S333derholmsskolan 5b deckare

Sรถderholmsskolan 5B

Försvunna diamanterna av Emirhan Orhan Det var en jätte känd man som hade ett kontor han var chefen över alla som jobbade där han hade två döttrar som heter Ella och Nina. En dag hade Ella åkt till Italien hon var där i två veckor. Idag var det Ellas födelsedag hon skulle komma tillbaka till Norge. Hennes bästa vän väntade på henne på flygplatsen. När hon kom var hon jätte glad de åkte till bowlinghallen. När de var där hade hennes föräldrar överraskat henne. Klockan 12 på natten skulle Ellas pappa ge pengar till en fattig kvinna för att hon hade hotat han.

När han gav pengarna kom det en polis han tog fram pistolen och dödade båda två kvinnan skulle gifta sig med polisens bror Han heter Hassan han var också polis när han fick veta att hon dog blev Hassan besviken han skulle döda sig nästan. Efter några månader hade en kille ringt Ella han sa att det är jag som har dödat din pappa hon var rädd så att hon la på Ella var så rädd att hons syster fick gå till skolan med henne en dag när Nina skulle gå till skolan med Ella kom det tre grabbar som gick in i bilen de tog Ella och Nina till skogen de sa att de ville ha diamanter som var jätte värda som Ellas pappa hade gömt. De sa att om du inte hittar diamanterna så kommer din syster dö också sa de att du får inte blanda in poliser annars vet du vad som händer. Ella var så rädd att hon gick till polisen Hassan hon berätta allt som hände han sa att jag kommer leta rätt på han hur ser han ut vilka kläder hade han på sig Hassan hade sökt om vem han var vad han hete han heter Martin. Martin hade ringt Ella han sa att diamanterna kanske är i Italien. Ella ringde Hassan hon sa att diamanterna kanske är i Italien de köpte biljetter till Italien de skulle vara där i 2 dagar när de var framme i Italien gick de till Ellas pappas kontor. De såg en kassaskåp som var låst Ella försökte öppna den när hon öppna den var det diamanter där. De skulle gå till en diamant affär för att kola om diamanterna var äkta eller falska när de gick ditt sa kassörskan att diamanterna var falska. De åkte tillbaka till Norge Hassan var helt förbanad. En dag när Hassan och Ella promenerade märkte Hassan att någon följde efter de han tror att det är Martin som följer efter det var han Hassan gick till ICA för att köpa dricka då kom Martin och pratade med Ella när han pratade såg Hassan Martin han tog fram pistolen och sköt på Martin innan han dog sa han vart Nina var hon var långt in i skogen i en liten stuga Hassan och Ella gick ditt när de öppna dörren hade Nina svimmat de tog henne till sjukhuset då kom hela familjen förutom mamman och för att Martin hade dödat henne när de dog skulle Ella, Hassan och Nina åka till Turkiet för att glömma allt som har hänt.

KIDNAPPNINGEN Skriven av Elliot Flauto Jag tittar ut genom fönstret och ser de mörkbruna fåglarna sitter på marken och äter på de frön som den lilla ljushåriga flickan med den röda kjolen kastar till dem. Plötsligt kom en svart skåpbil och det hoppade ut en svartklädd man med rånarluva. Den svartklädda mannen springer fram till flickan som står på vägen bredvid parkeringen. Mannen tog tag i flickan och springer in med henne i bakluckan.

Skåpbilen kör bort från parkeringen och är helt borta innan jag ens fattat vad som har hänt. Jag springer mot köket och tar upp min telefon och slår in 112… Hallå vad kan jag hjälpa dig? med jag bor på Halmsgatan bredvid centrumet och en flicka på min gård blev nyss kidnappad. Jag väntade någon sekund för att hämta andan. Vi skickar poliser dit nu sa kvinnan sedan lade jag på. Jag sjunker ner i soffan och sluter ögonen och försöker komma ihåg registrerings numret men jag kommer inte på någonting. Jag funderar om jag ska säga något till min familj men jag tror att jag ska hålla det för mig själv och polisen. Jag sätter på mig mina skor och hämtar min cykel för att åka till polisstationen. Jag börjar trampa på pedalerna och tar en genväg som min kompis visade mig förra veckan. Jag åker in i den leriga skogen men det luktar avgaser. Jag är framme vid polisstationen nu.

Men det stod att stationen p.ga renovering är stängd men man kan ringa 112 så kommer det att komma poliser på plats. Jag sucka till och vände riktning mot skogen igen men den här gången när jag åker tillbaks ser jag däckmärken typ 20 m bort från stigen. Då tänker jag att det kanske är kidnapparna så jag blir rädd och jag trampar allt jag har men leran saktar ner mig. Jag ville bara bort innan de ser mig. Snart är jag ute ur skogen så jag trampar på. Solen har snart gått ner men jag kommer på att min familj inte vet om att jag är ute. Jag slappnar av och glider med cykeln ner för den stora backen. Jag öppnar porten går upp för trappan och öppnar dörren till min familjs lägenhet.

HALLÅ hör jag min mamma säga och frågar vart jag har varit? Jag har… varit hos min kompis. Då kom hon ut från köket och sa att hon helst vill att jag ska meddela henne om jag ska någonstans. Nu är det i alla fall försent men nu får du gå och lägga dig. Jag borstar tänderna och lägger mig i min säng. Jag funderar om jag ska gå efter däckspåret imorgon men om jag gör det kommer jag missa skolan. Jag sluter sedan ögonen. Jag vaknar upp av de mörkbruna fåglarnas pip. Jag fixar en macka att ta med mig och går sedan ner för trappan och hämtar cykeln. Jag åker in i skogen igen och ser spåren efter däcken men den här gången följer jag spåren. När jag kommit fram är det ett litet hus.

Jag knackar på men ingen öppnar så jag rycker i handtaget och dörren öppnas. Jag går in och höjer rösten när jag frågar om någon är hemma men just då fick jag syn på deras plan. Planen var upptejpad på väggen. På pappret att dem skulle fly till Vårholmsbackarna i Vårberg i Stockholm. Så Jag tog min cykel och körde hem för att hämta min moped. När jag kom hem tog jag min spargris och tömde den på pengar. Jag satte mig på min moppe och börja köra. Jag körde förbi en bensinmack och fyllde på med bensin men när jag skulle betala så var rätt så mycket flaskor och andra saker helt förstörda. Jag frågade den tjocka tanten med det runda ansiktet och solglasögon vad som har hänt?

-Det var några igår som rånade oss på våra pengar. Hur såg de ut frågade jag direkt? Han var blåögd

med kort svart rakat hår och svarta kläder-Jag tackade så hemskt mycket-varsågod. Jag lade pengarna på disken och börja köra igen. Nu är jag framme vid Vårberg men det stod ju på planen att de skulle till Vårholmsbackarna så jag kör dit men jag ser inte något spår av dem. Jag kör runt i området men allt jag ser är en gammal man som pratar för sig och svingar runt lite, så jag frågar honom om han har sett något annorlunda på senaste tiden men allt han sa var att han inte hade märkt något förutom några män som sprang åt det hållet sedan vinglade han lite, men pekade åt ett håll.

Jag starta min moppe men den hade slut på bensin så jag låste fast den vid ett träd. Jag började vandra åt det hållet han visade mig. Jag gick längs vägen men jag hittar inget förutom ett paket tuggummi. Plötsligt kommer en man springandes så jag frågade om han hade sett någonting men han sprang bara på så jag följde efter. Efter ett tag så kom han fram till en stor fabrik och gick sedan in genom ett litet hål i fabriken så jag väntade några minuter. Sedan gick jag in. Där stod mannen som jag följde efter han visade att han var polis genom att han visade sin bricka. Sedan sa han att han jagade några farliga kidnappare och att jag borde gå hem så snabbt jag kan.

Jag sa att jag vet vilka de är och att jag såg när de kidnappade en ljushårig flicka. Han sa att han redan visste det men tack för hjälpen men du måste ändå gå hem. Jag kryper ut ur hålet men jag undrar om kidnapparna är där så jag går runt fabriken och försöker hitta en ingång och till slut hittar jag en dörr som stod på glänt. Jag öppnade dörren. Taket såg ut som om det skulle kunna rasa närsomhelst. Jag såg direkt de två svartklädda männen. De pratar i telefonen om någon summa pengar de ska ha för flickan. Jag ser att polisen springer fram mot dem medan han riktar sin pistol.

Kidnapparna lägger händerna på huvudet och säger högt att nu har du oss och skrattar. Plötsligt smyger en kidnappare fram till polisen och tar fram en elpistol och skjuter mot polisen. Han lägger sig ner och skakar av elektriciteten som han fick i sig. Kidnapparen laddar om och skjuter sedan ett till skott mot polisen då fick polisen förmodligen en chock för han blev plötsligt helt stilla.

Kidnapparen slängde elpistolen mot mitt håll och han hjälpte de andra upp. Då kom jag på att om jag tar den så kan jag pricka alla tre för att på ”112 på liv och död” så sköt de en elpistol och den sköt en tråd. Jag sprang fram och hämtade elpistolen och sedan sprang jag fram till kidnapparna och riktade elpistolen mot dem men jag höll den snett så jag sköt mig själv. Jag kände direkt att elen kom in i min kropp, sedan slöt jag ögonen och trodde jag skulle dö. Jag öppnar mina ögon och försökte klia mig på hakan men då märkte jag att de var framför mig och att jag var fast bunden om händerna på en stol. De gick sedan ut ur det helt svarta rummet och just då kände jag min mobil i fickan. Jag försökte ta den ut ur fickan men det gick inte. Då kom jag på att jag kunde välta stolen och att mobilen kanske kommer ut. Så jag gungar åt höger sedan åt vänster och sedan tar jag i allt vad jag orkade och stolen faller med ett duns. Mobilen kom rakt framför min mun så jag kom på att jag måste använda tungan så jag ringer 112 och säger att de ska spåra detta samtal och komma och rädda mig från några kidnappare. Ok men du måste ha samtalet på. Jag väntade och sedan hörde jag några pistolskott och en automatkarbin avfyras. Sedan öppnar polisen dörren och knyter upp repet som jag satt fast i. Vi går ut genom dörren och sedan upp för en trappuppgång och där är det ljust och det är massor av polisbilar.Jag och flickan fick sedan skjuts av en polisman hem.

DE STULNA JUVELERNA Gjord av Dero Nozad Jag och Bastian är ute i skogen jag ser en väska. Vi springer till väskan. Väskan är lite blöt och geggig Men jag tog upp den ändå jag såg tre juveler jag och Bastian skrek ja! Jag sa vi går till en antikhandlare för att se hur mycket juvelerna kostar okej. Vi frågar hur mycket juvelerna kostar juvelhandlaren säger att de är värda fem miljoner vi tog pengarna och gick. Vi gick och köpte saker vi åt och vi gick och köpte spel. Men jag kände hur alla ögonen kollade på oss men jag brydde mig inte. Jag sa till Bastian att vi går hem så vi inte slösar allt. Men på vägen hem gick vi genom skogen.

Vi såg tre personer med röda tröjor. Tröjorna var blöta och byxorna hade hål och var geggiga. De Kollade på hålet i marken som vi tog väskan ifrån. Jag sa till Bastian att det var deras väska nej.

Men jag trodde inte han. Jag såg att alla hade en pistol var. De började följa efter oss. Vi är framme snart jag sa till Bastian, vi springer! När jag är hemma tänkte jag på vad de skulle göra med oss jag var jättetrött och jag känner hur mitt hjärta dunkade snabbt sen gick jag och lade mig och sov. När jag vaknar är ingen hemma jag ringer Bastian jag. Sa till honom vi möts i skogen han sa okej. Jag klär på mig och äter men det var inte gott så jag åt inte mycket. När jag är framme i skogen ser jag Bastian. Hej sa jag när vi går ser jag killarna igen. En av dem sköt mot oss men han missade. Alla började skjuta jag och Bastian sprang så snabbt vi kunde men jag kände att jag inte orkade benen var som gelé jag hålade på att snubbla. Men vi var framme men där var andra killar med vapen och sköt.

Bastian blev träffad i benet. Jag lade mig ner jag och Bastian. bakade liggandes men det var andra killar bakom oss jag viskade till Bastian de kommer att döda oss. Jag sa; vad vill ni oss. De sa pengarna! Nej sa jag han sköt på sidan och jag blev räddare. Han sa ge oss eller dödar vi er Okej men vi har inte med oss de. De är hemma. Han frågade vart vi bodde. Ja… jag bor i… Norsborg svarade jag. De sa okej och gick. Bastian sa men vi bor inte där. Men jag ska väl inte säga vart jag bor. Jag är inte dum nu har de gott vi måste lämna den duma väskan annars dödar de oss. Okej men vi måste göra det snabbt sa jag. Men du kan ju inte springa Bastian. Men då får vi väl gå. Okej sa jag. När vi är framme tar jag fram väskan och lägger ner den i gropen. Vi hämtar en spade säger jag okej sa Bastian. När jag är framme vid huset går jag in i förrådet. Det luktar äckligt och jag håller min näsa och en liten råtta kommer ut. Jag hoppar till och håller på att ramla. Jag tar spaden och springer till skogen jag gräver ner väskan och går tillbaks men fem personer säger till oss STANNA! Vart är väskan? De… den är i gropen låt oss vara nu.

Jag gräver upp väskan med Bastian medan de riktar pistolerna mot oss. Jag känner hur jag tarrar och nästan ramlar och jag ser hur Bastian är röd i ansiktet. Här ta väskan och låt oss gå men innan jag ger de väskan så kommer tre polisbilar. Och skjuter på sidan Poliserna säger stanna och tar personerna. Och tar de till polisbilarna två poliser pratar med mig och Bastian vi säger att vi hittat väskan och det andra som har hänt. De sa ni får ta pengarna men inte allt bara hälften okej sa vi. Jag frågar varför för att pengarna inte är era häller. Okej jag och Bastian går hem jag sa vi spelar lite sen går vi och köper saker. Men du får inte berätta till någon om det här okej. Sen går vi till sjukhuset för att kolla dit ben. Men de kommer min mamma få veta nej jag vet vad vi gör vad. Vi ska gå till min kompis han är doktor.

Var det jag? Helen Celebi Jag vaknar med ett ryck, hjärtat slår som aldrig förr.

Jag fattar inte? Det sista jag minns av mina drömmar är blod. Jag sätter på nyheterna och de berättar att det går runt en person på nätterna, och varje natt blir det tre personer mördade. Jag får inte ut alla tankar ifrån huvudet.

Blodet och nyheterna allt är i mitt huvud!

Jag tar fram telefonkatalogen och drar fingret ovanpå alla namn och där är hon.

Jag tar fram telefonen och ringer Sara.

-Hej! Det är Bella skynda dig och ta med dig de andra.

Jag sätter mig på soffan och väntar. Det har gått flera timmar och de är inte här än. Jag viskar för mig själv att inte ha panik men det hjälper inte. Plötsligt ringer telefonen men jag kan knappt röra mig ur fläcken men jag måste. Jag går försiktigt upp ur soffan och börjar gå mot telefonen och när jag väl svarar så hör jag bara andetag. Jag slänger iväg telefonen. Det kanske var Sara. Jag skickar ett sms om att de ska sova över här. Jag går till köket och brer en macka men då ser jag några blodfläckar på kylskåpet men jag försöker övertyga mig om att det är ketchup eller till och med sylt men det funkar inte. Det känns som om det är jag som mördar alla men det kan ju inte vara jag!

Jag hör att någon knackar och där står de. Innan de ens hinner säga hej så drar jag de in till vardagsrummet. Om ni bara visste om vad som har hänt säger jag. Sätt er så berättar jag och sen får ni säga vad ni vill. Nu berättar jag: Varje morgon jag vaknar så minns jag bara blod och jag inte säker om det är mina drömmar eller inte. Men när jag satt på nyheterna så sa de att folk blir mördade varje natt och kylskåpet har några blodfläckar. Jag säger med hög röst: Nu går vi! Alla såg så himla förvånade ut eftersom jag aldrig brukar höja rösten. Jag satt på mig min kappa och tog på mig skorna och så sa jag att väntar där nere. Jag stod utanför och väntade. Nu kom de och alla sa samtidigt vad ska vi nu göra? Vi ska stå utanför den här porten en hel natt visst är det en bra idé?

Mördaren kanske kommer till den här porten och när mördaren kliver in och att så fångar vi mördaren. Vilken dålig idé säger Sara. Sara blir helt irriterad av mina idéer. Vi ska fånga mördaren. Om ni vill kan jag stanna en hel natt själv så väntar ni hemma blir det bra så? Ja gärna Bella säger Sara. Blir det bra nu går vi och du stannar. Lycka till Bella. Du behöver inte önska mig lycka till säger Bella. Jag sätter mig på marken och jag känner vinden blåsa rakt in i mitt ansikte. Jag är så himla trött så jag ställer ner huvudet mot knäna och hör ett skrik som kommer ifrån min lägenhet. Jag reser mig upp och springer till min lägenhet kan inte tro det de lägger där helt döda det kan inte vara sant. Tårarna rinner ner det går inte att sluta gråta kan det vara mitt fel det var jag som sa åt dem att komma. Jag ser en man stå bakom dörren och jag tar små snabba steg och spänner knytnävarna han puttar till mig och springer iväg och det går inte heller att ringa polisen för de kommer misstänka att det var jag. Jag drar Sara, Linn och Gustaf ner för trappan och lämnar de där nere. Jag hör polisbilen hoppas de inte kommer hit. De rusar upp för trappan och griper mig.

Det är inte jag! Jag har inte gjort något! Men grannarna säger att det är du. Varför tror de att det är jag? Vi kommer ta dig på förhör! Jag sitter i polisbilen med handbojorna på och kollar ut genom

fönstret, vad är ens meningen med livet tänker jag. Det finns inget att göra. Hur skulle jag kunna veta vem det skulle hända men inuti mig känner jag en röst som säger ge inte upp vill du att folk ska minnas dig som en otäck mördare… rösten går inte ifrån mitt huvud. Jag ska inte ge upp! Det går inte att ge upp. De har tagit mig på förhör och jag sitter i fängelset nu och ser gallret framför mig och lutar mig mot vägen. Sedan kommer en man som jobbar här och ger mig ett brev och säger att det är till mig det ända det står på brevet är: Från någon som var i närheten förut. Jag tänker på mina vänner, men de som dog var mina enda vänner. Det stod ju NÅGON som var i närheten då kanske det kan vara en av mina grannar eller släkt men mina släktingar kanske inte ens minns att jag finns så jag måste helt klart inte misstänka de men de sista som jag kan komma på är mina grannar. Det var ju en av de som anmälde mig men varför skulle de vilja göra det jag för.

Hallå! Hallå! Kan någon komma snälla. Där kom han och jag säger med en oskyldig röst: Snälla kan ni inte hämta mina grannar jag vill verkligen det och jag kräver en advokat jag är oskyldig. Vakten säger att han kommer höra av sig och går. Jag sätter mig och väntar med hopp. Där kom poliskonstapeln han säger att de är på väg och ler men då kommer han närmare gallret och kolar rakt mot mig. Där ser jag de komma alla ser så himla besvikna ut men nu är det dags att fråga vem det var.

Vem var det? Säger Jag. Jag lovar att det inte var jag men ni ska få se att jag är oskyldig så sig nu.

Ingrid, min granne säger att det var hon.

De enda lite elaka saker jag inte gjort med flit var att ta sönder hennes soffa, råkat klippa av lite av hennes hår, skadade hennes katt och lite mer… OJ! Vad har jag gjort. Ingrid säger att hon vill gå härifrån så går hon iväg men hon är misstänkt. Men sen så kom Bert att han också ville gå och alla gick efter Ingrid och Bert. Men när jag tänker efter så kan alla vara misstänkta för jag har råkat göra flera elaka saker åt alla. Sen kommer en som vakten tillbaks och säger att jag ska släppas och så säger han att det var ett missförstånd. Nu är jag hemma det är så himla rent, inget blod eller något och nu ska jag ta reda på varför de ville sätta dit mig. Jag plingar på alla grannar och säger att de ska komma ner till mig. Jag springer ner för trapporna och alla springer efter. Nu när alla är här så sätter jag en hemlig kamera i rummet och poliserna ska få bevis på varför de ville sätta dit mig.

Varför ville ni sätta dit mig? Ingrid berättar att det var hon för att jag alltid var elak åt henne men då säger de andra att det också var de. Kan inte tro det men det var ju du som ville få ut mig ifrån fängelset men då säger hon att hon ångrade sig med vad hon hade gjort. Ingrid vänder sig om och går härifrån och de andra följer efter henne och går. Nu har jag bevis! Jag sätter på mig kappan och tar en taxi. Men mitt på vägen kom jag på att jag glömde kameran. Jag kom på att det kanske är meningen att jag inte ska sätta dit de och att jag det var meningen att jag skulle glömma

kameran. Jag säger till chauffören att jag vill tillbaks. När jag är framme så plingar jag på alla och säger att de ska komma hem till mig. När de är här så säger jag att de ska sätta sig. Jag frågar igen varför de ville sätta dit mig och att alltid när jag vaknade så var det enda jag kom ihåg var blod!

Ingrid säger: Vi gjorde det för att du har gjort massa elaka saker och om man sätter ihop alla elaka saker så tyckte vi att vi skulle vara elaka tillbaks men mina vänner då? De var också med i planen och de dog aldrig men de vill aldrig träffa dig mer säger Ingrid. Men i nyheterna sa de att det var en man som mördar alla på nätterna vad hände med honom? Ingrid berättar att de fångade in honom och att han är i fängelset, tydligen hade han upplevt än massa saker och tog ut sin ilska genom att mörda folk. Varför vile ni att jag skulle tro att det var jag fast jag är en kvinna? Vi ville att du skulle få dåligt samvete! Snälla kan vi inte gå och hälsa på mina vänner, jag vill bevisa för alla de att jag har ändrats. Ingrid nickar och säger att hon ska ringa och fråga om de kan komma hit istället.

Hon tar fram telefonen och ringer. Jag kollar på henne med ett leende och väntar men inuti mig hoppas jag verkligen att de ska komma. Ingrid säger att de kommer snart. Jag ber snällt till de andra grannarna att de ska gå men jag vill bara att Ingrid ska stanna kvar. Ingrid säger: förresten du var en jätte bra detektiv och du gav aldrig upp. När de kom så berättade jag att jag har förändrats.

Det har gått några är och jag håller fortfarande kontakten med mina vänner.

Mördaren av Adam Berhanu Vi åker i den varma bussen i Vietnam Hanoi sen så blir det gränskontroll de männen frågar har ni pass ja svarar jag. Mannen i gränskontrollen ber att få se mitt pass. Jag tar upp min pistol och börjar skjuta. Jag prickar mannen i huvudet och tar en kniv och knivhugger mannen för att vara säker att han är död. Vi springer till en restaurang och frågar om vi får dricka vatten han säger nej vi tog upp vara vapen och siktade på honom. Han sa okej okej ni får dricka vatten. Sen gick vi ut plötsligt såg vi poliser. Polisen frågar vad har hänt vi vet inte. Varför har ni vapen säger polisen.

Polisen siktar o skjuter min vän blev skjuten jag ringer ambulansen medan jag skjuter alla poliser.

Jag tar min vän till sjukhuset frågar en läkare han blev skjuten läkaren sa jag måste få tag i polisen jag sa okej din vän kan ligga här så länge. Jag hör polisen koma upp polisen säger där är han. Jag springer till fönstret krossar glasrutan och gömmer mig. Polisen kollar ut de hittar inte mig. Efter ett tag springer jag till en flygplats bokar biljetter till Stockholm. Planen åker klockan 14.00 klockan är 13. 45 jag skynda mig till planen så var allt bra. Jag är i planen nu jag tänker på när polisen jaga mig. Nu är jag i Stockholm jag bokar hotell jag är så trått. Jag tar upp min fjärrkontroll jag kollar på nyheterna jag ser att poliser från Vietnam ska komma till Stockholm för att ta en mördare. Efter 2 dagar kom poliserna till hotellet för att kontrollera de såg mig poliserna tog mig poliserna sköt mig med en elpistol.2 timmar senare är jag i fängelset jag sa vad har jag gjort polisen sa i Vietnam döda du poliser. Jag försökte rymma poliserna tog upp elpistoler jag sa okej. Jag är hungrig poliserna sa okej du ska få mat. Maten jag fick var potatismos med grönsaker jag trodde att jag skulle få kebab med ris men ja vad ska man göra fängelset är det värsta. Nu är det natt inget spel, godis, tv jag tänkt på en sak nu vill jag rymma jag har en kofot jag knäckte dörren såg en polis äta en munk jag gömde mig bakom han boxa han i huvudet. Polisen svimma jag tog munken och åt den jag gick en liten pitt såg hundar vid grinden .jag sköt de hundarna klättra jag sprang. Jag gick till hotellen tog mina kläder gick och boka ett nytt hotell. Efter jag bokat ringde jag min kompis från Vietnam han som fick ett skot från polisen. Han är i sjukhuset och villar jag undrar vad jag ska göra efter en liten stund knackar det på mitt rum. Vem är det säger jag det är polisen jag tänker hur kan polisen kunna koma hit fast jag har flyttat. ÖPNNA säger polisen jag laddar min pistol öppnar och börjar skjuta. Minna grannar börjar skrika utanför fönstret stor en polis bil jag tar min pistol och skjuter polis bilen. Alla poliser har gått jag ringer min kompis i Vietnam jag frågar kan du koma till Sverige han säger jag ska boka en biljett till Sverige.2dagar senare ringer han mig han är i Arlanda jag kommer sa jag. Jag har ingen bil jag var tvungen att komma jag har inget val. Jag gick till en bil affär snodde en bil den var snygg nu var allt klar. Jag såg killen i Arlanda jag såg han jag skjutsat han till hotellet efter vi var klara med allt så drack vi varmt te och en kaka. Efter när vi hade vaknat kom poliserna in i hotellet jag kollade ut men såg inga poliser jag kollade ut de sköt mig jag dog.

Polisen & maffian av Badr

Jag är en polis och heter Bader. Jag fångade en vapenhandlare Falcon, han är ledare i maffian. En dag skicka dem ett brev till mig. Släpp ut Falcon ur fängelset annars händer det otäcka saker inom 48 timmar. Jag åkte till fängelset för att träffa Falcon. Han sa till mig att han kommer att bli frisläppt och att han skulle hämnas på mig när han blev fri. Jag blev rädd och gick till chefen men han hade inte tid med mig för att han tittade på tv:n och ringde sina tjejer. Då gick jag hem och rastade min hund och då hittade jag en väska full med pengar och juveler. Jag ringde till Falcon och frågade honom han fick pengarna och juvelerna som jag hade hittat, så skulle jag få leva. Falcon svarade att pengarna är våra, men jag trodde dem inte så jag gick till Swedbank och satte in dem på mitt bankkonto. När jag gick ut från banken kom maffian och tog mig till Rinkeby och sa lämna vår ledare i fred.

Då sa jag att jag inte är chef här. Vår chef heter Anton och bor i Vårberg vid Tonis livs. De släppte mig och sa att om du säger någonting så är du rökt! Jag blev rädd och sprang hem och låste dörren och gömde mig bakom soffan med en pistol i högra handen och i andra handen hade jag ett extra magasin som innehöll tio skott. Varje gång jag såg deras bil framför mitt hus blev jag rädd. Jag ringde polisen som kom så snabbt så att dem ramlade ur polisbilen. Jag sa till poliserna, där är den misstänkta bilen. De gick fram till bilen när de öppnade bildörren körde dem så snabbt så en polis slog sig i knäet en polis körde efter bilen men dem börja skjuta på polis bilen så den gick i sönder och explodera men polisen och piketen gav aldrig upp dem jagade honom tills dem fångade dem och satte dem bakom hårt galler men dem tog aldrig slutdan blev mer och mer från Italien från rom efter som dem är från italien men förstås jag sa fel adress till dem för att hämta Anton min chef nu.

Vill dem ha mig för att jag sa fel adress. Hahaha jag lura dem men polisen sa vi kommer vakta ditt hus 48 timmar då blev jag säker nästa dag gick jag till jobbet men då såg jag stort hål i på golvet i Falcon s fängelse jag kalla mina kollegor dem undersökte hålet men Falcon rymde från fängelset genom hålet jag gick ut och ser han springer jag tar upp min pistoler och skött han i benet och sprang efter han och tog han men sina polare kom och jag kalla hela polis stationen och satt dem i fängelse som var laser min chef taka mig så mycket så att han sa vill du va chef då sa jag ja så gärna då blev jag chef över hela polisstationen och min gamla chef han jobbade med säkerhet då blev jag rik.

Pengarna i Stockholm av Queren Jag vaknar av att min Mamma ropar ”Aria du måste äta frukost vi åker om 1 timme.” Jag kollar på klockan, 6.30,jag är sen som vanligt. Jag går till fönstret. Jag ser regndropparna falla en efter en i dimman, den gråa himmelen får mig att rysa. Jag förbereder mig till Stockholm. Jag undrar varför jag ska flytta till Stockholm? Jag tog på mig min svarta t-shirt och mina vita byxor med glitter på. ”Aria det är sista gången jag ropar på dig!” Hör jag mamma ropa från köket. Okej jag kommer!

Säger jag till mamma. När jag är på väg till köket så ser jag pappas kontor. Pappa brukar alltid låsa efter sig. Vad är det pappa döljer i sitt kontor? Jag smyger till kontoret och tittar så att ingen ser mig. Jag tar extra nyckeln som pappa bruka gömma under mattan. När jag tittar under mattan så kommer min lillasyster Daphine. Hon undrar vad jag håller på med. Jag säger att jag tappat min penna. Men hon tror inte på mig. Jag säger till henne att inte säga till mamma och då kommer jag ihåg att jag måste äta frukost! Jag springer till köket och säger förlåt till mamma men hon var inte så förlåtande. Hon sa att när vi är i Stockholm ska jag hjälpa till att laga mat. Hon vet att jag inte kan laga mat. Jag säger förlåt en gång till och frågar varför vi ska till Stockholm. Mamma blir väldigt nervös och försöker byta samtalsämne. Jag orkar inte fortsätta prata om det för att jag vet att hon inte kommer berätta för mig. Mamma hade gjort bacon med ägg. Efter jag hade ätit så sprang jag till Daphines rum och frågade henne hur hon hade fått reda på att pappa åkte till Stockholm?

Daphine sa att hon vaknade när pappa hade packat och att han hade pratat med en person. Jag frågade Daphine om hon visste vad dem pratade om, hon sa att personen som pappa pratade med i telefonen sa att pengarna finns i Stockholm. Pengarna finns i Stockholm? Vad ska det betyda?

Tänkte jag för mig själv. Mamma ropade på oss och sa att vi skulle åka. Jag sa till Daphine att vi skulle prata senare och att inte berätta något till någon. Hon nickade och sa att det är vår lilla hemlighet. Jag visste att jag kunde lita på henne för att det är bara ett års skillnad. Hon är den ända som jag litar på mest av alla. Jag har inga riktiga vänner men jag tror att jag kommer få vänner i Stockholm. Jag tog min ljusröda resväska och gick till bilen. Så skulle vi åka till flygplatsen. Daphine tjatade om att vi skulle ta flyget istället för att åka bil. Mamma orkade inte med Daphines tjat så hon beställde tre biljetter till Stockholm. Det tog ungefär en halvtimme tills vi var i flygplatsen. Det var en lång kö till flygplanet men mamma sa att det alltid är så när man ska resa. Jag orkade inte sitta och vänta så jag tog fram min mobil. Jag hade sagt till mamma tusen gånger minst att skaffa en ny mobil, min förra mobil gick sönder. Det tog fyra månader tills jag fick en ny. Jag tog fram min mobil och spelade tills det var dags. När det var dags så fick jag sitta bredvid en tjej i min ålder. Hon hade kastanj brunt hår, himmel blåa byxor med stjärnor åt kanterna, hon hade en vit tröja som smälte in med byxorna och så hade hon en grön scarf. Jag sa hej vad fina kläder. Hon sa tack. Jag undrade vad hon

heter och hon sa att hon heter Isabelle. Vi blev vänner väldigt fort och hon undrade vart i Stockholm jag skulle bo. Jag sa att jag skulle flytta till Skärholmen och Isabelle sa att hon skulle flytta till Vårberg. Det ligger jätte nära Skärholmen och vi bestämde att jag skulle hem till henne imorgon. Hon fick min adress och telefonnummer. När vi landade så sa vi hejdå till varandra. När jag mötte mamma så undrade hon vem jag pratade med jag sa att jag pratade med Isabelle. Men plötsligt kom jag på samtalet där pappa pratade med en person. Pengarna finns i Stockholm? Vad skulle det betyda? Vi åkte ungefär i två timmar tills vi kom till Skärholmen. När vi var där så gick vi in i ett ganska stor radhus den var grön med blåa fläckar. Jag frågade vad mitt rum var och borstade tänderna och la mig. Nästa morgon tänkte jag ringa Isabelle men det kanske var förtidigt.

När jag gick ner så såg jag ett rum med en skylt på dörren där stod det: kontor öppna ej privat arbete. Det gjorde mig väldigt misstänksam varför är pappas arbete så privat? Aria du måste äta frukost! Ropar mamma jag går till köket och ser Daphine äta frukost. Jag tar en kopp varm choklad och en smörgås och springer upp till rummet. När jag är i rummet så ringer det på min mobil det är Isabelle. Hon sa att vi ska mötas i Vårberg centrum jag sa okej. Jag tog på mig min lila mjukisbyxor, en lila kofta som matchade min byxa och sa till mamma att jag skulle titta igenom Vårberg. Hon sa att det var okej. Jag tog mig svarta stövlar för att det regnade. Jag visste inte vart Vårberg centrum låg så jag frågade folk vart det låg. När jag var där så mötte jag Isabelle. Isabelle hade på sig jeans, en vit tröja, maskara, läppglans och boots. Hon var raka motsatsen från mig. Jag sa hej och kramade henne och sen sa jag till Isabelle: min pappa håller på med nått mystiskt hemma kan du bevara en hemlighet? Isabelle sa självklart kan jag det. Jag berättade allt om min pappa och det Daphine sa om samtalet där en person sa att pengarna finns i Stockholm . Isabelle lyssnade väldigt intensivt. När jag hade sagt det om mamma och pappa så sa hon att vi kan lösa det som detektiver.

Men då sa jag att man gjorde det i årkurs 3. Men Isabelle sa att vi kan göra det på ett vuxet sätt. Jag tyckte att det lät bra och jag gav henne en nick. Isabelle sa att jag behövde en liten kick. Vi gick till en affär och hon köpte en macka till mig. När vi var färdiga sa hon att vi måste ta reda på vad min pappa och mamma håller på med. Jag frågade Isabelle om vi kunde gå hem till henne hon sa okej.

Jag ringde mamma och ljög att jag skulle till Vårbergs bad. Mamma lät övertygad och sa okej.

Isabelle sa att det inte finns något Vårbergs bad och att min mamma skulle bli arg, men jag sa att vi ska strunta i det. Vi gick till Isabelles hus och försökte tänka ut en plan till slut kom jag på att pappa slutar jobba klockan ett på natten och vi bestämde att Isabelle ska komma hem till mig klockan elva och vi skulle försöka öppna kontoret. Isabelle sa att det lät bra och undrade om jag visste vart pappa jobbade. Jag sa att jag inte visste och att ingen har velat berätta vad pappa jobbar med.

Efter vi hade pratat om planen så började vi prata lite tjejsnack. Men helt plötsligt BOOM. Allt gick så långsamt, jag såg hur Isabelles leende blev till tårar, hon stelnade och såg så rädd ut hon ramlade helt medvetslöst. Jag såg två personer i svarta kläder, de hade skjutit Isabelle. Varför!

Skrek jag. Jag springer till dem två personerna och försöker lista ut vilka de var. Dem två personerna såg väldigt bekanta ut men innan jag förstår vilka de är så BOOM

Jag blöder på benet. Jag ramlar ner på golvet. Smärtan var obegriplig. Det var som att döden var bredvid mig och ville välkomna mig. Men jag kunde inte ge upp! Isabelle kan inte vara död och inte jag heller! Min mobil är i vardagsrummet och de två personerna var i Isabelles rum. Jag var på golvet i köket jag måste till vardagsrummet. Jag försökte ställa mig upp men benet gör för ont. Jag försöker åla mig till vardagsrummet och tänker på Isabelle och min familj. Jag kan inte svika dem!

Jag ålar mig till vardagsrummet då helt plötsligt när jag tänker ta min mobil så kommer en av de mystiska personerna. Jag trodde du var död som Isabelle! Sa en kvinna. Hur vet du att hon heter Isabelle! Skrek jag med tårar i ögonen. Känner du inte mig Aria? Den vänliga rösten kände jag igen.

Mamma! Hur kunde du göra så mot mig! Plötsligt exploderade jag med känslor. Ja kära du jag måste säga något till dig sa mamma och tog fram pistolen, för ungefär tolv år sedan så jag och Jay blev kära alltså jag och din pappa, vi hade försökt att få barn men läkaren sa att jag inte kunde.

Smärtan bara fortsatte jag kunde inte föreställa mig att pappa och mamma är så. Jag får inte dö det är bara så! Mamma fortsatte med den hemska historien, Jag blev så ledsen så Jay och jag bestämde att kidnappa ett barn, efter ett års letande efter ett barn hittade vi dig och Daphine. Jag kunde bara inte välja mellan dig eller Daphine så vi tog er båda. Smärtan från benet och att min mamma inte är min mamma fick mig att inse att världen inte är som den ser ut att vara. Så ja, jag är inte färdig sa min ”mamma” jag och Jay tog dig och Daphine och mördade din RIKTIGA MAMMA och flydde från Stockholm. Vi tog alla ägodelar från din riktiga mamma och gömde det i det här huset. Jay gick till ”mamma” och sa att han har sakerna. Vart är Daphine! Skrek jag, hon är borta och det är du också snart sa ”mamma”. BOOM. Skottet gick rakt in i magen det sista jag såg var att min ”mamma” och Jay hånflinade åt mig och sedan blev det svart. Bortom världen bortom livet bortom allt.

Den värdefulla tavlan gjord av Daniel Jag går på stan och ser en fin tavla den var billig så jag köpte den jag tänkte att den kanske är värdefull så jag gick till en antikhandlare och frågade hur mycket den kostar. Tio miljoner kronor. Svarar antikhandlaren Så jag sa okej kan jag få mina pengar nu? Okej sa antikhandlaren tack sa jag och gick hem till mitt hus. Jag tänkte kanske någon såg hur mycket pengar jag fick av antikhandlaren jag måste åka utomlands. Det känns som att någon går efter mig Jag började tro att några kommer att döda mig så jag fick gömma alla mina pengar. Så jag grävde ner pengarna i en skog nära mitt hus. Sen efter några timmar så gick jag till skogen igen och pengarna var borta! Jag anmälde att pengarna var borta men polisen kunde inte hjälpa mig så jag fick lösa det. På egen hand. Det som var konstigt var att det var min mammas kompis Felix som följde efter mig. vart jag en gick jag började undra det kanske var han. Jag gick till Felix men han sa att han inte gjorde det men när jag frågade så var han konstig. Han sa att han skulle åka till Kroatien men han hade aldrig råd.

Jag var tvungen att åka till Kroatien för att få alla mina pengar tillbaka. Jag packade och åkte till Kroatien. När jag går ut från flygplatsen och ser ett par fina vita hus. Sen åker jag till hotellet. När jag ska gå till dörren så ser jag Felix med en väska och pengarna ramlade ut ur väskan. Jag sköt mot Felix men jag missade och han sprang iväg. Jag frågade mannen i expeditionen om jag fick ta en bil så skulle jag ge honom en miljon kronor han sa okej jag var nära Felix men han åkte in mot staden jag springer efter honom han gömde sig bakom ett träd han skjuter mot mig men han missar. Jag tar min pistol och vänder mig om och skjuter men jag missar också han springer iväg men jag kommer inte ikapp han var borta så nu fick. Jag följer hans fotavtryck och det leder till ett hus. Jag tänkte att han kanske har ett vapen men det har jag med jag gick in det var kusligt jag tänkte kanske det finns ett spöke jag hör ett ljud jag springer mot ljudet. Det kommer i emot mig. Jag ser pengarna och går till pengarna Felix skjuter han prickar mig i Benet sen kommer polisen. De skjuter Felix. De säger hej jag säger hej jag tackar polisen för att de räddade mig de sa varsågod jag tog pengarna och går och köper saker för mina pengar. Sen kom det ett brev det var från polisen i skärholmen de erbjöd mig ett jobb Som polis och jag tackade ja.

Luften dödar mig! Av Arina Jag har gömt mig i en mörk källare och den är under den villa som jag bodde i med min familj men de är döda nu… Okej jag säger vad som har hänt. Jag alltså Lilly och mina syskon Mira och Sam och mina föräldrar Erika och Bob. Vi bodde i Skärholmen i en lägenhet det var helt okej men en dag när jag såg en tidning så var det annons på en villa i skogen i Vårby gård jag skulle gömma den men då kom pappa och såg tidningen och undrade varför jag skulle gömma den så han tog den. Jag vill verkligen inte lämna min bästa vän Lisa vi har känt varandra i sju hela år helt sjukt vi har gått i samma dagis och skola vi är som systrar men... Nu måste jag lämna henne så orättvist. Lisa är lite underlig jag får aldrig se hennes familj en gång såg jag hennes fönster jag tror att jag så kroppar.

Några månader efter så vi flyttar in i villan. Det är verkligen mörkt de borde verkligen ha en lampa i villan här och det luktar kiss och jord. Huset håller på att rasa men mina föräldrar kan verkligen fixa allt säger de. Nästa dag är allt helt nytt så fint och fräscht men… luften känns tjockare och tyngre konstigt? Det börjar lukta jord igen och jag börjar koka av värmen det börjar droppa vatten från hela min kropp. Mamma! Ropar jag och hon undrar vad det är, jag säger att det droppar vatten från taket, mamma börjar skratta. Undrar varför hon skrattar hon säger att det är svett och att hon ska öppna fönstren, Vänta lite svettar, jag svettas aldrig? Jag har aldrig svettas i hela mitt liv.

Mamma börjar öppna fönstret men inget händer alla går ut pappa och mamma säger att villan är säkert gammal och de kommer att fixa saker och ting i huset. Efter en timme går vi in igen det har blivit bättre nu. Mamma hämtar två filtar och en picknickkorg medan hämtar pappa två tält och några sovsäckar, jag frågar varför, Pappa säger säger att vi ska tälta. Vänta lite tälta ånej om jag säger att jag inte vill tälta så kommer vi iallafall att tälta så jag behöver inte ens fråga. Mira och Sam kommer springande ner för trapporna, de skriker och säger att de såg ett spöke, Mamma säger att de bara inbillade sig och att, då avbryter jag och säger men hur kan båda ha sett spöket, Eller hur säger Sam, mamma blir tyst en stund sen säger hon att hon ska se vad det är. När vi har gått upp hör vi en röst, Hej är ni den nya familjen här, Ja svarar Mira men vem är du, en ande och jag har ingen familj så om jag inte har en familj så ska ingen ha det! Ni alla kommer att dö och ni kan inte ens flytta! Vi springer allihop det snabbaste vi kan, men när vi försöker springa utanför skogen så är det är som om vi är i en bubbla, försöker ni rymma det går inte ni är i en bubbla bra du hade rätt människa! Men jag börjar skolan imorgon jag vill vara där ju, du får gå i skolan men med mig så du inte rymmer. Du kommer i alla fall att dö men inte imorgon men… Någon dag! Men vi kan ju vara en familj, syrran bra säg såna grejer så spöket inte dödar oss, ja tack brorsan nu kommer anden att döda oss för att vi kunde bli en familj! Sluta du vet att jag kan läsa era tankar du bara tänker så för att jag ska tro på dig men jag vet att du ljuger ingen vill bli min släkt! Jag ljuger ju inte! Du kommer iallafall att dö du ljuger ju bara! Pof! Så var anden borta. Livet är hopplöst jag kommer

iallafall att dö med min familj. Syrran hur kunde hon inte tro på dig du ljög ju så bra jag var nära på att tro dig! Jag sa ju sanningen men du bara sa vad bra du ljuger syrran! så dum du är Sam. Nästa dag är det skola för första gången vill jag gå till skolan konstigt? Bubblan öppnas nu springer Sam och Mira. Hahaha försöker ni små barn rymma ni kan ju inte det hör jag rösten säga. Sam försöker springa men det är som om nån håller honom samma sak med Mira, ja va tror du skriker Sam, andens röst hörs inte mer? Anden svarar hela tiden. Jag börjar ta mina grejer och gå till skolan.

Skolan ser helt ok ut jag ser ett tjej gäng som börjar komma till mitt håll och börjar peta på mitt hår och mina saker, dem frågar om jag är ny här och då säger jag ja de varnar mig för personer och visar mig runt, till sist går vi till mitt nya klassrum det är bara brunt stolarna, bänkarna och väggen så fult! Nu börjar jag så jag sätter mig ner längst fram, läraren säger att jag är ny här sedan sjunger alla en tramsig låt. När vi har slutat så ska jag hem till mardrömmen. När jag är hemma och så ser jag att Sam och Mira är döda… jag sa ju att ni kommer att dö men först dödade jag de jobbigaste Sam och Mira, mamma och pappa gråter och såklart jag, sedan säger de att jag ska gå till mitt rum och vila, Hur kan jag vila när mina syskon är döda! Men iallafall går jag upp jag tänker på vem det kan vara alltså anden vänta lite kan det vara Lisa för det där med kropparna jag tror hon har dödat dom alltså ett mord tänk om hon vet att jag såg det och hon måste mörda mig för att jag inte skulle säga till polisen och det är hon som är den anden som hon säger! Sedan lyssnar jag på musik i mitt rum, jag börjar tröttna efter en minut så jag går till köket för att hämta nåt att äta. I köket ser jag pappa ligga på golvet. Nu är den starkasta död din pappa… Nej pappa! Mamma gråter och gråter, bara mamma och jag kvar snart är vi döda också, jag och mamma springer till mitt rum… Tror ni att ni kan gömma er ni är så dumma… Vi är där inne och pratar om privata saker efter en timme så försvinner mamma som rök. Mamma! skriker… Det är redan över men jag försöker fortfarande jag springer ut och springer till källaren jag är där väldigt länge inget händer… Du tror jag ska döda dig men jag är din riktiga mamma den som tog hand om dig Men sedan tog din låsas mamma dig och tvingade dig göra allt jobb när du var 7 år sedan när du var stor så var de snälla så du inte skulle ringa polisen, din” mamma” sa att hon skulle jobba men istället rånade hon, jag visste vart du var hela tiden men jag kunde inte få tillbaka dig för då skulle du dö men nu kan du komma hem till mig min dotter, men jag vet inte ens om du är min mamma, ja jag är din mamma såklart. Jag går upp från källaren, det är en person som jag känner till vänta lite jag tror det är… Mamma som har en svart mössa på huvudet med en kniv i handen och kastar den mot mitt ben, Aaajj! Skriker jag, fan också jag missa det skulle träffa ditt hjärta. Varför vill du döda mig Mamma? skriker jag med full hals. Jag är Mamma till Lisa men polisen tog henne för att hon inte skulle bo hos mig för jag har mördat många personer de ville inte att hon skulle bo hos en mördare så jag tog dig och flydde till skärholmen efter 10 år fick hon reda på det och mördade sin låsas familj av ilska. Jag har aldrig älskat dig jag visste att du såg personerna som var döda men nu är det dags att du dör! Jag försöker springa men det går inte hon skjuter mot mitt hjärta. Allt slocknar framför mig.

Rånet av Nicholas Raheem Jag satt på mitt kontor och drack mitt morgonkaffe. Receptionisten kommer in i mitt kontor och meddelar mig att jag måste lösa ett fall. Ett rån har skett. Jag lämnar mitt kaffe och gick till kontoret och klär på mig min ytterrock. Jag går ut från mitt högkvarteret och informationen var att det var rån i Storbritannien så de vill att jag åker ditt så min pilot meddelar mig att vi åker i morgon klockan 10:00. Så jag tar en promenad. Jag möter min kompis Edward. Jag frågar om han vill ta fika.

Järna svarar han. Vi tar en bulle och kaffe var. Jag kollar klockan och ser att jag måste gå hem för i morgon. Jag sitter kvar en stund i caféet efter att Edward har gått. När jag är hemma är klockan 10:30. Jag går och lägger mig. Jag stiger upp ur sängen klockan 05:45 och klär på mig. Jag ser att taxin väntar nere vid gatan. Jag går ner till taxin. Jag säger till chauffören Arlanda Airport. När vi är framme säger chauffören att det blir 987 kr jag betalar… Jag kliver ut ur taxin och in i Arlanda Airport. Jag kollar klockan är 08:37.

När jag har checkat in så tar jag frukost och morgon kaffe. Sen hör jag i dem ropar i högtalarna att flyget till USA klockan 11:20 är inställd. Nu är klockan 09:35. Jag går upp från caféet och går till flygplanet. Jag hittar en guide som ska leda mig till planet. När vi har kommit till planet lägger jag av mitt bagage och sätter mig vid fönstret. Piloterna förbereder för start. När piloterna är klara börjar de gå ut till bannan. Jag hör att tornet säger att piloterna kan lyfta. Precis när de ska hör de att det är ett plan på vägg att landa de åker genast bort från bannan. Så precis landar planet det är ganska stort. Piloterna får ett okej från tornet. Piloterna tar startplats i bannan. De börjar ta fart. Farten blir högre och högre. Tillslut lyfter dem. Planet e så litet och mysigt. Efter en stund kommer en flygvärdinna och frågar om jag vill ha något o dricka jag svarar kaffe tack. Hon häller upp en kopp kaffe åt mig hon frågar sen något mer?

Jag kollar vad dem har i katalogen. Jag svarar: nej tack. Efter en stund blev jag hungrig så Jag hittar i katalogen ett frukost mål. Jag ropar på flygvärdinna och säger att jag vill ha ett frukost mål. Hon plockar upp frukosten ur hennes vagn. Jag fäller ner flygplansbordet Och börjar äta. När Jag är klar så går jag på toa. Då hör jag att vi ska börja landa om 10 minuter.

När jag är klar med toaletten går jag och sätter mig. Då börjar planet gå ner långsamt. Tillslut landar planet. Jag tar av bältet och öppnar bagageluckan. När jag är ute ur flygplatsen kallar jag på en taxi. Jag ber honom att köra till Hotellet Hilton. Det är lite trafik denna tid. När vi är framme är jag trött så jag checkar in i hotellet och går o vilar. Nästa dag går jag till banken där rånet hade varit. Där träffar jag chefen och han visar filmen från övervakningskameran. Jag ser några personer som jag har sett förut. Kan jag få ta en titt inne i banken. Han svarar visst. Jag hittar finger avtryck. Jag borstar fram finger avtrycket. Sen hittar jag inget mer

Jag går till hotellet och undersöker finger avtrycket. Jag scannar finger avtrycket och ser att den som äger finger avtrycket och heter Drawde. Hm tänker jag, Drawde konstigt namn. Det känns som en turist. Jag ringer Interpool och ber dem att söka upp en person som heter Drawde. Dem säger att han är 173 cm och 27 år gammal. Efter att Drawde är efterlyst börjar jag planera hur jag ska fånga honom. Jag får meddelande att dem två andra har varit i rättegång och nu sitter dem i fängelse. Men Drawde är i fri fot.

Jag går till fängelset och frågar om jag få gå in och fråga om dem vet vart Drawde är men dem vägrar svara. Jag försöker med all info jag har fåt från Interpool. När jag går hem ser jag en skugga mellan två villor. Jag följer efter. Det är Drawde! Han springer med en rånar luva och en väska. Jag springer efter och försöker fånga honom. Men jag ser han inte längre. Jag är besviken på mig själv.

Nästa dag tänker jag fånga honom. Jag går ditt där jag såg honom och letar efter ledtrådar. Jag försätter gå lite jag tror att jag ser honom. Jag går efter han börjar öka farten. Han börjar springa springer efter han ser att någon är efter honom. Han springer snabbt och puttar folk.

Jag springer och försöker ta Drawde. Han ramlar nästan och tappar lita fart. Jag tar grep om honom. Jag knuffar ner honom på marken och poliserna griper honom. Jag undrar hur kom poliserna? Poliserna sa att någon på vägen ringde. Drawde visade det säg vara min kompis men han hade gjort om namnet baklänges. Jag går fram till Edward och frågar varför? Han sa att han ville bli rik. Jag känner mig sårad. Jag trodde inte att min kompis som jag har känt från jag var liten kunde göra såhär. Jag går hem till hotellet och vilar nästa dag åker jag hem, jag känner mig fortfarande sårad.

Mordet! av Thindra Lindström Sent på kvällen kommer jag hem från jobbet och det sägs att det har skett ett mord vid köpcentret.

Jag fattar inte att det här händer på riktigt, mitt hjärta bultar hårt.

När jag har kommit fram till jobbet sätter jag mig på mitt kontor.

Plötsligt ringer telefonen och det är en mörk röst som pratar.

Jag går ut till min kollega och vi försöker spåra upp vem det var som ringde mig.

Det verkar som om någon har blockerat alla signaler till källan av samtalet.

Efter en stund bestämmer jag mig för att åka till polisstationen och fråga om de kan spåra upp numret som ringde mig. De får inte upp vem den här personen är men det verkar som om deras datorer också blev blockerade.

Det känns att det är någon som vill mig något.

Senare åker jag hem men jag orkar nästan inte trampa på pedalerna från polisstationen.

När jag är hemma sätter jag på teven och tittar på kvällsnyheterna.

Efter några minuter blir det helt kolsvart, jag vet inte vad som händer mitt hjärta bultar hårdare.

Jag ringer en av mina kollegor och frågar vad som händer.

Jag frågar om det är ström avbrott i hans lägenhet men det ända han sa var att det kanske är något fel med strömmen.

När jag går och lägger mig ringer min telefon igen!

Jag tar telefonen och tittar på numret och jag vet inte vad det är för nummer det känns så konstigt på något sätt, varför ringer den här personen just mig?

Har jag gjort något mot den här personen?

Jag ringer Kim igen och frågar om det är han som ringer mig.

Det var inte Kim som ringde mig. Det var någon som jag inte kände igen på rösten.

När klockan blev halv tio så kom Kim och hämtade upp mig och vi åkte till jobbet, men när vi kom fram var det inte så många på kontoret. Efter några minuter åkte jag och kim till köpcentret för att lösa vem som mördade den här personen. När vi kommer fram till köpcentret så förhörde vi några personer som såg vad som hade hänt och vem som var mördaren.

Jag gick fram till en kvinna som hade sett vad som hade hänt men hon såg inte vem som var mördaren. Vi förhörde några till men ingen av dem hade sätt vem som var mördaren.

När vi blev klara åkte vi vidare till ett hus utanför staden och den här personen vi skulle besöka hette Lisa och hennes mamma blev mördad av den här mördaren som vi inte visste vem det var.

Jag och Kim bestämde oss för att prata med Lisa om vad som hade hänt.

När vi kom fram till Lisa och hennes pappas hus gick vi in till dem och pratade lite vad som hade hänt. Efter vi hade pratat om vad som hade hänt ringer Lisas telefon och hon säger att det här numret har ringt förut så jag lånar hennes telefon och svarar.

Jag frågar varför han gör såhär och han svarar att han måste.

Jag kom på att den här personen hade ringt mig förut för personen hade en mörk röst.

Så jag frågade Lisa om den här personen hade ringt henne flera gånger och hon sa att personen hade gjort det. När en timme hade gått ringde de från polisstationen och sa att jag och kim skulle dit på en gång så vi åkte till polisstationen och dem hade hittat mördaren och dem ville att vi skulle hämta den här mördaren till polisstationen. När vi sitter i bilen hör jag på radion att mördaren är vid köpcentret, vi börjar närma oss köpcentret.

När vi är framme är det nio polisbilar utanför köpcentret och när vi kliver ut ur bilen springer mördaren ut från köpcentret och jag och Kim springer och försöker få tag i honom men han är för snabb. Så jag springer tillbaka till bilarna och hoppar in i bilen och åker efter mördaren och stanna efter Kim så han kan hoppa in och istället köra efter mördaren. När vi har närmat oss tappar vi bort mördaren så jag ringer chefen hos polisen och säger att vi tappade bort mördaren, men han säger att dem fångade mördaren för fem minuter sen. Så vi åker tillbaka till kontoret efter några minuter i köpcentret.

Chefen kommer in till mitt kontor och sa att jag hade besök, det var Lisa som kom in genom dörren och ville prata med mig.

När Lisa kommer in ser hon blek ut så jag frågar om hon mår bra.

Hon kollar ner på golvet och får en tår i ögat och jag undrade vad hon ville prata om.

Lisa undrade om vi hade hittat mördaren och jag svarade att vi hade gjort det.

Lisas axlar sjönk ner och hon fick tårar i ögonen.

När Lisa hade åkt hem bestämde jag mig själv att åka hem.

När jag kom hem satte jag mig i soffan och tänkte på Lisa som hade förlorat sin mamma.

Jag vaknade med ett ryck i benen så jag gick upp och gick mot köksbordet.

Jag hör hur fåglarna sjunger utanför mitt fönster och hur barnen skrattar.

Jag hör hur det vibrerar på diskbänken så jag går upp från köksstolen till diskbänken och tar telefonen och svarar.

Kim frågade om jag var ledig idag och det var jag så det ända jag skulle göra idag var att hälsa på lisa. När jag var klar gick jag ut till bilen och åkte till Lisa.

När jag kommer fram till lisas hus står hon utanför huset med sin pappa.

När jag gick in i huset såg jag en massa bilder på Lisas föräldrar.

Efter en stund åkte jag hem och allt hade löst sig.

Tjuvarna i min lägenhet av Jonathan Jag vaknade med ett ryck hörde sirener från polisbilar som åkte förbi mitt hus. Jag klev upp ur sängen och satte på radion. När jag satt och drack kaffe i min nya morgonrock hörde jag att det knackade på dörren. Jag gick upp ur soffan och gick till dörren och öppnade dörren. Där stod det två män med svarta kläder och båda männen höll i kappsäckar. De frågade efter en toalett och jag sa okej och pekade vart toan låg. De gick iväg till toaletten och jag gick och satte mig ner igen och läste en tidning, sen hörde jag att det hade skett ett rån på Östermalmstorg där jag bor. De sa på radion att det var två män med svarta kläder att båda männen höll i två kappsäckar fylld med pengar. Jag blev för när jag hörde detta. Jag smög till badrummet och sa ursäkta går det bra där inne. Jag fick inget svar, jag sa det igen men inget svar då heller. Jag kände på handtaget och öppnade dörren och där satt dom och räknade guldtackor, de stirrade på mig och sa du vet att du inte kan ringa polisen … Jag kände att hela min kropp fick gåshud och darrade av skräck. Jag försökte springa till ytterdörren men hann bara till köket innan en av tjuvarna tacklade mig och jag slog i mitt huvud i en vägg och svimmade. När jag vaknade så kom jag inte ihåg någonting och min värdefulla tavla var borta. Jag satte mig ner i soffan för att tänka efter om vad som har hänt men jag hade inte en aning om vad som hade hänt men jag bestämde mig för att ta reda på det. Det första jag gjorde sen vad att ringa polisen om att jag har blivit rånad i min lägenhet. Jag satt och väntade och gick runt i lägenheten sen tittade jag ut igenom fönstret och så en grå skåpbil med en stor tavla i bakluckan. Jag sprang ut och tittade in i skåpbilen. Där satt två personer och tittade på tavlan. Jag sprang ner och tittade in igenom fönstret. Där satt de och pratade om något, när jag skulle gå där ifrån så snubblade jag och slog i skåpbilen så hårt att de hörde mig så de reste sig snabbt och öppnade dörren och jag började springa och de sprang efter mig. Jag var lite snabbare och sprang in i min lägenhet och gömde mig i garderoben. Jag hörde hur dörren öppnade sig och två olika fotsteg som kom in. Jag försökte hitta ett bra gömställe i garderoben. Sen kom jag på att den fanns en hemlig lucka i garderoben så jag kröp in i luckan och väntade tills tjuvarna skulle gå men det gjorde dem aldrig så jag smög försiktigt ut ur garderoben och smög till telefonen och sen smög jag tillbaks till garderoben och in i luckan. Jag ringde till polisen och sa att jag hade två efterlysta tjuvar i min lägenhet. Jag sa att jag bodde på Mikaelsgatan 24 men de sa att de inte någon polisbil närheten och att det kanske tar 45 minuter att komma fram. Sen sa jag att de skulle skicka ambulans och polis. Sen tog jag sönder ett trasigt rör och smög ut och slog tjuvarna med röret i skallen så att de svimmade efter 45 minuter kom ambulans och polis och grep tjuvarna. Man fick hittelön på 100 000 kr för att de var efterlysta för ett bankrån och jag fick pengarna. Ungefär två timmar senare vid middagstid så ringde polisen och de erbjöd mig ett jobb hos Östermalmspolis och jag tackade ja.

Mordet i skogen Gjord av Julia Garcia Persson Jag vaknar av att jag hör ett skrik. Jag springer ut med min pyjamas och tofflor. Jag försöker höra vad det kommer ifrån. Det låter som om det kommer från skogen så jag går dit. Jag ser en kvinna med kniv i magen hon skriker jätte högt jag ryser och får ont i magen. Sen ser jag kvinnan dö i skogen. Jag ser ingen människa som kan ha kniv huggit henne men ändå får jag än känsla av att det är någon där. Jag springer hem och berättar för pappa. Han blir förvånad och ledsen tänk va sorligt hennes familj kommer ha det. Jag bestämmer mig för att lösa det här jag tar med mig en kamera så att jag kan sätta upp den någon stans man vet ju aldrig jag la den i min jackficka kameran är en spion kamera som jag fick av pappa den är 2 cm stor jag springer till skogen och letar om det finns något kvar något som bevisar att hon inte tog själv mord att det var någon som mördade henne.

Det ända jag kommer ihåg är en stor smäll. Jag vaknar upp i ett sovrum som jag aldrig sätt förut.

Sen kommer en man med saft och bullar jag frågar vart jag är och vad som hände. Han svara att jag blev slagen av en man. Nu fattar jag, jag är hos min granne som bor bredvid skogen. Sen så knackar det på dörren och mannen öppnar jag försöker lyssna jag hör ett svagt ljud så jag går fram till dörren i sovrummet då hör jag det klart och tydligt han frågar om min granne Gunnar har Sara och Sara är jag. Min granne säger ja jag har henne han frågar om han kan hämta mig klockan 12 i natt det är om 4timmar. Min granne säger ja sen säger dem hejdå och min granne kommer eftersom och ser mig bakom dörren han frågar om jag hörde vad dem sa jag svar. Jag svarar nej. Men han säger är du säker för jag tror nog det. Sedan berättar an att han inte bara är en granne han säger att han alltid varit ond han kidnappar barn och djur till familjen lägger ut lappar och hittelön sedan låssas han ha hittat djuret eller barnet. Jag blir lite räd men jag vet att pappa vet vart jag är så länge dem inte kör bort mig. Då kom jag på dem kommer kidnappa mig och vänta det är dar för killen kommer i natt. Det blir sent och Gunnar låser dörren. Borstar tänderna sen går han in till mig för att kolla om jag sov jag låssas sov jag hade bestämt mig för att rymma. Gunnar prata i telefon jag hör honom han säger att allt är klart och att han skulle sova ett litet tag men att han skulle sätta alarm. Jag tog upp min telefon men den var död. Jag väntar tills han snarkar efter någon sekund hör jag honom snarka så jag går sakta upp för sängen sen lägger jag kameran på taket så att man kan se över hela lägenheten. Jag sätter upp kameran för att jag vill se hur dem reagerar jag kan koppla upp kameran till min data så att jag kan se allt, jag springer ut. Sen hem jag smyger in i mitt hus sen tar jag fram min data kopplar upp den och kollar efter 30 minuter går alarmet. Han vaknar och ringer någon sedan hör man hur det plingar en stor man kommer båda går in i sovrummet då ser dem att jag rymt Gunnar och den stora manen skriker mitt namn sen går till halen och kollar upp och ner sedan går dem till sovrummet och letar. Då ser dem kameran. Den stora manen den tar kameran och kastar den i golvet. Jag ringer polisen och spelar tillbaka bandet dem tar fast dem.

Polisen berättar att det var männen som dödade kvinnan men varför vet man inte…

EFTER ALLAS DÖD! Av Violetta Kalekova

Några dagar efter min mormors död så händer det konstiga saker… jag hör att det är någon som knäpper med fingrarna i garderoben. Gungorna i trädgården gungar… och ibland så hör jag att de är någon som ropar på mig. Jag heter Ella och jag är 12 år. Jag tror inte på spöken direkt men nu är jag lite tveksam. Jag hör att mamma ropar, vi ska äta frukost. Jag går ner till köket och så börjar jag bre min macka. Jag är inte så hungrig idag. Jag bara sitter helt tyst och kollar genom fönstret. Jag kollar på gungorna, dom gungar.. men äsch tänker jag, det är nog bara vinden.

-vill du ha något mer? Frågar pappa.

-nej tack, jag går upp till mitt rum istället. Säger jag.

Jag sätter mig på min säng och så börjar jag gråta. Jag kan inte fatta att jag aldrig mer kommer att träffa henne igen. Min mormor… jag gråter bara mer och mer. Fast helt plötsligt så börjar höra steg, steg in till mitt rum. Jag torkar bort mina tårar. Stegen kommer närmare och närmare. Jag börjar bli rädd och skriker, sen så hör jag en svag röst som säger ”sch..” jag springer ner till mamma, pappa och min lillasyster Emelie. Men dom är inte där!

-mamma? Pappa? Emelie? Vart är ni??

Men jag får inget svar, jag ringer mamma men hon svarar inte, jag testar att ringa pappa.

Han svarar!

-vart är ni pappa?

-Emelie har försvunnit! Polisen är här. Säger pappa.

Sen lägger han bara på, jag fattar ingenting. Jag blir orolig, men jag vet inte vad jag ska göra. Efter 15 minuter så hör jag att posten har kommit. Jag bläddrar i tidningen. Men vänta?? Min lilla syster är ju är med i tidningen? Jag läser vad det står. En liten 6 åring har försvunnit. Hon heter Emilie och hon bor i södra Stockholm. ”Hon hade inte ens bytt om, hon hade fortfarande pyjamas på sig”. Hennes pyjamas är rosa med vita hästar på säger hennes pappa Anders.

Neej!!! Okej Ella, allt kommer bli bra, allt kommer bli bra! Säger jag till mig själv.

Pappa ringer!

-Hej! Vi har letat i 3 timmar, så nu har vi hittat henne!

Guldaffären Gjord av Vangelis

Sent på kvällen kommer ett larm till stationen. Någon har gjort inbrott i Guldaffären i gamla stan. Jag kör snabbt till brottsplatsen. När jag kommer fram ser jag att fönsterna är sönderslagna och det finns krossat glas överallt. Jag går fram till butiksägaren och jag frågar vad är det som saknas? Men han är så arg så att han inte lyssnar, han är knall röd i ansiktet.vi börjar leta efter fingeravtryck. Kristian Ek som äger guldaffären känner till detaljer om inbrottet som gör att jag blir misstänksam. Jag ber Kristian Ek att följa med till stationen på förhör. Jag frågar vart han var när inbrottet skede? han svarar att han var ute och gick. Vilken tid undrar jag? Han sa klockan tre på morgonen. Okej sa jag. Han fick gå från polisstationen.

Jag tänkte att det är konstigt att man går på promenad klockan tre på morgonen när det är kväll. Jag började bli misstänksam. Hur kan det vara klockan tre på morgonen när det är kväll? Jag tror att han försöker begå försäkringsbedrägeri. Jag åker hem till Kristian Ek och griper honom för försäkringsbedrägeri. Varför griper du inte tjuven? Frågar Kristian Ek? För att det är du som är tjuven! Svarar jag.

Varför gjorde du inbrottet i din egen affär? Frågar jag.

Kristian Ek svarar att han behöver pengarna.

Till vad undrar jag?

Till min chef, affärerna har gått dåligt så jag behöver pengarna.

Men vart är smyckena som försvann undrar jag.

De är i min källare.

Ok vi går ner till källaren.

Ok svarar han vi går dit.

När vi är framme ser jag att allt är där.

Bra att allt är där säger jag, mysteriet är löst!

Gyllene Gubben av Timothy Lapitski Allan var ute på sin morgon promenad med sin hund, Sally. Hon var en svart labrador med gråbruna ögon och väldigt sträv päls. Allan hade inte det lättaste att följa med henne, för han hade nyss blivit 87 år gammal. Det hade blivit början av blåbärs säsongen, vilket var Allans favorittid på hela året. Denna dag, när han slängde på sig sin tjocka läderrock och gick nerför trappan, så märkte han att det regnade, för att vindrutan på ytterdörren hade blivit helt dimmig och luften kändes blöt och fuktig. Allan bor i ett ganska fattigt hushåll, i ett dåligt omskött område. Soppor hämtas inte och gräset blir aldrig klippt. Dem senaste dagarna, När Allan har gått på sina promenader, har han märkt att det var några skumma typer som börjat gå runt i området. Han kollade förvånat på dem, för att han aldrig sett dem förut. Eftersom att dem hade plötsligt börjat gå runt i området, ville Allan veta vad dem gjorde här.

Han började följa efter dem. En av dem, i runt 20 årsåldern som hade en grå tjock tröja och beigea chinos, vände sig plötsligt om och sa: Vad glor du på, gubbjävel? I en grov brytning. Han gick sedan hastigt bort till sina vänner. Dem började plötsligt små-springa ifrån Allan.-Vad håller dem på med?

Sa Allan tyst i sitt huvud. Han fick senare syn på dem igen ungefär 20 minuter senare, fast den här gången gick dem bara runt ett område med en massa stora stenar och en ganska brant vall, det var som om dem vaktade det.

Allan började gå hem. Nästa morgon gick han igen på en promenad, men den här gången konstigt nog var inte männen kvar. Allan gick och tittade i området där männen hade cirkulerat. Han svängde av på en smal stig nära vallen. Mossan var blöt under fötterna och solen sken svagt genom björkarnas löv. Allan besökte området bara för att kunna hitta ett nytt område för att plocka blåbär, för att det var slut med blåbär där han hade plockat förut. Han ser hur Sally far iväg med en väldig fart upp över vallen.-Hej! Sally, vänta på mig! Han springer upp för vallen med sina sköra, svaga ben, det känns som en riktig utmaning.

När han kommer upp på vallen, ser han hur Sally har börjat äta blåbär. Oh tack, gode gud, Jag trodde du sprang iväg, sa Allan med lättnad.-Vänta där så kommer jag snart, AHH! Jag öppnade ögonen långsamt. Sally kom fram och börja slicka mig om ansiktet. Jag känner någonting tungt som ligger på benen. Jag försöker lyfta ansiktet, men kroppen känns fast limmad på marken. Äntligen när Allan lyckas höja huvudet från marken, ser han en håla som är i vallen, där han ramla. Han tittar sedan på det som ligger på hans ben. Det verkar vara någon sorts väska, en sådan som man skulle bära pengar med.

Han ställer sig upp. Benen är som smält smör och är nästan omöjliga att gå med.

När han äntligen kom fram till väskan, sa han, -Vad har vi i den här fångsten? Han öppnar blixtlåset på väskan.-Vad i helvete? Han ser bara tidningspapper.

Han rotar i väskan och kastar tidningarna hit och ditt.-Vad FAN!? Ljudet ekar genom skogen.

Han tar väskan, snurrar runt lite och kastar väskan så långt han kan. Han suckar tungt och täcker ansiktet med sin hand, *DUNK*. Allan vände sin blick mot väskan. Någonting föll ut, det lät som att ett tungt metallobjekt ramla ut ur väskan. Han gick långsamt fram till väskan och titta mer noggrant. Vad för mer överraskningar gömmer du då? Han lyfter upp väskan och ser någonting som reflekterar solljuset. Det ser ut som någon sorts, staty. En som är utsmyckad med rubiner, safirer och diamanter. Han försöker bära upp statyn, men den verkar vara tillverkad av äkta 24 karats guld, så den är tung som sjutton! När han äntligen lyckas få upp den, stoppade han den i sin bruna, läder jacka. Det var inte lätt att gömma eller bära den, för den vägde nästan 30 kilo.-Den här måste vara värd närmare, 200000 lax!

Nästa morgon vaknar Allan som vanligt, fast mycket gladare. Han sätter sig upp i sängen med ett stort leende och Sally kom små-springande fram till sängen. Han vrider sig och sätter fötterna på golvet. Han sätter på sig sin vita, morgonrock och går in i köket. Han öppnar kylskåpet.-Vad blir det idag, då? Ah, macka med skinka, det vanliga. Han tar en klunk Apelsin juice och tuggar på sin macka. Det regnade och åskade, det var kolsvart även om klockan var bara nio. – Inte det bästa vädret är det, Sally? Hon vred sitt huvud och plötsligt satte hon sig ner. – Äh, du bryr dig inte. Allan gick tillbaka in i sitt vardagsrum och satt sig ner på soffan.

Han satte på sin tv och tittade på morgon nyheterna. – Idag har vi fått en rapport som handlar om stölden vid den kända juvelbutiken, Drottningens juveler. Det sägs vara en mycket värdefull staty, gjord av 24 karats guld och täckt i ovärderliga ädelstenar har blivit stulen. Statyn liknar en gammal man som spelar golf. Allan stirra på statyn.- Polisen har misstänkt 3 gärningsmän, som går runt i området nära Vårbergstoppen. Allan stängde av sin tv. Han satt helt stilla i chock för en stund.Herrejävlar, JAG ÄR RIK SOM SJUTTON! Han ställde sig upp och började ropa: Jag är rik! Jag är rik! Jag är rik! Sally blev upphetsad och började snurra runt. Han gick snabbt fram till sin ytterdörr, kastade på sig sin rock och gick ner till sitt garage. Han satte sig i sin Volvo och körde till pantbanken. På väg till pantbanken för att hämta ut sina pengar för statyn, märkte Allan att när han kom fram till pantbankens parkering, såg han att det var samma män som han fick syn på i skogen. Dem stod på högra sidan av gatan, väntandes med en hatfull blick. Det såg ut som om dem gömde något i deras fickor, som ett slags vapen eller något. Han kände hur det rös till i kroppen när han körde förbi dem och parkerade sin bil. Hans händer började darra och hjärtat slog

snabbare och snabbare, han började svettats och det kändes som om han skulle svimma. När han äntligen gick ut ur sin bil, utan att falla ner medvetslöst, såg han att männen stod kvar där, som om dem var stenar. Han gick nervöst in i pantbanken och frågade expediten.-Hej, hur kan jag hjälpa dig idag? Frågade expediten. Allan ställde statyn på bordet.-Hej, hur mycket, mycket skulle man få, få för den, den här? Sa han stammande och nervöst. Ja, den där skulle du kunna få typ 2 miljoner kronor, vad sägs om det? ja, det blir väll bra, sa Allan med en mindre nervös röst.

Då öppnades dörren. En av männen kom fram till en bänk, satte sig och stirrade på Allan med en våldsamblick. Allan vände hastigt på sitt huvud fram och tillbaka, kollandes på mannen och expediten. Skulle man kunna få stålarna nu? Sa Allan med en väldigt nervös och hastig röst. En miljon, två miljoner, här har du, ha en trevlig dag! Ja det ska jag ha nog ha, hej då! Hej då! Sa expediten och vinkade. Allan gick till sin bil och öppnade dörren. Sally hoppade in i bilen. Allan stängde dörren. Han gick snabbt över till förarsidan, precis när han skulle öppna bildörren, stannade han helt i chock. Han kände hur något kallt metall objekt trycktes mot hans bakhuvud. – Vänd dig om! Sa mannen. Han tog i Allans arm och snurra runt Allan. Han tryckte pistol ännu hårdare mot Allans panna, -Vad gjorde du med statyn, din gubbjävel?! – Jag lämnade in statyn för två miljoner kronor! Sa Allan med en livrädd röst. Du är fan körd! Nej, snälla, nej!

-Stopp och belägg ditt svin, sa en konstapel och riktade en pistol mot honom.

-Fan, sa gärningsmannen.

-Lägg ner din pistol på marken, nu! Han böjde sig ner på knä och la ner pistolen på marken. Polisen satte handbojor på honom och tog honom till polisstationen som var precis i närheten.

-Du kommer få för det här, dit gamla svin! Sa mannen när hon drogs bort till stationen.-Ja, ja, det får vi se, sa Allan och vinkade till honom. Allan märkte att dem andra gärningsmännen körde iväg i en skåpbil .

-Hallå, det är några som rymmer i en blå skåpbil, vi följer efter dem, sa en annan polis.

– Ja ha, jag kanske borde bege mig hem, sa Allan och satte sig i sin bil. Nästa morgon, satte Allan sig ner vid sitt bord för att läsa morgon tidningen: -Gärningsmannen som snott den mycket dyrbara statyn, stoppad av en 87 årig gamling.

-Ja ha, sa Allan, ibland kan bra saker hända till dåliga personer, fast ibland kan det vara åt andra hållet.

Rånet i centrum Manne Udo Infante Johan Jonson jobbar som Ica handlare i Vårbergs centrum. Varje dag sitter han och dagdrömmer om att bli känd detektiv. Han vill fixa rånen, ta fast mördarna bara vara som en super hjälte på något sätt. En dag när han sitter och dagdrömmer väcks han plötsligt av att någon skriker NER PÅ MARKEN! Snabbtänkt som Johan är tar han upp sin Nokia och sätter den på inspelning. Han spelar in och sedan tar han sig ner på marken och kryper in under kassan. Efter ett tag hör Johan hur en ring signal ringer det är rånarens telefon. Rånaren svarar inte men på röstmeddelandet hör man hur någon skriker” FREDRIK SVENSON VA FAN SVARAR DU INTE PÅ MOBIL TELAFONEN FÖR”! Jag hör hur de öppnar kassan, tar pengarna och sedan springer iväg. Den ena killen skriker MANNEN VI ÄR RIKTIGA KUNGAR! En timme senare när Johan ligger hemma i soffan och lyssnar på inspelningen hör Johan hur rånarens mamma säger Fredrik Svenson. Då får Johan en aha upplevelse och genast börjar Johan gå in på internet och söker upp Fredrik. Johan hittar både telefonnummer, adress och Facebook. En dag bestämmer han sig för att han ska ta all information och ge den till polisen. Han får sitta hos polisen från 13:44 till 16:32 innan polisen har tagit ett beslut. Polisen säger att han får komma tillbaka en annan dag är han pratar med polischefen. Då går Johan hem. En annan dag när han pratar med polischefen säger han att dem tyvärr inte kunde ta emot hans information för den skulle kunna vara falsk. Johan blir så arg så han går där ifrån med raska steg och mumlar för sig själv jävla polis jävlar! Senare sitter Johan hemma och tänker nu ska dem fan få se! Ja ska lösa brottet så bra så polisen får gråta men nu ska Johan sova. Nästa dag går Johan till Elgiganten för att köpa små kameror för att sätta upp utanför Fredriks adress, så han kan se vart Fredrik går så Johan ska kunna göra sitt spionarbete. Det dröjer inte länge förens Johan ser någon räkna pengar på våning ett. Han har uppvikt rånarluva och ser stressad ut.

Johan förstår att det är Fredrik. Johan ser hur Fredrik får ett mobil samtal. han hör inte vad den andra säger i mobilen men hör hur Fredrik säger jag har dina tjugo tusen, ses på Skärholmstorget om 26 minuter. Johan blir stressad så snabbt han kan tar han sig till polisen för att visa videon. Den första han träffar är polischefen han visar videon och får ett snyftande tack. Så snabbt de kan skickar dem ut en polisstyrka till Skärholmstorget. Dom sätter två poliser vid prisma, två poliser vid Superprice, två poliser vid Lidl och fyra poliser vid centrums ingången. De är fem minuter tidiga och Johan väntar spänt på rånarna. Han har en blandad känsla. Han är glad men han är också ledsen för att allt ska ta slut men sen kommer han på att det inte behöver var sista gången. Fem minuter senare ser Johan Fredrik och följer efter. Han tar med sig två poliser med pistoler. Fredrik stannar mitt i gången mellan prisma Lidl och Superprice. Johan mumlar för sig själv PERFEKT! De två poliserna som Johan tog med sig smög fram från varsin sida och tryckte ner dem mot marken och sa ”ni är arresterade” och visade polis brickan. Tre dagar senare har Johan fest för att han har löst sitt första brott efter det här fortsatte Johan lösa brott och blev känd som den store mäster detektiven Jonson.

MORDET OCH RÅNET av Johan

Jag går ut genom dörren och ska gå till posten. Jag ser snöflingorna falla jag ser att snön blir röd vid ett ställe jag går dit och ser en livlös person. Jag ser några ungdomar som har blod på sina byxor. Jag springer in och ringer polisen. När polisen kommer så säger jag att det var ungdomar som dödade personen. Jag erbjöd mig till att leta efter dem. Jag går in i en barrskog och då hittar jag träd som var blodiga. Jag ser dem jag springer iväg fast de var snabbare än mig. De tog rep och silvertejp. De tejpade min mun och knöt repet runt mina armar och ben. Jag vaknar upp i en grotta. Jag har ont i huvudet och jag har ingen känsel i vänstra ben och arm. De är här jag hörde vad deras namn var. De heter Joe, Joey, Koko, Loko. Loko verkar vara ledaren. De pratade om att råna en av världens största bank som heter Swedbank. De tar upp mig och säger ska du säga till polisen! Då sa jag att jag inte skulle säga till polisen. Då sa han bra. Jag sprang hem. Jag ringde polisen och sa att de skulle råna Swedbank. De trodde inte mig. Så jag sprang till Swedbank och sade till deras chef att gömma pengarna på ett säkrare ställe de trodde inte mig. Så jag gick till närmsta vapenaffär och visade vapenlicensen och då köpte jag en Ak47. Jag väntade. Då kom de med sju stora väskor. Jag smyger bakom dem de tar upp pistolerna och tar folk som gissla.

Jag tar upp min Ak47 och riktar den mot dem. Loko börjar skjuta mot mig och då tar jag skydd bakom ett träd. Jag skjuter Koko tre gånger i axeln så att han ramla ihop. Jag blev tvungen att ladda om så Loko Jag vaknar upp och sedan börja jag kräkas. Jag går med en påse med spya. Jag fick skjuts hem av någon kille. Jag är hemma och det verkar ha varit inbrott medan jag var på borta. Jag går in i huset och ser Loko han säger att den där personen som dog var skyldig honom 100 miljoner. Sedan lämnade dem in sig till polisen.

Polisen erbjöd mig ett jobb. Jag sade ja.

Mysteriet om svarta skuggan gjort av Maria Ioannidis Ska jag hämta chips frågar Anna? Okej säger Maria Anna går ner och hämtar chips. Sedan hör Maria ett högt skrik, det är Anna. Vad är det ropar Maria? Anna kommer och säger att hon såg något där nere. Men vad var det? Det var en svart skugga. Men Anna du måste berätta hur han såg ut. Han var mörkhyad lång och hade en hatt och en käpp. Maria vill gå ner och titta men Anna är jätterädd hon kan inte ens röra sig. Maria bestämmer sig för att gå ner själv. Maria går ner för trappan och ser ingenting. Hon kommer upp och säger till Anna att det nog var bara en inbillning.

Nej det gjorde jag inte jag gick ner och såg en svart skugga och den var i köket. Men vi kan ringa en detektiv om nånting mer händer. Men kolla säger Maria svarta skuggan sitter utanför och tittar in hit. Han har en lapp i handen han och lägger den utan för vår dörr. Vi går ner och hämtar den.

Anna tar upp lappen och går in igen och läser Högt. Det står att min mamma inte är hemma. Maria och Anna går hem till Anna för att kolla om dem är där. Nu är dem framme Anna öppnar dörren och går in dem tittar om hon är där. Men ingen är här säger Maria. Maria går hem. Anna om du vill veta bor jag i Stockholm. Anna titta skuggan är där vi ringer detektiven. Hallå hej det är Anna här jag skulle vilja att du kommer till Gamla Stan. Då kommer jag då. Vad har ni för problem då? jo säger Anna jag och min kompis maria vi ser en svart skugga och den följer efter oss hela tiden och den svarta skuggan la en lapp som du borde läsa. Jag vet vem som försöker följa efter er han heter Wille och gillar att tjuva saker som är dyra och honom ska vi fånga och lägga honom i fängelse.

Titta det är skuggan han kommer mot oss vad ska vi göra vi ringer polisen. Hej det är polisstationen vad kan jag stå på. Det är en man som kommer mot oss och vi vet inte vad vi ska göra vi men måste veta vart ni är? Vi är i gamla Stan vid kyrkogården okej då så kommer. Vi. Upp med händerna annars skjuter vi dig ta av dig masken okej vem är du. då säger Anna pappa är det du ja men varför för jag tog fast din mamma och jag har tjuvat många saker. Jag hatar dig pappa och du är inte min pappa längre ta honom till fängelse. Anna jag vet vad som muntrar upp dig vi går och shoppar visst.

Eller så kan vi gå hem till dig och sova där det går bra. Nu är vi framme och där är din mamma där är hon Anna. Mamma jag har saknat dig vart har du varit jag var fast din pappa tog fast mig i två veckor. Maria så nu så kommer vi gå i skolan imorgon. Jag måste hämta min väska hämma hos mig och hämta pyjamas okej Maria ses sen ja a. Knack hej Maria igen kom. Jag tror vi måste sova nu okej god natt maria. God natt Anna. Väckarklockan ringer. Skolan börjar om tio minuter vad väntar vi på jag vet inte vi går då. Ta upp eran mattebok skolklockan ringer nu är skolan slut. Anna nu är allt över du behöver inte ens tänka på det som hände igår. Anna jag måste berätta en sak det här är min sista dag i skolan jag ska flytta. VA nej du får inte jo jag måste hejdå Anna hejdå Maria. Du kan komma och hälsa på någon ok.

Mystiska valet av Erik Ollila Det är den 19 september och det har varit riksdagsval i Sverige och jag Nicke Andersson är på väg hem från valvakan. När jag sitter på tunnelbanan på väg hem får jag ett meddelande av polischefen Jens Stenkula att partiledaren för partiet som vann valet har blivit mördad. Jag blir fundersam eftersom jag har jobbat som polis länge. Jag skickar tillbaka att han ska hålla den hemska nyheten hemlig och att jag ska ta mig till mord platsen så fort som möjligt. När jag kommer till platsen så är det tomt på folk, lite längre bort ser jag den blivande statsministern ligga på marken. Han är blodig och bara stirrar upp mot himlen med blanka ögon. Det ser ut som om han blivit skjuten. Jag ringer till polispatrullen 10127 och ber dem komma till riksdagshuset så fort de kan. Klockan är över midnatt och helt plötsligt släcks alla lampor det blir strömavbrott. Jag ser nästan ingenting utom ett blinkade blått ljus. Det är mina kollegor. De springer ut ur polisbilen. De ser andfådda ut. De frågar vad som hänt, jag pekar på den döda kroppen. Vi går fram till kroppen och lägger den i en lik säck.

Medan mina kollegor kör iväg med kroppen letar jag efter spår och ledtrådar. Jag hittar ingenting men när jag är på väg hem hittar jag en pistol. Jag tar med mig pistolen till polisstationen. På stationen hittar jag och några kollegor ett tydligt fingeravtryck. Jag tittar i min dator med fingeravtryck på andra tjuvar och märker att avtrycket på pistolen finns i datorn. Jag skriver ett mejl till polischef Stenkula att han ska ringa till Aftonbladet och berätta om det som har hänt och att han ska lägga upp en bild på den misstänkte på polisens hemsida. När jag vaknar nästa morgon får jag samtal från Aftonbladet om det finns några nya nyheter. Jag svarar nej. När jag kommer till polisstationen möts jag av polischef Stenkula han berättar att en dam tror sig ha sett den misstänkte mördaren stå och gräva ner något i skogen. Hon sa att objektet som han grävde ner såg ut som en säck av något slag. Jag ber Mr Stenkula förbereda kvinnan för förhör. På förhöret frågar jag kvinnan vart hon såg den misstänkte mördaren senast. Hon svarar att hon såg honom i en skog vid Tallkrogen. Vi åker direkt till platsen där kvinnan såg mördaren senast. Kvinnan visar vart den misstänkte grävde ner säcken. Vi försöker gräva upp säcken. När vi väl får upp säcken visar det sig att den är tom. När vi kommer tillbaka till stationen möts vi av många vittnen som tror att de sett den misstänkte mördaren. Jag går in på mitt kontor och förhör sedan de jag hinner. En man i mörkgrå skjorta berättar att han sett någon mystisk man stå i en skog i närheten av stationen och packa en väska med en massa saker sedan säger han inget mer. När jag åker hem på kvällen får jag meddelande av polischef Stenkula att han såg den misstänkte mördaren och att han börjar spåra han direkt. Nästa morgon ringer Jens Stenkula och berättar att han tagit fast den misstänkte och att det blir förhör i efter middag. Under förhöret berättar den misstänkte att han inte har något med mordet att göra. Vi skriver ändå in han på häktet tillsvidare. Det kommer in många mail av folk som sett mystiska personer. Jag får ett meddelande av polischef Stenkula att det är någon

som har hittat en blodig kniv på en toalett i närheten av riksdagshuset och att blodet är i samma blod grupp som den mördade statsministerns blod. Jag åker till Jens Stenkula med fingeravtrycks kittet och kollar efter fingeravtryck på kniven men vi hittar inget avtryck. Jag och Jens kommer fram till att det är två stycken personer som är inblandade en av dem är fångade. När vi kommer tillbaka till stationen lägger vi upp bilder på alla misstänkta på polisens hemsida. På eftermiddagen kommer en kvinna och berättar att hon har träffat en av de misstänkta från hemsidan ute på stan.

Hon berättar också att mannen har hotat en person lite senare på kvällen. Medan kvinnan pratar skriver jag ner en polisrapport på det som har hänt. När kvinnan är klar och har gått ringer Jens och berättar att några civila poliser har tagit fast en av de misstänkte från hemsidan och att de är på väg till stationen. På förhöret senare på eftermiddagen erkänner den misstänkte att han var med och mördade statsministern. Nu är det bara den vi grep först som måste erkänna. När jag kommer hem meddelar jag polischef Stenkula och ber han ringa så fort det kommer några nya nyheter. Mitt i natten ringer Jens och berättar att den som vi grep först har rymt. Jag åker genast till stationen där jag möts av alla möjliga media som vill att jag ska uttala mig om fallet. Jag går till Jens kontor och frågar hur och när den misstänkte rymde. Han svarar att den misstänkte rymde vid klockan 00:30 och att han hade fått tag i nycklarna på nyckel hyllan och låst upp och sprungit ut. Vi börjar leta spår vid den misstänktes cell utan resultat. Vi går ut på internet och ber allmänheten om hjälp att hitta den misstänkte. Jag åker hem igen för att få sova lite innan jag ska upp igen. Hela nästa dag letar vi efter den misstänkte. Det kommer in många anonyma brev och många som kommer in till stationen för att tipsa. En person som kommer in till stationen säger att han tror att han såg den misstänkte mördaren. Sedan säger han inget mer. Jens ringer till mig och säger att de letat länge efter den misstänkte nu utan resultat och att de är på väg att ge upp. Jag peppar de till att fortsätta med sökandet vilket var bra för bara några minuter senare ringer Jens och berättar att de hittat den misstänkte ligga på marken död med en pistol i handen och en lapp låg bredvid han där det stod. Jag ångrar verkligen att jag mördade statsministern och för att jag rymde. Jag bestämde mig för att ta mitt liv och slippa att ändå sitta i fängelse hela livet. Ps släpp den andra misstänkta han sa att han var med i mordet för att ni skulle släppa mig men det gjorde ni inte så jag rymde. Vi släpper inte den andra killen men han får lindrat straff. Jag skriver ett meddelande till Aftonbladet att fallet med den döda statsministern är avslutat.

Polisen av Hussein Det var världens dyraste hund som blev kidnappad. Ägaren ringde polisen men polisen Svarar inte. Ägaren heter Alex och skulle resa till London. Alex flyg åker om 30 min.

Han fick ställa in resan. Alex letade överallt efter hunden och satte upp lappar. Dagen efter så ringde en detektiv. Detektiven hette Adam och misstänkte fem personer. Han frågade en av personerna men han svarade att han var hemma och spelade spel. Han frågade den andra personen men han sa att han tränade cykling. Tredje personen sa att han var i London och sov.

Fjärde personen vägrade att säga var han var då misstänkte Adam att den fjärde personen hade med kidnappningen att göra och grep honom.

Till slut hittade de hunden i femte personens hus. Femte personen hade reste redan till Hawaii.

Polisen på Hawaii grep den femte personen, han hette Patrik.

Patrik rymde från fängelset på Hawaii. Han reste till USA grotta ingen misstänker att han var i en grotta. Men Patrik har en kompis som inte är en rymling. Kompisen heter Erik. Han gav Patrik mat och vatten.

Sen kom folk förbi grottan. Sen kom en kille och såg rymlingen.

Sen kom polisen och grep Patrik. Och sattes i säkraste cell och vid tio vakter Han kunde inte smita i väg. Patrik fick 100 år i fängelset. Han accepterade inte den domen och överklagade, efter fem år så släpptes han fri.

Han fick ett jobb och ett hus sen blev han rik.

Sen skänkte han hälften av sina pengar till fattiga barn.

Han skaffa ett körkort men han satsade alla hans pengar på körkortet. Det slutade med att inte hade några pengar kvar. Så han började jobba extra.

Då fick han pengar så att han kunde behålla huset och bilen.

Men sen förstod han att de lurade honom. Patrik ringde polisen och de grep Patriks tränare. Men hur ska han få tillbaka sina pengar? Han sa till polisen och han fick tillbaka sina pengar.

Semester trubbel av Erik Ekvall Jag och min kompis Staffan var på semester i Hawaii där vi tänkte surfa och leva livet.

När vi kom fram till Hawaii så var det minst 25 grader en strand med len sand, stort hav Och fina palmer. Någon senare tittade på tv sa polisen på nyheterna att det var en mördare som flytt till Hawaii det var hittelön på 10000$. Så vi gick på en liten kvälls promenad hem ifrån surfandet och såg polisen lysa in med fick lampor i en grotta. Men så såg vi mördaren gå ut ur en grotta ca fyra meter där ifrån vi skulle precis säga till polisen när mördaren försvann. När vi kommer tillbaka från surfandet så märkte vi att grannen var borta han bruka alltid bada på stranden nu men en grej tänkte vi på grannen såg ut som mördaren så vi satte på tv och så sa polisen att de hade hittat mördaren på en strand badandes vid ett hotell så vi blev arga men gick och la oss. Efter vi åt frukost på hotellet så gick vi till surfar affären igen vi såg mördaren från tv bakom hotellägaren med pistol och tänkte skjuta honom vi sa i kör akta! mördaren sprang iväg hotellägaren titta bakom sig och undrade vad vi ville till oss de sa mördaren var bakom dig han sa a säkert han sitter i finkan olyckat gick vi till hotellet och somna sent på kvällen. Nästa morgon tittade vi på tv efter nyheter. Så såg vi hotell ägaren död på stranden med skott i ryggen vi sprang till polisen och sa vad vi hade sett när vi kom tillbaka med polisen så var kroppen borta polisen trodde att vi hade lurat de och sa nästa gång ni lurar oss får ni böter. Vi såg ingenting på tv vi tänkte att de faktiskt trodde att de lurade. Vi blev så arga att vi sprang ner till stranden igen och leta efter ledtrådar vi hitta blod i stranden lite längre bort men vi tänkte sova nu men vi ska bevisa att mördaren går fri non gång så vi gick tillbaka till hotellet. Två dagar till hem resan. Nu tänkte vi följa spåret av blod på slutet av spåret hittade vi hotell ägaren i mat källaren fukten i luften gjorde svårt att andas de behöver luftkonditionering men där kroppen låg var det bara en pöl av blod vi gick ut ur källaren jag stod inte ut med fukten. Men mördaren gick där bland buskarna vi var oroliga om vem skulle bli mördad vi gick till hotell rummet men vi såg mördaren vid polen vi bara satte på tv och försökte lugna ner sig med att kolla på Big bang teori men mördaren gick där nere vid polen vi börja bli väldigt stressade. Nästa dag när vi surfade så såg vi mördaren vid surfar brädorna och tog en bräda och vi tänkte det kanske är en vanlig person som har blivit missförstod och att hotell ägaren var skyldig honom nått men vi tänkte lämna det nu.

Nästa dag så var det dags att åka hem vi satt på flygplanet vi tyckte att det vad synd att vi inte avslöjade mördaren men vi är i säkerhet i alla fall och jag är riktigt säker på att det finns en anledning att han mördade hotell ägaren: )

Tågmordet av Felicia Kyrk Jag rycker till när tåget vinglar. Jag har nog sovit ett tag. Klockan är halv tre och jag är fortfarande inte framme vid Stockholm. Jag börjar bli hungrig så jag reser mig upp och börjar gå mot tågets lilla café. Jag beställer en ost macka och ett glas med vatten.

När jag har satt mig ner så hör jag ett högt skrik.

Jag reser mig snabbt. Det är mörkt ute och plötsligt börjar det rinna blod längst rutan. Det sista jag minns är helt kol svart och en stor smäll. När jag vaknar upp är klockan ett på natten och tåget är kraschat.

Jag ser inget men jag känner allt blod på golvet. Vem gjorde allt det här och vem kan ens få tanken att göra det! Jag letar mig fram längst väggen efter en utgång. Dörren är fast klämd så jag kommer inte ut. Jag försöker plocka ut min telefon från fickan men när jag får upp den var den död då hör jag ett konstigt men tydligt ljud det är polisen som är på väg hit. Jag börjar känna hur jag blir helt yr och när jag hör att någon försöker bryta upp dörren så blir allting suddigt och jag svimmar.

När jag vaknar upp är jag på sjukhuset och helt inpackad med bandage och plåster. Jag frågar vart jag är? en av sjuksköterskorna säger att jag är i Stockholm. Egentligen undrar jag hur länge jag har varit av svimmad men jag frågar inte. Jag blir trött igen men vill inte sova.

Sjuksköterskan säger att jag ska stanna på sjukhuset under natten för att dem vill hålla koll på att jag mår bra. Eftersom att jag vet att jag ska stanna här länge så frågar jag om fjärrkontrollen och slår på tv:n och då kommer nyheterna upp. Det om tåg kraschen. Plötsligt ringer det i en telefon och efter som att ingen är inne i rummet så ställer jag mig upp och haltar mig fram till telefonen.

När jag svarar så säger någon. Är det du Siri. Ja? Säger jag. Han säger om du säger till någon att det var jag som kraschade tåget så dödar jag dig fattar du det. Ja säger jag med svag röst. Sedan lägger han på. Vem var det, tänker för mig själv. Nu har jag bestämt mig jag ska smita och berätta allt för polisen säger jag tyst. Jag springer in i en av hissarna. När jag vänder mig om så står han där han tittar bara på mig och tänker döda mig. Plötsligt så tar han upp en kniv och riktar den mot mig. Jag skriker nej! Då öppnas dörrarna och där står han med en blodig kniv i handen han har kniv huggit mig i magen. En polis springer fram och tar fast honom, en dam som står vid polisen ringer ambulansen. När de är här säger de att jag ska få följa med till polis stationen och lösa det här. Jag frågar polisen vad killen som kniv huggit mig hette, han säger att han heter Simon. Han sa att han också skulle få följa med till polis stationen. Men innan vi åker så säger ambulansen att de ska sy ihop mitt sår och sätta på bandage. När jag sitter i ambulansen så är jag helt knäpp tyst jag känner hur tårarna bränner. Varför måste det just var jag, då kommer det.

Tårarna rinner ner från min kind. Det är helt knäpptyst jag kan höra mitt eget hjärta dunka. När vi sitter på polis stationen så säger polisen Mickael till en av sina kolleger att hämta Simon. När han kommer in så säger Simon vad vill ni mig! Vi vill veta varför du gjorde så. Det finns faktiskt en anledning till varför. Okej men vad är anledningen da? Det är för jag hatar dig för allting du har gjort mot mig. Jag har inte gjort något jag känner inte ens dig säger jag. Jo för att jag är din bror.

Helt plötsligt så står allting helt stilla i mitt huvud. Va nej jag har ingen bror. Jo det har du men du har aldrig vetat om det. Jag förstår inte varför du vill döda mig i så fall! För att jag inte får träffa våra föräldrar. Jag förstår inte hur dem kan ha ljugit i alla år och hur du kan säga att allt är mitt fel.

Mickael säger att Simon kommer att få livstids fängelse för att ha kraschat tåget så att alla har dött förutom du. Då kommer en av Mickaels kolleger in och säger att han ska till rättegången och sedan åka till fängelse. När Simon åker till fängelset så bestämmer jag mig för att åka hem till Göteborg.

Innan jag åker hem så frågar jag varför han inte fick träffa våra föräldrar. Han sa att det var för när vi var små så blev han bort adopterad för att jag föddes och att dem inte ville ha honom kvar och de hade inte råd med två barn. När jag kom hem så sprang jag fram och kramade mina föräldrar. Ni ska bara veta vad jag har varit med om men förresten varför har ni aldrig berättat att jag har en bror? De blir helt tysta. Hallå säger jag. För att vi inte hade råd när du föddes och vi har tänkt att berätta det förr eller senare. Jag har varit med i en tåg krasch. Va sa de. Ja och det var min bror som kraschade tåget. Hur han kraschade tåget vet ingen!

Konstigt mord av David Statsministern Per Svensson ska till ett möte för att lösa den krångliga regeringskrisen.

Efter ett åtta timmar långt möte har han löst det. Då hörs ett skottljud, det ser ut som han faller på grund av en liten chockvåg. ”Sök igenom området efter en gärningsman” skriker min kollega Andreas.

Jag tar upp min pistol och börjar söka igenom området efter någon eller några.

Efter att ha bara sprungit runt i området utan att egentligen söka igenom området ser jag en man med rånarmask och en pistol i handen bakom en bil. ”Upp med händerna din idiot!” skriker jag och siktar på honom. ”Aldrig din polisjävel!” skriker han och skjuter mig i benet. ”Jävlar dem skjuter mig alltid!” säger jag när några killar lägger mig på en bår och bär in mig i en ambulans.

Under tiden när det hände har min kollega och kompis Andreas hittat en lägenhet i närheten full med vapen.

Hej! vill du komma och titta på vårt bevis står det på ett meddelande han har skickat till mig. Vi ses imorgon när mitt ben är bättre svarar jag.

När jag kommer ditt nästa dag kommer jag in till en mörk liten och dåligt sköt lägenhet med helt svartmålade väggar. Lägenheten har också svarta rullgardiner som ser till så ingen ser de femtital vapen som finns där inne ett par bord med tidningar om statsministern och såna saker. ”Olof hur är det med benet? ” frågar Andreas mig. ”Dåligt ser du väl jag sitter i en rullstol” svarar jag. ”Har ni hittat något DNA eller något spår än ”frågar jag Andreas ”Nej inte än” svarar han. ”Jo det finns på den där AK-47:an” säger en kille framför en dator. ”Men vi vet inte vems ”säger han fem sekunder senare. Jag börjar gå runt i lägenheten eller åka runt eftersom jag sitter i en rullstol när jag upptäcker att det inte finns någon toa. Så jag åker bort till Andreas och han påstår att han som ägde lägenheten byggde om den så att han skulle få plats med mer vapen.

Just när han säger det flyger en brandbomb in genom ett fönster, ”Utrym byggnaden” skriker Andreas. Jag börjar åka ut ur byggnaden med min sega rullstol.

När vi kommer ut så frågar Andreas om någon har tagit med något bevis, det har ingen. ”Funkar den här lilla pistolen” frågar jag honom och tar upp en liten pistol som jag hittade i lägenheten .”Det blir skit bra Olof, äntligen gör du något bra” skriker han. ”Vadå har jag aldrig gjort något bra, jag grep de där bankrånarna för en månad sen” skriker jag tillbaka. ”Det visade sig senare att de inte var några bankrånare” skriker han. ”Vet du hur det gick med Per” frågar jag Andreas för att inte göra honom argare. ”Vet du inte att han är död” svarar han. ”Kom nu så åker vi” säger jag.

Efter att ha jobbat på ett tråkigt labb utan fönster med några bord och en hylla i månader säger Andreas att jag ska åka till Globen klockan ett på morgonen för att träffa en kille som känner mördaren som ska hjälpa oss med fallet men han vill inte säga hur han ser ut eller heter. Åk till Globen nu om du vill lösa det här fallet skriver Andreas på ett meddelande som han skickat till mig. Jag går ut till min bil nu när jag kan gå och åker till Globen. När jag kommer dit möter jag en man med kort brunt hår, vita kläder, alvarligt ansikte med mång ärr och andra skador.

”Är det du som är Peter frågar jag honom.” Japp det är jag Olof” svarar han. ”Följ med mig till mördarens lägenhet du kanske hittar något som kan vara användbart” säger han.

Lägenheten ser ut som lägenheten med vapen fast inte ombyggd och mörk.

På en stol hänger en blodig tröja, det ser ut som den personen som haft tröjan har blivit skjuten.

Jag ringer upp Andreas och berättar om mitt fynd och han säger att jag ska ta tröjan och åka till polisstationen med den. Jag tar på mig några plasthandskar för att inte lämna något DNA på tröjan och lägger ner den i en påse.” Var är mördaren nu” frågar jag Peter. ”Han stack till en by i alperna, Österrike tror jag” svarar han.

Okej säger jag till honom och åker tillbaka till det tråkiga labbet där det ända man får göra är att vänta på att någon dum maskin analysera något DNA eller något sånt. ”Åk tillbaka till den där Peter, han har något som vi kan behöva” säger Andreas.

När jag kommer till mötesplatsen där jag skulle träffa Peter finns ingen där.

Jag tittar bort. Och då kommer en maskerad man med ett hagelgevär i handen. ”Ta mig till det jävla polislabbet” skriker han och siktar på mig. Okej stammar jag och sätter mig i min polisbil och börjar köra.

Mannen sätter sig bredvid mig och fortsätter skikta. ”Sätt på sirenerna och skynda på eller dö” skriker han.

Jag sätter på sirenerna och sätter gasen i botten och struntar i alla rödljus. ”Kör snabbare!” skriker han fast jag kör i 250 km/h. ”Visst” svarar jag nervöst och kör ännu snabbare kanske 300km/h. När vi kommer till polisstationen tvingar han mig att låsa alla dörrar, visa vad labbet ligger och sen kastar han ner mig på golvet och skriker ”Ner alla poliser! ” och tar fram en bomb. ”Vad ska vi göra ” viskar jag till Andreas som ligger på golvet några meter bort. ”Vet inte, gör något kreativt” svarar han. Jag öppnar ett skåp och tittar vad som finns därinne, jag ser en flaska med någon blå vätska, en annan flaska med någon grön sörja. Jag bestämer mig för flaskan med den där gröna sörjan. Jag tar upp den och ställer mig upp och kastar den på honom, ”Fan” skriker han och tappar bomben. ”Där fick du din jävel” skriker jag och hoppar runt som om jag var en kanin. Jag går fram mot honom och drar av hans mask. ”Peter!? , vad i helvete gör du” frågar jag Peter som visar sig vara gisslantagaren .” någonting ” säger nonchalant och tittar på sitt sår som han fick på benet efter att ha fått svavelsyra kastat på honom. ”Säg det nu Peter!” skriker jag på honom. ”Tar gisslan” svarar han.” Varför” frågar jag honom? ”Det finns en anledning lista ut det så vet du ”svarar han. Sådär håller han på i kanske en kvart.

Tills han skriker ut ”Jag är mördaren era idioter!”. ”Men varför dödade du Per ” frågar Andreas honom. ”Han var en rasist, titta på vad han har gjort med invandringspolitiken ” svarar han. ”Han ville bara hjälpa dem som redan var här istället för att ta in mer folk” svarar Andreas.

Det visar sig att Peter var medlem i en extrem människoaktivist grupp som hade get honom uppdraget att död Per efter att han har minskat invandringen.

Nu så det i nästa i varje tidning att jag löste mystiskt mord fast det egentligen mest var konstigt .

Under läsåret 2014-2015 har vi i årskurs 5 på Söderholmsskolan arbetat med att skriva olika texter.

Till vårt skrivtema fick eleverna välja vilken genre de ville skriva om och eleverna valde att skriva deckare.

De har hjälp varandra att förbättra och redigera texterna. Även i stunder då texterna har ”försvunnit” i datorn och andra tekniska problem har uppstått så har eleverna visat prov på stort tålamod och positiv inställning.

Jag är mycket stolt över alla mina elever i årskurs 5!

I den här boken hittar du en samling texter som är spännande, skrämmande och riktiga nagelbitare…

Angela Nilsen, lärare på Söderholmsskolan i Vårberg.