L책ngt borta och n채ra Klass 6d Skarpatorpsskolan
Morfar En vanlig helg var jag och min storebror hemma, min mamma var hos min syster. Klockan var ungefär åtta. Mamma kom hem väldigt ledsen hon sa till mig och min storebror att sätta oss vid köksbordet. Mamma berättade att hennes faster hade ringt och berättat att min morfar hade gått bort under natten. Min storebror blev väldigt ledsen. Jag blev ledsen för min mamma och min storebror. Jag har nämligen aldrig träffat min morfar. Under månaderna som kom åkte min mamma till och från Luleå för att fixa begravning och morfars saker. I början av sommarlovet åkte jag, min mamma, min storebror och min storasyster till Luleå för att gå till min morfars begravning. När vi kom till flygplatsen så väntade vi där i en dryg timme. Sen kom min mammas faster och hennes man och hämtade oss. Vi fick bo i deras lägenhet medan dem bodde i deras andra hus. Vi var där i några dagar och gick runt i Luleå. När begravningen började kom en gammal gumma och sa till min storebror och storasyster att det var längesen dem träffade varandra. Och till mig sa hon att vi aldrig hade träffats. Jag tänkte nej det har vi inte. Jag frågade min storebror vem det var och han svarade att det var mormor. Efter begravningen åkte jag och min familj till min mammas fasters lägenhet och pratade. Jag fick träffa min mammas farmor och hennes släkt för första gången innan vi åkte tillbaka till Stockholm med tåg. Vi åkte till min mormor och såg hennes lägenhet. Där fick jag ett svensk tysk lexikon från 1945. Vi åkte tillbaka till Stockholm och hade en jätte rolig tåg resa.
Jonathan Nilsson Cullgert
Mitt ända minne av dig Var på din begravning Din första dag som pensionär Min första dag som morfarslös
Jonathan Nilsson Cullgert
Världens bästa present Jag minns som om det var igår. Då jag satt på min stol med mitt instrument i knät och inte kunde ett enda ackord. Jag minns när jag fick det. Min kompis kunde piano och jag ville också kunna spela ett instrument. På min sjuårsdag kom pappa in genom dörren med ett paket i handen. Jag hade ingen aning om vad det var i paketet. Pappa gav paketet till mig och sa ”Grattis på födelsedagen, här är din present. Jag hoppas du blir den bästa dragspelaren som det går.”. Efter det så fick jag min första dragspelslektion. Jag kommer ihåg den lektionen. Jag hade åkt bil till min nya dragspelslärare. När jag kommer fram hälsar han på mig glatt. Jag kommer ihåg att den lektionen var det svårt för mig att spela. Jag kunde nästan inte trycka på en basknapp. Men efter den lektionen rörde det sig framåt. Jag blev bättre och bättre. Första gången jag spelade till publik var då min dragspelslärare tog med mig till en spelning i Bagarmossen. Jag spelade på en liten scen utanför Bagarmossens kulturhus. Jag var jätte rädd och jag darrade jätte mycket i mina fingrar. Fast det gick bra. Efter det så har min dragspelslärare tagit med mig på massor av spelningar och det blir bara mer och mer publik för varje spelning som går. Det här minnet kommer jag bära med mig varje gång jag spelar på mitt dragspel. Det har gått 5 år sen dess. Det har hänt många saker under de här åren. Jag har till och med spelat i tv. Jag skulle aldrig kunna föreställa mig att det skulle gå så här långt. Och jag hoppas utvecklingen går längre. Så att jag kanske får sommarjobba på ett dragspelsläger.
Alma Nezirevic
Alma Nezirevic
Långt borta men nära
Mitt bästa minne från sommarlovet var när vi åkte på semester till Holland. Först åkte vi flygplan från Sverige till Polen. Jag var där ungefär två veckor. Sen åkte jag bil till Holland. I bilen så var det jag, min bror, pappa, pappas syster och pappas kompis. Vi tog också några kisspauser och så stannade vi vid Burger King två gånger. Det tog ungefär 14 timmar att åka. När jag kom fram till min pappas systers hus var det mörkt så jag gick sova. När jag vaknade så skulle vi till bassängen i centrum. Jag kommer ihåg att pappas syster köpte smurf glass till oss. Jag tycker det var den godaste glass någonsin. De hette smurf glass för att de var blå och så satt det godis som såg ut som en smurf på glassen. Vi tog bussen till centrum. När vi var framme så bytte jag mina kläder till badbyxor och så gick vi till bassängen. Det bästa minnet från bassängen var att jag åkte en jätte stor rutschkana. Det var en tunnel i rutschkanan och så kunde man välja olika effekter som t.ex. disco. En annan dag åkte vi till Amsterdam. Vi var vid kusten och så såg vi båtar åka. Sen åt vi pommes och kyckling. Det finns många restauranger i Amsterdam som de säljer mest pommes och kyckling.
Dawid Kopp Ostrowski
När vi gick på gatan hittade vi ett ställe där man kunde göra bilder med gamla Holländska kläder. Man tog på sig kläderna och träskor. Sen fick man välja en bakgrund. Vi valde en hamn med båtar och trähus. Sen fick man le och göra som de sa. Sen gjorde de bilden och så fick man ta med den hem. Jag har bilden kvar hemma. Jag tycker att det är världens godaste choklad och andra godis i Holland. Pappa och pappas syster brukade köpa godis till oss ganska ofta. Det var ett helt bord av godis. Det var jätte roligt och jag hoppas att vi åker där igen nästa år också. Det var långt borta men ändå nära i mitt hjärta.
Dawid Kopp Ostrowski
Långt borta men ändå nära
Min vän är snäll, en bra kompis, bra på fotboll. Han bor långt borta i ett annat land som heter Georgia. Han finns också nära för det finns Skype så han finns också ganska nära. Jag pratar inte så ofta med honom på Skype för hans tid är 3 timmar före oss och när han slutar skolan börjar vi i skolan. Jag lärde känna honom genom skolan vi blev bra vänner. Han var den av mina kompisar som bodde närmast och vi brukade vara med varandra på loven. Nu när han inte här så jag har ingen att vara med på loven.
Chas Utriainen
Chas Utriainen
Lång borta men nära Antonio, min morfar bodde i Ecuador och var 80 år. Min morfar var gammal och sjuk med njursvikt, och behövde dialys. Min morfar kunde inte andas utan syre. Min farbror hade ett företag i Sverige, och han behövde hjälp att jobba i hans företag. Min farbror ringde till min pappa i Ecuador och frågade om han kunde komma till Sverige. Min pappa sa ”Självklar med min familj”. Efter några månader kom min far till Sverige med min syster.10 månader senare, kunde min pappa ta oss till Sverige. På den tiden kände min morfar sig mycket dålig. Han var många veckor i sjukhuset, medan vi var tvungna att resa till Colombia, för att få visum för att resa till Sverige. När vi var i Colombia, stannade vi i ett hotell. En dag senare gick vi till ambassaden. Vi fick vänta 10 eller 20 minuter. En person ta kort och fingeravtryck till visum. När vi skulle resa till Sverige, var alla på flygplatsen och väntade på att vi skulle gå in till flygplanen. Innan tog vi många bilder med familjen och vänner. Jag var mycket ledsen att lämna alla framför allt min morfar. Jag var också glad att komma till ett nytt land. Vi kom till Sverige på vinter och jag kände mig mycket kall. Efter en vecka började skolan. Det var konstig att många barn går till skolan själva och det är ingen fara. Det finns i skolan många raster och allt är gratis till exempel: mat, böcker, pennor. I mitt land är det inte så. Jag gillar skolan för att den är vacker och ger mycket frihet. En vanlig dag ringde min mormor till min mamma och hon sa att min morfar dog. Först trodde jag inte att det var möjlig. Fast jag visste att detta skulle hända, men jag trodde aldrig att det var så snabb. Jag vet att jag aldrig kommer se honom igen. Han är lång borta , men jag vet att när jag är ledsen jag känner att han är med mig. Han var allt för mig. Jag älskar honom mycket.
Nicole Serrano Torres
Tan lejos pero muy cerca Antonio, mi abuelo vivía en Ecuador y tenía 80 años, mi abuelo estaba viejito y enfermo. Su enfermedad era insuficiencia renal. Mi madre con mi abuela tenían que hacerle las dialisis. Mi abuelo no podía respirar sin oxígeno. Mi tío tenía una empresa en Suecia, y él necesitaba ayuda para trabajar. Mi tio llamó a mi padre a Ecuador, y le dijo que él necesitaba su ayuda y le preguntó sí el podía venir a suecia. Mi padre respondió que sí ”pero obvio con la familia también”. Después de algunos meses mi papá vino a Suecia con mi segunda hermana. Diez meses después, mi papá nos pudo traer por reunificacion familiar, por eso, nosotros estamos aquí en Suecia.( toda la familia). En ese tiempo mi abuelo se puso muy mal, estubo muchas semanas en el hospital, mientras que nosotros viajabamos a Colombia, para recibir la visa para poder viajar a Suecia. Cuando fuimos a Colombia, nosotros nos hospedamos en un hotel. Un dia después fuimos a la embajada y esperamos de 10 a 20 minutos. Cuando nosotros entramos a la oficina estaba una persona que nos tomó una foto y las huellas digitales para la visa. Cuando llegó el da de viajar a Suecia, todos estabamos en el aeropuerto esperando el tiempo para entrar al avion, antes de eso nosotros nos tomamos muchas fotos con la familia y amigos,. Yo estaba muy triste de dejar a todos en especial a mi abuelo, pero tambien estaba contenta de conocer un nuevo país. Nosotros llegamos a Suecia en invierno y sentía mucho frio; una semana despues yo empezé la escuela. Para mi era muy extraño ver a muchos niños ir solos a la escuela y que no hubiera peligro. También hay en la escuela muchos recreos y todo era gratis por ejemplo: comida, libros y lápices etc. En mi país no es asi. Me gusta mucho la escuela porque es bonita y hay mucha libertad. Nicole Serrano Torres
Un día normal mi abuela llamó a mi madre y le dijo que mi abuelo había fallecido. Primeramente yo no lo podia creer. Yo sabia que esto iba a pasar, pero nunca pensé que fuera tan rápido. Yo sé que nunca lo volveré a ver otra vez. El está muy lejos. Pero yo sé que cuando estoy triste él viene y se queda conmigo y me cuida desde el cielo. El era todo para mi. Yo lo amo mucho.
Nicole Serrano Torres
Långt borta men nära
Långt borta kan vara något som ligger nära. Till exempel att flytta någon annanstans i Sverige det är nära till skillnad från om man skulle flytta till Japan eller till något land på andra sidan jorden. Långt borta men nära kan vara en person som har gått bort men den personen ligger så nära dig för att du älskar den personen. Långt borta men nära kan vara din födelsedag. Att du har fyllt år och det är nästan ett helt år innan man är ett år äldre igen. Eller att din kompis eller släktning reser bort och den flyger så långt bort men den är inte så länge borta. Eller att du vill köpa en tröja och du har inte tillräckligt med pengar. Men snart så får du pengar så du kan köpa tröjan som vill ha, då är du ju långt borta och nära samtidigt. Eller att du och din kusin bara träffas en månad om året och då kanske ni vill ha ett minne. Så på kvällen så tar ni ett kort med era händer som bildar ett hjärta i solnedgången. För er kan det betyda att ni är så nära varandra men det är så långt tid mellan varje gång ni träffas. Så långt borta men nära kan betyda andra saker för dig än vad det gör för någon annan.
Astrid Viera Johansson
Hästen Jag älskar hästar och har nästan alltid gjort. Enda sen jag kom till stallet för första gången har jag alltid gillat att komma till stallet och känna värmen och lukten. Jag åkte på ett ridläger när jag var 12 och det var så kul. Jag fick den finaste hästen och jag vet inte vad som gjorde att jag tyckte om den hästen så mycket men jag bara älskade hästen. Jag hade i början en häst som hette Sunshine och var fin men jag var så avundsjuk på henne som hade fått hästen som var jättefin och jag ville ha den hästen. Ledarna sa att jag flaxar lite för mycket med armarna när jag red på Sunshine och då fick jag en annan häst som hette Ramona. Hon skenade med mig två gånger så jag blev så rädd så jag ville aldrig rida henne igen. Men så fick jag en häst som jag verkligen gillade som var den jag ville ha från början. Lolipop, men jag ville jag kallade henne Loppan, och hon var alldeles för söt, jag älskar henne. Men hon kunde var lite sur i boxen men jag gilla henne ändå. Det var så tråkigt att lämna henne och jag saknar henne. Och om jag åker tillbaka till ridlägret så vill jag verkligen ha Loppan…… .. Men jag kommer antagligen vara för stor henne men jag älskar henne ändå och för all framtid. Det känns som om hon är så himla långt bort men ändå är hon så nära.
Astrid Viera Johansson
Astrid Viera Johansson
Min familj Min familj står mig nära Både när det är jobbigt Och när det går bra Men ändå kan det kännas Att det finns längre bort Än man tror
Min resa Jag skulle vilja åka till Japan Resa till Tokyo och se staden. Men jag bor i Sverige Jag kan inte åka till japan. Men jag drömmer om det
Andreas Chamia
Mitt första minne Det känns som om det hände för ett tag sen. Men ändå var det för flera år sen. Jag och min familj var på väg till skidbacken. Jag trodde att jag såg min pappa i backen. Det var inte min pappa utan bara någon med likadana kläder. De färgglada byxorna och den röda jackan lyste där i backen. Jag tittade fram i framsätet och där satt han. Min pappa där han satt och log. Jag har ett bra minne men allting kommer jag inte ihåg. Men vissa saker kommer jag ihåg och det här var det första jag minns.
Andreas Chamia
Någon jag saknar Jag kommer nästan inte ihåg när Charlie rymde. Det var när jag hade mina två katter Molly och Charlie. Jag var ganska liten när jag hade dom katterna. Charlie rymde och Molly var jättesjuk. Charlie rymde när jag var 3-4 år och Molly dog när jag var 5. Jag saknar dom för att dom var speciella. Molly gillade att bada hon gillade att bada både hemma i badkaret och i sjöar. Och innan Molly dog var hon bara och gömde sig vi avlivade henne för hennes eget bästa. Charlie var grå och några svarta fläckar och Molly hade svart päls och bruna fläckar. Charlie hade blå ögon och Molly hade bruna ögon.
Men jag har en katt nu som heter Santo. Jag fick honom när han var 3 vi fick honom från ett katthus. Vi fick gå dit tre gånger till huset för att kunna träffa och bestämma vilken katt vi skulle ha. Jag kommer ihåg att 1 katt fick vara utanför burarna i en dag. När vi kom var Santo utanför buren. Han hatade en katt som hette Bertil. Bertil var en ganska så tjock men gullig katt, jag tyckte synd om han fast jag gillade Santo. Santo var jättestark och kaxig. Santo har svart päls och gula lysande ögon och Bertil var grå och tjock. Sen bestämde vi att vi skulle ha Santo.
Dante Deltér
Dante DeltĂŠr
Ett känsligt äventyr Det var en helt normal måndag under sommarlovet. Jag hade precis vaknat och kände mig jättepigg. Jag gick upp och började gäspa och sträcka på mig för att vakna helt. Efter jag gjorde det gick jag mot gardinen och drog upp den. Jag gick sedan mot spegeln för att kamma mig själv. Solen kom in och fick mitt bruna hår att glänsa i spegeln och mina gröna ögon märktes verkligen kombinerat med solen och spegeln. Jag börjar så småningom kamma mig själv. Det tog runt 30 minuter innan jag var klar fast det var synnerligen värt det eftersom mitt hår är trassligt normalt sätt. Jag börjar gå ner för trapporna för att skaffa frukost på vägen ner hittar jag en lapp där det står. ”Hej älskling mamma kommer inte hem förens ungefär klockan 6 idag det finns pyttipanna i frysen”. Hmm tänker jag hoppas hon håller den tiden sen så går jag till köket och börjar hälla upp några flingor. -Det är den med ganska mycket hallon som är min favorit, tänker jag. Efter jag ätit klart min frukost går jag tillbaka upp till mitt rum. Jag går upp för trapporna och in i mitt eget rum fast märker någonting annorlunda som gömmer sig i skuggorna det ser ut som ett dokument eller papper. Jag kommer närmare för att kolla vad det är. När jag kommer närmare ser jag att det är en tidning fast inte vilken tidning som helst en tidning från idag en väldigt märklig tidning. Jag vänder på den för att plötsligt märka att det står ”Idag hittades Amanda Willis död i sitt hus vid klockan 7 på morgonen”. Elias Karlsson
-Vänta är inte det min mormor? tänker jag. Gud vad kan ha hänt en sådan normal dag som kan ha orsakat någonting sådant här? Min röst blir svagare och sorgsnare för varje sekund jag tänker på händelsen. Jag visste inte hur jag skulle ta in allting utan att vara sorgsen. Jag försöker genast ringa mamma och försöka prata med henne utan att bryta ihop men när jag hittar telefonen så händer någonting plötsligt. Jag hör en lampa spricka jag känner mig genast förskräckt fast måste ändå samla mod för att kolla vad det är. Jag går mot min moders rum där jag hörde lampan spricka jag såg massa skuggor fast jag märkte ingen person i rummet. Jag var helt förskräckt att tänka på känslan att någon skulle kunna vara inne i mitt hus just nu. Så jag bestämde mig för att hämta min mobil och ringa polisen. Jag slår in numret så snabbt jag kan men… jag suckar av besvikelse när jag ser att min mobil inte har någon saldo. Jag vet inte hur jag ska behandla den här situationen. Jag antar att jag borde gå ut och skaffa hjälp från grannar. Jag börjar gå ner från trappan igen fast blir snabbt avbryten av fot steg jag hör i köket. Jag stoppar så jag kan höra bättre. Det slutade jag blir helt förskräckt och springer mot dörren jag tar tag i dörr hand taget fast plötsligt känner jag ett litet fast ont sting på min rygg.
Elias Karlsson
Min vision blir sämre jag kan knappt se och plötsligt så svimmar jag. När jag vaknar så ser jag 2 folk med täckta ansikten jag försökte få ut ord som vart är jag och vilka är ni. Fast jag fick inte ut ett ord rädslan kom till mig och jag kunde inte stötta bort den. Det kändes som om det fick ut alla tankar ut ur mitt huvud och aldrig lät mig ha kontroll. Det var en känsla som bara kan kännas en gång i livet tänkte jag. Jag hör dom folken med täckta ansikten säga okej det funkar för oss. Jag börjar tänka att det här är slutet på mitt äventyr eller till och med mitt liv. Min syn blir sämre och sämre jag kan knappt se längre. Mina ögon ser som om jag blundar helt mörkt helt instängd i… mörker. Den känslan kommer jag aldrig att glömma. Efter ett tag av att lyssna på folket som nog har kidnappat mig får jag tillräckligt min energi är slut jag svimmar direkt. När jag vaknar så kollar jag runt mig jag känner mig inte trött på något sätt nästan som om jag fick en väldig sömn. Jag tittar omkring mig och ser att jag är i…- mitt eget rum jag kan inte förstå att jag är tillbaka tänker jag. Jag ligger på min säng och ser solen glänsa in jag går upp och kollar runt mig. Jag hittar inte tidningen inte pappret från mamma heller. Jag hör ljud från köket och går genast ner för att kolla. Det är min min… mamma jag kan inte förstå vad jag ser var allt detta än dröm eller vad kan ha hänt var allt än dröm! Är jag galen?! Var mina ord smärta och skräck är den enda vägen att beskriva det jag gick igenom. Och sen dess har jag aldrig undrat om händelsen någonsin igen.
Elias Karlsson
Elias Karlsson
Min barndom Det var något som hände för tio år sen men det känns som om det var i går. Jag var bara två år gammal när det hände. Det var på sommaren vid Mac Donalds och solen sken. Min familj var med. Det var min mamma, min pappa, min syster och min bror. Det som hände var att min bror hade kokat varmt vatten med bönor. Och så hade jag trott att det var cola så drack jag det men jag spillde på mig så att jag brände mig. Och då åkte vi till ett sjukhus och så fick jag ha bandage. Jag kommer inte ihåg hur det kändes och så men min mamma har berättat att mitt skinn hade gått bort och jag har fortfarande ett brännmärke kvar på bröstkorgen.
Isabell Håkansson
Isabell H책kansson
Min Hund
Jag kommer ihåg när jag var liten att jag hade en hund som hette Osso, vilket betyder Björn på Spanska. Han var en blandning av fyra olika hundraser: Pitbull, Bulldogg, Rottweiler och Schäfer. Han var väldigt stor och stark, men inte särskilt snabb, för att han var så stor. Min pappa sa att han såg ut som ett lejon. En dag när jag skulle ut med min mamma och Osso då kom en man och ville något. Osso var väldigt överbeskyddande. Osso gick fram till mannen och började morra men mannen brydde sig inte om honom. Osso börja skälla och gå mot honom. Mannen la märke till Osso och gick sin väg. Jag kommer inte ihåg vad mannen ville, jag var 5 år då. Osso var ungefär lika lång som en dörr när han stod upp, jag kommer ihåg när jag var liten då lät han mig rida på honom. Osso var ljus-brun och hade många bröder/systrar. När jag var 7 år dog Osso av att han var för stor och hans hjärta kunde inte hantera en så stor kropp. Han dog hemma när jag var och handlade med min mamma.
Mauricio Silva Tello
Mauricio Silva Tello
Drömmen Jag drömmer om att bli DJ proffs eller fotbollsproffs. Om jag ska bli fotbolls-stjärna ska jag först träna mycket. Sedan ska jag fråga ett fotbollslag om jag får vara med i laget. När jag kommit med i laget ringer jag tränaren och frågar om jag kom med i laget eller ej. Om det inte går så söker jag bara efter en annan förening Om jag ska bli DJ måste jag lära mig göra musik. Jag ska bli bra på att remixa låtar. Sedan kan jag göra musik och remixa mina låtar. När jag kan det ska jag ringa ett bolag och då kan jag dem göra en skiva. Det var mina drömmar om min framtid.
Robbins Kaman
Robbins Kaman
Barndomsminnen
Det känns som att det var för några dagar sen. Jag kommer ihåg att när vi kom till hotellet så var det första min syster gjorde var att hoppa i polen. Vi gick upp och packade upp våra väskor och sen gick vi till stranden. Stranden var väldigt fin tyckte jag. Den hade två berg som gick ner i vattnet bredvid den. Jag kommer ihåg en dag när vi skulle till stranden så simmade jag ut lite längre en jag hade gjort innan. Då blev jag bränd av en manet! Det gjorde väldigt ont. Jag blev bränd på högra benet. Som tur så hade jag en sån där flytande matta som man solar på så att jag kunde simma in igen. Det känns som att det var för ett par dagar sen även fast det var 4 år sen.
Viktor Löfgren
Viktor Lรถfgren
Semestern
Idag har det gått fem dagar sen vi kom hem från Babylon Warwick Hotell i Irak. Jag hade det så tråkigt där. Jag önskade att semestern skulle ta slut efter att vi hade varit där i två dagar så att jag kunde åka tillbaks hem till Göteborg där jag kunde träffa mina vänner. För där så fanns det inga barn i min ålder i alla fall inga som kunde prata svenska eller engelska. Det var den värsta semestern jag hade varit med om. Min syster och min mamma var så nöjda med semestern för att de hade fått träffa nya vänner. Pappa jobbade med sitt vetenskapliga projekt i ett annat hotell där i Bagdad. Men allt förändrades när jag träffade Ahmed på festen som personalen hade ordnat på hotellet. Det var då jag fick min utländska kompis Ahmed. Han är tolv år och skulle fylla tretton år tre veckor före mig. Ahmed bor i Bagdad med sin mamma, pappa och sina tvillingbröder de bodde i hotellet därför att de skulle vila ut sig från all stress familjen hade. Ahmed tycker att det är viktigt med studierna för att han vill bli en arkeolog när han avslutar studierna. Han tycker också om att klättra och han klättrar ofta i Bagdads bästa klätterställe. Hans favorit sport är fotboll. Jag och Ahmed tyckte att festen som personalen hade ordnade var magisk för att de hade musik, marshmallows, chips, läsk, godis, kakor och bullar. Alla barnen dansade och dansgolvet började röra på sig. Det var en kväll fylld av glädje och kärlek. Det hölls olika tävlingar och det roligast av allt var limbon jag och Ahmed var inte så särskilt bra på limbo.
Bienvenue Kulaluka
Efter den dagen festen höll hus så lekte jag med Ahmed varje dag utom den dagen då jag åkte hem. Ahmed åkte också hem samma dag som oss. Jag har fått hans namn på skype och hans telefonnummer. Jag har inte träffat honom sen den dagen vi lämnade hotellet. Men vi har haft kontakt med varandra. Vi skypade sen på kvällen då jag kom hem. Jag är väldigt orolig för honom därför att jag hade hört att det var en terrorist dåd i Bagdad där han bor. Den dagen vi åkte hem så lovade han att de skulle besöka oss här i Sverige jag hoppas att han håller sitt löfte. På kvällen så ringer mamma på jobbet och berättar vad som har hänt med Ahmed och hans familj. Mamma berättar steg för steg och för varje ord hon säger så kommer det tårar ur mina ögon. Mamma säger att Ahmeds familj har flytt till ett flyktingsläger i Arbil i Irak. Ahmed blev allvarlig skadad han bröt handen och blev sårad över hela ansiktet mamma lovade att skicka pengar till dem för att Ahmed ska få vård. Jag kunde inte sova efter allt som hade hänt jag kände mig tvungen att hjälpa Ahmed på ett sätt. På morgonen vid klockan nio så åkte jag och min mamma till Iraks ambassadör för att skriva några uppgifter om Ahmeds familj mamma. En gubbe med röd kostym och glasögon tog emot oss han hette Johan och han och mamma pratade i ett litet rum och mamma behövde fylla i några uppgifter på ett blått papper. När mamma kom ut såg hon glad och nöjd ut. I bilen säger mamma att hon har skickat pengar till Ahmeds familj och att de ska få bo i ett hotell tills allt lugnar sig. Jag öppnar munnen och frågar: vad händer med Ahmed. Han ska få åka till ett sjukhus i England där han får de vård han behöver.
Bienvenue Kulaluka
Bienvenue Kulaluka
Hej! Vi är klass 6d på Skarpatorpsskolan i Skarpnäck. Vi har under en vecka arbetat med temat ”Långt borta och nära”. Vi har skrivit texter och ritat bilder till våra texter. Texterna är långa, korta, allvarliga, personliga, modiga och alla väldigt läsvärda. Resultatet kan ni få se i denna bok. Vi hoppas att du som läser boken tycker om den.
Skarpnäck 2015