Solhems222ngens skola 4d mitt stockholmpdf by KUL1415

Mitt Stockholm

Klass 4D

Solhems채ngens skola

2015

Mitt Stockholm I klass 4D har vi arbetat med det här bokprojektet i svenskan och slöjden under våren 2015. Vi har skrivit texter utifrån några underteman som varit “envishet och mod”, “gränser” samt “långt borta och nära”. Mobbning har varit ett ämne som engagerade och inspirerade många i klassen. Flera har därför valt att skriva fiktiva texter om någon som utsätts för mobbning och hur man kan göra för att bryta mobbningen. I slöjden har vi gestaltat våra texter och gjort insekter.

Eva Fallenius, 16 april 2015

“Adams dikt” av Adam Baggström Idag så blir det tacos, men inga natchos. Natchos är gott som skolan tar bort. I går innan träningen åt jag mycket näring. Imorgon så blir det fest, hoppas den blir bäst, de serverar mat och kanske läsk. På lördag blir det Melodifestivalen egentligen är det finalen. Min kompis ska dit, det ligger i Friends, han har biljetter till lillebror och pappa Spens. Och sen är det söndag igen.

Abel Berhane

“Silversvärdet” av Abel Berhane För länge sen fanns det en pojke som hete Tomas. Han var 10 år. Han bodde med sin mamma. Hans pappa dog i ett krig. En dag när Tomas var ute på stranden med sina kompisar hörde han en konstig röst som sa: “Kom och ta mig, använd mig”. Tomas hörde rösten och gick till grottan som han hörde rösten från. I grottan såg Tomas ett silversvärd. När han tog upp det så hörde han rösten igen: ”Jag är magisk”. Tomas blev rädd men han tog svärdet med sig ändå. När det blev kväll tog Tomas upp svärdet. Han tyckte att silversvärdet var så snyggt. När han svingade svärdet så började det glöda. När Tomas sov drömde han att ägaren av silversvärdet kom och sa “det är mitt svärd” och ägaren var ett stort, hårigt monster. Nästa morgon gick Tomas till grottan, men drömmen var sann. Monstret vaknade och sa: “ge mig mitt svärd”. Tomas sprang iväg och gömde sig. Han sa till svärdet att det skulle använda sin magi. När han sa det fick han en dräkt av silver. Han sprang till monstret och började slåss. Han besegrade monstret, men svärdets magi tog slut. Tomas var ändå glad för att han behöll svärdet.

“Tiofoting” av Oscar Billstam

Oscar Billstam

“Jag och mitt liv” av Julia Björklund Alvin -Jag vägrar att gå till skolan! skriker jag. -Men du måste, säger mamma. Varje gång jag går förbi honom så skrattar han åt mig. Varje gång jag går förbi honom så hånar han mig. Varje gång jag tittar på honom så blir jag slagen. STRUNTA I DET Det är första texten i min dagbok. Jag förstår att jag blir mobbad men kan inte berätta om det. -När jag var liten så älskade jag skolan. Jag var bäst i klassen för att jag ville gå till skolan, säger mamma. Mamma tror att det är för att jag inte gillar att gå, men hon fattar inte vad som händer. -Ja ja, jag förstår, säger jag. Okej, jag går till skolan idag, men bara idag. Inte imorgon, inte i övermorgon, INTE någon dag. Förstått!? -Okej, bara idag … Men är du säker på det? -Ja, jag är det. Fattar hon inte vad som händer!? Hallå! När jag kommer till skolan står han där. Alvin. Han som mobbar mig. Nu ska jag vara modig. -Hallå snubben! skriker jag. - Jag är här för att säga stopp! jag vill inte att du mobbar mig något mer! -Oooohh! skriker hans kompisar. -O…O…Okej, säger Alvin. - Jag slutar. Det visade sig att han var rädd för mig egentligen. Fett coolt! När jag kommer hem är jag nöjd. -Mamma, jag går till skolan imorgon också. Mamma ler.

Julia Bjรถrklund

”Armins resa i Spånga IS” av Armin Edhemovic När jag var sju år började jag spela fotboll i Spånga IS. När jag fyllde nio år så spelade vi i en cup som heter Höstpokalen, där vi kom på tredje plats av 60 lag. Vi mötte en klasskompis som heter Williams lag, vi vann över dem på straffar med 4-3. Det var en nervös match. Vi vann en pokal. Jag har kompisar i Spånga och vi brukar träffas på lördagar och söndagar och spela fotboll på Nälsta. De heter Oscar, Max ,Filip, Alfons och Fabian. Jag har träning på onsdagar och lördagar med Spånga IS. När jag spelade en match så vann vi med 4-1. Jag gjorde ett mål och det var kul.

“Fluga” av Axel Ekblom

“I love my family” av Elin Florizoone Jag heter Molly och är 16 år. Jag har en lillasyster. Hon heter Lisa men jag kallar henne för Lillan. Hon är jättejobbig. Jag vill inte att hon ska komma till skolan igen, för förra gången hoppade hon på mig så jag ramlade. Alla skrattade åt mig. Men nu måste jag gå till skolan. Jag är ganska ny i den här skolan. Jag har inte riktigt fått någon kompis. Alla de andra tjejerna är så fina, coola och glamorösa, särskilt Filipa. Plötsligt ringde min telefon. Det var mamma. Hon sa: -Har du slutat? Lisa har ramlat från lekstugan och har fått en rejäl hjärnskakning och brutit armen. Vi är på sjukhuset. Adressen är Liljegatan 9a. -Ja, jag har slutat. Jag kommer så fort jag kan. Hejdå mamma, sa jag. Jag måste skynda mig, hon är ju trots allt min syster. Jag skyndade mig till busshållsplatsen. Jag satte mig på bussen och kände mig jättestressad. -Nästa stop, Liljegatan. Jag sprang så fort jag kunde till sjukhuset. Jag blev äntligen lugn när jag såg Lillan. Det såg väldigt läskigt ut när hon hade på sig en syrgasmask. Hon låg på sjukhuset i en vecka. För att vara ärlig så saknade jag henne och de tidiga morgnarna. En vecka senare kom hon tillbaka och hade bandage runt armen. Även om hon såg skadad ut så mådde hon mycket bättre.

“Best friends” av Elin Fornstedt Jag heter Sofia. Jag är 17 år och detta är min första sida i min dagbok. Kära dagbok. I morgon fyller jag 18 år och jag önskar mig bara en ny telefon för jag har en gammal knapptelefon som är typ 100 år gammal, så därför skrattar alla åt mig. På min födelsedag vaknar jag och väntar på att mamma och pappa ska komma och ge mig presenter. När de kommer så har de bara ett litet paket och det kan inte vara en mobil. Jag öppnar paketet och ser vad det är. Ett kort där det står: “Hej! Sofia Vi har en överraskning till dig. Vi ska åka till stan och köpa en sak till dig. Du får se vad det är när vi är framme. Klä på dig så åker vi.” Vi åker förbi en massa affärer och jag hoppas hela tiden att vi inte ska stanna på något annat ställe än en mobilaffär. Vi går till en affär där det är mobiler i skyltfönstret. Vi gick in och jag fick välja vilken mobil jag ville! Jag valde inte en knappmobil utan en iphone 6 plus. Det här är världens bästa födelsedag!

“Mobbning i skolan” av Emilia Göthman-Slama Varje gång jag går till skolan har jag en klump i magen. Jag brukar låtsas att jag är sjuk, men det brukar inte alltid funka. Mina klasskompisar MOBBAR mig för hur jag ser ut. Jag vågar inte gå till skolan längre. Varje gång jag kommer hem går jag upp till mitt rum och gråter. Det gör så ont. De DRÄNKER mitt huvud i toaletten för att de vill ha mina lunchpengar. Om jag inte ger dem pengarna så fortsätter de. Men en dag så såg någon det. Jag kände lättnad och undrade om han kunde göra något åt det. Det gjorde han. Han sa verkligen till mobbarna och mobbarna slutade. Jag tackade honom minst tusen gånger. Nu äter vi lunch tillsammans varje dag. Han är den enda som har fått mig att veta att jag har en äkta vän. Nu har jag också berättat för min mamma om vad som hade hänt i skolan. Hon undrade varför jag inte hade berättat om det här förut. Jag sa bara att jag inte hade berättat för någon. Men nu är allt över.

“Flytten” av Liv Jacobson Jag var på skolan och plötsligt ringde mobilen. Det var pappa som sa att vi skulle flytta. Jag visste inte riktigt vad jag skulle säga, vi hade ju letat så länge men inte hittat något bra hus. Jag hade inte velat följa med på visningar, för vi letade och letade fast vi hittade ju aldrig något bra. Jag visste inte hur det såg ut, vart det låg, eller vilket rum jag skulle få, eller om jag skulle få dela rum med min lillasyster. Det blev alldeles tyst i luren. Varken jag eller pappa sa något. Sen la jag på. Jag gick hem från skolan och när jag kom hem var pappa där. Vi pratade mer om flytten. Jag skulle inte få gå i samma skola. Jag skulle få flytta 53 mil bort. Tänk om jag inte skulle få några nya kompisar! Alla andra sov. Jag gick upp. Det var lördag. Jag började packa och rensa. Jag hittade min gamla glasdjurssamling som jag hade haft när jag var sex år. Den hade jag helt glömt bort! Den skulle jag nog spara, för den var ju fin. Jag kunde ha den i min nya bokhylla som jag skulle få.

“Sture och hammaren” av Christoffer Jakobsson Lindahl Sture lekte I sitt rum med sin hammare. Det var hans favoritleksak och han lekte med den hela tiden. I morgon fyller han år och ska börja in en ny skola men han längtar inte dit, för han vill bara leka med sin hammare. På mogonen väcker hans mamma honom med en stor rund tårta, men Sture blir arg och säger att tårtan borde ha varit i hammarform. Då säger hans mamma: “fy, så gör inte åttaåringar”. När de kommer till skolan vill ingen leka med honom, killarna för att han inte gillar dataspel och tjejerna för att de tycker att han är ful. När han kommer hem tar han fram och kramar Ankfjärt (sin hammare). Nästa dag I skolan blir han hela tiden kallad för fjantnisse. Tredje dagen knuffar de på honom men en liten kille vill inte vara med på att putta. Sture och killen (Stig) blev vänner och Sture lekte mer med honom än med sin hammare. De lekte mest kurragömma och därför mobbade de andra Stig också, men nu började Sture och Stig att komma på ett sätt att få de andra att sluta mobba dem. Så de pratade med sin lärare och hon hjälpte dem. Kristin, (deras lärare), Sture och Stig gick och pratade med mobbarna och så slutade alla att mobba en vecka efter.

“Blodet droppar” av Leopold Johansson Det var en gammal dam som bodde i ett hus. Det hon inte visste var att det var ett hemsökt hus. Hon har inte märkt det förrän nu. Hela historien börjar med att en gammal man bodde där för ett dussin år sen. Det var en ande som gjorde honom galen. Dörrar smällde, fönster öppnades och han kunde inte sova. Sen när han fick mod att sova så drömde han en mardröm. När det blev morgon så hittades han hängd i skogen. Och nu har det drabbat damen. När hon går och lägger sig så känner hon hans närvaro och hon klarar inte mycket av det som händer nu henne. När hon låg och sov så knackade det på dörren. Hon öppnade den och det var en gubbe och inte vilken gubbe som helst utan det var den hängde.

“Sixten” av Adam Klinterhäll

Emma Kolar

“Mobbning i Stockholm” av Emma Kolar Jag vill inte gå till skolan för att jag känner mig utanför och retad. Då får jag ont i magen. Jag brukar säga till min lärare att jag inte mår bra och att jag vill gå hem och vila, men hon säger att jag fortfarande kan vara i skolan. Mina föräldrar tror inte på mig och då känner jag mig ledsen. Jag vill ha vänner, några jag kan bjuda på mitt kalas och leka med utan att jag blir retad. Det är min DRÖM. Min mamma träffade en flicka som inte heller hade någon vän. Jag och hon gick i samma klass. Vi blev bästisar och sen så fick vi fler vänner för varje dag. När jag hade kalas kom hela klassen och vi hade jättekul.

“Mobbning i Stockholm” av Moa Lagerhorn Kära dagbok, jag har lekt med min kompis ända sen i förskoleklassen och nu går jag i trean. Veronika har börjat leka med en annan och jag är så ledsen. När jag försöker leka med Veronika så viskar Lisa till henne vad hon ska säga som är “nej”. Varje gång jag kommer fram till Veronika springer Lisa fram till henne för att höra vad jag säger, så jag kan aldig få vara med henne! Jag börjar leka med någon annan i stället. Jag börjar känna att det är något fel på mig, men vad är det? Jag blir bara ledsnare och ledsnare. Varje dag tänker jag att det är säkert något fel på mig. Den nya personen jag leker med säger att det inte är något fel på mig och jag försöker tro på henne! Jag vågar inte berätta för någon om det här, för tänk om de inte tror på mig. Till slut ignorerade jag bara Veronika och Lisa. Ett år har gått. Lisa har börjat i en ny skola och jag leker med den nya kompisen och Veronika. Veronika har berättat för mig att hon ville leka med mig fast Lisa hade hotat med att hon inte skulle vara hennes vän då, och att hon inte skulle leka med henne. Men nu är jag, Veronika och den nya kompisen BÄSTA vänner!!!! Den här historien är påhittad.

“Gränser” av Malte Lindblom Mobbning kan ge stora konsekvenser. Vissa barn tar livet av sig. Både barn och vuxna mobbar. Det finns tyst mobbning och internetmobbning. Allt är lika hemskt. Alla borde vara mot mobbning. Ingen ska behöva vara utsatt för mobbning. Men det man ska tänka på är att mobbaren oftast har det jobbigt hemma. Men inte för mycket så att man inte går över på mobbarens sida. Mobbning är faktiskt fel. Om man vågar tycker jag, Malte Lindblom, att man ska säga åt en lärare eller en vuxen eller föräldrar. Om dom inte lyssnar vänd dig till Friends. Jag har sett äkta mobbning, tro mig det är hemskt. Om ni ser det tycker jag att ni ska kontakta polisen om det inte finns en vuxen i närheten.

”Den lilla mästerkatten” av Karl Mellberg Det var en gång en liten katt som kallades Mästerjunior. Han bodde vid hamnen. En dag kom ett underligt skepp. Besättningen var högljudda och fula. Katten var nyfiken och gick ombord på skeppet. Väl ombord gick han upp i masten för att titta på flaggan, för han var närsynt. När han kom upp ville han se tecknet på flaggan, men det blåste så mycket att han behövde gripa tag i flaggan för att inte blåsa iväg. Det blåste ganska mycket nu… Väldigt blåsigt… FÖR blåsigt. Mästerjunior kollade ut över hamnen, eller vänta…Var är hamnen? Skeppet hade seglat iväg utan att han märkt något! Plötsligt hörde han någon som kom klättrande i masten. Mästerjunior vände sig blixtsnabbt om och där stod en stor man. Mannen sa: ”Vad gör du? Är du en fripassagerare? Jag tar dig till kapten!” Mannen kom fram till Mästerjunior, men innan han hann göra något hade Mästerjunior sprungit bakom honom och bitit honom i benet. ”Aaoooo!” skrek mannen. Nu förstod Mästerjunior att det var ett piratskepp! Den lilla katten klättrade ner för masten och gjorde sig redo för fight. En massa pirater kom, men katten såg så söt ut så dom svimma. Men inte kaptenen. Han drog sitt svärd och sa: ”en garde!” Katten tog ett svärd från en pirat och började gå mot kaptenen. Kaptenen gick till attack men slog i luften för katten hade sprungit runt honom och KÖRDE IN DEN I HONOM!!! Sen seglade katten hem.

”Cupen” av William Neiderstam Jag ska gå till träningen. Jag går med pappa. Vi tränar hårt inför cupen. Men vi tränar två gånger på vintern, en fys och en vanlig träning. Men på sommaren kör vi hårt och då har vi fyra träningar. Vi ska träna en månad nu tills det är cup. Nästa dag är det träning igen, fys faktist. Först cyklar jag till skolan sen till fysen. Där springer vi i en timme. Upp och ner, upp och ner, hela tiden. Sen går jag hem och vilar. Nu en månad senare är det cup! Vi (BP alltså) ska möta HSK. Vi startar. Men då märkte vi det. De var jättedåliga. Det bara rullade in mål varje minut. Så BP vann! Vi gick vidare. Då skulle vi möta AIK. Det kommer bli en tuff match. När vi mötte dem så gjorde först de mål. Men sen kom jag i slutet av matchen och gjorde mål och det blev straffar. Vi vann på tillväxttid. Nu var det bara Spånga kvar. De var helt okej. De gjorde första målet. Sen kom en i mitt lag som heter Axel och gjorde mål! Det var en minut kvar, det stog fortfarande 1-1, så fick de straff. Han sköt och målvakten räddade. Det blev omstraff. Han som sköt missade. Man tänkte hahaha, men sa det inte. Det blev övertid. Men vi gjorde ändå inte mål. Så det blev straffar. De började. Oscar i andra laget gjorde mål. Nateo i vårt lag missade. 1-0. Omar i andra laget missade. Allan i vårt lag gjorde mål. Det vart 1-1. Det fortsatte ända tills det blev 6-5 till dem. Vi behövde mål. Lucas missade. Jättemånga i vårt lag började att gråta. Men inte jag eller Lucas. Vi vann inte cupen, synd. “Ja, men nästa gång vinner vi”, sade jag så positivt jag kunde. Men alla bara grät. Jag tänkte: gråt inte. Jag var ledsen men jag visade det inte. Nu är det bara att vänta till nästa cup. Den ska vi vinna.

”Min historia” av Alfons Nordin Jag föddes lite trassligt. Jag ville stanna i mammas mage. Vet inte varför, eftersom jag var nyfödd. Jag började mitt liv i Gröndal. Där lärde jag mig att gå. Tre år senare fick jag en lillasyster. Hon hette Siv, och så var jag hennes storebror. Sen flyttade vi till Spånga. Vi bodde på våning ett. Jag älskade min snuttefilt Bamse som jag fortfarande älskar och sover med. Jag började på dagis och började att få kompisar. Sen fick jag en till lillasyster. Hon hette Ingrid, men jag ville att hon skulle heta Doris. Vi köpte en ny bil för att vi skulle få plats 5 personer i bilen. Vi köpte också en ny lägenhet. Nu var jag sex år. Jag började ta leksaker från mina kompisar, men jag slutade med det när jag var sju år. Jag började gilla fotboll och jag började i Spånga IS. Först var jag sämst men sommaren 2014 så blev jag grym. Jag tränar fotboll varje dag, min dröm är att bli fotbolllsproffs och jag är säker på att jag kommer att bli det eftersom jag tränar varje dag. Jag tränar i snitt 2 timmar om dagen.

”Mobbning!” av Olivia Rislund Kära dagbok, i år har det varit väldigt jobbigt. Vi tar det från början. Allt började med att jag skulle flytta till en ny stad. Jag såg inte fram emot det, men alla måste ju testa nya saker. Jag måste se det positivt, jag kanske kommer att gilla det här. Men nu ska jag packa allting. Jag fick I alla fall ett fint rum. I morgon börjar skolan, pirrigt. Hoppas jag får en kompis. Nu är jag snart framme vid skolan. När jag kom dit skrattade alla, jag fattade inte, hade jag något i ansiktet eller något. Men jag brydde mig inte så mycket. Jag gick till lektionen. Det var lite svårt, men jag tror att det går bra för mig i skolarbetet. När lektionen var klar så skulle jag dricka från kranen, då kom två tjejer och tryckte ner mig i vattnet. Jag hann inte se vilka de var och alla de andra skrattade åt mig. Jag kände en klump i magen. Det kändes som att allt skulle bli värre. När jag kom hem undrade mamma vad som hade hänt. Jag ljög och sa att det hade varit så varmt så jag hade svalkat mig lite. Vilken tur, hon trodde på mig. Jag vill inte gå till skolan i morgon. Nästa dag gick jag upp tidigt och gjorde min speciella fäjkspya. Sen gick jag till mamma och hade spyan i munnen och låtsades att spy framför henne. Vilken tur att hon är så lättlurad. Nu visste jag att jag inte kunde göra så varje dag. Det betyder att jag måste bli mobbad varje dag och jag är ju inte “sjuk”. Livet är så jobbigt och jag vill bara stanna i min säng tills jag dör och aldrig mer gå till skolan. Det finns vissa som har det bästa livet man kan ha, de är populära och blir inte mobbade, och blir bjudna på allas fester. Önskar att jag var den personen, men det känns som att de har det också lite jobbigt ibland. Vem vet förutom de själva. Men jag har ett annat problem: MOBBARNA. Jag får stå ut med det.

Nu är jag tillbaka i skolan. Jag gömde mig lite försiktigt. Men sådan tur har inte jag, de tog mig i tröjan och kastade mig ner på marken, sen började de sparka på mig. Jag tänkte: varför händer det här mig? Sen ringde det in, då lämnade de mig i fred. Jag sprang upp till klassrumet. Det var skönt att ingen av mobbarna var där. Varje dag gjorde de något emot mig. Jag var trött på det. Jag tänkte stå på mig nästa gång de kom. I dag ska jag stå på mig emot mobbarna, säga emot. Innerst inne vill jag inte göra det, men jag är trött på dem. Nu var jag i skolan. De kom emot mig och sa: “vart ska du din lilla TÖNT?” Då sa jag: “bort med er”. Det kom som en chock. Sedan sa de: “ska du leka kaxig eller?” Då ångrade jag mig att jag sa så. Sedan kom en tjej och sa emot dem. Efter en stund kom en massa andra personer som sa: “varför går ni alltid på de små och inte de större?” Efter ett tag gick mobbarna. Jag kände mig mycket lättare nu. Efter den dagen hjälpte jag alla som blev mobbade eftersom jag visste hur det kändes. Men jag var aldrig för arg på mobbarna för de har ju säkert något skäl för att mobba andra, kanske de har det jobbigt hemma? Vem vet? Förutom de själva.

Olivia Rislund

Yaren Sentasci

”Äventyr i Drakmania” av Linnea Sunje Början. Jag har sett dem. Nu kommer du säkert tro att jag är galen eller nåt sånt, men jag har sett drakar. Nu ska jag berätta hur äventyren i Drakmania började… Det var en helt vanlig tisdag. Jag satt och läste min bok DRAKAR I ALLA STORLEKAR OCH FORMER. Plötsligt blinkade bilden på författaren till mig och klassrummet försvann och jag stod i en värld befolkad av drakar. Ja, så började äventyren i Drakmania.

Linnea Sunje

”Envisa gummibjörnar” av Oscar Tong Folk kan tycka att man är envis, men det betyder att man inte ska bry sig vad andra tycker. En dag satt Stephanie, som den här texten handlar om, och spelade dataspel. Stephanie var bra på att spela dataspel. Hon var faktiskt en av top fem. Medan hon spelade dataspel åt hon på sina hemmagjorda gummibjörnar. Stephanie kunde spela vilket dataspel som helst som nån satte framför henne. Men när hon spelade dataspel så hann hon inte att plugga till proven i skolan. Mitt på dag säger Stephanies mamma: -Det är snart dags för de internationella proven. Då sa Stephanie: -Men, det är en tävling den dagen! Man kan vinna 100,000000 kr! -Men Stephanie, om du inte pluggar inför provet… Så får du aldrig spela dataspel nån gång igen! Stephanies mamma drämde igen dörren av ilska. Stephanie spelade dataspel. Stephanie kastade sina hemmagjorda gummibjörnar i golvet, nåt hon aldrig skulle göra normalt. Näste dag gick hon till skolan och berättade för sinna vänner vad som har hänt. Därefter gick dom till sin klass och det var ännu jobbiggare för hennes mamma var hennes lärare.

Oscar Tong

”Mitt liv i Pakistan och i Sverige” av Rashail Binte Waqar Dag1: Jag har bott i Pakistan i hela mitt liv men pappa vill att vi ska flytta till Sverige. Jag vill inte åka till Sverige för då kommer jag förlora min familj. Min pappa blir arg när jag säger att jag inte vill åka till Sverige. Dag 2: Nu ska jag till skolan. Min skola heter Presentation convent girls school. I min skola är det bara tjejer som går, så därför är det roligt att gå i skolan. Jag gillar att gå i skolan men idag vill jag inte gå till skolan. För jag vill inte berätta om flytten för mina vänner. På morgonen kommer min pappa in i mitt rum och pratar om att vi ska flytta imorgon. Jag berättade att jag skulle flytta för mina kompisar och de blev arga och de ville inte prata med mig. Min pappa har förstört mitt liv och nu säger han att vi ska flytta. Dag 3: Just nu sitter jag i flygplanet och åker till Svergie. Tänk om ingen kommer att gilla mig och tänk om att jag kommer bli mobbad? Dag 4: Nu är jag framme. Pappa säger att jag ska kolla på min nya skola. Min nya skola var JÄTTEfin och JÄTTEstor. Min lärare hette Johanna och hon var snäll. Hon hjälpte mig att lära mig svenska och jag fick också en kompis som hette Moa. Moa var snäll och snygg. Jag började i två:an. Klassen var snälla mot mig och de ville leka med mig. Jag var jätteglad och stolt över min pappa. Jag har bestämt mig för att jag ska bo i Sverige för att jag trivs bra här och alla är snälla mot mig.

Rashail Binte Waqar

”Livet i dagboken” av Madeleine Voxby Kära dagbok, ni kanske visste att jag var den dära ni vet… NÖRDEN. Alltså motsatsen till de populära (läppstiftsberoende) tjejerna. Jag är alltså den som aldrig får kompisar och inte ens har något smink. Men jag ska ändra på det. Men ändå, jag kanske ska börja med vad som händer i livet, istället för att prata om hur mycket NÖRD jag är. Jag kommer att sakna mina (låtsas)kompisar, men nu så packar vi och jag sorterade alla mina kläder samtidigt. När jag var klar så hade jag inte några kläder kvar. Jag tänkte att jag kanske skulle åka och köpa, fast jag måste vänta tills vi har kommit fram till det nya stället, säger mamma. Hon säger alltid så. Så jag har inte fått gå och shoppa från kanske när jag var tre år! Men ändå, när vi skulle åka så började (min lillasyster) Lilly sjunga en sång som pappa kom på när han var liten och som heter Timtal. Den är lång. Jag sa sluta flera gånger, men då så började mamma och pappa också sjunga. Så pinigt… (Fast det var ingen där). De sjöng den om och om igen, tills vi var framme, tänk det var 3 timmar bort från vårt förra ställe och den sången är typ 1 minut! Alltså 180 min. När vi var framme så var klockan 10 och jag skulle gå och lägga mig. De hade bara en säng, så vi fick sova i samma säng. Det var jättetrångt. Nästa dag skulle jag gå till min nya skola. När jag gick in så kollade alla på mig. Då kom det 2 tjejer och knuffade mig in i mitt skåp och sprang därifrån. Sen så kom det en kille och frågade hur det gick och tog min hand och lyfte upp mig. Sen så ringde det in och jag behövde gå till lektionen. Varje gång jag svarade på frågorna som fröken sa, så skrattade alla. Det kändes som om jag bara ville DÖ. När jag kom hem så frågade pappa och mamma hur det var i skolan. Jag sa inget och bara sprang upp till mitt rum. Nästa dag skulle vi ha idrott och vi skulle dela upp oss i grupper. Jag blev med två tjejer. Den ena heter Rebecka och den andra Stina. De var jättesnälla och jag tror äntligen att jag får riktiga vänner. Efter idrotten frågade de om jag ville gå hem till någon av oss. Jag blev jätteglad och sa “varför inte”. Jag berättade om mitt liv och det ringde på dörren och då kom killen som hjälpte mig upp och frågade om jag var där. Efter det så var jag alltid i skolan och allting gick bra.

Madeleine Voxby