M222larh333jdens skola 8a industriella revolutionen by KUL1415

Industriella revolutionen Stockholms 1800-1900-tal

Innehållsförteckning Avlopp och rent vatten s. 4-7 Brott s. 8-11 Jämställdhet och lika rösträtt s. 12-23 Tryck och Yttrandefrihet s. 24-27 Bostäder s. 28-36 Bildförteckning s. 37-38 Kul 1415 s. 39

•

Mitt Stockholm Alla texter i den här boken är gjorda med inspiration från Stockholmskällan. De utspelar sig på 1800-talet och gestaltar ett liv i Stockholm under den här tiden. Vi i klassen 8A på Mälarhöjdens skola hade väldigt roligt när vi skapade de här texterna och vi hoppas att ni gillar dem också .

Avlopp och rent vatten Innan Stockholm byggde ut sitt vatten och avloppssystem dog många invånare av sjukdomar som spreds genom smutsen. Dessutom så hade Stockholm högre spädbarnsdödlighet än på landet på grund av de dåliga avloppen.

•

Dagbok om vatten och avlopp Sofias dagbok Året var 1821. I ett litet trähus uppe på Södermalm bodde en liten ljushårig, sotig tolvårig flicka vid namn Sofia. Tillsammans med sju syskon levde hon ett ytterst fattigt liv med endast en förälder. Stockholm var på den här tiden en stad som hade allvarliga problem med hygienen, vilket delvis berodde på stadens usla avlopp. Flickans pappa hade något år innan precis dött efter ett par år av hårt latrinhämtningsjobb. Den troligaste anledningen till att han avled var latrinhämtarnas dåliga arbetsförhållanden. Efter sju år av hektiskt, tungt arbete med att tömma utedass orkade hans kropp inte mer och han insjuknade i en allvarlig infektion med hög feber och kräkningar som mot slutet mest bestod av blod. En morgon var han död. Eftersom familjen var från de lägre samhällsklasserna var inte pappan den enda som blivit sjuk. Både den äldsta brodern och den yngsta systern hade på senare tid insjuknat med olika magsymtom. Brodern hade på några dagar börjat bajsa diarré medan systern plötsligt blivit alltmer illamående och kräkts. Familjen var mycket oroliga över detta eftersom att båda sjukdomarna var smittor som sprids lätt och som i värsta fall kan leda till så mycket som döden.

Sofia, som den här texten handlar om skrev dagbok under den här tiden, där hon bland annat beskrev hur hon mådde och hur allt var under hösten 1821. Det som skrivs är taget ifrån Sofias dagboksanteckningar.

17/9 1821 Igår insjuknade min tredje familjemedlem in i en slags magsjukdom. Den här gången var det min tvillingsyster som efter dagens matmål sprang ut ur huset och kräktes. Det är inte särskilt förvånande längre med tanke på hur vår mat och dryck är. Varje dag ber mamma mig att gå till stadens brunn för att hämta vatten. Förut sa jag alltid till alla att jag gillade mitt jobb, men när min storasyster sa att vattnet jag hämtar bara är smutsigt och äckligt och att det är vattnets fel att mina syskon är sjuka blev jag rädd. Det här och andra händelser just nu har fått mig att inse att samhället just nu i Stockholm inte mår så bra. Jag tror det här beror mycket på hygienen.

23/9 1821 Idag när jag skulle till brunnen så tänkte jag mycket på vad jag såg. Redan vid första kurvan låg en hemlös sjuk man. Hans sotiga ansikte var lite gömt bakom en filt, men jag tyckte mig kunna se att han blödde. Mannen tog bort filten från ansiktet och kollade snällt, men skräckslagande mot mig. Jag tog ett steg ifrån honom för att fortsätta gå. Mannen förföljde mig med blicken resten av gatan innan jag svängde vänster, mot brunnen. Vägen jag gick på nu var en av byns äckligaste och minsta och lukten var minst sagt vidrig. Jag vet inte om det beror på lukten, men gatan var helt öde och ingen människa var i sikte.

När jag gått förbi den smala gränden var jag framme vid stora torget, där stora källan är. Jag som aldrig tänkt på folket runt brunnen såg nu hur många fattiga och sjuka som hängde vid torget. En familj med tre döttrar låg nästan livlösa, halvnakna vid ett hus. En äldre gumma satt och åt ett bröd, jag antar hon hittat det på marken och en annan person låg under en smutsig filt vid en vattenpöl. Jag går förbi hemlösa varje dag, men utan att tänka på de och aldrig har jag märkt att dom ser så dåliga ut, aldrig har jag märkt hur dom ser på oss, med stora, hjälplösa ögon… Aldrig. För mig är det här ett nytt perspektiv att se från. Jag vill göra något för att hjälpa folk från att bli sjuka och må dåligt.

Det här skrev alltså Sofia i sin dagbok. Tyvärr var just anteckningarna hon skrev den där dagen 23/9 1821 det sista hon skrev. Dagen efter smittades hon sannolikt av någon i sin familj och insjuknade. Efter några veckor så var hon till slut död. Sofia blev 12 år gammal. Hon fick aldrig avsluta sin dagbok.

Brott förr och nu De brott vi läser om i tidningar och ser på nyheter är oftast grova, dramatiska brott som bankrån, mordförsök och kidnappningar. Samtidigt är det kanske mindre stölder som flest människor upplever att de utsatts för. Många uppger att de någon gång har snattat men hur var brott för i tiden. I denna del av boken ska vi ge dig en bild av hur brott var för i tiden.

Reportage om ett brott Johan Alfred Andersson Ander

Det var den 5 januari 1910 som Ander begick ett brutalt rånmord på en kassörska som jobbade på Gerells växlingskontor, Malmtorgsgatan 2. Polisen säger att hennes skalle spräcktes av ett tungt trubbigt föremål. Hon levde i några timmar till efter händelsen men avled utan att kunna säga något. Polisen började sin utredning med att sprida information om vad som hade hänt till diverse olika hotell bl.a. till Hotell Temperance, som senare på kvällen skulle tipsa om att en av hotellgästerna betett sig väldigt nervöst. Eftersom polisen inte hade några andra ledtrådar begav de sig omedelbart dit, fast spåret till en början verkade väldigt vagt. Väl på plats började saker och ting klarna, när poliserna Holmer och Fagerström hittade en bunt med utländska sedlar och en handväska som innehöll en tom portmonnä i Anders koffert, som han lämnat kvar på rummet. Personalen på hotellet berättade för de båda poliserna att Ander tidigare sagt att han skulle åka till Vaxholm och att han skulle hämta kofferten dagen därpå. Poliserna kallade på förstärkning och med hjälp av 8 kollegor åkte de ut till Vaxholm, där de hemma hos Anders far hittade honom och hans fru liggande i sängen. Poliserna hittade pengarna som nästan helt säkert knöt Ander till rånet, vilket ledde till att Ander och hans fru redan samma natt fördes till Stockholm där de häktades. Anders fru frikändes senare medan Ander dömdes till döden. Avrättningen utfördes med Stockholms nyinköpta giljotin den 23 november samma år.

Idag elva år senare, den 30 juni avskaffas dödsstraffet i Sverige, vilket gör Johan Ander till den enda svensken (i Sverige) som avrättats med hjälp av giljotin, han är nu också den sista i Sverige att ha avrättats

Berättelse om änglamakerskor Barnamord År 1905 levde en dam vid namn Alva Nordberg. Hon hade två biologiska barn och hon jobbade med att städa på skolor. Alva föddes den 15 juli 1876 i en by. Alva har alltid tyckt väldigt mycket om barn och hon har ansökt om att hon kan ta hand om folks barn. Det finns många kvinnor som inte kan eller vill behålla sina barn. De kan ha blivit våldtagna eller de har helt enkelt inte råd. Alva har jobb så hon kan försörja sig själv och sen kan man säga att hon tar han om barn som ett "extrajobb". Just nu har Alva tre barn som hon tar hand om. Barnens mammor hyr in sina barn hos henne och betalar en liten slant för dem. Men det ingen vet är att sedan Alvas man dog så kan Alva inte riktigt försörja sina barn längre. Det är nu Alva kommer med en smart idé, att hon kan låta barnen hon tar hand om svälta ihjäl. Då tjänar hon ju pengar eftersom hon slapp köpa mat till barnen. Barnen svälte då ihjäl och när barnens mammor hörde av sig och ville träffa och prata med barnet så sa Alva att barnet var lite sjukt men att det snart skulle bli bättre med barnet. Alva Nordberg begravde vissa barn i trädgården och vissa åkte hon iväg med och begravde dem där. Alva Nordberg lyckades döda ganska många barn innan hon blev upptäckt och dömd för mord på barnen. Hon kallades då för änglamakerska och hennes bild togs av polisens kriminalavdelning i Stockholm. Det fanns flera änglamakerskor, som var kvinnor som tog emot barn mot en summa pengar och sedan vanvårdade det till döds.

Jämställdhet och lika rösträtt Kampen om allmän och lika rösträtt drevs av många starka både kvinnor och män eftersom det inte var tillåtet för alla att ta del i de olika besluten. Det dröjde ända till 1921 innan alla hade rätten att rösta, vilket ni kan läsa om i de här texterna.

Brev till en riksdagsman Stockholm 14 Oktober 1903 Bäste Herr. Ingvar Eriksson

Jag tar fram mitt allra finaste papper och skrifver till dig med en angelägen fråga, ber dig om att du under en kort stund kan lämna ditt arbete och läsa de ord jag har att säga dig. Jag är en av de kvinnor, som engagerar sig i LKMR. Vi har samlat ihop flera namninsamlingar och varje ny dag som kommer, tillkommer det fler kvinnor, med samma anledningar och intressen som vi har. Vårt kvinnans krav på rösträtt tycker det mig fullt berättigad och jag är övertygad över att vi kunna åtminstone småningom åstadkomma ganska genomgripande förändringar i flera sociala missförhållande, dem vi nu blott måste blunda för eller så som vi ansett ett nödvändigt ont. Jag anser att staten skulle hafva en ganska stor hjelp uti oss. Vi kan nog påverka Sveriges ekonomi. Vi tänker inte tilländalöpa vårt arbete tills vi nått vårt mål. Vi kvinnor kan också varda framgångsrika affärskvinnor och ha hand om viktigare saker, liksom ekonomi och inte bara sitta i fabrikerna. Lagen skall vara rättvärdig. Det är orättvist att uteslänga hälften af folket från politisk inflytande. Kvinnan bör ha rösträtt bl.a därför att hon själv kan sina intressen däri hemmets och barnets, bättre än vad mannen kan. Vi kvinnor så väl liknar män som vi skiljer oss åt dem. Något ytterst viktigt, är att ifall kvinnan göres statsborgerligt jämställd med mannen skulle hennes ställning med de manliga medlemmarna i hemmet förbättras och hennes personliga anseende i allmänhet höjas. Saknaden av kvinnans inflytande i det offentliga livet blir hvar dag, mer och mer kännbar och den skada som uppstår af hennes frånvaro tillväxer fruktansvärt. Så som jag skrifvit innan, kan vi kvinnor också ta större ansvar om viktiga, både resolutioner och arbete inom politiken. Att döma af hvad kvinnor redan nu, trots utestängning från statens angelägenheter, förmått uträtta på sociala områden sådana som t.ex. skola, sjukvård, sedlighet, nykterhet, frivillig fattigvård m.m., bör hon lämpa sig för det offentliga lifvet lika väl som mannen. De meddelanden man fått från de amerikanska och australienska stater, är att kvinnan där har rösträtt och man har tillfullo bekräftat detta antagande.

Med dessa ord vill jag tacka herr Ingvar, som var villig att ägna några minuter åt att läsa detta brev. Jag ber herr om förståelse för oss kvinnor och varför vi tänker fortsätta kämpa. Det vore tillfredsställande ifall vi kunde bli mer uppskattade i samhället bland er män och att ni skulle tillåta oss att vara med att ta viktiga beslut, som rör HELA Sveriges befolkning. Hälsningar Frida Andersson Av: Veronika Ringblom

Brev från Amerika till kvinnoröstskämpe Kära Syster! Jag skrifver till dig med mina allra finaste ord. Du betyder väldigt mycket för mig och det ska du sannerligen veta. Här i Amerika är varje dag som går bättre och bättre. Folke fortsätter att slita på sågerifabriken, men han letar varje dag efter ett arbete som läkare eftersom det var det han var utbildad till i Sverige. Jag tror han kommer hitta något snart! Olivia, Astrid, Hans och Greta har blivit så duktiga på engelska att de redan kan alla kan gå i skolan. De lär sig nya saker varje dag, som de ivrigt talar om på kvällarna. Själv trivs jag bra i den syfabrik jag arbetar i nu. Den påminner mig om mitt hemland vilket jag ibland kan få lite hemlängtan till.

Jag är ofattbart glad över att du är med och kämpar så hårt för de kvinnliga rättigheterna i Sverige! Varje kvinna ska stå för sina rättigheter och vara likvärd ställd till mannen. Inte ska bara dem få göra allt. Sedan jag kommit hit till Amerika, Minnesota har jag alltid tänkt på hur orättvist det är i vissa länder. Här i Amerika finns en delstat i vilken kvinnlig rösträtt godkändes 1889. Det var även den första konstitutionen i världen. Jag har alltid tyckt sedan jag varit liten, som barn, att vissa saker mellan flickor och pojkar varit orättvisa. Jag brukade ofta undra varför våra bröder alltid fick lite extra på sina tallrikar. Det kunde ju inte bara vara en slump att mor råkade glömma att hon redan gett dem. Jag tänkte även varför alla affärsmän är män, de framgångsrika är män, politikerna är män, det är bara män, män och män. Efter att jag kommit hit till Amerika upptäckte jag en ny värld, där kvinnan står jämt med mannen. Det kanske fortfarande är vissa som i sina hem behandlar sina döttrar lite olika från sönerna. Men det huvudsakliga är att mannen och kvinnan i samhället är jämnt ställda. Både kvinnor och män får rösta, vara med och påverka i val. Kvinnans yrken har bretts ut och är likvärdiga till mannens. De kan ha större ansvar och bry sig mer om politikens värld. Nu kan alla kvinnor i Amerika rösta. Vi är lika mycket värda och kan göra mycket som var förbjudet eller åtminstone ansågs som otillåtet för oss, kvinnor.

Jag vill säga dig med varma ord: Ge aldrig upp och fortsätt att kämpa tills du når det du kan få. Jag vet att du är tillräckligt stark Frida, för att kunna visa alla vem du är och vad du står för, i namn för de andra kvinnorna också. Tappa aldrig tålamodet och kämpa utan rädsla för ni är fler! Jag tror på dig min kära Frida! Hälsningar från din syster Karin Andersson

P.S. Vi tänker alltid på dig och är villiga att alltid hjälpa dig då det behövs.

Dagbok om allmän och lika rösträtt Frigga Carlbergs dagbok – LKPR (landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt)

12/3 1919 Kära dagbok, idag har varit en intressant dag. Jag har börjat fundera över männen och deras rättigheter igen. Jag tror inte att många kvinnor funderar på det som jag gör, men de har faktiskt fler rättigheter än oss kvinnor. Det slog mig idag, att kvinnobilden ter sig så olikt. Visst har det ändrats genom åren, men det gäller inte rösträtten. Speciellt jag, som är med i LKPR, är sedd som feminist och blir nedbehandlad av män. Idag gick jag till butiken nere vid Hanssonsgatan och då kom en herre upp till mig och undrade om jag var med i kvinnliga rösträttsrörelsen för han hade sett en bild på mig i gårdagens bilaga. Då svarade jag artigt: ”Ja, herrn, hurså?” och då sade han ”det är nedsättande mot männen”. Han var alltså emot den kvinnliga rösträtten, det hördes på hans röst. Det frustrerar mig, för det hade hänt tidigare i veckan, nu när jag börjar bli igenkänd för mina insatser. Varför ses feminism som ett hot mot männen? Nu börjar LKPR:s åsikter gå igenom, och männen blir bara mer och mer förargade. Sedan vi införde rösträttsdagen 1902 har vi fått väldigt olika åsikter om vårt arbete. Jag tror att demonstrationen vi gjorde samma år har haft inverkan på kvinnorna i landet och att det har upplyst dem om vår situation. Jag hoppas att männen också inser detta. Jag är känd bland kvinnor och ökänd bland de flesta män, och vill att det ska ändras. En motiverande tanke kan vara att den första riksdagsmotionen om kvinnlig rösträtt infördes av en man. Det kanske kan påverka männens funderingar Nu blir jag djupt uppskattad av alla jag möter när jag går genom staden. Jag har tur som fick vara en del av feminismens utveckling i Sverige. Jo, för nu finns det något som kallas så. Vi samlar alltfler män som stödjer LKPR så framtiden ser ljus ut för oss.

11/7 1919 Kära dagbok, jag har funderat. Den allmänna rösträtten som riksdagen införde för två månader sedan är dels falsk. Jag har under veckan insett att det inte ingår i löftet att alla får rösta. De har i riksdagen uteslutit grupper som straffångar, omyndiga, folk med skatteskulder och de med fattigvårdsunderstöd. Det upprör mig att det finns folkgrupper som trots vårt arbete inte ingår i ”allmän rösträtt”. Alltfler i LKPR har insett detta, och det upprör oss. Vår lösning är att ta hjälp av den socialdemokratiska arbetsrörelsen, för att de stödjer allmän rätt. Jag föreslår att vi ska demonstrera mot detta icke-demokratiska beslut som riksdagen har tagit. Demonstrationer är stark propaganda om allmän rösträtt. LKPR slåss nu istället för allmän rösträtt, inte bara då det gäller kvinnor.

Vi kommer att fortsätta kämpa tills rösträtten är fullständig. Efter det är vårt arbete slut och vi kan vara stolta över vår insats till svenska folkets rösträtt. Av Inez Zetterberg

Dagbok om allmän och lika rösträtt Lydia Katarina Wahlström var en av fyra som grundade landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt (LKPR). Hon var även ordförande mellan 19071911.

Ur min dagbok , Lydia Wahlström 12 April 1902 Jag var så rysligt nervös, Vi skall ha vårt första möte med LKPR. Men jag var sannerligen väldigt nervös vad alla andra skulle tycka om mig. När alla politiska kvinnorna var samlade så började vi mötet. Det gick förvisso bra till en början och Signe Bergman kom med en lysande tanke att anordna en demonstration för att få den svenska makten att veta vad vi verkligen brinner för. och så blev det, Vi skulle framföra en demonstration på Jakobs torg den 20 april.

20 April 1902 Jag minns knappt hur nervös jag var. Vi gick med stora steg framåt, vi ropade och skrek och till våran förvåning så var vi inte ensamma. Det var stora folkmassor med både män och kvinnor. Jag kommer ihåg hur lycklig jag blev när jag insåg att det var inte bara vi som önskade en kvinnlig rösträtt i Sverige. Den 20 April 1902 skulle vara en stor dag att minnas.

4 Juni 1902 Det känns som om jag fortfarande går på moln, Jag är så rysligt lycklig efter gårdagens stora möte. Jag träffade så många starka politiska kvinnor som Anna Lindhagen och Elin Wägner. Jag är så rysligt stolt över mig själv för att ha grundat Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt (LKPR). Detta var bara inte en stor dag för mig det, var en stor dag för alla kvinnor i Sverige. Epilog

Den 24 maj 1919 beslutade man i Sverige att införa lika och allmän rösträtt för kvinnor och män, när det gällde val till riksdagens andra kammare i plenum. År 1921 genomfördes dock det första valet till andra kammaren där kvinnor deltog. Den kvinnliga rösträtten i Sverige infördes senare än i både Finland(1906) och Norge(1913) och Danmark(1915)

Insändare om jämlikhet mellan kvinnor och män Till rikets herrar

Jag har i hela mitt liv uppfostrats till att bli en god maka och mor. Jag har lärt mig att vara ödmjuk och att ha tålamod. Behaga mannen, stå vid hans sida och visa honom mitt fulla stöd. Tjäna honom med hjärtat och sinnets renhet.

Jag blir mer och mer upprörd för varje dag. Jag kan exempelvis berätta om en händelse som gjorde mig förargad. Jag hade en prest på besök här om dagen som medgav qvinnan inträdet på ett fåtal banor i arbetslivet. Men den prestliga ville han inte medgiva. Står det inte i guds ord att varje sann kristen är en prest? Ni har stiftat lagar vad gäller äktenskap. Det är enligt er en skyldighet, inte ett val. Om det skulle visa sig att qvinnan på bröllopsnatten inte var kysk har mannen rätt att upphäva äktenskapet. Detsamma gäller däremot inte qvinnor. Mannen tillåts ha flera qvinnor innan äktenskapet. Ska inte mannen straffas för sina misstag han med? Jag vill ge qvinnan en mångsidig framtida verksamhet och betrygga hennes samhällsställning. Jag ber er att släppa in henne på den politiska, prästliga och militära banan. När allt kommer omkring begriper jag ingenting av edra lagar, ty de gör mig alldeles yr i huvudet. Jag blir alldeles förbryllad av den storartade inkompetenta regering som styr vårt land idag. Jag kräver förändring inom kort.

Hälsningar Alice

Brev om Bondetåget Stockholm den 6 februari 1914 Kära syster

Jag skriver eder detta brev från vår huvudstad Stockholm för att berätta om vårt upptåg mot regeringen om försvarsfrågan. I dessa oroliga tider så vill svenska folket upprusta. Folk från alla delar av Sverige samlades i Stockholm för att tåga. Jag och vår far åkte tillsammans ner till Stockholm för att delta. Det är så annorlunda här mot på gården. Folk bor trångt och det är mycket trafik på vägarna. Vi och de andra från Blekinge tågade med bönder från Halland och Gottland. Vi svängde våra mössor i luften medans vi sakta tågade över Gustav Adolfstorg fram till slottet och jag kunde skåda de stora fanorna på Norrbro. Du skulle ha älskat alla färgglada folkdräter från alla sveriges landskap. Det var en stor skara som stod och hurrade på borggården. I ett PM med ordningsregler stod det klart och tydligt att man inte fick bära cylinderhatt. Ändå såg jag de svarta hattarna sticka upp nästan överallt. Konungen Gustav V höll ett tal för oss demonstranter. Han uttalade sig om hur missnöjd han var med den folkvalda regeringen och om hur han icke gillade Carl Staaffs inte hade tänkt lika mycket på försvarsfrågan som han borde ha gjort. Det var en stor dag för oss i Sverige. Jag hoppas allt är bra i Amerika och att systerdottern min har det bra där. Med vänliga hälsningar din käre bror.

Tryck och yttrandefrihet I början av 1800 talet så hade vi fler begränsningar i yttrande och tryckfriheten, specielt för kvinnor och de män som ville säga eller skriva något om kungen under den tiden.

Dikt om tryck- och yttrandefrihet Dikt skriven i privat dagbok

Karin Andersdotter, 9 december 1927 Kära dagbok, hjälp mig ut. Jag känner mig som en fågel i en bur, där buren är samhällets oskrivna regler. Trots att dörren stått på glänt ett tag, har jag inga krafter att ta mig ut. Jag kan se ut genom burens tjocka galler, kvittra så högt jag vill. Men så länge orden ej kritiserar makthavaren, hörs jag ej till. Jag är skapad för något annat, flyga fritt uppe i det blå. Sprida min kunskap och få samhället förstå. Att kvinnor ej bara laga mat och tvätta kan, utan äfven ta ställning och leda landet fram.

Trots stadens stora revolution nu vi kvinnor kan få arbete, vi ändå bli bortvalda som af ett automatiskt skede. Jag vill ändra på landets styrelse, föra min åsikt fram. Men på grund af dessa lagar, inget af det jag vågar eller kan.

Är det värt att riskera bli straffad, när det enda jag vill är att uttrycka min åsikt? Jag vill förbättra våra möjligheter, förändra landet på sikt. Jag vill hålla politiska tal, ge folk en tankeställare. Men hvad är poängen med det, om man riskerar kastas ner i en källare? Kära dagbok, jag känner mig som en fågel i en bur. Kära dagbok, ge mig kraft att flyga ut.

Dagbok av Viola Lindegren Orsaken till att Anders Lindegren dömdes till döden 17 februari 1834 Kära dagbok, min make Anders Lindegren vill starta en teater. Han har ansökt tillstånd från våran kung, Karl XIV Johan. Han postade brevet för en månad sen och väntar fortfarande på svar. Min make vill så gärna starta denna teater, han ska kalla den "Nya teatern". 9 mars 1834

Kära dagbok, min makes idé att starta en teater blev idag nekad av kungen. Anders blev väldigt arg när han läste brevet. Han gick ner till våran källare i morse, efter han läst brevet och har sen dess suttit där nere och skrivit ett protestbrev. Jag gjorde en fin middag till familjen men han kom ej upp och åt, jag fick istället ta ner maten så åt han den nere i källaren. Mina fyra barn åt maten och tyckte den var jättegod, hoppas min make tyckte detsamma. Fast han kanske var för upptagen för att märka att jag försökte göra en extra fin middag idag. 13 mars 1834

Kära dagbok, i fyra dagar har min make försökt skriva ett bra protestbrev till kungen. Han var riktigt arg på vår kung Karl XIV Johan, men jag hoppas att han inte yttrar sig om sina åsikter om kungen alltför mycket. Det vet vi alla att vi inte får. 5 maj 1834 Kära dagbok, idag är en mycket tragisk dag. Min make Anders Lindeberg har dömts till döden för sitt yttrande i sitt protestbrev till kungen. "Vi hava idag den 13 mars. I dag är ett fjärdedels sekel förflutet, sedan en svensk konung störtades från sin tron, för att han illa vårdat sitt lands intressen." skrev han i sitt brev. Jag och mina barn blev mycket ledsna när vi fick denna nyhet. Imorgon ska han tas av polisen och vi kanske inte får se honom något mer. Jag har packat hans ägodelar och imorgon bitti så ska vi ta farväl. Idag var det en mycket tragisk dag och det väntar en ännu mer tragisk imorgon.

20 oktober 1834 Kära dagbok, idag fick vi väldigt glada nyheter. Vår kung, Karl XIV Johan, släppte alla politiska fångar efter att ha firat jubileum som Sveriges regent. Min make sitter inte längre i fängelse och slipper sitt dödstraff. Vi är så glada och lättade över att få honom tillbaka hem. Vi ska fira med en stor middag, hela släkten blir bjuden. Vi är alla så glada. 6 februari 1842 Kära dagbok, det har passerat nästan 6 år sedan min make Anders släpptes från fängelset. Tidigare denna morgon bröts teatermonopolet. Det betyder att min make kan äntligen starta en teater, som han alltid velat. Turen verkar vara med oss nu.

14 juni 1842 Kära dagbok, min make, Anders, ska äntligen starta sin egna teater. Den ska bli kallad "Nya Teatern". Den tros bli klar i augusti. Anders är så glad och han arbetar väldigt mycket nu förtiden för att kunna öppna teatern så fort som möjligt. Han säger att den kommer bli spektakulär! 1 september 1842 Kära dagbok, för en vecka sedan precis, öppnades min makes teater. Han jobbade mycket hårt och är nu färdig. Detta är ett väldigt bra slut till denna dagbok, detta är sista sidan. Det blev många år av skrivande, mer än vad jag förvänta mig.

Bostäder Stockholm har växt från cirka 90.000 invånare till dagens cirka 1.000.000 invånare. När staden växte som mest så uppkom det många kåkstäder och slumområden som ni kan läsa om i dessa texter. Ni kan även läsa om hur staden bygger bostäder för barnfamiljer.

Kåkstads dagboken 19 September 1907

Kära dagbok Jag är väldigt oroad för min syster då hon är väldigt sjuk. Doktorn må säga att hon kommer bli bra men jag vet inte för vi har inte råd med medicinen hon behöver. Min syster är väldigt svag och somnar hela tiden. Jag tror att det beror på vårat vatten då det brukar vara ganska smutsigt. Vi i våran familj ser nästan aldrig far då han är ute och jobbar hela dagarna. På senare tiden har det blivit ännu värre för min syster har blivit sjuk och taket har börjat läcka. Jag har ingen aning hur vi kommer klara vintern. Nåt bra är dock att min kamrat Erik har fått en boll av sina rika morbror, så nu har jag och mina kamrater något roligt att göra.

21 December 1907 Kära dagbok För tre dagar sen så dog min syster och nu är hela min familj är sorg. Värst är det för far, han är helt förkrossad och har inte gått till sitt arbete sen dess. Han sitter mest på krogen och dricker brännvin. Men det är väl så fäder gör när deras döttrar dör.

9 Januari 1808 Kära dagbok Nu vet jag inte hur länge vi kan klara oss i den här hemska kylan. Det är så kalt så att ens tårar fryser på kinden. Min far har inte längre kvar sitt jobb och vi sålde våran sista gris igår för att få mat på bordet. Det här kanske är det sista jag skriver i dig, mina fina dagbok då jag kanske måste elda upp dig för att överleva. Jag längtar till sommaren och varma vindar.

Min far har börjat prata om ett nytt ställe, Amerika, ett möjligheternas land som han säger. Där är det ingen som svälter och ingen som fryser ihjäl. Det där Amerika verkar riktigt bra och jag hoppas att jag en dag kan komma dit.

2 Februari Min far kom inte hem idag och nu vet jag inte hur vi ska klara oss 16 februari Idag så kom några män i ståtliga rockar och tog vårat hus. Dem bara sparkade ut oss och nu tror jag att vi dör. Jag har faktiskt välkomnat tanken på att återse min syster i paradiset. Det enda som jag har kvar är du fina dagbok.

Käre dagbok Jag ligger på min dödsbädd och skriver dessa ord, min sista ord i hopp om att detta ska minnas och icke glömmas. Träsktorget äro en högeligen vårdslösad del av hufvudstaden.I närheten av träsket lågo fler mer eller mindre bofälliga lador hvilkas väggar lemnade åtskilligt pack och som saknade tak öfver hufvudet. Mellanrummen mellan ladorna äro fulla av skräp och smuts. Knappt femtio steg från dessa lador varo några ömkliga bostäder för menniskor. Detta äro ingen fröjd för ens ögon. Trasig barn, fattiga fabriksarbetare, arbetslösa dagsrönare och afsigkomna hantverkare och en mängd tjufvar av båda könen utgör denna enda befolkning av denna trakt. Magra gestalter synes var dag. Detta äro vardagen på denna förfärliga och stinkande plats. Nu ska jag följa med min kropps vilja in i det okända. Jag stod bredvid honom när han skrev. Jag såg inte vad han skrev men det verkade viktigt. När han var klar räckte han sin dagbok till mig. Det var hans mest värdefulla ägodel. Jag kände värmen från hans hand när den nuddade min. Jag slöt mina smutsiga händer runt den slitna dagboken. Vad skulle jag ha den till jag kunde inte läsa tänkte jag. Min fader drog mig nära honom och väste tyst fram "Ta vara på den som den var ditt liv, jag älskar dig". Jag var nära att börja gråta när han släppte taget om mig men jag höll det inne. Min far drog den sönder trasade filten om sig och lade sig tillräta och blundade. Det var då jag insåg att jag inte skulle få se hans blåa ögon igen. Det kom en tår som rann ner för mitt smutsiga ansikte men det var den enda. Hans bröst slutade röra sig och han hade lämnat mig alldeles ensam på detta ställe. Han hade gett upp allt. Sina ägodelar och sin gård för att resa till storstaden bara för att hamna i "träsket" utan el och vatten. Vi fick bo i lada med många andra och fick knappt tag i mat för dagen . Nu hade min far dragit sitt sista andetag och jag bestämde mig för att ändra på mina förutsättningar.

•

Dagbok om barnrikehusen Astrid Sands dagbok 1 Oktober -1936 Idag var den kallaste dagen på länge, det var mycket snö och väldigt blåsigt. Idag gick vi förbi lägenheten på Körsbärsvägen som snart skulle bli vår. Det var många människor som sprang omkring med möbler och andra saker som antagligen skulle in i lägenheterna. Det var väldigt många som har jobbat med att bygga dem fina lägenheterna. Dem här husen har redan hjälpt många. Barnfamiljer får nya hem och arbetare får nya jobb och pengar så att dem kan försörja sin familj. Nu är det äntligen bara två dagar kvar till vi får flytta in, jag längtar så himla mycket!

2 Oktober -1936 Imorgon får vi äntligen flytta in i vår nya lägenhet på Körsbärsvägen. Det är så kallt här i vår gamla lägenhet, det är -15 grader och snö ute. Det viner in genom fönsterna och allt är rått och kallt. Men imorgon är allt det här över, det ska bli så skönt att äntligen ha en riktig plats att bo på, utan att vara rädd för att hyresvärden ska sparka ut oss så vi bli hemlösa. Hemlös mitt i vintern med 4 barn, det är det värsta som skulle kunna hända just nu. John kom hem sent ikväll, helt blöt och kall av all snö. Hans händer och läppar var blåa av köld. Vi satte oss framför vedspisen och värmde oss så gott det gick. Vi bara satt där helt tysta i en timme innan vi gick och la oss, förväntansfulla inför morgondagen. 3 Oktober -1936 Idag var det dags att flytta in till vår nya lägenhet. Vi gick upp klockan åtta och åt lite frukost, vi åt havregrynsgröt precis som vi brukar. Sedan tog vi alla våra saker och började gå mot Körsbärsvägen. När vi kom fram såg vi ett antal ganska höga och smala hus på rader. Vi mötte en person som visade oss upp till våran nya lägenhet. Vi gick upp för trapporna till den tredje och högsta våningen.

När vi gick in genom dörren möttes vi av en varm härlig luft. Vi gick in genom dörren och tittade oss omkring, det var som att komma till himmelriket! Det fanns en matta av linoleum, en gasspis, badkar, varmt vatten och ett fint sovrum. Det fanns allt vi saknade i vår gamla slitna lägenhet. Vi gick omkring helt mållösa och tittade runt i hela lägenheten. Vi hade turen att få en lägenhet på 60 kvm med tre rum och kök. I köket fanns det en diskbänk i rostfritt stål, en gasspis, en stor fin lampa, ett bord och några stolar. Det fanns allt man behövde som vi saknat så länge. Ikväll behövde vi inte sitta runt vedspisen för att bli varma utan vi blev varma av att bara vara i lägenheten. Innan vi skulle sova tog Elsa, Sven, Svea och Bo ett bad. Det var första gången de någonsin sett ett badkar. De plaskade runt och lekte i nästan en timme innan det var dags att sova.

4 Oktober -1936 Idag var det söndag och John var ledig från jobbet. Vi gick ner och köpte mat på Konsum som låg precis utanför vårt hus. Det var ganska mycket folk och vi träffade även vår herr och fru Brink som bor grannar med oss. Vi pratade lite om hur fina lägenheterna var innan vi gick upp till vår fina lägenhet igen. Imorgon är första dagen för barnen på körsbärsgården, Elsa och Svea ska till barnstugorna och Sven och Bo ska till skolan. Själv så ska jag och fru Brink gå en promenad och titta på området, det blir en händelserik dag för oss alla. Nu ska jag gå ner till tvättstugan och tvätta lite kläder, det ska bli roligt att se hur det funkar och att slippa skrubba allt förhand. Imorgon är det höstfest som vi alla ser fram emot! Nu är klockan mycket och vi ska gå och sova, alla väldigt förväntansfulla inför imorgon. 5 Oktober -1936 Idag gick vi upp tidigt och hängde upp flaggorna som Sven och Bo gjort i skolan. Polisen stängde av gatan för trafik och långborden dukades. Det serverades kaffe till oss vuxna och saft och bullar till barnen. Alla satt runt bordet och hade en trevligt dag tillsammans. Jag längtar redan till vårfesten i April då vi alla får träffas igen! Då ska vi träffas i barnhusen och sjunga lite sånger och bara ha det roligt tillsammans. Efter festen gick jag och fru Brink en promenad runt i området och pratade och tittade på alla andra hus i närheten. Det var en väldigt trevlig dag för oss alla här på Körsbärsvägen. Av: Carolina Falk

Dagbok från kåkstad Igår kväll kunde jag inte sova. Jag tänkte för mycket på vad som skulle kunna hända om mamma och pappa inte skulle kunna betala hyran till denna månad. Vi kanske blir vräkta eller slänger de ut oss. Fast jag har i alla fall tur att det är snart sommar jämfört med familjen som blev utslänga under december. De borde ha en jobbig vinter. Det var inte bara tanken om att bli utsparkade som höll mig vaken denna natt det var också den kalla kylan i vårt lilla hus. Under hela vintern har kylan hållit mig vaken och kylan har också gjort min bror svårt sjuk. Vår Pappa har gått till jobbet och kommer hem sent ikväll. Han måste arbeta mycket längre nu så att vi kan både bo kvar och få mat på bordet och om vi ska ha råd med medicin till min bror. Mamma hon gick ner till marknaden för att se om hon hittar något för oss att äta tills ikväll. Själv tar jag hand om min sjuka bror. Han ligger ihop kurrad i filtar och kylan hjälper inte det minsta mot hans sjukdom. Jag önskar verkligen att han kommer att må bättre tills den varma sommaren kommer. Ibland drömmer jag om den varma sommaren. Hur man hör fåglarna kvittra och vinden som åker igenom mitt hår. Men då vaknar jag frysande i vårt kalla gråa lilla hus.

Reportage om kåkstäder Stockholms-bladet om livet i ”Träsket” Igår besökte vår tidning kåkområdet ”träsket” i Eriksberg, Jarlaplan. Då vi kommer fram bemöts vi av en förskräckande syn. Vi blickar ut över ett område där folk bor i små fallfärdiga lådor av trä. Det läcker in, är kallt och utan rent vatten. Eriksberg är ett träsk på flera sätt. För det första så bor de fattiga arbetarfamiljerna i ett område som är så nära man kan komma ett träsk i Stockholm. Marken är lerig och mjuk och en stank av ruttet och gammal kodynga ligger som ett moln över området. Det andra träsket är det som människorna gått ner sig i. Dessa fattiga bönder som kommit till Stockholm för ett arbete och ett bättre liv är nu fast här utan förhoppningar om en bättre framtid. Nere i träsket helt enkelt. Men det värsta är att se hur många det är som bor så här. Säkert 100-tals människor, allt från barn till gamla människor. Vi intervjuar en man från Skåne som kommit för att arbeta i fabrikerna han utrycker sig så här: ”Jag känner mig sviken av staden, jag har kommit för att arbeta och hoppats på bättre liv utan fattigdom och nu har jag ett hem som en råtta inte skulle sätta sin fot i. Jag känner mig sviken av fabriksägarna” Man kan ställa sig frågan, har våra fabriksägare, som Rikard Sandler och Carl Ekman lockat hit fler än de kan ta hand om. Har de svikit dem som utlovats arbete och ett bättre liv? Då är våra ledare bara ett gäng svikare med för stora drömmar. Den frågan ställer vi en man som kommit hem efter en lång och hård arbetsdag ”Vad tycker du om det som fabriksägarna sagt och lovat?” Mannen är smutsig och luktar väldigt illa och svarar på hård skånska ”De asen borde förlora sina pengar och skickas till gruvorna och fabrikerna. De borde själva få känna hur det är att göra sig av med allt man äger, för ett bättre liv och sedan förlora allt, på vilket man hoppats och önskat. Jag skulle så gärna vilja se dem slita som vi gör, utan hopp om en bättre framtid för oss och våra barn!” Då mannen säger detta ser man på hur det blixtrar i hanns ögon att han har talat från hjärtat. Vi frågar några till både män och kvinnor och alla svarar de ungefär likadant. Man känner tydligt att det finns ett stort missnöje i Träsket man kan säga att ”Träsket kokar”. Men vad ska folket gör de är lurade och utnyttjade glömda och svikna i Stockholms slum.

Bildförteckning Sida 1: Fotograf: Axel Malmström, År: 1927, Förvarande: Stockholms stadsmuseum Tid: 1800-talet, 1900-talet, Skapad: 1965 Upphov: Reinius, Gunnar (1909-1998) Publicerat av: Stockholms stadsbibliotek Fotograf: Okänd Fotograf: Axel Malmström, År: 1927, Förvarande: Stockholms stadsmuseum Fotograf (målare): Paul Emil Wallenstråle, År: 1875, Förvarande: Stockholms stadsmuseum Fotograf: Severin Nilsson, År: 1891 - 1899, Förvarande: Stockholms stadsmuseum Tid: 1800-talet, Plats: Fastigheten JÄRNLODET 9, Östermalmstorg, Östermalmstorg 2-4, Upphov: Larssons Ateljé, Publicerat av: Stockholms stadsmuseum Tid: 1800-talet, 1900-talet, Plats: Manilla, Publicerat av: Stockholms stadsarkiv Tid: 1800-talet, 1900-talet, Plats: Manilla, Tolvöresholmen, Publicerat av: Stockholms stadsarkiv Tid: 1800-talet, Plats: Kvarteret LUDVIGSBERG, Skinnarviksbergen, Publicerat av: Stockholms stadsmuseum Tid: 1902, Skapad: 1902,illuminati Plats: Stadshagen, Upphov: Okänd, Publicerat av: Stockholms stadsmuseum

Sida 3: Upphov: Nilsson, Severin, Behandlar: 1891 - 1899, Skapad:1891 - 1899, Publicerat av: Stockholms stadsmuseum

Sida 4: Tid: 1940, Skapad: 1940, Plats: Bällsta, Skorpvägen, Upphov: Rosenberg, C. G. (Carl Gustaf) (1883 –1957), Fotonummer SM 179 ; Fotonummer POSE 198 ; Fotonummer Fa 44709, Publicerat av: Stockholms stadsmuseum

Sida 5: Upphov: Lennart af Petersens (1913-2004), Publicerat av: Stockholms stadsmuseum, Tid: Behandlar: 1959, Skapad: 1959

Bildförteckning Sida 8: Tid: december 1950, Skapad: december 1950, Plats: Stockholm, Upphov: Petersens, Lennart af (1913-2004), Objektidentitet: Fotonummer F 42084, Publicerat av: Stockholms stadsmuseum

Sida 10: Upphov: Överståthållarämbetet för polisärenden/kriminalavdelningen, Fotonummer: SE/SSA/0023/01, Publicerat av: Stockholms sta dsarkiv, Tid: Behandlar: 14 augusti 1905, Skapad: 14 augusti 1905

Sida 12: Detalj av affisch för "De svenska kvinnornas rösträttsdag" 1916

Sida 14: 7 oktober 1916, Skapad: 1916, Kungl. Vetenskapsakademien, Publicerat av: Kungliga biblioteket

Sida 17: Tid: Behandlar: 18 september 1944, Skapad: 18 september 1944, Plats: Marieberg, Kvarteret POSTHORNET, Sysslomansgatan 1, Upph ov: Burnäs, Tore, Objektidentitet: Fotonummer SvD 34482, Publicerat av: Stockholms stadsmuseum

Sida 24: Tid: 20 september 1905, Skapad: 20 september 1905, Plats: F.d. Stadsgården 14, GLASBRUKET NEDRA 1, Mäster Samuelsgatan 17, F. d. kvarteret TORSKEN, Objektidentitet: SSA/0836/Anton Nyströms samling/C XIX, volym 37, Publicerat av: Stockholms stadsarkiv

Sida 28: Träsket mot väster, oljemålning av Axel Fahlcrantz 1876, Stockholms stadsmuseum

Sida 30: Tid: Behandlar: 1909, Skapad: 1909, Plats: Kvarteret MURAREN, Kvarteret ROSLAGEN, Kvarteret TRÄSKFLODEN, Upphov: Heimer, Osca r (18581927), Objektidentitet: Fotonummer E 29466, Publicerat av: Stockholms stadsmuseum

Sida 34: Tid: 1937, Skapad: 8 december 2009, Plats: Kvarteret KLARBÄRET, Stickelbärsvägen 7, Upphov: Stigholt, Johan, Publicerat av: Stockholms stadsmuseum

Under vårterminen år 2015 har eleverna i klass 8A på Mälarhöjdens skola arbetat med den industriella revolutionen. Vi har fördjupat oss inom vissa områden och samlat information på Stockholmskällan. Utifrån fakta och vår fantasi har vi skrivit gestaltande texter om livet under Sveriges industrialisering. Resultaten kan du själv läsa i denna bok. Eleverna har uppskattat historiearbetet då vi fått arbeta självständigt om något som intresserar oss. Vi har kunnat uttrycka vår kreativitet vilket vi hoppas syns. Tack Stockholmskällan och lärarna på skolan som gjort detta möjligt!