Hösten 2014 startades ett projektarbete med nyanlända ungdomar på Sprintgymnasiet. Syftet med projektet var att eleverna skulle ges möjlighet att uttrycka sig på ett estetiskt sätt och få utlopp för sina tankar och känslor. Via projektet har vi lyckats ta tillvara en del av elevernas upplevelser och erfarenheter. Den här boken är en del av projektet där ungdomarna delar med sig av sina upplevelser från sin resa till Sverige och mötet med Stockholm.
Alla
vi bär med oss olika minnen! Minnen
från barndomen, hemlandet, från flykten, från mötet med ett nytt land, ny kultur, nytt språk, nya människor. Alla dessa minnen och erfarenheter formar oss till människor. Minnen är mänskliga.
Aziza Ali
Jag möter Stockholm med min väska fylld av ett minne… Min syster och min mamma Jag och min lilla syster Merhawit som är ett år yngre än mig brukade leka mycket tillsammans när vi var små. Vi brukade spela fotboll och glaskulor ”balinga”. Jag lärde henne också att cykla, hon var svårlärd. Det tog lång tid för henne att lära sig cykla. Jag har tre andra systrar som jag tycker också om, men Merhawit har en mycket speciell plats i mitt hjärta. Jag älskar min kära syster. En annan person som också har en speciell plats i mitt hjärta är min älskade mamma. Hon tog hand om mig när jag var liten. Hon brukade bära mig med bärsele och mata mig som liten. Hon visade mig kärlek. Jag saknar henne mycket. Jag älskar min mamma. /Kiflom Mars 2015
Jag möter Stockholm med min väska fylld av ett minne… Resan från mitt land Gambia. När jag bodde i Gambia arbetade jag på en marknad. Under tiden jag arbetade sparade jag pengar för att sedan åka med en båt till Marocko. Resan kostade mig drygt 100 euro och tog fyra dagar. Min packning bestod av lite kläder, ett par byxor och en tröja. Med mig hade jag även vatten och lite bröd. När jag anlände i Marocko visiterade polisen mig och under tiden poliserna visiterade andra människor sprang jag och tio andra ifrån polisen och tog oss in i landet Marocko. Nu hade jag ingen mobil och jag sov ute på gatorna. Efter ett tag fick jag jobb som fåraherde. … Efter tre månader åkte jag vidare till Spanien. … /Boba Mars 2015
Jag möter Stockholm med min väska fylld av ett minne… En lek Jag och mina syskon brukade leka mycket tillsammans. Vi lekte ofta en lek som heter Adararas. Leken går ut på att man sätter sig i en ring och lekledaren ger order till ett av barnen. Om barnet lyder då blir det dennes tur att ge order, men om barnet inte lyder då måste barnet sitta i mitten av ringen. Alla som sitter runt barnet måste då slå barnet på ryggen. Jag minns tydligt min familj i Eritrea och hur vi brukade fira högtider tillsammans. Vi åt god mat och drack Coca Cola, Fanta, Sprite och ”Soa” som är en hembryggd dryck. Jag minns även tydligt min cykel. Min cykel var röd och jag brukade cykla till skolan och till min mormor. Jag minns också hur det var i Etiopien när jag var på flykt från Eritrea, jag var utan mat och dryck i två dagar. … /Tsige Mars 2015
Jag möter Stockholm med min väska fylld av ett minne… Min barndom När jag var liten bodde jag i Sudan. Jag hade ingen biologisk familj, men jag hade en fosterfamilj. Kvinnan i fosterfamiljen hette Ajash och tog hand om mig redan när jag var ett litet barn. Jag minns att Ajash var snäll mot mig. Jag var det enda barnet i familjen. Jag minns hur vi lagade mat tillsammans, städade, tvättade kläder och diskade. Ajash talade flera språk, tigrinja, amharinja och arabiska. Men med mig valde hon att tala på amharinja. Därför är mitt första språk idag amharinja. En dag för över två år sedan bestämde jag mig för att själv lämna Sudan. Jag hade ingen aning om vart jag ville. På vägen träffade jag någon som hjälpte mig med att resa till Libyen. I Libyen stannade jag i ett flyktingläger i åtta månader. Därefter betalades en båtresa för mig till Italien. Från Italien tog jag mig upp genom Europa med tåg till Sverige. Nu är jag i Sverige. Jag vet inte hur det kommer bli för mig, om jag får stanna här. Jag hoppas att jag får ett bra liv i Sverige eller någon annanstans. / Alem
Mars 2015
Jag möter Stockholm med min väska fylld av ett minne… Regnet Jag minns Somalia. Jag minns träden, skogen och blommorna. Under somrarna brukade det regna mycket, det tyckte jag var skönt. Jag och mina kompisar gillade regnet, vi brukade gå ut för att leka i regnet. Vi spelade fotboll på den leriga fotbollsplanen. Om någon ramlade på leran brukade vi skratta mycket åt det.
I Somalia hade vi många djur. Vi hade kor, får och kameler. Jag och min kusin brukade ta kamelerna på bete, det var en svår uppgift men rolig. Jag minns att vi drack kamelmjölk efter att de hade mjölkats. Det smakade väldigt gott. /Ridwan
Mars 2014
Jag möter Stockholm med min väska fylld av ett minne… Mina sandaler Jag minns att jag bar en väska som innehöll några kläder, bröd, lite pengar, vatten och medicin. Jag och några bekanta gav oss iväg från vår stad en tidig morgon. Vår resa var till fots. Efter att vi hade gått en bit gick mina sandaler sönder. Detta var inte bra eftersom vägen var full av stenar och vassa stickor. Jag tog en tygbit och lagade mina sandaler. Sandalerna höll inte länge, mina fötter var blodiga och såriga. Jag hade väldigt ont. När vi kom fram till gränsen fick några soldater syn på oss och började skjuta mot oss. Vi sprang bort så fort vi kunde. Jag hamnade långt bak eftersom mina fötter värkte. Vi lyckades komma över gränsen till landet Sudan. Där möttes vi av några snälla människor som tog emot hos hemma hos dem. Vi fick tvätta fötterna, vila och äta lite mat. Vi stannade där i en vecka. Sedan fortsatte vi vidare och kom fram till en flyktingförläggning. Vi stannade där i en vecka och fortsatte vidare till Khartoum, där stannade vi i fem dagar. Efter det åkte vi vidare till Libyen. … Innan flykten hade jag precis påbörjat en frisörutbildning. I framtiden vill jag studera vidare och arbeta som frisör. Det tycker jag är roligt. /Yowhana
Mars 2015
Jag möter Stockholm med min väska fylld av ett minne… Min flickvän Jag bodde tillsammans med min flickvän i Sudan. Hon var snäll och hon var ganska lång. Hon var vacker med långt hår och vackra ögon. Hon var snäll som jungfru Maria. … /Tedros
Mars 2015
Jag möter Stockholm med min väska fylld av ett minne… Min barndom När jag var liten lekte jag med mina kompisar. Vi brukade simma, hoppa hopprep och fira högtider tillsammans. Vi brukade också sjunga, dansa, skoja med varandra och gå till skolan tillsammans. Min familj brukade skicka mig och min kompis på ärende då brukade vi dröja länge ute på ödemarken. Vi stannade där och lekte mycket tills det blev mörkt. Vi brukade glömma att återvända hem i tid. När det blev mörk blev vi ofta rädda och började skrika och springa hemåt så fort vi kunde. Jag och min kompis lekte och brukade låtsas att stenarna var telefoner. Vi låtsades ringa till varandra och prata med varandra. Vi pratade om framtiden och låtsades att en av oss hade åkt utomlands och den andra hade gift sig och fått barn. Den leken var rolig tyckte vi. I framtiden vill jag studera vidare och få ett bra yrke. Jag vill vara självständig och klara mig på egen hand. Jag vill också hjälpa min familj. /Shewit
Mars 2015
I meet Stockholm with my bag full of a memories My friends and my grandmother I remember my friends in Gambia. I and my friends used to study together and meet after school during the weekends. We used to talk about feature and loughed. We also used to go out and shop togethere. I remember my family, my grandmother and my cousins. My grandmother was kind and beautifull. She used to narrate stories about her when she was young. She tell us how she worked with agriculture when she was young. She also used to tell us about Gambian historiy. My grnadmothers name is Manyima. I miss her so much. I traveled to Sweden in june 2014. I packed up my clothes, family pictures, the Quran and my passport in my travelbag. I left a few things that I could not bring with me. It was difficult to left my freinds and family members in Gambia. We were four in my family which traveled togethere to Sweden. We were so much happy. I was sorry to left my freinds. /Awa
Jag möter Stockholm med min väska fylld av ett minne… Mina kompisar och min mormor Jag minns mina kompisar i Gambia. Jag och mina kompisar brukade studera tillsammans och träffades efter skolan och på helgerna. Vi brukade prata om framtiden och skrattade mycket. Vi brukade också gå ut och shoppa tillsammans. Jag minns min familj, min mormor och mina kusiner. Min mormor var snäll och vacker. Hon brukade berätta för mig och mina syskon om när hon var liten. Hon berättade att hon brukade arbeta med jordbruk när hon var yngre. Hon brukade också berätta om Gambias historia. Min mormor heter Manyima och jag saknar henne väldigt mycket. Jag reste till Sverige i juni 2014. Jag packade mina kläder, familjebilder, koranen och mitt pass i min resväska. Jag lämnade några saker som jag inte kunde ta med. Det var svårt att lämna mina kompisar och familjemedlemmar i Gambia. Vi var fyra i familjen som reste tillsammans till Sverige. Vi var mycket glada. Jag var ledsen över att lämna mina kompisar. /Awa
Mars 2015
Jag möter Stockholm med min väska fylld av ett minne… Mina kompisar
När jag bodde i Eritrea brukade jag vara med mina kompisar. Vi brukade ha det trevligt tillsammans. Vi tyckte om musik så vi tillverkade eritreanskt musikinstrument som kallas för krar. Krar liknar en vanlig gitarr. /Desbele
Mars 2015
Jag möter Stockholm med min väska fylld av ett minne… Koranskolan Jag minns Somalia. När jag bodde i Somalia gick jag i en koranskola. Vi skrev koranverser på en skrivplatta och läste verserna många gånger tills man lärde sig det utantill. Sedan suddade vi i skrivplattan och hade diktamen på de verser vi hade lärt oss. Ibland var läraren sträng, om vi inte gjorde läxan kunde han slå oss med ett skärp. Jag har lärt mig tre kapitel utantill ”hifz”.
Jag minns min mamma. Min mamma har alltid varit snäll och rättvis. Hon behandlade alla hennes barn lika. Alla kände sig älskade utav henne. Jag tänker på henne varje dag. Jag saknar henne mycket. Jag var alltid i närheten av henne, men nu är vi långt bort ifrån varandra. I framtiden hoppas jag får upphållstillstånd. Jag vill studera och bli läkare. Jag vill också gifta mig och bilda familj. /Salma Mars 2015
Jag möter Stockholm med min väska fylld av ett minne… Flykten Jag minns när jag var 15 år så började jag jobba som försäljare. Jag sålde olika veteslag. Jag hade en kompis som jobbade med mig. Vi pratade om att flytta till ett annat land. Vi ville flytta till Sudan. Vi åkte gömda i en bil. Vi låg i fosterställning under bilens säte och åkte i ungefär sju timmar. Vi kom fram till en stad i Eritrea Baronto, Tessene. För att komma över gränsen var vi tvungna att söka hjälp. Vi fick hjälp med att åka i en lastbil för boskap. I sällskap av många får, höns och andra djur åkte vi vidare i ungefär 5 timmar. /Haben
Mars 2014
Jag möter Stockholm med min väska fylld av ett minne… Mina bästa vän
Jag har ett starkt minne av mina kompisar i skolan. Vi brukade studera tillsammans och gå ut på rasterna och leka tillsammans. Ibland brukade vi på rasterna gå till en kiosk och köpa läsk, chips och kex. Det var roligt. Varje morgon i skolan brukade alla elever samlas på skolgården och tillsammans med rektorn sjunga nationalsången. När jag var 16 år var jag tvungen att avbryta min skolgång. Jag började istället arbeta i en klädbutik för barn som butiksbiträde. Jag arbetade fån klockan åtta på morgonen till klockan tre på eftermiddagen. Klockan ett på eftermiddagen var det rast och då brukade jag äta lunch och dricka kaffe med de andra arbetskamraterna. Det var mycket trevligt. Jag hade en bästa kompis. Vi brukade alltid ta sällskap till jobbet. Vi arbetade på samma ställe och vi brukade gå till kyrkan tillsammans tre dagar i veckan, fredag, lördag och söndag.
Mars 2015
En dag när det blev bestämt att jag och min familj skulle fly från Syrien blev jag och min bästa vän mycket ledsna. Med ett tungt hjärta tog jag farväl av henne och hoppades att vi återses någon gång. Någon månad senare lyckades min bästa vän också fly från Syrien. Nu befinner hon sig i Turkiet. Jag hade också en killkompis som hette Josef. Jag umgicks mycket med honom, han var en snäll och rolig kompis. Han arbetade som militär och brukade komma hem vid helger och högtider. För ungefär två år sedan 29 april 2013 dog min vän i en attack från motståndarna. Jag blev chokad och mycket ledsen. Jag önskade honom ett långt och lyckligt liv, men han lever inte längre. Jag kommer alltid minnas honom och ha honom i mitt hjärta. /Rita
Arbetsgången Vi skapade resväskor med överblivna kartonger. Vi pyntade väskorna och gjorde de personliga. Vi skrev ner våra minnen och tillverkade olika konstverk av dem.
”Vi åkte lastbil i många timmar”
”Jag packade kläder, mat och medicin”
”Jag saknar mamma och pappa”
”Jag lekte med mina kompisar”
”Vi hade en ko som hette Ideley”
”Jag älskar min kära syster”
Ett stort tack till eleverna som har medverkat i skapandet av denna bok!
Alem, Awa, Boba, Desbele, Haben, Kiflom, Tedros, Tsige, Salma, Shewit, Ridwan, Rita och Yowhana.
IdĂŠ & foto Alexandra Ljungkvist SjĂślin Aziza Ali
Sprintgymnasiet