Utställningskatalog Passion by Kultur Helsingborg

E n u t s t채 l l n i n g o m l i d a n d e o c h l i d e l s e

d u n k e r s k u lt u r h u s

pascw (pascho) lida, utst책/suffer, endure pafos (pathos) lidande/suffering PAF ordstam/root

An exhibition about suffering and ardour

d u n k e r s k u lt u r h u s

Passion på pränt Ett slag med en slägga eller ett angrepp från ett illasinnat virus kan inte vara mer drabbande än passion. Passion föds i ögonblick som bländandet av strålglansen i en kvardröjande blick, på det sätt kvinnan sätter ena foten framför den andra eller i överlämnandet av en röd röd ros. Passion är oåterkalleligen impregnerad i dig då flera försynta tillfällen samverkar och fortplantas under ständigt utvidgade samtal och allt yvigare beröringar. När intrånget av känslan är ett faktum förändras din personlighet likt en Dr. Jekyll & Mr. Hyde-situation. Inom det passionerade fältet ler den oförlösta lyckan samtidigt som det omgivande livet betraktas som en belastning. Godhet, tålamod och hjälpsamhet förbyts snabbt till illvillighet, rastlöshet och avoghet. Man kan tala om passion som dekadansens syster. Passion tränger undan förnuftiga och medmänskliga tankar. De människor som varit föremål för min kärlek känns nu som hinder för att uppnå drömmars mål. Med fasa hör man sig säga saker som varit helt otänkbara igår. Ett monster föds ur ens bröst. Förödelse härjar i mina fotspår medan tankarnas fokus är vid passionens källa. Står man vid passionens källa är valet lätt. Det handlar inte om mod utan om dårskap. Jag dyker rakt ner i det omfamnande vattnet. Min sargade dåtid lägger jag in i ett skrymsle i mitt medvetande. Äntligen står jag inför ett förverkligande av mig själv i en tillåtande förstående miljö. Det är bara nutid och framtid som gäller. En period av fullständig salighet följer och lidelsen brister ut som ett gnistrande körsbärsträd på våren. Men erotiken är bara en söt ingrediens i passionstillståndet. Planerna inför framtiden är gränslösa. Tecken på sprickor i den älskades fasad vill man inte se och orosmoln finns inte på himlen. Men om inte passionen är lika stark hos motparten lurar åskmolnen vid horisonten. En rimlig jämvikt bör finnas i känsloläget för att saligheten ska

befästas och rotas. Om inte blir man snart ett patetiskt offer för okritisk hängivenhet som gärna inordnar sig i den andres maktsfär. Drömmar drejade till skört porslin krossas löjligt lätt. Katastrofen är ordlös och bottenlös. Passionens källa var grund och jag rammade en klippa under vattnet jag inte hade förstått djupet till. Broarna tillbaka var brända och skammen och skulden outhärdliga och svidande. Lidelsen förbyttes till lidande och det är här avgörandets sekund ges för att bryta sig ur passionens växande mursystem. Passionens faser utvecklas till fasor och allt det vackra som lyst längs vägen låg nu och ruttnade i dikesrenen. Naturen är dock sinnrikt inrättad. En vissnad blomma får nytt liv igen och man reser sig oftast ur den självömkande dyngan. Nya kärlekar föds där kanske förnuft och eftertanke spelar större roller men mot den rena passionen finns det lyckligtvis inget medikament. Det skulle vara för sorgligt om rädslan för att ge sig hän blir en livsledsagare. Däremot kan det vara en fördel att känna igen passionens slägga när den svingas i den rosendoftande luften. Inte för att kunskap har makt över passion utan för att erfarenhet kan vara den livlina man behöver när åskan så småningom blixtrar till. Inkonsekvent, oförutsägbart och paradoxalt som passionen själv. Bon voyage et bon courage! Bengt Adlers Nice, 30 december 2010

Passion – något kort om ordet och tiden Ordet passion har en lång historia, åtminstone om man jämför med 2000-talets nyskapelser som googla eller messa. Ordet har sina rötter i det latinska passio som betyder ”lidande”. Betydelsen har förändrats över tid, dock utan att dess ursprungsmening försvunnit. Inget konstigt i sig – sånt sker med ord; demagog till exempel var i sin ursprungsbetydelse en ”populär ledare”. Den ordalydelse vi idag sannolikt är mest vana vid är passion förknippad med en slags kärlek i sitt allra starkaste uttryck, nära besatthet. Påfallande ofta finner vi också ordet i självförverkligande- och karriärsammanhang, till exempel då företag söker nya medarbetare via annons. Det handlar om en kvalifikation helt enkelt, man ska vara passionerad – som försäljare, ekonom eller barista. Man ska brinna, vara hängiven, visa att man minsann ”ger allt”. Låt oss för nyfikenhetens skull se på några exempel på hur ordet passion använts genom tiderna. I Ordbok öfver svenska språket vol I–II af A. F. Dalin från åren 1850–1855 finner vi de än idag sex vanligaste betydelserna av ordet passion i svenskan: lidande, begär som öfverskrider förnuftets gränser, häftig kärlek, stark böjelse, föremålet (derför spel är hans p.) Ifver o haäftighet. 1 Ordet visar sig ha många betydelser och har, som vi ser i mitten av 1800-talet, använts i många olika sammanhang. Det verkar onekligen vara ett ord som verkat likt ett talets salt, något som många språkliga anrättningar omöjligen kunnat vara utan. Det är i de bibliska trädgårdarna som prövningarna sker. I Edens lustgård tvingades de första människorna utstå ett prov de inte klarade. Man förmådde inte motstå frestelsen utan föll för den och gjorde sig skyldig till synd. Exit paradiso. Människan visade sig vara… mänsklig. Långt senare skedde en annan prövning, det handlade om Jesu lidande och död på korset. Denna passionsberättelse tog sin början i trädgården Getsemane, som bokstavligen betyder ”olivpress” som för att förtydliga att en andlig prövning där drabbat Jesus. Han tog på sig människornas alla synder och hans fysiska passion tog sin början då

han där arresterades och fördes bort. Timmar av svek, förhör, hån, tortyr och slutligen en avrättning på korset väntade. Trots sitt lidande förlät han. Lidandet och döden på pinoredskapet blev till den mest kända symbolen för kristendomen. Passion – Kristi lidande i samband med hans död på korset kan man läsa i en svensk källa ifrån 1582. 2 Det skulle dröja innan denna passionsberättelse lät sig återberättas i konsten. Själva korsfästelsen var länge en relativt ovanlig avbildning men när den blev allt vanligare under 1000-talet bar den under lång tid spår av den Bysantinska bildtraditionen. Kristusfiguren visades här med ögonen vidöppna, kroppen rak och tillsynes opåverkad av gissel, slag och spikar. Han är här en triumfator trots att han avbildas fastnaglad och avrättad. Denna bild skulle förändras. I den europeiska bildtraditionen blev snart en annan version synlig. Kungakronan blev till en törnekrona, ögonen slöts i smärta och död, spik- och spjuthålens blodflöden accentuerades, fötterna naglades samman mot korset. Här var den oberörde guden borta, på korset fanns nu en lidande Gud i mänsklig gestalt. 3 På många sätt mänskligare och därför möjligen lättare för en kristen församling att identifiera sig med. Gud hade blivit människa. Den burgundiske cisterciensermunken Bernhard av Clairvaux (1095–1153) talade om Jesu lidande på korset som något som ”väcker människans inlevelse” och hur vi människor ”berikas av hans fattigdom och upphöjs genom hans förnedring” och ”växer genom hans förminskning”. 4 Vid 1200-talets mitt finns ordet passion återgivet i engelskan i betydelsen av stark känsla. Ordet har sannolikt nått engelskan via det franska språket. 5 Kan behovet av en språkkrydda i den medeltida furstliga textkulturen ha varit en förklaring till att passion nu dyker upp utan sin direkta bibliska referent? Ordet passion har förstås använts mer i det medeltida vardagsspråket än vi kan belägga, vi saknar helt enkelt tillräckligt med källor att läsa ur. Vid furstliga hov flödade ur trubadurers munnar nu den höviska diktningen med idealiserande texter om mängder av olika uppförandekoder, ofta om kärlek. I den västeurope-

iska medeltida dikten – skriven, uppläst eller tonsatt – är det gott om kärlekspar som blir utsiktslöst förälskade. Av olika skäl kan man inte få varandra och paren lider i sin hopplösa situation. Kristi passionsberättelse har förstås fungerat som mångtydig metafor i olika sammanhang. Kan Martin Luthers reformerta 1500-talsidéer vara en möjlig förklaring till att själva ordet passion fått utrymme att fungera i så många olika ordalydelser? Med Luthers uppmaningar om en tro flyttad nära individen, idén om en egen personlig ”osynlig kyrka” som åtminstone i teorin delvis skulle kunna fungera utan präst och biskop, skapade reformationen både debatt och konflikt men också intresse. 6 Den enskilda människan mötte Bibelns texter och klädde dem med egna upplevelser för att förstå och kunna kontemplera över dem. Ibland sägs individen ha tydligt stigit fram under renässansens tidevarv, där hon tecknats som en subjektivt tänkande stark kraft. Men lidande, begär och brist på förnuft har människan definitivt känt och varit offer för, oavsett när hon levat. Med hjälp av Svenska akademins ordbok kan vi hitta belägg för att passion använts 1588 i betydelsen av både plågsam och skymfande behandling av annan person; någon hade med Dauvid speelat passion. 7 En källa ifrån 1652 talar om det kungliga Majestätet i dialog med bönder där dialogen varit i passion, sannolikt rör det sig inte om annat än i betydelsen upprörda känslor. 8 Den samtide holländske filosofen Baruch Spinoza (1632–1677) skapade ett teoretiskt ramverk kring det han kallade ”affektläran”. Här är passionerna de känslor som stör sökandet efter informationsinhämtning och logik, de isolerar människan menar han. I resonemanget kan man läsa att segern över passionerna går via dygden som tecknas som frihet, förnuft, kunskap och makt. Passionerna, alltså här känslorna, är som trilskande oknytt som stör och rör till det. Den svenske statsmannen Axel Oxenstierna skrev 1648 döma utan passion hwad wij sij och höra. 9 Det gäller alltså att hålla affekterna/passionerna på armlängds avstånd för att fatta ett klokt beslut, med dessa dygder står människan pall för trycket ifrån de störande känslorna. Ett annat 1600-talsexempel låter passion

stå för en helt positiv glädjeyttring: några sockenbor markerade sitt gillande, man uttalade sin högsta passion öfver sin prest. 10 Låt oss fortsätta med två talande citat ifrån det svenska 1700-talet: utan passion för en sak tröttnar man på halva vägen 11 och: de aldra störste passioner hos alla djur är lust och hunger.12 Här kan det vara på plats att nämna att det i engelskan finns belägg från slutet av 1580-talet för att ordet använts för att illustrera ”sexuell kärlek”. 13 Den ursprungliga betydelsen av lidande har förstås funnits med parallellt hela tiden. I en beskrivning av en sjuk kvinna i slutet av det svenska 1600-talet noterades: de största passioner aff magan, miälten och livmodern. 14 Någon annan beskrevs 1740 ha tvänne passioner af sten och podager. 15 I den svenska skönlitteraturen finner vi många passionsfrukter. Erik Johan Stagnelius som i det tidigaste 1800-talet så vackert skrev Ej av styggelser trängd, ej störd av passionernas suckar. 16 I Fredrika Bremers brevroman Grannarne utgiven 1837, beskriver berätterskan Fransiska Werner modern Hagars oro för sin son som fallit av en häst och skadats illa, den förtvivlade modern hade; ansigtets uttryck (som) var fullt av passion och smärta. 17 Samma son, som var känd för sitt temperament och som försökte tygla det utan framgång hamnade ofta i bryderier: … hans häftiga passioner och oförmågan att styra dem, drogo honom jämt i brottsliga handlingar. 18 Hos August Strindberg vimlar det av passioner av allehanda slag, här tecknas ofta många målande bilder av olika slags passionerade tillstånd. I En dåres försvarstal skriven 1887–88 vill berättaren undvika en otrohetsaffär; Nu börjar det osa hett, tänkte jag. Och från den stunden var jag beredd att ta till flykten, fruktande att bli indragen i en passionsroman vars upplösning inte skulle låta vänta på sig. 19 I novellsamlingarna Giftas tar författaren passionen till hjälp för att förklara mannens underläge gentemot det motsatta könet: Kvinnan har som sagt i alla tider exploaterat den duperade mannen och genom att väcka och nära hans oförbätterliga passion hållit honom i kärlekens bojor. 20 Men här bör också för balansens skull ges exempel på Strindbergska fall där passion har betydelsen

av en vardagligare och stillsammare mening som exempelvis cigarrökarens passion för sina rökverk i Vårbrytningen 21 eller intresset för brädspel som även det är så starkt att det tecknas som en passion i Giftas. 22 I Hjalmar Bergmans Eros begravning från 1931 lever Schöntal ett sparsamt och återhållet liv men har förstås även han en passion, en dyrbar sådan dessutom – mekaniska leksaker, särskilt speldosor. 23 Listan med exempel på hur och var passionsbegreppet dykt upp är sannolikt i det närmaste oändlig. Lidande, lidelse, upprördhet, affekt, glädje och smärta – passionsbegreppet har funnits med oss i olika skepnader beroende på sammanhang och var i historien vi befunnit oss. I ett tidevarv där nu mycket tycks te sig så individualiserat verkar passion vara ett begrepp ofta förbehållet den egna personen och hennes självförverkligande. Vilka passioner väntar morgondagens människa, kommer också hon att drabbas eller står det henne helt fritt att välja bland dem? Pelle Johansson Anktikvarie Mars 2011

Källor 1–23: se förteckning sidan 72

Carl Eldh Monument över Strindberg 1942 Modell, gips 110 x 45 x 55 cm

Kärleken stavar aldrig fel när den skriver, ty den behärskar alla språk. Det sista brevet som skrivs till en gammal människa har barnet inom henne som avsändare. Känslan föregår alltid förnuftet. Kärleken lutar en aning som gammaldags skrivstil på väg till graven. Den gamla människan har ett hjärta som är en lekplats för barn. När människans kropp är för liten skrattar och gråter hon. Tåren är ett löfte om framtiden. Hatet är världens största parasit, ty den har alltid människan som värddjur och den äter henne inifrån. Ingen annan levande varelse hatar och föraktar. Det är inte sant att den som man älskar, agar man. Kärleken talar inte det språket. Ingenting på Jorden har så stora händer som godheten och de räcker om tiggaren och dåren, men likväl gör så många sitt yttersta för att slita fingrarna av dem. Du kan inte skriva vackert, om du knyter handen. Smekningen ljuger aldrig. Människan bär sina årsringar ytterst, medan träden gömmer dem i sitt inre. Georgia O’Keeffes åldriga ansikte påminde om heta sanddyner i New Mexicos sol. Hon målade blommor som kvinnliga sköten utan att blygas. Betraktaren och inte konstnären fick ta på sig skulden till förvandlingen. Lust, passion och erotik är planeter i ett och samma solsystem. Där finns värmen, hettan och syret som vi andas. Om kvinnan avstår från mannens säd från i dag och sextio år framåt dör hela mänskligheten ut. Överallt i världen smeker, kysser och ligger män och kvinnor med varandra i ögonblicket som gäller, men denna sanning syns och hörs sällan eller aldrig när historien och dagens stora nyhet skrivs ner. Det räknas inte till bruttonationalprodukten. Kyssen har blivit ett berg som vi åter måste bestiga, därför att läpparnas och tungornas möten har degraderats i pornografens sinnen. Människan måste åter söka sig till smekningen och längtans ovissa horisont. Hägringen är mera värd och rentav vackrare än verklighetens råa könsakt. Adam och Eva var världens första kärlekspar med förhinder. Den nakna kroppen låg länge i ett framkallningsbad. Blygsel och rodnad väntade med sina 14

färger i ansiktet. Antikens skulpturer hade sällan eller aldrig kläder på sig. Det är aldrig svårt att svepa lust och passion i skam. Konsten som skapades utanför akademierna i Paris, London, Berlin, Stockholm och Köpenhamn under senare delen av 1800-talet och den första hälften av det följande århundradet måste hävda sig på egen hand för att stå emot smälek och hån. Mycket av den hänfördes till dårhuset och den mentalsjuka konsten. Det fick bland många andra Carl Fredrik Hill, van Gogh, Ernst Josephson och Sigrid Hjertén erfara. En del av Hills teckningar kan inte skiljas från det komiska och lockar till skratt. När människan visar sin namnteckning tränger den genetiska spiralen ut i fingerblomman och fullbordar ett DNA-avtryck som är mer än ett knippe bokstäver. Världens främsta dator kan inte förutspå hennes mönster i tummens hud. Under sin sjukdomsperiod skruvade Hill upp eller kanske snarare ner verkligheten till en abstraktionsgrad som kom att bli en glädjekälla för eftervärldens surrealister. van Gogh och Josephson levde i samma rymd som Hill i det konstnärliga avseendet. Den samtida smaken saknade sinnen för deras rätt att få måla och skapa såsom det behagade dem. Var Edvard Munch en ensling och Francis Bacon morbid? Nej, de var och är intelligenta bortom den jordiska kalendern. Utan att vara hädisk kan man instifta tideräkningen före och efter dem, men ingen börjar i år 0, ty alla konstnärer tar över varandras penslar och gör dem till stafettpinnar. Det är cirka sextio generationer mellan vår tid och Jesus, om man beräknar varje sådan period till 33,5 år. De människorna får plats i en stor skolsal. Frälsarens lidande på korset har inte längre någon ålder. Så är det också med konstens alla möjligheter alltifrån djupaste sorg till den himmelska glädjen. Ansiktet är mänsklighetens första slagfält. Där tilldrar sig alla strider på jorden och dit stiger hat, kärlek, ilska och sorg i en osynlig termometer, men även förlåtelsen har sin boning där. När blod rinner nerför kinden blöder även alla som ser det.

Det vet Claes Eklundh. Hans pensel är ett vapen med mjuka strån. Färgen hämtar han från offer, bödel, segrare och alla de uttryck som inte naturvetenskapen kan beskriva. Nobelpristagarna i fysik, kemi och medicin kan inte stava till själens gränslösa verklighet. Världens längsta och kortaste resa är mellan ögat och hjärtat. Där börjar samlaget innan det når könet. Blinda människor ser med handen. De smeker i en klass för sig, medan många med fullgod syn trevar sig fram i mörker. När mannen lyfter handen för att slå faller barnet och kvinnan som ett nät över honom. Kvinnan är första könet, ty hon bär framtiden inom sig. Barnen syr våra brandsegel innan vi hoppar. De skär vårt dagliga bröd med knivar som föräldrarna vässat. Varje förlossning är ett konstverk. Det föll mig först in att vår tid är kärlekslös på ett särskilt ödesdigert sätt, bristen på kärleken till arbetet. Så skrev Carl Larsson i ett brev till en god vän och han fortsatte: Ingen har arbetat som jag, dagar och nätter, älskat kvinnor hela mitt liv, dagar och nätter. Människan måste oupphörligt döma sig själv till att vara mer god än ond, ty annars överlever hon inte. Så sker när hon räddar barn från att drunkna och när hon lämnar över hjärta, njure, lever och hornhinna efter sin död i världens vackraste testamente. Just i denna sekund älskar, smeker och kysser människor varandra, medan gränsvakterna sover i fem kontinenter. Det sker utan tvång och påbud från kyrkor, politiker, statsmän och alla världens ideologier. Kärleken är världens första och största fredliga atombomb. Björn Ranelid Författare Mars 2011

Passionen i hjärnan Där passionen går in går logiken ut. Passionen leker med realitetsuppfattningen i hjärnan. Allt som är bra blir fantastiskt och allt som är lite dåligt blir helvisset. Både på kort och på lång sikt. Vi skruvar på den emotionella förstärkaren på varje upplevelse och varje tanke. Känslosystemet är just till för att vi ska få de beteendeimpulser som behövs för att vi ska kunna leva i relation till omgivningen. Långt före medvetandet utvecklades så begåvade evolutionen djurens utveckling med ett känslosystem. I början var hela nervsystemet bara en automat som reagerade enkelt och samordnade inkommande och utgående information för att upprätthålla livet. Andas, reproducera, äta, göra sig av med skräpet, alla basfunktioner fanns redan. Känslosystemet plockade fram något helt nytt. För första gången kunde information tas in och hanteras utan en omedelbar reaktion. Känslosystemet använder samspelet med kroppen som ett sätt att lagra information över tid. Hjärnan är skapad som ett trevåningshus. När någon ler mot dig kommer leendet redan på första våningen (hjärnstammen) att leda till härmning och du ler tillbaka utan att våning två (limbiska systemet) som innehåller de emotionella mekanismerna och än mer våning tre (hjärnbarken) ens har en aning om att någon log mot dig. Några hundra millisekunder senare kommer signalen in från kroppen att du ler själv och då känns det bra. Då har redan social information sänts tillbaka till den som log och först nu känns det bra att jag log. Kroppen har haft informationen och sänt tillbaka den till hjärnan igen. Ytterligare några hundra millisekunder och medvetandet om svarsleendet kommer. På direkt fråga svarade de flesta: Ja, det är klart att jag ville le. Men leendet kom före medvetandet om leendet. Så redan i hjärnans arkitektur finns mekanismen att efterkonstruera och gilla den känslan som vi har särskilt om den är i tilltagande. Vårt system för att välja vad vi ska göra och hur vi ska reagera finns på flera nivåer i hjärnan men det är oftast våning två, dvs. limbiska systemet, som har den starkaste påverkan. Våning två har egen inlagrad kunskap, information från

omvärlden och likaså information från hjärnbarken som grund för styrningen. Systemet är en del av vårt belöningssystem som är ett räknemaskineri för att beräkna framtida utfall, risker och möjligheter. Det jämför hur vi tror att det kommer bli med hur bra en sak skulle kunna bli. Ser det bra ut men ännu bättre om jag gör något så får jag motivation ur den beräkningen. När avståndet minskar mellan hur bra det skulle kunna bli och hur jag tror det blir cashar belöningssystemet hem det med t ex en liten dusch dopamin. Och det känns bra. När passion råder ökar dosen med dopamin. En person som är passionerad för en sak ansätter medvetet eller omedvetet ett framtida högt värde för resultatet. Då blir skillnaden stor mellan hur bra det skulle kunna bli och hur jag tror det blir. Det ger den starka motivationen. Passion rider på ett maskineri av förstärkta motivationssignaler. Grundmotivationen hittar man i de vanliga primära drivkrafterna (sex, mat, säkerhet) och sekundära drivkrafterna (ägodelar, socialt erkännande). Sen kan passionen förstärka motivationen så att en tonårspojk kan drivas till att gå och se en riktig tjejfilm, en frimärkssamlare kan samla sitt 6375:e frimärke och en målande artist kan måla sitt 900:e mästerverk, i vart fall i sina egna ögon. Passionen förvandlar framtiden från en realistisk bild om vad som kommer att hända till en orealistisk förhoppning. Men eftersom vi är fria individer och har en hjärna som tillverkar efterkonstruktioner hela tiden så märks inte skillnaden mellan vår inre bild och verkligheten. Passionen vaccinerar oss mot vardagens blekhet. Martin Ingvar Professor, hjärnforskare April 2011

Claes Eklundh Pietà – jag är såret 1983 Tempera på papper 179 x149 cm

Dein Herz steht offen, und man kann hinein

Rainer Maria Rilke: Pietà

Jag är såret Tankeutflykt i ett centralt tema i Passionshistorien

En ängel, angelos, dvs en budbärare, överbringar sitt goda budskap, sitt evangelium om en annalkande och lycklig tilldragelse. Den konstnärliga ingivelsen, en idé eller vilket infall som helst, har nog förundrat de flesta; var kom nu den idén ifrån, har vi väl alla frågat oss. Kanske är en konstnär ett barn som aldrig kunnat finna sig i att bortse från sin fantasi och begränsa sitt informations- och inspirationsflöde till vuxenvärlden, utan fann de mystiska signaler och ingivelser som kommer någonstans uppifrån lika uppfordrande som de vuxnas förnuft, och gjorde denna verklighet till sin. Nytta och vardag möter skönhet och ande; den horisontella budgivningen utmanas av den vertikala och i skärningspunkten utspelas konsten. Några av dessa barn valde att gå ut och berätta för omvärlden om sina alternativa budskap, denna märkliga rikedom, trots de svårigheter som vägvalet skulle bereda dem. Och kanske eldades de på av sin revoltiver, ett inre tvång att lyssna särskilt noga till sådant de inte var menade att höra. Skulle en bidragande orsak till så många konstnärers fascination med det storslagna och mångfacetterade pietà-motivet kunna vara att denna medkännandets urscen inte endast berättar så drabbande om mänskligt lidande och dess sällsamma tröstare, utan även om konsten, dess tillblivelse och predikament? Konsten som representant för det mänskliga inom människan. Om svårigheten att berätta om skapelsens och skapandets mysterium i vår materiella och pengaridna värld. Konsten, som så ofta styrs av sin diametrala motsats; ”den förbannade hungern efter guld”, auri sacra fames. Och om det svåra i att tro på någonting bortom det synliga och försöken att tolka de infall som kan kännas både ”gudomliga” (uppifrån!) och som en förbannelse när de drabbar oss människor.

Är då lidande en defekt i vårt inre, ett lyte? Började lidande synas i den sekulära konsten när kyrkan efter upplysningstiden förlorade i betydelse, och vi människor förlorade kyrkorummet som var starkt nog att uthärda vår förtvivlan? Den förtvivlan som smutsar våra kläder och solkar vårt anseende, som får människor att se ned på oss istället för upp. Står inte förtvivlan i motsats till status? Förtvivlade är väl snarare de utblottade, de smutsiga, de vanvårdade – inte de lyckade. Och förtvivlan tenderar att öka när såret hotar att synas; den är själv ett sår som vi vill dölja, svepa med vackra kläder. Är inte orsaken till att så många diktatorer – stora som små – provoceras så av den fria konsten att de drivs att etikettera den, regera över och helst förbjuda den, att den visar upp inte endast styrka utan även svaghet? Ja, bortsett från det för makten så outhärdliga oberoendet, förstås. Är det inte människor som bär sitt sår synligt som vi föraktar och förföljer, plågar och dödar? Det sår som Kristus valde att visa upp. En tragedi, åtminstone en sådan som utspelas på teaterscenen, tar slut efter några timmar och man lämnar sorgerna kvar på det tomma scengolvet. En bok med pärmarna stängda, inträngd bland sina gelikar i bokhyllan, riskerar inte att öppnas av sig själv och släppa ut det ohyggliga, medan ett konstverk bara står där; naket, stilla, ofta hotfullt. Ständigt närvarande, ständigt talande. Där blir sanningen lättare ens egen. Därför har bildkonsten genom historien oftast skyggat för det mest obehagliga och istället, delvis för att undfly det, sökt sig mot skönhet. Det vackra har blivit en utväg och en tröst: livet är väl ändå inte så grymt vill vi säga när vi retirerar in i barnkammaren. Men livet är just det! Och motsatsen. Grymt, fantastiskt, motbjudande, fult och strålande vackert, harmoniskt, disharmoniskt, logiskt och helt utan logik. Fullt begripligt och alldeles groteskt obegripligt. Det är detta som är konstens verkliga landskap! Claes Eklundh April 2011

Utdrag ur en text av Claes Eklundh om pietàtemat: lidande och medlidande i konsten

Gestaltningsskiss Lindvall A&D

Carl Larsson Passionerna 1907 Kartong, kol och krita 290 x 370 cm

Arnold Bรถcklin Faun och nymf 1856 Olja pรฅ duk 88 x 76 cm

Kenneth Armitage Liggande kvinna 1969 Brons 29 x 65 x 26 cm

David Edström Eländets skri 1903 Brons 34 x 57 x 41 cm

Okänd konstnär Fortuna utdelar sina håvor 1600-tal Olja på duk 139 x 198 cm

Frans Floris Syndafallet ca 1560 Olja på träpannå 143 x 112 cm

Barbro Bäckström Barbro BäckströmMun Mun 1970 1970 Oxiderad metall (aluminium) 15,5 x 13,5 x 5,5 cm 15,5 x 13,5 x 5,5 cm

Gestaltningsskiss Lindvall A&D

Carl Fredrik Hill Utan titel Utan årtal (1883–1911) Rödkrita på papper 17 x 20,7 cm

Carl Fredrik Hill Utan titel Utan årtal (1883–1911) Färgkrita på papper 18,2 x 22,5 cm

Carl Fredrik Hill Utan titel Utan årtal (1883 –1911) Färgkrita på papper 17,3 x 21 cm

Claes Eklundh Ansikte 1979 Tempera p책 papper 138 x 174 cm

Claes Eklundh Exposed throat 1980 Tempera p책 papper 149 x 216, 5 cm

Claes Eklundh Pietà 2005 Olja på duk 198, 5 x 254,5 cm

Claes Eklundh Kvinna 2011 Olja på duk 153 x 121,5 cm

Claes Eklundh Pietà 1983 Tempera på papper 176 x 149 cm

Claes Eklundh La danse 2011 Olja p책 duk 212 x 195 cm

Anne-Marie Nordin Cecilia 1998 Vax, j채rn, gips Plattan 25 x 25 cm. H: 37 cm

Anne-Marie Nordin Emma 1998 Vax, j채rn, gips Plattan 32 x 35 cm. H: 38 cm

Anne-Marie Nordin Liggande figur 1997 Vax, j채rn, gips 50 x 174 x 64 cm

Gestaltningsskiss Lindvall A&D

Anne-Marie Nordin Maria 2010–2011 Vax, järn, gips Plattan 35 x 25 cm. H: 53 cm

Anne-Marie Nordin Jakob 2010–2011 Vax, järn, gips Plattan 25 x15 cm. H: 32 cm

Dorothy Iannone Darling Duck 1983–1984 Tusch och bläck på pannå Triptyk 55 x 55 cm/st

Graciela Iturbide Mujer Angel, Sonora Desert 1979 Gelatinsilverfotografi 40,5 x 56,7cm

Liten bild lรฅgupplรถst

Graciela Iturbide Duelo, Chiapas 1975 Gelatinsilverfotografi 38,4 x 56,6 cm

Jesu Christi pinohistoria 1800-tal Grafik 37 x 43, 5 cm

Christi lidande Passionsvisare 1829 (os채kert) Grafik 42,5 x 31,5 cm

Johan Johansson Kyssen 1918 Olja p책 duk 67,2 cm x 59,2 cm

Evert Lundquist Omfamning 1970 Kolteckning 93 x 73 cm

Passion in Print Passion may be more devastating than ever the blow of a sledge hammer or the attack of a malevolent virus. Passion is born of moments such as the blinding radiance of a lingering glance, the way a woman places one foot in front of the other, or the presentation of a red rose. Passion becomes an irrevocable part of you when several discreet moments combine and multiply in the course of ever more extended conversations and more and more unrestrained touches. Once your feelings have been engaged your personality changes like a Dr. Jekyll and Mr. Hyde situation. Within the field of passion the promise of happiness is smiling, at the same time as the surrounding life seems like a burden. Goodness, patience and helpfulness quickly turn into spitefulness, restlessness and ill-will. Passion may be described as the sister of decadence. Passion pushes aside rational thought and human empathy. Those who have been the objects of my love until now are seen as obstacles that keep me from reaching the goal of my dreams. You are horrified to hear yourself utter things that would have been unthinkable only yesterday. A monster is born within your breast. Devastation follows in my footsteps while my thoughts are focused on the source of my passion. At the source of my passion choice is easy. It is not a matter of courage but of madness. The present, now in tatters, is tucked away in a remote corner of my consciousness. I am finally facing self-actualization in a permissive and understanding setting. The only things that exist for me are present and future. Then follows a period of utter bliss, and passion blossoms like a sparkling cherry tree in Spring. But the erotic element is only one of several sweet ingredients of the state of passion. Plans for the future are limitless. You shut your eyes to the cracks in faรงade of your loved one, and there are no dark clouds in the sky. Nevertheless, unless passion is just as strong in the other party thunderclouds are lurking on the horizon. There must be a reasonable emotional balance between the two of us for the happiness to be cemented and take root. If not, you

become the pathetic victim of an uncritical devotion that easily becomes part of the other personâ&#x20AC;&#x2122;s power sphere. Dreams that have been fashioned into delicate china are crushed with ridiculous ease. The catastrophe is wordless and bottomless. The wellspring of passion turned out to be shallow, and I hit upon a rock under the water whose depth I had not realized. The bridges back had been burned; shame and guilt are intolerable and painful. Lust turned into suffering, and this is the decisive moment to break free from the growing imprisonment of passion. The phases of passion turn into horrors and all the delights that brightened the road now rot by the wayside. But nature is ingenious. A withered flower awakens to new life, and you usually emerge from the mire of self-pity. New love is born in which reason and thought may play a greater role, but against true passion there is fortunately no remedy. It would be tragic if fear of letting yourself go became your companion though life. On the other hand, it might be a good thing to recognize the sledgehammer of passion as it is wielded in the rose-scented air. Not because awareness has any power over passion, but because experience may be the life line you need when lightning eventually strikes Inconsistent, unpredictable, and paradoxical like passion itself. Bon voyage et bon courage! Bengt Adlers Nice, December 30th 2010

Passion – some notes on the Word and Time The word Passion has a long history, at least when compared to 21st century neologisms such as to google or to mess up. Its root is the Latin passio, meaning “suffering”. The meaning of the word changed over time, but the original sense always remained. This is not unusual – it happens with words; a demagogue, for instance, was originally a “popular leader”. The meaning most often associated with the word today is passion associated with a kind of love, at its most extreme close to obsession. Remarkably often we also find the word used in self-actualization and career contexts – often both at the same time – as when a business is advertising for new employees. It is in other words a qualification: he or she should be a passionate sales representative, economist, or barista. You should burn, be fervent, show that you will be giving your all. For the sake of curiosity, let us look at some examples of the way the word has been used throughout the ages. A.F. Dalin’s Ordbok öfver svenska språket (Dictionary of the Swedish Language) from 1850 –1855 lists the six most common definitions of the Swedish word passion, all still current today: suffering, desire beyond all reason, violent love, strong inclination, the object (the game is his p.), fervor and heat. The word turns out to have many meanings, and was, as we can see, used in many different contexts in the mid-nineteenth century. It resembles a kind of linguistic salt, indispensable to many linguistic dishes. The gardens of the Bible are the sites of trials. The first human beings were put to a test In the Garden of Eden – a test which they failed. They proved unable to resist temptation, gave in and sinned. Exit paradiso. Human beings proved to be … human. Much later there was another test, this one involving Christ and his suffering on the cross. The story of this passion began in the Garden of Gethsemane which means “olive press” – as if to illustrate that the trial there was one of the spirit. He assumed the sins of all mankind, and his physical passion began when he was arrested and taken away. Ahead lay hours of betrayal, interrogation, scorn, and torture, culminating in execution on the cross. In spite of his suffering, he forgave mankind. His suffering and death on this instrument of torture have become Christiany’s best

known symbol. A Swedish source from 1582 talks of Passion – Kristi lidande I samband med hans död på korset (the suffering of Christ in conjunction with his death on the cross). It would take a while for this passion story to be reproduced in art. The actual crucifixion was long a rather uncommon theme, and, once having gained popularity in the eleventh century it retained vestiges of the Byzantine pictorial tradition for some time. The Christ figure is depicted with his eyes wide open, his bearing straight and seemingly unaffected by whippings, blows and nails. He is triumphant, even though he is depicted as nailed to the cross and killed. This image was to change. The European pictorial tradition soon came to encompass yet another version: the royal diadem became a crown of thorns, his eyes were closed in pain and death, the wounds of the nails and the spear were accentuated, the feet were nailed together to the cross. The unaffected god was gone, and left on the cross was a suffering God in human form. God had become Man – in many ways more human and thus probably easier for Christian congregations to identify with. The Burgundian Cistercian monk Bernhard of Clairvaux (1095–1153) spoke of Christ’s suffering on the cross as something that “awakens empathy in humans” and described us as being “enriched by his poverty, elevated through his humiliation and magnified through his abasement”. In English, the word passion in the sense of strong feeling is found in the mid1200s. The word is in all probability imported from French. Can the fact that passion now appears without biblical reference be explained by the need for linguistic spice in the textual culture of the mediaeval courts? The word passion has obviously been used more widely in mediaeval everyday language than we are able to prove for lack of sources. The poetry of chivalry flowed from the troubadours at the princely courts, with idealized texts about various codes of conduct, many concerning love. Western mediaeval poetry, whether written, declaimed or set to music – is full of loving couples falling hopelessly in love. Their love is thwarted for various reasons, and the couples are left to suffer in their hopeless situation. The story of the passion of Christ has naturally had to function as a useful metaphor in many different contexts. Is it possible that the later sixteenth century reformist ideas of Martin Luther help explain the fact that the very word passion has

been used in so many different contexts? With Luther’s exhortations concerning a faith closer to the individual and the notion of a personal, “invisible church” which – at least theoretically – could function without either priest or bishop, Reformation provoked both debate and conflict, but also interest. Each individual took the texts of the Bible and cloaked them in his or her own experiences the better to understand and contemplate them. It is sometimes said that the Renaissance marked the definitive emergence of the individual, now described as a subjectively thinking and powerful force – however, we have certainly all experienced suffering, desire and lack of reason regardless of when we lived. The Dictionary of the Swedish Academy offers proof that the word passion was used in 1588 to mean the painful and denigrating treatment of another person; someone hade med David speelat passion (had insulted David). A Swedish source from 1652 describes His Royal Majesty in a dialogue with tax-paying farmers in which the dialogue had been i passion (passionate) – it is in all probability only the matter of tempers flaring. The Dutch philosopher of the same period, Baruch Spinoza (1632–1677), created a theoretical framework around what he referred to as the theory of affects. According to it, passions are feelings which stand in the way of the pursuit of clear information and logic; they isolate people, he claims. He reasons that passions may be overcome through virtue, defined as freedom, reason, knowledge and power. Passions – in other words emotions – are like little mischievous imps that create chaos and disturbance. In 1648 the Swedish statesman Axel Oxenstierna wrote döma utan passion hwad wij sij och höra (to judge impartially what we see and hear), i.e. keep our emotions/passions at arms length in order to arrive at a wise decision – with the aid of these virtues the individual is able to resist the pressure of the disruptive influence of the emotions. Another example from the 1600s has passion describing a highly positive expression of joy: some parishioners voice their approval as they speak of their högsta passion öfver din prest (their enthusiastic regard for their priest). We may also cite two telling examples from eighteenth century Sweden: utan passion för en sak tröttnar man på halva vägen (if you lack passion for something you will tire of it halfway) and de aldra störste passioner hos alla djur är lust och hunger

(the greatest urges in all animals are desire and hunger). Here it might also be mentioned that there is proof of the English word being used to illustrate sexual love as early as the late 1580s. The original and parallel sense of suffering has nevertheless remained along the way. In a description of an ailing woman in the late seventeenth century note is made of de största passioner aff magan, miälten och livmodern (the greatest pains in her stomach, spleen and uterus). Another individual was described in 1740 as having had tvänne passioner af sten och podager (two attacks of stones and gout). Swedish poetry and fiction are rich in passion fruits. Erik Johan Stagnelius wrote these beautiful lines in the early nineteenth century: Ej av styggelser trängd, ej störd av passionernas sucker (by abominations unbeset, by passions undisturbed). In Fredrika Bremer’s epistolary novel Grannarne, published in 1837, the narrator, Fransiska Werner, describes Hagar’s, the mother, anxiety over her son who has fallen off a horse and been badly injured: the distraught mother hade ansigtets uttryck fullt av passion och smärta (her face reflected suffering and pain). The same son, known for his temper which he tried in vain to control, often ended up in trouble: … hans häftiga passioner och oförmågan att styra dem, drogo honom jämt i brottsliga handlingar (his violent temperament and his inability to control if often led him to criminal acts). Strindberg’s writing is full of passions of various kinds; he often paints vivid pictures of different passionate states. In En dåres försvarstal, written in 1887–1888, the narrator tries to avoid an affair: nu börjar det osa hett, tänkte jag. Och från den stunden var jag beredd at ta till flykten, fruktande att bli indragen i en passionsroman vars upplösning inte skulle låta vänta på sig (Things are heating up, I thought. And from that moment I was prepared to flee, fearing to become involved in a tale of passion whose resolution would not be long in coming). In his collection of short stories, Giftas, the author avails himself of passion to explain the disadvantage of men visà-vis the opposite sex: Kvinnan har som sagt i alla tider exploaterat den duperade mannen och genom att väcka och nära hans oförbätterliga passion hållit honom i kärlekens bojor (The female has, as I said, always exploited and duped the male and, by awakening and feeding his incurable lust, kept him enslaved in the fetters of love) In the interest of fairness, however, I should also point to some places in Strindberg

when the word passion has a more mundane and less dramatic meaning as e.g. the passion of the cigar smoker for his cigars in Vårbrytningen or his interest in board games, strong enough to merit the word passion, in Giftas. In Hjalmar Bergman’s Eros begraving from 1931, Schöntal leads a modest and unassuming life – but he, too, naturally has a passion – and a costly one at that: mechanical toys, especially music boxes. The list of examples of how and where the notion of passion is found is probably next to endless. Suffering, fervor, agitation, emotion, joy and pain – the concept of passion has been with us in different guises which have varied with context and time. At a time such as this when so much seems to be have been individualized, passion often appears to be a notion reserved for the individual and his or her self-realization. What passions await the individual of tomorrow; will he, too, fall victim or will he be free to pick and choose? Pelle Johansson Antiquarian March 2011

Love never makes a spelling mistake when it writes, for it knows all languages. The final letter addressed to an old person has as sender the child within. Emotion always comes before reason. Love has a bit of a slope to it like an old-fashioned way of writing on its way to the grave. An old person has a heart that is a playground for children. When a person’s body is too small he laughs or cries. A tear is a promise for the future. Hatred is the biggest parasite in the world, for its host is always the human being and it consumes him from inside. No other living being is capable of hatred and contempt. It is not true, as the saying has it, that spare the rod and spoil the child. Love does not speak that language. Nothing on earth has as large hands as goodness; they span both the beggar and the madman, yet many do their utmost to tear its fingers off. It is not possible to write beautifully if you make your hand into a fist. A caress never lies. Humans carry their annual rings on the outside, while trees hide them inside. The aged face of Georgia O’Keefe reminds us of hot sand dunes in New Mexico’s sun. She unashamedly painted flowers like a woman’s sex. The viewer, and not the artist, had to be responsible for the way he saw them. Lust, passion and eroticism are planets within the same solar system. There we find the warmth, heat and the oxygen we breathe. If women were to reject the male sperm from this day and for another sixty years the human race would die out. At this very moment, men and women all over the world caress and kiss and make love to each other, but this fact is seldom or never seen or heard when history or the important news of the day are documented. It is not part of the Gross National Product. A kiss has become a mountain to be conquered anew because the meetings of lips and tongues have been degraded by the mind of the pornographer. Humans are forced to seek out once again the uncertain horizon of caresses and yearning. The illusion is more precious and actually more beautiful than the raw sexual encounter of real life. Adam and Eve were the first amorous couple with obstacles in the world. The naked body lingered long in the developing tray. Modesty and blushes had yet to

color the face. The statues of antiquity seldom or never wore clothes. It is never hard to clothe lust and passion in shame. The art created outside the academies of Paris, London, Berlin, and Stockholm in the late 19th and early 20th century had to rely on itself in order to resist shame and derision. Much of it was seen as belonging to the madhouse and the art of the mentally ill. Carl Fredrik Hill, van Gogh, Ernst Josephson and Sigrid Hjertén were among those who learned this. Some of Hill’s drawings are difficult to separate from the comic; they make us laugh. When a human being reveals his signature, his genetic helix comes out in his finger print and completes a DNA imprint which is more than simply a bunch of letters. The best computer in the world is incapable of predicting the pattern in the skin of his thumb. During his sick period, Hill ratcheted up or – rather down – reality to a level of abstraction that came to be a source of delight for the surrealists of the future. In that respect, the art of van Gogh and Josephson inhabited the same sphere as Hill. The taste of their contemporaries showed no understanding for their right to paint and create as they saw fit. Was Munch a hermit and Frances Bacon morbid? No. They were – and are – intelligent beyond the calendar of this world. No blaspheming intended: it would be possible to count time before and after them - with no one starting at Year Zero, however, since all artists take over the brushes of the others and make of them the batons of a relay race. Approximately 60 generations lie between us and Christ if you count each one as spanning 33.5 years. These people will fit into a large class room. The Savior’s suffering on the cross is now ageless. It is the same with the potential of art – from the deepest sorrow to heavenly joy. The first human battlefield is the face. In it, all earthly battles are fought, and to it, hatred, love, anger and sorrow rise as in an invisible thermometer – but forgiveness, too, dwells there. When blood runs down the cheek everyone who sees it also bleeds. Claes Eklundh knows that. His brush is a weapon with soft bristles. He borrows

his colors from victims, executioner, victors and all the manifestations that science is incapable of describing. No Nobel Prize winner in physics, chemistry and medicine is able to spell the endless reality of the soul. The longest â&#x20AC;&#x201C; but also the shortest â&#x20AC;&#x201C; journey in the world runs between the eye and the heart. That is where lovemaking begins before reaching the groin. The blind see with their hands. They caress like nobody else, while many with excellent vision grope in darkness. When a man raises his hand against a child, the woman falls over him like a net. Woman is the first sex, for she carries the future within her. Children fashion our rescue nets before we jump. They cut our daily bread with knives sharpened by their parents. Every delivery is a work of art. It first occurred to me that our time is lacking in love in an especially fatal way, our failure to love our work. This is what Carl Larsson wrote in a letter to a friend, adding: No one has worked the way I have, day and night, loved women all my life, day and night. Man is continually forced to condemn himself to be more good than bad, or he will not survive. This is what happens when he saves a child from drowning or when he wills his heart, kidney, liver and cornea to somebody else in the most beautiful testament of all. This very second, people are making love, caressing and kissing each other while the border guards are asleep on five continents. It is happening without the dictates or decrees of churches, politicians, statesmen and any kind of ideology. Love is the first and greatest peaceful atom bomb in the world. BjĂśrn Ranelid Author March 2011

Passion in the Brain Where passion enters, logic leaves. Passion plays games with the way our brain perceives reality. Everything that is good becomes fantastic and everything less than perfect terrible. Both in the long and the short run. We turn up the emotional amplifier at every experience and every thought. The emotional system exists precisely to equip us with the behavioral impulses that we need for living relative to our surroundings. Long before consciousness developed, evolution provided animals with an emotional system. Up until this point, the entire neurological system was actually an automat with simple reactions, one that coordinated received and dispensed information in order to sustain life. Breathing, reproduction, eating, and elimination of waste â&#x20AC;&#x201C; all the basic functions already existed. The emotional system added something completely new. For the first time ever information could be received and managed without an immediate reaction. The emotional system uses the interaction with the body as a way of storing information over time. The brain resembles a three-story house. When someone smiles at you, the smile will provoke imitation already on the first level (the brain stem) and you will return the smile without the second level (the limbic system), which contains the emotional mechanism and, even less, the third level (the cortex), being at all aware that someone smiled at you. A few hundred milliseconds later the body will signal that you are returning the smile and it is a pleasant feeling. At that point, social information has already been sent back to the person who smiled and not until then does the fact that you smiled feel good. Your body has had the information and sent it back it to your brain. Another few hundred milliseconds and you become aware of the returned smile. When asked directly most will answer: of course I intended to smile. But the smile preceded awareness of the smile. So the architecture of the brain already contains the mechanism for reconstruction after the fact and for approving the present emotion, especially if it is growing in intensity. Our system for choosing what to do and how to react exists on several levels in the brain, but it is usually the level two, i.e. the limbic system, that exercises the greatest influence. The second level has its own stored knowledge, information from the surrounding world as well as the cortex that governs the steering. The system is

part of our reward system which is a calculator used to assess future results, risks and possibilities. It compares the projected outcome with the potential optimum outcome. If it looks good but would be better as a result of some action I could take, I will receive motivation from that calculation. When the distance between the potential and the projected outcome shrinks, the reward system cashes in on it with e.g. a little dose of dopamine. In the presence of passion the dose of dopamine increases. An individual who is passionate about something consciously or unconsciously attaches a high future value to the outcome. The difference between the potential and the projected outcome will then be great. It is this that provides the powerful motivation. Passion is borne by a mechanism of intensified signals of motivation. Basic motivation is found in the usual primary (sex, food, safety) and secondary (property, social acceptance) driving forces. Passion is then able to increase motivation so that a boy in his teens can be made to go and see a real â&#x20AC;&#x153;chickâ&#x20AC;? movie, a stamp collector may collect his 6375th stamp, and a painter may paint his 900th masterpiece â&#x20AC;&#x201C; at least in his own opinion. Passion transforms the future from a realistic picture of what will happen to unrealistic hope. But since we are free individuals endowed with a brain which is always engaged in post hoc constructions, the discrepancy between our inner picture and reality goes unnoticed. Passion inoculates us against everyday blandness. Martin Ingvar Professor, Brain Researcher April 2011

I am the wound Som e Thoug hts on a Ce ntral Th e m e i n th e Passion Story

An angel, angelos, i.e. a messenger, brings good news, his gospel announcing the coming of a happy event. Artistic inspiration, an idea or any impulse at all has probably astonished most people: where did I get that idea from? we ask ourselves. Maybe the artist is a child who has always refused to ignore his imagination and to limit the flow of information and inspiration to the adult world, but who has found the mysterious signals and inspiration that emanate from somewhere above just as compelling as adult reason and who has appropriated this reality. Utility and the ordinary encountering beauty and spirit; the horizontal bidding is challenged by the vertical one and art is takes place at the point of intersection. A few of these children chose to go out and tell the surrounding world about their alternative messages, these marvelous riches, despite the difficulties which their choice would have in store. And they may have been fired up by their revolutionary fervor, an inner compulsion to listen especially closely to what they were not meant to overhear. Could the fascination of so many artists with the magnificent and multifaceted Pietà motif – this the ur-scene of compassion – be partly explained by the fact that it not only speaks so eloquently of human suffering and its singular comforter but also of art, its origin, and its predicament? Art as representative of what is human in human beings. Of the difficulty of talking about the mystery of creation and creating in this material and money-driven world. Art, that so often is governed by its diametrical opposite: “the cursed hunger for gold”, auri sacra fames. And about the difficulty of believing in something beyond what is visible, and the attempts to interpret impulses that may appear both “divine” (from above!) and as a curse when they befall us humans. Is suffering a blemish on our soul, a defect? Does suffering first appear in secular art following the Enlightenment when we humans lost an ecclesiastical space strong enough to endure our despair? The despair that soils our clothing and sullies

our reputation, that makes people look down on us rather than up to us. Is not despair the opposite of status? It is rather the impoverished who feel despair – the dirty, the neglected – not those who have succeeded. And despair tends to grow when the wound threatens to become visible. It is itself a wound that we would like to hide, cloak in beautiful clothing. Is not the fact that free art demonstrates not only power but also weakness the reason why so many dictators – great as well as small – are so provoked by it that they are driven to label it, rule over it and, if at all possible, prohibit it? That is, apart from the independence that power finds so intolerable, of course. Is it those who bear their wounds openly that we scorn and persecute and kill? The wound that Christ chose to have us see. A tragedy – at least the kind that takes place on the theatrical stage – is over in a couple of hours and we leave the troubles behind on the empty floor of the stage. A book with its covers closed, squeezed in among its peers on the bookshelf, does not risk opening on its own and letting its terrible contents escape, while a work of art just stands there, naked, quiet, often threatening. Always present, always eloquent. There, it is easier for truth to become our own. This is why pictorial art usually has shied away from the most unpleasant throughout history and instead – maybe to escape from it – sought out beauty. Beauty has become a solution and a consolation: surely, life is not as cruel as all that, we want to say as we withdraw to the nursery. But that is precisely what life is! As well as the opposite. Cruel, fantastic, revolting, ugly, exciting, gorgeous, harmonious, logical and lacking in logic. Utterly comprehensible and grotesquely incomprehensible. It is this that is the real landscape of art! Claes Eklundh April 2011

Frans Floris Syndafallet

Arnold Böcklin Faun och nymf

Graciela Iturbide Duelo

Evert Lundquist Omfamning

Carl Larsson Passionerna Johan Johansson Kyssen

Barbro Bäckström Mun

Claes Eklundh Kvinna

Claes Eklundh Exposed throat

Claes Eklundh Ansikte

Claes Eklundh La danse Claes Eklundh Exposed throat

Okänd konstnär Fortuna utdelar sina håvor

ENTRÈ

Passionsvisare

Jesu Christi pinohistoria

Claes Eklundh Kvinna

Claes Eklundh Pietà

Claes Eklundh Lansen

David Edström Eländets skri

Claes Eklundh Pietà – jag är såret

Claes Eklundh Pietà

Carl Fredrik Hill Teckningar

Anne-Marie Nordin Vaxskulpturer

Dorothy Iannone Miss my muse II

Dorothy Iannone Darling Duck

Dorothy Iannone This can’t be wrong… Carl Eldh Monument över Strindberg Kenneth Armitage Liggande kvinna

Graciela Iturbide Mujer Angel

Passion – något kort om ordet och tiden Från sid 8–13 1

Dahlin, Anders Fredrik. Ordbok öfver svenska språket volymerna I-II. http://spraakbanken.gu.se/dalin/index2.html

Perici, Musæus, S, Postilla. Övers 1-6. Sthm 1606-08. Svenska Akademins Ordbok http://g3.spraakdata.gu.se/ saob/sökord passion

Brown, Stephanie Religious painting sid. 7f

Ambjörnsson, Ronny Tankens pilgrimer sid. 312

Barnhart, R K och Steinmetz (red.) Chambers of Dictionary of Etymology. 1988, samt The English Word Series http://www.whitesmoke.com/etymology-passion

Sörlin, Sverker Världens ordning sid. 198

Laelius, Bünting Res. 1:130 1588 ur SAOB http://g3.spraakdata.gu.se/saob/sökord passion

RARP V. 1:89 ur SAOB http://g3.spraakdata.gu.se/saob/ sökord passion

Axel Oxenstierna bref 4:485 ur SAOB http://g3.spraakdata.gu.se/saob/sökord passion

Cavallin Herdam 2:205 ur SAOB http://g3.spraakdata.gu.se/saob/sökord passion

Höpken 1750, 2: 164 ur SAOB http://g3.spraakdata.gu.se/saob/sökord passion

Kling Spect Li b ur SAOB http://g3.spraakdata.gu.se/saob/sökord passion

English Word Series http://www.whitesmoke.com/etymology-passion

Hjärne Suurbr. 192 (1680) ur SAOB http://g3.spraakdata.gu.se/saob/ sökord passion

Rarp 12:21(1740) ur SAOB http://g3.spraakdata.gu.se/saob/sökord passion, podager är vad vi idag kallar gikt

Stagnelius Samlade skrifter sid 116 http://litteraturbanken.se sökord Stagnelius och passion

Bremer, Fredrika Grannarne sid 259 http://litteraturbanken.se sökord Bremer och passion

Bremer, Fredrika Grannarne sid 87 http://litteraturbanken.se sökord Bremer och passion

Strindberg En dåres försvarstal sid 55 http://litteraturbanken.se sökord Strindberg och passion

Strindberg Giftas I – II sid 181 http://litteraturbanken.se sökord Strindberg och passion

Strindberg I Vårbrytningen sid 124 http://litteraturbanken.se sökord Strindberg och passion

Strindberg Giftas I – II sid 73 http://litteraturbanken.se sökord Strindberg och passion

Bergman, Hjalmar Eros´begravning sid 45 f. http://litteraturbanken.se sökord Bergman och passion

Vill ni veta mer om Passion? Välkommen till vårt Faktarum på Dunkers, plan 1.

TACK till alla deltagande konstnärer THANK YOU to all participating artists till alla långivare/To all lenders: Anne-Marie Nordin Claes Eklundh Galleri Magnus Karlsson, Stockholm Göteborgs Konstmuseum Helsingborgs museer Javier Peres, Peres Projects, Berlin Malmö Konstmuseum Moderna Museet, Stockholm Skissernas museum, Lund Statens Konstråd/Bildmuseet Umeå till Kulturnämnden Helsingborgs stad/ to The Cultural Committee of Helsingborg

Would you like to know more about Passion? Welcome to The Reading Room, Dunkers, Floor I.

Publicerad i anslutning till utställningen Passion på Dunkers kulturhus i Helsingborg 2 juni 2011–15 januari 2012 Published on the occasion of the exhibition Passion at Dunkers kulturhus in Helsingborg 2 June 2011–15 January 2012 Projektledare/Project Manager Bengt Adlers Utställningsproducent/Producer Charlotta Jönsson Utställningsproducent/Producer AnnCatrin Gummesson Arkitekt/Architect Lindvall A&D genom Jonas Lindvall, Maja Bernvill, Björn Förstberg, Mikael Ling Grafisk form/Graphic Design Bodil Tegsell, Tegsell Grafisk Design Marknad & Kommunikation/Marketing & Communication Tommy Esbjörnsson, Nicole Carlsson, Daniela Rogosic, Maria Schreiber Pedagogik/Education Viktoria Munck af Rosenschöld, Jenny Fridh Antikvarie/Antiquarian Pelle Johansson Konservator/Conservator Alissa Andersson, Christina Gräbe Byggledare/Construction Manager Anders Eriksson Ljusdesign/Light Design Viktor Hallonsten Ljuddesign/Sound Designer Christian Odeholm Säkerhet/Security Patrik Joelsson Fastighet/Support Finn Svensson Utställningstekniker/Exhibition Technicians Jörgen Agardtson, Lars Ola Bergkvist, Niklas Hellberg, Peter Johansson, Christofer Malmström, Per Mårtensson, Per Pålsson, Nilsmagnus Sköld Översättning/Translation Kjersti Board Tryck & Repro/Print & Reproduction Elanders Tryckeri Foto/Photo Credits Galleri Magnus Karlsson, Hans-Georg Gaul, Graciela Iturbide, Christian Larrieu, Sven Olof Larsén, Hossein Sehatlou, Axel Siljebratt, Jenny Thornell, Claes Westlin, Lena Wilhelmsson Papper/Paper Multiart gloss Typsnitt/Font Akzidenz Grotesk © Dunkers kulturhus, författare och konstnärer/authors and artists Ansvarig utgivare/Publisher Elisabeth Alsheimer ISBN 13: 978-91-977097-7-4

DUNKERS www.dunkerskulturhus.se 76