Det magiska spelet Övernattning på Småtorpsskolan
Klass 3c Västertorpsskolan
Övernattning på Småtorpsskolan
Persongalleri Oscar Hiphopstil. Nyfiken, snäll och snabb. Gillar bandy, fotboll och Linn (fast det är en hemlis). Bor i radhus med sin pappa och storasyster. Pappa boxas. Mamma bor i Los Angeles. De träffas ibland eftersom mamma jobbar mycket.
Linn Kortare till växten. Modig. Bra på handboll. Gillar hästar. Har två hamstrar. Bor på en mindre gård med mamma, pappa, lillasyster och storebror.
Alex Busig kille. Bra på parkour, gillar fotboll. Mamma från Afghanistan och pappa från Japan. Mamma gick bort i cancer när han var 7 år. Bor i lägenhet tillsammans med pappa, lillasyster, och den sällskapssjuka hunden Zimba. Gillar sushi.
Michelle Bor tillsammans med mamma i ett mindre hus. Pratar italienska eftersom mamma kommer från Italien. Hennes favoritmat är pasta. Gillar tennis och är bra på matte.
Fröken Katarina 35 år. Sträng. Hon blev mamma ung. Har ett barn som är 18 år. Lars (pappa till barnet) lämnade Katarina. Hon gillar sin trädgård. Har pälsallergi.
Zimba Alex hund som helst av allt vill ha sällskap dygnet runt.
Dagen innan övernattningen Klass 4 var spänd av förväntningar. Imorgon skulle de äntligen få göra det de har längtat efter så länge. Övernatta på skolan. Ute var det strålande vackert vårväder. Det vara bara några veckor kvar till skolavslutningen. Några veckor kvar till sommarlovet. De kunde knappt koncentrera sig på mattelektionen. Tankarna var någon annanstans. Det var en pratigare klass än vanligt. Fröken Katarina var rätt så irriterad. Hon delade ut stränga blickar och korta tillsägelser till höger och vänster. Hennes strama frisyr var perfekt trots att hon hade cyklat till skolan. Det var ett mysterium. Hon gick fram och tillbaka i klassrummet och stannade vid Alex. Han märkte inte att hon var bakom honom och hans teckning, på en glad hund, försvann snabbt ner i hennes låda framme vid frökenbordet. Ringningen kom som en räddare i nöden. Alla rusade ut i full fart.
Ute på skolgården samlades Oscar, Alex, Linn och Michelle vid en bänk. - Har ni bestämt vad ni ska ha med er i morgon? undrade Michelle. - Jag vet inte hur jag ska göra med Zimba. Pappa är iväg på en tävling och lillasyster sover hos farmor som är allergisk, sa Alex oroligt medans han petade med en pinne i marken. Zimba var Alex hund som är väldigt sällskapssjuk. Linn sken upp. - Men Zimba kan väl följa med oss och sova över på skolan, sa hon glatt. - Vilken bra idé! Oscar var snabb på att hålla med. Det blir superkul! - Fast fröken är väl också allergisk. Hon kommer bli grymt arg på oss, suckade Alex. - Äsch, om hon inte får veta om det så… Linn hann inte avsluta meningen. Det ringde in, rasten var slut.
På vägen in i klassrummet småsprang Oscar och Linn i trappuppgången. Precis innan de skulle igenom dörren till korridoren där 4:orna hade sitt klassrum öppnades hissdörren. Städerskan Sabina kämpade med att få ut den rangliga vagnen ur hissen och försökte samtidigt hålla upp hissdörren. Oscar såg sig inte för då han fortsatte prata ivrigt med Linn om morgondagen. - Oscar, se upp! ropade Linn. Men det var försent. - Aj! skrek Oscar.
Sabina
Han slog sig rätt på smalbenet och sträckte fram händerna mot vagnen för att skydda sig. Vagnen skakade till så alla städmedel for åt alla håll och Sabina trycktes in i hissen. Tumultet uppstod då fler barn var på väg in i den gamla skolbyggnaden. Fröken Katarina kom i full fart och beordrade snabbt alla att gå vidare till sina klassrum. Oscar satt på golvet och var röd i ögonen. Sabina såg väldigt irriterad och avfyrade en lång ramsa på grekiska som turligen ingen förstod. Katarina fick upp Oscar på benen. Sedan hjälptes de åt med att ställa upp vagnen och allt som var på den. Sabinas irritation minskade aningen då fröken lyckats lugna ner både henne och Oscar samt fick Oscar att be om förlåtelse. Väl inne i klassrummet berättade fröken Katarina att hissen är tillbyggd i den gamla skolbyggnaden och att den aldrig fungerade som den ska. Katarina tyckte synd om städerskan som tvingades åka den flera gånger om dagen. Småtorpsskolan var egentligen flera hundra år gammal och hade tre våningar. Huset hade en bred gammal stentrappa i mitten. Det var husets hjärta. Alla rum hade högt i tak och var utsmyckade med mäktiga valv. Från början var huset en greves slott. Efter att greven dog byggde man om slottet till byns skola då greven inte hade några barn som kunde ärva honom.
Greven hette Vogel och alla i byn var rädda för honom. Han höll på med hemliga uppfinningar och hade laboratorium där han tillbringande största delen av sin tid. Ingen visste riktigt vad han höll på med men det pratades om att han ville uppfinna någon sorts robot. Byborna trodde till slut att han hade blivit helt galen. Han hade inga vänner och ingen besökte honom. Bara hans hushållerska fick vistas på slottet men inte ens hon fick gå in i hans laboratorium. Hushållerskan och hennes man bodde i en liten barack några hundra meter bort från slottet. Idag bor Sabina i ett litet hus på samma plats.
Övernattningsdagen Äntligen kom övernattningsdagen. Klass 4 fick sovmorgon och kl.10.00 stod alla på skolgården med fullpackade ryggsäckar. Fröken Katarina hälsade alla välkomna och berättade om vad som skulle hända under dagen. De skulle ha Småtorpskampen med massa roliga uppdrag som de skulle lösa i grupper om fyra elever i varje. Alla jublade. Småtorpskampen skulle avslutas på kvällen med hamburgegrillning på gården och prisutdelning. Sedan var det kvällsmys med spökhistorier och vandring i källaren. Alex ,Oscar, Linn och Michelle var i en grupp. Plötsligt började Alex ryggsäck att skaka och skälla. För att avleda kastar Linn sig på marken och skäller samt visar vacker tass mot Michelle. Barnen runt omkring skrattar medans fröken höjer på ögonbrynen och tittar något misstänksamt. – Vad är det som händer här? frågar fröken Katarina. – Jag skulle så gärna vilja ha en hund, säger Michelle, så ibland får Linn vara min hund. – Jag förstår men inga mer dumheter, säger Fröken. Eftersom er grupp verkar ha lite överskottenergi så kan ni börja med att städa klassrummet så vi inte får några dammråttor i ansiktet i natt. Jag har dessutom väldigt besvärlig astma. Jag tycker ju Sabina har slarvat med städningen senaste tiden, så glöm inte att moppa. Ni vet var städvagnen är. Vi ses vid lunch. Som man bäddar får man ligga, skrattar Fröken Katarina gott. Oscar viskar till Alex att han förstår varför hennes man lämnat henne. - Förlåt hörde jag någoting? stick i väg nu, ryter fröken till okontrollerat. Med tunga steg går gruppen till städskrubben för att hämta städvagnen.
Väl inne i den ovanligt stora städskrubben, som tidigare var Greves kontor, kommer Oscar på att skrubben är ett bra ställe att gömma Zimba på. Bra idé instämmer allesammans. Alex släpper ut Zimba från ryggsäcken och han börjar springa runt av lycka för att vara fri igen. Alex försöker lugna ner honom men Zimba gömmer sig bakom städvagnen och börjar både skälla och bita i draperiet där bakom. – Vad är det med Zimba, tänk om någon hör oss? säger Linn. Jag vet inte, han brukar aldrig göra så här, säger Alex. Alex lyckas inte lugna ner Zimba som till sist lyckas dra ner draperiet över både Alex och städvagnen. Linn, Michelle och Oscar försöker trassla ut en rasanande arg Alex. - Jag skulle aldrig tagit med den dumma hunden hit, utbrister Alex när han väl blivit befriad från det dammiga draperiet. - -Lugn, säger Oscar, det var bara lite damm. - -Men vart är Zimba?, undrar Michelle.
Alla tittar sig omkring och ser ett svagt ljus längre fram. Zimba springer iväg mot ljuset. – Fort efter honom, vi måste försöka ta oss ut samma väg som vi kom ifrån. Alla rusar efter Zimba men hinner inte ifatt honom förrän de kommer in i ett stort ovalt rum. Precis när de ska ta Zimba och vända tillbaka slår en stor svart järndörr igen bakom dem. – Vad är det som händer, jag vill härifrån, säger Oscar med darr på rösten. De försöker få upp den svarta järndörren men det finns inga handtag, utan bara en dosa som lyser rött med konstiga symboler de aldrig sett förut. En mekanisk robotliknande röst eka i rummet.
Zimbas upptäckt Alla fyra ser ut som levande frågetecken när de tittar sig omkring i städskrubben efter en spårlöst försvunnen Zimba? Var tog han vägen undrar alla? Han kan ju bara inte försvinna. – Sch, hyschar Linn till de andra. Jag hör något. Hon lutar sig mot väggen där draperiet hängde. – De kommer härifrån, inifrån väggen, utbrister hon. Alla fyra lutar sig nyfiket mot väggen för att lyssna. Plötsligt brakar Oscar igenom väggen och så hör man hans skrik. Michelle som står närmst ser en lucka som håller på att stängas. Hon sträcker snabbt fram händerna för att den inte ska slå igen. - Här, hjälp det är tungt att hålla emot, skriker Michelle. Linn och Alex kastar sig fram för att hjälpa henne hålla luckan. - Oscar, var är du? ropar alla i kör. Michelle lutar sig över kanten för att försöka titta in bakom luckan och tappar greppet. Både Alex och Linn greppar tag i hennes hand för att rädda henne men då blir luckans tyngd för stark. Den snurrar runt och alla tre följer med i ett swish genom väggen. Luckan stängs och det känns som att de glider ner på någon form av rutschkana i mörkret. Med en duns landar de i något mjukt men stickigt. De försöker sätta sig upp och titta var de befinner sig. Zimba hoppar upp på Alex och skäller glatt sedan slickar han honom i ansiktet. - Zimba, vad orolig du gjorde mig, förlåt du är världens bästa hund, säger Alex. Välkomna ner i hölasset hör de Oscar säga i dunklet. - Vad är detta för ställe? säger Linn. - Hur ska vi komma ut? undrar Michelle.
-Ehm, ehm. Vem befinner sig i Greve Vogels hemliga labyrint? Slå in den hemliga koden annars måste ni ta er genom labyrinten med livet i behåll. Stela av skräck ställer sig alla barnen utom Michelle tätt intill varandra för att fundera på vad de ska göra nu? Michelle trycker i panik frenetiskt på den gråa dosans konstiga röda knappar. Dosan börjar blinka allt snabbare för att tillslut slockna. -Ehm, ehm. Robotrösten börjar tala igen. - Fel kod, fel kod. Nu måste ni ta er genom labyrintspelets tre passager och ta de tre gyllene nycklarna för att komma ut från den här grottan. Del 1: hinderbana, lycka till! avslutar roboten samtidigt som en ny dörr öppnas upp framför dem. -Ja, vi har väl inget val. Det är tydligen dags för hinderbana, suckar Linn.
De går in till hinderbanerummet och dörren stängs bakom dem. Framför sig har de en djungel med en smal stenbelagd gång. Alex tar upp Zimba i famnen och kliver fram. - Jag och Zimba kan gå först, säger han. Han knyter sin sjal som en bärsele och stoppar Zimba in i den. Nu kan de börja ta sig igenom hinderbanan. Ingen protesterar då de vet att Alex är duktig på parkour. Alex leder dem genom djungeln. Till att börja med så får de svinga sig i lianer för att ta sig över hemska stup. Zimba är ovanligt tyst och vågar inte titta ner. De hämtar andan efter första passet innan de måste klättra uppför en brant vägg. Uppe på toppen ser de en glänsande nyckel som hänger i ett tunt skinnhalsband. Lättade kramar de om varandra. Den första nyckeln är deras!
Mattekluringen - Ehm, ehm, ni har klarat första provet. Grattis! Nu väntar nästa uppdrag. Ni måste skynda att lösa detta problem inom 20 minuter annars kommer ni aldrig härifrån. Nästa stora port öppnar sig framför dem. - Ehm, ehm, välkomna till Grevens mattekluring. Klarar ni detta så kommer ni att få en överraskning. - Mattekluring, det tar gärna vi, säger Michelle och Linn i kör igång. Ingen protest, säger Oscar och Alex instämmer nickande. De kliver in i rummet och blir förbluffade över uppsynen. Rummet är litet men känns lika oändligt som svarta hålet. Runt omkring flyger siffror, tecken och symboler runt ett svävande bord. På bordet finns en ofullständigt matematsikt uppgift. Michelle och Linn förstår att de måste fånga rätt siffror och tecken för att kunna lösa problemet. De får tänka en lång stund.
Zimba tittar nyfiket fram ur bärsjalen och plötsligt ser han en intressant siffra som han hoppar efter. Tills sist lyckas han fånga den innan Alex lyckas hejda honom. När Zimba biter tag i siffran fattar den eld. Förskräckt släpper han den och siffran brinner upp. Håll koll på Zimba Alex! Jag hoppas verkligen att vi inte behöver den siffran, för då är vi illa ute, snäser Michelle. Michelle tittar koncentrerat på mattekluringen och börjar se ett mönster. För första gången är hon tacksam för alla de sena kvällar som hennes mamma har utsatt henne för sina mattekluringar. Hon ropar ut vilka siffror och symboler som hon behöver och alla sätter igång jakten. - Ehm, ehm, nu är det bara två minuter kvar, hör de robotrösten eka i rummet. Lägg ner era siffror och tecken på det svävande bordet. - Ser du vad jag ser Linn? undrar Michelle. Hon har lagt några siffror som börjar glöda i grönt ljus på det svävande bordet. Fortfarande är det några tomma platser. - Jag tror jag fattar! säger Linn något nervöst. Alex och Oscar kommer med fler siffror och Linn och Michelle ökar takten. - Ehm, ehm 10, 9, 8,7…. Precis innan robotrösten har hunnit räkna ner till noll lägger tjejerna de sista siffrorna. Nu glöder hela bordet i grönt och börjar skaka. - Ehm, ehm, hoppa upp på bordet och håll i er hårt! Ni har klarat ert andra uppdrag. Grattis till nyckel nummer två! Alla gör som robotrösten beordrar och hoppar upp på bordet. Bordet flyger iväg i en hissnade hastighet.
Den galna överraskningen Det flygande bordet tvärnitar och tippar in Linn, Alex, Michelle, Oscar och Zimba genom en stor orangeröd port. Rummet de kommer in i är stort, färgglatt och överallt finns det godis, tårtor, cup cakes och massa andra goda saker. I ett hörn hänger en städrock. - Det verkar som att allt går att äta! skriker Oscar. - Märkligt att det finns en städrock i ett rum där allt annat är ätbart och gott, säger Michelle fundersamt. Alla skrattar och springer rätt ut i rummet för att provsmaka allt gott. - Hur ska man orka ta sig genom sista uppdraget med allt godis i magen? undrar Linn. - Jag vet inte, svarar Alex, men gott är det. Det börjar knastra och spraka i högtalarna där robotrösten brukar höras. - Ehm, ehm, tugga färdigt nu och fortsätt till ert nästa uppdrag och den sista nyckeln.
Sista uppdraget Proppfulla med godis och gott i magen går barnen genom nästa port. Framför dem lyser ett gigantiskt golv med olika färger och noter på. I taket hänger en discokula och lampor som blinkar i olika färger. - Wow, skirker Linn, det är som att var på disco. Hon rusar in på golvet. Plattorna som hon har gått på lyser upp och spelar ett skäranade ljud. Alla sätter händerna för öronen. - Undrar vad det är de vill att vi ska göra? säger Michelle. Zimba skuttar ut på golvet. Ljudet från plattorna låter hemskt men precis när Alex får Zimba att stanna upp ropar Oscar till. - Vänta! Jag tror jag vet hur vi ska tänka! Jag hörde en melodi i ljudet som spelades upp precis innan Zimba stannade till, säger Oscar upphetsat.
Oscar nynnar en melodi och börjar försiktigt att rappa en text till en låt. Lyssna, säger Oscar, mmhmhmh för vi är ortens favoriter. Det är låten Ortens favoriter av Labyrint. I samma sekund som Oscar säger sista ordet hörs robotrösten återigen och den tredje och sista gyllene nyckeln hissas ner från discokulan i taket. Ehm, ehm…Gratulerar! Ni har klarat alla uppdrag och samlat in tre gyllene nycklar. Bra kämpat allesammans! En dörr som ser ut som dörrarna i skolan öppnas framför dem. Dörren leder in till städskrubben där allt startade. Sabinas städvagn är tillbaka på sin plats. Linn tittar på klockan. - Men kan det här verkligen stämma? Min klocka är 10.25 men vi måste ha varit borta i flera timmar, säger Linn. - Tiden måste ha stått stilla, svarar Alex. Ute i korridoren hörs fröken Katarinas klackar mot stengolvet. Hon kikar in genom dörren. - Sätt fart! Ni har inte hela dagen på er! snäser hon. - Men ja! svarar alla i kör, vi ska! Bredvid vagnen hänger en städrock. En städrock som är identisk med den som fanns i rummet där överraskningen var. - Ser ni vad jag ser? frågar Oscar dem andra. - Städrocken! utbrister Linn. - SABINA! ropar alla barn i mun på varandra och Zimba skäller till. - Sschhyy Zimba, viskar Alex. - Sluta lek den där fåniga leken Michelle, ropar fröken Katatina när hon går iväg. Alla fyra pustar ut. Undrar om städerskan Sabina har någonting att göra med de hemliga rummen på Småtorpsskolan……………..
Det magiska spelet 2015 Text och bild: Klass 3c V채stertorpsskolan Ansvariga pedagoger: Elvira Rapo och Emily Sears
Kompisarna Linn, Oscar, Michelle och Alex ska övernatta på skolan. De har längtat så. Dagen innan inser Alex att han inte vet vad han ska göra med mig, hans hund Zimba. Linn kommer på idéen att jag ska följa med. Men fröken är allergisk, sträng och inget undgår henne… Deras övernattning på skolan kommer inte alls bli som de tänkt sig.