Skanskvarnsskolan 5a min dörr by KUL1415

MIN DĂ&#x2013;RR

Skanskvarnsskolan

KLASS 5A

Tema, min dörr. Denna bok är ett resultat av ett samarbete mellan bild och svenska i årskurs 5 på Skanskvarnsskolan. Gränsen mellan två rum, två miljöer, verklighet och fantasi, inne och ute, dröm eller verklighet. På bildtimmarna studerade vi dörrar av många olika slag: moderna dörrar, gamla dörrar, stora och små dörrar, dörrar från olika tidsepoker och från olika länder, dörrar i fantasivärldar från kända filmer och böcker. Eleverna fick därefter i uppgift att göra en egen dörr. De började arbetet med att fantisera var dörren skulle leda. Utifrån detta skissade de vidare på olika förslag och tankar. För gestaltningen i det praktiska arbetet tog vi sedan lock från de kartonger som våra kopieringspapper kommer i. Det blev på så sätt även ett återvinningsprojekt. Den valda dörren framställdes och målades på locket. Handtag och dekorationer sattes på. Runt om dörren visade eleverna en bit av den tänkta väggen där dörren satt. Vi använde akrylfärger. I kartongen skars dörren sedan upp och öppnades. Vart ledde dörren, vad fanns där bakom? Eleverna fick en tjock kartongplatta på vilken de målade och byggde upp en miljö i ett tredimensionellt arbete. Djupet var inte så stort, kartonglockets djup, men det hindrade inte skapandet eller fantasin. Eleverna arbetade med lera, gipsbindor, kartonger, tyg och mycket annat. Den tredimensionella världen klistrades därefter fast i kartonglocket innanför dörren.

När dörren öppnas ser man nu den fantasifulla värld som eleverna skapat. Eleverna skapade med mycket stor entusiasm. De sporrade varandra, bytte idéer och tankar. Ur bilderna kom orden och ur orden kom nya idéer. Tillsammans med Camilla, läraren i svenska, fick eleverna skriva ner ord och tankar kring sina dörrar. De skrev fantasiberättelser och beskrivningar av dörrar och miljö. I den här boken kan ni se elevernas dörrar och miljöerna bakom dessa samt läsa deras berättelser. Skanskvarnsskolan maj 2015 Maria HR/bildlärare

ag gick fram på stenbron över vattnet. Det var så vackert när solen lyste på det. Min väska var tung när jag släpade den, men snart var jag framme vid huset jag skulle bo i några veckor. När jag kom fram till dörren var jag trött. Porten var stor och ungefär halv oval, den hade dörrsmiden och en stor dörr kläpp. Jag knackade på. Först hände inget men sedan öppnades en fågellucka i dörren och en papegoja kikade ut. Det tog inte lång tid innan den stängdes och en liten dörr öppnades. En dvärg kom ut och sa att han var dörrvakt och att han hade väntat på mig. Han låste upp den stora porten och jag klev in. Det var stort där inne, det fanns en stor trappa som delade sig i två på mitten. Det fanns många tavlor och soffor där inne. Det var fint. Jag hade kommit in i ett slott. Plötsligt hörde jag klackskor och såg någon springa ner för trappan. Det var min moster Anna. Hon hade varit hemma hos mig tidigare och jag tycker att hon är snäll. Hon brukar ha med sig kakor och bullar till mig. De är så goda för att hon har ett speciellt recept som bara hon känner till. Hon har sagt att jag kommer få det receptet någon gång. Det ser jag fram emot. När moster Anna kommit ner hade hon en fågelmatspåse i handen och hon sa att hon behövde mata Fiffi. Det är hennes papegoja. Hon gick ut och öppnade fågelluckan. Där inne var det som ett fågelpalats. Hon hade gungor och speglar. På väggarna satt små tavlor med olika sorters fåglar på. Det var så fint.

Agnes

n kväll när jag skulle handla gick jag en genväg förbi den gamla godisaffären. Mamma hade berättat om att när hon var liten var det den bästa godisaffären de någonsin hade haft. De hade allt ifrån karameller till sega råttor, ja allt som Byggnadsnämnden lät det vara. Efter ett halvår var det en skylt på dörren där det stod att godisaffärens ägare var på semester en vecka. Men de kom aldrig tillbaka. Så byggnadsnämnden bestämde sig för att bygga de där husen i alla fall. Den stängda godisaffären är fortfarande kvar fast nu i en tom gränd. Jag är väldigt nyfiken på den där affären. Jag brukar ofta gå dit och inspektera. Men jag kunde inte se in för gardinerna var fördragna för fönstren som satt i de vita dörrarna. Över dörren satt en polkarandig markis. När jag gick förbi affären såg jag att gardinen fladdrade. Då bestämde jag mig. Jag ska gå in. Jag tog tag i handtaget och tryckte ner, men det var låst så jag gick därifrån. När jag gick ner från trappsteget snubblade jag på någonting som låg under dörrmattan. Jag lyfte på den dammiga mattan. Där låg nyckeln. Den har legat där ända sedan butiken stängde och ingen har märkt det. Jag tog nyckeln, låste upp dörren. Det var så ljust att jag var tvungen att blunda men när det blivit bättre såg jag en glimt av ett vattenfall. När det blivit ”normalt” ljus såg jag att det jag trodde var ett vattenfall var rött som saft och berget det rinner ifrån var kolsvart som lakrits. Jag gick in och det doftade all slags godis inte förens då förstod jag att jag hamnat i ett godisland. Jag gick runt och kollade lite. På en äng fanns det blommor som liknande “Non stop”. Det fanns också träd med sockervadd och där hängde det fruktliknande karameller. Jag började smaka på saftfallet och det var den godaste saften jag druckit. Jag ville bara ha mer men jag skulle ju smaka på allt annat också. Då tog jag en bit av lakritsberget och jag älskar ju lakrits. Det var så gott att jag nästan svimmade. Efter det smakade jag på trädet. Jag bröt av en bit av barken som var gjort av choklad och då sipprade det ut kolakåda. När jag hade smakat på allt jag kunde se tog jag lite till tills jag fick ont i magen. Då bestämde jag mig för att gå hem. Jag la nyckeln på samma ställe som där jag hittade den. Och från och med idag så kommer det var min största hemlighet någonsin.

Amina

et var en mulen dag, jag (Andi) och mina kompisar splittrades i riktning mot våra hem efter att vi avslutat sista skoldagen innan sportlovet. Jag gick och tänkte på vad som skulle ske under sportlovet. Plötsligt kände jag att jag passerat en nyfikenhetsväckande sak. Jag vände mig ett kvarts varv och där såg jag en blå-röd dörr. Det var någonting med den dörren som gjorde mig nyfiken. Jag ställde mig framför dörren och granskade den. Jag hade aldrig sett den där förut. Dörrens färger påminde mig om ett fotbollslag. Laget hade blå-röda färger och var kända för sitt passningsspel men jag hade glömt vad laget hette. Det hängde fotbolls-T-shirts i ett rep som sträckte sig längs med de översta hörnen på dörren. Dörren var formad som en rektangel och den var kopplad till ett vanligt tegelstenshus. Det fanns ett dörrhandtag men det var inte så märkvärdigt. Sen hördes ett ljud inifrån dörren vars ljud lät som en studsande boll och så lades det till en besviken suck. Jag ville verkligen se det som fanns på dörrens andra sida men jag avvaktade. Efter en stunds lyssnande så lät det som om någon kickade. Ljudet fortsatte och fortsatte men till slut slutade kickandet och övergick till studsande. Men den här gången var det ingen besviken suck som hördes utan ett glädjetjut. Det var som jag lät när jag slog nytt kickrekord, men det var för länge sen, inte längre. Därefter hörde jag något ljud som liknade sig vid en fotbollsmatch på TV. Kommentatorerna sa något om el clasico men det fanns ju….. Äsch!, tänkte jag. Nu var jag för nyfiken så jag tog tag och vred på dörrhandtaget och där visades en pojke i min ålder som satt på en stol och försökte balansera en fotboll på foten. Han la inte märke till mig utan fortsatte bara träna på att balansera. Då gick jag mot honom men då var det som en sköld som gjorde att jag inte kom in så jag fick titta på rummet lite längre ifrån än vad jag tänkt. Han hade som en affisch på väggen med det där lagets färger och där stod det LM10. Efteråt förstod jag att det stod för Leonel Messi 10 men det visste jag inte just då. Fotboll var nämligen förbjudet i världen för att majoriteten av folket röstade ner fotbollen. De tyckte den var för tråkigt att ingen tog några risker mera, man såg inga supermål- eller dribblingar längre. Det hängde en två-kilos-vikt på en stång i väggen och en TV där det spelades en fotbolls match. Rummet var färgat mörkblått till att avsluta med. Sen så hände någonting bakom mig. Jag liksom spolades fram eller tillbaka i tiden som på filmer tills jag kom till en sommar då jag vände mig ut mot världen och på ett högt hus stod det 2015 och det var länge sen tänkte jag då. Efter granskningen vände jag mig mot dörren och där stod han framför mig han som sedan blev min bästa kompis när jag spolades tillbaka i tiden, alltså ett gott slut! Andi

err Sjöstjärna och herr Oskar jr var på semester i London. De var på väg till en restaurang med taxi. Precis när det var femtio meter kvar såg de en blå och vit dörr. De steg ur bilen och gick fram till dörren den var hälften blå och hälften vit. Runt dörren var det grå väggar och mitt på dörren var det ett blått lejon med en blå ring runt. De öppnade dörren. När de kom in hördes rop och skrik. Innanför dörren var det en gång. Väggarna i gången var vita och taket var blått. Det var två mattor på golvet i gången en var vit och en var blå. De gick längs gången och såg massor av affischer på personer i blå tröjor. De såg jätte många pokaler på hyllor i gången. Det var ungefär trettio stycken. De kom fram till en grå skjutdörr. De öppnade dörren och såg en grön gräsplan. På den spelade ett blått lag mot ett rödvitt lag alltså Chelsea mot Atletico Madrid. Oscar kom fri med bara en försvarare och dribblade förbi honom och gjorde mål målvakten var helt borta så Oscar satte bollen i krysset och kommentator rösten skrek- goal, goal of Oscar. Och publiken ropade och skrek OSCAR! I Nittionde minuten leder Chelsea med 1-0 över Atletico Madrid.

Axel L

et var en kväll och klockan var 12 på natten och agent 009 gick ute i mörkret. 009 hörde plötsligt något på gatan och han började jogga mot högkvarteret. Där jobbade han och skulle ha ett möte, eftersom att agenter jobbar dygnet runt. Efter ett tag hörde han ett skott mot sig och fort hoppade han ner på marken och tog upp sin magasin- pistol och sköt mot en av skuggorna i mörkret. Han träffade personen. Plötsligt så kom en bil snabbt mot honom, så snabbt så att han nästan inte hann hoppa undan. Dom i bilen sköt och träffade honom i högra benet. Sen sköt han mot bilen och träffade i högra hjulet, så dom kraschade in i en lyktstolpe. Han sprang i väg för att ta skydd i en gränd och då såg han någonting som inte såg normalt ut med väggen. Han sprang framåt för att han ville kolla vad det var. Det var en dörr såg 009! Dom som hade attackerat honom kom närmare, så att han inte hade nån chans mot alla dom på en gång. Han tryckte ner det som såg ut som ett handtag i dörren. Sen gick han in och hittade snabbt en pelare som han blockerade dörren med och därefter sprang han i väg.

Axel S

et var en solig dag. Jag var ute och gick. Jag gick in i en skog som kallas trollskogen. Plötsligt ser jag en dörr med glitter på sig. Jag tog tag i dörrhandtaget och öppnade. Det var fullt med människor där inne. Det var en konsert. Uppe på scenen var det 4 tjejer som sjöng och dansade. Jag kunde inte beskriva min känsla, det var så levande här inne. Musiken var jättebra. Jag tror att det var pop. Nu kom jag på att jag måste hem och plugga. Jag bestämde mig istället för att stanna kvar här. Jag gick och satte mig eftersom jag var trött. När de hade slutat gick jag fram till dem och frågade vad de hette, Då sa de Vendela, Conny, Tuvalie och Olivia. Deras band heter All 4 One. Efter att vi hade pratat klart gick vi och fikade. De var så trevliga och fina. En var från Chile och de andra från Sverige. Det fanns två som liknade varandra väldigt mycket. Det var Vendela och Conny. När vi hade pratat klart gick vi hem till mig. Vi kollade på en serie som hette Pretty Little Liars. Plötsligt insåg jag att alla sov så gick jag och lade mig. Nästa morgon åkte vi till Skara Sommarland. När vi var på väg såg jag en likadan dörr som jag hade sett igår. Då frågar de om jag ville komma in och kolla. Jag gick efter Vendela, Conny, Tuvalie och Olivia. När jag gick in så kunde man se bättre. Lokalen hade gul färg på väggarna och scenen var grön och taket var ljusblått. Den var jättefin den hade glada färger inuti. När vi gick ut där ifrån sa de att de måste gå. Jag tänkte: Den här dagen var bäst.

Conny

et var en söndag och jag skulle smaka en pizza men de hade stängt ner pizzerian. Vad skulle jag äta då? Nu vet jag. Jag kan öppna min restaurang. Den ska heta Edvins pizzeria. Jag och min familj kan arbeta där. När jag gick in där nästa morgon och smakade pizzan. Den smakade som den bästa pizzan i världen. Borgmästaren i staden fick smaka den ljuvliga pizzan. Efter det ville varenda en i hela staden smaka pizzan. Efter att en kung från England fått smaka pizzan sa han till alla länder i Europa att Edvins pizzeria är den bästa pizzerian i världen. Och då ville hela världen smaka Edvins pizza. Efter några år var Edvins pizzeria en helt normal pizzeria och nu jobbar bara jag där för min mamma och pappa har gått i pension och mina syskon måste också börja jobba. Och det är inte lika mycket folk längre som går till min pizzeria. Nu för tiden har vi inte lika mycket pengar som vi hade när jättemånga åt här. Snart går Edvins pizzeria i konkurs. Jag måste göra något för att få mera pengar. Men vad ska jag göra? Nu vet jag. Jag måste sätta upp mera affischer. Och nu när jag har satt upp affischerna så kommer mera folk och vill köpa min pizza och min restaurang kommer inte behöva stängas ner. Sen kan jag anställa mera personer som kan jobba åt mig och den kommer bli en fem stjärnig restaurang igen. Och nu har vi andra maträtter typ som pasta pesto. Och vi har så mycket pengar nu så att man nästan kan öppna tre pizzerior till. Och nu har vi bytt plats. Vi är vid stranden nu och då kommer mera personer och äter. Och vi har höjt priset dubbelt så mycket som förut.

Edvin

n dag var jag och 3 av mina kompisar ute i skogen. Vi lekte burken tillsammans. Efter att vi kört burken ville vi plocka blåbär. Vi gick lite längre in i skogen. Vi glömde bort tiden och det blev mörkt. När klockan var 20.00 så skulle vi börja gå hem igen. Men vi visste inte vart vi skulle gå. Vi hade gått vilse i skogen. Vi kollade oss runt och det var likadant överallt. Vi såg bara träd. Vi såg en dörr i en bergsklippa. Dörren liknade en rektangel som var svart med gula cirklar på. Vi gick närmare och dörren öppnades. Vi kollade på varandra. Vi gick in och dörren smälldes igen. Det var en skog där inne. Vi hade med oss 1 mobil som var min. Jag tog upp den men det fans ingen täckning i skogen. Jag la ner mobilen igen. Vi kollade upp mot himlen. Det var svart och det lyste några stjärnor. Vi satte oss ner och lutade oss mot trädet. 10 minuter senare så reste vi oss upp och kollade runt. Vi började gå rakt fram. När vi gått ett tag så vände vi oss om och kollade om vi kände igen oss. Men det gjorde vi inte. Vi fortsatte att gå rakt fram. Det kändes som om vi aldrig skulle hitta tillbaka. Jag hörde något prassla i skogen. Jag viskade ”Vänta” och vände mig om. Jag hörde någon komma närmare och närmare. Jag kollade mer och mer. Efter ca 10 sekunder så hörde jag mina tre kompisar skrika. Jag vände mig långsamt om. Jag såg ingen. Det var tomt. Mina tre kompisar var borta. Jag kollade mig om. Nu var jag helt ensam i skogen och mina tre kompisar har försvunnit. Jag blev rädd. Jag tog upp mobilen men kom på att det inte fanns någon täckning. Jag la ner den långsamt i fickan igen. Jag visste inte vad jag skulle göra. Jag var ensam i hela skogen. Jag började gå långsamt. När jag gått en bit hörde jag en av mina kompisar ropa mitt namn. Jag stannade upp och gick mot henne. När jag kommit närmare såg jag henne ligga på marken. Jag sprang mot henne och sa ”Kom”.

Ellinor

ör ett halvår sen så såg jag ett stort plakat. Jag tappade andan när jag såg det. ”Vill du bli en astronaut?” stod det. I hela mitt liv hade jag alltid drömt om att bli en astronaut, och nu höll mina drömmar på att gå i uppfyllelse! Jag tittade längst ner till höger. ”Ring 0733-878-353”. Jag knappade in numret på min lilla Nokia och ringde. –Har du ringt angående astronautjobbet? frågade en uttråkad kvinnoröst. – Ja! svarade jag. – Okej. Kom till Rymdinstitutet imorgon vid halv två, och så la hon på. Jag var så lycklig. Nästa dag vid halv två så befann jag mig i Rymdinstitutet med ungefär 60 andra personer. Men jag hade bra erfarenheter så jag borde nog ha en chans! Det kom ut en man och delade ut papper. Sen sa han: - Svara på frågorna och lämna in svaren sen. Jag kastade mig in och tittade på frågorna. Det skulle sjuor klara av att svara på. Jag förstod ingenting men svarade så utförligt jag kunde. Jag lämnade in det efter en halvtimme. När alla var färdiga så sa mannen: - Kom tillbaka imorgon vid nio. Morgonen efter kl.09.00 så var jag på Rymdinstitutet och alla de andra var också där. Mannen kom ut och sa: - De som inte kommer in är Nils Johansson, Johan Nilsson… och en massa andra namn. – Du! sa killen och pekade på mig. – Du blir skeppets chef. Jag blev överlycklig. Det spreds en varm känsla genom hela kroppen. – Ni kommer åka till solen och undersöka den, sa han. – Raketen skjuts upp om fem dagar. De fem dagarna hade varit så långa men nu var dagen här. Jag måste medge att den här resan verkade lite märklig men det brydde jag mig inte om. Jag gick till stället där alla raketer sköts upp. Det hade samlats en väldig massa folk där. Jag skrev några autografer och hoppade in i raketen. Att det var så lätt att bli astronaut. Alla kom in i raketen och en högtalarröst sa: – Ni lyfter om tre, två, ett, UPPSKJUT! Vi lyfte. Jag var en astronaut.

Kalle

ag ramlade ned i ett stup. När jag till slut öppnade mina ögon såg jag en rosa dörr med röda och vita färger. Det var till och med lite guld. Den öppnade sig och jag tänkte att jag skulle dö. Men när jag landade, landade jag på något mjukt. Det var gelé. Det var träd av lakrits, vattenfall av choklad, gräset var i gelé och sandstranden var av lös godis (fast det ändå såg ut som sand). Det var helt fantastiskt. Helt plötsligt kände jag att någon ryckte i min klänning. Jag vände mig om men jag såg inte vem det var, så jag fortsatte att beundra den fina utsikten. Sedan tyckte jag att det ryckte till igen. Jag började titta ned, och där stod en liten gelé björn. Den började säga: - Välkommen till godis landet, det är jag som är Olof. Och vad heter du min vän? frågade han. - Eeh, jag, jag heter Lina, sa jag. - Kom så ska jag visa dig runt här. Olof var en grön björn, och han hade en hatt gjord av lakrits och röd glasyr och så hade han en käpp gjord av polkagris. Jag var så glad att någon verkligen ville ta hand om mig, och Olof tog verkligen hand om mig här i godis landet. Jag har det så bra här, så bra.

Lina

llting började julen 2014 då syskonen John och Sarah som bodde i Liverpool i England skulle flytta med sin familj till London. Familjen bestod av deras mamma Anne och pappa Scott. Det var den 23 december och John höll på att packa alla sina viktigaste saker inför resan. Under tiden höll Sarah på att göra klart sin matteläxa. När allt var packat så sa de hejdå till alla sina vänner och startade resan till London. När de kom till Coventry så stannade de och tankade. Barnen gick ur bilen för att sträcka på benen. När Scott höll på att tanka så gick Sarah och Anne in för att köpa något att äta och John väntade vid bilen. När han satt i bilen så såg han något märkligt uppe i himmelen. Det var 3 stycken renar som flög där uppe. John öppnade bildörren och tittade noggrant på renarna. Ja, han såg inte fel utan det var 3 stycken renar där uppe och flög samma väg som dom åkte. När Scott var klar så kom Sarah och Anne ut med varsin korv med bröd och gav John en bulle och Scott kaffe. Sen fortsatte resan till London. Klockan 18.45 kom de till sitt nya hus. Ett mycket gammalt hus som var rött som blod. John och Sarah gick in i huset och kollade runt. Scott och Anne packade ut nästan allting ur bilen. När de hade packat upp sakerna så var klockan bara 19.20 och då sa Scott till barnen att klockan 20.00 var det läggdags. Så John och Sarah gick ner i källaren och lekte. När klockan var 19.35, åt de middagen som Scott hade köpt på ett takeawayställe i närheten. Efter maten, borstade barnen tänderna och gick och lade sig i sina sängar. John hade fått ett eget rum nu. I Liverpool delade han rum med Sarah men nu hade han ett eget rum och Sarah hade också ett eget rum men föräldrarna delade rum och säng med varandra. När klockan var 02.30 vaknade John av att det lät i köket och han gick ner till köket och tände lampan. Där stod en liten tomtenisse. Han hade gröna kläder på sig och två spetsiga öron och ett kort brunt hår. Han sa till John att han behövde hjälp med en sak. Han tog John i armen och drog ner honom i källaren. De ställde sig framför en dammig dörr och tomtenissen torkade av allt damm och då såg John att dörren var röd med en grön gran på sig och en guldstjärna på toppen av granen. Tomtenissen öppnade dörren och där var det fullt med tomtenissar som stressade med att lämna paket i en röd stor släde. Tomtenissen tog John till ett rum och där låg en gammal man i en säng. Han tittade på John och sa – Du måste hjälpa mig med en sak. – Vad? frågade John. Mannen svarade: – Du måste dela ut alla julklappar till alla barn i världen. John tänkte på hur mannen såg ut. Han hade röda kläder på sig och var väldigt tjock. Nu kom John på vem det var. Det var jultomten! John svarade och sa att han kunde göra det men varför? Tomten svarade att han var sjuk och behövde hjälp av John. Men John sa att han måste ha blandat ihop honom med någon annan. – Men är du inte den lille John som önskade att få Martin

hjälpa tomten när han var liten. – Jo, sa John – men det var när jag var liten nu är jag stor. Under tiden de pratade kom en tomtenisse in och sa att John måste flyga iväg nu och dela ut klappar till barnen över hela världen. John fick en röd tomteluva av en annan tomtenisse och sen satte John sig i släden och flög iväg upp mot månen som sken i mörkret. Och det sägs att han hjälper tomten varje år framöver.

dag ska jag åka till ett museum med min klass. Vi håller på att arbeta om Afrika. Först åker vi buss. Sen går vi en bit, tills vi kommer till tunnelbanestationen. Där får vi stå och vänta ett tag. Till slut kommer tunnelbanan. När den kommer går vi på och sätter oss. Vissa får stå upp för det finns inte plats för alla. När vi kommer fram till museet delar vi upp oss i grupper. Jag går med min kompis, Emma. När vi har börjat gå runt och titta kommer jag på att jag har glömt mitt frågepapper i matsäcksrummet. Emma går i förväg medan jag springer tillbaka och hämtar pappret. När jag har hämtat pappret går jag ner för trappan som leder till Afrika utställningen. Men Emma är inte där, ingen i klassen är där. Jag går runt och letar. Men jag hör inga tecken på att någon skulle vara där. Det är helt tyst! Mitt i rummet finns det en liten hydda med en dörr på. Dörren är gjord av mörkt trä och är formad som ett valv. Den sitter på ett litet hus gjort av lera med ett halmtak. På dörren finns också två dörrhandtag de är enkla och runt formade. Jag går fram till dörren och tar tag i dörrhandtagen. Det gnisslar lite när jag vrider om dem. Dörren glider upp och framför mig ser jag en stor savann med giraffer och zebror och en liten bäck som rinner igenom savannen och slutar i en liten damm. I dammen simmar en fågel. Gräset som växer på savannen är gult och högt. Himlen är ljusblå och molnfri. Solen skiner och värmer upp de lena, runda stenarna som ligger runt den lilla dammen.

Matilda

ag gick genom hallen på väg till mitt rum när jag såg en märklig dörr. Den var helt svart med gröna streck och det var lila virvlar på sidorna. Jag undrade varför den stod här. Den var inte här förut. Konstigt, tänkte jag. Bäst att jag visar mamma. Jag gick in i köket och hittade mamma. Så berättade jag vad jag hade hittat för skum dörr. Mamma följde efter. När vi var framme vid hallen som ledde till dörren så pekade jag på den. Mamma bara tittade och efter en stund sa mamma: Vad var det du ville visa mig? Då svarade jag: Ser du den inte? Nej, svarar mamma. Vad är det jag ska titta på? Det här är bara en vägg. Nej den står ju där. Mamma bara flinar så säger hon: Haha, vilken fantasi små barn har nu för tiden. Då blev jag sur. Jag skulle minsann visa att jag inte är liten. Jag öppnade dörren och såg många ögon som stirrade på mig. Först blev rädd men jag var fortfarande arg och tittade vidare. Det som var konstigt var att det inte fanns någonting mer än mörker där inne. Jag gick tillbaka. I mitten av alla ögon var det en enorm limegrön virvel. Den började låta och skrika och jag sprang så fort som möjligt och kastade mig ut. När jag var ute låg jag på golvet. Jag reste mig upp och dörren var borta. Var det verkligt eller var det en dröm? Det får vi aldrig veta.

Noha

n dag skulle jag på kalas hos en kompis. Det var långt att åka till henne. Mamma följde med mig och lämnade mej utanför dörren. Jag såg en blå dörr med vita stjärnor på. Dörren hade ett fint dörrhandtag. Det var helt svart. Den svarta färgen glänste över hela dörren. När jag öppnade dörren såg jag en flicka som stod upp och sov. Hon hade ett så fint rum. Hon verkande tycka om stjärnor. Hon hade en stjärnkudde en stjärnfilt och en stjärntapet. Allt hade stjärnor på sej förutom hennes matta den var brun och vit randig. När jag gick in lite mer i rummet såg jag en hund. Den sov på den randiga mattan och den var så gullig. Den hade svarta prickar på ryggen. Jag ville klappa den men jag vågade inte. Sen såg jag ett fönster. När jag tittade ut genom fönstret såg jag Eiffeltornet. Det var så vackert. Efter det gick jag ut för att flickan började vakna. Jag gick vidare och jag såg en vanlig dörr. Där gick jag in och där var det en fest. Där var alla mina kompisar. När kalaset var slut gick jag hem och lekte med min hund.

Olga

et var en helt vanlig dag och jag var ute och cyklade. Jag såg en väldigt underlig dörr. Jag såg en dörr med stenar på. Jag tänkte att jag kunde försöka öppna dörren. När jag gjorde det blev jag bländad av någonting. Jag kikade lite med ena ögat. Då såg jag en sol och tänkte: Drömmer jag? Nej det gjorde jag inte. Jag öppnade båda ögonen och såg en massa folk. ( Folket var i vattnet och på stranden) Jag såg även: Vatten, en strand gång och en skinande blå himmel. Jag blev så lycklig. Jag tänkte att det här var en fantastisk händelse. Det var helt fantastiskt. Jag började klä på mig min fina röda baddräkt som jag hade haft med mig på badhuset igår. Jag gick strandgången ner och kom till vattnet. Jag kände på vattnet med mitt långfinger, det kändes varmt och skönt. Jag började simma, det kändes som om det var en underbar dröm. Men det var det inte det var på riktigt. Jag flöt i vattnet och bara njöt av solens solstrålar som speglade sig i vattnet. Jag började smått simma längre ut, Tills jag kom till en flytbrygga och hoppade på. Jag ställde mig upp och dök ner i det ljusblåa vattnet. Jag simmade in till land och gick upp. Jag tog av mig min röda baddräkt och satte på mig min fina blommiga sommarklänning. Jag tog tag i handtaget på dörren och tryckte ner det. Det kändes som att dörren gnällde och gnisslade för att jag gick men jag tänkte att jag skulle komma tillbaka imorgon. Jag satte mig glad och nöjd på cykeln och cyklade hem. Jag berättade för mamma att jag hade gått igenom en magisk dörr som ledde till en underbar strand. Mamma trodde mig inte. Men jag tänkte för mig själv att jag skulle bevisa för henne att det var en dörr som ledde till en strand.

Olivia

et var en dag, för 2 månader sedan. När jag gick till stan hörde jag två män som stod och pratade om någon dörr i en skog. Jag kände att jag ville hitta dörren. Det var en regnig dag, när jag gick in i skogen och letade efter dörren. Jag hittade den precis när jag skulle byta skog. Det tog lång tid att hitta den dörren. Dörren var svart, Med blod längst upp i hörnet, den var fyrkantig. Mitt i dörren var det en cirkel med bultar omkring. På dörren stod det Danger, med blod längst ner. Det var ett handavtryck med blod på över ”Danger”. Jag visste inte om jag skulle gå in eller inte. Fast när jag hade tänkt klar så gick jag in. Det var blod på väggarna. Det var tre halshuggna huvuden längst upp som hängde i snören i taket. Det såg ut som om de hade hängt där länge. Snörena såg ut som de skulle gå sönder. Kropparna låg nere på ett bord. Man såg en såg nere på golvet på andra sidan. Jag hörde ett ljud från ett litet rum. Och jag sprang där ifrån. Jag trodde att det var han som hade dödat dem. Jag var den första som hade hittat dem, utom det som lät. Jag sa till mina kompisar att jag hade hittat dörren. Det var någon som hörde att jag hade hittat den dörren. Jag fick vara med på tv och massor med intervjuer. Jag blev känd. Jag tror att det var för att jag hade hittat dörren. När jag gick runt på stan, så pratade alla om mig. Jag hörde att de pratade och sa mitt namn. Jag tror ingen annan visste hur hemsk och fasansfull dörren var.

Rasmus

ag skulle gå till fotbollsplanen som låg ca 100 m från mitt hus men på vägen såg jag en dörr, Den var rund och såg ut som en fotboll. När jag såg dörren tänkte jag, vad kan finnas därinne. Jag kände på handtaget. Det var öppet och jag gick in. Där inne var det den finaste fotbollsplanen jag sett i hela mitt liv. Gräset var perfekt klippt och solen sken. När jag kom in kände jag den sköna vinden och solstrålarna som strålade på mig. Jag tog bollen och sköt ett skott. Skottet var perfekt. Bollen skruvades in i krysset, Jag tänkte: Hur kunde skottet bli så bra, jag tog ju inte ens i? Jag testade igen och den här gången blev det ribba in. Jag tänkte en liten stund och sen kom jag på att det kanske var min drömvärld. Jag testade att klacka och att göra cyckelsparkar men den gick ändå alltid i mål. Sen tänkte jag, om det här är min drömvärld då kan jag ju önska mig vad jag vill. Jag önskade att Cristiano Ronaldo kom. Och vem såg jag komma upp ur marken? Det var han! När jag titta upp stod han framför mig och tränade på att skjuta, Jag sa: Hej! och han sa: Hej, vem är du? Jag sa att han var min idol och att jag tyckte att han var bäst. Jag frågade om jag kunde få hans autograf. Han sa ja. Jag önskade att jag fick en penna så att han kunde skriva sin autograf på min tröja. Vi började träna och han lärde mig lite fotbolls tricks. Jag önskade att hela Real Madrid kunde komma. Det gjorde dom. Vi spelade fotbollsmatch, jag och Ronaldo mot hela laget. Jag och Ronaldo vann. Vi var bäst tillsammans. Alla Real Madrid spelarna sa att jag var bättre än hela Barcelona tillsammans. Ronaldo sa att jag kunde bli som han när jag blev stor. Jag var med på tv och i tidningen med Ronaldo och Real Madrid. Jag blev glad, Jag blev bäst i världen när jag blev stor. Alla i hela världen pratade om mig. Jag kunde skjuta från halva plan rakt upp i krysset.

Sebastian P

ag är hemma men senare idag ska jag på fest. Det är en varm sommar dag i Sverige. Det är den 1 juni 2014. När det har gott en timme går jag till festen men innan jag går in i huset där festen är så ser jag en dörr. Den har aldrig varit där förut. Dörren är stor och så har den ett handtag som ser ut som en boll. Och så är dörren vit grön grå och svart. Jag går in till festen och pratar med mina kompisar äter godis, chips och dricker läsk och pratar ännu mer. När klockan är för mycket så måste jag gå hem. Några minuter senare så har alla gott hem till sig och jag går också hem. När jag är hemma äter jag middag. Det är potatis bullar med hallonsylt. Efter det så säger min pappa att jag har fotbollsmatch i morgon. Jag går och lägger mig, säger jag. Det är morgon och jag gör mig redo att äta frukost. Senare kör pappa mig till fotbollsmatchen. När fotbollsmatchen är slut åker jag hem. Vi vann med tre-två. När vi är framme vid vårt hus säger jag till min pappa att jag går ut. Jag går till ”dörren” och ser att den står lite på glänt. Jag hör jubel och skrik inifrån dörren. Jag blir förvånad och lite rädd. Jag förstår att det är någonting på gång, något häftigt. När jag tar i handtaget som ser ut som en fotboll så öppnas dörren. Jag går in och ser att jag är på en gigantisk fotbollsarena. Jag tror inte mina ögon. Jag vänder mig om och ser att dörren är borta. Hjälp! tänker jag. Vad ska jag göra? Men när jag ser mig omkring så blir jag inte lika rädd längre. Det jag ser är att en massa människor sitter och hejar på dom två lagen som spelar mot varandra. Det är mitt favoritlag Real Madrid som spelar mot Barcelona. Jag blir helt varm i kroppen. Matchen slutar oavgort och jag vill här ifrån. Det kom en man till mig och sa om du vill här ifrån så måste du hitta nyckeln till dörren. Han liknar min tränare som heter Gustav lite grann. Jag frågar var nyckeln är. Han sa att den finns i tornet där alla guldnycklar finns. Jag lånar hans cykel som han har haft med sig tidigare denna dag. Efter det cyklade jag i väg tll tornet där alla guldnycklarna finns. Jag är lite rädd men det är det enda sättet att ta mig hem. När jag är framme går jag upp för en stor spiral trappa och kommer fram till alla guldnycklar och hittar den rätta nyckeln till dörren som jag hade kommit in genom. Jag tar nyckeln och springer i väg det fortaste jag kan. Jag cyklar iväg med cykeln och kommer fram till mannen. Det här har blivit den bästa dagen i hela mitt liv och läskigaste dagen. Nu vill jag bara komma hem och berätta allt för mina polare även om dom inte kommer att tro mig. Men nu så har jag bara en sak att göra och det är att öppna denna läskigt märkliga och till och med magiska dörr. Och njuta av sommarlovet som väntar. Theo

ag gick i en mörk gång och hörde en svag melodi. Jag stannade och lyssnade, det var låten Jack and Jill. Jag fortsatte och nynnade lite till låten: ´´She wore that dress like it was a Saturday`` Jag gick och gick. Det blev mörkare och mörkare tills jag inte såg någonting. Till slut stannade jag. Musiken hade blivit allt starkare och nu lät det som om någon stod och spelade precis vid örat på mig. Jag sträckte fram mina händer och kände ett handtag. Precis när jag tog tag i det tändes lampan i gången. Dörren var formad som en gigantisk mikrofon med några lila diamanter på. Jag tryckte försiktigt ner handtaget och ett starkt strålkastarljus bländade mig. Jag gick in med händerna framför mina ögon. När jag stannade hörde jag flera tusen människor skrika och applådera. När jag äntligen kunde öppna ögonen så stod det en mikrofon framför mig. Jag kollade på mina kläder. Det som för någon minut sen hade varit en munkjacka och ett par trasiga jeans med ett par slitna Converse, var nu en lång, svart, glittrig klänning med en lång V-ringning. Mitt hår var uppsatt och jag hade ett par svarta högklackade skor. När jag tittade på mig i den stora tv:n så hade jag en sådan vacker sminkning som ingen skulle kunna göra. Jag vände mig om och där satt ett band och log. Trummisen såg på mig med fina, ljusblåa ögon. Han slog sina trumpinnar mot varandra och räknade: 1,2 och 1,2,3,4! Så började musiken. Jag hörde direkt att det var Secret med The Pierces. Jag ställde mig vid mikrofonen och började sjunga. Alla applåderade. När jag hade sjungit klart vinkade jag och gick tillbaka ut genom dörren. Detta måste ha varit en dröm. Jag nöp mig själv några gånger för att dubbel kolla. Men det var ingen dröm. Jag kollade ner på mig och jag hade samma gamla kläder på mig. Jag tittade in igen och jag kände att jag hade det uppsatta håret och sminkningen, men dom trasiga kläderna. Konstigt, tänkte jag. Detta måste ha varit en magisk dörr!

Tuvalie

ag gick i en mörk skog. Jag hörde någonting, det lät som om någon plaskade i vatten. Jag fortsatte att gå. När jag hade kommit en bit så hörde jag vågor. Jag fortsatte att gå. Efter ett tag såg jag något som lyste. Jag ville se vad det var så jag gick mot det. När jag var framme såg jag någonting lite svagt i ett träd. Det var massa mossa på trädet så jag tog bort det. När jag hade tagit bort mossan såg jag en dörr. Den var svagt blå med många stenar på. Jag öppnade dörren försiktigt för jag ville inte att någon skulle se mig. För man kanske inte fick gå in dit. Men jag gick in ändå. Jag såg en vit strand med stenar och snäckor. Jag såg också ett turkost hav. Det glittrade i solskenet, det var jätte fint. Jag gick in och stängde dörren. Sanden var ganska varm. Jag kände på det turkosa vattnet. Det var ljummet och skönt. Jag gick i vattnet och doppade mig ända till knäna. Jag såg en blå delfin hoppa. Jag simmade lite längre ut och ropade på delfinen. Den kom till mig. Jag hoppade upp på delfinens rygg och den simmade snabbt iväg med mig. Den släppte av mig lite längre ut och den gjorde massa konster. Sedan hoppade jag upp på ryggen igen och då simmade delfinen till stranden. Jag hoppade av delfinen, gick upp till dörren och sedan gick jag ut. Jag tänkte det här måste vara en dröm.

Vendela

ag går in i den stora och mörka skogen för att jag har slagit vad med några kompisar om att jag skulle kunna gå så långt in som möjligt i skogen. Jag har en kamera i handen så de ska se hur långt in jag går. Kompisarna tycker att det ska bli roligt och spännande men jag tycker inte det. Jag tänker att det ska bli läskigt och att jag kanske kommer tappa bort mig eller att jag slår mig. Jag går och går så långt in jag kan med darrande steg tills jag kommer till en grotta inne i skogen. Inne i grottan så ser det mörkt och tyst ut. Jag råkar gå på en gren som knäcks. Jag hoppar till och springer in i grottan. Inne i grottan ser jag inget men då sätter jag på kamerablixten och då helt plötsligt så ser jag att det finns en dörr framför mig. Dörren ser väldigt gammal ut och hänger lite på snedden. Smidesjärnet var gammalt och rostigt. Jag försökte öppna dörren. Handtaget satt fast men till slut så fick jag upp det. När jag öppnade dörren så gnisslade den till. När jag kommer in så är allting dammigt och gammalt. Jag tänker att det bara är en gammal övergiven stuga inne i grottan. När jag kollar runt så märker jag att jag är i ett kök. Det enda ljuset kommer från en svag glödlampa som hänger i taket. Inne i köket så ser jag en kille stå där med mörkt hår, väldig smutsig och håliga kläder. Han har en kniv i handen och han vänder sig mot mig. Jag blir rädd och skriker till. Jag tappar kameran och springer där ifrån till mina kompisar. När jag kommer tillbaka så springer jag raka vägen hem.

Vera

Fantasi 채r konsten att se det som 채nnu inte finns. Piet Hein 1905-1996

Agnes, Andi, Axel L, Axel S, Conny; Ellinor, Kalle, Martin, Olivia, Theo, Vendela, Amina, Edvin, Lina, Matilda, Noah, Olga, Rasmus, Sebastian, Tuvalie, Vera

2015