S333derholmsskolan 5a deckare by KUL1415

Sรถderholmsskolan 5A Deckare

Döden i Vårberg av Silan Demirel När jag skulle gå ut såg jag en död flicka som var knivhuggen. När jag började komma närmare den flickan då såg jag en skugga bakom en dörr Sen ringde jag polisen. När poliserna kom då sa de att den här flickan heter Sara. När jag hörde att hon heter Sara då viste jag vem hon var. Då lovade jag åt hennes mamma att jag ska hitta mördaren. Efter två dagar började jag leta efter mördaren. Sen såg jag mördaren Då började jag gå efter honom. Då gick han in i ett stor hus. När jag gick in i huset då var det Många vakter över allt. Jag smög in i huset. När jag gick in såg jag fem fyra Personer som dödar människor. Då såg jag mördaren. Efter 2 timmar började man höra pistoljud. Då såg vi mördaren när jag kom nära honom då tog han ut en pistolen och Siktade mot mig. Då sa jag ta ner pistolen sen sa jag varför sa han det för att han sa att han kommer döda min familj. Och jag var rädd att han skulle döda min familj därför dödade jag den dör flickan men jag ville inte döda henne men jag var tvungen. Så det var inte mitt fel snälla ta mig inte i fängelset du har dödat en person så du måste gå i fängelset nu måste poliserna ta dig vänta vad heter dän dör kilen som sa att du skulle döda han heter Samir okej tack ni kan ta han nu. Efter 3dagar såg jag Samir han var med sin fru och pratade med några personer sen gick de därifrån då började jag gå efter dem. Dom kom till ett litet hus för att hämta sina barn sen ringde jag polisen för att de ska komma hitt sen efter 5 min kom poliserna för att hämta Samir och ta han i fängelset när poliserna kom då gick Samir ut från huset med sin fru och barn. Då började Samir springa i väg då sprang vi efter Samir efter 1 min tog vi Samir och la han i fängelset sen gick jag till Saras mamma och sa att jag har tagit Samir och är i fängelset då sa mamman att jag är som hennes dotter.

JOSEFS VÄG TILL STOCKHOLM AV ALEXANDER TOPALIDIS Det var en lugn natt när Josef kollade på tv. När han plötsligt hörde ett ljud i köket. Josef reste sig upp och gick sakta till köket. När han kom till köket var allt borta. Josef vände sig för att ta telefonen. Bakom honom står det en man med en stekpanna, mask och svarta kläder. Josef och killen med masken stod helt stilla. Sen sprang Josef rakt in i honom och sprang ut ur huset och in i sin bil. killen med mask stod bara vid dörren. Och sen var han borta. Josef tänkte att han måste åka ifrån den här staden. Han har blivit rånad av samma kille ungefär fyra gånger. Josef sätter en GPS på Stockholm. Josef har alltid velat åka till Stockholm. Efter ungefär tio timmar så var han där. Stockholm. Det första Josef gjorde var att boka ett hotell. När Josef kommer in på sitt hotellrum så la han säg på sängen och sov. Nästa dag när han vaknade fixa han en kopp kaffe och tänkte jag måste skaffa ett jobb. Josef tog en tidning och letade efter ett jobb. Efter fem sidor så hittar han ett jobb det var kassörska. Josef tog en macka på vägen ut. Josef skulle till sin kompis han tog en taxi sen kom han på att han inte hade pengar. Josef gick hem igen och tog med sig 40 kr. När han kom ner var taxin borta. Josef väntade i tio minuter på en annan taxi. Josef hoppar in i taxin föraren frågar vart han ska. När föraren vänder sig om så kände dem igen varandra. Han hette Daniel. Josef kände igen Daniel sen examen. Dem var typ bästa kompisar. Så Josef sa att han skulle skjutsa honom till Varbergsvägen 179. Efter tjugo minuter så är Josef hos sin kompis. Hans kompis hette Mikael. Mikael var kriminell. Han var efterlyst i många länder inkluderat Sverige. Josef frågade vad han ville. Han sa att han ville ha hans pengar. Josef sa att han inte hade några pengar. Mikael tog fram en pistol och riktade den mot hans huvud och sa om inte jag får minna pengar inom tre dagar kommer ditt liv vara borta. Josef frågade hur han ska skaffa pengar. Han fick inget svar. Sen frågade han hur mycket. Han sa 10000 kr. Josef hoppade in i sin bil och åkte därifrån. När han kom in till sitt hotellrum så lade han sig på sängen och tänkte. Hur han skulle få pengar. Han ville inte bli en kriminell som Mikael. Sen så kom Josef på att han hade ett jobb som startade imorgon. Mitt i natten vaknade Josef upp. Han försökte somna om men det var något som störde honom. Josef var uppe hela natten utan sömn. Han kollade på klockan den var 8.40 och han började på jobbet 8.45. Josef kläde på sig borstade tänderna snabbt som blixten. När Josef kom till jobbet så var klockan 8.43 han tänkte att han aldrig skulle fixa pengarna inom två dagar.

När Josef kom hem var han jätte trött. Han var så trött att han somnade med kläderna på. Nästa dag var det riktigt stressigt för Josef han tänkte att han aldrig skulle hinna. Men Josef hade en plan. Han ska kalla på förstärkning han ska ha killar so gömmer sig. Josef hade sagt till alla. Det är imorgon det gäller. Nästa dag så vaknade Josef 6.00. Han hade förberett allting. Josef och Mikael skulle mötas på samma ställe kl. 7.00. Han förstod att Mikael också skulle ta med sig sina mannar. En timma senare så var han där. Stället var helt ruttet det var tyst och det var mörkt. Josef såg Mikael stå där med en pistol i handen. Josef gick fram till honom och det första Mikael sa var vart är pengarna. Josef sa nu! Josefs mannar gick upp och började skjuta Mikaels mannar. Fast Mikael tog skydd han sprang bakom en stor sten. Josef gick runt Mikael och ströp han. Mikaels mannar kommer bakom Josef och siktar mot honom Josef släppte Mikael. Mikael skrattade. Sen sa Josef du borde inte skratta. Josefs mannar stod bakom Mikaels mannar. De tog ner sina vapen och Josef ringde polisen dem tog bort sina vapen så att polisen inte såg. När polisen kom tog dem upp Mikael och hans mannar. Mikael sa jag kommer tillbaka. Josef bara skrattade och sa han kommer inte tillbaka.

Jag ångrar mig av Lana Gailany

Jag och mina tjejkompisar satt på bänken ute på lunch rasten. Sedan kom min pojkvän Joel och hans polare till oss. De satte sig bredvid oss och vi pratade om en film som heter Anabell. De handlar om en otäck docka. Sedan sa Joels vän: snälla kan vi inte gå till spökhusen vid skolan. Då sa jag JA! Vilken bra ide för jag älskar skräck och jag ville så klart följa med. Sedan sa jag till mina vänner att följa med då sa de att de är rädda snälla sa jag kom igen okej sa de. Och sen gick vi ner till hemsökta huset. När alla vi stod på rad vid huset då frågade min vän Bella. om det verkligen är ett hemsökt hus för att det såg så fint ut. Då började Joel gå mot trapporna. När han knackade på dörren så gled dörren och öppnades. Sedan börja Joel ropa hallå är det någon hemma? Ingen svarade. Då gick vi alla in i huset. Det var mörkt och fult där inne. Allt var smutsigt och dammigt. Det var fyra stolar och ett bord. Det fann många rum och en trappa framför ytterdörren. När alla var inne så stängdes ytterdörren då blev alla rädda och tittade på dörren. Joel sa mår alla bra. Jag sprang till honom och kramade om honom. Sedan fortsatte vi att gå in vi gick in i ett rum som var tomt sedan hörde vi ringsignal alla blev så rädda att de skulle kissa på sig men den som ringde var min kompis. Sara hon sa att vi skulle gå in om fem minuter så hon skulle säga till oss att komma tillbaka. Då sa Michael att vi ska gå nu så kan vi komma efter skolan. Alla sprang ner till skolan alla skrek. När vi var framme vid skolan så hade vår klass gått in precis. När vi var framme vid vår port. Så ställde vi oss på lede bakom de andra. Vi hade lektion som vanligt men vi var så rädda och kunde inte glömma det som hände. När vi slutade så samlades Michael, Joel, Sara, Ali, Matilda, och jag och några till. När vi alla samlades efter skolan sa jag att alla går hem och lämnar väskorna. Och sen kan alla hämta ficklampor. Alla har 20 minuter sen möts vi i skolan. Efter tjugo minuter var alla vid skolan så vi började vi gå ner till spökhuset. När vi var framme så sa Ali: jag tror inte jag vågar gå in. Kom igen sa Matilda. Sedan gick vi in i huset och då hörde vi ett ljud. Det var som om någon hamrade det lät bom bom. Ljudet var så läskigt och det hördes från övervåningen. Då sa Joel: ska vi gå upp eller. Nej sa Matilda då sa jag varför är vi här vi vill ju veta vad som på går här. Då sa Matilda: jag stannar kvar här då med Ali för vi är jätte rädda okej sa jag men om det händer någon så får in ropa på oss.

Sedan gick vi andra upp för den dammiga trappan sen var skakig det kändes som om man skulle ramla. När vi var uppe stannade vi. Vi hörde samma ljud bom bom det var från det blåa dörren. Vi tänkte öppna dörren. Jag gick fram till dörren tog i handtagen och öppnade dörren. Då SLUTADE ljudet. Det var som om någon var i blåa rummet. Sedan så hörde vi ljudet nere ifrån. Då skrek Ali: Din cp unge låt henne vara Matilda. Då hörde vi en mörk föst säga tyst anas dödar jag dig. Det lät som en gammal man när vi gick till trappan och skulle gå ner och hjälpa de så såg vi att mannen hade en kniv mot Matildas hals. När jag skulle gå sa Joel nej jag har en plan jag följ mig. Han hittade en polis batong då tog han den och sa gå ner ni så tar jag andra vägen och slår han med den men ni måste vara redo för att springa. Vi sa okej så gick vi ner och ropade på mannen. Då sa jag din fulla gamling släpp henne om du är man. Vad säger du din snorunge sa han. Då släppte han Matilda och började komma i mot mig. Då kom Joel bakom mannen och slog han med polisbatongen. Mannen ramlade på golvet och sedan börja vi alla springa ut från det hemsökta huset. Mannen gick upp och jagade mig jag sprang så fort sa att jag ramlade. Och mannen hade kniven mot mig. Han ropade de andra och sa om de ropar polisen kommer han att kommer döda mig. De andra lossades inte hör och gömde sig och ringde polisen. Polisen ringde hem till mig och sa vad som hänt blev mamma yr och tappade telefonen. Då kom pappa och svara när pappa fick höra vad som hade hänt fick han en chock. Mannen var nämligen pappas vän de hade haft ett riktigt bråk. Polisen framme dom slog mannen och jag sprang där ifrån sedan var mamma och pappa fram så sprang jag emot dom och kramade om dom. Sedan kom en polis till mig och sa att mannen heter Anders och han har rymt från fängelset för tre år sedan. Dom tackade oss för att vi hittade honom och de tog han till fängelset. Jag bestämde mig för att aldrig mer gå till ett hemsökt hus.

Försvunnen av Quessia Jag vaknar av att veckarklockan ringer. Ännu en jobbig dag i skolan! Jag tar på mig kläderna, går mot köket, brer min macka och sedan går till mammas sovrum. ”Jag går nu mamma” säger jag. ”Okej Simone ha det så kul” säger mamma med svag röst. När jag går mot dörren hör jag mer och mer regn som faller hårt mot marken. Jag tar på mig en enkel skinnjacka, ett par Nikes, ett paraply och går ut. När jag är framme vid tunnelbanan och väntar på det ser jag två av mina mobbare prata med varandra. När tåget har kommit springer jag in så att Jakob och hans kompis William inte märker mig. Som tur tog dem en annan vagn. Jag sätter mig ner och det luktar blöt hund. Det finns massa tidningar under platserna, barn skriker och vuxna pratar högt på telefon. Fem minuter senare hör jag en röst ”Nästa Hallunda”. Sedan går jag ut. Efter ett tag känner jag mig iakttagen. Jag vänder mig om och ser Jakob och hans gäng. Jag går lite snabbare. Det gör de också. Då började jag springa. Till slut snubblade jag på en sten. Jakob kom närmre och närmre. När killarna var framme så stod dem runt mig. ”Nämen titta killar lilla Simone har ramlat.” Sa han ironiskt. ”Låt mig bara vara!” Skrek jag ilsket. ”Okej men bara för den här gången” Sa Jakob med en bestämd röst. Så gick dem. Jag stod upp och tittade på klockan. Klockan var tio över åtta. Jag var sen till skolan. Jag sprang den sista 200 meterna, sprang i korridoren till mattelektionen och öppnade dörren. ”Förlåt att jag är sen Andreas.” Sa jag lite ljust. ”Det är okej för den här gången.” Sa Andreas snällt. Efter lektionen hade vi rast. På skolgården fanns det bilder på Amanda som stod ”vi saknar dig”. Amanda var min bästa vän men förra året försvann hon spårlöst. Sen dess har ingen sett henne. Polisen säger att någon har mördat henne men jag tror att hon lever någonstans där ute och lever i rädsla, kanske glädje. När jag har hittat henne ska jag säga till polisen och myndigheterna och bli en hjälte. Men tänk om jag också försvinner och alla kommer glömma mig och Amanda. Tanken på det får mig att nästan gråta. Jag känner att en tår håller på att rinna ner till min kind. Men jag tog in tåren. Jag måste hitta henne tänkte jag. Nästa dag vaknade jag med lite hopp om att hitta Amanda. Jag tog en väska, lite mat, kläder och rymde. Först fick jag lite skuldkänslor men sedan så försvann dem eftersom mamma bryr sig inget om jag rymmer. Efter ett tag blev jag ganska trött och la mig mitt i skogen. Efter en stund kunde man se stjärnorna. När jag såg stjärnorna var en själv och de andra stjärnorna i en grupp tänkte jag inte ska tappa hoppet och att jag kommer hitta Amanda. Efter några kilometer vilade jag och åt en salami macka. Skogen hade långa träd, gräset var mjukt och man kände hur vinden luktade barr. När jag väl åt upp min macka kände jag mig iakttagen som om Jakob var där. ”Simone vänta” Sa Jakob med en stark röst. Jag stannade och vände mig om antingen var det värt det eller inte. Han kom närmre.”Jag har något viktigt att säga” Sa han svagt. ”Vadå vill du driva med mig eller vad?” sa jag med självförtroende. ”Nej får jag följa med och leta efter Amanda?” sa han mjukt. ”Hur visste du att jag ska leta efter Amanda?” Sa jag. ”Du tänker högt” sa Jakob. ”Men ska du inte till skolan?” Sa jag frågande.

”Nej dagen du gick så brann skolan så alla är lediga ända till dem har fixat det” När vi gick tillsammans pratade vi. Sedan såg vi en liten stuga. Vi gick in och hörde någon. Jakob gick in i rummet och såg en säck. Då sa jag ”Ser du Amanda?” Då sa Jakob ”Nej vet inte men en säck ser jag i alla fall” Då så gick jag in i rummet. Rummet var stökigt, det fanns hål i golvet och det var väldigt fuktigt. Jag öppnade säcken och då såg jag Amanda tejpad, i chock, i rädsla och rinnande i tårar jag kan inte tro att någon tar en oskyldig flicka bara sådär. Jakob tog tejpen från hennes mun och jag tejpen från hennes ben. Äntligen hade jag bevisat att min bäste vän, mitt allt, min andra halva Amanda lever! Jag blev så glad. Men den glädjen gick snart bort. Amanda var helt tyst med öppna ögon, hon var lerig och blodig kanske så behövde hon åka till sjukhuset. Jakob kände hennes puls som gick lägre, lägre och lägre till slut var så svag att hon nästan kan dö. ”Fort Amanda är väldig svag hon behöver hjälp nu!” Sa Jakob rädd. Jakob tog den närmaste filten han såg, la den över henne och tog henne. Vi sprang allt vad vi kunde och letade efter ett sjukhus. Vi letade och till slut såg jag ett sjukhus. Vi sprang ut ur skogen ner mot trottoaren till sjukhuset. Jag sprang till en av personalerna, sa vad som hade hänt och personalerna tog Amanda till akutmottagningen. Jag kände mig skräckslagen men efter två timmars väntande fick vi komma in till Amanda. Där stod hennes släkt och familj. Amanda log vid sängen med sjukhus kläder och med slangar kors o tvärs. Då kom Amandas släkt och tacka mig. Helt plötsligt tog Jakob ut mig från rummet och sa” Jag har något viktigt att säga dig” ”Vad är det?” sa jag oroande. ”Jag borde säga det till dig tidigare men…” ”Men vad ” sa jag mer oroande. Han tog mina händer och höll om dem och sa ” Det var jag som la Amanda i säcken och la henne i den röda stugan.” ”Varför?” sa jag och fällde några tårar. ”För att jag ville se dig ensam, plågad och död. men nu ändra jag mig och bryr mig mer om dig.” sa Jakob. Men nu vet jag vem som är skurken i alla fall. ”Men varför la du henne i säcken i nästan ett år?” sa jag och tittade neråt. ”Nej det gjorde jag inte hon måste blivit kall och tagit påsen för värma sig själv” Sa han. ”Men måste du ta min bästa vän och lämna henne i ett hus i skogen?” Jag visste inte att min mobbare Jakob kan vara så hård och kall utombords och lite god inombords. Två dagar senare så pratade vi mer med varandra. Vi hade så mycket gemensamt. Våra mammor jobbar natt och sover om dagarna och våra pappor stack när vi var små. Allt slutade med att jag inte blev bli mobbad längre, men det bästa var att jag fick vara Amanda. Men det Jakob gjorde glömde jag aldrig.

Terrordådet av Neo Falk

Stockholm 1998. Jag John Conner var och övningskörde sedan hörde jag att tre fångar hade rymt från fängslet på radion, då blev jag rädd men ville en då stoppa dem. Fem år senare var fångarna fortfarande på fri fot. Jag flyttar till min mamma Nora Conner som bor i San Mario. Hon tog hand om mig som om jag var en liten pojke igen. Jag gick till vardagsrummet och satte på tv för att se på nyheterna sedan skriker jag F**k! . För att jag ser att fångaren har gjort ett terrordåd i Frankrike. Jag frågar morsan om vi kan åka till Frankrike då säger hon – såklart men vi behöver pengar. Då tänker jag på att jag måste skaffa ett jobb. Jag får jobb i en korvkiosk Och tjänar lite pengar. Det krävs några dagars arbete innan vi får ihop pengarna till resan. Trettio dagar senare jag har samlat ihop ca 3000 kr så nu ska det nog går bra. I Paris luktar det avlopp. Men morsan tycker att det luktar rent och gott. Sedan gick jag till ett hemlikt vapen valv och plockade på mig allt som jag orka bära en Ak47, rpg och sjutton granater då var jag redo. Men polisen kom och haffa mig för att han trodde att jag skulle starta ett terrordåd. Sedan kommer morsan in och förhandlar med snuten om jag får komma ut men det kosta mig en krona det var ju inga problem.

Sedan var jag på G. Men sedan fick jag veta att fångarna var fler. Så morsan ringer Mc gänget om förstaekning men de fick vanliga revolvrar. Morsan ville följa med. Men jag ville inte att hon skulle bli skadad så jag sa nej. Då gick jag John Conner till de kriminala med mitt mc gäng. Men det jag inte Viste var att morsan skuggade oss. När vi var framme så var dem inte där så jag ringer dem. Sedan efter tio min kommer dem då börjar fajten mc gäng VS kriminella. Vi lyckas ta ner fyra innan en av dem försökte skjuta ett skot i magen på Mig. Men morsan hoppar upp ur buskarna och räddar mig. Jag blir så arg och ledes att jag tar RPG och, av fyrar. Alla förutom tre dog men dem han smita. Men jag hamnade i fängelse för att polisen trodde att jag jagade oskyldiga människor. Efter tre veckor kom morsan och betalade ut mig. Jag förstod inget men hon för klara allt. Hon hade på sig en säkerhets dräkt då fatade jag. Frankrikes högsta ledare frågade om jag ville blev med i FBI och fånga fångar och sjuvar hela tiden. Morsan blev erbjuden till polis. Men båda tacka nej vi jobbar hellre solo.

FÖRSTA TECKNET av Vino Olivia satt bredvid pappa och tittade på film. Efter filmen tänkte Olivia ringa Sonja. Sonja är Olivias bästa vän. Sonja har gyllen brunt hår med bruna och är lång. Olivia undrade om de kunde gå till stranden imorgon klockan 13:00. Sonja sa okej och vände sig om och sa hejdå. Olivia sa hejdå och gick till köket. Sedan tittade Olivia in i kylen men hon hittade inget som hon ville ha att äta. Hon hörde ett ljud det ögon kom från Olivias sovrum. Olivia gick in och såg att hennes skrivbords låda var öppen. Men det var säkert bara hennes pappa som skulle ta ut något. Hon frågade sin pappa om det var han men Olivias pappa sa nej men det kanske var du som glömde stänga. Olivia svarade inte. Imorgon ska jag gå till stranden med Sonja är det okej - så klart att det är okej men fråga mamma också okej. Efter en några timmar kom mamma hem. Olivia frågade om hon fick gå till stranden imorgon med Sonja men vilken tid? – imorgon klockan 13:00 okej. Efter några minuter sa pappa att matten är klar. Efter maten gick Olivia och la sig men innan sa hon okej nu går jag och lägger mig. Olivias mamma sa god natt. Nästa dag när Olivia vaknade så tänkte Olivia på sin dröm. Olivia såg sig själv sitta och rita. När Olivia tittade på sitt nattduksbord Så såg hon täckningen och på blocket stod det yo estoy siempre con tigo Olivia tog fram datorn och översatte det. Det stod på spanska jag är alltid med dig. Men liksom Olivia kunde inte spanska. När Olivia gick till köket så såg hon en lapp det stod bli inte rädd om något händer ring mig kram mamma. Sedan gick Olivia till badrummet och skulle tvätta ansiktet. Det var så fuktigt och svårt att andas. Sedan när Olivia tittade i spegeln så såg hon två små händer. Olivia skrek som om hon hade sett en inbrottstjuv. Hon sprang till sitt sovrum. Sedan tittade Olivia på sin docka som var från hennes riktiga familj. Dockan glodde på Olivia. Dockan låg på sängen. Dockan hade svart hår och en vit klänning. Olivia tog skrivbords nyckel och hennes mobil sedan sprang hon ut ur lägenheten. Hon ringde mamma, pappa, mormor och Sonja men ingen svarade. Oliva sa varför kan ingen svara varför händer det bara mig. Efter en kvart kom Sonja och sa vad gör du här. Olivia sa det spökar i lägenheten. Sonja sa det kanske är dina föräldrar som ville skoja med dig. Men Olivia var säker att hennes föräldrar aldrig skulle skoja så här. Olivia tänkte aldrig mer gå in till lägenheten. Men Sonja fick henne att gå in till lägenheten. Innan de öppnade dörren sa Sonja kom så skrämmer vi bort det där spöket. När de var inne i lägenheten fråga Sonja vart det spökade. Olivia sa i badrummet och i hennes sovrum. – Vad hände i badrummet. Olivia sa att hon såg två små händer.

Sonja sa konstigt jag ser inte två små händer men vad hände i ditt sovrum. Olivia sa du vet den där dockan som jag fick av min riktiga familj- ja vad gjorde den? den glodde på mig. Och vad hände sen. Sedan såg jag att den där lådan som inte gick att öppna den var Öppen och det var en nyckel i nyckelhålet. Sonja sa tog du ut nycken – ja jag tog ut nyckeln. Okej testa nyckeln om den passar. Olivia sa okej den passar. Sonja sa okej vad finns det? Olivia såg en liten låda. När Olivia öppnade lådan såg hon en bild på två små bebisar och en av dem var Olivia. Bebisarna hade var sin armband och Olivia hade på sig ett sådant armband. Olivia sa till Sonja att hon har en tvillingsyster. Sonja sa var är hon – jag vet inte men jag kan. Fråga Mamma och pappa när dem kommer hem. Sonja sa vi får väl gå till stranden någon annan dag. Olivia hörde något det var bara Olivias föräldrar som hade kommit hem. Olivia visade bilden för pappa och sedan mamma. Pappa såg så besviken ut. Efter fem minuter bestämde mamma och pappa att förklara för Olivia. Mamma sa tre veckor innan vi skulle hämta dig från barnhemmet så dog din syster hon var bara tre månader. Olivia förlåt oss att vi inte sa det tidigare. Förlåt oss så mycket vi försökte men det gick inte fyllde pappa i. Sedan hörde de ett ljud. Så är det din syster frågade Sonja ja sa Olivia och vände sig om. Så allt som hade hänt var min syster sa Olivia. De små händerna, täckningen och lappen som stod på spanska. Japp sa Sonja du som trodde att det ”spökar” i lägenheten.

Den största stormen du har någonsin läst om av Lukas

Natten var dyster och mörk, det blixtrade överallt. Blixtrar och dunder, detta pågick hela natten. För det var den dagen då allt började. Men låt oss gå tillbaka innan allting hände. Det var en vanlig höstdag, en dimmig dag med ett grått molntäcke. Man kunde se folk kratta på deras tomter, de samlade ihop löven till en stor hög som barnen sedan hoppade i. Den dagen kom jag på idén, inte vilken idé som helst utan idén som hade svaret på väderproblem som hela världen hade. En maskin som kunde förändra vädret till sol, vind, regn och storm. Så jag gick till mitt garage och började plocka bland reservdelar jag hade, min hjärna var inställd på en bild jag hade. Jag kunde inte äta, sova eller göra någonting annat. All min tid gick till att bygga en klimatmaskin. De få timmar jag sov drömde jag om där det var översvämningar kunde få sol, svår torka kunde få regn och där allting var stilla kunde få vind. Dagarna blev till veckor och veckor blev till månader men plötsligt var den bara klar. Jag la mig ner och sov en vecka. När jag vaknade låg jag och lyssnade på radio. Det är översvämningar i Norge och 500 människor har dött. Då beslöt jag mig att sätta en destination på sol till Norge så att de kan få översvämningen att sluta. Sagt och gjort. Redan efter en timme sa de på radion att det har slutat regna och solen fått vattnet att avdunsta från städerna. Man kan säga att jag blev översvämmad av lycka. Då tänkte jag att jag skulle fixa lite vind här i Sverige. Men jag råkade trycka på överbelastning på maskinen så allting i garaget flög emot den. Detta ledde till kortslutning! Katastrof! Jag flög ut ur garaget genom ett fönster som var lyckligtvis var öppet. Maskinen var överbelastad så den flög också ut genom fönstret. En tornado bildades och växte till ofattbar storlek. Hus förstördes och människor flög med i stormen. Överallt i världen skapades stormar. Plötsligt såg jag ett verktyg flög in i tornadon. Jag lyckades lyckligtvis ta verktyget. Jag började öppna maskinen och försökte stänga av den. Jag lyckades och sakta började alla stormar och tornadon sluta och bli svaga vindar. Jag föll ner i en liten damm.

När allting hade lugnat ner sig såg jag att världen var förstörd. Jag lyckades hitta en fungerande radio och jag hörde att det fanns överlevande människor som kunde bygga upp världen igen. Stormen hade tryckt ihop världsdelarna och haven hade stigit så det fanns endast ett stort område land kvar. Vi överlevare kunde hitta varandra och skapa endast ett land. I detta land fanns inte krig, vi levde med fred och alla var lika värda. Efter flera år började landet höja sig och vattnet sjönk. Allting var härligt! Och ingen visste att allt egentligen var mitt fel…

HEMSÖKT av Maryam

Det låter så högt på Arlanda människor som pratar i telefon och flyg som lyfter och landar. Det är också väldigt stort. Det är mycket människor och butiker. Jag satt och kollade på min mobil tills det var dags att lämna bagaget. När vi satt i flyget så stod det still i ungefär 10 minuter under den tiden kollade jag på teven i flyget. Min syster fick sitta vid fönstret. Mamma och pappa satt bredvid varandra med min yngsta syster och jag satt bredvid min syster. Det var så varmt i flyget och det var trångt. Jag är inte rädd för att flyga så det var inga problem. När vi landade så tog vi en taxi till huset. Pappa hade redan möblerat eftersom han kom en gång innan oss. När vi kom in så var allting så ljust och fräscht. Det var så stort hus. Det är nog det i USA. Vi skyndade oss att välja rum. Sedan packade vi ut våra saker och gick vi och la oss vi alla sov tills Klockan 2 på natten då vaknade vi av mystiska ljud. prassel bestick, tallrikar och vattenkranen. Då går jag upp för att se vad som händer men när jag kommer till köket så är ingen där det ligger en krossad tallrik på golvet och bestick lite överallt. Vattenkranen var öppen. Jag fixar till allt och går tillbaka och 10 minuter senare hörs det ljud från badrummet vattnet är på och tandborstarna ligger på golvet bredvid badkaret. Jag tvättade tandborstarna och stängde vattnet men medan jag tvättade dem så kände jag någonting på ryggen. Det kändes som en svag hand. Så jag vände mig om och såg en svag skugga jag kände hur fort hjärtat började slå. Den kom närmare mig. jag viste inte vad jag skulle göra. så Jag blundade hårt och hoppades att varelsen skulle försvinna att jag bara drömde det hela och att jag snart kommer vakna. Men inget av det var sant. Jag låg inte i sängen jag var inte ens i mitt rum. Jag var kvar i badrummet. Men varelsen var borta. Jag hoppades att jag bara drömde. Jag gick tillbaka till mitt rum. nästa dag hade saker flyttat sig och skrivbordet låg mitti sovrummet. Då kom tankarna. Vad var den varelsen jag såg? Var det ett riktigt spöke? Och i sådana fall vad ville spöket? Så många frågor som snurrade runt i huvudet. Jag bestämde mig för att få svar på dem. Jag gick först till köket där allting började men allt jag hittade var krossat glas på golvet .sedan gick jag till badrummet då såg jag. varelsen. Jag ser ingenting som ger tecken på att någon varigt här. alla sover klockan var bara 7.20. jag bestämde mig för att sova

Men någon väckte mig efter ungefär 1 timme senare. Det var spöket och den sa att den hade ställt till med mycket problem för oss och att den tänkte ge sig av. Jag fick inte fram ord jag trodde att jag drömde det såg så äkta ut som om den verkligen stod framför mig det var en glasklar skugga som tittade på mig. Man såg att den hade en skugga av en skjorta och ett par byxor som såg ut att vara gamla om jag skulle få gissa skulle han nog levt under 1800-talet. Sedan försvann spöket bara. Efter flera veckor så såg vi inte spöket. Och det var både bra och dåligt. Det var bra att vi inte hörde dem mystiska ljuden varje natt. Men jag fick aldrig veta vad spöket ville och varför han var arg. Spöken var nog inte riktigt min grej. Jag var mer rädd för dem. Så jag håller mig nog till det gamla vanliga. Nästa dag hittade jag en lapp på skrivbordet det var från spöket då stod det att han spökade för att hans fru lämnade honom just i detta hus. Sedan tänkte jag inte mer på det.

Hundnappare Emma Rotmark

Catrine Smith tog med sina fem valpar till hundparken. När hon knäppte av halsbanden sprang de omkring, de busade, lekte och skällde. De var i hundparken i en timme, sen skulle de gå hem. När Catrine ropade kom bara tre valpar. Catrine ropade på de sista valparna men de kom ändå inte. Hon letade i två och en halv timme men hittade inte sina älskade valpar. Det enda hon kunde göra nu var att sätta upp lappar och hoppas att någon vänlig själ kunde hitta dem eller åtminstone berätta om de sett dem. Två dagar senare. Catrines mobil ringde. ”Hallå, jag säger inte vem jag är men jag har en valp som tillhör dig”, sa en okänd röst. ”Så, så bra!” kvittrade Catrine med en glad röst. ”Vart hämtar jag min lille älskling.” ”Åh, honom får du inte!” fräste den skumme parsonen i telefonen. ”Vad! det är ju min valp! Ge mig honom nu med en gång!” skrek Catrine. Plötsligt la den skumme personen på luren. Senare på kvällen klockan 00.00. Catrine kollade på TV, helt plötsligt började hennes tre valpar yla. Sen lät det som om någon krossade ett fönster och Catrine hörde fotsteg i köket fotsteg som kom närmre för varje sekund. Plötsligt kände Catrine en hand på sin axel och sen blev allt mörkt. Nästa morgon klockan 08.00 vaknade Catrine på golvet, bredvid henne låg en hammare med lite blod på. Catrine förstod att blodet måste kommit från hennes huvud. Någon måste ha slagit mig med hammaren i huvudet i natt. Catrine blev plötsligt klarvaken, tänk om någon har skadat hennes valpar! Hon reste sig hastigt upp och letade efter valparna i hela huset men Catrine hittade ingen valp! Däremot hittade hon en lapp där stod: Hej, du är nog rädd att dina valpar råkat illa ut men oroa dig inte. De är i trygghet hos mig. Jag kommer hitta nya hem till dem, det är massor med folk som är beredda att betala mycket pengar för dina söta valpar. Ps, du får aldrig se dina älskade valpar igen. Catrines ögon var fyllda med tårar som sakta rann ner för hennes kinder och Catrines kropp sjönk ner på golvet och hennes leende blev till en ledsen min. Plötsligt knackade det på dörren. Catrine reste sig snabbt upp, torkade bort tårarna och öppnade dörren. ”Hej, mitt namn är Rosa”, sa den mycket smala tanten med brunt hår och klarblåa ögon .” Hej, vad kan jag hjälpa tant med?” frågade Catrine. ”Åh, inget kära du. Det är jag som ska hjälpa er.”

”Vad ska du hjälpa mig med?” frågade Catrine med en tom blick. ”Jo, jag hittade din valp i skogen i morse.” ”Hur mycket behöver jag betala?” frågade Catrine .”Åh, inget kära du. Här är han!” sa hon och gick fram till Catrines jordgubbsplantor och plockade upp en ut av Catrines valpar och gav den till Catrine och sedan gick hon.” Åh, min lille bebis!” kvittrade Catrine förtjust åt den lille valpen. När Catrine ställde ner den lille valpen sjönk den ihop på golvet och ögonen stängdes snabbare än Catrine kunde blinka hade valpen svimmat. Catrine bar snabbt upp den lille ynklige valpen och satte in den i bilen och körde raka vägen till djursjukhuset. På djursjukhuset. Catrine Smith med sin valp är välkommen. Catrine reste sig upp och bar försiktigt in sin lille valp till mottagnigen för att doktor Ellen skulle undersöka valpen. ”Hum, mycket märkligt!” mumlade Ellen. ”Vad är märkligt?” frågade Catrine med en allvarlig röst. ”Jo, det var nyss fyra valpar här som var lika sjuka som din valp.” ”Va! När?” skrek Catrine entusiastiskt.” ”De var här klockan halv 4 på morgonen”, sa Ellen lugnt. ”Vem var här med dem?” frågade Catrine med en honungslen röst.”En 54 årig man vid namn tommas som köpt dom vid midnatt men det skede en olycka när han gick med dom i skogen men dom valparna mår bra nu sa Elen glatt. Det är minna valpar och han köpte dom inte han kidnappade dom hulkade Catrine sorgset. Det kommer ta några timmar att kolla så allt är bra med din valp för han ser ärligt talat väldigt svag ut och så har han sår lite här och där sa Elen med en alvarlig röst. Okej ring mig när jag kan komma och hämta honom sa Catrine . när Catrine kom hem satte hon sig ute på terrassen och grubblade på vem den där Tommas var och hur hon kunde stoppa honom och viktigast av allt om hennes valp skulle överleva! efter 1 timmas grubblande bestämde sig Catrine att anlita privat detektiven Kristina Erikson för att hitta valparna . 5 minuter senare ringer Catrines mobil. Hallå vem är det frågade Catrine . hej det är Ellen . å hej ska jag hämta min valp . ä nej jag skulle bara säga att din valp inte mår så bra den andas i en andningsmask och har ett irriterat sår på buken vi vet inte riktigt om den lille valpen kommer klara sig sa Ellen dystert. Å nej vad hemskt hoppas min älskling klarar sig sa Catrine med självande röst . jag försekrar att vi gör vårt bästa för att rädda er valp fröken Catrine sa Ellen med honungslen röst och la på luren . 2 månader senare. Det knackade på Catrines dörr .

Catrine Gick mycket sakta och mycket dystert mot dörren . när Catrine öppnade dörren stod privatdetektiven Kristina Erikson där. Nämen hej har du hittat mina älsklingar frågade Catrine ointresserat och tog upp sin mobil och började kolla på SMS från sin pappa. Äh nej och jag kommer aldrig göra det häller fräste Kristina .sluta var så sur Kristina jag ger dig lön ju mumlade Catrine. Vet du vad jag slutar sa Kristina och Gick förnärmat iväg. Catrine skrek av sorg för att Kristina inte hittat något spår av valparna och för att hon inte sätt sin hanhund på 2 månader . en timme senare . Catrines mobil ringer . hallå vem är det och vad vill du fräste Catrine hänsynslöst .det är doktor Ellen sa Ellen med en mycket förnärmad röst. Å förlåt för min hänsynslöshet sa Catrine generat . Ellen la på luren . Catrine körde till djursjukhuset för att be om ursäkt . på djursjukhuset. Catrine sprang fram till disken och sa jag söker doktor Ellen sa hon vänligt till kvinnan i disken . Ellen dog för 8 år sen sa hon sa Ellen.

LIVET ÄR ETT BROTT av Ronny

Jag blev kontaktad av FBI. Det har skett en hemsk händelse i Washington D.C. Det har vart en skottlossning på en high scool med namnet Bush. Vi misstänker att det är ett terrordåd och att fem till ligger bakom dådet och att tre går i denna skola. Tre vapen har vart inblandade det var en AK47, två Magnum 44 och männen var maskerade. Bilen var en svart Audi a6 med registreringsnummer A564GHR. I brevet som jag fick av FBI fans en flygbiljett ett par glasögon av märket Rey ban, Rolex klocka och 340 dollar. Jag fick dessutom adressen till FBI högkvarter. Jag packar min väska och beställer en taxi till Arlanda . 08:43 är jag i Arlanda planet åker om 17 min. När jag landar i Washington ser jag hur mäniskorna tränger sig på gatorna det luktar korv. Solen skiner och fontärna sprutar vatten hundar kissar. Jag tar upp brevet jag fick kollar på adressen jag fick och tar en taxi ditt. Hej Kasper Solberg Mike Castro trevligt att träffas ”haha”. Okej till saken enligt ett vittne var manen som körde bilen tatuerad vid hans arm och det stod ” livet är ett brott”. Vi har vart i alla 13 tatuerings salonger och en av de var i samband med en av männen och manen med tatueringen namn var Zico Grix 26,svart bakgrund med droger o.sv. Jag tänker vi åker till skolan och tittar om vi kan få vittnen sen måste vi prata med skolans rektor. Mike du tar rektorn så tar vi andra elever ok. Miss.Bredly skolans rektor har ni nån elev i skolan som var borta under det som hände samband med att vi misstänker att tre elever från denna skola var med i brottet. Tedd Denver, Hanna Demsy, Markus Altidor, Adrian Flute det var de enda som var borta från skolan. Vart bor dessa elever bor vi måste prata med dem. Ja absolut ni får det här är listan med elevernas adress. Tack så mycke. Hej hur gick det Kasper det gick bra du då jag fick adresserna på alla elever som var borta vid skottlossningen. Bra vi gå till dessa hus och ser om vi kan få tag på dessa barn. Jag tänker börja med flickorna och sen kilarna till slut lärarna som var borta. Bra vi går. Först Hanna Demsy. Jag ringer på dörrklockan och Hannas mamma öppnar dörren. Jag visar min legitimation och frågar om jag får prata med hennes dotter. Hanna undviker ögonkontakt. Okej vi går men du kommer bli förhörd. Jag kommer inte. Hej då. Hon såg väldigt misstänksam ut ja märkte det också. Vi måste åka tillbaka till skolan och se med Hannas lärare. Jag går till hotellet och tänker på saken bra gör det. Jag måste undersöka skolan. Jag tror jag ser nåt där borta kom spring medans jag springer flåsar jag.

Jag visste det väl det var ett vapen magnum44 ta med den vi måste undersöka den. Bra en ledtråd fan vad skönt. Den har fingeravtryck från denna man Scott Sinclair vi måste ta han till förhör. Det gick bra på förhöret han förnekade att han inte var med i skottlossningen men en ledtråd gav han oss allt att han kände nån som var med i skottlossningen han sa att det var Harry Dotson och att det var han som använde vapnet. Vi måste hitta Harry Dotson sade Mike. Han sa också att vart han bor vi fick adress som leder till Baltimore. Vi åker dit så snabbt som möjligt. Jag ber Mike att hämta bilarna och förbereda all personal på avdelningen. När vi kommer fram till adressen ser jag ett hus som är förstört. Utanför huset är väggarna slitna och bruna det luktar en hemsk stank som om nån hade dött, det är fast spikade plankor för vissa fönster. Vi omringar huset och räknar till tre 1 2 3 vi stormar in i huset. Vi tog Harry Dotson i bargärning i soffan. Harry Dotsons med brottslingar hade flytt från U.S.A.

Det kungliga rånet av Kacper

Det är en solig dag i London. Jag öppnar dörren och ser att jag har fått ett brev ifrån Sverige. Det står att mina vänner saknar mig. Men nu måste jag till jobbet. Det är min första dag som detektiv i London. Jag får ett samtal från polisen de säger att drottningen har blivit rånad. Jag åker till Buckingham Palace. Jag ser att tjuven har tagit drottningens och nåra diamanter. Jag frågade drottningen om hon såg tjuven hon sa att han var maskerad. Hon sa att han åkte norr ut jag gick till min bil och började åka norr ut. Jag såg en kille med mask och började åka efter honom. Killen med masken går in ett hus jag ser en bakdörr och går in. Jag sparkar dörren så att den ramlar på marken jag siktar med min pistol på killen med mask. Jag frågar han om han har rånat drottningen han sa att han inte gjorde det men han sa att han känner mannen som gjorde det. Jag frågar han vart han bor och samtidigt så sköt jag på marken. Han sa att han bor i Kingston 46 78. Jag gick ut och gick till min bil och åkte till Kingston. Jag ser ett hus med ett all fönster stängda jag gissar att det är tjuvens hus jag ser en dörr jag går in. Precis när jag är inne så får jag ett slag av en baseboll trä och blir knockad. När jag vaknar har jag inga vapen eller min mobil jag har bara sönder rivna kläder. Jag ser att jag är i något slaks fängelse för poliser. Jag ser andra poliser och detektiver där är Anders han åkte med mig till England. Jag frågar har hänt med dig han sa att han blev knockad när han gick in i ett hus. Jag sa att det hände mig också vi måste ut här ifrån! Men hur undrar Anders jag sa att vi måste leta efter något verktyg. Vänta sa jag vad sa Anders jag har hittat en klubba. En klubba? Vart hittade du den vid kanten men den är liten. Anders finns det vakter här ja sa Andes bra sa jag. Jag kan slå till vägen så att vakterna kommer och de kommer de att trå att jag har blivit galen. Och då kommer den öppna cellen och försöka gör mig lugnare genom att slå mig och då kommer jag att knocka vakten. När jag har gjorde det så tar jag nycklarna och öppnar all dörrar och letar efter tjuven. Bra plan sa Anders nu börjar jag slå vägen det låter jätte mycket. Nu kommer vakten han öppnar cellen för söker slå mig men jag tar klubban han blir knockad. Jag tar nycklarna går ut ifrån min cell och börjar öppna alla andra celler. Jag ger nycken till Anders och sen så letar efter tjuven jag går in i en dörr som man kan se igenom dörren att kronan och diamanterna ligger där.

Jag vet att tjuven kommer försöka slå mig så jag ska försöka duka. Jag går in jag dukar och slår tjuven i magen och sen sparkar jag han rakt i ansiktet och han tappar masken och ramlar. Jag tar en pistol och skjuter han i armen och frågar han om det var han som rånade drottningen. Han sa inget så jag trampar på hans arm och de sa han ja. Jag tar upp en mobil ringer polisen och säger att jag har hittat tjuven och kronan och diamanterna jag sa att jag är i Kingaston 46 78. Polisen sa att de kommer så snabbt som de kan så länge så knyt ett snör på tjuvens hand. När polisen kom så tog de tjuven och åkte med honom till fängelset. Jag gick ut ur det här konstiga polis fängelset och åkte till drottningen. När jag var framme så ger jag till henne kronan och diamanterna. Jag skakade hand med henne hon sa tack till mig. Sen så åkte jag hem och sov.

FLYGPLANET AV SEFANIT Det är då det händer. Två men med röda band runt huvudet börjar röra sig mot cockpiten. Efter nåra minuter kommer en av killarna och gör något täcken åt de andra mannen. Jag vänder mig åt min bästa kompis Tova. Då ser jag hur mannen med rött band tittar på mig. Han såg ganska mystisk ut. Killen var brun hårig med helt svarta kläder. Jag vände snappat blicken mot något annat. Killen med brunt hår ställer sig upp och slänger ett glas mot golvet så alla tittar på honom. Han hotade och sa att om vi inte lyssnade skulle han skada oss med en kniv. Hur han hade fåt den var det ingen som visste. Jag blev rädd. Jag skulle vilja att det här var en dröm men det var det inte. Man hörde hur barnet med det rosa tröjan och blont kort hår grät medan hennes mamma inte gjorde ett ljud så rädda var människorna om bord. Medan gubben framför mig med grått skägg inte förstod någonting. Han trodde bara att han skulle landa i hemland Ukraina. Som vår klass en bra klassresa som vi har längtat efter kommer det sig att vi ska till Vitryssland. Efter som en av manen kunde svenska var det han som förklarade allt. Som jag hade förstått skulle vi var gisslan för de men jag ville inte tänka på det. Men jag försökte hålla lugnet genom att tänka på bra saker. Han tog en låda och samlade in alla mobiler och tillhöriga saker. Men innan jag lämnade min mobil ringde jag min pappa för att han är polis i Stockholm. När min pappa svarade kunde han inte höra min röst så han blev förmodligen rädd. Min pappa ringde flygstationen och frågade om det kunde titta på flygplanet från Sverige till Ukraina. De sa att det var det flygplanet som hade försvunnit mot gränsen till Vitryssland. Men min pappa var tvungen att ringa poliserna i Vitryssland och frågad om det kunde skicka poliser lägst kusten. Flygstationen berättade att flygplanet var på väg tre mil bort från flygstationen. Så det kontaktade poliserna i Vitryssland och bad dem att åka i närheten av platsen. Nu var vi framme.

När jag tittade ut genom fönstret ser jag hur vi börjar komma närmare och närmare marken. Det var liksom inte en riktig station utan en äng med mycket gräs. När vi väl har landat ber de oss gå av planet det. Det var också många bilar runt planet. Men det var inga poliser det var bara några vanlig svarta bilar. Vi började gå mot skogen bredvid ängen. Dörrarna till bilarna öppnas och några personer hoppar ut bilen. Det var poliser som jag inte trodde att det skulle vara. Det fem killarna sprang ut i skogen. Men det de inte visste var att de hade annat att det skulle smita så det satte poliser där. När poliserna undersökte flygplanet hittade det döda kroppar i cockpiten. Det hade dödat piloterna och kört flygplanet till Vitryssland. Efter tre dagar förhörde det de det visade sig att de fem kilarna ville använda oss som soldater för ett brott och när poliser frågade var ifrån de hade fåt knivarna ifrån. De hade lagt knivarna i en tjock bok så det inte hördes när det skulle gå igenom metalldetektorn mer berättade det inte. De fick livstids fängelse.

Min resa till DUBAI av Marcus

När jag fick samtal från min kompis han frågade om jag var ledig på lördag för han ville att jag skulle hjälpa till att hitta dom fem tjuvarna som stulit ett mycket speciellt halsband som var värd flera miljoner kronor. Jag jobbade som polis för några år sen. Den var i Dubai i en liten guldbutik mitt i mot en skräddare. Jag började packa för mitt flyg åkte från Arlanda snart så jag ringde Lasse och frågade om jag kunde få skjuts till Arlanda flyg plats. Lasse sa att det gick bra och Lasse kom till mig om femton minuter sa han. Så kom Lasse vi åkte i full fart för bi motor vägen det var stor trafik på motor vägen så ringer det i min ficka det var Kevin från Dubai ha sa att han hade blivit skjuten i magen och låg på sjukhus. Vi var framme på Arlanda flygplats i Stockholm jag hoppade på flygplanet när vi hade åkt i en timme kom maten det blev köttfärssås med spagetti och så fick man en kaka till efter rätt det var jätte gott jag köpte en coola. Kevin från Dubai fick åka hem nu från sjukhuset jag var rädd att jag skulle bli skjuten. Nu har jag landat i Dubai jag beställde en taxi och åkte till min Kevins villa vi skulle bada när jag kom till han var inte hemma när jag kom så jag ringde han men han svara aldrig så jag lämnade ett sms till honom han svara att han var på massage och kommer om tio minuter. Jag väntade där i tio minuter så kom han med frukost till mig. Vi gick in i villan vi badade i hans pool och sen basta vi och väntade på att rånarna skulle råna en till butik och sen skulle vi sätta dom i fängelset för vi är ju FBI. Jag vaknade av en hård smäll de lätt som om nån skjut någon i villan jag gick upp men det var min kompis som tränade sina skott på en pilbågstavla. Jag åt lite mackor till frukost med fil och flingor och så drack jag kaffe jag gick och fråga min kompis om han ville ha en kopp kaffe innan vi skulle bada och basta och efter det skulle vi till en frisör jag var nämligen tvungen och klippa mig och sen skulle vi köpa lite kläder till planen nästa vecka. Vi gick till ett kaffe och åt tårta innan vi skulle gå och shoppa kläder och special handskar vi hade fikat och skulle gå vidare men då så såg jag en kvinna som

blev hottad vi sprang och sparka ner han som hottade den gamla damen som skulle in i kaffet min kompis fick pengar av den gamla damen för att han hjälpte henne. Vi gick till bilen som stod i garaget vi var framme vid bilen men så skulle min kompis ta upp bilnyckeln men den var inte i hans ficka längre så vi gick till en taxi och åkte hem till min kevin.vi skulle precis öppna dörren men vi gör inte det för plötsligt hör vi någon skrika det är inbrott bredvid guldbutiken och mitt emot skräddaren. Vi sprang ditt men rånarna hade redan åkt men det glömde en karta med alla butiker som dom skulle råna. Så jag sprang till min kompis och visa han kartan som rånarna hade planerat butiker som dom skulle råna. Det var morgon klockan var 11 jag och min kompis gick till en bil butik för vi behövde en bil till uppdraget så att vi kunde ta rånarna med dom svarta maskerna. Vi åkte till min kompis hus lämnade bilen i garaget och sen gick över gatan till en tobak butik och köpte en tining om nyheter.vi gick över gatan och hem till min kompis jag skulle hoppa in i duschen min kompis ropar högt på mig och seger rånarna har en egen fram sida i tidningen med alla fem stycken personer med svarta masker över sina ansikten. Jag blev sugen på en kopp kaffe och min kompis hade slut på kaffe men då fick vi gå till ett kaffe vi gick in i kaffet satte oss ner och sen kom servitrisen frågade vad vi ville ha jag sa kaffe med mjölk i då kom det in en damm som var konstig och otrevlig för att han kommer in och skriker och beställer en tårta och sen bara går innan hennes beställning inte ens var klar. Jag och min kompis följer efter henne hon går in till en villa. Jag och Kevin smyger in i ett annat rum vi ser en tant som sitter på en stol som har hör apparat på sig vi går in och slår ihjäl tanten sen går vi vidare då ser vi dem fem tjuvarna som sitter runt ett bord. Jag och Kevin smyger in och säger ge oss halsbandet så får ni gå fria dom sa okej här ta halsbandet och så sprang dom till sin skåpbil och åker i väg.

Tidens strid av Jahan Jag var i skolan och hör skolklockan ringa. Jag springer till klassrummet. Jag märker att ingen är i skolan och blir lite rädd. När jag sprang så blev jag bara räddare och räddare. Jag tänker att alla i skolan är döda och att jag skulle dö efter dem. När jag var vid dörren så kände jag hur mitt hjärta bultade och rann ned från min kind. Jag öppnar dörren väldigt snabbt och ser en flicka med en klocka. Hon gick fram till mig och sa ta hand om klockan väl. Något konstigt hände och jag var på en gata. Jag kollade runt och såg massa människor med en konstig klädstil. De hade på sig konstiga svarta kavajer med hattar. Jag tänkte gå till någon men tjejen i klassrummet kom till mig och sa vart ska du? Jag frågar henne vem är du hon avbröt mig. Hon sa till mig vi måste skynda oss. Vart ska vi frågar jag. Men flickan såg alvarlig ut och sa inget. Jag frågar henne vart ska vi hon sa vi ska till en kyrka. När vi var vid kyrkan satt vi på en av bänkarna. Vem är du och vart är vi? Hon säger till mig att hon heter Karolin och vi är i 823talet. Karolin säger till mig att vi att vi ska stoppa en kille som försöker göra sitt liv lätta och värre för andra. Efter en stund i kyrkan kom en man med en rock Karolin tog ned mitt huvud. Jag tänkte fråga varför hon gjorde det men hon tog snabbt fram sin hand framför min mun. När han gick sa jag varför var ingen i skolan och varför valde du just mig? Hon sa det är hemligt. Jag vet att du heter Erik. Hon sa Erik vi måste till den stora klockan. Vad gör den stora klockan och vad är den till frågar jag. Karolin sa till mig att den stora klockan är tillför att åka fram i tiden och den lilla klockan du har i fickan är till för att åka tillbaka i tiden. Men man kan bakåt åka bak i tiden två gånger. När vi var utanför kyrkan sa hon vi måste skynda oss till den stora klockan innan mannen med rocken kommer dit. Vi kom dit före mannen och gömde oss bakom en stor låda. Jag frågar varför väntar vi? Karolin säger vi väntar för att mannen i rocken ska visa hur man gör fram i tiden. Jag sa jag fattar inte? Karolin säger att mannen med rocken vet vad man ska göra men innan han gör det ska jag

komma och putta honom och du ska göra samma sak som honom. När mannen kom såg jag hur han tog ut den lilla klockan och han tänkte lägga den på den stora klockan. Karolin hoppade fram och började putta mannen i rocken hon skriker till mig gör samma sak! Men jag vågade inte röra mig. Karolin orkade inte putta mer så mannen i rocken putta tillslut bort karolin. Han gick till den stora klockan men karolin sa om och jag var på samma gata. Flickan kom och sa vi ska till en kyrka men jag sa nej vi ska till den stora klockan. Karolin tänkte fråga hur jag viste det men jag avbröt henne och sa vi måste skynda oss. När vi var där sa hon igen vi måste gömma oss men jag sa nej jag vet vad jag ska göra och tog klockan mot den andra klockan så var jag hämma i min säng i Vårberg.

Smycket av Gabriel Det var en vanlig sommar dag när jag åkte på ett larm det var en skottlossning i ett hus jag får adressen och åker dit. Efter en stund blir min kollega träffad i axeln. Personerna åker där ifrån jag går in i huset då jag ser en man på golvet. Jag ringer två ambulanser. Jag försöker spårar dom men hittar inget. Jag åker hem. Och en dag får jag ett samtal från en man om att han sätt bilen jag åker dit och träffar mannen som ringde och jag pratar med han säger att han sätt männen i en taxi. På väg till USA. Jag befinner mig FRANKRIKE och ska ta flyget till USA för att spåra dom. USAS polis kontaktar mig om att dom sätt dom i Miami och jag åker dit som får jag syn på männen och larmar en patrull. Jag bir träffad i benet och männen flyr med en Audi. När patrullen kommer så ser dom mig liggande på gatan och dom rinner en ambulans till mig och jag hamnar på sjukhus. Jag får operera mig. Efter ett år kommer tillbaka. När jag är tillbaka så har dom inte stoppat dom än. Jag kontaktar polisen och dom befinner sig fortfarande i Miami. Jag var på sjukhus. När jag är på flygplatsen så var det två män som bråkade och ena mannen tar fram en kniv. Han sticker ner mannen med kniv och jag ringer polisen och mannen springer och tar flyget till FRANKIKE. Jag ringer min kollega i FRANKRIKE och han åker till flygplatsen och han frågar min hur mannen ser ut. Jag säger att han har en svart tröja och gråa byxor och en vit keps. Han ser mannen med två andra män. Han rinner efter fler poliser och dom får tag i dom. Dom får två års fängelse. Jag åker tillbaka till FRANKRIKE och när jag ska gå av flyget så får vi inte gå av. Det var en skottlossning så vi får vänta i fem timmar. När vi får gå ut så ligger det en död tant där. Hon hade blivit slagen till döds av en man. Den mannen beskrevs vara svartklädd och svart rånarluva och mannen hade tappat rånarluvan. Så vi kunde se honom på övervakningskamera. Han beskrevs vara två meter lång. Efter en månad så får vi ett larm om en stulen bil en Audi S5. Det är samma som hade mördat tanten. Efter fyra månader så hittar vi bilen och den är sönder skörd. Vi ringer en bärgningsbil och den lämnar bilen på skroten. Vi ringer manen som blev av med sin bil han ska få en ny bil. Samma dag bil en Audi a5. Vi åker dit där bilen blivit stulen vi får adressen den beskrevs åka söder ut. Vi får ett samtal får en kvinna om att hon sett dom i en skåpbil och att det ska det ska finnas en kvinna. För man ska ha hört skrik. Vi ser bilen och ringer mer poliser dom kommer dit och vi får tag i bilen. Ena mannen flyr med ett mycket dyrt smycke. Vi får göra en anmälan på det. Dom två andra männen berättar vad mannen bor. Vi får adressen och åker dit när vi är framme så står skåpbilen där vi sparkar in dörren. När vi kommer in så står han med smycket. Han ger oss smycket och han tar fram en pistol och skjuter han Alex och Nisse. Jag blir träffad i armarna. Mannen flyr med smycket och så kommer mer poliser och ser mig, Nisse och Alex. Nisse och Alex är döda. Jag får åka till sjukhus och operera mig. Jag får liga på sjukhus i sju månader. Efter ett år så får jag ett samtal att mina kollegor fångat tjuven.

Mac Book datorns händelse av Khady Jammeh När jag kom hem från skolan så var ingen hemma och jag skulle äta Malis så såg jag att min tv och Mac Book dator var bort jag leta överallt och hitta inte den sen så ringde jag mamma och hon sa att hon inte hade sett den efter att jag ringde mamma så ringde jag pappa och han sa att han såg den senast i mitt rum. Sen så tänkte jag ringa polisen men det var bara en dator så jag börja gråta för jag hade jätte viktiga grejer i den. Sen tog jag upp mobilen så hörde jag att någon kom in jag blev rädd för mamma och pappa brukar komma hem sent jag gömde mig sen ser jag en kille son gick in jag går till köket och försöker ringa polisen för det var helt klart en tjuv som tog min dator och tv. Polisen svarar jag försöker låta tyst men sen så ser mannen mig och tar fram en konstig grej som får mig att bli stel sen bär han upp mig och tar mig och sätter tejp för min mun jag börjar skrika sen binder han mina ben och händer och läger mig i garderoben. Och går där ifrån efter en stund så kommer mamma hem med pappa de hör mig banka på dörren de går fram till dörren och säger vad har hänt? Jag kan ju inte prata så de tar bort tejpen och jag säger att en tjuv kom in i huset och snodde grejer. Han tog min Mac Book pappa tog sin telefon och ringde polisen för att jag inte han ringa innan mannen kom fram till mig pappa säger att polisen är på väg! Efter en stund kom polisen och säger vad som hände jag berättade för honom allt sen bad han mig beskriva honom jag säger okej. Han var ganska lång lite tjock och hade en gouache keps på sig polisen frågade hur gammal han var ungefär? Jag sa runt 20 års åldern, polisen sa då vet vi mina kollegor kommer åka runt och titta efter han sen fråga polisen om jag mådde bra jag sa att jag mådde bra. Efter det gick polisen mamma sa att vi borde åka hem till mormor för manna vet ju vart vi bor och han kan komma tillbaka. För nu vet han säkert att vi ringde till polisen. Polismannen sa att vi skulle stanna kvar här men det vi inte visste var att polis mannen var en bra kompis till och visste vart han bor om han inte har flyttat men jag tror att borde följa med för att se om han är där vi gick ut till bilen det var grått och tråkigt jag ville inte gå in i bilen men blev tvingad vi åker ditt och det var jätteläskigt i bilen efter en stund är vi framme vi går in i huset polismannen ha en nyckel va en konstig anledning. Vi går in i huset och ser någon i köket det ät killen som kollar igenom min dator polisen tar fram en pistol och säger att vi ska stanna där det kan vara farligt mannen ser honom polisen säger upp med handen nu! Har sträcker upp händerna och säger snälla skjut inte mig och polisen går fram sakta och tar upp handklovarna och sätter de på hans händer jag för tillbaka min Mac Book och min tv då blev jag glad.

Spökmolnet av Jordi Dos Santos Min pappa var orolig för Johan vår handelsman var borta. Han hade något till min pappa som hette Trygvåld. Han gick hem Jag tänkte hjälpa honom att leta men Astrid kom till mig och frågade mig var jag gjorde sen Tittade hon i min väska och sa jaså med mat som skulle räcka till hela Snorpärs familj. sen kom Snorpär och undrade vad jag höll på med jag ska gå ut och leta efter Johan men säg det inte till någon. Men Hicke sa Snorpär han tog fisken och åt upp den och sa Hicke du kan inte klar dig utan oss fisken fastnade i han hals. Vi ses här imorgon Astrid hjälp till lite här sa han med svag röst. Astrid slog till honom i magen sen kom .fisken ut. Det var morgon Snorpär hade sagt till Fiskfot och tvillingarna. Hörde du inte Snorpär att jag sa att inte säga till någon? jaja då åker vi när vi hade åkt en bit så såg vi handels Johan som låg på en planka medvetslös vi plockade upp honom. Han var rädd. Jag undrade vad som hade hänt? Han sa bara dimman vad har hänt? Jag var tre dagar sen jag försökte köpa lite tid men jag kom för nära. Vad då hals brytare revet jag hade vinden i seglet men plötsligt kom det en tjock dimma. Sen är hela mitt skepp borta. Johan kan du ta oss dit? Nej ni kan inte tvinga mig. Jag har en kniv i stöveln och jag har inte en kniv i stöveln men kan du berätta var det ligger? Åk rakt fram sen kommer du att se några öar som ser ut som ens mans hand tummen är hals bryta reven Astrid sa att det var pirater sen sa tvillingarna att det fanns ett dimmonster att det regnar ben från himlen. Jag så där är det sa förresten Johan fans det en kista med ett drägö märket det var till min pappa ja det fanns de fast det var inte till din pappa det var till dig från din mamma har han inte sagt något Hicke, Snorpär och Flåbuse och Flåbusa ni tar med er Johan Hicke det här ska du få för fiskfot undrade vad vi skulle göra vi ska åka till hals brytar reven vi hade åkte där är de det ser läskigt sa Fiskfot plötsligt såg vi upp där var båten uppe i ett träd. Vi får flyga upp vänta drakarna är för tugga vi får hoppa av dom och hicka ner dom vi hoppade alla vi laddade på fötterna förutom Fiskfot han landade på magen plötsligt regnade ben från himlen jag sa att det bara var en liten benskur. Vi gick ner och såg en hand röde Fiskfot det var bara ben sa Fiskfot till mig. Kolla jag har hittat kistan sen hörde vi ett ljud som inte lätt så trevligt men sen kommer det ner något. Vi gömde oss och var lite rädda men det var bara Snorpär och tvillingarna. Var det ni som gjorde regnet? Handen ja det var det sa Flåbuse och vi hörde er skrika högt men sen sa Fiskfot det mesta var nog jag

var nog jag. Astrid tog ben handen och slog honom med det .Sluta sen tog Flåbusa den och slog honom. Där fick du för att du lämnade mig med dom. Var är Johan? han har det bra vi lämnade honom på en liten ö. Plötslig kom det dimma det här är inte vi efter ett par sekunder försvann dimman. Sistan var borta vi måste hitta kistan. vi flög iväg där är dimman den delades i två. Vi hamnade nära en grotta men sen såg vi dimman det var drakar jag frågade Fiskfot vad var det för drakar sprutade rökmolnsdrakar inne i grottan fanns massor av metall. Dom anföll vi flög iväg en bit Fiskfot är det någon ting du ville berätta jag dom gömmer sig i dimman och bygger sina bon av metall. Jag önskar att vi kunde se in där Flåbuse hade hittat en kikare i båten jag blev lite arg. Där är den vi måste lura dom vad fick du halsbandet i från? Jag hittade dem. Komsi drakarna sa Snorpär vi andra väntade dom kom här är ett halsband Hicke ska få äta upp den där kistan aj inte där han var borta med dimman jag tog kistan hjälp Hicke sa Snorpär två drakar smälte hals bandet vi skötte ett löst skotte hoppa på vi flög i väg huggtand tog Snorpär vi måste kasta allt som är gjort av metall halsbandet och så nej sa Snorpär det är du eller halsbandet han kastade de dom andra kastade svärd klubbor och annat som var gjort av metall och så flög vi iväg mot drägö vi plockade uppe Johan och tog hans båt och flög vi var framme i drägö det kommer ta 1vecka att fixa Johans båt Tryggvåld min pappa frågade om han kunde göra något ja sa Johan ge mig bara fem minuter med dom som lämnade mig i havet! det var natt jag öppnade kistan där fanns ett gosedjur som såg ut som en drake jag mins den här din mamma gjorde den här åt dig när du var liten. Du var livrädd för drakar. Var jag rädd för drakar? En dag när vi var ute och fiskade så kastade du den i havet hur hittade du den hade fastnat i ett fiske nät Johan byte in den och kontaktade mig jag gick upp och lade den på min säng. Jag ville ta en flygtur det ville Tandlöse också och vi flög i natten.

Rånet i luften av Mirjam Karlsson

Vi lämnar Stockholm om tio sekunder, åtta, sju, sex, fem, fyra, tre, två, ett, Hejdå! Jag ser Stockholm under flyget, Globen är vit och fin, DN huset, svart och stort, Gamla stan och så fint och så sticker alla kyrktorn upp från alla smala gränder. Åh så vackert det är… Sen så kommer jag på att min väska inte ligger på sätet bredvid mig där den ska vara. Jag känner hur handflatorna är svettiga och pulsen börjar gå upp. Min dyra Prada väska och min super, super dyra diamantring! Jag känner mig ledsen inuti och plockar upp mobilen ur fickan för att ringa privat detektiven Bengt-Jon Nyfiken. Han svarar direkt. Jag säger att jag har blivit av med min dyra Prada väska och min väldigt dyra diamantring och att jag är väldigt ledsen och arg. Han säger att han är på väg. Jag ringer min mamma och hon säger att hon är hos Bengt-Jon Nyfiken och att de är på väg. Tjugo minuter senare, men min mamma och Bengt-Jon Nyfiken är inte framme och jag har redan landat på Piarco i Port of Spain. Sen så kommer en vakt och tar tag mig i armen och säger att jag ska följa med henne, jag försöker slita mig loss men jag dras bara med den muskulösa kroppen, jag hade ingen kannas mot den vakten. Jag kollar upp och kisar mot den klar blåa himlen och ser något som ser ut som en flygande matta. Jag har blivit helt galen. Nej, just det jag var ju galen sen innan jag kom hit. Sen så ser jag min mamma och Bengt-Jon Nyfiken, jag försöker vinka men den vakten tar tag i min hand. Bengt-Jon Nyfiken ser mig försöka vinka och landar på helikopterplatsen. Han hoppar ner för byggnaden. Det känns helt övernartulit att hoppa och landa på fötter och överleva från trettio meter. Jag bara stod och gapa och tänkte kommer han att överleva. Han landade på fötter och sprang fram till mig och min mamma svimmade. Å om jag bara kunde ta mig loss. Jag är bara så arg. Men vänta jag känner igen vakten från planet, hon satt bakom mig. Bengt-Jon Nyfiken sa att vakten skulle släppa mig. Då sa vakten att hon aldrig tänkte släppa mig. Bengt-Jon Nyfiken sa att vakten aldrig tänkte släppa mig, men att vakten var tvungen att släppa mig. Bengt-Jon Nyfiken tog fram sin pistol och sa med hög och skrikande röst att vakten måste och är tvingad att släppa mig genast. Vakten släppte mig. Jag sprang till Bengt-Jon Nyfiken och viskade i hans öra att jag trodde att ”vakten” var tjuven, hon satt bakom mig på flyget och att hon var utklädd till en gammal tant och att ”vakten”

sparkade henne på ryggstödet och alltid gick förbi henne på flyget och till sist så sa jag till ”vakten” att hon skulle sitta ner och inte gå runt på planet för att andra blir störda. BengtJon Nyfiken sa att det kan vara sant för att konstapel Snok och hans mannar har letat efter någon som heter Bea Von Snachenburg och att konstapel Snok kontaktat mig, Bengt-Jon Nyfiken och nu har jag löst fallet med den dyra diamantringen. Då sa jag hallå min Prada väska då. Å, ja just det, jag har löst fallet med de dyra sakerna. Då hoppade min mamma ner från helikopterplattan och sa till Bengt-Jon Nyfiken, vill du gifta dig med mig Bengt-Jon Nyfiken. Va? Sa Bengt-Jon.

Undra varför av Eda Jag ropar till mamma hejdå innan jag stänger dörren. Jag måste skynda mig för att jag lovade Fanny att inte komma försent till hennes fest. Jag skulle hjälpa henne med maten. Men när jag kom fram så var alla redan där. Maten var klar och allting var i ordning och jag kände mig försenad. Jag tror inte jag kom sent utan att Fanny hade sagt fel tid. När jag var på väg att ta lite bål så såg hon mig och kom fram till mig. Hon undra varför jag kom sent. Var det jag som kom sent? Det var ju hon som sa fel tid. Senare så pratade Fanny men andra och jag kände mig utanför så när Fanny inte såg något gick jag. När jag var nära dörren så hörde jag mamma skratta men jag hörde inte bara hennes röst utan pappas. Mina föräldrar skiljde sig för två år sedan. Det var jättesvårt för mig med det känns värre nu. Jag vet inte varför, jag har alltid velat att de ska bli tillsammans men nu vet jag inte. Jag vet inte vart jag ska gå jag kan inte gå in det går bara inte. Jag bestämmer mig att jag ska gå till Lisa. Hon brukar alltid förstå mig när jag är ledsen, men man måste gå igenom en skog för att komma till Lisas hus. Det är mörkt och blöt i skogen och så känner jag inte mina armar men jag är snart framme så jag fortsätter bara. När jag är snart där så ser jag en fullgubbe han stirrar på mig på ett äckligt sätt så jag blir rädd. Mitt hjärta bultar när jag försöker springa men han följer bara efter mig. Fötterna börjar bli svagare och det rinner svett ur pannan jag ser inte vart jag går plötsligt så känner jag en smärta i bröstkorgen och ramlar ner mot marken jag tar mig för bröstet och ser mitt eget blod på handen. Mamma och pappa blir väckta av att det är någon som knakar på dörren. Det är polisen de säger att de har hittat en död kropp och att det är deras dotter. Polisbilen börjar närma min kropp. När de är framme vid skogen så ser de mig med kniven i ryggen och är helt blodig. Ambulansen bär min kropp och jag ser hur mamma och pappa gråter. Polisen har en anställt en detektiv han undersöker kniven. Han hade med sig en grupp som tog foton på olika fotspår och kollade på växter som var nära min kropp. De tog allting till labb. De la min kropp på ett bord och gjorde tester. De skannade min kropp så de kunde se skadorna i mina ben.

Så när de skulle skanna min ryggrad så såg de dödsorsaken. Det tog sin tid för att min kropp inte hade förmultnat än så de fick använda konstiga apparater men sen så klarade dem och vet nu vart och vilken sorts kniv som dödade mig. Som tur så var det bara en affär i staden som sålde den här sortens kniv så det var två personer som åkte dit. När de kom fram till dörren så sa de upp med händerna annars skjuter vi. Mannen tar upp händerna han var svart hårig med mycket skägg och var ganska tjock. Rummet var ganska litet han hade en vägg full med vapen. Mannen presenterade sig han heter Madjid och undrade vad som pågår här. Detektiverna visar en bild på en kniv och frågar om Madjid har sålt en sådan kniv. Innan han har hunnit svara så ringer det från labbet de säger att genom kniven kunde de nu spåra till mördarens hus. De skickar adressen så att de kan åka ditt. När personalen från labbet är framme vid dörren. Då så knackar de och säger öppna dörren men då får de inget svar. Efter ett tag hör de någon bakom. Det är en flicka som springer så fort hon bara kan jag fattatar inte att det kan vara sant. Det var Lisa min fördetta vän. När de ha tagit fast henne säger hon att det var en olyckshändelse att det var gubben hon skulle sikta mot. De tar Lisa till bilen för att åka till en ungdomsskola. Hon är minderårig så hon kan inte vara i fängelset. Jag känner något i kroppen det börjar komma en starkt vit ljus jag tror det är dags för mig att gå.

De farliga tjuvarna av Yazen Muslim Jag kommer fram till Arlanda flygplats. Samuel var där och väntade på mig. Vi åkte till Sebastian som bor i sickla, Nacka. Det har varit ett brott i Sebastians hus. Fönstren är sönderslagna och dörren är sönder. Vi springer in Sebastian sitter på den sönderrivna soffan och är jätteledsen man ser det på hans ansikte. Alla pengarna och smycken och antik revolver är stulna. Han berättade att hans fru Emelie är borta. Som tur är Samuel en detektiv. Vi ringer till honom. Polisen och några människor går i skallgång genom skogen. Det tog en timme tills vi hittade Emelie. Hon såg helt sliten ut och har rivsår i ansikte. När vi kom hem matade vi henne och hon fick gå och duscha efter det såg hon helt perfekt ut. Polisen har tagit fast tjuven. Han är på fängelse hela sju år. Emelie tackade oss jättemycket. Jag tänkte att alla vi ska åka till Dubai. En person kostar bara två tusen det blir inte så mycket om man betalar själv. Jag bokar resa till imorgon kl 16:00. Vi packar väskorna nu. Jag vaknade kl sju på morgonen. Jag väcker alla andra klockan är 11:00. Vi åker till flygplatsen. Vi åker Emirates fly! Flygplanet landade på Dubai D.E. X flygplats. Vi är och njuter av solen och dem höga byggnaderna. Det har skett ett brott det stod på tidningarna vi åker till polisstationen och presenterar oss vi fick köra Lambourgini och jaga tjuvarna. Innan vi åkte till Dubai så hämtade jag Aftonbladet. Jag plockade upp den och läste det stod att tjuvarna hade rymt från Sverige. Det var en bild på tjuvarna. Det var två stycken. Tjuvarna stannade vi grep fast dem. Det var samma tjuvar som på bilden. Samuel forskade de det var samma tjuvar. Dem var i fängelse i en vecka i Dubai. När vi ska åka tillbaka till Sverige så får vi åka Emirates fly Polis. Vi fick följa med tjuvarna han ska till fängelset i Stockholm då får tjuven stanna i 10 år tills de har lärt sig. Vi lämnade tjuvarna till polisen. Jag ska hem till Malmö. Samuel bor i Stockholm. Alla tre vinkade av mig. Klockan är 11:00 jag åker hem med X2000.

Under läsåret 2014-2015 har vi i årskurs 5 på Söderholmsskolan arbetat med att skriva olika texter. Till vårt skrivtema fick eleverna välja vilken genre de ville skriva om och eleverna valde att skriva deckare. De har hjälp varandra att förbättra och redigera texterna. Även i stunder då texterna har ”försvunnit” i datorn och andra tekniska problem har uppstått så har eleverna visat prov på stort tålamod och positiv inställning. Jag är mycket stolt över alla mina elever i årskurs 5! I den här boken hittar du en samling texter som är spännande, skrämmande och riktiga nagelbitare…

Angela Nilsen, lärare på Söderholmsskolan i Vårberg.