Förord Visste du att det finns en hemlig ört som bara växer under en sten på bödelns gränd i Gamla stan? Har du hört talas om svärdet av eld? Nej, det hade inte jag heller förrän jag läste berättelserna i den här boken. De utspelar sig i medeltidens Stockholm och är skrivna av klass 5 på Hjulsta grundskola. Första gången jag träffade klassen var under en stadsvandring i Gamla stan en kall vinterdag 2014. Klassens lärare Roberta M. Johansson berättade kunnigt och engagerat om legenden om Sankt Göran och draken, de dramatiska händelserna under Stockholms blodbad och mycket annat som har utspelat sig i de trånga gränderna. Vi fotograferade, ställde frågor och föreställde oss hur det kunde ha varit på den tiden. – Vad det måste ha luktat illa! – Och tänk när blodet rann här … I skolan skulle eleverna sedan skriva berättelser. Vid tre tillfällen fick jag i egenskap av författare komma och tala om vad som gör en historia spännande att läsa. Vi gjorde också olika skrivövningar för att få fart på skrivandet. Den största insatsen stod dock eleverna och deras lärare för. Vilket enastående arbete ni har gjort! Ett särskilt tack vill jag rikta till Cilla Dalén, skolbibliotekarie på Hjulsta grundskola, som såg till att Roberta, hennes elever och jag fann varandra. Nu är berättelserna från medeltidens Stockholm klara och tack vare projektet KUL1415 blev de en riktig bok. Jag är väldigt glad och stolt över att ha varit med på vägen. Förutom att det nu finns en väldigt spännande bok att läsa har jag fått se ett gäng författare växa fram. Till alla elever i klass 5 vill jag säga: fortsätt att skriva, det finns många som vill läsa era berättelser! Annelie Drewsen, författare och journalist www.anneliedrewsen.se
Bagerskan och Skomakaren Det var fest på Stortorget för drottning Margareta kröntes. Det var en perfekt dag för att sälja massor av bröd, kakor, bullar och massor av andra bakelser, tänkte familjen som var bagarna på Stortorget. De var fem personer i en liten lägenhet. ”Pappa kan jag ta hand om bageriet?” frågade Linnea som var 13 år och var näst minst. Linnea hade långt och blont hår, när hon bakade måste hon täcka sitt vackra hår. ”Men pappa du sa att jag skulle ta hand om bageriet ” sa Linneas lillasyster som var 12 år. ”Jag kan gå till bageriet med flickorna så de inte skapar en fejd. Dessutom om de vill vara med på en aktivitet eller om de blir uttråkade, så tar jag hand om bageriet ” sa Markus som var 15 år och var äldst.” ”Bra idé. Så vad väntar vi på? Börja förbereda er!” Äntligen var väntan över, nu började den stora festen. En ung skomakare gick till bageriet, han hette Anders. Han var vän till Linnea men det som familjen inte visste var att de var förälskade i varandra. Han frågade Linnea om hon ville dansa med honom. Och hon sa förstås ja! Senare samma kväll berättade Linnea för sin familj att hon var förälskad i skomakaren. De blev mycket arga på Linnea. De förbjöd henne att träffa Anders. I smyg skrev Linnea upp en plan, så att hon och Anders kunde få vara tillsammans. En natt vid tvåtiden, rymde dem och bytte namn. Så levde de tillsammans i alla sina dagar Slut… eller, kanske inte.
Veronica Gutierrez Apaza
Jag blir sugen på en kanelbulle
Varning för mardrömmar.
Av Mustafe Adan
Du är alltid rädd för läskiga historier
Straffet För länge sedan fanns det tre riddare som red jorden runt på sina hästar. De hette Sten, Ben och Gren. De kom fram till en mystisk stad där det fanns hårda straff för små brott. Om man ljög fick man sitt huvud avhugget och om man tjuvade skar man av handen. I den mystiska staden levde en grym man som hatade kungen så mycket att han hade kidnappat och ätit upp drottningen. Mannen hette Johan. Den starkaste mannen i staden hade lyckats fånga Johan. Han hette Fredrik och det berättades om honom att han som barn hade dödat sin egen mamma bara för att han inte fick några kakor av henne. Fredrick hade inte fått något straff för brottet och man sade att hans blod var magiskt och gjorde honom så stark. Kannibalen Johan kände till detta och lyckades döda Fredrik precis innan det var dags för honom att bli avrättad på torget. Johan högg Fredrik i bröstet och drack av hans blod. Han kände hur han blev starkare och starkare, och till slut kunde ingen i staden stoppa honom. Många modiga riddare hade försökt få slut på Johans grymhet men alla hade dödats på ett våldsamt sätt. När Johan såg de tre riddarna och hörde deras namn, skrattade han och hånade dem. Då smög Ben bakom honom och högg av hans hals i ett enda hugg. De tre riddarna lämnade staden men tog med sig Johans huvud som minne.
Solianas liv Det var en gång en kvinna som hette Soliana. Hon hade en stor en familj först men sen dog alla. De dog av pesten som spridits till hela staden. Men Soliana blev inte smittad. Soliana orkade egentligen inte leva själv, men hon sa till sig själv att aldrig ge upp, och det tyckte folk var bra. De flesta i alla fall. Soliana vägrade följa kungens regler. Hon valde att följa sina egna råd vilket inte var så bra för alla andra var tvungna att följa kungens regler. När hon inte ville följa reglerna, började hon blöda kraftigt näsblod. Det var ett straff om man inte lydde kungen. Kungen förgiftade Soliana genom att skicka ett bud till henne med en dryck. Hon trodde att drycken var bra men den var det inte, den var förgiftad. Hon började blöda näsblod helt plötslig. Hon blev svag och blek. Hon var ensam och lutade sig bakåt, så småningom slutade hon blöda. Men hon fick inget arbete och blev mycket fattig. Det var mycket skräp på marken och på gräset i staden, men Soliana gick ändå ut ofta för att få frisk luft. En dag skulle hon gå ut och handla. När hon var på marknaden på Stortorget, såg hon det hon ville ha. Men det var för dyrt för henne. Så hon handlade det som räckte till henne. Hon köpte vällingpulver, morötter och gurka. Sedan gick hon hem med de varor hon hade köpt. Nästa dag hade hon inget att äta till frukost för hon hade använt sina sista pengar. Hon började tänka och tänka och ju mer hon tänkte desto svagare blev hon. Grannarna började fråga sig om de skulle hjälpa den där kvinnan? Soliana blev väldigt sjuk den kvällen, hon började blöda ur näsan igen och även ur munnen. Grannarna hörde att hon grät och knackade på hos henne för att hjälpa den stackars kvinnan. En kvinna hämtade en handduk och de bar henne till sängen. De lyckades stoppa blodet.
– Tack för hjälpen. Sa Soliana. Grannarna svarade inte, de tassade hem till sig och kände sig oroliga. Soliana hade varit stark så länge men de trodde inte att hon skulle klara sig. Dagen efter sa grannfrun: - Följ reglerna om du vill fortsätta leva. Soliana bad till Gud men ingen visste om Gud skulle låta Soliana leva eller dö. Efter tre dagar dog Soliana. Folket sa att hon dog för att det inte var mening att hon skulle leva, och för att hon inte ville leva. Men… Det visade sig att hon inte dog på riktigt. Soliana trodde faktiskt att hon var död, men hon hade varit medvetslös i flera dagar. När hon vaknade, trodde grannarna att hon hade ljugit för dem och de blev mycket arga på henne. Soliana försökte förklara för dem att hon verkligen trodde att hon hade dött. Hon blev ledsen och önskade att hon hade dött på riktigt. En kvinna som hette Eira närmade sig Soliana. De blev mycket goda vänner. Soliana som trodde att alla hatade henne blev glad när Eira började prata med henne på stan. Soliana började känna sig tacksam och glad igen. Hon ville fortsätta leva och vara en god vän till Eira. Soliana och Eira levde länge, hade gott om mat, kunde tvätta sig och fick ett bra liv till slut.
Av Keshia Okoth
Åderlåtning låter inte kul
Åderlåtningen Det var en gång en familj som var rik för att mamman och pappan arbetade som skomakare och alla i staden behövde skor. De hade två söner som hette Valdemar och Markus. Föräldrarna lyckades övertala drottningen att dubba sönerna till riddare även om de inte var adel. Riddarna Valdermar och Markus tjänade mycket pengar för att de skyddade drottning Margareta dygnet runt. Varje dag tjänade Valdemar och Markus 10 riksdaler Efter en vecka fick skomakaren huvudvärk, han gick till en munk och bad om lite örter så att han kunde göra medicin. Munken sa att man ska bränna musskinn och mala det till ett pulver, blanda pulvret med vinäger och sedan smörja huvudet med salvan. När han var hemma bad skomakaren sin fru smörja huvudet med salvan. Nästa dag mådde han bättre. Han gick till klostret för att tacka munken för hjälpen. Efter en vecka fick han huvudvärk igen så han provade salvan igen men den funkade inte denna gång. Så han gick till en läkekunnig man som skulle åderlåta honom. Han tappade mycket blod i ett fat. Efter ett dygn dog skomakaren i stora plågor. En månad gick och hans fru fick också huvudvärk, hon hade mycket ont i huvudet, hon provade mussalvan men den funkade inte, hon gick till den läkekunnige mannen som åderlät henne. Det gick tre dagar, så dog skomakarhustrun. Valdemar och Marcus begravde sina föräldrar med stor sorg, efter begravningen fortsatte de med sina riddarkarriärer och blev berömda i hela rike för sitt mod.
Av Naja Touma
Nää! Jag är jätterädd för sprutor.
PRINSEN, ALMA OCH ORMEN Det var en gång en flicka som bodde i ett hus med sina föräldrar. Flickan hette Alma. Det fanns ett stort lejon som var inlåst i en bur på slottet. Kungen hade köpt lejonet från Afrika för att skrämma Kristian Tyranns soldater, hans värsta fiender. En kväll smög danskarna in på slottets gård och sköt på burens lås med ett armborst. De öppnade buren och lejonet hoppade ur. Lejonet sprang till skogen utanför Stockholm och hittades aldrig mer. Folket i Stockholm började undra vad som hade hänt med lejonet. De var glada att slippa det farliga lejonet. En kväll slingrade en enorm röd orm på Stortorget. Ormen kunde tala och sa åt folket att för att de skulle slippa problem måste de offra en flicka till honom varje år. Folket var mycket förskräckta, ingen kunde stoppa ormen. Det började talas om att det kanske var lejonet som hade förvandlats till ormen och skulle hämnas på kungen. Kungen brydde sig inte om ormen. Han var trygg i sitt slott och ormen kunde inte slingra in.
Varje år drog ormen en lapp ur ett kärl. På lappen fanns namnet på en flicka som skulle offras till honom. Det här året drog ormen upp en lapp med namnet Alma på. Ormen slingrade hem till Almas föräldrar och sa till dem: – I år ska jag äta upp er dotter. De skrek: NEJ NEJ! – Om jag inte får som jag vill kommer jag att förstöra ert hus och göra problem för er alla. Alma sa: – låt honom äta upp mig. Jag offrar mig för att ormen har ätit upp flickor förut och det har räddat staden. Nu är det min tur. Precis när ormen skulle sluka Alma, kom det en prins ridande in i Stockholm. Han såg den röda ormen och hann döda den med sitt svärd. Alma var räddad. Hennes föräldrar tackade den modiga prinsen. De bjöd honom hem till sig. De fick veta att han hette Oscar och var son till kungen av Norge. Alma var glad att Oscar skulle komma hem till dem. Prins Oscar tog med sig Alma till sitt slott. Hon var så nyfiken att hon tittade överallt. Hon öppnade alla dörrar och tittade in för hon hade aldrig varit i ett riktigt slott. Kungen och Drottningen tyckte om Alma. Oscar och Alma blev kära i varandra och gifte sig. De flyttade till Norge och Stockholmarna slapp vara rädda för lejon och ormar. Alla levde lyckliga i alla sina dagar.
Av Daler Ulugbekov
Usch jag avskyr ormar
Alexanders äventyr
Alexanders äventyr Det var en gång en kille som hette Alexander, han bodde i ett fint hus. I huset fanns det betjänter för familjen var rik. Alexanders far var änkling, han hette Reginald och var en berömd advokat i Stadsholmen, han var chefrådgivare för drottning Margareta. Alexanders farfar var uppe i himlen, när han levde hade han varit en stor riddare, han hette Sir Roland. Alexanders dröm var att bli riddare som sin farfar. Alexanders far ville att han skulle följa i hans fotspår och bli advokat, han var inte glad att Alexander drömde om att bli riddare. En dag, när de satt vid frukostbordet, sa hans pappa att Alexander skulle gå i en special skola. Alexander blev arg och det blev ett gräl mellan dem. Efter grälet gick Alexander till sin mormor Julia för att söka tröst. Hon försökte uppmuntra honom att följa sina drömmar. Alexanders mormor hade kvar farfars riddarrustning i ett vitrinskåp. När Alexander gick för att titta på rustningen märkte han att svärdet fattades. Han frågade sin mormor varför svärdet var borta. Mormor Julia svarade att det skulle bli ett uppdrag för Alexander att ta reda på svärdet. Hon gav honom en karta som skulle leda honom till de tre munkarna. Det var tre hemliga munkar som skulle träna honom i riddarkonsten. Alexander sprang hem och packade en särk, lite bröd, en bit ost och en bägare med öl. Han gjorde i ordning sin säng och skrev ett brev till sin far. I brevet förklarade han att han skulle på ett hemligt uppdrag och att pappan inte skulle oroa sig. Innan han gav sig iväg, ville han besöka den vackra Sara som var otroligt bortskämd, men Alexander tyckte om henne. Han sa farväl till henne men hon brydde sig inte för hon var upptagen framför spegeln. Alexander blev inte så besviken för han visste hurdan hon var, så han gav sig iväg för att hitta de tre munkarna.
Han vandrade till skogen utanför Stadsholmen, där sa mormor att han skulle hitta det stora tornet där munkarna bodde. Han drog i klockan och en av munkarna öppnade. De tog emot honom och träningen startade på en gång. I början var det jobbigt, men Alexander kämpade på och blev starkare och starkare. Efter tre veckor var han färdigt tränad. Under tiden berättade munkarna att de kände till Alexanders farfar. De sa att en ond kung hade mördat honom. Munkarna hade tagit reda på hans döda kropp och rustningen. De hade begravt farfar, gett rustningen till mormor Julia och behållit svärdet. Svärdet fanns nu högst upp i tornet med andra vapen från andra modiga riddare. Munkarna sa till Alexander att för att få svärdet måste han först döda den onda kungen som gömde sig i det svarta hålet i mörkaste skogen. Alexander gav sig iväg tidigt nästa morgon. Han vandrade djupt in i mörkaste skogen. Det var svårt att se och han måste tända en lykta för att hitta det svarta hålet. Han hittade människospår i marken och följde dem. Plötsligt blev han anfallen bakifrån. Det var den onda kungen som hoppade på honom från en trädgren. Han såg hemsk ut. Alexander och den onda kungen slogs våldsamt. Alexander kämpade och gav inte upp. Han blev träffad av kungens svärd på benet, började blöda och fick svårt att stå upp. När han låg och blödde på marken, tänkte han på munkarna. Kungen trodde att han hade dödat Alexander och vände sig om för att gå. Då kravlade Alexander upp, snodde kungens svärd och dödade honom med ett enda slag. Kungen rullade tre gånger på marken och dog med ett hemskt skri. Alexander lindade sitt ben med särken, tog med sig kungens svärd till munkarna och bytte det mot sin farfars svärd. Då började han sin vandring tillbaka till Stadsholmen. Han gick först till sin mormor Julia och visade henne svärdet. Mormor Julia blev orolig för hans skadade ben men stolt att Alexander hade visat så stort mod och lyckats vinna svärdet tillbaka. Hon gav honom rustningen och den passade perfekt. Alexander gick till sin pappa klädd i rustningen. Pappan kramade sin son och sa till honom att han inte behövde bli advokat om han inte ville, han fick bli riddare. Alexander blev dubbad till riddare av drottning Margareta. Hans dröm hade kommit till uppfyllelse. När Sara såg den stiliga riddare, blev hon kär och tackade ja när han bad om hennes hand Alexander blev en av drottning Margaretas bästa riddare. Av Hoda Sultan
Den ensamma flickan och sin hund Det fanns en gång en flicka som hette Katarina. Hon levde helt ensam. Katarina var elva år gammal. Hela hennes familj hade dött av en sjukdom som hette digerdöden. Katarinas enda vän var en hund som hette Aragon. Det fanns ingen mat på den tiden och Aragon höll på att dö av hunger. I staden härjade pesten. Vägarna kryllade av döda människor och smuts. Bland människor sprang svarta råttor och spred smittan. För att undvika att bli smittad var hon tvungen att bära en mask som såg ut som ett fågelhuvud. Katarina bodde ensam med sin hund i en liten vind på Stadsholmen. Hon blev mycket hungrig. Hon gick till sitt skåp, där tog hon fram fågelmasken. Katarina tittade ut från fönstret, det fanns svarta råttor överallt. Då såg hon en väg som hon aldrig hade sett förut. Vägen var tom på råttor. Hon tog på sig masken och gick ut. Katarina tog den nya vägen och kom fram till markanden. Hon stal bröd, mjölk och gryn och ingen såg henne. När hon kom tillbaka till vinden var det alldeles tyst. Aragon brukade komma och slicka henne, men inte nu. Hon letade överallt men hon hittade inte Aragon. Katarina tittade ut från fönstret och såg Aragon ligga där på gatan. Svarta råttor kröp på honom. Hon började gråta och gick ut med masken på, men hon vågade inte närma sig hunden och råttorna. Hon började kasta stenar på råttorna och de försvann åt alla håll. Hon rusade fram till Aragon och när han såg henne, började han gnälla. Efter en stund la han sitt huvud på marken och blev tyst. Katarina sa till Aragon: - du kommer att klara dig! Sen gick hon sakta tillbaka till vinden och tårarna föll på trappstegen. På kvällen kunde hon inte somna. Hon kände sig ensam, ledsen och mycket rädd. Nästa morgon tittade Katarina ut från fönstret. Hon såg inte Aragon men det fanns ett svärd där han hade legat. Katarina sprang ut. Hon tog upp svärdet, på det var inristat med suddiga bokstäver: DIN HUND lever. Katarina förstod att det var ett meddelande till henne. Hon satte sig på marken och gjorde upp en plan för att ta reda på vad som hade hänt och vart Aragon hade tagit vägen. Fortsättning följer… Nej vilken ”cliff hanger”! Jag vill veta fortsättningen ….
Av Abdirahman Ahmed
Den rika familjen För länge sedan var det en familj i Stockholm som var rik. Det var tre personer i familjen, en dotter, mamma och pappa. De var rika och de bodde i ett stort hus bredvid slottet. Så småningom blev de kungar i Stockholm. På den tiden fanns det en engelsk kung som ville vara kung på flera ställen. Han ville kriga och erövra flera länder. Kungen i Stockholm valde att kämpa emot honom. Drottningen blev mördad hemma på slottet av några engelska män som trängde sig in i huset, men kungen flydde med sin dotter, hon var bara åtta år. De sprang ut genom köket till bakgården där det stod en häst. Han red iväg långt ifrån slottet och han visste inte vart han skulle åka någonstans. Han tyckte att allt var hopplöst men han var glad att han åtminstone hade sin dotter kvar. Efter några timmar var hästen utmattad. De stannade för att vila. En gammal man kom och sa att de fick sova över hos honom. Kungen stirrade på gubben, men sa bara ”ja, tack”. Han frågade var huset var. Gubben svarade, ”precis här! ”. Gubben gick fram till en buske och drog upp den, så såg kungen ett hål med ett svagt ljus som sken över nattens tunga skuggor. Gubben sa: ”kom ner hit så är vi säkra.” Efter en stund lyfte kungen upp sin dotter från det kalla fuktiga gräset. Han gick ner i hålet med sin dotter i famnen. När han såg hur skönt det såg ut därinne, lade han sig tillsammans med sin dotter på de mjuka pälsar som låg utspridda på grottans mark. Det tog inte lång tid innan han somnade. Nästa morgon vaknade kungen sist av alla. När han inte såg sin dotter bredvid sig, fick han panik. Men då såg han att hon satt med gubben och drack örtte vid brasan. Han gick upp och gick in i det enkla köket. Där fyllde han en kopp med varm dryck. Han satte sig bredvid sin dotter. Gubben frågade kungen om han ville stanna kvar. Kungen svarade ja med ett stort glatt leende. Kom vi går till vår koja!
Av Kevin Cueto
Kom vi kikar genom fönstren
Tänk om någon ser oss, då får vi ögonen utdragna. Det var hårda straff på medeltiden.
TIGGARNAS ÖDE (1300-TALET) Det var en gång en fattig familj som var sjuka och hade inget hem. De bodde i Stockholm. De tiggde på gatorna och hade det svårt. Det var smutsigt på gatorna. Det var kiss och bajs i gränderna som människor hade slängt från sina fönster. Den fattiga familjen bestod av mamma, pappa och två barn, en pojke och en flicka. Flickan blev mycket sjuk! Hon svettades och hon hade ont i huvudet. Hon låg på en liten ryggsäck som var gjord av näver och de behövde hjälp. Föräldrarna och sonen gick runt för att kolla om det fanns hjälp att få. De såg ett kloster vid Helgeandsholmen, porten var öppen och de gick in. De önskade att de hade något att äta för de var så hungriga. De såg två nunnor vid trädgården. Pappan sa: -snälla kan ni hjälpa oss? Vår dotter har jätte ont i huvudet och hon svettas mycket. Hon har hög feber. .
En av nunnorna gick för att se om de hade några örter mot huvudvärk. Till sist hittade hon harsyra och järnört i klostrets örtagård. Familjen flyttade till nunnorna i klostret. Efter några veckor blev flickan frisk. Familjen gick tillbaka till gatan och då träffade de en man, han hälsade och de hälsade tillbaka. Mannen såg att de hade smutsiga kläder på sig och att flickan var fortfarande blek. Han sa till dem: -följ med mig, jag kan hjälpa er. När de gick in i mannens stenhus på Tyska Brinken, fanns det många råttor men mannen sa: - det är ingen fara. När de satte sig, fick de lite kall gröt av mannen. När det blev kväll, hade flickan svårt att sova och då kände hon något på fötterna och något högg henne i benet. Hon hade blivit biten av svartråttorna. Nästa morgon mådde hon illa och hon skrek så att alla i huset vaknade. Hon blödde mycket från benet. Familjen förstod att hon hade smittats med pesten. Mannen hade lurat dem och han hade lämnat dem i det lilla trånga huset. Han hade tagit med sig all mat och allting! Flickan grät så mycket. Pappan var arg på mannen som hade lurat dem och mamman försökte trösta flickan, hon höll om henne. Men det gick inte. Mamma blev smittad av sin dotter, hon började hosta blod. Pojken sprang ut för att hämta hjälp, han skrek: - HJÄLP HJÄLP! Men ingen hörde honom och då hade han inget mer att göra. Han sprang tillbaka till det tomma huset på Tyska Brinken och då såg han att pappan, mamman och han syster låg döda på golvet. Pojken grät och sprang långt bort och kom aldrig tillbaks igen.
Av Zahid Jaderi
Kvinnor på medeltiden Det var en gång en kvinna som hette Idun, hon bodde i Stockholm med sin man och sina barn. Idun hade ansvaret för hus och hem. Att ta hand om sina barn och sin man var hennes arbete. Hon lagade mat t ex griskött, ris och grovt bröd. Vitt bröd åt familjen inte så ofta, bara om det var fest. De rika kunde äta det lite oftare än Iduns familj. Idun hjälpte också sin man och hon brukade också salta, torka och röka kött. Familjen åt ofta rotfrukter, rovor, morötter, kålrot. Hon gjorde mest grytor av dessa. Under medeltiden då Idun levde, drack man mycket öl. På sommaren kunde familjen äta ägg för hönorna lade ägg då. Maten lagade Idun på en eldstad. Idun hade två barn. De hette Disa och Elin. De var tolv och fjorton år gamla. De hjälper henne med djuren. De hade fyra djur, två grisar och två hönor. De har inte mycket att leva på och det blir svårare och svårare. De har blivit fattiga och de sover ute. De har blivit sjuka och Elin hon har blivit mycket sjuka och alla var oroliga. Elin blev sämre och dog. Alla har försvunnit men Disa har kommit tillbaka. Disa har hittat tillbaka till det gamla huset som de levde i förut. Hon har inte hittat mamman och pappan. Disa har träffat en man som heter Elof och hon är kär i honom och han är kär i henne. De gifter sig till slut!
Det var nog inte så lätt att vara tjej på medeltiden
Av Faiso Mehdi
Den där skogen ser mörk ut. Jag tror jag vänder på klackarna.
Det var en gång en ensam fattig familj, pappa Erik, mamma Katarina och sonen Johan. De bodde på gatan i Stockholm. De försökte överleva. De såg andra fattiga folk bli slaktade av krigare och mäktiga riddare. En dag när de såg ett skepp segla förbi, ville Johan stjäla av maten de hade på skeppet. Han gömde sig och väntade tills skeppet öppnade sig, men då vällde det ut råttor ur skeppet och de fick veta att hälften av besättningen var döda. Johan blev chockad och skräckslagen, när han såg hur många råttor det var och hur många människor som var döda. Han sprang hem igen och berättade vad som hade hänt. Mamman Katarina blev arg på Johan för han inte hade med sig mat. Katarina sa ”Vi måste hitta mat för vi svälter.” Johan sa ”Men vi måste flytta! Ser du inte alla de där döda människorna, vårt land är förbannat! Vad ska vi göra?” Erik sa ”Johan har rätt, vi måste flytta.” Men Katarina vägrade. En svart råtta kom upp på Katarina och bet henne på armen ”Aj!” skrek hon. Efter ett tag började hon få svarta bölder på kroppen. Johan och Erik sprang för livet. ”Oh nej! Mamma är döende. Vi måste hitta mat och saker vi kan ha nytta av.” sa Erik. Johan hittade ett lik som liknade en riddare. Han tog svärdet och skölden från den döda mannen och gav dem till Erik. De gick och de hittade en butik full med mat. Butiksägaren låg död, så dom tog all mat och gav sig iväg till en grotta som de hittade i närheten. Erik sa ”Det här kan vara vår grotta men vi måste bygga en vägg så råttorna inte kommer in.” Johan gick djupt in i skogen och letade efter ett perfekt träd. Han tog sin yxa med sig och började hugga ner trädet. Trädet föll och Johan tog så mycket grenar och kvistar som han orkade. Han gick tillbaka till grottan och gav all ved till Erik. Erik började bygga väggar inne i grottan. Han tog stenar och staplade dem över träet så att råttorna inte kunde komma in. Erik och Johan letade efter vapen och rustningar runtomkring grottan. De hittade en stridsklubba, ett svärd och en sköld. Erik använde stridsklubban och Johan svärdet och skölden. De mötte en riddare på vägen, han drog sitt svärd och gick ner från hästen. Johan och riddaren började fäkta och Johan vann. Riddaren föll död till marken. Erik och Johan gick till kung Erik Magnussons borg. De dödade vakterna och tog sig inuti borgen. De gick in i Kungens sal och krävde av honom mat och pengar till alla fattiga i Stockholm. Kung Erik sa ”så väl.” Träldom blev förbjudet och fattigt folk blev rika.
Av Yusuf Fjordbak El Derbas
Svea, den fattiga flickan Det var en gång en flicka som hette Svea. Hon var fattig och hade två syskon, de hette Carl och Anna. Sveas mamma var svårt sjuk, hon hade fått pesten! Hennes pappa arbetade hårt som tunnbindare i Stockholms hamn, så Svea fick ta hand om sin mamma själv. Grannarna fick reda på att Sveas mamma hade pesten. Den stackars kvinnan svettades och hostade blod. Svea slängde blodet på gränden. De bodde i en trång lägenhet för de var fattiga och hade inte råd att köpa ett fint och dyrt stenhus i stan. Svea hade inte tid att skaffa vänner för hon alltid tog hand om sin sjuka mamma. En dag frågade mamman, - kan du gå till affären? Svea gick till affären och då såg hon en flicka som stal en karamellbit från en bod och sprang iväg. Svea låtsades om ingenting och köpte lite mat, det som hon hade råd med. Hon köpte lite bröd och öl. När Svea skulle gå tillbaka till sin mamma, såg hon mycket blod som rann på gata, hon hade på sig sina skor och patinor som hon brukade använda för att slippa all skit som rann på gatan. Hon undrade vad det var för blod, kanske från slaktaren? Men folk skrek så hon förstod att det var allvarligare än så. Hon hörde rop på hjälp och förstod att det var pesten som hade spridit sig och att blodet var från människorna. Svea fortsatte att gå. När hon kom till lägenheten var hennes pappa där. Hon tog med sig det hon hade köpt och hela familjen åt och drack. Mamman åt inte så mycket för hon mådde så dåligt, hon orkade inte mer, så hon gick och la sig en stund i stället.
Efteråt fick Svea gå ut och leka med sina syskon för hennes mamma låg och sov. När mamman vaknade gick barnen in. De satte sig en stund medan pappan räknade pengarna som han hade jobbat ihop den dagen. Mamma sa att hon mådde bra, bättre än någonsin, hon kände sig starkare och alla var glada! Svea trodde att mamman blivit frisk för hon gick upp från sängen för fösta gången sen hon blivit sjuk. Svea kunde nu leka mer och vara ute, även om pesten härjade på gatorna. Hon brydde sig inte för hennes mamma hade klarat sig. Hon fick en kompis som hette Hanna. De lekte hoppa hage och de hoppade hopprep. Först trodde Svea att Hanna inte ville vara vän med henne för de var så fattiga. Men Hanna sa att hon brydde sig inte om det, hon ville så gärna bli kompis med Svea!
Undrar om man fick skavsår av patinor. De ser så obekväma ut.
Av Delina Beyene
Mickael och draken
Det fanns en gång en ung man som såg Sankt Göran i en dröm och han ville bli som honom. Pojken hette Mickael. Han hade även sett en staty av Sankt Göran och draken i kyrkan och ville så gärna bli som Sankt Göran. Mickael bodde i Malmö med sin morbror för att han var föräldralös. Morbrorn var en snäll gammal man. Mickael hittade en skatt i en grotta och köpte en rustning och ett svärd. Sen köpte han en häst och då bestämde han sig för vad han skulle göra. Han red hemifrån för han tyckte att det var tråkigt i Malmö. På vägen, såg han en figur i en mörk kåpa. Han frågade figuren i den mörka kåpan ”Var finns en stor drake?” Figuren i den mörka kåpan svarade ”På andra sidan Stadsholmen.” Mickael sa ”Kom med mig och om du ljuger då dör du!” De gick och såg ett slott. Mickael och figuren gick in i slottet. Han sa ”Kan vi få mat?” De fick bröd och vatten av vakten. Sedan började de vandra igen. Det blev natt och de sov i skogen. Mickael hade en varm kappa med sig. . Det är Sankt Göran och draken i Storkyrkan
När de vaknade nästa dag och började sin vandring igen, såg de en liten grotta. De gick in och därinne i mörkret, såg dom draken! Den sov och bredvid honom fanns det en hög med döda skallar. Mickael blev rädd och figuren också. De tog ett steg bakåt och då trampade figuren på en liten sten. Draken vaknade av ljudet och röt ”Grauw!” Då gömde Mickael och figuren sig bakom en sten. Draken tog några steg framåt och letade efter inkräktarna, men han hittade inte dem. Till slut blev han trött och gick och la sig igen. Mickael gick snabbt fram dödade draken med ett enda hugg av sitt svärd! Drakens blod sprutade överallt inne i grottan. Mickaels ansikte var täckt av drakens äckliga blod. Alla byborna blev mycket glada att draken äntligen var död och Mickael blev en hjälte. Bönderna gjorde en staty av Mickael när han hade dött. Han dog av astma när han var gammal. Man hyllade honom som en hjälte och statyn fick stå mitt på torget. Av den mörka figuren vet man ingenting, han kanske var bara ett spöke.
Av Ahmed Shejk Omar
.
Markus Det var en gång en kille som hette Markus. Han levde under medeltiden. Han ville bli dubbad till riddare men det gick inte för han var en enkel bonde. Då kom hans vänner och frågade: ” vill du bli en riddare?”. Markus svarade att han ville. Hans vänner bestämde sig för att hjälpa honom bli riddare. Markus gick till kungen och sa rakt ut: ”jag vill bli en av dina riddare”. Kungen skrattade och svarade: ”Vad är detta? Du kan inte bara komma in och säga att du vill bli min riddare, är du tokig?” Just då kom en man inridande på en häst och annonserade: ”Majästet! Jag har dödad kungen av Danmark” Kungen blev glad och ropade: ” bra jobbat ! Här är en säck med pengar och 10 hästar som belöning. Imorgon ska jag dessutom dubba dig till riddare på Stortorget.” Till Markus sa kungen, ” Eftersom jag är så glad, får du chansen att vara med på turneringen och vinna prinsessans hand”. Markus gick med på utmaningen. Han skulle utmana den onda riddaren. Striden började och Markus riktade sin lans mot den onda riddarens mage så att den onda riddaren ramlade av sadeln. Markus fick två poäng. Sen började den andra matchen och den onda riddaren vann för att han lyckades sätta sin lans i Markus mage så att Markus ramlade bak mot trästaketet. Då fick den onda riddaren en poäng. Till slut vann Markus mot den onda riddaren och då fick han ett uppdrag från prinsessan. Att döda den största draken! Markus gick till smeden på Hanterverkargatan och sa: ”jag vill ha det bästa svärdet som du har tillverkat” Smeden tyckte om Markus och sa: ” du ska få det bästa svärdet som du någonsin har sett”. Svärdet som Markus fick var av eld. Markus gick fram till draken och satte sitt eldsvärd i drakens mage. Han tog ut drakens hjärta och dödade draken. Prinsessan belönade Markus med 100.000 floriner och tolv hästar. Markus gifte sig med prinsessan och fick tio bebisar. Wow! Coolt Han blev kung och prinsessan blev drottning. De skaffade sig 112 med ett tjänare och levde lyckliga i alla sina dagar. eldsvärd
Av Zakaria Omar
Jag heter Edward. Jag är en bonde som bor i Sverige. Året är1470. Min kusin är kungen av Sverige. Min familj är adel men jag ville bli en bonde, därför flydde jag från slottet och gömde mig på landet. Jag har två svärd den ena heter Gladius. Det är legionärernas vapen. Den andra heter Halshuggaren. Sen har jag en hillebard som heter Slaktaren. Mitt näst sista vapen är en dolk. Mitt sista vapen är ett armborst. Idag fick jag ett brev. På brevet stod det:
Kära Edward, min pappa kungen av England är ond. Om du inte tror mig så såg jag honom döda två av sina bästa soldater. Nu håller han mig inlåst i ett torn i Stockholm. Rädda mig snälla! Jag rekommenderar några bra människor som kan hjälpa dig befria mig. De bor överallt. Det är fem stycken. Alla är experter på sprängmedel. En bor i Paris en annan bor i Rom, två bor i Berlin och den sista bor i Madrid. Be de om hjälp att befria mig, annars klarar du inte detta. Från prinsessan av England. Jag har nu hittat alla personer som prinsessan rekommenderade. Jag skickade brev till dem med kurir. Vi åkte till Sverige. Just nu är vi i Oskarshamn. Vi skulle till en smed i Västervik för att köpa rustning till mig och en häst. Vi hade ont om pengar men han från Madrid hittade en skatt i en gammal övergiven kyrka där. I kistan fanns 10 000 Floriner! Vi köpte en rustning och en häst. Jag red till slottet, de andra gick till fots. De kastade sprängmedel över muren och vi hörde ett pang. Dörrarna sprängdes och jag red in. De andra väntade utanför portarna.
Jag sköt med armborstet, pilen åkte tio alnar och dödade tre vakter på raken utanför tornet. Jag kastade dolken på den fjärde vakts huvud, den träffade ögat. Jag tog fram min hillebard som var 160 fötter lång och dödade fen stycken vakter på en gång. Jag tog mig in i tronsalen, tog fram Gladius och Halshuggaren i var sin hand och dödade kungen. Jag hittade prinsessans torn, gick upp och räddade henne. Vi gifte oss men under bröllopet kom kungen som inte hade dött på riktigt, och sprängde oss i bitar.
Får man känna på ett äkta svärd?
Av Sammy Barzi
Elenas liv Det var en gång en flicka som hette Elena och var 15 år gammal. Hennes dröm var att bli riddare, men hon hade inte tillåtelse att bli riddare, för hon var flicka. -Du är en flicka du SKA röra dig och bete dig som en också. Att vara riddare är bara för pojkar. Sa hennes mor och far. Det var allt hon fick höra fram tills den dag då hennes mamma blev arresterad och anklagad att vara häxa. I själva verket var hon motsatsen. Året då mamman tillfångatogs var 1417. Hon torterades fram till 1420. Familjen hade problem med pengar. Skälet till problemet var att fadern inte hade ett yrke och mamman, som var den enda som kunde arbeta för familjen och försörja dem, hade blivit arresterad. Under dom här tre åren torterades mamman mycket svårt men dog sedan genom att ta sitt eget liv. Innan hon dog önskade hon att familjen skulle hämna hennes öde. Dotterns önskan var att hämnas sin mammas död och bli riddare. – Mor… MOR utbrast Elena. Jag ska hämnas min mors död och jag ska bli riddare en gång för alla. Jag ska göra mor stolt och uppfylla hennes sista önskan tänkte Elena hela den dagen. Nästa dag vaknade hon klockan 06:00 för att bege sig till sin bror Tobias som var smed. Det var en bit att gå eftersom dom bodde i skogen. På vägen dit hittade hon en död riddare och då fick hon en idé. Han var en av Kung Eriks riddare. Det såg man på kläderna för han hade kung Eriks märke på ryggen. Hon la upp honom på hans häst som var fast bunden vid ett träd i närheten. När hon kom fram till slottets portar var hon helt slut. Hon hade ramlat på en kniv och skurit kinden. Det sved ganska mycket men hon brydde sig inte om det. När hon kom fram kom två soldater springandes och hjälpte Elena att dra ner riddaren från hästen. Nu visade det sig att riddaren inte var död utan avsvimmad. Han började vakna till liv. -Vad har du gjort med honom flicka? Frågade ena vakten. Vad orättvist att man inte får vara -Inget! Jag hittade honom så här! Svarade Elena. riddare bara för -Men kan du berätta vad som har hänt då? Frågade den andra soldaten. att man är tjej.
Medan Elena förklarade för vakterna vad som hade hänt, fick kungen höra om händelsen och kom ut från slottet. Vakterna knäböjde för sin kung. -V-vad försiggår här då? Frågade kung Erik med en ganska ivrig röst. -Jo denna flicka här kom ridandes på er riddare Viktors häst och säger att hon hittade honom halvdöd. Kungen tyckte faktiskt att hon var rätt söt och välkomnade henne inne på slottet. Eftersom hennes familj var fattig, hade Elena aldrig sett slottet inifrån. Kungen bjöd Elena på en väldigt god buffé men Elena tackade nej och då sa kungen förvånad: -Varför inte? -Jo min mor har lärt mig att aldrig underskatta människor. -Jaha men jag kan visa dig runt omkring här på slottet om du vill. -Ja gärna ers nåd. Kungen visade balsalen och där var det framdukat till fest med mat och en stor tårta. -Vad fint det är, sa Elena . -Vad bra att du tycker det. Svarade kungen och vände sig om för att smaka lite av tårtan. I samma ögonblick kände kungen ett hugg i ryggen. Det var Elena som hade tagit en dolk och huggit kungen i ryggen. -Vad var det jag sa underskatta aldrig människor. -M-men varför? Fick han ur sig till slut. -Minns du för tre år sen då Aris Eldros dog. -A-aris E-Eld-Ros?? J-o hon d-dog i f-fängel-set v-ad har hon med saken a-att gör-a frågade kungen. -Hon var min mor och den dagen svor jag att hämnas henne. Skrek Elena. -V-va? Inget mer hann Erik säga innan han föll ihop och dog. Elena sprang allt vad hon kunde upp i slottets torn och fyllde ryggsäcken med allt guld hon hittade. Sedan sprang hon allt vad hon kunde hem och berättade allt för sin familj. På nolltid packade dom ihop alla sina ägodelar och flydde. Sedan den dagen har man inte sett Elena. Av Lara Suran
Pesten under medeltiden (1350-talet) Det var en flicka som bodde med sin familj. Hon hette Maria. Hon bodde på Stadsholmen. Hon var 18 år gammal. Hon älskade små möss och de sprang fritt på gatan. Pesten kom till staden. En dag kom hennes favorit mus och hon tog upp den, sen blev hennes familj smittad av musen och det var farligt under medeltiden. Maria måsta döda musen och hennes ungar så att de inte smittade flera människor. Det var jättesvårt att döda ett djur. Efter några dagar sa Maria: -Jag måste döda mina små möss och jag ska hjälpa min familj. Hon dödade sina små möss. Efter några månader blev allt ännu värre för att det blev flera små möss under tiden, så det hjälpte inte att hon hade dödat sina små möss. Maria gick till torget för att leta efter en apotekare som kunde ge henne medicin av örter och blommor. Hon hittade honom. Han hette Erik. Hon gick till honom hon berättade för honom om allt som hänt med henne men tyvärr hade han ingen medicin. Efter några dagar bestämde han sig för att blanda till en medicin åt Maria. Han försökte göra en medicin, han använde vitlök, ringblomma, lavendel, kanel och en hemlig ört som bara växer under en sten på bödelns gränd. Han gick för att leta efter Maria. Han hittade henne men hon var sjuk. Han bjöd henne Och hennes familj på medicinen och allt blev bättre. Maria blev glad för att hennes familj hade blivit bättre. Efter händelsen gick nästan alla i staden till den här apotekaren och alla fick medicin. Till slut blev alla i stan bättre och överlevde pesten.
Av Boraq Al-Saadi
A story about a knight Once upon a time, there was a knight named Patrick. He was 34 years old and had lost his parents. One day Patrick found a sword and a horse in the bushes. He had heard about a tournament and wanted to be part of it. Patrick was afraid but wanted to try anyway. On the first day of the tournament Patrick had to fight another knight named Patrick like him. Patrick rode and hit the other Patrick with his lance. The knight died because the lance went through his heart. On the second match Patrick noticed that his opponent wanted to kill him, but he missed him and killed himself instead when he broke his neck. After the tournament Patrick went back to the bushes where he had found the horse and the sword. He was very happy that he had won and kissed the horse. At another tournament Patrick saw a girl and said to himself ”I love her”. He was confused. It was hard for him to fight because of the girl that was watching him. Patrick told himself ”I am brave and I will win”. He won again! Patrick took all the money that he won to buy a house. He hade become a millionaire. ”Knight” är riddare på engelska
Av Moad Abdihakim
Krig på slottet Riksdaler Det ordnades en fest på slottet Riksdaler. De skulle fira att EN PRINSESSA HADE FÖTTS! Ganska långt bort från slottet Riksdaler fanns det en borg. De som bodde i borgen ville förstöra hela slottet för de hatade kungens regler och de vägrade lyssna på honom. Kungen var en bra och rättvis kung. Han ville att hans undersåtar skulle vara snälla och hjälpa varandra. Kungen visste att de som bodde I borgen ville anfalla slottet, därför hade han valt rikets hårdaste sten när han skulle bygga det. Slottet var av granit. Inne I borgen fanns det en verkstad där man försökte uppfinna nya, starka vapen som kunde bryta granit. Det var mörkt och kallt i verkstan. Smederna hade facklor på väggarna och eldstäder för att smälta järn, men annars var det kolsvart. Även om de försökte natt och dag, lyckades de inte tillverka tillräckligt starka vapen. Därför fick de nöja sig med att anfalla slottet med vanliga svärd och yxor. Festen var I full gång, alla var glada. Musikanterna spelade flöjter, säckpipor och trummor. Alla dansade. De åt olika sorters kött, de drack ur öltunnor. Prinsessan fick mycket uppmärksamhet. Alla tyckte att hon var söt. Plötsligt knackade någon från borgen på huvudporten. Han sa att de ville vara med på festen. Kungen sa till sina vakter att de skulle vakta porten. Vakterna ställde sig i två långa rader innanför porten. De höll i sina svärd och var redo att försvara prinsessan med sina liv.. Det blev tyst i balsalen. Musiken upphörde. Drottningen tog prinsessan i sin famn och skyddade henne. En vakt öppnade dörren för att se vad som hände Jo, men utanför slottet. Borgarna gick direkt till anfall med Alfred Nobel sina yxor och svärd. De tvingade vakterna hade inte att slå upp porten och de sprang in i slottet. födds än. Kungen sa till drottningen att gömma sig och prinsessan i garderoben i sovsalen. Borgarna försökte döda alla vakter men de var starkare och det var flera borgare än vakter som miste livet.
Några vakter blev sårade och dog, borgarna var glada för det. Kungen hämtade alla vakter på slottet. De följde efter honom i en lång rad. Kungen och vakterna slogs och högg åt höger och vänster. De dödade de flesta borgare, men några lyckades fly tillbaka till borgen. Kungen klättrade i tornet och skrek: “Ni är mesar! Ni är fegisar!” Han var rasande för att de hade förstörd festen. Inne i borgen sa en av borgarna att han inte orkade kriga mer. När de andra hörde detta kom de på att de skulle lura kungen och meddela honom att de inte ville kriga mera. De skulle be kungen om ett fredsmöte. Borgarna hoppades att planen skulle lyckas. De gick till slottet och knackade försiktigt på porten. Vakterna ställde sig på rad innanför porten som de hade gjort på festen. “Vem är det som knackar” röt kungen. “Det är vi borgarna. Vi vill bara säga förlåt ers höghet och vi vill börja lyda dig som alla andra gör”. Borgarna hade ställt sig under slottets mur. Kungen litade inte på deras ord. Han skickade sina vakter på muren med en stor kittel kokande olja. Vakterna hällde oljan över borgana. De tittade upp och öljan forsade över dem. De fick het olja i halsstrupen och över hela kroppen. Alla borgare dog. Kungen gick in till drottningen och sa: “Nu är det klart, faran är över. Du behöver aldrig mera vara orolig för vår vackra dotter”.
Av Aiman Milad Mohammad Ali
De som bodde i det huset kan ha sett blodbadet från sitt köksfönster.
.
et var en gång en pojke som hette Ulf. Han levde på 1500-talet. Hans pappa var bjuden på en fest som danskarna hade ordnat. Danskarna bjöd in rika och mäktiga men till slottet. Ulfs pappa gick glatt till festen. Han promenerade genom Mårten Trotsig gränd med sin vackraste hatt. Det var fullt av människor på slottet. Ulf hörde musik och glada röster från Stortorget och från Slottsbacken. Men Ulfs pappa kom inte hem den natten. Ulf var ganska ledsen och orolig för att hans pappa var borta. Han såg från sitt fönster att människor sprang från soldater som kom ridande. Ulf blev bara räddare och räddare. Nu såg han sin pappa som sprang från soldaterna med sin finaste hatt.
Pappan lyckades inte fly och blev tillfångatagen. Ulf såg allt detta från sitt fönster. Några dagar senare såg han även hur hans pappa blev halshuggen på Stortorget med bödelns yxa. Det var en mycket kort bödel. Bödeln hade en tjock rustning på sig, han måste ha varit soldat. Men han hade ingen hjälm. Efter avrättningen sprang Ulf ut till sin döda pappa. Han var så arg! Han tog yxan som låg på marken och sprang allt vad han kunde mot soldat-bödeln och dödade honom. Han tog en flagga som hade det danska märket på och la den i sin ficka. Plötsligt såg Ulf sin mamma, död på marken. Han blev galen av sorg och ville nästan ta självmord. Men då tänkte Ulf att han var stark och att han aldrig skulle ge upp. Det var det som hans pappa hade lärt honom. Ulf fortsatte springa på torget. Först till en annan soldat, han försökte ta soldatens hjälm. Han lyckades ta hjälmen och döda soldaten. Ulf hade aldrig känt sig så rasande. Han fortsatte springa som en galning. Plötsligt trampade han på en vass glasbit och foten började blöda. Ulf var så rädd att han inte skulle kunna fortsätta springa och då kunde en soldat lätt döda honom. Ulf var verkligen skadad. Han gömde sig under en hästvagn och var rädd. Som tur var, kände han i sin ficka och tog fram tygbiten med det danska märket på. Han sprang till en kanna vid fontänen och blötte ner den, så torkade han av blodet från foten, som var smutsig och full med grus. Han rev av en bit av tyget och la det på såret. Ulf sprang till skomakaren på Skomakargatan och dödade honom. Han tog de dyraste skorna, de som såldes till riktiga riddare och hade extra metall skydd. Ulf började blöda kraftigt från foten. Han hade tappat flaggbiten och såret var helt öppet. Det var svårt att gå och omöjligt att springa. Han försökte gömma sig men de danska soldaterna fick syn på honom. De slog honom och högg honom med sina svärd. Ulf dog mitt på torget och hans blod blandades med hans föräldrars och de andra adelsmännens blod. Blodbadets dag var dagen då Ulf blev galen av sorg och till slut dog en hemsk död.
Av Ismail Altinsöz
Elsa och Valentina Det var en gång två systrar som levde i Stockholm på Olaus Petris tid. De hade en stenrik pappa som var köpman. Elsa Rikmansdotter som var tretton år gammal, var väldigt tuff av sig. Hon hade brunt hår uppsatt i en dekorerad fläta och en mörkgrön bonad med detaljer av guld. Valentina tio år gammal, däremot var mer söt än tuff. Hon bar en rosa bonad med detaljer av guld. Deras pappas bekymmer var nog inte pengar eftersom han var stenrik! Men han hade andra bekymmer t.ex. var han väldigt rädd för pesten som var en vanlig och dödlig sjukdom. Denna vackra dag utan bekymmer, hade Elsa och Valentina roligt ute på gården. När de stormade skrattande in i huset, frågade mamman vad som pågick. Elsa mumlade något som mamma inte hörde. Mamma vände sig om och fortsatte att bre smör på rågbröd. När pappa kom hem satt flickorna och åt middag. När alla väl satt och åt det goda brödet, kom brevbäraren med ett brev. Pappa tog emot det smutsgula kuvertet från brevbäraren. Han läste på framsidan av kuvertet högt och tydligt eftersom flickorna och mamma också ville höra. Från Kung Kristian II stod det. Alla stod gapande. Brev från danska kungen! - Öppna pappa Öppna! Skrek Valentina högt. Pappa rev upp kuvertet och läste återigen högt och tydligt,
Till min rike man Kjell Storman, Du har blivit inbjuden på middag på Stortorget. Vi syns lögardagen den fjärde juni. Eder Kung Kristian II. Pappa blev förvånad men glad på samma gång, men mamma stod fortfarande med öppen mun och kunde inte säga ett ord.
Jag är Olaus Petri
Vem är du?
Fem dagar senare, lögardagen den fjärde juni gick pappa till Stortorget, det låg bara 25 fot från Elsas och Valentinas hus. Han hade på sig sin finaste dräkt. När himlen var tillräckligt mörk började Elsa oroa sig. Valentina och Mamma undrade när pappa skulle komma hem. Himlen var nu mörk och kuslig, Elsa rös när hon stod ute på gården och väntade på pappa tillsammans med sin lillasyster. Till slut gick de och la sig. Men mamma var fortfarande orolig. Hon bestämde sig ändå för att sova och nästa dag gå till Stortorget och leta efter sin make. Nästa morgon var det en solig dag. Mamma, Elsa och Valentina gav sig av med raska steg mot Stortorget för att leta rätt på sin pappa/make. När de hade kommit fram till Stortorget kände Mamma, Elsa och Valentina en underlig lukt. Det brukade lukta lite äckligt i Stadsholmen men denna lukt var kväljande och syrlig och röd vätska rann längst grindarna. Plötsligt hörde de ett skrik från torget. Det lät som pappa! Valentina hoppade nyfiket och försökte smygtitta över staketet men det var för högt. Men mamma däremot såg allting som pågick på andra sidan staketet. Mamma såg ett huvud som rullade över staketet och landade mitt framför näsan på Valentina. Valentina såg däremot bara bakhuvudet när hon vände på det röda huvudet så såg hon en liten näsa två stora ögon och en liten röd mun. Det var pappas huvud. Mamma blev chockad. Valentina skrek av förskräckelse. Middagen var en falsk inbjudan! ”Egentligen bjöd Kung Kristian Tyrann av Danmark pappa på ett dödligt straff” utbrast Valentina. Men Elsa sa lugnt att de borde gå och prata med Kungen som nu vunnit hela riket. Mamma skrattade bittert och sa att man inte kunde prata med en sådan hövding som Kristian med taskig stämma, då skulle han minsann hugga huvudet av alla tre. Precis som han hade gjort på pappa. Elsa ville ta hämnd på Kung Kristian men mammas svar var att de inte skulle ta hämnd, istället skulle de skicka någon stor och stark på Kristian. Typ deras egen Farbror! Ja! Farbror ska vi hämta utbrast Elsa! Två timmar senare lekte Elsa och Valentina i farbrors roliga gård med gungor och åt smörgåsar med färsk getost, tomat och äkta vetebröd. Mums! Mamma diskuterade något viktigt med Farbror Carl medan Elsa och Valentina åt och gungade i trägungorna. Senare gick de hem. Mamma sa att farbror Carl skulle ge igen mot kung Kristian. Elsa jublade och blev glad. Valentina var lite osäker på vad de gav sig in på men det fick bli så som de hade bestämt sig. Två dagar senare förberedde dem slagsmålet och gick mot slottet. Men på slottsbacken stod det nu vakter som vaktade kungen. Vakterna kom emot dem. De frågade strängt vad de gjorde här utanför slottet. Farbror Carl berättade hela historian och då högg vakten huvudet av honom och av mamman. Flickorna skrek och sprang sin väg och dog av svält och törst fjorton dagar senare. Av Nisa Khan
De tre tjejerna Det var en gång en tjej som hette Alexandra, hon var elva år gammal. Hon hade två systrar, en som hette Sanna och var tio år gammal och den andra som hette Sila och var tolv år. Deras mamma och pappa hade dött i blodbadet för att de var emot kungen Kristian II, de kallade honom öppet för Kristian Tyrann. Alexandra blev mycket ledsen när hennes mamma och pappa dog. Hon växte upp med sina systrar men de var inte fattiga för att föräldrarna hörde till adeln och hade lämnat pengar kvar till sina döttrar. Systrarna kunde därför bo kvar i huset. En natt kom en tjuv till flickornas hus. Han stal 90 000 guld pengar. Han stal också andra dyrbara saker och det blev stökigt i huset. Tidigt nästa morgon vaknade Sila. Hon ville gå ner till köket för att äta frukost. När hon märkte hur stökigt det var i huset, förstod hon att en tjuv hade gjort inbrott. Sila skrek och svimmade av skräcken. Alexandra hörde någon som skrek och sprang ner till köket. Hon hittade Sila på golvet och ropade på Sanna. Sanna kom ner och hämtade vatten som hon hällde över Sila. Flickorna blev fattiga efter tjuvarnas inbrott. De flyttade till sin moster och överlevde men de mådde inte bra. Alexandra blev sjuk och dog, men Sila och Sanna levde i ungefär 26 år. De brukade gå ut tillsammans och gick aldrig ifrån varandra. En dag knackade någon på dörren, det var en man som såg läskig ut. Mannen drog en kniv ur sin ficka, han högg flickorna och sprang därifrån. Det var rena turen att Sanna och Sila överlevde attacken. De hjälpte varandra , tog hand om varandra och var alltid tillsammans, tills de båda dog. Av Wasan Ammar
Här slutar våra berättelser om Stockholm på medeltiden. Vi har själva fotat i Gamla stan och på Medeltidsmuseet. Illustratörerna till pojken och flickan i boken är Zahid Jaderi och Boraq Al-Saadi. Vi har arbetat med boken i skolan och vi vill tacka våra lärare och andra vuxna som har hjälpt oss med projektet: Kristina Eriksson (svenska), Kristian Milerud (svenska och datakunskap), Tina Widell (bild), Elena Canovas Niemelä (bild), Roberta M.Johansson (historia), Cilla Dalén (skolbibliotekarie) och Annelie Drewsen (författare och skribent). Hälsningar från oss i åk. 5
På den här och på nästa sida, kan man läsa om viktiga händelser som har påverkat Stockholm under medeltiden och som har inspirerat eleverna att skriva sina berättelser.
1252 Birger Jarl, hans söner och några tyska köpmän grundar Stockholm. 1275 Magnus Ladulås strider mot sin bror Valdemar i Hova. Magnus vinner och blir kung. 1281 Både kyrkan och adeln befrias från att betala skatt. Lagarna ändras. Sverige utvecklas till ett ståndsamhälle med kungen, adeln, präster, borgare och bönder. Men det dröjer till mitten av 1400 talet innan stånden blir som en regering. 1296Under 1100-talet och första hälften av 1300-talet skrevs massor av landskapslagar som påverkar alla städer och byar i Sverige. 1306 ”Håtunaleken”: kung Birger Magnusson tillfångatas av sina maktgiriga bröder Erik och Valdemar. Följden blir ett långt brödrakrig som avslutas med freden i Helsingborg 1310. 1317 ”Nyköpings gästabud”. Kung Birger fängslar sina båda bröder och de dör ett år senare på hans slott. Efter händelsen förlorar Birger makten i strid mot brödernas lojala anhängare .
1335 Man införde ett lag mot träldomen i Sverige. Det blev straffbart att ha trälar. 1350 Digerdöden (pesten) sprids i hela Sverige och i Stockholm. Många människor dör. Heliga Birgitta lämnar Sverige 1349 och flyttar till Rom där hon dör. 1361 Den danske kungen Valdemar Atterdag invaderar och erövrar Gotland. 1363 En tysk adelsman, Albrekt av Mecklenburg tar makten i Sverige och blir kung. Många tyska adelsmän flyttar till Sverige och till Stockholm. 1391 Heliga Birgitta helgonförklaras. Hennes kloster i Vadstena blir rikare och rikare för de slipper betala skatt till kungen. 1397 Drottning Margareta är mycket mäktig och härskar över hela Norden. Kalmarunionen grundas. Det innebär att Sverige, Norge och Danmark samarbetar med varandra. De försvarar varandra om det blir krig och de hjälper varandra ekonomiskt. 1434 Engelbrekt gör uppror mot kung Erik och mot de utlänska fogdarna som styr Sverige med en hård hand. Engelbrekt vinner men mördas 1436. Han blir en frihetshjälte. 1448 En bonde som heter Karl Knutsson blir kung. Hans största fiende är Kristian I av Danmark. Kampen mellan kungarna är början på slutet av Kalmarunionen. Svenskarna börjar få känslan att de vill vara en egen nation. De skiljer sig mer och mer från Danmark och Norge. 1471 Slaget på Brunkeberg. Sten Sture besegrar Kristian I:s soldater utanför Stockholm. Efter segern blir det fred i Sverige under några decennier. 1477 Uppsala universitet grundas. Det är det äldsta universitetet i Norden. I Lund fanns det redan en högskola sedan 1438. 1489 Skulpturen Sankt Göran och Draken är färdig och ställs i Stockholms Storkyrka. Skulpturen hyllar svenskarnas seger över danskarna i slaget vid Brunkeberg. 1520 Stockholms blodbad. Kristian II (”Tyrann”) låter avrätta omkring hundra människor på Stortorget omedelbart efter att ha krönts till svensk kung. Faktatexten är elevernas urval och bearbetning ur http://www.popularhistoria.se/artiklar/100-handelser-som-skakade-sverige/ och historieboken ”Historia från vikingarna till Gustav III” Puls, Natur och Kultur.