Kungsholmens v222stra gymnasium vo12c kraft i stockholm

Kraft i Stockholm

Att hämta kraft och inspiration i Stockholm – vår stad – var idén till varför vi ville vara med i KUL 14/15-projektet och göra den här boken. Vi, elever i klass Vo12b på Kungsholmens Västra gymnasium, kommer ifrån olika delar av staden. Det här är våra tankar och reflektioner kring vad som inspirerar och skänker kraft i Stockholm.

Ett samarbete i ämnena religion (Liselotte Sandman) och svenska (Karin Geijer) vid den nystartade kommunala gymnasieskolan – Kungsholmens Västra gymnasium.

Låt er inspireras – här får vi kraft!!!

VO12B Kungsholmens Västra gymnasium

Sundus 18 år Ibland händer det att jag somnar sent på kvällen och det innebär att jag inte kan vakna på morgonen. Det som får mig att vakna tidigt på morgonen är att jag måste närvara i skolan. Skulle vi inte behöva ha någon närvaro alls i skolan skulle jag sova till jag vaknade och åka till skolan när jag ville. Närvaron är inte hela livet men det är något man måste tänka på.

Det finns dagar då jag känner mig deprimerad eller arg utan anledning, då går jag till gymmet och gymmar. Ibland får jag även ångest men vet inte vad det beror på.

Gymmet där jag gymmar ligger vid Hötorget på Regeringsgatan. Det är ganska nära City. I City samlas alla människor från olika kulturer och har trevligt tillsammans.

Gymmet är det enda platsen som får mig att bli avslappnad. Jag tränar hårt och lyssnar på musik. Musiken minskar mina stresshormoner och det är en fördel för mig. Jag tror att de flesta människor lyssnar på musik för att de blir avslappnade och då minskar även deras stresshormoner. Det varierar naturligtvis från person till person. Jag gymmar hårt för att kunna sova när jag kommer hem. Jag gillar att gymma ensam eftersom jag då inte känner mig stressad eller liknande. Jag känner mig mer bekväm.

Jag älskar att sätta upp mål, jag älskar att utmana mig själv och jag älskar att uppnå mina mål. Jag får en bra känsla då jag uppnår mina mål på gymmet. Träning är ett sätt för mig att komma ifrån min vardag. När jag tränar lever jag där och då, det finns inget annat.

Gymmet har inte med religion att göra men det finns människor som inte alls får träna för sina föräldrar. Om jag ska koppla ihop islam och träning och motion så sägs det inom islam att träning och motion är en viktig del av muslimens liv. Det behöver inte ske på bekostnad av religiösa förpliktelser och inte heller inkräkta på tiden med familjen. Träning får inte ta all din tid.

VO12B Kungsholmens Västra gymnasium

Det går emot islams lära som kräver en medelväg och en balanserad strategi.

Träningskläder som män och kvinnor har på sig ska inte visa kroppen på ett utmanande sätt. Islam uppmuntrar allt som piggar upp eller stärker kroppen förutsatt att det inte leder till eller innebär synd eller att man försummar sina religiösa skyldigheter.

VO12B Kungsholmens Västra gymnasium

Vanida 19 år Thailand är ett buddhistland som jag kommer ifrån. Där fick jag läar mig att man ska tänka på andra och inte bara på sig själv, det vill säga innan man säger någonting måste man tänka efter eftersom man kan såra andras känslor om man säger något dumt.

Jag är en sådan människa som alltid får negativa tankar när någon i familjen eller vän missuppfattar mig. I vanliga fall skulle man kunna släppa om det är ett missförstånd och man inte kan komma överens, men det gör inte jag. Jag skyller alltid på mig själv när det uppstår ett problem mellan mig själv och andra personer som är i min omgivning. Jag kan inte släppa tanken förrän jag fått möjlighet att förklara mig. Det är självklart att alla människor uppfattar på olika sätt utifrån när en person säger en sak och man kan inte ändra på deras tankar.

Jag får alltid skuldkänslor när jag sagt något som mina föräldrar anser är fel och det är inte bra. På ett sätt kan detta visa att jag inte har respekt för mina föräldrar.

I Thailand hänger traditioner hänger ihop med religionen. Till exempel om man inte har respekt för sina föräldrar får man resten av livet dålig karma, det vill säga man får mest dåliga saker i livet.

Eftersom att jag bryr mig väldigt mycket om andras känslor förstör det mina egna.

Jag känner mig ofta nedstämd och det kan hålla i sig en hel dag. Skuldkänslor samlas när jag inte kan få ut dem på något sätt. Till slut stänger jag in mig själv och håller mig undan från allting.

VO12B Kungsholmens Västra gymnasium

Idag klarar jag av de känslorna genom en tanke och lärdom som min mamma gav mig. Så länge man tror på sig själv att man har gjort det rätta så behöver man bara vända sig om och skilja på sig själv och på de saker som följer efter. Man ska göra sitt bästa, om man har gjort det bör man vara glad för det man har gjort oavsett vad det blir för resultat. Ju fler bra saker man gör desto bättre karma och bättre nästa liv kommer man att få.

Låt heller inte andra anklaga dig för saker som du inte har gjort. Man ska inte ta åt sig det de säger om de inte vet sanningen. Om man har förklarat vad som är sanning för dem och de väljer att inte tro på det, så låt det vara för `` sanningen kan aldrig ljuga eller dröja´´.

För att jag ska undvika att stänga in mig och hålla mig undan gör jag saker som jag tycker om. Jag tränar, kollar på serier och läser böcker som jag tycker om för att släppa de tankarna som gör så att jag vill stänga in mig själv. Jag mår bra med dem jag tycker om och det i sin tur gör att jag glömmer bort sådant som kan sänka mitt humör och mina känslor.

VO12B Kungsholmens Västra gymnasium

Amanda 18 år Det är julavslutning i nian där allt började en normal dag, dagen då det bara var ett halvår kvar - sen var det dags att börja gymnasiet. Avslutning, glada miner och julstämning. Men från allt detta till en total vändning. Från all julstämning och glada miner så kom ett samtal som ändrade hela den dagen.

Den 22 december 2012 var dagen då du somnade in min låtsasmamma. Du lämnade kvar så mycket. Av oss barn var det mig, min syster och min lillebror. Marcus din son var nio år, jag och din dotter Veronica var 15 år. Vi hade mycket kvar tillsammans med.

Vi gled isär allt mer som tiden gick; nu är det jag och Marcus som står varandra närmast, vi stöttar varandra och ger kraften som vi behöver för att se framåt. Men den styrkan kommer ifrån dig, du ger oss styrkan att hålla ihop och du skapar en energi som gör att jag vill fortsätta att lyckas med de mål som jag har i framtiden.

Det finns en plats i Tyresö som ligger längre ut - Tyresö Brevik där vi alltid var med dig som barn, på stranden där vi badade fanns det alltid folk men vi stannade ändå alltid tills det inte fanns en människa kvar. Då fick du oss att sitta längst ut på bryggan och se solen gå ner och bara njuta av att allt var så stilla. Redan i den stunden sa du till oss att i just den stunden skulle vi samla våra minnen tills vintern kom och låta den stunden vara vår kraft.

Du blev sämre med din CF (cystisk fibros) och du insjuknade även i cancer men även då tog du med oss till stranden så länge som du orkade. Du sa till oss att vi skulle komma ihåg den stunden då solen gick ner för att ge oss kraft – och för att ge dig kraft att bli frisk.

VO12B Kungsholmens Västra gymnasium

Men när du låg på sjukhuset och vi var och hälsade på dig frågade du oss om vi kommer ihåg stunderna på bryggan och i solen. Vi svarade ja och du sa att vi skulle använda den stunden och platsen för att få kraft att klara oss efter att du gått bort.

Du var en riktig optimist och fastän du låg på dödsbädden såg du ändå en lösning att det skulle ordna sig och att vi skulle se positivt på livet. Du lärde oss att blir mer optimistiska kring livet och över sorgen som skulle komma.

Nu sitter jag här tre år senare och åker fortfarande till stranden på somrarna och minns dig och känner fortfarande din närhet. Där kan jag andas och släppa det mesta för en stund. Platsen är en stor del av dig och därför blir den så viktig för mig just för att det är en del av dig och jag kan känna lugnet och hämta krafter. Det är en plats där jag känner trygghet och att jag kan släppa det som tynger mig. Det är där jag finner min styrka.

VO12B Kungsholmens Västra gymnasium

Johanna 18 år Min inre kraft och energi finner jag på gymmet. Där stänger jag av alla tankar, återhämtar mig psykiskt och stärker min självkänsla. Jag bygger upp mig fysiskt, blir starkare, piggare och orkar med vardagen bättre. Eftersom jag tränar i princip varje dag så är det en del av min livsstil och drivkraft i livet.

Har jag en stressig period med mycket plugg och jobb, går jag till gymmet en timme och kör ett roligt pass med andra människor. Där kan jag ladda om och återfå fokus och energi till att klara av mina påfrestningar i livet. Efter ett pass kan jag koncentrera mig bättre på plugg och struktur då min stress har minskat.

Det är väldigt viktigt att ha ett intresse i livet som ger en lycka och drivkraft. Livet får en annan mening och som hjälper en att ta sig igenom tuffa perioder och som stärker ens självkänsla. För mig är träningen en av de viktigaste delarna i mitt liv och den utgör en viktig del av den jag är. Det är där jag har byggt upp en stor del av min personlighet och som gjort mig säker på mig själv och min kropp.

På gymmet får jag också umgås med andra människor som delar samma intresse som mig och tillsammans kan vi peppa och pusha varandra till att alltid klara lite mer än vad vi tror. Viljan och min mentala styrka stärks ännu mer då tillsammans med det fysiska.

Att hjälpa och peppa andra mår man lika bra av som att ta hand om sig själv, tycker jag. Vi är inte ensamma i samhället, utan man ska se sina medmänniskor. Människan är ett flockdjur som trivs bäst att umgås i grupp med dem man älskar. Självklart är det viktigt att kunna vara ensam och finna inre ro i sig själv, men man ska inte vara rädd för att öppna sig och låta andra vara närvarande i sitt liv. .

VO12B Kungsholmens Västra gymnasium

Efter ett pass kan jag koncentrera mig bättre på plugg och struktur då min stress har minskat.

Det är väldigt viktigt att ha ett intresse i livet som ger en lycka och drivkraft. Livet får en annan mening som hjälper en att ta sig igenom tuffa perioder och stärker ens självkänsla. För mig är träningen en av de viktigaste delarna i mitt liv och utgör en stor del av den jag är. Det är där jag har byggt upp en stor del av min personlighet och blivit säker i mig själv och min kropp.

På gymmet får jag umgås med andra människor som delar samma intresse som mig och tillsammans kan vi peppa och pusha varandra till att alltid klara lite mer än vad vi tror. Viljan och min mentala styrka stärks ännu mer då tillsammans med det fysiska.

Att hjälpa och peppa andra mår man lika bra av som att ta hand om sig själv, tycker jag. Vi är inte ensamma i samhället, utan man ska se sina medmänniskor. Människan är ett flockdjur och trivs bäst att umgås i grupp med de man älskar. Självklart är det viktigt att kunna vara ensam och finna inre ro i sig själv, men man ska inte vara rädd för att öppna sig och låta andra vara närvarande i sitt liv.

Att se andra starka, vältränade personer på gymmet motiverar mig till att det inte är omöjligt att nå sina mål, ingenting i livet kan stoppa mig till att sluta kämpa. Kan andra, så kan jag. Uthålligheten som träningen ger mig, gör så att jag även i vardagen kan använda mig av styrkan att ”aldrig ge upp”.

Innan jag började träna så pass mycket som idag kände jag mig ofta rastlös, hade myror i benen, ont i kroppen, jag var svag både psykiskt och fysiskt. Träningen är bland det bästa som hänt mig eftersom jag blivit starkare och uthålligare, vilket jag fått stor nytta av i mitt vardagsliv.

VO12B Kungsholmens Västra gymnasium

Jennifer 19 år I min vardag finns det många små saker som får mig att må bra. Det finns både bra och dåliga dagar men alla innehåller på något sätt alltid något som gör mig glad.

Det kan vara något enkelt som en komplimang, en glad nyhet eller bara rätt musik vid rätt tillfälle. Jag tror att det kanske egentligen är viktigast att leva för de små sakerna, som att bli kallad vacker, att någon plockar upp pennan du tappat eller när man skrattar så mycket med sina vänner att magen gör ont. De små sakerna som vi tar för givet, kanske det är allt som betyder något i slutet av dagen. Självklart finns det större saker som förgyller mina dagar också, vilket kan vara min familj och mina vänner. Men en dålig dag kan ändra sig på fem minuter om jag har ett bra samtal med min mamma eller mina bästa tjejkompisar.

Jag har tänkt en hel del på att vara glad och lycklig och jag tror att vi blir vilsna när vi tänker på lycka och glädje som en destination, ett mål. Vi tänker ofta att en vacker dag blir vi lyckliga; när vi får vårt körkort eller bilen vi drömt om, jobbet vi letat efter i månader eller mött personen i vårt liv som vi älskar och tror kommer fixa allt. Men lycka och glädje är ett humör, det är ett tillstånd, inte en destination.

Det är som att vara trött eller hungrig, det är inte permanent. Glädje kommer och går och det är okej. Jag tror att om flera tänkte på det sättet, skulle de finna glädje och lycka oftare. Att vara glad betyder inte heller att allt är perfekt i ens liv eller tillvaro. Det betyder att man har beslutat att se bortom bristerna. Man behöver faktiskt inte vara glad hela tiden. Det är inte psykisk hälsa. Det är skit.

”Music is the only thing that makes sense anymore. Play it loud enough, it keeps the demons at bay” VO12B Kungsholmens Västra gymnasium

I min vardag, vilket humör jag än är på, är musik vad jag vänder mig till. Om jag har en dålig dag eller gått igenom något jobbigt, något som alltid hjälper mig då är musik. Om jag vill peppa mig själv inför ett träningspass eller en utekväll på stan är det musik som gör mig taggad och glad. Att ta en långpromenad, eller bara vila i sängen och lyssna på låtar som passar in i min situation får mig alltid i sinnesro. Jag kan se en händelse som hänt och förstå den bättre genom musik. Det hjälper mig i olika val jag måste göra, det peppar mig inför aktiviteter, det lugnar mig när jag är arg osv. Musik finns helt enkelt där för mig. Jag lär mig av musik. Det låter kanske löjligt men jag kan inte gå en dag utan att lyssna på musik. Det är en viktig del i min vardag som hjälper mig med allt. Jag är inte religiös, jag tror inte på någon gud, karma eller något högre väsen, men om jag ska tro på något så är det väl musikens kraft. Hur en låttext kan träffa en rakt i hjärtat och finnas där för en. Som rockstjärnan Dave Grohl sa; Music became my religion, the record stores my church, the rock stars my saints and their songs my hymns.

VO12B Kungsholmens Västra gymnasium

Nathalie 18 år Det finns ett ställe på jorden där jag får energi och där jag kan ladda mina batterier.

Detta ställe ligger på en ö och är min familjs lantställe.

När jag är på vårt lantställe mår jag som allra bäst, där kan jag slappna av och bara få vara utan en massa krav.

Jag älskar att få ligga i hängmattan och bara vaja fram och tillbaka med solen i ansiktet. När jag ligger där i hängmattan då känner jag mig som absolut lyckligast och mår som allra bäst. Liggandes i hängmattan låter jag träden tala sitt språk och solens strålar värma mitt ansikte och det enda jag gör är att ta in naturen. Inga jobbiga tankar får plats i mitt huvud utan det enda jag tänker på är naturen och sådant som jag aldrig annars hinner tänka på i mitt vardagsliv.

VO12B Kungsholmens Västra gymnasium

När jag är på Vätö, på landet är det som att tiden stannar och ingen stress finns. Man gör vad man vill och vill man inte göra något alls så är det också helt okej. Det finns ingenting som heter ”du måste”, utan en dag på landet är en dag som man tar som den kommer. Och det är just det som jag mår så bra av, att det inte finns någon stress och att man kan göra precis vad man vill. I mitt annars så stressiga liv hemma i stan kan jag väldigt sällan hitta tid att göra vad jag själv vill, för alltid är det något som stoppar en, oftast är det läxor. Men när jag är på landet är det helt tvärtom, där går det inte att stressa upp sig och gå omkring och vara orolig.

Varför det blir ett sådant lugn på landet tror jag i alla fall för min del beror på naturen som finns omkring mig. Naturen har för mig en väldigt lugnande effekt och bidrar till att mitt fokus hamnar på just naturen och djuren istället för på en massa oro kring olika saker.

Denna miljö med en massa natur och djur tror jag har en helande effekt och jag har nog en sådan syn på naturen, att den är något viktigt för mitt välmående.

Jag är ju inte religiös på något sätt, men om jag nu ska ha något som jag ändå ”tror på” så är det nog just naturen och speciellt den som finns på landet.

Min ”tro” på naturen började redan när jag var liten och egentligen inte förstod naturens betydelse för mig. Redan då fanns ett stort intresse för djur och natur och när mina föräldrar sedan köpte vårt lantställe när jag var sex år gammal började min riktiga ”relation” till naturen. Det var under min barndoms sommarlov som jag byggde upp den ”tro” jag idag har på naturen och dess effekter på mig. Jag tror inte att jag någonsin på någon annan plats kan hitta det lugn och den avstressande miljön som finns på landet. Jag tror inte ens att jag skulle hitta samma lugn på en plats utomlands, och därför är jag så himla tacksam för att mina föräldrar valde att köpa vårt lantställe. Det spelar ingen roll att vårt lantställe kanske inte är så stort eller lyxigt som vissa anser att det borde vara, för mig kommer det alltid att vara guld värt och vara det ställe på jorden där jag hittar min kraft och kan återhämta mig.

VO12B Kungsholmens Västra gymnasium

Therese 19 år Vissa människor hämtar sin kraft från religion eller religiösa rörelser. Ifall de behöver styrka så kan de lita på gud, gud finns alltid där för dem och gud ger dem en mening med livet och känsla av samhörighet. Jag har en sekulär syn på världen, och därför hämtar jag min kraft och energi från träningen. Man skulle kunna säga att jag har en humanistisk livsåskådning med en släng av pessimism.

Jag bor i en villa på Ekerö med min mamma och pappa. För mig ligger det kanske naturligt att vara aktiv, jag och min familj åker på skidsemester varje år, vi klättrar, vi är ute på picknik i skogen osv. Under mina år har jag nog provat på de flesta sporter, fotboll, innebandy, gymnastik, tennis osv. Mina föräldrar tyckte att det var viktigt att jag hittade en sport som jag tyckte var rolig, dels för att det är hälsosamt och roligt men också för att man ska känna samhörighet och delaktighet. Efter alla års träning fastnade jag på Mälarö träningsverk. Mälarö träningsverk är ett privatägt gym som ligger med ett perfekt sjöläge på Ekerö. På grund av dess läge och välutbildade instruktörer kostar det ca 500 kr i månaden att träna där.

VO12B Kungsholmens Västra gymnasium

Träningen är allt för mig, det är här jag kan stänga av alla tankar och stress och bara fokusera på träningen. Detta gör att jag sover mycket bättre och känner mig utvilad efteråt. Det är här jag hämtar kraft och energi till att orka med vardagen.

Jag brukar variera min träning, ibland kör jag gruppass och ibland kör jag i gymmet.

Det jag gillar med gruppass är att man känner en samhörighet, jag vet att alla känner samma sak och att alla är där av samma anledning. Ifall man är trött kan man titta åt sidan och få en klapp på axeln och lite peptalk av personen bredvid.

En av de bästa sakerna med att träna med andra människor är att man blir inspirerad och motiverad av deras framgång. När man ser att andra lyckas känns det inte lika omöjligt att själv göra det.

Det är inte bara själva träningen som gör att jag får energi och orkar med vardagen utan det är hela atmosfären. Gymmets läge, personerna som jobbar och tränar där är alltid så trevliga. När man kommer till gymmet möts man alltid av en välkomnande blick och en trevlig och personlig hälsningsfras t.ex. ” Hej Therese hur var det i skolan idag?” Det får en att känna sig uppskattad och uppmärksammad.

Man kan sitta och prata innan och efter passen hur länge som helst. När jag är på mitt gym känner jag delaktighet och att jag tillhör något stort och bra.

VO12B Kungsholmens Västra gymnasium

Siobhan 18 år Jag är ingen troende person, men ända sen jag var liten har jag trott på naturen och naturens kraft. Jag tror att naturen har en sorts helande kraft på oss människor. Det är någonting med den lite mystiska miljön, de gröna träden i olika nyanser, den friska luften, det lite dova ljuset och fåglarna som kvittrar uppe i trädkronorna som har en lugnande och avslappnande effekt på oss människor.

Naturen har blivit en plats för oss människor där vi kan få en chans att rensa våra tankar och hämta energi för att orka med vår stressiga vardag. Jag mår som allra bäst när jag är ute och promenerar, helst ska det vara ute i naturen, men vart jag promenerar spelar egentligen inte så stor roll. Jag mår precis lika bra av att promenera i skogen som jag gör när jag promenerar runt kvarteret. Det är när jag promenerar som alla tankar kommer, både bra tankar och mindre bra tankar. Under promenaderna får jag en chans att rensa dem.

När jag är ute och promenerar känner jag ett lugn som jag bara kan få när jag är ute.

Jag vet inte riktigt vad det är som gör att jag blir så lugn och avslappnad men jag antar att det har med luften och lugnet att göra. Jag stänger av omvärlden och går i min lilla egna värld och så har det alltid varit när jag är ute och promenerar. I min lilla värld får jag chans att andas ut och rensa alla mina tankar och det är nog det som gör att jag mår så bra när jag är ute och går.

Att promenera har blivit som en sorts terapi för mig och har hjälpt mig i många situationer där jag mått dåligt, så fort jag känner mig lite nere eller är ledsen eller är arg över någonting går jag en promenad och bara går och går tills allt känns bra igen.

När jag kommit hem igen mår jag mycket bättre. Mina problem har inte försvunnit bara för att jag promenerar, utan har blivit som en sorts hjälp för mig att komma på lösningar hur jag ska klara av olika situationer, vilket har fått mig att må bättre.

VO12B Kungsholmens Västra gymnasium

Men jag har inte alltid gillat att promenera utan det har mest kommit på senare tid.

Det var under mina föräldrars skilsmässa som jag började promenera för att få kraft att orka med det som hände. Denna tid var extremt tuff och jag visste inte riktigt vart jag skulle ta vägen. Hemma kunde jag inte vara för då var det alltid bråk eller någon som satt och grät eller så var jag tvungen att ta hand om min lillebror som inte förstod någonting. I skolan kunde jag inte heller vara för då skulle alla bara fråga hur jag mådde och behandla mig annorlunda. Då blev promenader min räddning, så fort det blev bråk eller jobbigt hemma gick jag ut och gick runt vårt kvarter, satte mig nere vid vattnet och rensade mina tankar. Där och då fick jag tid att bearbeta allt som hänt och fick även tid att bara vara och inte behöva tänka på någon annan än mig själv.

Sen den tuffa tiden har jag alltid promenerat när livet känns lite extra tufft och jag tror inte att jag är ensam om att tycka att naturen är fantastisk. Tänk att naturen kan bidra med så mycket i våra liv genom att bara finnas där.

VO12B Kungsholmens Västra gymnasium

Sofie 19 år Alla människor behöver tro på något som ger oss en inre drivkraft för att ta sig igenom svåra situationer i livet, men också för att motivera oss till framgång. Min motivation i livet kommer främst ifrån min familj, och jag har i huvudsak dem att tacka för vad jag har åstadkommit hittills. Jag har haft ett flertal svåra perioder i mitt liv, däribland depression och social fobi. Under dessa perioder insåg jag hur lyckligt lottad jag är över att ha en så otrolig familj, och jag tror att tryggheten och trösten jag finner i dem är likvärdig med den som många troende får från sin övertygelse.

Genom att bolla idéer och frågeställningar med min familj utvecklas jag, men också genom att finnas där för dem. Att få hjälp och stöd av mina närstående har format den jag är idag, men jag har också lärt mig uppskatta att få hjälpa dem tillbaka när de är i behov av stöd.

Jag tror att oavsett vilken övertygelse en människa har, så är alltid den grundläggande känslan av gemenskap avgörande för huruvida vi är lyckliga eller ej, och av den anledningen så är min familj den absolut viktigaste drivkraften och energikällan i mitt liv. Ser vi till exempel till många religiösa berättelser så är familjerelationer avgörande för dessa historiers utgång. Kristendomen består genomgående av familjerelationer, och inom Islam beskrivs det utförligt I koranen om Muhammeds uppväxt och hur hans släkt hjälpte honom vid förlusten av sina föräldrar. Buddha har också vid ett tillfälle sagt att; ”Familjen är den plats där våra sinnen blir en enhet. Om dessa sinnen älskar varandra så kommer deras hem att blomma likt en vacker äng.”

Jag tror att denna mentalitet genomsyrar alla världens religioner och att det är därför det är så vanligt att människan väljer att tro, då religionen hjälper oss att uppskatta varandra och oss själva. För mig känns det därför inte som en förlust att jag väljer att inte tro på någon specifik religion, då jag anser att de relationer och den sinnesro vi finner i vår vardag är vad som får oss att orka.

VO12B Kungsholmens Västra gymnasium

Jag anser att min ”tro” hör samman med min etniska tillhörighet på så vis att jag lever i ett väldigt välutvecklat och högteknologiskt land, och det är i sådana som det är vanligast att religionen spelar en mindre roll.

Att vi i Sverige mer sällan utsetts för större orättvisor såsom fattigdom, svält och allvarliga sjukdomar bidrar nog till att religionen får en mindre viktig roll i vår vardag, då vi, hur bisarrt det än låter, istället kan finna tröst i pengar och föremål, något som fattiga och sjuka inte kan. Jag tror heller inte att sexuell läggning påverkar livsåskådningen så mycket i Sverige då vi ändå är relativt fria att både gifta oss och utöva andra religiösa högtider trots sexuell avvikelse.

Om jag ska definiera mig med en specifik livsåskådning skulle det vara med humanismen, då jag anser att ståndpunkterna inom denna livsåskådning är relevanta. Bland annat tar humanister avstånd från våld och förnedrande, vilket för mig är mycket viktigt. Därför kan jag inte definiera mig själv som nihilist, då dessa ser våld som en lösning. Jag kan inte heller definiera mig som existentialist då jag inte tycker att deras ståndpunkter är relevanta för mig.

Jag tycker inte om sätta en stämpel på en specifik livsåskådning eller övertygelse, då jag tror att dessa är något individuellt som ser olika ut för varje individ. Att istället definiera för sig själv vad man anser är viktigt och ger en energi är enligt mig mer givande.

VO12B Kungsholmens Västra gymnasium

Danielle 18 år Friska vindar, hög puls och lite hästsmuts på händerna är där jag hittar min balans.

En balans mellan mitt yttre och mitt inre. I stallmiljö mår jag som bäst, det är där jag hittar min inre energi. Den där härliga, fria känslan fortlöper sedan vidare till andra sorters fysiska aktiviteter. Jag får min energi från träningen på både gymmet och ridningen, men också från avkopplingen med min familj och pojkvän.

Stallet är en träningsanläggning och människorna är i alla olika åldrar, alla tar samma ansvar och alla har samma mål; bli bäst och se till att sin häst mår bäst.

Det är en stor motivation att fortsätta kämpa trots motgångar. Samma kämpaglöd följer med till gymmet, där psyket kan vara starkare än den vältränade kroppen. Att vara i samma miljö som likasinnade ger mycket kraft och viljan att fortsätta.

För att kunna uppskatta det jag gör behövs det att man känner sig själv. Vissa finner sig själv med hjälp av sin religion och har en Gud att tacka. Jag är inte troende men skulle säga att jag har en humanistisk livsåskådning; människans värde är betonat och man måste tänka självständigt, alla föds fria och alla har samma värde. Jag tror på människan och anser att det är min egna, inre kraft som tar mig dit jag kommer.

Jag har mig själv att tacka för min framgång, jag behöver inte be eller hoppas på tur.

Just min syn på människans självständighet har vuxit sig stark genom åren jag slitit i stallet. Det ger en speciell känsla att man kan hantera och kommunicera med ett djur på 600kilo utan att tala samma språk. Men ibland misslyckas kommunikationen, ett litet misstag kan resultera i blod och tårar. Men man reser sig, hoppar upp och rättar till misstaget. Det är ett betyg på självständighet och just det faktum att samtliga inom ridsporten, oavsett ålder och kön har samma målmedvetenhet bevisar att ridsporten definitivt har bidragit till min humanistiska livssyn.

VO12B Kungsholmens Västra gymnasium

Min livssyn hänger också ihop med min socioekonomiska bakgrund då både jag och mina syskon har tagit mycket ansvar under uppväxten. Min mammas utbildning har gett en stabil ekonomi som bidragit till att jag har fått chansen att ha egen häst och har kunnat träna på gym. Dessutom tror jag att det finns ett samband mellan min etnicitet och kön som har bidragit just till hästsporten; det är väldigt vanligt att svenska tjejer rider och omhändertar människor/djur, vilket säkerligen har let till min utbildning, som dessutom är den utbildning min mamma har.

Jag tror att min livssituation hade sett väldigt annorlunda ut ifall jag inte hade haft hästsporten och träningen i min vardag. Om scenariot varit annorlunda, att vi exempelvis inte hade den ekonomin som krävs för att kunna ha egen häst så hade det kunnat resultera i att jag inte tränade överhuvudtaget. Utan träning skulle jag inte veta vem jag själv var och i sin tur kanske inte ha fått den livsåskådning som jag har fått nu.

VO12B Kungsholmens Västra gymnasium

Lovis 18 år När jag var yngre var dansen det som var viktigaste för mig. Om jag hade en dålig dag eller en otroligt bra dag så dansade jag eftersom det var så jag fick uttrycka mina känslor. Jag började på en sång- och dansskola när jag var elva och fick dansa fyra timmar i veckan under skoltid. Genom skolan fick jag och mina klasskompisar chansen att uppträda i Berwaldhallen, Filadelfia-kyrkan och på Kungsträdgårdens scen. På fritiden dansade jag även på Lasse Kühlers dansskola. Jag älskade dansen men 2010 så förlorade jag den. Jag fick en inflammation i knät som förstörde allt, som förflyttade sig till resten av kroppen och orsakade en smärta som fortfarande finns där jämt och ständigt, natt och dag.

När jag mådde som sämst var det fyra personer och tre hundar som fick mig att inse vad som var det viktigaste. Som fick mig att orka med skola och livet .Glädjen som jag känner när jag varje dag efter skolan möts av tre lurviga 40- kilos hundar som välkomnar mig hem. Att ha föräldrar som stöttar mig i allt jag gör och vill göra och min bror som alltid kan få mig att skratta hur dåligt jag än mår.

Min farmor som även hon stöttade och gav så otroligt mycket kärlek. Som visade mig att det viktigaste i livet är att alltid ska ta hand om familjen och människorna du har runt omkring dig.

Jag är inte troende och har inte någon speciell livsåskådning. Kanske skulle jag kunna kalla mig humanist eftersom jag tycker att alla människor ska respekteras och ha samma värde eller kanske ekosof eftersom jag älskar djur och att vara ute i naturen.

Men för mig är det inte viktigt att hitta en livsåskådning eller tro. Det viktigaste är att jag har personer runt omkring mig som jag kan lita på, att jag kan känna att jag gör något som betyder mycket för mig och att jag får chansen att hjälpa andra.

VO12B Kungsholmens Västra gymnasium

Chra 18 år Vad skulle du svara om någon frågade dig vad Stockholm betyder för dig? Eller var du får energi ifrån att vakna upp varje morgon och orka med alla motgångar? Jag kan berätta för dig vad jag skulle svara.

Innan jag åkte till Stockholm som barn önskade jag att få flytta hit och återförenas med min pappa. I om med att han nästan aldrig fanns i mitt liv, bad jag alltid till Gud att se till att det blev så någon dag. Det tog tid, tvivel och tålamod men här är jag idag.

Jag brukade tänka väldigt mycket på om mitt liv skulle förändras någon gång, även fast det inte såg så ljust ut kom jag alltid fram till att Gud måste ha en plan för mig.

VO12B Kungsholmens Västra gymnasium

Det finns alltid bakomliggande orsaker till varför saker blir som de blir, och det är någon som ser till att det blir så.

Dagen jag kom på att min önskan hade uppfyllts fick jag ett väldigt starkt band till Gud, det förändrade hela min livssyn. Allting blev enormt mycket enklare när jag fick hjälp och trygghet i vardagen genom min tro på Gud. Allting jag har varit med om har gjort mig till personen jag är idag.

Jag kan inte kalla mig för religiös för det är mycket mer jag skulle behöva göra för att vara det, men troende är jag. All tro gör det enklare för mig att sätta nya mål i livet, samt nå dem genom att tänka på att det är Gud som alltid har en plan som hjälper mig att nå dit jag vill.

Jag är en tjej som snart fyller 19 och halva min livstid har jag bott i Stockholm, det är här jag har bott sen första dagen jag satte min fot i Sverige. Det var inte enkelt att bo här och vänja sig vid kulturen, tron, skillnaden på jämlikheten och synen på kvinnor samt män.

Det har varit svårt att anpassa sig efter den nya miljön i samband med att jag har en annan typ av familj. Min far åkte hit ungefär nio år före mig, min mamma och mina två syskon åkte hit, och under tiden bodde vi hos mina morföräldrar. Jag hade alltså inte min pappa närvarande i mitt liv före dess. Vi träffades bara en enda gång under alla de nio åren. Det var skönt att bo med båda föräldrarna och inte känna en stor saknad hela tiden men det var också väldigt annorlunda jämfört med hur det hade varit tidigare.

Vart jag vill komma med allt detta är att jag har haft svårigheter i livet och varit med om mycket, minst sagt, men jag har alltid lyckats ta mig igenom det. Min tro har underlättat för mig att alltid sätta mål och tro på att jag kan nå dem, och Stockholm har gett mig möjligheterna att ta mig dit.

VO12B Kungsholmens Västra gymnasium

Bismark 20 år Jag blev överlycklig när jag fick veta att jag skulle flytta till Sverige och bo med min familj. I den stunden fick jag världens bästa känsla. Längtan att få vara med min familj hade verkligen kommit i uppfyllelse. Att få lämna mitt land och mina vänner gjorde mig ganska ledsen. Jag visste inte hur det skulle gå till, hur skulle jag berätta det till dem? Det finns både fördelar och nackdelar med att jag ska åka till Sverige. En av fördelarna är att jag skulle träffa min efter längtade familj och nackdelen är att jag skulle lämna mina vänner i mitt hemland Ghana.

När jag kom till Sverige var allt annorlunda för mig. Det var en stor skillnad mellan Ghana och Sverige. Samhället var helt annorlunda för mig. Det tog mig tid att komma in i den nya omgivningen. Att träffa min familj var allra bäst. Jag hade fortfarande kontakt med mina vänner i Ghana.

Jag träffade nya vänner i gymmet som ligger i Bredäng. Gymmet får mig att må bäst.

Dit går jag fyra gånger i veckan. Jag tränar fortfarande. Utan min familj skulle jag inte klara mig. Min familj har varit min fasta klippa.

VO12B Kungsholmens Västra gymnasium

Carolina 18 år Jenny är tre år och är en sådan otroligt fin och smart tjej. Hon chockerar mig varje gång med sin intelligens och får mig varje gång att skratta utav glädje. Jag har bra många minnen där Jenny gjort något smart eller roligt som etsat sig fast i mitt minne.

Jag kan till exempel erinra mig en gång då jag precis hade vaknat och gick ned till köket. Min mamma började prata med mig och jag hade ännu inte hunnit till kylskåpet för att göra frukost åt mig då jag hade sagt att jag var hungrig. Då hade Jenny varit där och öppnat kylskåpet och hämtat smör, skinka, ost och mjölk och ställt det på köksbordets kant. Detta chockade mig något ordentligt med tanke på att hon endast var två år då detta skedde.

En annan rolig och smart sak min älskade brorsdotter gjort var då mina föräldrar (hennes farmor och farfar) gått och köpt godis åt henne.

VO12B Kungsholmens Västra gymnasium

Då hon vet att hennes farmor och farfar för tillfället var upptagna med något annat, tog hon en pall tyst och säkert mot köket, ställde sig på pallen och nådde upp till godispåsen. Hon ertappades självklart och det är ett sådant härligt minne att Jenny skulle kunna ta och göra något sådant som två-åring.

Det kändes som ett knytnävslag i magen då Jenny flyttade ifrån Stockholm till Växjö.

Det har gjort att jag inte ser på staden på samma sätt som jag gjorde då Jenny fortfarande bodde här. Jag saknar henne jämt och ständigt och känslan att inte kunna få träffa henne som förr känns alldeles bedrövligt. Jenny är den som ger mig kraft och energi och hon är en utav de viktigaste personerna i mitt liv och jag vet att jag har en stor betydelse i hennes liv också Jag träffade Jenny första gången den 17 januari 2012 då hon endast var två veckor gammal. Ända sedan dess har jag haft en ansvarskänsla att ta hand om henne, vårda och hjälpa Jennys mamma att få allt att fungera pengamässigt. En dag då Jenny var sex månader tog hon sin hand i min och jag lovade att alltid finnas där för henne oavsett och till svar fick jag ett underbart leende tillbaka. Efter den dagen och varje gång våra ögon möts ser jag den rena kärleken och tryggheten hon känner för mig och då fylls jag utav ansvarskänslor och utav att vara hennes trygghet Då Jenny flyttade till Växjö blev allt förändrat och från att ha Jenny varje helg eller varannan helg till att inte få träffa henne alls, kändes otroligt hårt. Att knappt få prata i telefon med sin lilla brorsdotter känns hårt och får en att må väldigt dåligt. Även att hennes pappa, min bror, inte heller får träffa sitt eget barn eller får ha vårdnaden känns hårt. Jag har tagit hand om Jenny för det mesta själv utan att mamman har närvarat sen Jenny var sex månader. När hon var yngre tog jag henne en dag i veckan själv i några timmar så jag och Jenny har utvecklat ett band som gjort att hon betyder mer för mig än vad hon vanligtvis brukar betyda för en faster. Därför känner jag mig kränkt då jag knappt hör av från Jenny numera eller ens får träffa henne.

VO12B Kungsholmens Västra gymnasium

Jenny är en otroligt glad tjej som inte bara ger mig kraft att orka med jobbiga saker, utan andra i min familj känner detsamma för henne. Tillsammans har vi alla skapat fina minnen och fina stunder som etsat sig fast i alla våra minnen. Jag har dokumenterat allt Jenny gjort genom åren som hon ska få kunna läsa igenom då hon blir äldre, likadant som mina föräldrar gjorde om mig. Jag har även fotograferat och filmat väldigt mycket som jag även har lagt in i dokumentationen åt henne. Då Jenny sedan blir äldre får hon läsa om sitt liv, precis som jag har fått gjort. Jag hoppas nu att det kommer att bli en förändring, att jag och min familj återigen ska få träffa och ha den kontakt med Jenny som vi en gång haft. Att få umgås med henne och hitta på roliga saker tillsammans, det är en dröm jag vill ska bli sann.

VO12B Kungsholmens Västra gymnasium

Naima 19 år Om man frågade mig, vad är din inre energi eller motivation i livet skulle svaret på frågan förmodligen se ut så här. Under min barndom har jag känt en stor tomhet då när jag lämnade mitt hemland Somalia och åkte hit till Sverige. Vanligtvis brukar många bli glada över att komma till ett fridfullt land med stora möjligheter. Men så var det inte för mig när jag var liten. Jag grät mig ofta till sömns, och mina värsta minnen var när jag som liten för första gången i mitt liv såg den kalla snön vilket jag inte visste vad det var tills jag blev lite äldre.

Min inre energi stiger fram när jag drömmer mig tillbaka till att jag vaknar av att fåglar kvittrar utanför mitt fönster. Yrvaket gnuggar jag bort minnet av nattens drömmar och ser hur morgonsolens strålar letar sig in mellan springorna i persiennen i mitt sovrum.

VO12B Kungsholmens Västra gymnasium

Den tidiga morgonpromenaden är som medicin och får hela kroppen att spritta av glädje och sinnet fylls helt av positiva tankar. Omgiven av gräsmattor med morgondaggen som glänser som silver i det gröna, utslagna blommor likt färgklickar på en konstnärs palett och fåglars vackra sång, känner jag hur solens strålar värmer allt mer för varje steg jag tar. Denna arla morgon möter jag medmänniskor som också de är ute och njuter av allt det som en somalisk sommarmorgon kan erbjuda, alla med ett vänligt leende på läpparna.

Sedan fortsätter dagen med att promenera till stranden då jag brukar simma och koppla av och njuta av solen som skiner på min kropp och lyssna på fåglarna som kvittrar och sjunger. Min inre energi har jag upptäckt då jag som ett barn och brukar gå till stranden med min familj i Somalia som senare har blivit en del av mig. Vi brukade simma där till solnedgången och äta, dricka något gott och njuta av livet.

Vi bodde i huvudstaden som kallas för Mogadishu och vi har Indiska oceanen som hav. Stranden var kristallvit och ett ljusblått hav som var otroligt vackert, och så himla stort. Man inte kan inte beskriva med ord hur otroligt vackert det brukar vara under kvällen.

Men det som var allra bästa var sommarvädret som blev aldrig för varmt eller kallt.

Jag brukade gå ut och simma ensam vissa kvällar till solnedgången, då brukade det vanligtvis vara tomt.

Jag känner mig så fri när jag befinner mig i mitt hemland, att aldrig behöva oroa mig för att känna mig utanför. Jag längtar tillbaka till den underbara stranden som jag gärna vill sätta mina fötter i.

När jag sitter på stranden och tittar på den underbara utsikten kommer jag ihåg Gud och tackar för alla fina underverk. Personligen - varje gång jag ser den fina naturen kommer jag ihåg min Gud Allah.

VO12B Kungsholmens Västra gymnasium

Gerald 20 år Hej, jag heter Gerald och går i gymnasiet. Jag kommer från Ghana och flyttade hit med min familj för 5 år sen. Jag bor med mina föräldrar och mina små syskon i Norsborg. Jag vill plugga vidare för att bli sjuksköterska. Det är mitt drömjobb. Mitt liv är något som jag någonstans bryr mig mycket om och älskar. Jag blir väldigt glad när jag är med mina killkompisar och vi spelar spel och skojar med varandra. Jag tycker om att dansa på min fritid.

Familjen är det viktigaste som finns i mitt liv. De finns alltid för mig när jag behöver hjälp. När jag är deprimerad brukar jag lyssna på musik för det är det som får mig på bra humör. Det är därifrån jag får min energi. Ibland förställer jag mig att jag står framför många människor och sjunger låten som alla älskar. Låten som motiverar mig är ”Dont you worry child” av Swedish House Maffia”. Jag tror det är en låt som de flesta älskar.

Jag är kristen och tror på Gud. Jag ber oavsett vilket situation jag hamnar i och tror att Gud finns där för min skull. Jag är en person som respekterar andra religioner. Jag är alltid den jag är och jag försöker inte längre bli någon annan

VO12B Kungsholmens Västra gymnasium

Tack klass Vo12b för alla fina texter och bilder!

Vi önskar er alla lycka till!

April 2015 Karin och Liselotte

VO12B Kungsholmens Västra gymnasium

VO12B Kungsholmens V채stra gymnasium