Långt borta och nära
Kalle är 9 år, han bor i Lilla Sköndal. I dag skulle Kalle gå till doktorn men han glömde tiden så han gick dit klockan tre istället för klockan ett. På vägen hem tog han en genväg, men det var ingen genväg utan en extra lång väg. Det tog en halvtimme att komma hem. När han var hemma ringde han sin bäste vän Olle, men Olle hade brutit benet och kunde inte träffa Kalle. Kalle gick till parken, där träffade han några andra kompisar som spelade fotboll. Han frågade om han fick vara med. De sa "Ja du får vara med". Han spelade tills klockan var sex, då gick han hem.
Liam
Envishet och mod
Det var en gång en pojke som hette Jack Boy. Han har svart hår, svarta ögonbryn och lite mörk hy. En dag i skolan började det att brinna. Alla sprang till fotbollsplanen. Då ropade Philip till Jack "Kom Jack, innan elden bränner dig". Då sa Jack "Tyvärr, jag måste släcka elden". Sedan kom Jacks flickvän och frågade Philip "Var är Jack ?" Philip svarade att Jack stack och skulle släcka elden. Jack hittade en brandsläckare men elden hade förstört den. Han sprang runt skolan som var täckt av eld. Jack sprang och sprang för att hitta en brandsläckare som fungerade. Tillslut hittade han en som fungerade och han kunde börja släcka elden. Han blev skolans hjälte.
Sander
Långt borta och nära Hej, jag heter Philip och jag är 10 år. Jag går i Sandåkraskolan. Idag ska jag gå till Skallet, som är en lekplats där jag bor. När jag var där träffade jag min kompis Max. Men Max ville inte leka med mig. Jag kände mig ledsen. Efter det gick jag hem. Nästa dag gick jag till Skolan, då ville Max leka med mig.
Philip
Envishet och mod
Neo ska på hockeymatch i Globen med sin pappa och gudfar. De som ska spela är Djurgårdens IF mot AIK. När de kom fram till Globen köpte de första lite läsk och godis. När matchen börjar blir det slagsmål på engång mellan spelarna. Matchen ställs in. Neo blir ledsen så han bestämmer sig för att gå och prata med lagen. Han säger åt dem att de måste skärpa sig så han får se på matchen. Lagen lyssnar på Neo och de bestämmer sig för att spela en ny match nästa dag.
Oliver
Envishet och mod Hej, jag heter Moa, jag bor i lilla sköndal i ett vitt radhus. Bredvid radhusen finns det en skog, den är mörk om kvällarna. En kväll skulle jag städa mitt stökiga rum, det ville jag inte så då hämtade jag min ryggsäck och packade ner en banan, ett gosedjur och en penna. Sen gick jag ut, jag skulle fly från mitt stökiga rum som skulle städas. Jag skulle vandra i skogen resten av livet! Skogen var mörk, ett tag tänkte jag springa tillbaka för att det var så läskigt. Men då skulle jag få städa mitt rum. Sen hade jag glömt ficklampan. Men sen kom jag på att jag hade en på jackan. Sedan samlade jag ihop allt mitt mod och gick ut i den mörka skogen. I skogen fanns det asfaltsvägar, men jag har ingen lust att gå där, då kommer ju mamma och pappa att hitta mig. Istället klättrade jag upp för ett berg. Där fanns lite mossa. Helt plötsligt hörde jag ett vrål. Ett stort hårigt monster kom emot mig, det var en björn! I det ögonblicket hade jag två val: antingen ligga kvar och hoppas på det bästa eller så springer jag till den andra sidan av berget. Jag valde att springa till andra sidan av berget. Först reste jag mig upp sen sprang jag allt var jag orkade. Men det är inte så lätt att springa ifrån en björn! Han följde efter. En halvminut senare märkte jag att björnen började bli trött, han blev tröttare och tröttare. Tillslut låg björnen på marken och sov. Jag satte mig ner för att vila under ett träd. Snart sov jag med. Morgonen därpå var jag hungrig, så jag tog fram min banan från ryggsäcken. Den var god, men när jag ätit upp den var jag fortfarande hungrig. Jag slängde iväg banan skalet så att den flög igenom skogen. Hur kunde jag tro att en enda banan skulle räcka hela livet. Plötsligt såg jag någon som gick nere på asfaltsvägen, det var pappa! Han letade efter mig. Då och då skrek han mitt namn. Nu orkade jag inte vara ensam i skogen längre, så jag hoppade ner från berget och sprang rakt i pappas famn. Pappa var så glad över att se mig. Vi gick hem tillsammans. När vi kom hem fick jag en kram av mamma också. Sedan sprang jag upp i mitt rum för att städa det, men när jag kom upp hade mamma redan städat. Jag skulle aldrig rymma igen. Moa R
Långt borta och nära
Hej! Jag heter Vidar och är nio år gammal. Jag bor i Norra Sköndal i Stockholm. En varm och solig sommardag i juli skulle jag och mina bästa vänner Kevin, Mathias och Gustav leka. När vi kom fram till lekplatsen gick Mathias iväg till klätterställningen. Plötsligt hördes ett skrik. Sekunden efter skriket sa Kevin och Gustav att de inte ville leka med mig, de gick sin väg. Plötsligt hördes skriket igen. Jag vände mig om, och jag blev förvånad. Mathias hängde på kanten av klätterställningen. Men jag fattar inte hur han kom dit. (De finns nämligen en liten vägg som inte är lätt ta sig över). Jag sprang upp i klätterställningen. När jag kom upp såg jag ett hål, inte stort men tillräckligt för at en nioåring skulle komma igenom. Jag sträckte ut handen genom hålet och fick tag i Mathias handled och...drog! Mathias var tung och det var svårt att få in honom genomhålet. Men efter fem långa minuter var Mathias bredvid mig. Båda var röda i ansiktet och jag flåsade. Jag sa att jag ville gå hem, det ville Mathias också. På vägen hem mötte vi Kevin och Gustav. De hade sett alltihop från Kevins fönster och kom för att se hur det var med oss. Vi sa att vi var okej och de sa förlåt för att de gick iväg och jag tog emot förlåtet och alla var vänner igen.
Vidar
Långt borta och nära Hej! Jag heter Elias och jag är 9 år gammal. En dag var jag i Skallet. Skallet är en park. Då skulle jag leka med mina bilar. Jag började leka med bilarna i sandlådan. Efter en liten stund tog jag sand och byggde ett torn, det var kungabilens slott. Men sen snubblade jag på en sten. Då gick en av mina bilar sönder för när jag snubblade så landade jag på en bil. Jag blev ledsen. Men sen när jag skulle gå hem så hittade jag en exakt likadan och då gick jag tillbaks och fortsatte och leka.
Kevin
Långt borta och nära
Hej, mitt namn är Helena. Jag går i 3:an och är 9 år gammal. En dag skulle jag till Skallet för att leka med min kompis Lina. När jag kom dit så såg jag att Lina lekte med någon annan. Jag blev otroligt ledsen och gick och satte mig på en träbänk. Jag kastade småstenar på marken. Då hörde jag någon skrika "AJ!". Jag såg att Lina hade ramlat, jag sprang dit. Som tur var hade jag plåster med mig som jag gav till Lina. Lina bad om ursäkt för att hon lekte med någon annan och sa att de var vänner.
Klaudia
Långt borta och nära
Hej, jag heter Mike och är 9 år. Nu ska jag berätta om en dag när jag skulle gå till skallet och leka med min kompis Vidar. När jag gick till Skallet såg jag en stor skog. När jag var framme så såg jag inte Vidar där. Han kanske hade ångrat sig, tänkte jag. Jag satt mig ner på en bänk och var ledsen. Jag gick till en gunga och gungade försiktigt och långsamt. Hoppas någon dyker upp, tänkte jag. Jag började sakta gå hem igen. När jag var halvvägs hem, hörde jag att någon ropade hjälp. Skriket hördes från Skallet. Jag sprang det fortaste jag kunde till Skallet. Jag såg en pojke som hängde på klätterställningstaket. Jag snubblade på en sten och skrapade upp knät. Jag reste mig upp igen och fortsatte att springa till klätterställningen. Pojken såg mig nedanför klätterställningen. Jag sa till pojken att han inte behövde oroa sig mer. Jag gick upp för stegen till klätterställningen och försökte hjälpa pojken att komma ner. Jag sa till pojken att han skulle hoppa ner. Pojken sa okej. Han hoppade ner och var oskadd. - Vill du leka ?frågade jag. -okej, svarade pojken. - Vad ska vi leka? frågade jag.- Vi kanske kan leka i klätterställningen, svarade pojken. Jag föreslog att vi skulle leka kull. Den dagen blev vi bästa kompisar.
Mathias
Långt borta och nära Hej! Jag heter Julius och är 9 år gammal, jag bor i södra Sköndal i Stockholm. Nu ska jag berätta om hur det kändes när min bästa vän flyttade långt bort. Det var en bra tid det, när jag och Hampus lekte i Semlan varenda dag efter dagis. Så, en dag när jag hörde att Hampus pappa hade fått jobb i Malmö blev jag tagen på sängen. Jag började gråta. För då skulle säkert hela familjen flytta till Malmö. Efter 10 minuter kom pappa in och lugnade ner mig. Han sa att han hade Skype och att jag kunde visa mig i videosamtal. Tack vare mina föräldrar så bor Hampus i Malmö fast ändå inte. Efter några dagar sa jag till mamma, - Det är inte samma sak att bara synas i videosamtal istället för på riktigt. Men mamma lugnade ner mig ännu mer! Hon sa att vi kunde åka till Malmö någon gång. Sedan dess har jag varit i Malmö 3 gånger. Så nu behöver jag inte oroa mig för Hampus-grejen längre. Men en dag blev jag glad som aldrig förr. Jag såg Hampus, hans pappa och hans mamma med "flyttgrejor" på vår gata. Jag frågade mamma om jag fick gå ut en stund. När mamma såg mig från balkongen blev hon också glad. Så nu är allt som vanligt igen. Nu hänger jag och Hampus på rasterna och kickar boll. Så det hela fick ett lyckligt slut.
Julius
Långt borta och nära
Hej jag heter Elias och går i Sandåkraskolan klass 3. Nu ska jag berätta om när min mamma och pappa skilde sig. Det var den sämsta dagen i mitt liv. Det var en regnig torsdags morgon, när jag skulle äta frukost fanns det bara hårt bröd med kaviar, osten var möglig och det fanns bara vatten att dricka. På skolan var det nationella prov och jag fick underkänt. När det blev fritids mobbade några mig för att jag fick underkänt. När jag kom hem så bråkade mina föräldrar så mycket att de skilde sig. Mamma flyttade och pappa bodde kvar. Jag åkte med mamma och kände mig jätte ledsen. Jag var så långt borta från pappa.
Axel
Envishet och mod Hej, jag heter Maja. Jag är 13 år. Idag ska jag träffa Ebba, Sara, Emily, Sofia och Lisa. Vi ska på picknick i skogen. När vi gick i skogen så kände Lisa att hon trampade i någonting. När Lisa tittade ner så såg hon ett getingbo. Hon börjar springa, och det gör alla vi andra också. Vi springer ner till en sjö och ut på bryggan med getingarna efter oss. Vi hoppade i vattnet. De försvann getingarna. Vi gick upp ur sjön och började gå hem, alldeles dyblöta.
Smilla
Långt borta och nära
Hej, mitt namn är Kalle. Jag leker ofta med min kompis Jonas. Vi brukar spela fotboll. Men en dag så flyttade jag bort från Jonas. Det var inte kul. Jag började i en ny skola och fick nya vänner. Min nya bästa vän bodde bredvid mig så det var roligt. Min bästa vän heter Karl. Vi två lekte varje dag tills en dag när Karl flyttade. Jag kände mig ledsen. Men då tänkte jag att jag har andra vänner också. Så jag började leka med dem.
Edvin
Långt borta och nära Det var en solig morgon när Johanna skulle gå till sin skola. Hon hade ett problem hon har inte några vänner på sin skola. Hon var alltid ensam för hennes kompisar hade slutat från skolan. Hon ville verkligen ha sina vänner. Hon tyckte om skolan så hon ville inte byta skola. Så när hon hade gått i skolan så gick hon hem igen. När hon var framme så låste hon upp dörren och öppnade den och klev in och stängde dörren. Hon skrek på sin mamma och sa att hon ville byta skola för hon tänkte att hon kunde få nya vänner och ha det lika roligt som hon har haft i den andra skolan. Så svarade mamma - Ja om det är det du vill. - Ja, svarade hon. - Varför då Johanna? frågade mamma. - För att jag inte har några vänner på min skola mamma, svarade Johanna. - Okej, vi fixar en ny skola. När de hade fixat en nya skola så fick Johanna direkt vänner, det var så bra.
Mira
Envishet och mod Hej, jag heter Leia. Jag bor i Sköndal. Idag ska jag och några kompisar leka. Vi går till ett dagis. Där finns ett hus som vi klättrar upp på. Alla hoppar ner förutom Jag och Minea. När jag kollar ner så blir jag rädd. Minea klättrar ner men jag vågar inte. Min bror säger, - tänk om polisen kommer. 5 minuter senare kommer polisen. Jag hoppar och snubblar på Minea. Vi märkte inte att jag stukade foten. Pappa kommer och hämtar mig, jag gråter och gråter. Dagen efter är det påskafton och jag går med kryckor över bron till Norra Sköndal. Det tar nästan 30 minuter att gå, när vi är framme ska vi fira påsk. Leia
Leia
Långt borta och nära Hej, jag heter Ture. Jag bor i Telefonplan. När jag och min kompis Benjamin kastade boll till varandra så missade jag bollen och den studsade in på pappas kontor. Benjamin sa att han behövde gå hem, okej svarade jag. Jag gick in på pappas kontor, bollen hade hamnat under skrivbordet. När jag hade tagit upp bollen och skulle ställa mig upp så slog jag mig i skrivborddsbänken och ett papper föll ner. Jag tog en titt på papperet. Jag flämtade till och fällde några tårar. För på papperet stod det: "Bokning av Eggmans flytt. Lördagen den 22 augusti." Herregud, tänkte jag. Idag är det den 15:e, så om en vecka ska jag flytta! Klockan 21:30 låg jag vaken. Jag kunde inte sluta tänka på flytten. Klockan 21:55 hörde jag mamma säga till pappa - vi kan inte flytta utan att berätta något för Ture. Men vi kan inte bo kvar här. - Jag berättar för Ture i morgon, sa pappa. Det är för dyrt! Nästa morgon sa pappa: - Ture, vi komme... - Jag vet! sa jag. Vi kommer att flytta. Jag sprang in på mitt rum. Jag tänkte för mig själv. Sen fattade jag ett beslut. Jag ska flytta med mamma och pappa! Två dagar innan vi skulle flytta gick jag till Benjamin för att berätta. En halvtimme senare jag gick jag hem glad. För Benjamins föräldrar sa att jag kan hälsa på dom och tvärtom. Jag ska flyta långt bort, men vi står varandra väldigt nära.
Ture
Långt borta och nära Hej, jag heter Kevin och jag är 10 år. Jag vill berätta när jag och Elias lekte i skogen. Det började med att jag ringde Elias och frågade om han ville leka i skogen. Jag sa att vi kunde ta med oss picknick. -Visst, sa Elias. Så jag satte på mig jackan och stövlarna. Jag tyckte att det skulle bli roligt att äta lunch i skogen. När jag kom dit så stod inte Elias där, han var borta. Helt plötsligt så hoppade Elias fram med en hundvalp i famnen. Jag frågade om det var Elias hund. - Nej, sa Elias. Han berättade att han hittade hunden. Vi gav hundvalpen lite smörgås och vatten. Jag sa att jag kunde ta med mig hunden. För Elias mamma var allergisk mot hundar. När vi hade ätit så gick jag hem med hunden och Elias. Jag och hunden gick rakt fram men Elias svängde in till sitt hus.
Elias
Långt borta och nära Hej, jag heter Fanny. Nu ska jag berätta om en av mina kompis som blev blyg och slutade prata med mig. Det började med att vi skrattade och lekte tillsammans på dagis. Min kompis heter Max och vi var bästa vänner på dagis. men när jag började på Sandåkraskolan och Max började på Sköndalsskolan slutade vi leka och till och med prata med varandra. Jag blev blyg för Max även om vi hade träffats förr. Max blev mycket mer blyg för mig än jag var för honom. Jag vill leka någon gång men jag tvivlar på att Max vågar leka med mig. Men man vet inte, han kanske vill leka en dag när han inte är lika blyg längre.
Fanny
Långt borta och nära Hej, jag heter Johan. Jag är 9 år. En gång flyttade jag och pappa till Stockholm. Jag tyckte att det lät kul. Det tog 2 timmar att åka bil. När jag kom fram så gick jag till en lekpark. Jag satte mig på en bänk i lekparken. Efter ett tag började jag känna mig ensam. Men då hörde jag någon som ramlade. Han som ramlade heter Adam. Vi blev bästa kompisar. Vi lekte varje dag. Nu är jag inte lika ensam.
Gustav
Långt borta och nära
Hej! Jag heter Amanda och bor i Stockholm med min mamma och pappa. Jag känner mig ledsen ibland för att min bästa vän Saga bor långt bort från mig. En höstdag när jag var i skolan blev jag retad för att Saga bor långt borta. När jag gick hem så var jag ledsen, men det hjälpte att jag skrev ett brev. Det hjälper alltid. Nästa dag när jag gick till skolan retade dom mig igen, men jag blev så arg at jag sa till dom att sluta reta mig. Efter skolan ville några andra flickor i min klass leka med mig. Så vi lekte en liten stund. Sedan gick jag till posten och postade mitt brev till Saga.
Laora
Långt borta men nära Hej, jag heter Amanda. När jag var 6 år flyttade jag från Gubbängen där min bästa vän Filippa bor. Jag flyttade till Lilla Sköndal, man jag vågade inte berätta det för Filippa förrän den dagen vi skulle flytta. Jag trodde Filippa skulle bli ledsen. När flyttdagen kom så berättade jag för henne. - Filippa, idag ska jag flytta till Sköndal. Filippa blev chockad och hon trodde knappt på mig. Men när flyttbilen kom så såg jag att hon blev lite ledsen. -Filippa, vi kommer att kunna träffas, eftersom min mamma känner din mamma och pappa, sa jag. Så blev det, efter flytten träffades vi ganska ofta. Men problemet var att Filippa blev ganska blyg när vi träffades, hon pratade knappt med mig. En dag bestämde jag mig för att ta fram min dator och visa Filippa bilder från när vi var små. När hon såg bilderna blev hon glad. När vi fortsatte att leka så var hon inte så blyg längre.
Amanda
Långt borta och nära Jag heter Bella och jag tänkte skriva om en dag som har hänt. Det handlar om när man inte träffas sin kompis, vänskap och glädje. Det var en dag som jag och Simon, min kompis, skulle sluta på dagis. Det var den sista dagen också var det den dagen som vi aldrig ringde, lekte, pratade och jag var krossad. När jag var i skolan tänkte jag på Simon mycket. Men när det gick ett år fick jag ett kort. Det stod: Hej Bella ! det var länge sedan vi träffades. Så jag tänkte om vi kan leka? Det var Simon som skrev . Jag blev glad. Mamma bestämde när vi kunde leka. Jag var så himla glad! Men när jag skulle dit var Simon sjuk. Mamma skjutsade hem mig igen. Allt var misslyckat, det var som ett problem som aldrig tog slut. Men några månader senare började vi leka. Och nu leker vi varje helg. Så var inte ledsen, det kommer en dag.
Isabella
Långt borta och nära Hej, jag heter Marcus och är 9 år. Jag ska plinga på hos min kompis Arvid. När jag var framme i trappen plingade jag på. När han öppnade sa han att han skulle flytta. Jag blev ledsen. Vi hade känt varandra jätte länge. Jag fick gå och känna någon annan vän. Jag tänkte på Arvid jätte länge. Jag hörde något skrik från Semlan, jag gick dit och tittade. Det var en kille som hade hoppat från gungan och stukat foten. Jag frågade om det gick bra, han sa att det var okej. Jag frågade vad han hette. Han sa att han heter Tim. Jag sa att min bästa kompis Arvid hade flyttat. Jag undrade om han ville bli min vän. Tim sa att hans vän Mathias också hade flyttat. Båda blev lite ledsna. Vi gick hem till Tim. Han bodde i samma port som Arvid och samma våning. Jag trodde han flyttat in där Arvid bodde och det var det också. Det var fint hemma hos Tim. Vi spelade spel och gjorde andra saker. När vi hade lekt färdigt ringde mamma och sa att jag skulle gå hem. Det var läskigt att gå hem. När jag var hemma berättade jag för mina föräldrar att Arvid hade flyttat men att jag hade fått en ny vän.
Marcus
Långt borta och nära Hej, jag heter Arvid. Nu ska jag berätta om när min bästa kompis Marcus flyttade. Det började med att jag skulle gå hem till Marcus. Jag plingade på Marcus dörr. Hans bror öppnade och jag såg massor kartonger. Jag frågade om Marcus var hemma, hans bror ropade efter honom. Jag frågade Marcus om de skulle flytta. Marcus svarade med lite ledsen röst - ja. Jag ville gråta men jag kunde inte det. Jag sprang hem till mig gråtandes, när jag kom hem gick jag till sängen och grät. Mamma kom in och frågade vad som hade hänt. Jag sa att min bästa kompis Marcus skulle flytta. Hon sa att allt kommer ordna sig. Nästa dag sa jag farväl till Marcus, Han sa att vi kunde messa och ringa varandra. Några veckor senare så flyttade det in en ny familj. Dom hade en pojke som hette Julius. Han var trevlig och vi började leka lite då och då. Sen tog vi varandras telefonnummer och vi blev faktiskt bästa kompisar. Sen glömde jag bort Marcus. Så nu är jag och Julius bästa kompisar.
Arvid
Långt borta och nära Hej! Jag heter Linnea och är 9 år. Nu ska jag berätta om en sak som hände när jag var 7 år. Det var en solig dag och jag och min kusin Matilda lekte på deras terrass. Dom bodde i ett stort hus ute på landet vid skogen. Dom hade ett stall och några hästar. Vi red varje dag. Men när vi lekte på deras terrass så hörde vi att Matildas föräldrar bråkade. Vi blev rädda. Och precis när vi skulle kolla vad som hade hänt så hörde vi att dom skulle skilja sig. Matilda började gråta när vi fick höra att dom skulle bo en timmes resa ifrån mig. Det kom flyttbilar några dagar efter. Det var då jag och Matilda sa hejdå till varandra. För vi visste att det skulle dröja jätte lång tid innan vi skulle träffas igen. Hästarna åkte iväg. Dom får vi nog aldrig träffa igen. När jag såg dom lämna huset började jag gråta. Det var så sorligt. Efter en månad ringde det på dörren, jag öppnade. Det var Matilda! Hon klev in och kramade mig så hård hon kunde. Det var kul att hon var tillbaka. Det var riktigt vänskap.
Linnea
Långt borta och nära Jag heter Sofia och jag går i 1:an. Men jag har inga vänner så jag är ensam. På rasterna brukar jag sparka på ett träd eller hålla på med en basketboll. Inget barn brydde sig om mig, inte ens de stora. Fröknarna bara pratade och ingen såg någonting. Ibland försökte jag prata med de vuxna, men det gick inte. Men en dag var det min turdag. Det var ett barn som hade ramlat från en trappa och det var bara jag som såg det. Jag hjälpte killen in och tog ett plåster till honom. Han sa tack. Sedan gick vi ut och sa till fröken. Nästa dag ville några bli min vän för att jag hjälpte killen.
Moa H
Långt borta och nära Hej, jag heter Hugo och jag är 11 år. Jag bor i Norra Sköndal. Jag och min mamma som heter Annika har planerat att flytta. Jag och min mamma har en katt som heter Kastanj, den är väldigt busig. Vi ska flytta till Skarpnäck, till en lägenhet som ligger bredvid en park som heter Kaninparken. Jag och mamma sitter vid bordet och äter frukost. vi gick upp väldigt tidigt för att vi skulle flytta i dag. Vi har valt att bo på den fjärde våningen. Jag och mamma har varit där många gånger och tittat. Vi har en balkong och en trädgård, fyra rum med kök och sovrum. Sista dagen vi skulle åka så sa jag till mina kompisar att jag skulle flytta till Skarpnäck. Min kompis heter Charlie, han är jätte trevlig. När han fick höra att jag skulle flytta så blev han väldigt ledsen. Jag sa hejdå till honom en sista gång innan jag skulle gå ner till bilen. - Vi har haft fullt upp hela dagen, sa mamma. - Ja, sa jag. Flyttgubbarna har flyttat in alla saker så det var inga problem. Mamma stannar bilen, jag kliver ut och mamma tar väskorna. När vi kom upp i lägenheten så märkte jag att jag har glömt min mobil. Jag säger inget till mamma för då kommer hon bli rasande. När vi skulle gå och lägga oss så kom mamma på att vi hade glömt bort katten. Plötsligt plingar det på dörren, mamma öppnar. Det var en av flyttgubbarna som kom med ännu fler saker. Han frågar om vi hade glömt en katt och en mobil.
Hugo
Långt borta och nära Till alla elever i klass 3. Nu har vi haft ett helt läsår tillsammans. Det har varit både utmanande, lärorikt men framförallt roligt. Tänk om jag träffar någon av er om 15 år. Kanske när jag åker i en röd buss på väg till jobbet. Vi börjar prata om vad alla i klassen gör, det kanske låter så här: ” Axel är i Afrika för att utforska en grotta som upptäcktes av flygkaptenen Edvin. Sander är spelutvecklare och grafisk formgivare. Laora är författare och skriver på sin fjärde deckare. Linnea har precis kommit tillbaka från Paris där hon pluggat. Klaudia studerar fåglar, speciellt Ladusvalor. Moa R tävlar med sin motorcykel. Amanda har blivit uppfinnare och uppfinner smarta saker till elever. Philip spelar tennis i Australien. Liam har precis kommit hem från Sydamerika där han letat diamanter. Mathias arbetar som fotograf i London. Hugo tävlar i snowboard. Smilla har flyttat till sitt älskade Skellefteå där hon letar ovanliga stenar. Leia har blivit svärdslukare på en cirkus. Arvid och Marcus har kommit på ett knep för att resa tillbaka i tiden. Julius utbildar sig till astronaut. Vidar är kapten på en segelbåt som seglar jordenrunt. Ture uppfinner skrattpulver åt barn som inte kan skratta. Mira är på upptäcktsfärd i Kina. Fanny och Isabella jobbar på en oljeplattform. Gustav flyger helikopter i Antarktis. Oliver spelar hockey men jobbar också som polis. Moa H designar kläder. Kevin och Elias ställer ut konst på ett museum i New York.” Tack för mig, hoppas det inte dröjer 15 år tills jag ser dig igen. /Hans