd och sprang ut ur grottan men det gjorde varelsen också. Sid 7
När Hike var utanför grottan såg han att det var en trehövdad björn som sprang mot Hike. Björnen hade mörkbrun päls och klorna var väldigt spetsiga som taggar från en ros. -vad ska jag göra nu? Sa Hike rädd. När björnen var tillräckligt nära Hike att fånga honom så flög en stor gudalik varg ner från trädtopparna och hoppade på björnen -Spring Hike nu! skrek vargen. Vem e du? Undrade Hike. -det får du veta senare. Spring nu! Hike sprang så snabbt som han kunde tillbaks till varelsen. När han kom fram till honom såg varelsen förvånad ut. -Vad hände? undrade varelsen. -Jag blev jagad av en trehövdad björn men här är ditt halsband. -Tack så mycket. Här är din belöning, sa varelsen. Varelsen trollade fram ett svärd och sa: -Det är ett speciellt svärd. Svärdets handtag var gjort utav guld och bladet var så glansigt att man kunde se sig själv. Svärdet hade en blå safir på den. Hike tackade för belöningen och gick. Efter en timmes vandring märkte han att det började bli mörkt. Hike letade efter ett ställe att sova på och efter några minuters letande hittade han ett hus. Huset var grått och taket var rött. Dörren var på glänt och Hike var ju en nyfiken pojke så han gick in. När han var inne i huset såg han många tavlor hängande på väggarna och spindelnät på varenda hörn han såg men det fanns en stor tavla som han trodde stirrade på honom men han brydde sig inte så mycket, det enda han tänkte på var att hitta en säng men sen så plötsligt hörde han en mörk röst som sa: -Lämna huset nu! En bepansrad riddare kom springande mot Hike med ett svärd på den ena armen och en sköld på den andra. Hike drog upp sitt svärd och visste att han var tvungen att strida. Hike sprang mot riddaren och högg av armen på riddaren men det fanns ingen arm i rustningen. Riddaren börja vifta med sitt svärd mot Hike och han försökte undvika svärdet men till slut så skar svärdet Hikes vänstra arm. Då visste Hike att han behövde skydd så han sprang till armen han högg av och drog loss skölden från armen. Skölden var gjord av guld och hade en röd rubin i mitten. När Hike höll svärdet och skölden började de två stenarna lysa och Hike fick kraft i sig. Han sprang mot riddaren, hoppade upp i luften och högg av huvudet av honom. -Äntligen är jag klar, stönade Hike med djupa andhämtningar. Sid 8
Hike såg ljusstrålarna skina in i huset. -jag borde gå, tänkte Hike. gick ut från huset medan hans börja slockna och han la sig ned på gräset och stängde hans ögon. Efter några timmar vaknade Hike på en varg. -Det ser ut som att du har vaknat, sa vargen. -Du igen. Vem är du? Undrade Hike. -Mitt namn är Fridig och när jag var en liten valp blev jag nästan tagen utav draken men då kom din far och försökte rädda mig men draken tog honom istället. Sen den dagen har jag bestämt att skydda dig. -Aha men varför tog du mig? Undrade Hike. -för att vi ska hitta din far och dräpa draken. De börja färdas sig till drakens näste och när de var där såg de ett hus som var brunt och stort. Huset var gjort av trä. När de var på väg in i huset var det enda Hike kunde tänka att ta hem sin pappa. Hike och Fridig öppnade dörren långsamt och gick in. När de var inne såg dem ben som låg överallt på stengolvet som ledde upp till den stora hemska draken. Draken var lika svart som mörkret och hade spetsar enda från ryggen till tippen av svansen. På taket fanns det en gigantisk lykta som var fastkedjad från väggen ner till golvet. -Hike, gå till kedjan där och skär av den, viskade Fridig. -okej, viskade Hike. Hike smög så tyst han kunde till kedjan men draken vaknade och såg Hike och spröt eld på honom men Hike hann ta upp sin sköld och skyddade sig själv. Han tog upp sitt svärd och skar av kedjan så den gigantiska lyktan föll på draken. Hike sprang upp till drakens nacke. -vart är min pappa? Sa Hike argt. - han är nere i fängelsehålan, sa draken -jag kan döda dig här och nu men nej, jag är inte en sån person. Hike gick ner från draken, sprang mot Fridig och hoppade upp på honom. -nu går vi, sa Hike Fridig red Hike ner till fängelsehålan. När de var där såg de en man sittande i en cell. -där är min pappa Hike, sa Fridig. Hike tog upp sin far och så levde de lyckliga i alla sina dar Slut
Av Simon Araya Sid 9
Sid 10
Magiska Mössan Det var en gång en fattig bondfamilj som bodde ute på landet. Det var en mamma och en pappa och två pojkar som fick hjälpa till med arbetet hela tiden bondgården. De hade lite pengar i kassan så de fick leva ett tufft liv. En dag så gick de båda pojkarna in i skogen för att plocka svampar. Efter en lång vandring så träffade de på en varg. – Vad gör ni pojkar här? Snäste vargen. – Vi är här för att plocka svampar, svarade pojkarna. – Det här är ett farligt område ni får inte vara här. – Men vi skulle bara plocka svampar. – Gå härifrån! Gå hem. De gick hem med några få svampar. – Varför plockade ni så lite svamp? ut brast mamman. – En varg stoppade oss från att plocka svampar, gnydde pojkarna. – Imorgon måste ni gå tillbaka till skogen annars svälter vi ihjäl. Nästa dag så gick de tillbaks till skogen för att plocka svampar. Så kom vargen igen. – Vad gör ni pojkar här igen, tjöt vargen. – Vi är här för att plocka fler svampar, sa pojkarna. – Ni måste gå härifrån. När de kom hem sa mamman: – Den här gången plockade ni ingen svamp alls. Imorgon så får ni en sista chans. Om ni själv inte lyckas ska jag gå och plocka svampar. – Ok, svarade pojkarna. Dagen där på så gick pojkarna till skogen. Så träffade pojkarna vargen igen. – Nu blir jag arg! Ylade vargen argt. – Vi vill bara plocka några svampar så att vi inte svälter ihjäl. – Nu får ni en magisk mössa, Om ni tar på mössan och tänker på t.ex. svampar och hur många så kommer det att komma fram. – Tack, sa pojkarna. – Nu kommer ni aldrig hit igen. Sen gick de hem och sa till sin mamma att de fick en magisk mössa som kan framkalla allt som de tänker på. Hon testade mössan för att kolla om det verkligen skulle fungera. Hon testade en gång till, men det gick inte, hon testade en sista gång plötsligt gick det. Sen levde de lyckligt i alla sina dagar!
Aman Laskar 7:2 Sid 11
Sid 12
Sångfågeln Det var en gång en tjej som hette sångfågeln. Hon bodde i ett litet hus utanför byn, med sin pappa, elaka styvmor Gråtand och två onda styvsyskon, tvilling-syskonen Blekfis och Fistyn.
Sångfågelns mamma dog när hon var liten för att en häxa hade förgiftat henne. Efter det att hennes mamma dött hade hon och hennes pappa varit ensamma i flera år. Sångfågeln brukade alltid följa med sin pappa på hans konserter tills hennes pappa träffade Gråtand som blev hennes nya mamma. En dag när Sångfågeln sjöng blev styvmodern arg och förbjöd henne att sjunga. Eftersom ingen av de onda syskonen kunde sjunga så fint som Sångfågeln kunde. Sångfågeln blev rosenrasande och ledsen sprang hon in till sitt rum. Hon kände sig så ensam i det lilla huset och inte ens pappa hade hon eftersom han som vanligt var ute och turnerade. En dag när hon städade kom hennes vän Äppelblom till henne och sade att det fanns en tävling som prinsen hade anordnat. Den gick ut på att den som sjunger bäst får gifta sig med prinsen. Först tvivlade hon på sina förmågor att vinna, men efter att hennes vän övertalade henne gick hon med på det. Äppelblom sa de att hon hade den bästa rösten i hela landet efter sin mamma och att hon inte ska låta hennes elaka styvmor stoppa henne från att göra det hon älskar. - Hur ska jag lämna huset utan att bli upptäckt av min styvmor? frågade Sångfågeln - Vi väntar tills hon har gått och lagt sig, för att tävlingen är i kväll, utbrast Äppelblom -Okej, Gråtand brukar ändå sova tidigt. Vid middagen satt Sångfågeln runt bordet med familjen. -Nu går ni och lägger er för att imorgon så kommer pappa hem och då ska huset vara skinande rent! sade Gråtand med en kraxande röst och tittade lite extra på Sångfågeln. -Okej, sade alla barn i kör När det äntligen var kväll och alla hade gått och lagt sig, inklusive Gråtand, knackade det på Sångfågels fönster. Där var Äppelblom. Hon sade till henne att hon måste gå nu om de skulle hinna dit. Sångfågeln kastade ner repstegen till marken och gick ner. Hon och hennes väninna sprang ner till vägen och sprang till stan. När de väl var framme i stan och såg de Sångfågels styvsyster Blekfis, stå där i publiken och det gjorde att Sångfågeln Ändrade sig. Hon skulle absolut inte sjunga i kväll. - Oroa dig inte jag ska ta hand om henne. Du kommer att stå på scen och sjunga för kungen och fosterland, sade Äppelblom. - okej, men är du säker på att du kan skicka hem henne? - Ja, oro dig inte. Sångfågeln litade på Äppelblom och gjorde som hon sade. Äppelblom gick ibland publiken och gick ända fram till där Sångfågelns styvsyster, Blekfis, stod och började prata med henne. - Vad gör du här? sade Äppelblom fundersamt - Är här för att se vem som ska bli den nya frun till prinsen, sade Blekfis - Skulle du inte sova nu? - Ja, men jag… - Du smög ut eller hur?
Sid 13
-
Är här för att se vem som ska bli den nya frun till prinsen, sade Blekfis Skulle du inte sova nu? Ja, men jag… Du smög ut eller hur? Ja, det kan man säga, sa styvsystern, vem är du kär med? Jag är här med en vän. Visst är det Sångfågeln du är här med? Ja, hur visste du det? Du säger väl inget till någon? Det ska jag inte göra. Jag gillar faktiskt henne, sa Blekfis med ett slugt leende.
Med de orden skyndade Äppelblom bort till sångfågeln. Hon berättade allt Blekfis hade sagt och sade sedan att hon borde tänka på sången istället för att oroa sig för Gråtand och tvillingarna. Under tiden som Sångfågeln satt och övade på sin sång gick Blekfis iväg och skickade ett bud till sin mamma. När Gråtand fick reda på det så kom hon med rasande fart till tävlingen och hon var inte ensam utan Fistryne var med henne. Hon och Blekfis hade planerat det här och ville sätta dit henne. Gråtand gick runt och letade efter Sångfågeln. När sångfågeln fick syn på Gråtand så blev hon arg över att Blekfis inte talade sanningen och rasande över att Gråtand var där. Nu skulle Sångfågeln göra det hon ville, det hon kände för, utan att ta hänsyn till vad Gråtand kände eller tyckte. Med all ilska hon kände för Gråtand och tvillingarna gick hon upp på scen och bjöd på en sång man aldrig hört i landets historia. Efter att alla hade sjungit så intog prinsen scenen. Han tyckte att alla var fantastiska men då avbröt Gråtand honom och sa att Sångfågel inte skulle ha deltagit i tävlingen för att hon hade husarest. Då kom sångfågeln springande in tå scenen och sa mot det Gråtand sagt. Mitt i allt så kom Sångfågelns pappa in och frågade varför hans dotter och fru bråkade. När Sångfågeln fick syn på sin pappa sprang hon till honom och sade allt elaka styvmodern hade gjort. Då blev pappan rasande och gick iväg med Gråtand. Medan de pratade så bad prinsen alla deltagare att gå upp på scen. Efter att han hade pratat ett tag så bad han alla att var tysta och berättade vem som vunnit. Alla blev förvånade. Plötsligt hördes applåder och en massa började hurra men mitt i allt hördes ett stort skrik av förtvivlan. Gråtand började skrika om att det var orättvist att Sångfågeln vann och fick bli prinsens ny fru medan hennes döttrar var så mycket bättre människor. Sångfågelns pappa blev så glad att han inte kunde hitta ord på det han kände och tänkte inte så mycket på vad Gråtand gormade om. Slutligen blev det ett stort sagolikt bröllop mellan prinsen och Sångfågeln. Alla hon kände var på plats och även älvorna från det fjärran landet kom på bröllopet. Det sked under solnedgången för att hylla den nyblivna prinsessan. Hennes pappa förlät Gråtand och hennes onda döttrar som nu blivit glada över Sångfågels framgång. Prinsen och hon blev förälskade och levde lyckliga i alla sina dagar. Tänk vad en vacker röst ge för framtid. slutet gott allting gott. Av: Iqlas Haji Omar
Sid 14
Sid 15
Sid 16
Mamman och sonen Det var en gång en ung mamma och en son. Dem bodde vid medelhavets strand och det Var bara sonen och mamman, sonens pappa var död. Sonen tänkte bara på pappan. Mamman Ville göra sin son lycklig så att inte sonen skulle vara ledsen. Mamman pratade med sina vänner. -Kompisar kan ni hjälpa mig, vädjade hon. -Javisst. Det finns en häxa hon kan hjälpa dig, svarade de. Mamman och sonen gick till häxan. -Hej häxan kan du hjälpa mig? Frågade mamman. -Hej, sa häxan. Javisst. Jag kan hjälpa dig men jag kommer ta 25öre från dig varje dag. -Kan du gå till affären och köpa medicin, frågade häxan. Då Mamman gick gav häxan sonen farlig medicin. Häxan flög bort. Mamman kom tillbaka till onda häxans hus och då var sonen ond. Då blev mamman rädd och sprang ut genom dörren och sprang till sina vänner. -Den där häxan ni sa att jag skulle besöka var ond och häxan gjorde mitt barn ond. -Okej, okej vi känner en häxa som är snäll och då gick hon till den häxan. -Javisst. Jag kommer dit. Häxan gjorde en medicin och sedan sprang de hem. Sonen sprang mot dem och då kastade häxan medicinen på sonen. Han svimmade och slog sig på dörren och efter en timme vaknade sonen och då gick de hem. -Kommer du ihåg något? -Nej, mamma. Mamma jag får bara lite ont i huvudet, svarade sonen Sedan den dagen var mamman och sonen lyckliga. Yunus:O Klass:7:1
Sid 17
Sid 18
Slottet öster om solen och norden om jorden Det var en gång för länge sedan en bonde. Hans fru dog av en svår sjukdom som inte kan botas. Kvar hade han sina tre söner. De två äldsta som var starka och stora, så hade han den yngsta sonen som enligt bonden var mager och liten. De kallade honom Svage. Bonden ägde en stor bondgård med en gräsmatta tillsammans med sin fru, men eftersom hon var död skötte han om gräsmattan jätte bra som ett minne av henne. Han vattnade gräset varje dag och planterade stora vackra blommor och höga mäktiga träd. Men ingen fick någonsin gå på gräset. En dag så såg han de spåren på gräset som hade dykt upp några dagar tidigare. Han blev arg och frågade alla tre söner vem det var som gjorde så. Den äldsta sade: -Far du vet att jag är lydig och aldrig skulle göra något sådant.¨ -Det har du rätt i , sade bonden lugnt. Den mellersta sonen svarade: -Far det var inte jag heller. -Inte jag heller, repeterade Svage. -Om det inte var någon av er så måste det vara en tjuv! Sade bonden oroligt. -Far jag kan vakta gräsmattan i natt och om jag ser någon så skjuter jag, sade den äldsta. -Bra ide min son. Solen gick er och månens strålar smekte grässtråna. Den äldsta sonen satte sig på en stol och vaktade fältet med uppspärrande ögon. Efter en stund blev han sömnig och somnade. Nästa morgon var det fotspår över hela fältet igen. Bonden beslöt sig för att låta den andra sonen sitta vakt. Men samma sak hände med honom. Nästa morgon var det fotspår över hela fältet. Den tredje dagen frågade Svage om han skulle kunna stanna uppe på natten och vakta gräsmattan. Men då svarade bonden: -Haha, ska du gå och vakta? Om båda dina bröder som är mycket starkare och äldre än du inte kan, hur ska du kunna? -Jag kan väl försöka, invände Svage tyst. -Okej, det skadar ändå inte, avslutade bonden.
Sid 19
När det blev kväll satte Svage sig på fältet och vaktade fältet. Han kollade på varje sten och så fort det blåste och något rörde sig var han beredd att skjuta. Han började bli sömnig efter en stund, men nej, han fick inte somna! Han behövde bevisa för sin pappa att han var stark. Han försökte hålla sig vaken på många konstiga sätt. Han sprang runt fältet flera varv, han höll upp sina ögonlock med hjälp av tändstickor och drack snart sju koppar kaffe. Men han blev sömnig i alla fall. Sakta men säkert slöt hans ögon sig. Men i samma sekund hörde han ett starkt flaxande, han vaknade upp och tittade sig stressat runt. Han såg tre jättevackra duvor, men ju mer de närmade sig ju större blev de. Då började duvorna få människoben! Snart landade de på gräsmattan, ur duvorna kom tre jättevackra flickor ut. Den ena hade långt, blont hår som glänste i månens sken och en havsblå, lång klänning. Den andra hade kort orangt hår, med läppar lika röda som blod och hennes klänning var röd som eldens lågor. Den tredje, hon som han fastnat för hade långt, brunt, vågigt hår och ögon som glittrade mer än stjärnorna på himmeln. Hennes klänning var vit och glimmade som diamanter.
Flickorna gömde sina duv dräkter bara några meter ifrån honom, men ändå såg de inte honom. Så han bestämde sig för att ta duv dräkterna som var tunga. Han bar dem försiktigt ner till källaren och gömde de där. Svage bar satt där och tittade på hur de tre flickorna dansade och sjöng. Efter en lång stund av dansande på gräset började de leta efter sina dräkter. De letade och letade men hittade inget. Han gick äntligen fram till de: -Vilka är ni och vad gör ni på mitt fält? Undrade han -Vi är tre änglar, och vi kommer till din äng varje natt och dansar. Hemma där vi bor får vi ingen frihet att göra något sådant, sa flickan med det oranga håret. -Snälla berätta inte för någon. Vi får egentligen inte visa oss för en människa., sade flickan med det blonda håret. -Vi måste gå nu, innan soluppgången, sade flickan med det bruna håret stressat. -Nej snälla gå inte, vädjade pojken sorgset. -Jo jag måste, sade flickan med det bruna håret. -Jag kan inte tvinga dig att stanna kvar men snälla säg till mig var du bor så kan jag hitta dig igen. -Jag bor i slottet öster om solen och norr om jorden, svarade flickan snabbt. Pojken hämtade dräkterna och lämnade tillbaka dem. Innan de gick så gav de vart sitt guldäpple till pojken så att han kunde ge dem tillbaks när han hittar dem. De måste känna igen honom. Nästa morgon frågade bonden pojken om han sett något. Pojken tänkte först om han skulle berätta men han ville hitta flickorna först så han svarade ”nej” och gick vidare. Sid 20
-Men kan inte jag hålla i dem så länge ni bråkar, för annars går de ju sönder och det ni inte, sade pojken lurigt. Jättarna som var dumma lär honom hålla i dem. Han tog på sig dem snabbt och gick 20 mil i ett steg. Pojken gick 20 mil i ett till steg och då hörde han ännu ett bråk. Han tittade till och såg ett till par jättar bråka fast den här gången verkade det handla om en slags mantel. han gick fram till dem -Vad bråkar ni om? Frågade han -Om vår fars arv, den här manteln som gör dig osynlig, sade den ena jätten. Pojken tänkte lurigt ha den där manteln! -Jaha, men jag kan väl ta den då, förslog han -Vad säger du pojke? Aldrig! Svarade den andra jätten -Jo för då får ingen den och båda slipper bråka. Jättarana tänkte efter och gav honom den. Han satte på sig den och försvann. Med hjälp av stövlarna tog han ett tredje steg och färdades 20 mil. Svage hörde ytterligare ett bråk och gick fram, då såg han två jättar som bråkar om ett sas svärd. -Jag antar att ni bråkar om er fars arv? Sade pojken. -Ja det gör vi! Hur visste du det? Sade den ena jätten. -Jo det är populärt.. svarade pojken och himlade med ögonen. -Ja men svärdet.. -Svärdet är magiskt eller hur? Avbröt pojken. -Precis den kan skära igenom allt till och med diamanter! Sade en av jättarna Då tänkte pojken ”den kan ju behövas”, så han satte på sig sin osynliga mantel, tog svärdet och gick 20 mil i taget. Han hade en osynlig mantel, ett par stövlar som gick 20 mil i taget och ett svärd som kunde skära igenom allt. Han fortsatte gå och sakta började det bli mörkt. Han kunde inte se något. Efter ett tag såg han ett svagt ljus. Han gick mot det och såg en gammal stuga mitt i ingenstans. Han knackade på dörren. En gammal gumma öppnade dörren och kom ut. -Snälla mormor kan jag få sova hos er? Jag fryser och har ingen annan stans att gå, bad han. Gumman började gråta -Min pojke jag är en trollkvinna med makt över hav och skog, himmel och jord. Jag har levt här och sett 50 ekar födas och dö och ingen har kallat någonsin kallat mig mormor, kom in Nästa morgon vakande Svage, packade sina saker och gick ut. Innan han gick ut så frågade han gumman: -Du som är trollkvinna och styr över naturen, vet du var slottet öster om solen och norden om jorden ligger? -Nej, min son men jag kan fråga alla bladen på alla träd, alla sandkorn på stränder och öken. Allt samlades och hon svarade: -Nej, min son men du ska kanske fråga min syster som är trollkvinna över alla djur och insekter. Hon bor 100 mil ifrån mig. Sid 21
Pojken gav sig av. Han gick 20 mil i taget och efter en stund såg han en stuga. Stugan var liten och trasig och han visste att han kommit rätt. Svage knackade på dörren lätt och en väldigt gammal kvinna kom ut. -Kära mormor din syster, trollkvinnan över naturen har skickat mig till dig. Jag undrar om du hört talas om slottet öster om solen och norden om jorden? Sade pojken försiktigt. -Jag har levt länge och sätt 100 ekar födas och dö men ingen har kallat mig mormor. Min son, jag har inte träffat min syster på 100 år. Du säger att hon skickat dig till mig, då måste det vara något viktigt. Vad söker du? Frågade gumman häpet. -Jag söker slottet öster om solen och norden om jorden, har du hört talas om den? Svarade Svage. -Nej min son men jag kan fråga alla djur och insekter om de vet något, avslutade gumman. Gumman ropade på alla djur och insekter, alla kom och samlade sig hos henne. Min son, jag har frågat alla insekter och djur men ingen vet något om slottet. Du kanske ska fråga min andra syster, hon är trollkvinna över alla fåglar på himlen och hon bor 200 mil härifrån. Pojken gick 20 mil i taget tills han äntligen kom fram till en gammal stuga. Han gick fram och knackade på dörren. Ut kom en rynkig och liten kvinna. -Kära mormor, din syster trollkvinnan över alla insekter och djur har skickat mig till dig, sa han. -Jag har levt länge och sätt 100 ekar födas och dö men ingen har kallat mig mormor. Min son, jag har inte träffat min syster på 100 år. Du säger att hon skickat dig till mig, då måste det vara något viktigt. Vad söker du? Frågade gumman häpet. -Jag söker slottet öster om solen och norden om jorden, har du hört talas om den? Svarade Svage. -Nej min son men jag kan fråga alla djur och insekter om de vet något, avslutade gumman. Gumman ropade på alla djur och insekter, alla kom och samlade sig hos henne. Min son, jag har frågat alla insekter och djur men ingen vet något om slottet. Du kanske ska fråga min andra syster, hon är trollkvinna över alla fåglar på himlen och hon bor 200 mil härifrån. Gumman ropade på alla djur och insekter, alla kom och samlade sig hos henne. Min son, jag har frågat alla insekter och djur men ingen vet något om slottet. Du kanske ska fråga min andra syster, hon är trollkvinna över alla fåglar på himlen och hon bor 200 mil härifrån. Pojken gick 20 mil i taget tills han äntligen kom fram till en gammal stuga. Han gick fram och knackade på dörren. Ut kom en rynkig och liten kvinna. -Kära mormor, din syster trollkvinnan över alla insekter och djur har skickat mig till dig, sa han. -Min pojke, jag har levt och sätt hur 500 ekar födas och dö men ingen har någonsin kallat mig mormor, eftersom min syster, som jag inte har träffat på 200 år, skickat dig till mig måste det vara något oerhört viktigt. Vad söker du? Frågade gumman med en klen och liten röst. Sid 22
-Min pojke, du har kommit rätt. Min Phoenix är där i ett ärende, jag ska genast kalla på honom men vägen är lång så du får vänta på honom här tills månen vaknat. Tiden gick och månen vakande till liv och stjärnorna lade sig som ett glittrande täcke över himlen. Då hörde pojken ett starkt flaxande, det var en jättelik fågel som hade fjädrar som var röda, orangea och gula. Fågeln liknade en flamma som brann i nattens mörker. -Min Phoenix är trött men han måste ta dig till din ängel du som har letat och rest så mycket, sade gumman bestämt. Phoenix bugade sig och lät pojken sitta på hanns rygg. De flög upp i luften och snart kunde han se stugan lika liten som en myra. Några timmar senare frågade pojken försiktigt: -Är vi framme snart? -Fråga mig om en timme, svarade Phoenix bestämt. När en timme har gått frågade pojken Phoenix: -En timme har gått. Är vi framme snart? -Fråga mig om ytterligt en timme, svarade Phoenix När timmen gått frågade pojken: -Är vi framme snart? -Ja, vi är framme. Ser du ljuset där borta? Det är slottet. Sade Phoenix trött efter en lång färd. Ljuset blev större och då såg pojken ett stort slott. Slottet var täckt av guld och diamanter. Fontänen på trädgården var gjord av diamanter och silver. Marken var gjord av safirer och rubiner. -Tack för skjutsen. Släpp ner mig här, bad Svage. Phoenix stannade och släppte ner pojken och flög sedan iväg. Pojken var äntligen framme! han letade runt i slottet exalterat och hittade till slut flickan i sitt rum. När hon såg honom blev honom blev hon häpen. -Min älskade, jag har letat efter dig i flera månader och nu har jag funnit dig och här är de tre guldäpplena som du och dina väninnor gav mig, sade pojken med ett brett leende på läpparna.
Min älskade, du som letat efter mig så länge och hittat mig! Det är ett tecken på att vi är menade för varandra, sade flickan glatt. Det visade sig att flickan var en prinsessa. Pojken och prinsessan gifte sig och alla goda bjöds in. Bonden, hans två bröder och de tre trollkvinnorna. Svage två bröder gifte sig med flickans två väninnor och bonden som varit orättvis mot Svage var nu väldigt stolt över honom. Snipp snapp snut så var även denna saga slut. Maria Christina Malki Åk 7 Sid 23
Sid 24
Skomakare Det var engång man som kallades för skoputsaren som putsare skor till folk. Då kom en rikeman som ville putsa sina svarta skor.Då putsade han dem. När han gick tänkte den rika manen att han skulle göra något elakt mot den fattiga manen.när putsaren sov bytte den rika manen medel och nästa dag när putsarenkom då kom manen med vita skor.Som han råka färga de till svart då blev den rika manen arg på den fattiga skoputsaren och sa att han måste betala för skorna. Nästa dagbytte han medlet igen. Då förstödes hans skor som var svarta efter det var skorna vitt färg. Den tredje dagen bytte han färgen till grå och när den rika manen kom då tog han röda skor. Då förstörde han hans skor. Då låtsades skoputsaren att sova så kom den rika manen och tog honom och sa. Det är du som förstörde dina skor. Då ropade den fattiga till kungens vakter som stod bredvid honom. Kungavakterna tog bägge menen till kungen och kungen fick besluta. Då sa kungen att den fattiga manen fick ta rika manens rikedom. Och rike manen fick gå till fängelse och den fattiga blev rik och levede lyklit alla sina daggar.
av HAIDAR.
Sid 25
Sid 26
BORTRÖVAD Det var en gång en flicka som var envis. Hon bodde med sin mamma, pappa och storebror. De bodde långt in i skogen där ingen bor, bara de och en häxa. Häxan var alltid mörkklädd och alltid på dåligt humör. Hon ogillade också barn som gick omkring i skogen för varje gång någon gick där hände det något ovanligt. Flickan och hennes familj var varken rika eller fattiga. På morgonen när den envisa flickan vaknade så sa hon att hon ska ta en promenad i skogen ensam, hennes pappa rycker sig upp från matbordet och sa: -Nej gumman, någon måste följa med dig. Du kan inte gå helt ensam i skogen. Då bad pappan att storebrodern skulle följa med. För storebrodern var det inga problem. Men då gick envisa flickan raka vägen till dörren och sa: -Jag vill ta en promenad för mig själv. Hennes mamma blev alldeles röd i ansiktet och stirrade rakt fram en stund. Envisa flickan vandrade i skogen nästan en timme när hon kom fram till ett stort hus. Flickan var modig så hon knackade på och en tant med lång näsa med en vårta på öppnade. Hon var svartklädd. -Hej, sa tanten. -Hej, sa flickan. -Kom in, kom in och känn dig som hemma, sa häxan. Flickan gick in och satte sig på närmaste stolen. -Vänta du jag hämtar något att äta. Häxan gick in till sitt kök och satte på grytan. Det första som hon la i var fingrar från en människa och människoblod, som dricka så att flickan skulle bli förgiftat och då skulle häxan kunna äta upp henne. Flickan fick grytan och drickan av häxan och medan häxan gick in till köket öppnade flickan fönstret och hällde ut grytan och drickan ute i skogen. Hon satte sig ner igen ner igen. Precis då kom häxan och frågade flickan: -Hur var maten? -Jättegod, svarade flickan. Då ställde sig den envisa flickan upp och sa: -Hejdå, nu måste jag ge mig iväg -Nej, du går ingenstans, utbrast häxan och ställde sig framför utgången. -Men snälla du jag måste hem innan det blir mörkt och mina föräldrar kommer att bli jätteoroliga. -Men lite till kan du väll stanna. -Nej, tyvärr så måste jag gå hem. Häxan blev jättearg och försökte få tag på sitt häx-spö men fick inte tag på den. Istället sprang hon till sitt rum och hämtade ett lås för att låsa dörren. Sid 27
Flickans mamma, pappa och storebror blev jätte oroliga. De gick ut med lyktor och tog tre olika stigar för att leta efter flickan. Hennes bror kom långt in i skogen och därför hittade han något underligt. När han gick närmare såg han att det var ett häx-spö. Plötsligt blev han rädd och skakig och började tänka på att det nu fanns en häxa i skogen. Det blev alldeles sent på kvällen så han sov under ett stort träd och därmed misslyckades han med att hitta sin syster. På morgonen nästa dag vaknade han av fåglarnas kvitter och började tänka på sin syster och ingen annan, inte ens frukost tänkte han på. Bestämt ställde han sig upp och började leta efter sin syster. Han gick och sprang då och då, men efter lång tids letande så hittade han något märkligt. En flygande kvast. Nu så började han tänka på om de verkligen var en häxa som hade tagit hans syster. Han letade genom att flyga med kvasten, men ändå hittade han inte sin syster. Häxan låste in den envisa flickan i ett rum utan mat eller något och nu blev det mörkt så storebror gick igen till ett träd och sov under det. På morgonen när han vaknade gick han direkt upp och började leta. Han hittade inget förrän han hade letat i flera timmar. Det han hittade var ett stort hus. Storebrorn knackade medan han hade med sig kvasten och häx-spöt. En tant med lång näsa och en vårta öppnade dörren -Hej, sa häxan -Hej, sa brodern -Vad har du här att göra unge man? -Jag letar efter min syster, och jag tror faktiskt att du har henne. -Vem har lurat dig? -Ingen, med din långa näsa med en vårta på så ser man att du är en häxa. -Nej, nej! Du, jag är ingen häxa. -Men får jag komma in? Frågade storebrorn. Han gick in och satte sig. När häxan gick in i köket hörde han bankande från ett rum. Då öppnade han dörren med hjälp av häx-spöt och där såg han sin syster. Medan de kramades kom häxan tillbaka med en kniv i handen. Snabbt tog storebrorn spöt och trollade häxan till en stol. Den envisa flickan och hennes bror flög hem med kvasten. När de väl var hemma fick flickan lära sig en läxa. Att aldrig mer gå ensam i skogen. Hon tog sin mamma och pappas varning nästa gång. Hon hette inte längre den envisa flickan istället fick hon byta namn till Nellie. Maryan Bashir,7:1 Sid 28
Sid 29
Sid 30
Lömsk Det var en gång en kronprinsessa som bodde i det fina landet Fairyland. En morgon var hon inne i sitt rum och kammade sitt långa, fina, blonda hår när hennes pappa kom in genom dörren med en skarp min. Hon blev skraj och undrade vad hennes pappa skulle komma på här näst. -Nellie du har på dig 4 veckor att hitta en prins annars får din yngre syster ärva tronen vrålade han och tog stora steg och smällde igen dörren. Hon började gråta och visste inte vad hon skulle ta sig till och hon visste att hennes onda syster skulle göra allt för att ärva tronen. Nästa morgon när hon vaknade kollade hon ut genom fönstret och såg att fåglarna kvittrade och solen lyste så hon sig ut på landet för att hitta sin prins. Medans kronprinsessan vandrade genom det stora och fina Fairyland hörde hon några konstiga ljud bakom sig. Hon började ta små snabba steg. Helt plötsligt blev ljudet bakom henne högre och högre. Prinsessan blev skräckslagen och försökte springa sedan snubblade hon på sin klänning. Prinsessan vände sig om och där stod det en stor monsterliknande varelse. Monstret räckte fram sin hand och försöktekomma åt prinsessans vackra glänsande krona men hindrades av en pil som träffade hans hand och fick honom att falla bakåt. Helt oväntat var prinsessan uppe på en häst med en stilig prins. När hon såg på denna man hade han alla egenskaper hon önskade hos en prins. Dem red iväg och prinsessan kände att hon var i säkerhet. Men prinsessans känsla av ”säkerhet” varade inte länge då de blev överaskade och blev stoppade av kraftiga män och prinsessans oro kom tillbaka. Hon trodde, den så kallade, prinsen skulle skydda henne men han var en av de kraftiga männen. De band fast henne med ett rep och kastade upp henne på hästen. De red mot dem mörka onda slottet Darkville. När de kom fram kastade de in prinsessan i en mörk fängelsehåla. Männen flyttade på sig och bakom dem visade sig en skugga som råkade tillhöra prinsessans syster. Kronprinsessan häpnade och kunde inte tro sina ögon. Där stod systern med ett ont leende. -Jag ska bli av med dig en gång för alla! Väste hon Kronprinsessan ropade efter hjälp. Då kom en dvärg in. Hon såg inte tydligt vem det var eftersom det var mörkt där inne och han lyste rakt i hennes ansikte med en lykta. Prinsessan började kisa. Hon hörde tunga steg som kom gående mot henne kronprinsessan kände rädsla och visste att något ont var på väg -Hallå där, sade dvärgen med en mörk röst och lyste på sitt ansikte samtidigt som han tog fram en hammare. Då skrek hon allt vad hon hade så hördes fängelsehålans dörr gå sönder. Dvärgen och prinsessan tittade mot dörren och där stod en vacker prins med svart hår, himmels blåaögon med och ett oroligt ansikte. Han tog fram sitt skinande, silvriga svärd och börjar gå mot dvärgen prinsen och dvärgen möttes i en kamp. Självklart vinner den stilige prinsen och räddar kronprinsessan därefter tar han henne till det stora och fina slottet där hela familjen sitter och väntar till och med hennes syster som leker oskyldig men så fort prinsessan berättar vad som hade hänt med tårfyllda ögon. Skickades hennes onda syster till hennes släktingar som absolut inte bodde i ett kungarike där med levde i en liten bondgård söder ut som hon skulle disciplineras. Medans kronprinsessan och prinsen hade ett magiskt bröllop och dom levde lyckliga i alla sina dagar. Skrivet av Zeynab Sid 31
Sid 32
Drömmen om prinsessan Det var en gång en pojke som bodde i en stuga långt in i skogen tillsammans med sin fattiga familj som bestod av hans mor och hans två små syskon. Pojken hade inga vänner i och med att de bodde i en skog där inga andra människor bodde därför spenderade han sin tid oftast helt ensam. Eftersom att pojken var mannen i huset var han tvungen att försörja dem genom att gå ut och jaga i den otäcka skogen så att de alla skulle få något att äta. Varje dag väcktes han upp av fåglarnas kvitter, den härliga blandade doften av blommor och gräs samt det efterlängtade solljuset. Pojken ställde sig upp från det hårda golvet och tittade ut genom den öppna luckan i väggen och såg det majestätiska huset bland de nedslängda grenarna. Slottet var så långt borta men ändå fick pojken en glimt av prinsessan. Hon var oerhört vacker och han ville så gärna gifta sig med henne, men pojken visste att det endast var en dröm. En fattig skogspojke skulle aldrig kunna gifta sig med en prinsessa. Han tog på sig sina slitna kläder och viskade tyst för sig själv: -Tillbaks till verkligheten. Pojken gick ut ur stugan med tunga steg och slängde en skinnväska med ett spjut, en tröja och gamla matrester över axeln. Han var enormt trött och ville därför stanna hemma men pojken sade inget till sin mor. Efter faderns död hade hon varit väldigt sorgsen och pojken försökte göra allt för att få henne att bli lika lycklig igen men inget hade lyckats fylla det tomma hålet i henne. Pojken gick och gick med slöa steg och kom fram till den stigen han vanligtvis fortsatte på. Den andra sidan av skogen hade pojkens mamma varnat honom över för att där bodde en massa magiska varelser och gick man dit kom man inte alltid tillbaks levande. Pojken beslöt sig ändå för att ta den vägen även fast riskerna var stora. Han ville se vad som var så speciellt med den andra sidan och hur de magiska varelserna såg ut. I den andra sidan var det mycket vackrare, med en massa färgglada blommor bland det klargröna gräset. Pojken tittade upp och fick syn på en flicka. Hon viftade på sitt långa hår som lystes upp av solens strålar och hon hade på sig en vit klänning som framförde hennes vackra ansikte. -Vad gör du här pojk? undrade flickan -Jo, jag är ute på jakt så att jag och min familj har något att äta! svarade pojken. -Du vet väl att det bara bor magiska varelser här, inte några människor? Bortsett från mig och min familj. -Mm, mumlade pojken som svar. -Kom med mig! Flickan tog med sig pojken till huset som hon bodde i. De satte sig runt matbordet och åt. Då berättade flickan om en skatt som fanns gömd i den sidan av skogen och om man hittade den och gav skatten till kungen fick man lov att gifta sig med prinsessan. -Vad finns i skatten? frågade pojken upphetsat. -Det är ett livselixir, ett medel som ger livskraft. -Jaha, men varför behöver kungen det för? -För att se till att den onda häxan inte får tag på livselixiret. Sid 33
Det är häxans fel att skogen har delats upp i två delar och att inga människor vågar komma till den här sidan av skogen. Om häxan inte får elixiret så kommer hon förlora sina krafter och vi alla kommer leva lyckligt. Flickan sade även till pojken att han var tvungen att påbörja uppdraget genast ifall han ville hitta skatten före den onda häxan. Flickan hade försökt hitta livselixiret förut men hon lyckades aldrig och allt var på grund av häxan. Häxan var väldigt listig då hon alltid klurade ut ett sätt att vinna över den som letade efter skatten. Flickan och pojken gick ut ur huset. Det hade redan blivit mörkt så pojken var tvungen att gå hem. Nästa dag vaknade pojken. Han hoppade upp från golvet och han hade aldrig varit så exalterad. Om han fick gifta sig med prinsessan skulle det vara en dröm som gick i uppfyllelse. Han gav sig ut och skuttandes fortsatte han till den andra sidan av skogen. Då träffade han flickan. -Hej, sade pojken glatt. -Hej, kvittrade flickan. -Ska vi leta efter skatten nu? -Ja, kom nu! Pojken visste att det var något underligt med flickan. -Inte hade du så pipig röst, påpekade pojken. -Det för att jag var så hes igår, svarade flickan. -Inte var du så lång. -Jo! det bara du som minns fel. -Inte var du så mager, protesterade pojken. -Det bara för att…, flickan visste inte vad hon skulle säga. -Det är häxan, vrålade pojken och sprang genast därifrån Pojken var orolig, efter allt han hört om den onda häxan. Flickan hade berättat för honom att det var ett sätt hon lurade människor. Hon förtrollar sig till någon annan och efter dem berättat allt de vet så dödar hon dem. Pojken var den första som klarade sig undan. Dagen därpå vaknade pojken och tog på sig kläder och gick genast till skogen. Han var modig och aldrig skulle han ge upp. När han kom fram till den andra sidan av skogen träffade han återigen flickan. Hon såg precis ut som hon gjorde när pojken träffade henne för första gången, men han ville inte bli lurad av häxan igen. Därför ställde han frågor till flickan. -När träffades vi för första gången? -Eh…för två dagar sen! -Har du bevis att det är flickan och inte häxan? Sid 34
-Ja, här är din väska som du glömde hos mig. Pojken förstod att det var flickan och de började med uppdraget. Flickan hade en karta där man såg var skatten låg, det enda problemet var häxan. Om hon såg dem så skulle det gå illa och då skulle häxan också få livselixiret. Pojken och flickan följde kartan och tillslut kom de fram till en buske och därunder låg den. Ett stort brunt skinnfodral, ivrigt öppnade de fodralet och deras ögon kastades mot livselixiret. Pojken och flickan följde kartan och tillslut kom de fram till en buske och därunder låg den. Ett stort brunt skinnfodral, ivrigt öppnade de fodralet och deras ögon kastades mot livselixiret. -Vi lyckades, vi lyckades! skrek de i kör. De sprang till slottet och lämnade över fodralet. Flickan och hennes familj kunde äntligen leva i frid. Pojken gifte sig med prinsessan, gjorde sin mamma stolt och de levde lyckliga i alla sina dagar. Ilhan Omar
Sid 35
Sid 36
Dom magiska skorna Det var en gång en pojke i tio års-åldern. Pojken kallades för Makaren. Makarens pappa jobbade som skomakare. Varje gång Makaren hjälpte sin pappa så gjorde han jättefina skor. Alla köpte skorna som Makaren gjorde. En dag när Makaren satt ute vid fönstret till affären såg han en prinsessa. Han tyckte hon var så vacker i vagnen som hästarna drog. Prinsessans vagn stannade vid makarens affär. Hon gick ur vagnen och gick fram till Makaren. - Är det den affären alla pratar om? sa prinsessan snällt. - JA, sa Makaren hackigt. Prinsessan gick in i affären och kollade runt. Hon köpte ingenting för att hon tyckte att alla skor var fula. Hon gick ut från affären och gick till skomakaren som var några meter från Makarens affär. Alla vakter gick eftre henne. Hon stannade där inne länge och Makaren blev nyfiken så han bestämde sig för att gå till affären. Precis när han skulle gå in kom alla vakter ut och prinsessan kom efter. När prinsessa n kom ut höll slaven, som var bredvid henne tre påsar. Inuti såg det ut som om det var skor. Makaren blev ledsen och sprang on i affären och började gråta. När prinsessan gå in på sin vagn hörde Makaren att prinsessan sa. -Jag tycker att dom skorna jag köpte i de affären var mycket finare är dom jag såg i första affären. Makaren blev jätte ledsen och började undra om han verkligen gillade prinsessan. Men han hittade aldrig svar. Efter några timmars jobb glömde han dem. När det blev kväll gick Makaren hem med sin pappa. Makarens mamma hade redan gjort matt och dukat fram Alla satt och åt sen blev Makaren trött och bestämde dig för att gå och sova. han reste sig från stolen och sa: - Godnatt. - Godnatt. Svarade alla trevligt. Makaren gick upp för den gamla trappan med tunga steg. Han gick och la sig och somnade direkt för att han var så trött. En dag när Makaren var i affären såg han en jättefin ung kvinna. Det var prinsessan. Hon sick till den affären. Det var samma affär hon var i föra gången. Hon gick in i affären och kom ut med jättemånga påsar. Makaren blev åter igen ledsen och gick in i sin affär och började gråta. Sen slutade han och börja undra om han verkligen gillade henne. Men den här gången fick han svar på sin fråga och det var ja. Han gillar prinsessan kungens enda dotter. Efter några månader hörde han av folket att kungen skulle göra en tävling om vem som gör dom finaste skorna till prinsessan. Makaren bestämde sig för att vara med. Han gick fram till sitt bor och började skapa nya skor. Men ingen av skorna blev finna. Det började bli kväll och Makaren och hans pappa började gå hem. När de kom hem åt dem middag som vanligt och Makaren gick och la sig tidigt. Precis när han skulle somna kom en man från ingenstans och gav honom några skor. - gå till festen i morgon och ge dem skorna till prinsessan, sa manen tyst. - okej, stammade Makaren.
Sid 37
Han tog skorna och manen försvann. Makaren blev jätte glad och tittade på skorna hela natten. Men till slut somnade han. På morgonen vaknade han tidigt och gick upp och fixa sig. Sen sprang han glatt ut från det lilla huset. Makaren började gå mot slottet. När han var framme var det jättemånga mäniskor. Han gick fram till vakten och sa att han skulle vara med i tävlingen. Vakten sa till honom att gå in och ställa sig bakom ett av borden. Makaren gick till de sista borden och stod bakom den och ställde skorna på bordet. Efter det kom alla människor in och satte sig på stolarna. Kungen började prata och efter det kom prinsessan fram och började prova alla skor. Men det verkade som om ingen av skorna var fina nog. När hon kom fram till Makaren och kolade på skorna tyckte hon de var jättefina. Hon prova dem och började dansa. Plötsligt tog hon av sig skorna och sa. -Jag vill gifta mig med dig. Dom gifte sig och levde lyckligt alla sina dagar. Fatima
Sid 38
Enbacksskolan 책k 7 2014/15