INNEHÅLL Mandelflickan: s.4-7 Ringen: s. 8-13 Den modiga pojken: s. 14 Gycklaren: s. 15 Den magiska spegeln: s. 16-17 Pojken och fåglarna: s.18 Blåhatten: s. 19 Den fattiga pojken: s. 20-21 Den stridande kärleken: s. 22-24 Klocka djurets äventyr: s. 26-28 Tjänsteflickan: s. 30-32 Den lilla flickans önskning: s. 34-36
Sid 4
MANDELFLICKAN Det var en gång en prinsessa som bodde i en liten liten stuga mitt i den mörka skogen. Alla kallade henne mandelflickan för att hon hade mandelformade ögon. Hon var väldigt vacker. Hennes hår var mörk brun, ögonen var ljus gröna, hennes hud var väldigt len och hennes hudfärg var ljusbrun. När hon inte var mer än fem år ville hennes familj inte ha henne kvar i slottet för att hennes far ville bara ha söner. Varenda gång hon tänkte på det kände hon bara sorg i sitt hjärta. Hon orkade inte mer leva ensam utan någon att bo med. I den lilla skogen hade hon levt i elva år. Hon fick ta hand om sig helt ensam. Under de elva åren gick hon aldrig ut utom när hon var hungrig och ville plocka någonting i skogen. En dag tänkte hon på att gå runt staden för att lära känna nya vänner och för att se hur det gick till, hon tog på sig fina kläder som hon hade sytt själv. Hon gav sig iväg. I staden såg hon bilar som körde runt, folk som pratade högt med varandra och musik. Hon blev väldigt förvirrad och rädd för att det var första gången hon var där. En pojke fick syn på henne och gick fram till henne. Han frågade om allt var okej. Mandelflickan blev rädd för honom för honom för att han var så finklädd och talade en dialekt som hon inte förstod. Hon kunde inte prata så istället sprang hon iväg. Då började han undra vad det var för fel på henne. När hon sprang och sprang försökte hon hitta tillbaks hem men hon kunde inte vägen, så hon satte sig på en sten och grät. En kvinna kom fram till henne och frågade varför hon grät men flickan svarade inte. Då sa kvinnan att hon skulle följa med henne hem. Kvinnan tog hand om mandelflickan. Hon lärde henne prata med nya människor, gav henne mat och sydde nya kläder åt henne. Då började flickan kalla henne ”mamma”. En dag när ”mamman” skulle gå och handla i staden följde flickan med. Då träffade hon pojken igen. Han kom fram till henne och sa: -Hej -Hej, sa hon också. -Varför sprang du från mig? frågade han. -Det är en lång historia, sa hon. -Jag blev orolig för dig! sa han.
Sid 5
-Jag sprang iväg för att för att jag blev rädd för dig, du var så finklädd och du talade ett så fint dialekt som jag inte förstod. -Okej, sa han. -Oh, det börjar bli mörkt jag måste gå! sa hon. -Okej, hejdå! -Hejdå! Mandelflickan sprang hem men då såg hon sin mor väldigt arg. Mamman frågade henne var hon hade varit hela kvällen. Då svarade flickan att pratade med en vän. Då blev ”mamman” ännu argare och förbjöd henne gå ut. Veckorna gick, månaderna gick och åren gick. Mandelflickan var inlåst i ett år. En dag när ”mamman” gick ut hoppade flickan ut från sitt fönster. Hon såg en liten stjärna på himlen. Den visade henne vägen till mannen. När hon kom fram såg hon pojken som tittade på henne och var förvirrad: -Hej! sa hon. – Hej! sa han. – Hur är det? frågade han. – Bra, med dig då? – Bra, men jag har letat efter dig! svarade han. – Jag var inlåst i mitt hus så jag kunde inte komma ut. – Ok, jag förstår. De pratade med varandra länge. Pojken blev förälskad i henne och flickan i honom. När det blev mörkt gick de var sitt håll. Flickan skyndade sig hem för att inte ”mamman” skulle hinna komma hem före än henne. När hon kom fram klättrade hon upp till sitt fönster men hon såg ingen där. När ”mamman” skulle öppna dörren sprang flickan till sin säng och låtsades sova. Mamman kom in för att se om hon sov sen gick hon därifrån. Dagen efter vaknade flickan och hade ont i ryggen. Hennes ”mamma” skulle vara ut hela dagen, så när mamman gick hoppade hon genom fönstret fast hon hade ont. Hon följde stjärnan men när hon kom fram såg hon sin mamma och pojken, då svimmade hon när mamman skulle gå fram till henne. Dagen efter när flickan vaknade såg hon sin mamma som satt på en stol och läste en tidning: -God morgon! sa flickan.
Sid 6
– Satt du här hela morgonen? frågade hon. – Ja, det var jag! svarade mamman. Hur kom du ut från huset igår? – Jag hoppade från fönstret! – Varför? – Jag är förälskad i en kille! – Men du fick inte gå ut från huset! – Förlåt! – Du ska aldrig göra om det igen! – Okej! – Pojken som du igår såg mig prata med är min brorson! sa mamman. Är det i honom du är förälskad i? – Ja! De kramade varandra och de gick för att äta frukost. Mamman lät henne gå ut när hon ville. På eftermiddagen gick flickan för att träffa pojken igen, hon följde stjärnan och kom fram till honom. De hälsade varandra och sa vad de kände för varandra. De gick tillsammans till mamman för att fråga om de fick gifta sig, då sa mamman ja och blev jätte glad för dem. De gifte sig och då kallade Mandelflickan honom för Alex och kallade henne för Maja. De levde lyckliga i alla sina dagar.
Selamawit
Sid 7
Sid 8
Ringen Det var en gång en prinsessa och hennes bästa vän. De hade vuxit uppmed varandra eftersom att deras pappor vart bästa vänner när de var små. Prinsessan var den vackraste i hennes stad. Hon hade solfärgat hår som föll ner till höften i lösa lockar. Hon hade chokladfärgade ögon som var väldigt ljusa. Hon hade fått väldigt många kommentarer om sina ögon, men hon själv tyckte inte att det var något märkvärdigt med dem. Alla i staden tyckte att hon var väldigt vacker. Hennes bästa vän hade brunt hår som också var lockigt. Han hade havsfärgade ögon. Många brukade tro att dem liknade varandra, även om de inte hade samma ögon eller hårfärg. De var lika långa och såg exakt lika ut. Det höll de inte med om. Prinsessan hade inte så många vänner. Hon hade faktiskt inga. Han var hennes enda. Hon tyckte att det var svårt att hitta riktiga vänner. Vänner som inte ville vara med henne bara för att hon var prinsessa och hade mycket pengar i fickan. Hon gick inte i skolan heller. Kungen, hennes pappa hade sett till att hon hade lektioner hemma, med stadens bästa lärare. Hennes bästa vän brukade ibland Berätta för henne om hur det var i skolan. Han brukade alltid säga att han skulle kunna byta plats med henne på en sekund. Att det faktiskt inte var så roligt att gå i skolan. Men hon protesterade alltid mot det. En av nackdelarna med att vara en prinsessa var att hon aldrig blev behandlad som en vanlig flicka. Hon ville gå i skolan. Hon ville gå ut utan att få blickar och höra folk som viskade: -Titta där är prinsessan! Hon suckade. Det mesta av vad folket i staden sade om henne var att hon var väldigt vacker och att det var konstigt att hon inte gift sig än och att hon borde göra det snart. Kungen hade blivit gammal och han visste att han skulle gå bort snart. Folket var rädda för att det kanske skulle bl för mycket för henne att styra hela staden ensam, Prinsessan hade inte så många att lita på ändå
Kungen hade också ett system för de som ville gifta sig med prinsessan. Det var som en tävling, folket i staden brukade kalla den för ”Ringen”. Den gick till såhär: Mannen som skulle vara med i den så kallade tävlingen måste först vara accepterad. Om prinsessan inte gillade personen, fick han inte vara med. Prinsessan skulle såklart inte vilja gifta sig med någon hon inte gillade. Mannen skulle ha valt ut en ring och kungen skulle gömma den någonstans i sin stora skog. Mannen skulle vara borta i tre dagar. Kungens skog var ganska stor. Men en hemlighet ingen utom prinsessan, drottningen och kungen visste var att kungen aldrig faktiskt gömde ringen i skogen. Han brukade gömma den i byxfickan. Men, han brukade gömma en ring som liknade ringen som mannen valt ut men de
Sid 9
var inte exakt lika så man såg att den efterliknade ringen var falsk. Den efterliknande ringen brukade oftast ha något som den riktiga ringen inte hade eller så hade den riktiga ringen något som den falska ringen inte hade. Kungen ville då se om mannen skulle ljuga om att ha hittat den eller om han skulle erkänna att han inte hittat ringen framför hela stadens invånare. Kungen visste redan att prinsessan gillade killen om hon lät killen vara med i tävlingen och om han erkände så skulle killen också bevisa för kungen att han inte skulle ljuga för kungens dotter och att han inte var en lögnare. Då skulle kungen låta mannen gifta sig med hans dotter, om hon fortfarande ville såklart. Det hade bara varit en kille som fått vara med i tävlingen. Det var en kille som prinsessan gillade. Det hon inte visste var att hon bara gillade honom som en kompis. Det var förfärligt. Han hade tagit den falska ringen och stått där med ett leende och den efterliknande ringen i hans hand. -Jag har hittat ringen, ers höghet sade han och log in mot kameran. Kungen hade en missnöjd grimasch på ansiktet. -Är du verkligen säker på det? Sa han och drog ut ringen ur sin ficka. Publiken som hade samlats där hade munnarna öppna och man kunde höra flera andas in djupa andetag. Samma ansiktsuttryck hade nog alla som satt bakom tv:n också, jo allting sändes på tv, Förutom jakten efter ringen, den fick bara kungen, drottningen och prinsessan se. Pojkens leende var borta lika snabbt som man kunde blinka och han såg inte alls ika stolt ut längre. Han hade ljugit framför hela stadens folk. Han vände sig mot prinsessan och såg ilskan och sårbarheten i hennes chokladfärgaden, han kände paniken växa i magen. Allt hade gått fel. - Prinsessan, jag kan förklara f-f-förlåt. Utbrast pojken. -Nej du. Du behöver inte alls förklara för nu ska du gå! vrålade drottningen och pekade mot porten som kungen nu höll öppen. -Behöver jag upprepa mig? -Nej, ers majestät. Suckade pojken och gick ut ur slottets portar Prinsessan fick rysningar varje gång hon tänkte på det fiaskot. Hon avskydde honom nu. Det visade sig att han var falsk, och bara brydde sig om pengar och om att styra en stad. Han brydde sig inte alls om prinsessan. Tanken gjorde henne arg. Hon var glad att hennes pappa hade hittat på ”Ringen”. För det var tack vare den som hon fick reda på pojkens riktiga personlighet. Annars skulle hon vara tvingad att gifta sig med det där svinet.
Sid 10
Hon hade ändå bara känslor för sin bästa vän. Det hade de båda märkt efter tävlingen. Hennes bästa vän erkände att han gillade prinsessan en vecka efter tävlingen och prinsessan erkände att hon faktiskt kände samma sak. Nu hade de vart ihop i två och ett halvt år. Kungen och drottningen fick reda på det och blev väldigt glada. Kungen tyckte inte det fanns någon bättre för hans dotter. Drottningen höll definitivt med. Prinsessans bästa kompis och kungen satt i ett av de stora rummen i slottet och hade en konversation. Jo hann ville gifta sig med prinsessan och kungen var redo att acceptera. Men prinsessans bästa kompis ville vara med i tävlingen eller så som folket i staden kallade den ”Ringen”. -Folket i staden kommer tycka att det är orättvist. -Ja, det kommer det faktiskt, om du verkligen vill vara med i tävlingen så får du det. Men kom ihåg att du inte måste. Så fort nyheterna hade kommit ut så pratade alla i staden om det. Jo, prinsessan och hennes bästa vän skulle gifta sig. Alla visste om det inom ett dygn efter att prinsessans bästa vän och kungen gått ut på slottets enorma balkong och sagt att han skulle vara med i ”ringen”. Någon annan som visste om det var pojken, han som ljög framför hela staden. Han var inte glad för nyheterna heller. Om man tittade nära nog så skulle man nog se rök komma ut ur öronen hans. Om han inte kunde få prinsessan, skulle inte hennes mesiga bästa vän heller få henne. Han skulle göra allt för att se till att det gick exakt så. Han tänkte inte ge upp. Plötsligt fick han en idée. Han var genial! Han skulle göra hinder på vägen. Han skulle inte göra det lätt för honom, definitivt inte. Prinsessans bästa vän tog på sig sin jacka och sin himmelfärgade väska. Den var väldigt tung tyckte han. Han skulle gå in i skogen om några minuter. Han var lite nervös men skakade snabbt bort den tanken ur huvudet. Han hade ingenting att vara nervös för. Det var han som valde att vara med i tävlingen. Även om kungen inte lät honom gifta sig med prinsessan så skulle de ändå vara bästa vänner för evigt. - Hallå? Lyssnar du på mig?Det var som om han drogs tillbaka till verkligheten igen. Han hade inte hört något av vad kungen just sagt. Han började få dåligt samvete. -Förlåt, ers majestät. Skulle du kunna repetera vad du just sagt?Han tänkte inte ljuga. Det hade han aldrig gjort i hela hans liv och han tänkte definitivt inte börja nu. -Jo, du kan reglerna. Du måste återvända när tre dagar har gått. Klockan som du har på handleden kommer då göra ett ljud. Kungen lutade sig mot hans öra och viskade: -Du vet att du inte måste, eller hur. Jag skulle kunna låta dig gifta dig med min dotter utan att du gjorde allt det här. Du har aldrig ljugit sen dagen du föddes. När din pappa hämtade dig till slottet så visste jag att du skulle bli en bra man. Men, är du säker på att du verkligen vill göra det här? Kungen visste vad hans svar skulle vara, men han ville bara fråga igen. -Ja, jag är säker. Tack ers majestät, det betyder väldigt mycket för mig.
Sid 11
Han kramade kungen, drottningen och sina föräldrar kort och gick sedan till prinsessan som bara stod några meter bort. Han kramade henne hårt. När de sagt sina farväl var han på sin väg mot skogen. Det han inte visste var det som låg och väntade på honom i skogen. När han hade gått i ungefär två timmar började han bli trött. Han orkade inte mer. Just då kom han ihåg filten som drottningen packade till honom i den stora blåa väskan. Så han tog ut den och lade sig ner på an av de långa stenar som faktiskt inte alls var så obekväm. Han lade sig ner och lade filten över sig och strax efter att han hade blundat så började han drömma. Han sov i ungefär en timme. Han vaknade upp på grund av ett högljutt skratt som inte alls lät som om det var så långt bort. Det lät faktiskt som om skrattet kom rakt framför honom. Han öppnade sina ögon och tittade försiktigt runt. Han kunde inte tro sina ögon! Han gnuggade sina ögon och nöp sin arm, bara för att se om han inte fortfarande drömde. För framför honom stod en enorm, kastanjfärgad och enorm varelse som inte såg så snäll ut. Han kunde inte röra på sig. Han var helt frusen, det kunde bara inte vara sant. Han hade aldrig sett en sån varelse i hela sitt liv. Han kände paniken växa i hans mage. Vad skulle han göra nu? Eller något som var mer viktigt, vad skulle björnen göra med honom? Han hade en dålig känsla av att han skulle få reda på det snart. - Hej på dig, du med! Sa varelsen med ett skratt - Har du aldrig sett en björn förut? fortsätte varelsen - N-n-nej , det har jag i-i-inte. Svarade pojkenBjörnen skrattade igen - Du är verkligen lika mesig som han sa att du var.Vem? Ville pojken fråga. Vem sa att jag var mesig? Men han kunde knappt då ord ut ur sin mun. Han var fortfarande i chock. Björnen kom närmre och närmre. Men då hördes en annan röst. - Hallå ! Vad gör du med den stackars ungen?Björnen vände sig förvånat om -Gud! Har ni björnar ingen skam i era kroppar eller? Han hann inte se vem det var som hjälpte honom. Men nu var hans chans. Björnen och det andra djuret argumenterade så björnen skulle säkert märka om han bara smet därifrån. Så han tog filten och sin väska och sprang därifrån. Han hade vilat nog innan björnen kom, så nu hade han mycket energi kvar. Så han gick och gick, ända tills solen gått ner. Några timmar efter att solen gått ner tänkte han gå och lägga sig, så han gjorde en brasa och somnade med sin filt. Solen hade gått upp och hade vaknat. Han åt först en av de goda mackorna hans mamma förberett åt honom, släckte brasan och började gå igen. Då kom han till en korsning där man kunde välja mellan tre olika vägar. Han visste inte vilken väg han skulle ta så han kollade i sin jackficka efter kartan. Men han hittade den inte!. Han skulle inte hitta tillbaka utan den där kartan. Kartan var i hans jackficka innan han somnade. Någon måste tagit den medan han sov! Han suckade. Vad skulle han ta sig till? Men då kom han ihåg extrakartan kungen packat till honom i den tunga väskan. Han kollade och i den lilla fickan så satt det en karta över skogen
Sid 12
Han hade nog aldrig vart lika tacksam. Han kollade på kartan och såg vilken väg han skulle ta. Han gick och gick ända tills solen gick ner. När solen gått ner hittade han ett ställe att göra en brasa på och snart somnade han. Nästa dag var han pigg och vaken. Det var den tredje dagen, den sista dagen. Han skulle leta efter ringen och han hoppades på att han skulle hitta den. Det här var hans sista chans. Så han gick och gick hela dagen. Det var några minuter tills klockan på hans handled skulle börja vissla och då var det dags att återvända. Även om han inte hade hittat en ring. Men då såg han något glänsa. - Det är ringen! Utbrast han. Han lyfte upp ringen och tittade på den. Den såg nästan exakt ut som ringen han hade valt ut Men denna ring hade en svart prick i mitten av diamanten. Det hade inte hans ring. Det här är inte min ring tänkte han och släppte den. Han skulle hellre erkänna för alla i staden att han inte hittat ringen än att ljuga. Exakt då hörde han ljudet av sin klocka. Det var dags att återvända. Så det gjorde han. Han gick tillbaka, han var lite ledsen, men han var ändå glad. Han hade gjort sitt bästa. När han kom fram så såg han nästan hela stadens befolkning stirra på honom. Han kramade prinsessans och hans föräldrar och gick sedan till kungen och drottningen som stod några meter bort med leenden på deras ansikten. - Nå? Har du hittat ringen? Frågade kungen. -Nej, ers majestät det gjorde jag inte. Nu hördes det djupa andetag från publiken. Men kungens och drottningens leenden bara växte. Pojken var förvirrad varför var kungen glad? Det är så skönt att höra dig säga det. För jag har nämligen din riktiga ring här. Kungen drog ut ringen ur sin ficka och kramade pojken. Folket jublade, applåderade och skrek. Alla var glada och prinsessan och hennes bästa vän skulle äntligen få gifta sig.
Maryama Ali Musse, 7:1
Sid 13
Den modiga pojken Den modiga pojken Det var en gång en pojke som var fattig och inte hade mat eller så många kläder heller. Han gick alltid ut på gatorna med sin filt och tiggde. Han brukade alltid få några slantar så att han kan köpa ett bröd eller något annat. En dag så kom en man som tog honom till sitt hem och gav honom nya kläder och skor. Mannen sa till pojken att han var en trollkarl. Pojken sa att Det var omöjligt att han var en trollkarl. Mannen sa att han var en trollkarl men att hans ringar som han hade all kraft hade tagits av en ond trollkarl. Pojken sa okej. Trollkarlen hade Järn och rustring. Han hade en smed som kunde hjälpa honom att göra sina vapen. Pojken sa att han skulle göra ett svärd, spjut och en pilbåge. Sen gav dom seg av. Dom mötte på en jätte som sa att dom inte Kunde passera. Så pojken tog sitt svärd och sjärde av jättens hjärta. Jätten skrek med stor smärta sprang till honom men på vägen dog han. Dom försatte. Sen kom det en till hinder men den här gången var det en häxa som stoppade dom. Han tog fram sitt spjut och kastade den i hjärtat på henne. Hon dog av att hans spjut kom på en troll dryck som fick henne att sova i tre år. Dom försatte. Bakom dom tre stenarna satt draken med dom tre ringarna. Trollkarlen distraherade draken medans pojken sköt pisllar med hans pillbåge. Han tog sina tre ringar. Trolkarlen gav honom
nico morales Sid 14
Gycklaren Det var en gång en gycklare som hade en häst och vagn. En dag så jonglerade han och då kom kungen förbi och blev imponerad av hans jonglerande och frågade om han ville bli hans gycklare. Gycklaren tackade ja och han hade 3 dagar att skriva sagan. Nästa dag tog han sin häst och vagn och åkte iväg. på vägen kom tre troll som ville ha hans pengar problemet va att han inte hade några pengar. Då fick han en ide att låtsas att han hade pengar han tog en av säckarna och sa att de skulle få säcken om de hitta den när han gömde den trollen gick med på det. gömde den sen de letade efter säcken medans de letade efter säcken så åkte han vidare. När det blev kvällden första dagen och han skulle laga mat märkte han att han hade gett bort säcken med pengar till trollen. Han var trött hade ont i huvudet och det kurrade som åska imagen. Då kom han på att han hade gamla morröter till hästen. Han la dem på och gömde sig. Därefter gömde han sig bakom en nyponbuske och väntade. Efter satte han efter en stund hörde han prasslade. Middagen blev lyckad för han fick grillad kan och nyponsoppa. Han reste utan problem hela den andra dagen. Den tredje dagen och sista dagen skyndade han sig till slottet. Porten var stängd så han kanackade. En vakt öppnade dörren han trodde att det barra var han som skulle barra vara där. För det var sju andra gycklare som också sökte efter jobbet. Det kändes jobbigt men han ville inte ge upp när han var så nära. Han gick fram till var och en och viskade: -Kungen gillar inte gycklare och vill sätta dem i fängelse och tortera dem. Spring härifrån annars tar han er. Alla sju gycklare samlade snabbt ihop sina grejer och sprang sedan därifrån Sedan den dagen var han kungens gycklare. Han var den bästa gycklare någonsin kungen haft
Ahmed s
Sid 15
Sid 16
Den magiska spegeln Det var en gång en man vid namn Starke Johan. Han levde med sin gravida fru i ett litet hus och tyvärr var de fattiga. I byn som de levde i hade de förlorat en magisk spegel som skyddade de från monster. En dag när Starke Johan skulle gå till en bar, var det en lapp på dörren. Där stod det: ”Den som för tillbaka den magiska spegeln, får en miljon kronor”. Starke Johan tänkte på sin familj, han bestämde sig för att göra det. Redan nästa natt gav han sig iväg till skogen för att hämta den magiska spegeln. Han kom ihåg att det var ett troll som tog spegeln och förde bort den, så han visste att det inte skulle vara lätt, men han skulle göra vad som helst för sin familj. Han var nervös och rädd, gick med kvicka och små steg och vidöppna ögon. Då såg han ett hus. ”Det kanske är där spegeln finns” tänkte han för sig själv. Han knackade på dörren, men ingen kom och öppnade. Han svettades och darrade när han provade att öppna dörren själv, och överraskande var dörren olåst! Han gick in och ropade: ”Hallå?” Men ingen svarade. Han gick in och tittade runt, men såg ingen person. Starke Johan såg någonting i köket och gick dit med tysta, slöa steg och tittade noggrant. Plötsligt kände Starke Johan en hand på sin högra axel och fick en snabb reflex, han tittade bakåt och slog till direkt. Då märkte han att han hade boxat ihjäl ett monster. Han hittade inte spegeln efter allt letande så han gick till nästa hus. Starke Johan såg huset och på dörren stod det ”Häxholm”. Han misstänkte att det var en häxfamilj som bodde där. Han knackade tre gånger innan dörren öppnades av en grön, illaluktande, skrynklig kvinna med en äckligt stor vårta på näsan. ”Kom in” sa häxan. Han var rädd, men gick ändå in med slöa steg. Han frågade häxan om hon visste var den magiska spegeln var. Därefter skrek häxan ”Hokus pokus nu ska du gå, den magiska spegeln ska du ej få!” Plötsligt fick han otroligt ont i magen och sprang ut från huset. Han var i ett gräsfält när han kräktes ut grodor och grön spya. Efter en dags vilande såg han en stuga och knackade tre gånger på dörren. Dörren öppnades utan att någon Inifrån rörde vid det. Han gick in och såg något litet och glänsande i ett rum. Han gick dit för att få se vad det var för något, det var nämligen den magiska spegeln! Då hörde Johan stora steg som gjorde att hela stugan skakade, det var trollet. Starke Johan tog snabbt den magiska spegeln och riktade den mot trollet. Poff! Så lät det när trollet förvandlades till en åsna och sprang därifrån. Starke Johan gick tillbaka till byn med en uppblåst bröstkorg och ett leende i ansiktet. Alla i byn applåderade och var glada att den magiska spegeln var återvänd till folket, men mest av alla blev hans fru stolt. Han och hans familj blev rika och levde lyckliga i alla sina dagar! Sid 17 AQSA
Pojken och fåglarna Det var en gång en fattig pojke som levde i skogen med sin mamma. Pojken kallades Lesrum och han levde på att sälja ved. Han fick tre kronor om dagen för att han sålde tre bitar ved. Åren gick och pojken växte till en riktig man han hade nu stora muskler och började få hår över läpparna. En dag sa mamman till honom att gå och handla. Som vanligt hade pojken bara med sig tre kronor. Han skulle köpa bröd för en krona och vin för en krona och han skulle köpa lite kött för en krona. Lesrum var tvungen att köpa allt det här för att han hade fått två nya broder som behövde äta. Nu hade han fyra munnar att mäta!! När han kom fram till handels- platsen så såg han två fåglar. Han tyckte synd om dem så han köpte ena och gick men då började den andra gråta. -Om jag köper den andra kommer min pengar ta slut, tänkte han. Men han gjorde det ändå. Därefter befriade han båda. Men det han inte visste var att de var magiska och de kunde prata och de sa till honom att komma efter dem. De visade honom ett träd. -Tack för hjälpen, pep de. Under det här trädet finns en överraskning. Lesrum grävde i en halv timme och sedan tog han upp en kärra full med guld i. Han tackade mycket och han köpte allt han ville ha och de levde lyckliga alla sina dar. av Maath
Sid 18
Blåhatten Det var engång en pojke som kallades för blåhatten. Blåhatten bodde med sin mamma i en stuga ute i skogen. Tvärs över skogen bodde hennes bästa vän. En dag när blåhattens mamma hade bakat lite gott så packade hon en korg med bullar och bad blåhatten gå och ge de till grannen. Då gjorde blåhatten det. Vägen till granne så kom det en fågel som tog korgen med sin stora näbb och flög iväg. Blåhatten blev chockad och förvirad och rusade genast hem. När han kom hem berättade han för sin mamma vad som hade hänt. Mamma duckade en ny korg med bullar och sa att han skulle gå iväg med den. Vägen till andra sidan av skogen var lång. Han såg vackra blommor och tänkte att han kunde plocka dem och ge dem goda blommorna till grannen. Han lämnade korgen en bit från sig och började plocka blommor. När han kom tillbaka var korgen med bullarna borta! Den här gången misstänkte han att det var fågeln igen. Han rusade tillbaka hem och berättade vad som hade hänt till mamma. Mamma blev arg och sa att dem inte hade så många bullar kvar. Men hon packade bullar i en korg igen och bad blåhatten gå med dem försiktigt och inte plocka blommor på vägen. När blåhatten var på väg till grannen så såg han fågeln komma emot honom med full fart. Blåhatten backade sig precis när fågeln skulle ta korgen. Då flög fågeln in i en råttfälla och dog där. Blåhatten fortsatte sin väg till grannen och när han kom fram så åt alla upp bullarna och levde lyckliga. Av: Seher C
Sid 19
Sid 20
Den fattige pojken Det var engång en väldigt fattig familj som bodde i en stuga utanför borg. Pappan i familjen heter Gustav och var väldigt stark vänlig och hjälpsam. Mamman heter Maria långt blont hår och är snäll och omtänksam. De har ett barn som heter Fattigpojk och är snäll och väldigt naiv och modig. Fattigpojk tyckte synd om sin familj och ville hjälpa de på något sätt så han gick ner till borgen för att han ville få tag på pengar. Han frågade varenda person han kunde hitta i borgen men ingen ville hjälpa honom. En man hörde vad fattigpojk sa och ville hjälpa honom så han gick till fattigpojk och sa att det finns en skatt i ett berg nära borgen precis utanför borgen. Den mysterska mannen sa att ingen har någonsigt kommit tillbaka därifrån. Men fattigpojk var inte utan gick direkt till berget. Han klättrade upp för berget och såg en dörr. Fattigpojk såg tre dörrar och gick in i den första dörren han såg. Där såg han en liten monster med sylvassa tänder. Som tur för honom var monsterhunden fastkedjad och kunde inte äta upp fattigpojk. Han såg en nyckel bakom hunden och trodde att med nyckeln kunde han öppna skattskistan. Han hitta en pinne nära hans fötter och han tog upp den och kasta den och när hunden sprang efter pinnen så sprang fattigpojk och tog nyckeln och sprang ut och stängde dörren.
Fattigpojk gick till andra dörren och skulle öppna den men det gick inte så han försökte han öppna dörren med nyckeln och det lyckades. Han gick in och såg en mellan stor monsterhund och den här var också fastkedjad och han tittade runt och såg en till nyckel han hittade en pinne och kastade den men hunden jagade den inte. Han hitta en boll och kastade den och hunden jagade den och då tog pojken nyckeln och sprang ut och stängde dörren. Han gick till den tredje dörren och öppnande med nyckeln han tog. Han ser en jättestor monsterhund han tittar runt och ser att monsterhunden fastakedjad och en kista med guld bakom honom men han ser ingen boll eller pinne och visste inte vad han skulle göra. Fattigpojk gjorde nåt som ingen skulle göra han bad snällt att få skatten och monsterhunden gav honom skatten och fattigpojk sa tack. På vägen dit träffade mannen som berättade om grottan och gav honom pengar från skatten. Efter det gick han till stugan och hans familj levde i ett slott och levde lyckligt i alla sina dagar.
Sid 21
Sid 22
Sid 23
Sid 24
Sid 25
Sid 26
Klokadjuret äventyr Det var en gång en flicka. Hon var väldigt fattig och hade knappt råd med mat. Livet var väldigt hårt på gatorna. Ingen visade någon omsorg eller medlidande, alla som gick förbi och kollade snett på henne, för de var hon bara en flicka på gatan och inte mer värd en ett riskorn. Flickan som satt på gatan var listig som en räv, klok som en uggla och snabb som en varg men det fanns ett problem. Hon blev infångad av kungens soldater och hon fördes in i tronsalen. -Jag har hört att du är klok som en uggla, listig som en räv och snabb som en varg! Sa kungen med en hög och fullmäktig röst. -Man kallar dig Klokadjuret eftersom att du har de viktigaste djur egenskaperna, stämmer det? Sa kungen med en lungnare röst. -Ja, det stämmer bra , Sa Klokadjuret blygt. -Jag vill att du hittar min försvunna häst, hon är ovärderlig, mycket dyr. -Okej, men vad får jag i gentjänst då ? -Du får ett bättre och rikt liv . -Hon var i sin kungliga box då jag hörde henne gnägga. Jag sprang ner och när jag kom fram var det en mörk varelse som försvann med henne in i den mörka skogen. -Inga andra ledtrådar? -Nej bara klösmärken i boxen. Utan ett enda ord gav hon sig av, ut genom den enorma porten och sedan ut genom kungariket och in i skogen. Hon visste inte att skogen var en förfärlig och obehaglig plats. Men det visste hon efter att hon gått igenom en svart buske som liknar en port in i skogen. Allt blev mörkt och tyst som om något enormt monster hade klöst, rivit och förstört allt i skogen, det fanns blod på träden och stora djupa hål. Hon gick försiktigt genom skogen då hon hörde något som trasslade i buskarna och då stannade hon för att höra om faran var nära. -Men hästen kanske inte är här, tänkte hon för sig själv. Ljudet blev bara högre och högre till hon började inse att något var ute efter henne. Hon började springa till hon snubblade på ett djupt spår som liknade ett spår gjort av hovar men på så var det något som var som ett klösmärke. Klokadjuret var vit av skräck men hon var tvungen att fortsätta.
Allt tystnade som en evig vila, just då såg hon något som liknade den andra port bland alla ohyggliga buskar. När hon gick genom den andra porten såg hon sitt liv spelas upp framför henne, hon började gråta i skenet och för varje tår som föll ner på kinden kändes det som att hennes hjärta gick i småbitar. När hon tittade ner så såg hon en kentour. -Vad gör du här? Sa han högt -Jag har ett uppdrag, svarade hon. -Svara på min gåta då!!!!! -Vad är det som först går på fyra ben sedan två ben sedan tre ben. Klokadjuret hade bara en chans! -En människa! Ropade hon. -Nej……vänta det är rätt hur visste du det? -En bebis går på alla fyra men när barnet växer går den på två sedan blir människan gammal och behöver människan något att stödja sig på Sid 27 -Du är en väldigt klok flicka!
Hon fortsatte in i den tredje porten och när hon kom ut såg hon endast en ödemark men ingen häst syntes till ännu. Då fick jag syn på en stor sönderslagen bur av hårt skin, där inne fanns en häst av guld. Kolkadjuret sprang fram till buren då hon märket att hon inte var ensam. Det fanns något som tittade på de med skräck och fasa i ögonen och när hon tittade närmare på odjuret såg hon tänder vassa som blodiga knivar. Monstret klav fram och hon visste att det endast fanns ondska i odjurets själ. Hon slängde en snabb blick på hästen men då var den plötsligt borta och hon visste att hon inte kan slutföra uppdraget innan hon dödat odjuret. Hon började slå mot ögonen 1,2,3 slag med en vass pinne som hon hittat bredvid buren. Ho slog mot monstrets det andra ögat 1,2,3 slag och då föll den ner på det svarta gräset. Odjuret använde sin enorma svans för att slå ner henne men hon lyckades hoppa över och hamna på monstrets rygg, hon tog sin vassa pinne och stack ner den i odjurets rygg men just då så började glittra och ett ljust sken la sig över monstret och monstret förvandlades till den gyllene hästen. -Du befriade mig från mörkret , tack! Gnäggade hästen tacksamt med en gyllene ton. -Nu vill jag hem, sa den. När de kom tillbaks så var kungen överlycklig och erbjöd henne det liv hon önskade sig men hon tackade nej eftersom hon visste att hon hörde hemma i skogen och nu när skogen är fri från all slags ondska hör hon hemma där. Hon längtade efter doften av blommorna och de kungliga träden som nästan nådde upp till himlen och mest av allt längtade hon efter alla nya vänner hon skalle få i skogen. Hon lärde sig att kungen och andra övermäktiga krafter inte kan fixa alla behov som människor och hon levde lyckligt i alla sina dagar. Författare: Lara Åks: 7
Sid 28
Sid 29
Sid 30
Sid 31
Tjänsteflickan Det var en gång en väldigt fattig flicka som bodde i en liten by. Hon bodde med sin mamma och hennes tre bröder. Pappa blev skjuten i krig. Han var soldat. Hon får ta hand om sina småsyskon för hennes mamma var väldigt sjuk. Tidig vardag åkte hon till slottet. Hon jobbade som tjänsteflicka för att skrapa ihop pengar till sin familj. En dag när prisen kom hem från sin långa resa såg han henne och tänkte att hon var den vackrast flickan han hade sett på länge. Prisen gick till sina vänner och berättade om den vackra tjänsteflickan. Han sa att hon var lång hårig brunett med gröna vackra ögon och det finaste leende han någonsin sett. Prisen gick till sin mamma och frågade om tjänstflickan. -Mina son varför vill du veta något som henne? undrande drottningen. -Jämför jag är förälskad i henne, så prisen. Drottningen blev helt röd av ilska och kunde inte fram ett ända ord. -Tjänsteflickan är en jättedålig människa hon har dödat hela sin familj! Röt drottningen Prisen blev chockade och förvirrade för aldrig kunde hon väl ha gjort något så dumt. Drottningen blev så glad över att prisen blev så lurande. Nästa dag ordnade drottningen en stor fest till prisen. Alla hannes vänner och släktingar kom medans tjänsteflickan måsta hjälpa till och fixa allt. Till festen kom rika, bortskämda flickor som skrattade åt tjänsteflickan och spider te med flit så hon fisk lov att torka upp det. ¨ Prisen såg vad som hände och blev rasande på flickorna. Tjänsteflickan blev glad att han hjälpt henne. Så hon vill tacka honom, men då kom drottningen. ”Gå och göra ditt jobb ”sa hon med en mörk blick. Tjänsteflickan vågade inte säga ett ord utan vände sig om och gick. Kväll sänkte sig och dansen började. Drottningen tycker så synd om prisen för han såg så ledsen deppig yta medans alla hans vänner dansande. Så drottningen gick fram till prisen -Det är din fest men du verkar inte så glad varför? Sa drottningen -Jag är bara inte på så bra humör. Drottningen tänkte och tänkte. Hon kom på att hon måsta sparka tjänsteflickan innan hon gjorde prisen galen. När dag skulle tjänsteflickan städa då ropade drottningen henne. -Vi måsta prata! sa drottningen. -Visst kan vi göra det svarade tjänsteflickan -Tjänsteflickan jag tycker det är bäst för dig om du går. Sluta för din egen skull. Tjänsteflickan blev jättearg och smällande igen dörren. Prisen såg att tjänsteflickan blev rasande och frågade sig mamma vad som hände. Drottningen visste inte vad hon skulle svara på så hon kom på mer lögner. Prisen gick därifrån och bestämde sig för att prata med tjänsteflickan själva. Hon var ensam i ett rum. Hon skulle ta alla sina saker då kom prisen kom in. -Varför slutar du sade han? -Jag slutar inte dina mamma sparade mig.
Sid 32
Första blev prisen helt förvirrade. Men inte så överskat att hans egen mamma skulle lura honom när det gällde kärlek. Han gick väldigt fort till sin mamma frågade varför hon ljög för honom om tjänsterflicka. Drottningen skämdes så mycket och fick framme ett enda ord. Prinsen skulle få reda på sanningen om tjänsteflicka. Så han gick till henne och berättade vad hans mamma hade gjort. Tjänsteflickan lyssnade väldigt några på vad prisen sa -Jag är väldigt ledsen att mina mamma sa hemska saker om dig. Tjänsterflicka såg häpet på prisen och sa: -Oj, det visste jag inte! Det känns väldigt förvirrade. Men som du vet har jag fått sparkade och kan inte kom till staden längre. Prisen tog hennes han,tittade djup in i henens ögon och erbjöd ett jobb i staden. Prinsen välkommen även tjänsteflickans mamma all hjälpa hon behövde på sjukhuset. Tjänster lystrade upp och tackade ja. Därefter hade han ett väldigt allvarligt samtal med sin mamma och berättade att han verklig ville vara med henne och han gjorde alltför henne. -Men då vil jag inte stå i vägen längre och jag kommer att stötta er i erat beslut. Prinsen blev glad och följande tjänsteflickan hem och hjälpte henne med allt hon behövda för att kunna flytta till staden gifte sig och levade lycka alla sina dagar med honom… Naima. A
Sid 33
Sid 34
Sid 35
Den lilla flickans önskningar Det var en gång en liten flicka. Hon bodde i en liten by. Den lilla flickan hade en lillasyster och en storebror. Hennes bror var gift och hans fru var väldigt rik så dom flyttade till ett annat land. Den lilla flickan var ledsen för att hennes bror varken kom eller ringde de .han skick aldrig pengar heller. Hennes pappa var bortrest han med så det var den lilla flickan, hennes syster och hennes mamma kvar. En dag kom en trollgumma förbi deras hus och honknackade på den lilla flickans hus. När den lilla flickan öppnade dörren sa, gumman: -Snälla kan jag få vatten? Och den lilla flickan hämtade vatten. Men när hon kom tillbacka var gumman borta. Flickan blev rädd och låst dörren. Nästa dag kom gumman tillbaka igen och hon sa, -Snälla ge mig vatten! Flickan gick och hämtade vattnet. När hon kom tillbaka var gumman borta. Flickan låste dörren och tänkte: Nästa gång gumman kommer tillbaka ska jag inte ge henne vatten så får jag se vart hon tar vägen. Gumman kom inte på flera dagar, men en dag kom hon tillbaka. -Kan jag få vatten? Hostade gumman. -Nej för varje gång jag hämtar vatten till dig så är du borta. Varför går du när hämtar vatten till dig frågade flickan? -Jag ville att du skulle följa efter mig, viskade gumman vänligt -Varför vill du att jag ska följa efter dig? Vrålade flickan argt -För att jag vet att du inte har tillräckligt med pengar och att din bror är gift och är långt bort och att din pappa är bortrest, viskade gumman -Hur vet du det, sa lilla flickan? -Jag är en trollgumma. Jag kände på mig det när jag gick förbi ditt hus. -Men varför frågade du om vatten? -För jag behövde det till min magiska kista så att ditt liv blir bättre. -Okej, sa den lilla flickan -Vill du följa med? -Okej, sa den lilla flickan men bara om mitt liv blir bättre. Jag tycker det viktigaste är att pappa kommer tillbaks. -Du kan få alla som är viktigt i ditt liv bara du följer med, sa gumman med själv säker röst. Den lilla flickan följde med och tog med sig en kanna vatten. När de kom fram hällde gumman vatten i kistan och alla andra saker hon saker hon behövde.
Sid 36
Därefter skrek gumman de tre magiska orden. -Nu kan du gå hem och alla dina önskningar kommer att vara uppfyllda , viskade gumman -Tack svarade flickan. Och gick hem. När hon kom in, sa hennes mamma att hennes pappa skulle komma tillbaka och att brodern skulle komma och hälsa på. Hon berättade även att hon fått ett bra jobb så de skulle få tillräckligt med pengar och flickan blev glad och hon levde lycklig i alla sina dagar.
Av Sadiyo i åk 7
Sid 37
Sid 38
Enbacksskolan 책k 7 2014/15