Fryshusets grundskola 8c mitt stockholm

Mitt Stockholm

Kära 8C! En bok skriver inte sig själv. Bakom varje ord finns en författare, i detta fallet flera. Till var och en som har bidragit till denna samling tankar - tack. Era perspektiv på vårt samhälle är relevanta, aktuella och viktiga.

Det har varit ett nöje. Ett nöje att se er engagera er, dela med er av tips och tankar, utmana er själva, vara kreativa. Ett spoken word ska uttryckas muntligt och era muntliga framträdanden lämnade avtryck. Det talade ordet är emellertid flyktigt, medan det skrivna ordet består och finns där att läsas om och om igen.

Fortsätt att skapa och skriva. /Caroline och Anders

Mitt Stockholm Jag ska berätta om mitt liv. Det är som ett äventyr. Jag går dagar och känner mig yr, jag spottar och fucking spyr. Avsky är något starkt och glasyr är något gott, vad är skillnaden mellan något sånt?

Avsky och tortyr det gillar alla från och med nu. Folk blir äcklade av min hy och min afrofrisyr.

Men blir glada när de ser en gul och blå broschyr. Kollar snett, livet är inte fucking lätt. Ännu en dag. Folk retar, petar och samarbetar för att få mig att må dåligt! Så sorgligt! Men det är en rutin för att barn som mig, med svart hy och unik frisyr.

Pojken med blont hår han springer och skriker. Ord som de svarta undviker.

Neger hit och neger dit, vet han ens vad det betyder? Men han antyder, han antyder att han vet vad neger betyder, men det tror jag ej för jag är ju en smart tjej.

Till slut får jag nog, när pojken slog till med hela knogen. Det är inte okej att slå en tjej eller någon annan heller för den delen. Jag stod där...blod rann ner som en flod. Varsågod slå mig tills du får fucking nog, det är lugnt jag har tålamod.

När ska allt det här ta slut? Om man kollar söderut ser man Kärrtorp där folk slåss. Maffiaboss kommer in i spelen, gissa vem som står next i den här delen, jo polisen. I den här svåra krisen kommer skottlossningen och bombningen, alla som har träffats ligger. Tigger om deras liv tillbaka.

Till slut vågar någon prata, kan inte vi bara bli sams som ostbågar i en skål och bara älska varandra och sluta plåga den andra? Det här var bara en symbol på vad det kan leda till i framtiden. Detta är bara ett önskemål som kan bli sant. Hoppas de skriver det här i Metropol. Så att alla kan börja fucking förstå. /Tracy

Mitt Stockholm Jag har bott här i bara två år, men det känns som det var i går. Jag är uppvuxen i ett annat land men i Stockholm knyter jag nya band. Det här är en berättelse om mitt konstiga liv, men allting som har hänt med mig kan jag inte berätta för dig. I hela mitt liv har jag flugit som en fjäril, men först nu har jag landat - hittat platsen där jag vill leva, överleva, bedja, spela, spendera, med mera. För några av er kan det vara svårt att relatera, men ni måste observera att jag är ny här.

Min svenska är inte den bästa, men det är inte dåligt att också testa.

Stockholm har ändrat min tanke om världen, förut bara en liten kula, men så stor är den. Varje dag när jag kommer hem känns det som om jag har lärt mig nya saker. Kunskaper om allting, allting runt mig, allting kring mig, allting jag behöver.

Varje människa i Stockholm har sin plats, har sitt moment att ta sats för att öppna nästa kapitel av livet. När jag tittar på folk behöver jag ingen tolk. Varje människa här har sin åsikt, åsikt som ingen kan slå ner, inte ens min. Att våga stå för den man är och för vad det innebär. Det som gör oss så rika är att vi är helt unika. Stockholm har en stor densitet, för att den håller vår identitet.

Varje morgon är som vattendroppar, så snabbt går alla människors kroppar. Och här står jag i mitt nya land var jag passar in bättre än jag tänkte förut. Här kan jag vara mig själv - här kan jag öppna dörrar för nya val, för att i Stockholm systerskapet har äntligen hittat mig. /Gerda

Mitt Stockholm En efter en slår knopp efter knopp fram längs trädens alla grenar som snart väntar på att få hitta ut och finna ut. Vänta. Nu slår de ut. Blommor tonas fram på ängen längs vägen i lägen i sommartid, och ett efter ett det faller från träden. I lägen då vägen försvinner under ett hav av röda löv, då hösten är framme vid sitt vägstopp. Sommartiden flyger men smyger iväg längs horisonten och inget finns längre kvar. Snart syns inte heller några löv på trottoarkanten. Hösten är borta och väck istället väcks snöflingor till liv. Ett vitt täcke på vägen i lägen i vintertid. Ett år passerar. En månad levererar. En vecka gror och en dag går. Och här jag står.

Det är tiden. Tiden och samhället vi lever i. Hur jag idag efter att ha levt i 14 vårar backar tillbaka till min tid och frid på Söder. Redan som liten var jag fast i min harmoni och sjöng på min melodi.

För det var musik. Blomstertiden närmade sig med lust och fägring stor. Sommaren var på väg, inte bara en sommartid och sommarfrid. Utan också ett syskon. Tillsammans med våren som flög iväg längs gatorna som fylldes med glass och mycket klass till Kärrtorp vi kom.

Då han kom. En bror. En önska med grönska och så fick önskan sin grönska. Jag minns leken i eken med fnitter och kitter. Då mina fem vårar passerat och min brors 3 somrar levererat vi på Riksrådsvägen kom. Snöflinga efter snöflinga som från himlen föll. Julen var vid sitt vägstopp med tusen juleljus på jordens djupblå grund. Får jag lov att sjunga julens alla visor ända till vintern lämnar och en ny sång skall sjungas. För vår som är vår skulle komma och omfamna oss alla. Längs kvarteret värmen gror och blir stor. Majbrasor fattar eld i April i lägen i vårtid.

Smygande och flygande våren försvinner nu tillbaka längs gatorna och i lägen vid sommartid, då värmen gror och blir mer än stor. För blomstertiden närmar sig med lust och fägring stor.

Ett år gick, ännu ett år passerat. Och ett till liv med en plats på jorden kom. En till bror. En önska med grönska och så fick önskan sin grönska. Historien om den utopin. Nu vi vänder blad säger vår rad.

Tiden är en klocka som bara tickar, vart man än tittar. Stockholm i famnen längs hamnen vi går.

Tunga matkassar som gungar fram och tillbaka av människor längs gatorna. Samhället lever alltid under en tid, men inte alltid under en frid. Pensionärer, missionärer och resenärer finns.

Rasister och nazister finns. Då en del bara står och tittar på. Krossa och frossa rasismen och nazismen. För människor från alla sorter och orter finns och kommer alltid att finnas. Bredäng och kärrtorp och lite till. Afrika till Jamaica. Irak till Iran. Då i Stockholm finns det alltid individer och meriter. I mitt Stockholm skulle alla få vara med, men i Stockholm kan endast vissa vara med. Den där tiggaren som på gatan satt, utan mat och tak. För som inte kunnat ha med allt sitt flak. Den nyinflyttade pojken eller flickan på andra sidan gatan som flytt från land till land, och som spytt på grund av andras glåpord och annat trams och flams. Ett utanförskap. Åh vad de får utstå. Men låt mig sträcka ut en hand till de som allra mest utsatta i landet är. I min drömvärld skulle jag med alla identiteter och densiteter i Stockholm i famnen längs hamnen gå. Och inte behöva nypa mig i armen och inse att jag drömmer, men ej glömmer en rättvisas stund. /Elvira

Mitt Stockholm Södertälje… jag vet fortfarande inte om ja ska säga att jag bor i Stockholm, men vad är Stockholm egentligen, Jag har aldrig gillat Stockholm, jag har bara åkt åkt upp till Stockholm för att jag måste.

Stockholm, jag hatar Stockholm, stadens vidriga utstrålning. Titta bara på konstmuseet, ger en miljon för en dålig målning.

Stockholm, jag hatar Stockholm… I Stockholm ligger det sprutor och människor sövda för att bedöva deras känslor som flödar.

Jag växte upp utanför stan vilket var bra så jag slapp se det som inte var bra.

Som små sprang vi runt och lekte, åren gick vi blev äldre, vi blev värre.

Jag kan ju inte heller säga att Tälje var bra när man läste i tidningen eller lyssnade på nyheterna och hörde att de hade hittat någon sönder skjuten i ett garage då räcker inte bara bandage.

Detta lever folk med varje dag varje timme varje minut varje sekund av deras liv sådant suddas inte bort bara för att folk glömmer men de andra drömmer om detta varenda natt. /Filip

Mitt Stockholm Världen har aldrig vart utopisk, den har aldrig vart på topp och det har varit saker som hänt som har fått mig att känna på bott. Men världen har inte gett upp hopp, om att saker ska gå bättre. Vad skulle denna värld vara utan hopp, en värld utan hopp är som en musiker utan musik, som sommar utan sol eller som kung utan rike.

De största förändringarna har kommit från personer som vågade stå upp, Matin Luther King, Nelson Mandela Mahatma Gandhi listan går vidare, men en person kan inte rädda allt. I vissa länder kan personer gömma sig bakom en tro, och personer kan hamna högt i politiken genom att hata och knata om invandring eller rasism. Detta är vad som har fått mig att tappa hopp.

Hur allt detta hänger ihop med Stockholm? Det gör det inte, det är min poäng, vi var aldrig där när revolutionen hände, vi var aldrig där när frihetskämpar hängdes, vi var aldrig där när hoppet sattes på test eller när nazister var som flest. Vi har varit neutrala så väldigt länge, medan i andra länder mängder av personer blir nedskjutna med pistoler som de får av länder som Sverige eller värre. För några år sen var vi en av de bästa på att skapa vapen, men det brydde folkets sig inte om. Jag tror att personer bara har empati för saker de orkar med, en tonåring orkar inte ge pengar till tiggare men orkar hashtaga nobully på en värdelös bild. Men längst där inne vet hen att det inte räcker till. Det värsta är att jag inte är mycket bättre.

De bästa sakerna som denna värld har gjort är saker som vi alltid har trott varit självklara som lagar som säger att du inte ska mörda eller hata. Nu behandlar vi små problem som inga batteri på sin mobil. I andra länder det bränner, misshandel i gränder och allt detta händer för att folk, inte mängder, men folk inte tänker konsekvenser och inte vill ta ställning. Som jag sa jag tror att de flesta gör vad de orkar.

Nu börjar det ta slut på denna dikt, och jag kommer inte att sluta allt med negativ konflikt. Mitt sista stycke kommer att handla om positiv förändring, detta blir nog en bra inlämning. En dålig sak kan också var bra, för varenda misstag lär vi dag för dag. I denna fas är människan ingen bra ras, men i framtiden då generationen är våra barn då tror jag att våran ras att rättat misstag som vi har gjort idag och världen kommer att se ut som den ska. /Lukas

Mitt Stockholm Här finns asiater, araber och afrikaner, ja många sorter. Vi har Bredäng och Alvik, många förorter. Inne i stan går de stressat hem med matkassen i handen, barnen i famnen. De bara tänker, tänker på helgen, måste välja en. En sida av tullarna, en åsikt, blå eller röd, kommunist eller kapitalist. Här finns skildring, och gruppering i viss dosering. En oskriven lag, bara slag mot framtidstron. Alla lever med depression: ingen reaktion mot vad som händer. Mitt Stockholm

Nej, här är inte allt frid och fröjd, för SD har nått sin höjd, böjd står man med blicken mot marken, och varken du och jag är nöjda med vad vi blivit, skrivit så vidriga saker till varandra, Cassandra, 6 år, hon skäms över hennes hud, gud, vad har detta blivit av?... Vad ska vi göra för att lösa denna skit? Hit, hit kommer man ju med möjligheter, vill ej ta del av dessa elakheter, hemligheter som ligger under ytan.

Oavsett vad är vi ändå människor, vi bara söker, ja vi söker efter en identitet och någonstans att passa in!

Finn dig själv. Finn din åsikt, vår plikt, vår plikt mot samhället. Toppenstället, mitt Stockholm, ja men så är det väl?

Vi är blinda, behöver bli påminda om kärleken, sveken vi människor gjort mot varandra. Tänker du verkligen be henne utvandra? Vem ska vi klandra? Vems fel är detta? Cassandra försöker tvätta, tvätta sin hud, vill ej ha den bruna färgen… Det gör så ont ända in i märgen.

Låt inte samhället ta ifrån dig dig själv, var den du är, och bara bli inte sådär, en sån där tvär, sär som bara svär och lär, sina barn om “Sveriges traditioner och värderingar”! De behöver uppgraderingar, sluta upp med dramatiseringar. Tänker ej deltaga, behaga, mottaga dessa fasoner, vill ej höra era versioner, så lär er acceptera alla nationer. Cassandra vill ju bara leva, sluta va så jävla skeva.

Min stora fråga är: hur ska det bli? Tvi, för hur det ser ut idag, tvi för våra avslag, tvi för de så kallade blåa och gula i vår riksdag. Ja, jag vet att Stockholm är vackert, oh ja vi har potential, men runt oss - ett plåtskal. Kallt och hårt, rasismens hjärta, människornas smärta. Med en dimma av sorg, vi gå på våra torg. Ängslig och rädd, vad ska de tycka, vad ska de tänka? Och till er jag vill skänka, mitt Stockholm.

Tänk er ett Stockholm fritt från diskriminering, fixering, utan blockering, degradering, manipulering, gruppering, vänta... Vi behöver en justering. Tänk er ett Stockholm där kvinnor är hjältinnor, ej bättre än män bara dess motsats, slippa hotas av våld, inte kallas lättsåld. Tänk er ett Stockholm där vi får leva i frid, ingen lämnas brevid, vi går hand i hand, värsta sagoland. Vem vet, jag kanske drömmer, men jag vill ej att ni glömmer… /Emelie

Mitt Stockholm Fem barn på Söder skojade och lekte kull. Det var full fart och dagarna rullade på. På söndagarna gick vi på bio klockan nio. På Medborgarplatsen fanns barn och alkoholister, 50- och 90-talister. Efter varje år det gick så såg jag Stockholm på ett annan sätt.

Jag tänkte Stockholm vad är det egentligen? Äntligen kan jag se vad du ger. Du ger massa möjligheter och förtroligheter. Efter varje meter jag går så tänker jag på hur mitt Stockholm ska vara. Mitt Stockholm ska ha gamla som inte ska svamla och unga som ska gunga som barn. Det ska vara en glad stad, önskar att det var så.

Men jag observerar att man ser 14-åringar som uppför sig som 25 år, dom både röker och dricker.

Blir vuxna för snabbt, har knappt vuxit klart. Men när jag blir mest ledsen är när ett barn skriker: hjälp hjälp!, och alla ignorerar som det vore inget. Alla är upptagna med sitt eget, är lite fega. Ju starkare barnets röst hörs, ju snabbare folk går.

Ibland kan det vara lite bråkigt men det är bara att kämpa, men förolämpa inte någon. /Aziz

Mitt Stockholm Mitt Stockholm har stora villor med småbarnsfamiljer. Vad är det som skiljer? Normen är sig lik från hus till hus, inte mycket avviker. Vi sviker inte normerna vi alla lever efter.

Vi är alla svenska, och ser så ut. Något SD skulle gilla, är inte det tur. Men ändå tror jag på mina grannar, att dom stannar när något låter fel. Dom vet väl när man säger till, det hoppas jag att dom vill. Säger till dom gamla gubbarna som inte bättre vet. Grubblarna, grubblarna grubblar på dom åsikterna av dom gamla gubbarna och dom som inte kan ta ett steg tillbaka och titta sig omkring. Titta, titta dig omkring. Vad behöver ändras? Jo, du. Du som tycker du är bättre än andra. Sluta klandra, klandra inte dom som inget gjort.

När jag var liten trodde jag att rasism och diskriminering var något som bara fanns förr. När det egentligen fanns överallt utanför min ytterdörr. Alla går vi hem och stänger våra dörrar, låstas att allt är bra. Men nu måste vi dra, dra ut alla ur dimman som dom fastnat i. Vi måste se klart, för det är dags för en ny start. Vi måste ändra rikting, framåt, framåt, framåt. Och vi stannar inte för än alla har det bra.

Det ska inte finnas någon rasism, eller homofobi. Jag vill inte höra talas om något trakaseri. Jag tror att vi kan klara det, att vi kan överkomma det som idag är våra normer. Vi ska ändra våra former, former på samhällen som inte längre håller.

Men det här är inte mitt Stockholm. Jag har aldrig blivit diskriminerad eller ifrågasatt på grund av min hudfärg. Men jag känner ända in i min märg, att det är fel. En hel del behöver ändras innan vi kan kalla världen hel. /Ella

Mitt Stockholm Rasism utförs inte av monster. Den utförs av sådana som du och jag.

Jag skulle hem klockan var fem, jag går längst stigen då startar krigen. Svart och vit hudfärg dom bråkar med varandra som om de inte känner när det gör ont, som inom deras mamma.

Mamma hon sitter hemma och gråter hela dagen, ibland så kanske hon till och med vill gömma sig i hagen..? Vem vet, jag ger henne en femma. En femma för att hon är den hon är.

5 av 5, jag svär hoppas hon känner sig känd. Känd för hennes moderliga mod, hon tar hand om pojkarna som om de inte var en bov.

Frihet är bra men pojkarna de gör inte som de ska, allting handlar om blindhet och utnyttjar frihet. När jag är på väg hem går jag längst centrum och ser tiggarna leta efter ett hem och de försöker hitta kärleken. De fryser och är alldeles blåa, ingen mat, inget hem mitt hjärtas delar och slits en efter en.

Allt är samhällets fel, de samarbetar ej. Jag önskar att de kunde lyssna på mig, för jag har åsikter som angår dig. Dig som person, oss som invånare det vi gör, ja det påverkar samhället.

Efter valet så kände jag mig inte trygg, kanske kompisens föräldrar inte vill ha mig hemma.

Hemma i Sverige här jag bor, kanske Gambia är bättre? Jag vet inte vad jag tror. Men jag vet vad jag tycker och rasismen är inte okej för en tjej som mig, min hudfärg är svart, okej? Det spelar ingen roll om man är svart, vit, gul eller gay. Vi alla är likadana på insidan.

Svart och vit det spelar absolut ingen roll, vi går tillsammans i en flock på väg mot samma håll skillnad, från denna sida till den andra samma blod, vi måste öppna våra ögon och vara självgod. /Tabu

Mitt Stockholm Jag går under träden i Vasaparken, svalor i skyn och löv på marken. Jag tänker på hur Stockholm förändras under åren, och att det tar sådan tid innan det slår en. Innan man förstår att den skönaste staden, de e den. I mitt fokus är du drömmarnas stad, det är här jag ser klart, klimatet blir svagt men det är fortfarande underbart. Jag har gott om minnen du skänkt mig, nu är staden byggd på människor som sänkt dig. Så Jimmy! Vill du göra Stockholm bra är det bara att packa och dra. Så ett bra Stockholm, men inte för alla.

Hemlösa romer som ville nåt annat, jag ser dom ibland när jag tittar från vagnen, försöker hitta ett ställe som är varmt över natten. Inte nog med att staten vill skicka hem dom, skicka hem dom där dom kom ifrån, och dom kom ifrån svält och krig. Fråga: Har dom då valt att komma hit?

Så snälla mister Svensson kan jag få dig att lyssna, utan att snacka om droger och fitta.

Förlåt mina systrar för sättet jag sa där. Jag använde det som ett sätt att förklara, hur galna budskap har gjort oss så vana till en grad att vi tror att det är det normala. Det är PINSAMT! Blygsamt, tveksamt, tröttsamt, skrytsamt, känslosamt, slitsamt, smärtsamt, plågsamt, det är PINSAMT! Det är Stockholm idag. Vad kan jag säga, det enda dom vill är att preja. Dom prejar lagar, anklagar, jagar en stackars pojke som knyckte en limpa bröd för att försörja familjen och familjen är inte hel, dom bor i ett garage utan el, aa det är som ett fucking spel. Och vad gör pojken? Jo han springer, medan mini-hitler sitter i riksdan och pekar sitt vidriga finger.

Så ett bra Stockholm, men inte för alla. /Noah

Mitt Stockholm Flickan står där utanför staden, i ett annat land som ligger på andra sidan den stora hagen.

Hagen som delar svart och vitt, svarta där och vita här, ingen möjlighet att falla och bli kär. Det tär från hjärtat, precis som när Västerort faller isär.

Barndomen min fortsätter genom glömska, den svarta flickan hon har en önskan. Önskan att inte bli behandlad bra eller dåligt, just för hennes hudfärg som bara får synas uppe i ett berg. Se bilden av henne och hur hon lever, du kanske känner igen dig? Jag vet inte…

Annan hudfärg och färgen svart, vi är utanförskapet som de tror är på jakt. På jakt efter deras skatter, stad och borsta bort deras kultur men så är det inte - nej! Vi har bara kul. Kul för att vi har ett hem där vi är trygga, fria som fåglar ute på Stockholms brygga.

Men tillbaka till flickan med det inte så raka håret, hon står där men tårna frusna som på våren.

Hennes lockar hänger och dinglar, som i tunnelbanan där killarna svingar. De svingar med den högra och sedan med den vänstra, i förorten de kallar Flempan.

Kriminaliteten växer och växer, dessutom bland unga pojkar som fortfarande uppfostras, och det av den svarta mamman dem kallar Manyana. Hon springer runt på gatornas stora torg. Hon skriker hjälp mig, jag finner inte min boy!

Pojken som är hennes sitter ute i slummen, där barnen, ja, de slåss om hungern. Hungern växer i slummens gator, medan mamman hon springer som om hon jagar apor. Hennes hår är tjockt, hennes ögon bruna, dessutom kallar de henne för Luna.

Ett vackert namn, det må jag säga, med Afrikansk bakgrund som hon bara kommer ihåg för en stund. För här dömmer rasisterna oss från hur vi ser ut och vart vi kommer ifrån. Lär känna oss så kanske du börjar tänka inifrån.

Ska jag hjälpa att leta? Men jag kan ju vara som de andra och retas. De skrattar och hånar henne på stora som små gator och när hon vänder sig står pojken med handflator skurna som om han blivit attackerad av en alligator.

Det är ju inte som det ska när mamman är inblandad med någon som leker professionell, de kallar henne psykolog medan barnet är nära på att hamna i en cell.

Så grov bild, jag vet. Men sanningen den är stark som när unga tar knark. De langar knarket som om det vore snacket. Men om de ej har packet då hör man pangen.

Nej, här är droger inget vidare men respekten den för man tillsvidare.

Jag sätter på TV:n och lyssnar på MITT Stockholms nyheter. Det sägs att Mohammad Abdulahi en svenskmedborgare har blivit skjuten. Han har blivit skjuten. Skjuten i bröstet och att han är en brottsling. Men vad för brottsling? Hans brott han har begått handlar inte om något skott. Det handlar bara om djur som inte tror på annan kultur.

Men detta är alltså allt de så kallade “rasisterna” ser, negativt och att det är här alla brott bergår. Låt mig berätta den verkliga historia så kanske jag kan ändra på hur du mår.

Detta är mitt hem, mitt hem där jag har växt upp. Jag och kompisarna sprang på gatorna, gårdarna och i skogarna men ändå hända inget. Det är inte farligt som media säger, för det är här jag för första gången blev kär i blomman som växer bland all trä.

Min uppväxt har skett på dessa stora som små gator, i dessa lägenheter och med denna bakgrund. Jag är inte som dig och du är inte som mig, rasismen är bara en skitgrej.

Killarna som hänger i centrum, de är inte farliga och tro mig jag vet för jag lever inte i blindhet. De har varit mina bröder från dag ett, vi gick på dagis tillsammans där de skyddade flickorna. Vi är evigt tacksamma, för de gör det ännu än idag. De låter ingen röra medan de står där på rad.

Vet ni vad detta kallas? Det ska jag säga er! Här i förorten kallar vi det för familjekärlek. Vi är en familj i förorten, alla känner varandra, därför delar vi på bankomatkorten. /Elika

I Stockholm springer människor Människor i gympaskor Stressen sprids från person till person Aldrig kan man hitta ron Stockholm är en storstad där alla bilar står på rad Trafiken i stan går sakta För alla bilar får du akta Föräldrar springer med kassar på stan Hämta barnen, köpa gran Över plattorna på Sergels torg En gumma springer med sin korg In i affären för att köpa mat Springer snabbt för att undvika hat Från mannen irriterad Skyndar sig frustrerad Bort från kassan, ut i stormen Kvinnan skriker, tappar formen Mannen skäller, släpper kassen Hunden bakom blir kliven på tassen Mannen tar kassen och går iväg Han ser det som en flyktväg när tunnelbanan kommer Och från bråket han undkommer

Det bara regnar och regnar men ingen snö Alla barnen längtar tills de vill dö Men efter jul så kommer snön Och då blir snabbt is på sjön Ingen snö på marken ligger Bara slask som tigger och tigger Tigger för att bli plaskad i Men inga barn vill blöta bli Bakom allt sämre Kommer allt det främre De gamla fina husen Om inte hundra så tusen De stora träden gröna Och blommorna så sköna Skogen är så fin Och till blommor kommer bin Flyger över gräset Över blommor kräset Ja allt detta fina Får Stockholm att skina Så om du kommer hit Tänk inte på allt skit Tänk på det bästa Och för vidare till nästa /Karin

Mitt Stockholm Att växa upp i Stockholm med alla aktiviteter är i realiteten värsta möjligheten.Men att bo i en storstad är inget jag bad. Visst det är skönt finns väldigt mycket att göra, men inte så prisbelönt. Det är ej lönt för all press leder till stress.

Det finns otroligt många olika kulturer det är roligt men inte otroligt. Muslimer, kristna, buddhister finns här i Stockholm, Svarta, vita är en väldigt stor skillnad här i Sverige enligt vissa, de fnissar tills de kissar på sig. Fnissar för att de tycker att alla inte är lika värda.

Men rasism är inget vi vill ha i Sverige! Det är inte bara Sverige som har det här stora problemet, utan hela världen. Utan våran hy skulle ingen vilja fly. De flesta ungdomar inser inte när de använder rasistiska skämt mot varandra t.ex som när det kallar de svarta för neger, negerboll det är väldigt oförskämt, obekvämt för dem som blir utsatta för det.

Gud vad jag tycker synd om rasister! De ryker säkert snart, men inget man kan vara säker på. Rasism är en av de största problemen i vårat samhälle , visst det är trist men snart en blir det tvist. /Aji

Mitt Stockholm Med glassen i handen och solen i dammen, eller kammen i håret när man fixar sig fin inför dejt på restaurangen Står på en bro i hamnen och ser på båtar som rest runt bland landen och stannat i sanden. Färglada Stockholm med träd och Vaxholm, med utsikt över kyrkor och berg och dalbana eller längst ner i en tunnelbana på väg till konserten med Adriana.

Men nere i tunnelbanan sitter tiggare utan mat och folk går förbi fulla med hat. Å på de mörka vägarna där ingen vill gå sitter nån och söker skydd i en vrå. De som inte fick ta nån lektion har ingen frizon, ingen tron, minus en miljon och bara en vision.

Stockholm kan ses på olika sätt, där nån inte blir mätt medans andra äter från en assiett. Eller där vissa blir tvingade till att lära sig saker, till exempel bli kock och expert på alla smaker, medan de själva bara vill kämpa mot massaker.

Vi måste jämna ut vår stad, göra den rättvis och lika för alla. Vi måste våga vända på nästa blad, våga se vad som finns på nästa sida. Å där vi står, alla tillsammans. Alla lika men ändå olika. Alla med olika drömmar, med olika liv, två, som från olika världar. Men det finns ingen som ber dig efter vad du inte uthärdar, bara att se nån i ögonen och respektera. /Hanna

Mitt Stockholm Mitt Stockholm är både bra och dåligt.

Dåligt för de som tigger pengar, bara ligger försöker inte fixa något att sälja. Är inte bra på att välja, kanske inte bra på att sälja. På gatan finns det också alkisar, alkisar som stinker hinkar hela dagar sen så spyr de när de ligger på magar.

De som ska leka coola, ska vara störst av alla för de måste leka balla, men egentligen är de bara kalla.

Men det är också bra i mitt Stockholm för jag kan skejta mycket. Tycker om att skejta med kompisar. Skejtar mestadels överallt i: Skarpnäck, Rålis och kanalplan - jag kan göra vissa trick bättre än andra. Det är nice att cruisa till parken på en bra sommar dag. /Fabian

Mitt Stockholm Nu ska jag göra något ni inte vill höra det kommer att störa jag ska framföra mitt spoken words, Jag börja springa det börja ringa, jag mådde dåligt det lät fånigt de va jobbigt jag titta på the hobbit i somras det var snobbit, inte min stil men shit han hade en pil och jag hade en fil jag skulle göra den vass men den blev kass, han undrade jag slumrade dom beundrade min ledarskaps figur, jag sa hur känns de jag lurade dig du kurade dig sen jag burade dig, din apa jag kan inte skapa rim men dom gapa vi vill ha mera av ditt rim, i gamla stan är det fullt av lekande barn tvekande på dan för att det är stan fullt av bilar inte pilar med dödshot, man kan skada sin fot på trottoaren dom går till baren dricker en bärs sen tar den tidigaste bussen har bråttom hem till duschen sen till fest det är det ungdomar håller på med mest.

Vissa drar på fest, andra lever i protest. Jag är van med att aina är på span hela fucking dan, softar vid en fotbollsplan. Blev attackerad av svan sen en huligan som sa “jag vill ha barn” aina klipper din kran, det finns en pundare i orten han meckar upp en femma i porten, vi hämtade kniven vi snitta han blev efterbliven det är livet för dom kriminella ja dom som inte är officiella dom kan skälla sen bryta lagen ta sig i kragen nej det går inte för dom får en box i magen.

Ja Stockholm är uppdelat i två delar, vi spelar boll vi har koll på orten ingen pundare i porten han la upp korten på bordet de va det speciella ordet som behövdes för att sätta dit den för mordet.

Allt är frid och fröjd han är nöjd för att säkerheten blev höjd . Det är mitt Stockholm. /David

Mitt Stockholm I mitt Stockholm där brott begås. Från kärlek till ex, lamporna släcks. Våldtäkt…

Här mammorna ber, ber för sina döttrars säkerhet.

Sen ni mammor där hemma, desperata efter bränna, att ni glömmer era döttrars behov, behov av övermod, Kvinnor diskrimineras, vi måste agera! Agera genom att informera de omedvetna. samarbeta och stabilisera samhället med flera.

Sirener ljuder, blåljus blinkar för en alkoholist som hinkar.

Ungdomar på vift, gör brott, för beroendet av behovet är en drift.

Status skapas av övervåld och själen är såld. Stockholm bakom ytan kokar med människor i gryta.

När natten suddas ut och morgontimman är slagen, blir Stockholm ett med dagen.

Vacker i sin glans, men en fasad i trans. /Ammie

Mitt Stockholm Vandrar längs Skarpnäcks långa allé - vad är det jag ser? Jag ler, det är mitt hem. Jag köper pipas påse för fem. Orten det är här jag bor och det är mitt hem.

Grabbarna i min ort står och chillar i en port, de bär på nike keps, och barnen vill följa i deras steps. Men deras steps är inte rätt, de är bara fyllda med svett. Svett från att fly från aina, barnen som springer är från Ukraina.

Man kan fråga vad aina är?, det är det nya namnet polisen bär.

Vi har fler ord som, jara, para och ax. Dessutom finns det ett ord vid namn 1lax.

3 streck på min dress, ingen stress, känn ingen press. med buketthat på huvudet Mitt Stockholm, min ort, mitt skarpnäck jag repar söderort. /Ida

Mitt Stockholm Jag har bott hela mitt liv i Brandbergen varenda dag samma saker igen, blivit van sen jag va barn inte från stan. Vi spelar fotboll vi e tillsammans vi har koll. Vi e alla bröder våra mammor föder, vi blir fler. Orten blir känd mer o mer. Alla ler.

Sedan börjar alla fucka, snatta pappa börjar lacka, backa. Besviken som liten men du kommer tacka för du kom undan skiten. Jag såg han bli slagen i magen sprang hem spotta ut blod o slem.

Ni tror nåt annat för vi stannat här, kom hit se och lär. Våra hjärtan är lika fina som färska bär. Va beredd på försvar folk kommer o tar fuck den här världen, vi behöver dom där svärden. /Ismail

Mitt Stockholm Huvudstaden i det land vi kallar kallt Men ingenting är alltid som en dans Människor tigger för att överleva Alla andra tittar upp för att inte möta Blicken, blicken som bara är sorg, skam.

Damen sitter vid pendeltågsstationen där vi går och går men hon aldrig får.

Dag in och dag ut.

Men ingenting Händer!?

Vad ska hon göra??

Tre månaders policy hon måste få höras, höras av Sverige, desperat för att inte åka tillbaka det land så kallade “hem”.

Vi måste ändra Vi skickar hem människor, tillbaka till ett land där det är krig. /Alva

Denna bok har kommit till under KUL1415 – Kulturår för barn och unga i Stockholm 2014–2015. Syftet är att barn och unga ska ha roligt, få upplevelser och inspiration som ger nya vägar för lärande, nyfikenhet och engagemang.

I Stockholms förskolor och skolor är kultur ett viktigt inslag i lärprocesserna.

På www.kulan.stockholm.se erbjuder kulturlivet en stor mängd aktiviteter varje år.

Tryck: Edita Bobergs AB

Mitt Stockholm Hur mår Stockholm egentligen? Hur ser stadens ungdomar på sin omgivning år 2014/2015? Mitt under valåret 2014 fick eleverna på Fryshuset Grundskola i uppdrag att berätta om sitt Stockholm. Berätta hur det känns att vara ung, hur asfaltens puls dunkar i takt med livet de lever, hur vänner, kärlek, passion och politik bryter sig in i vardagen. De målar upp en stad fylld av möjligheter, orättvisor, frustration och glädje.

En stad vi alla delar, en stad vi skapar tillsammans.

Med inspiration från spoken word-scenen har eleverna jobbat med egna texter inom ämnet svenska. Eleverna har samtidigt haft chans att stärka budskapet genom att kombinera texten med en egen bild som de har skapat under bildlektionerna.

Detta är deras ord.