Kyrkobladet - Svenska kyrkan i Kungälv och Ytterby nr 3 2014

Kyrkobladet

# 3/2014

Svenska kyrkan i Kung채lv och Ytterby

Vart g책r kyrkoavgiften?

1

Osynlig - obegriplig



S

ex dagar osynlig, en dag obegriplig! Är det så många tänker om prästen?

Jobbar bara söndagar, och då förstår man inte vad som sägs? Möjligen finns det människor som ser på samma sätt på kyrkan. Öppet en kort stund på söndagar och sedan något dop eller begravning ibland. Mycket mer än så är det inte.

Den vanligaste kommentaren från någon som börjar engagera sig i kyrkans arbete brukar vara: Oj, vad mycket det är som händer, det hade jag ingen aning om. Det är ju ett fantastiskt arbete! På sidorna som följer kan du få en liten glimt av något av det som regelbundet händer. Mycket sker synligt för många, annat sker i avskildhet med enskilda personer. En genomsnittsvecka samlas omkring 1.000 människor till gudstjänst i våra kyrkor i Kungälv och Ytterby. Utöver det har vi alla grupper, samlingar, körer, samtal, hembesök, undervisning och andra regelbundna aktiviteter.

Det är inte för kyrkans egen skull som detta arbete sker. Det är för att göra skillnad i människors liv. I den budget som just blivit antagen uttrycks det med följande ord: Syftet är att människor skall komma till tro på Kristus och leva i tro, en kristen gemenskap skapas och fördjupas, Guds rike utbredas och skapelsen återupprättas.

martin lindh, kyrkoherde

Vart går kyrkoavgiften?

Kyrkotillhöriga i Kungälv och Ytterby betalar i dagsläget 90 öre i kyrkoavgift (samt 17 öre i begravningsavgift). Den största delen av kyrkoavgiften går till lokala församlingen. Men vad används egentligen pengarna till?

På de följande sidorna vill vi ge en liten djupdykning i några områden som vi tror är viktiga för många. Förutom att kyrkan inbjuder till gudstjänst handlar det om våra barn och unga, om möjligheten till stöd när man har det svårt, om ett levande musikliv och om att vårda våra kyrkobyggnader och traditioner.

Innehåll 3 Vart går kyrkoavgiften?

4 Tummen upp för Pax 5 Allsång varje söndag 6 Viktigt få berätta om sorgen 8 Diakoni - Att se människan 9 Kyrkobyggnader med möjligheter

Bilden på framsidan: På Pax blir det ofta roligheter som att försöka få en boll genom sammanlänkade rör. foto: karolina braun

2

10 Omställning till ett annat sätt att leva 11 Medborgare i Guds rike 12 På gång 14 Nya medarbetare 15 Korta nyheter 16 Personligt: Att sjunga med kropp och ande

”

Jag har pratat om allt, om saknad och sorg, om begravningen, hur den skulle vara, hur den blev. ”louise” om att samtala med en diakon s. 6

gudstjänst 1205

dop 143

gudstjänster firades 2013.

dop förrättades under 2013, vilket var 68 procent av antalet födda i Ytterby och 56 procent av födda i Kungälv.

52 392

besök till gudstjänst gjordes under 2013, vilket gör 43 besökare i snitt per gudstjänst.

Läs om familjemässa i Kungälvs kyrka på sidan 5.

begravning 175

kyrkliga begravningar skedde i pastoratet under 2013.

5,1 miljoner

kr satsar pastoratet 2015 på gudstjänster, kör- och musikverksamhet och kyrkliga handlingar.

musik

Läs en personlig berättelse kring sorg och begravning på sidan 6.

ca

30 miljoner

kr är den beräknade omsättningen i Kungälvs pastorat för 2015, där kyrkoavgiften utgör största delen av inkomsterna (begravningsverksamheten ingår ej).

konfirmation 17

körer/musikgrupper för olika åldrar fanns i pastoratet 2013.

247

barn och vuxna deltog i kör eller musikgrupp under 2013.

36

musikgudstjänster arrangerades 2013.

Möt Lena Brattgård och barnen i Stella Nova på sidan 5.

551

foto: karolina braun

deltog i barn/ungdomsgrupp 2013.

13 114

besök gjordes 2013 till den öppna barn- och ungdomsverksamheten, t.ex. öppna förskolan.

Möt Oscar, Smilla, Milva och de andra barnen i Pax på sidan 4.

4 miljoner

kr satsar pastoratet på barn- och ungdomsverksamheten 2015. Konfirmandundervisningen är redan i år avgiftsfri så att alla har möjlighet att vara med på läger och resor.

48

personer konfirmerade sig under 2013, vilket var ca 30 procent av antalet kyrkotillhöriga födda år 1998.

7,7 miljoner

kr är budgeterat för drift, underhåll och investeringar för pastoratets fastigheter under 2015 (begravningsverksamheten ej medräknat).

fastigheter

diakoni Kirsten Holm och Lennart Åkerlund berättar om Kontakten och kyrkans diakonala arbete på sidan 8.

2,8 miljoner

0,5 miljoner

kr satsas på vuxenverksamhet i form av bibelstudiegrupper, filmkvällar, samtalsgrupper med mera.

Personalkostnader ingår i siffrorna. Har du frågor om vart de övriga pengarna går?

Kontakta gärna oss på 0303-377000.

barn & unga

Hur fungerar det att vårda våra kyrkor i praktiken? Läs på sidan 9.

3

satsar pastoratet av kyrkoavgiften på diakoni under 2015, en ökning med 190 500 kr. Här ingår bl.a.

Sjukhuskyrkan, Uppdrag medmänniska (pastoratets fas 3-projekt) och bidrag till Kontakten. Därtill får pastoratet bidrag till diakonin om ca 1,4 miljoner.

Tummen upp för Pax Bollek och processionsövning - en bra mix tycker barnen i Pax.

På måndagseftermiddagarna är det full aktivitet i Ytterby församlingshem. Då träffas är barnen i Pax för lek, sång och för att höra om Gud. Det är populärt att vara med – och flera står på väntelistan. text och foto: karolina braun

L

ilian, Ulrika och jag står och väntar på skolgården vid Kastellegårdsskolan i Ytterby. Snart kommer tjejerna och killarna i ettan och tvåan ut från sina klassrum – de som ska till Pax istället för fritids idag. Vi räknar in både ryggsäckar och barn och går i ett hyfsat ordnat led mot församlingshemmet.

Milva tar plats bredvid mig.

– Jag ska döpas på söndag, berättar hon. Det är för att jag gillar Gud! förklarar hon.

Lite pirrigt är det, men samtidigt är dopet något hon själv bestämt och ser fram emot. De andra barnen i Pax ska sjunga. Det blir procession också och kanske blir Milva den som bär korset längst fram.

Ledarna i Pax brukar turas om att hämta på Kastellegårdsskolan. Treorna kommer själva en stund senare. Först blir det samling i olika grupper. Nytt för i höst är att man har mer åldersindelade samlingar.

– Det är ganska stor skillnad på ettorna och treorna, Några ettor hoppade av förra terminen, eftersom de tyckte treorna var så stora, därför gjorde vi så,

förklarar Ulrika Algesund som är familjediakon.

Barnen samlas i sina grupper, tänder ljus och ber en kort bön innan det blir dags för högläsning. Här blir det varierat innehåll. Tvåorna får höra på Lassemajas detektivbyrå, medan ettorna får höra en bibelberättelse om Jesus.

Efter lek och lego och en hel del spring blir det mellis. Här finns yoghurt och flingor och det blir kö till brödrosten. Och så får man saft – fast det är lättdryck, understryker Ulrika.

– Pax är bra, för man får leka mera inne! tycker Elin och Emeline, som sitter och fikar vid ett bord.

– Man får lära sig mer grejer – om Jesus, säger Oscar.

– Jag tycker bästa om att sjunga! Jag gillar att uppträda och här finns alltid något att göra, tycker Hanne-Lou. – Jag gillar att vara ute, säger Smilla, som också hon tycker om att sjunga.

Innan det är dags för sång blir det aktiviteter och tävlingar – både inne och ute. Ledarna har förberett olika stationer. I ett rum handlar det om att transportera bollar på olika sätt. Dels genom att länka samman rör och dels genom att flytta bollen från hals till hals. Det skrattas och stojas en hel del när bollen ramlar ner på golvet.

En station handlar om att förbereda inför söndagens familjegudstjänst där barnen ska medverka. Killarna i trean följer med pedagog Mattias till kyrkan.

4

– Kommer ni ihåg när kyrkan byggdes? undrar Mattias.

– 1870! kommer svaret från en som minns att kika på siffrorna ovanför kyrkporten.

Mixerbordet längst ned i kyrkan väcker stort intresse. Sen blir det processionsövning, där killarna får turas om att bära korset. De får pröva att slå upp ett psalmnummer och så går Mattias igenom agendan för söndagen.

Det är populärt att vara med i Pax. Det finns 25 platser, men flera står också på väntelistan. Många kommer från samma klass och fritids, där barnen drar med sig sina kompisar. Ett fritids har till och med fått planera om sin verksamhet på måndagar, när de flesta barnen är på Pax istället.

– Vi valda att lägga Pax på eftermiddagen, för vi ville inte ta ännu en kväll från föräldrarna, berättar Ulrika.

Många har ändå aktiviteter efter Pax, det är jujutsu, cykling och allt möjligt.

Till Pax kan barn till föräldrar som är föräldralediga också komma – de barnen får inte vara på fritids och på Pax får de också möjlighet att träffa sina kompisar efter skolan, tycker Ulrika.

– Pax är en bra chans för oss i kyrkan att få möta barnen i lågstadiet. De får vara i en mindre grupp och förhoppningsvis hinner vi se alla. Vi kan berätta om kyrkans budskap – men också ha roligt tillsammans, avslutar Ulrika.

.

Allsång varje söndag

text och foto: karolina braun

Både församling och kör blir delaktiga när vi sjunger tillsammans.

I gudstjänsten blir vi mer delaktiga när vi sjunger. Genom musiken andas vi tillsammans. Det tycker Lena Brattgård, musiker i Kungälvs kyrka, som både leder församlingssången och fem olika körer.

A

tt vi har musik kyrkan känns idag självklart. Redan i Gamla testamentet berättas det om hur det sjöngs, vid tempelinvigningens fest och andra viktiga tillfällen.

– Musik är ett utmärkt sätt att få många att bli delaktiga, berättar Lena Brattgård, musiker i Kungälvs kyrka.

Det är lättare att sjunga än att läsa tillsammans. Jag hörde en gång en föredragshållare som sa ”När vi sjunger blir vi en ande. Vi andas tillsammans och blir som en enda kropp”. Det är en rolig tanke tycker jag.

Som anställd musiker vill hon stötta och inspirera församlingen att sjunga.

Genom att spela på olika sätt kan hon sätta karaktär på söndagen – det är skillnad om det är fastetid eller juldagsmorgon. Tillsammans med prästen resonerar hon inför söndagen vilka psalmer som kan passa.

– Oftast vill man börja och sluta med något som folk känner igen, och som är lättsjunget. Däremellan kan det ibland vara värdefullt att testa något nyare.

Kyrkan är ett av de ställena där vi regelbundet sjunger tillsammans. Jag brukar ibland säga att vi har allsång varje söndag i kyrkan!

Familjemässa i Kungälvs kyrka, en höstsöndag. Barnkörerna Stella Nova I och II tågar in i procession. Idag blir det både en sång för flyktingbarnen i världen och en avslutande låt på engelska i gospeltakter. Ibland blir det stämsång. Under nattvarden spelar Maria ett stycke på blockflöjt och i sista psalmen blir församlingen också kompade av tre glada tjejer i rytmsektionen.

Att körerna är delaktiga i gudstjänsten och inte bara ”uppträder” är viktigt för Lena. Och där spelar det inte så stor roll om det är vuxna eller barn som sjunger.

– Kören är församlingens musikaliskt övade del. Kören stödjer församlingssången och kan också tillföra något till söndagens ämne. Sedan finns det förstås tillfällen när kören sjunger mer för församlingen – där körsången har sin egen funktion.

Under veckan avlöser körövningarna varandra i Kungälvs församlingshem.

Förutom Stella Nova finns här en barnkör, ungdomskör och kammarkör, samt en och annan pianoelev. Dessutom är det musikstunder för de minsta i öppna förskolan. Och Lena är den som håller ihop allt.

– Det är roligt att jobba med olika åldrar. Speciellt roligt att se dem som man följt från öppna förskolan upp till ungdomskören.

Att det är flera olika barnkörer gör att man kan anpassa övningarna till deras 5

ålder. De mindre barnen är ofta trötta efter skolan – då börjar Lena med en rytmlek så att de får leka av sig. Intresset är stort – men antalet barn är också kompisberoende. En del slutar när kompisar slutar. Likaså drar andra med sig sina kompisar.

Gabriella och Isabella Hogmalm, 11 och 9 år, har sjungit i Stella Nova idag.

– Det är jätteroligt – jag älskar att sjunga! säger Gabriella.

Båda två har varit med från början, och deras mamma Gun-Louise minns hur det var när barnen övade i olika körer.

– Ett tag satt jag väl och väntade 2,5 timme! Men fikat var alltid framdukat i församlingshemmet och periodvis var det många föräldrar där, vilket ökade samhörigheten oss emellan också. Vi hade med oss handarbeten – eller så bara pratade vi.

Det blir mer levande gudstjänster när fler är delaktiga, tycker hon. Och barnen i körerna får lov att växa med sin uppgift.

Anneli Högberg, mamma till Josefin och Alice, ser också mycket positivt på kyrkans musikverksamhet.

– Lena ser alla barn. Alla får vara med och göra något speciellt. Förutom att Lena är musikalisk är hon en bra pedagog. Hon lockar fram det bästa hos barnen – och utmanar. När jag hör kören sjunga tänker jag ofta ”Hur lärde de sig det?”

.

När en nära anhörig dör känner man sig ofta ensam. Att då ha goda vänner och att våga söka hjälp kan ge kraft att ta sig genom chocken. Det vet Louise som förra året förlorade sin mamma. text: karolina braun

Viktigt få berätta om sorgen

foto: gustaf hellsing/ikon

I

ngen är förberedd på döden. Det gäller även om man vet att den ska komma – ingen är förberedd.

Det säger kvinnan, som vi kan kalla Louise, när jag träffar henne hemma i huset i Ytterby församling. Där har hennes föräldrar bott med henne sedan 1980. Nu är båda föräldrarna borta, sedan hennes mamma hastigt gick bort förra året.

Efter flera operationer i ryggen gick Louise på sjukbehandlingar. Tisdagen den 3 december var hon på väg till sjukgymnastiken.

– Mamma kände sig lite dålig så hon låg och vilade på förmiddagen. Hon brukade följa ett program som börjar halv tolv, men då sov hon och var svårväckt, vilket var ovanligt. Vi såg ändå programmet tillsammans och fikade.

När det var slut tog jag på mig ytterkläderna och vi kramades och pussades som vi alltid brukar göra när vi skiljs åt.

När Louise kom hem var det kolmörkt hemma och hon undrade varför hennes mamma inte tänt utebelysningen. Ingen svarade när hon ropade och hon gick från rum till rum. När hon såg att ytterkläderna var borta tog hon ficklampan och gick ut.

– Jag ställde mig mitt på gården och lyste med ficklampan runt i en cirkel.

Då fick jag se mamma – hon låg på al-

tanen helt utslagen. Det var kyligt och hon var alldeles kall. Det hade runnit blod från munnen och bakhuvudet. Jag sprang in och ringde 112.

Sedan var det mycket som hände. Andas hon? frågade rösten i luren. Louise sprang ut igen. Nej, det verkade inte så.

Kan du hjärt- och lungräddning? var nästa fråga. Ja, det kunde hon. Det var svårt att gå ner på knäna för ryggens skull, men Louise gjorde sitt bästa och fick beröm från nödpersonalen. Men ambulansen dröjde och Louise var orolig. Varför kom den inte?

– De hade kört till en sommarstuga intill istället. Grannen där trodde att den nog skulle hit, och ambulanspersonalen kom springande över staketet, berättar Louise.

Kläder klipptes upp. Sprutor sattes in här och där och så kom hjärt-lungmaskinen fram. För Louise kändes det som en overklig skräckfilm. Väl på akuten satt hon själv i väntrummet med blod på kläderna när läkaren kom och sa ”Tyvärr kunde vi inte göra något mer än vad du redan gjort”.

– Så ensam som man är då, även om det är folk runt omkring, det finns inte.

Man är bara ett skal – det finns ingenting inom en, säger Louise.

Efter en halvtimme fick hon se sin mamma, då de flyttat henne till bår6

rummet på sjukhuset. Hon fick med sig en påse kläder och åkte hem till en väninnas pappa, där hon stannade en timme. Men sen var hon ensam i det stora huset.

– Då kom chocken, jag skakade hela jag. Jag hade fått telefonnummer till en kurator, men dit kunde jag bara ringa på dagtid. Klockan halv två på natten sms:ade jag en väninna och vi pratade i flera timmar.

”Fortfarande kan jag komma på mig med att tänka: Det här ska jag berätta för mamma!”

Louise och hennes mamma hade en mycket nära kontakt. De levde tillsammans och reste, promenerade och åkte på olika evenemang ihop. Mamman tyckte mycket om att läsa och var pigg i sinnet, även om hon hunnit fylla 88.

På köksbordet i huset står ett foto med dem båda skrattande tillsammans.

– Fortfarande kan jag komma på mig med att tänka: ”Det här ska jag berätta för mamma!” Men det går ju inte.

Att vara ensambarn kan vara extra tungt när en förälder går bort. Som tur är har Louise både många vänner och goda grannar.

– Jag visste inte att jag hade så goa vänner – det är guld värt. De är så snälla och omtänksamma. De ringer fortfarande varje dag och frågar hur jag mår.

Men Louise kände att hon behövde prata av sig mer. Hon läste i Kyrkobladet att man ordnade sorgegrupper för barn som mist en anhörig. Kanske kunde hon också få hjälp. Det fick henne att våga ta steget till att ringa en diakon och hon fick kontakt med Maria Röjås.

– Det var en lyckträff för mig. Jag har pratat om allt, om saknad och sorg, om begravningen, hur den skulle vara, hur den blev. Det kändes viktigt att ha någon att berätta för.

Trädgården blev också en viktig plats där hon kunde samla tankar – en sorts rehabilitering i sorgearbetet. Att gå in i trädgården är som att gå in i en kyrka, tycker Louise, när vi strövar runt bland växter och träd. På en ställning hänger glasskivor som reflekterar solljuset. Och här och där finns koboltblå klot och små figurer.

I trädgården grubblade hon på hur begravningen skulle bli. Det var mycket praktiskt som skulle ordnas, samtidigt som hon var i chock. Att begravningen skulle vara i kyrkan kändes självklart.

– Är man döpt, konfirmerad och vigd i kyrkan är det också naturligt med en kyrklig begravning, säger Louise.

Hennes mamma hade inte skrivit ner några önskemål, men de hade varit på en fin begravning som prästen Andreas Pervik lett. ”Om det är möjligt vill jag gärna att han håller i min begravning” hade hennes mamma uttryckt då. Och så blev det.

Louise hade erfarenhet från sin pappas begravning tio år tidigare och kom ganska snart fram till vilka blommor och psalmer det skulle vara – och att hon ville ha med sången ”Håll mitt hjärta”. Kontakten med både präst och begravningsbyrå fungerade väldigt bra.

– Begravningen blev jättefin – precis som jag ville att det skulle bli. Den var i Ytterby kyrka och minnesstund efteråt i församlingshemmet. Där berättades och skrattades och en vän läste en dikt som stämde så fint in om mamma. Vi hade dukat långbord, men det föll sig så att mitt emot mig fanns en tom plats.

Jag kände det som den platsen var ämnad för mamma och att vi firade hennes födelsedag men att hon tillfälligt gått ut!

Hennes pappas önskan var att bli spridd i havet. Hennes mamma hade uttryckt likadant – men eftersom döden kom så hastigt ville Louise ha en plats på kyrkogården att gå till. Tillsammans med sin väninnas pappa – som varit ett viktigt stöd under hela tiden – åkte de ut till Sankt Halvards kyrkogård och såg ut en gravplats.

– Dit åker jag nu nästan varje dag, berättar Louise. Min väninnas mammas grav är näst intill mammas. När jag är där går jag även till hennes mamma, och hon gör detsamma för mig.

Idag går Louise fortfarande på sjukbehandling. Strax efter att hennes mamma gått bort fick Louise svårt att gå. Det visade sig att hon fått en spricka i både korsrygg och bäcken när hon låg på marken och försökte rädda sin mammas liv. Och livet går upp och ner – nu har det varit några tunga dagar.

Trädgården är en viktig plats för att samla tankar tycker Louise. Hon besöker ofta graven på Sankt Halvard. foto: karolina braun

– Jag tycker att folk skulle våga ta mer kontakt med kyrkan – man får så mycket tillbaka. Det är en påfyllning – inte bara andligt utan överhuvudtaget.

Hon hoppas att fler i samma situation skulle våga lyfta luren och be om hjälp.

– Är det upptaget så ring igen! Och man kan inte få mer än ett nej, men för det mesta blir det ett ja!

.

Louise heter egentligen något annat. Det är inte kvinnan i artikeln som är på bilden.

Själavård i kyrkan – Välkommen att ta kontakt

O

m du vill samtala med någon om ditt liv är du välkommen att ta kontakt med kyrkan. Här finns diakoner och präster som vill lyssna. Du behöver inte vara i en kris för att ta kontakt. Ett själavårdssamtal kan också vara förebyggande. Både präster och diakoner har tystnadsplikt och för inga journaler.

Ring gärna vår växel 0303-37 70 00. Du hittar också nummer till våra präster

och diakoner på sidan 15 här i Kyrkobladet.

Jourhavande präst tar emot samtal varje dag kl 21-06. Ring 112 och be att få bli kopplad till jourhavande präst.

Den som svarar är präst i Svenska kyrkan. Prästerna i Kungälv och Ytterby deltar tillsammans med fyra pass om året. Du får vara anonym när du ringer, 7

samtalet är gratis och syns inte på telefonräkningen. Väntetiden brukar vara ca 5 minuter.

Varje måndag-torsdag kl 20-24 kan du också chatta med en jourhavande präst på www.svenskakyrkan.se/ jourhavandeprast. Här får du också vara anonym och det du skriver krypteras och sparas inte.

Lennart har ofta med sig gitarren till Kontakten.

Diakon Kirsten har stort fokus på samtal i sin tjänst.

text: karolina braun foto: sven-börje andersson och karolina braun

Diakoni: Att se människan Kirsten Holm och Lennart Åkerlund, är två nya anställda i höst – med diakoni och omsorg i fokus. Samtidigt ökar också Kungälvs pastorat resurserna till det diakonala arbetet, med utökade tjänster och ökat anslag till Kontakten.

F

ör mig handlar diakoni om att vara medvandrare – att se, respektera och tjäna den människa som jag möter.

Det säger Kirsten Holm, ny diakon på heltid med bas i Kungälvs församlingshem. I sin roll som diakon har hon stort fokus på att möta människor i samtal.

– Samtalet behöver inte bara beröra det vi ibland kallar andliga frågor, utan kan beröra alla livets områden, t.ex. sorg, kris, relationer. Det kan också handla om andra livsfrågor eller att man behöver reflektera kring något.

Kirsten kommer från Kristiansand i Norge och utbildade sig till sjuksköterska i Oslo. Efter hand växte längtan till att få arbeta i kyrkan och hon vigdes som diakon 1992. Första tjänsten blev i Örby-Skene församling i Västergötland där hon fortfarande bor med sin man Per-Olof som är präst. De har två söner.

– Efter åren i församlingen började jag arbeta i sjukvården på en ätstörningsenhet i Skene. 2007 fick jag tjänst på psykiatrisk öppenvårdsmottagning i Borås. I denna tjänst fick jag möjlighet att utbilda mig i kognitiv beteendeterapi steg 1.

Men sedan september i år är det alltså återigen som diakon i Kungälv hon kommer att arbeta. I Kungälvs centrum finns många äldre som hon kommer att möta på äldreboenden, dagledigsamlingar, med mera. Men eftersom tjänsten utökas finns det också möjlighet att skapa något nytt.

– Vad behöver församlingen? Ännu känner jag församlingen för lite. En viktig sak för mig är att ha en koppling mellan vardag och gudstjänst. Och min bön är att församlingens diakoni ska få återspegla något av Jesu kärlek.

Att diakoni inte bara är enskilda personers ansvar, utan hela församlingens ansvar, tycker Lennart Åkerlund. Sedan i höst är han anställd som föreståndare för Kontakten på 60 procent, och som diakoniassistent i Kungälvs församling på 40 procent.

– Varje församling måste ha ett socialt och diakonalt arbete – annars blir det bara ord som inte omsätts i handling. För mig är Jesus en viktig förebild: Han visade hur viktiga de små är: ”Det du har gjort för mina minsta har du också gjort för mig”.

Lennart är för många ett välkänt ansikte som tidigare missionspastor i Kungälv. Men han kände att det var dags att pröva något nytt. Att också få kunna bo kvar i Kungälv med fru och fyra barn var en fördel.

– På Kontakten kan jag finnas nära människor, dela deras liv och våndor 8

och få göra skillnad. Det känns spännande, tycker Lennart.

Kontakten på torggatan 5 är en mötesplats för människor som har svårt att hitta gemenskap någon annanstans. Ensamhet, dålig ekonomi, missbruk eller annat har kanske bidragit till en tilltufsad bakgrund, där självbilden ofta är att man inte riktigt platsar.

– På Kontakten får man träffa andra.

Många är stamkunder och kommer varje dag – det blir nästan en familjekänsla, berättar Lennart.

Kontakten drivs av Kyrkornas Omsorgscentrum, där Svenska kyrkan, Pingstkyrkan och Missionskyrkan är huvudmän tillsammans med Kungälvs kommun och Kungälvsbostäder.

Tanken är att verksamheten ska växa.

Kungälvs pastorat har i år ökat anslaget till Kontakten, men det behövs också fler sponsorer. Under Kungälvsmässan mötte Lennart flera företag som blev intresserade.

– Ett exempel är Morsans Takeaway i Ytterby, från dem får vi nu mat som blir över. De är så glada att det kommer till användning. Jag känner glädje att det är sådant brett stöd för Kontakten – att vi tillsammans kan göra något viktigt.

För det handlar inte bara om vi som har det bra – och dom som vi ska hjälpa, tycker både Lennart och Kirsten. Det handlar om att se den andre i ögonhöjd – och att vi kan lära av varandra.

.

Kyrkobyggnader med möjligheter

Bengt Aronsson och Catarina Thedin Jonsson deltar i slutbesiktning av Kungälvs kyrka.

Att vårda kyrkor med kulturhistoriskt intresse är ett ansvar.

Man behöver tänka kreativt och se möjligheterna istället för hindren – så att kyrkorna också kan användas till det de är till för. text och foto: karolina braun

K

ungälvs kyrka har fått ny färg under sommaren. Men tornet är vid närmare granskning prickigt.

– Här har myggen svärmat innan färgen härdat, det var en missräkning, men det var inget som kunde förutses, konstateras det.

Det är ett gäng på åtta personer som går runt Kungälvs kyrka för att göra slutbesiktning av omålningsarbetet.

Besiktningsman, representanter från byggföretaget, kyrkans fastighetschef Catarina Thedin Jonsson och fastighetstekniker Bengt Aronsson är här, samt en representant från Bohusläns Museum som kontrollerar att allt gått rätt till.

Ommålningen tog cirka en månad längre än beräknat. Det var mer rötskador än väntat, tornluckorna fick bytas ut och färgen fick strykas en extra gång.

Nu på slutbesiktningen är alla ganska nöjda. Förutom att tornet måste målas om tidigt nästa år och att några kanter på utbytta brädbitar ska fasas till för att

bättre gå ihop med resten – är det mesta bra.

– Ett sådant här arbete är en ganska lång process, förklarar Catarina, som har det övergripande ansvaret för kyrkans fastigheter.

– Först ser man behovet. Eftersom Kungälvs kyrka är gammal har man möjlighet att söka kyrkoantikvarisk ersättning av staten. För att kunna göra det behöver man sammanställa en åtgärdsplan. Vi ansökte 2012 och arbetet kunde påbörjas 2014.

Däremellan är det upphandling, beställning, byggstartsmöte i god tid och löpande byggmöten under tiden som arbetet sker. Det är aldrig säkert hur stor den kyrkoantikvariska ersättningen blir. I detta fall blev den 67 procent.

Att Kungälvs kyrka har ett stort kulturvärde att ta vara på, vet Sonja Dahlberg. Att få vara en i raden av alla som varit verksamma i kyrkan genom historien ser hon som en förmån. Idag är hon kyrkvärd, inventarieansvarig och ordförande i församlingsrådet. Tidigare var hon också ordförande i fastighetsutskottet och kunde vara med och styra hur pastoratet skulle använda sina pengar.

– Det handlar om att se möjligheterna och att lyssna till det som persona9

len vill och verksamheten behöver, inte bara lita till konsulter, menar Sonja.

Långa beslutsprocesser och kulturvärden som måste skyddas kan vara ett hinder ibland. Då gäller det att tänka kreativt. Barnrummet som kom till i Kungälvs kyrka för några år sedan är ett sådant exempel.

– Kyrkonämnden hade beslutat avsätta 200 000 kr till ett barnrum som skulle färdigställas om två år. När jag rapporterade det till kyrkvärdarna var reaktionen: ”Två år! Men vi behöver ju det nu!”

Tillsammans med kyrkans fastighetstekniker Bengt Aronsson grunnade Sonja på en annan lösning. Det fanns 20 000 kr avsatt för oförutsedda åtgärder. Med de pengarna och med kyrkvärdarnas hjälp kunde ett rum ställas i ordning, där barnen sedan kunde ha sin egen samling under gudstjänsten.

– Vi gjorde det enkelt, men fick till ett varmt och ombonat rum – alla blev förvånade!

Ett annat exempel på kreativt tänkande är hämtat från Munkegärdekyrkan.

Kyrkans små ytor kräver flexibilitet och ständig ommöblering. När det var kris om var borden skulle förvaras såg man ingen annan lösning än att bygga ett  förråd på utsidan.

Kungälvs kyrkas vinklar och vrår granskas.



– Jag tänkte på hur man på bygdegårdar kör in borden under scenen. En tidig morgon var jag och Bengt i kyrkan och tittade. Vi upptäckte ett litet utrymme i ett hörn och spånade med personalen om det inte gick att göra något där, berättar Sonja.

Resultatet blev ett specialbygge – en serveringsbänk där borden på ett fiffigt sätt göms där under, allt till en mycket lägre kostnad än ursprungsplanen.

Förändringar i kyrkans verksamhet, men också samhället i stort, ställer krav på fastigheterna. Om ungdomsgruppen endast har ett litet rum att vara i blir det svårt att växa. Så var det i Kastalakyrkan – där ungdomsgruppen Kefas fick flytta in i ett ombyggt samlingsrum och nu lockar många. Och fler begravningar i Bergsalen på Skogskyrkogården ledde till behovet av större bisättningsutrymme – något som färdigställts i år med en ny tillbyggnad.

För 2015 är 7,7 miljoner budgeterat för att driva pastoratets fastigheter, vilket är ungefär detsamma som i år.

– Det blir inga jättestora arbeten nästa år, men vi ska komplettera vård- och underhållsplanerna för Kungälvs och Ytterby kyrka för att också innefatta våra textilier. Det blir också nya stolar till Kastalakyrkan. Sen har det länge pratats om att rengöra takmålningarna i Kungälvs kyrka – men det dröjer nog flera år, sammanfattar Catarina Thedin Jonsson.

.

Olivia Florian från Omställning Alingsås ger exempel på hur små grupper kan förändra.

Omställning till ett annat sätt att leva Omställningsrörelsen handlar om att hitta nya sätt att leva tillsammans lokalt – när ekonomi, energi och klimat är i kris. I höst inbjuds till träffar i Kungälvs församlingshem. text & foto: karolina braun

S

må grupper kan göra mycket. Genom att flytta fokus från världspolitiken till det lokala samhället blir allt mycket mer konkret – och personligare. Vad kan jag göra? Hur kan jag genom mina val bidra till ett bättre och mer stabilt samhälle?

Om detta handlar Omställningsrörelsen, som startades i England och som nu också finns i Kungälv.

– I England tänkte man: Hur kan vi ta tillbaka makten till lokalsamhället? De såg att vissa hade stora trädgårdar, men odlade inte. Andra ville odla – men hade ingen trädgård. När man började odla tillsammans fick det också sociala effekter. Grannar började prata med varandra, man startade egna energibolag, till och med lokala valutor skapades. På så sätt stannade pengarna på lokal nivå, och det blev mindre sårbart, berättar Lovisa Börjesson på Studiefrämjandet.

Omställning Kungälv, Studiefrämjan10

det och Svenska kyrkan bjuder i höst in till tre träffar i Kungälvs församlingshem. Att Svenska kyrkan vill ta aktiv del i klimatfrågan märktes i biskoparnas uppmärksammade biskopsbrev i våras.

Inför valet i höst gick också flera kyrkor samman med Omställningsrörelsen och Naturskyddsföreningen i en debattartikel som publicerades i flera tidningar, däribland Kungälvs-Posten.

Grundtanken i Omställningsrörelsen är att det sätt vi lever på är ohållbart.

Vad händer när en ekonomi som bygger på ständig tillväxt – slutar växa?

Vad händer när energiresurserna börjar sina, när de ekologiska systemen blir allt mer pressade och när vi verkligen börjar märka av klimatförändringarna?

Och hur påverkar det hur vi ser på oss själva? Trots dystra framtidsutsikter vill Omställningsrörelsen vända det till att se möjligheterna. På första träffen i församlingshemmet delar Olivia Florian och Leif Harald med sig av goda exempel från Alingsås.

– Vi tänkte att vi kanske skulle starta en loppis i allén. Vi bad om tillstånd, och så fick vi det till vår förvåning. Nu har det blivit nästan en institution. Varje lördag hela sommaren ställer 100-150 försäljare ut sina bord längs den kilo- 

 meterlånga allén. Det behövs så lite – bara att det finns ett nätverk så att det finns folk när det tar fart.

Att ta initiativ och våga ställa frågan är något av huvudpoängen med Omställningsrörelsen. Att faktiskt gå upp till kommunhuset och knacka på. Och när

Medborgare Dopet och tron på Gud gör oss till medborgare i Guds rike – det som finns mitt ibland oss och samtidigt är evigt. När vi ber ”Låt ditt rike komma” i Herrens bön är det en förhoppning om upprättelse - både personlig och världsomspännande.

människor kommer samman kommer också idéerna. I Göteborg finns cykelkök, där man kan meka med sina cyklar tillsammans. Och i Kungälv har rörelsen fått löfte av kommunen om mark till en gemensam odling på Länsmansvägen, invid Preem-rondellen i Ytterby.

Att ta vara på det vi har är också vik-

tigt, menar alingsåsarna Leif och Olivia.

Mitt på golvet i rummet där vi sitter står en aroniakvist i en vas som en viktig symbol. Numera finns aroniabuskar här och där i offentliga planteringar – men få känner till att bären är mycket goda att ta vara på, något som nu kanske kan förändras.

.

i Guds

rike

text: peter frykman

V

årt medborgarskap ses av många som en viktig del av vår identitet.

Att vara svensk, iranier eller japan säger något om vårt ursprung och vår kultur. Samtidigt vet vi att våra länders gränser har flyttats genom tiderna, så den nationella identiteten har varierat i många områden.

När Jesus började undervisa så var ett grundtema i hela hans förkunnelse, att med honom hade ett nytt rike kommit in i den synliga tillvaron: Guds rike, eller Himmelriket som det också kallas.

I den äldsta berättelsen om Jesus, Markusevangeliet, är Jesus första bevarade ord: ”Tiden är inne, Guds rike är nära.

Omvänd er och tro på budskapet.”

När Jesus berättar om Guds rike, så är det inte ett geografiskt rike med gränser som kan ritas upp på en karta. Det är ändå ett rike som växer. Det börjar som ett litet korn och växer till ett stort träd. Det är som en värdefull skatt. Det är ett rike som präglas av Guds vilja. I Guds rike på jorden finns aningar både av det paradis Gud en gång skapade där allt var ”mycket gott” och av den eviga tillvaro där Gud råder och som är människans mål.

För att vi människor skulle förstå kraften i Guds rike gjorde Jesus sina underverk. Sjuka människor blev helade.

Döda uppväcktes. De som syndat blev förlåtna, fick en nystart. Utstötta blev upprättade. Tullindrivaren Sackaios är ett bra exempel. Mötet med Jesus fick honom att inse hur låst han varit av det materiella. Han insåg sina fel: hur han stulit från medmänniskor. Han förstod att hans liv kunde ta en annan vändning när Gud genom Jesus såg honom och kallade honom in i Guds rike.

En nyckelhändelse i Guds rike på jorden var när Jesus dog för alla människors synders skull och Gud Fader uppväckte honom från de döda. Nu blev det kyrkans roll att visa hur dopet och tron på Gud gör oss till medborgare i Guds rike – det som finns mitt ibland oss, och samtidigt är evigt. Det kommer att fullkomnas på det vi kallar den yttersta dagen.

11

När Jesus lärde sina lärjungar att be bönen som vi kallar Vår Fader, så var en viktig punkt: Låt ditt rike komma.

Den delen av bönen uttrycker på en gång något personligt: låt riket komma till mig, låt mig vara del detta, nu och för evigt. Men bönen uttrycker också mycket mer. Den ser realistiskt på vår värld och människans situation. Det är så mycket som gått fel när ondskan fått härja, förstöra och splittra. Låt ditt rike komma är en bön om att den dag kommer snart då Guds rike når sin fulländning, när den helhet, förlåtelse och upprättelse som Jesus visade blir den enda verkligheten. Till dess är kyrkan och varje kristen kallad att i ord och handling synliggöra Guds rike och därmed inbjuda människor att genom dop och tro ta emot det medborgarskap som leder till evigheten med Gud. Vår Fader, … Låt ditt rike komma!

.

På gång i Kungälv och Ytterby Våra vänstift

Göteborgs stift har vänstift i Skottland, Tyskland och Sydafrika. Vad kan vi lära av dem? Vilka utmaningar brottas de med? Holger Sandelin arbetar med internationella ekumeniska kontakter på Göteborgs stift och gästar Kastalakyrkan för en inspirationskväll tisdag 4 november kl 19. Avslutande mässa kl 20.30. Välkommen!

En kväll om Fairtrade Romer mitt ibland oss

Talangjakt i kyrkan

Kan man ha talangjakt i kyrkan? Kanske det – om det handlar om att upptäcka vilka gåvor och talanger vi var och en har fått. Lördag 8 november är du välkommen till en spännande halvdag i Kungälvs församlingshem. Det blir varken lång auditionkö eller sträng jury – istället är du välkommen till bords för en härlig frukostbuffé kl 9. Sedan leder Fredrik Modéus oss i ett samtal om att hitta våra gåvor – och hur vi använder dem i livets tjänst och som ideell medarbetare i kyrkan. Dagen avslutas med bön och lovsång kl 12.30.

Alla intresserade är varmt välkomna – men det är bråttom med anmälan: Skicka ett mejl senast på måndag 3/11 till sven-borje.andersson@svenskakyrkan.se eller ring 0303-37 70 00.

Nya sätt att mötas

Med inspiration från anglikanska kyrkan berättar kyrkoherde Olle Philipsson om vad man kan använda en tidigare mataffär till i Trönninge utanför Varberg. Välkommen till Kastalakyrkan tisdag 2 december kl 19, med avslutande mässa 20.30.

I Kyrkobladets första nummer i år fick du möta Märtha Håkansson som arbetat bland romer – både i Rumänien och som anställd på Räddningsmissionen i Göteborg. Onsdag 12 november kl 11 kommer hon till Kungälvs församlingshem för att berätta om ”Romer mitt ibland oss”.

Spelar det någon roll vad vi väljer när vi står i affären? Många har gått över till att köpa fairtradekaffe och rättvisa bananer – men vad innebär egentligen fairtrademärkningen? Och hur kan det se det ut hos producenter utan rättvisa villkor?

Välkommen till en kväll om fairtrade i Kungälvs församlingshem söndag 16 november kl 18. Det blir filmvisning, fika, samtal och möjlighet att köpa ett urval av fairtradeprodukter. Kungälvs församlings internationella grupp och fairtradeambassadör Barbro Larsson leder kvällen.

Tankar om barn

Vad händer när vi blir sedda? Har vuxna något att lära av barn? Alla föräldrar är välkomna till föräldracafé i Ytterby församlingshem torsdag 13 november kl 19. Elina Wetterud, pedagog, sångerska och trebarnsmamma, delar med sig av sina tankar om föräldraskap och barnaskap – i bild, ord och ton. Det handlar om prestation och trötthet, men också om kärlek och nåd. Mer information om Elina finns på www.sjalaborgen.se.

Fri entré – men för att vi ska kunna beräkna fika vill vi ha anmälan senast 12/11 till ulrika.algesund@svenskakyrkan.se eller 073-707 70 09.

Tala film, tala liv

Även i höst blir det flera filmkvällar i Kungälvs församlingshem under rubriken ”Tala film, tala liv”. Vi ser en film tillsammans och samtalar efteråt om det som berört oss i filmen. Kommande datum är 23 november och 7 december. Se www.svenskakyrkan.se/kungalv

12

Så kan vi älska jorden mer

Vår livsstil har gjort oss till konsumenter av Jorden, för att inte säga missbrukare av vår planet. Men när vi vänder i steget och minns att vi älskar platsen där vi bor och Jorden vi ärvde, så kan vi hitta ett annat sätt att leva med större livskvalitet. Om inre omställning och hållbar livsstil talar Eva Sanner i höstens sista omställningsföreläsning i Kungälvs församlingshem. Du kan kan läsa mer om Omställningsrörelsen på sidan 10 här i Kyrkobladet. Varmt välkommen torsdag 20 november kl 18.

Allhelgonatid

Öppet på kyrkogårdarna Skogskyrkogården fredag & lördag kl 10-16: Kaffeservering på kyrkogårdsexpeditionen. Öppet i Bergsalen, med möjlighet till egen andakt eller samtal med diakoner. alla helgons dag 1/11 kl 12 och 14: Andakter i Bergsalen med präst Gabriel Bengtsson och solist Ann-Sofie Åberg.

Sankt Halvards kyrkogård fredag & lördag kl 10-16: Kaffeservering.

Musik i allhelgonatid

Retreat: Alla tiders Gud

Ibland går tiden långsamt – ibland fort.

Vi har alla olika tankar om tiden, och det kan variera under olika perioder av livet. Tiden går linjärt, men också i cykler genom våra årstider.

Under en retreathelg på Johannesgården 21-23 november har du möjlighet att dra dig undan din vanliga miljö för att skapa rum för att söka honom som är alla tiders Gud. Det blir tid för reflektion och stillhet. Kostnad för kost och logi är 900 kr. Mer praktisk information kan fås vid anmälan – senast 11 november till någon av ledarna: per-olof. holm@svenskakyrkan.se, 0303-377047, sven-borje.andersson@svenskakyrkan. se, 0303-377063.

Kärlekens väg

Söndag tredje Advent 14 december blir det julmusikal i högmässan kl 10 i Kastalakyrkan. Kastalkören och kyrkans dramagrupp framför ”Kärlekens väg”. Här får vi får följa ängeln Gabriel och två blivande skyddsänglar och deras färd från härligheten i Himlen till krubban i stallet, när Jesus föds som människa på jorden. Vi får också träffa Maria och Josef och möta deras glädje, smärta och frågor. Varmt välkommen!

På Alla helgons dag 1 november är du välkommen till musikgudstjänst i Ytterby kyrka kl 18. Det blir musik av bl.a. Brahms och Rutter, samt spirituals, tillsammans med Kyrkokören och Per Hörgberg – orgel och piano.

Söndag 2 november är det musik- och minnesgudstjänst i Kungälvs kyrka kl 18. Kammarkören och musiker sjunger delar ur ”Nu är en dag framliden” – ett requiem av Alf Hambe och Hans Kennemark. Särskilt inbjudna är anhöriga till dem som avlidit i Kungälv och Ytterby under året.

Ytterby kyrkogård fredag kl 10-16: Kaffeservering i församlingshemmet.

Gudstjänster i våra kyrkor Kungälvs kyrka alla helgons dag 1 november: Högmässa kl 11, Lennart Johnsson, Sonorakören. söndag 2 november: Gudstjänst kl 11, Sigvard Möller, församlingskör.

Musik- och minnesgudstjänst kl 18, PerOlof Holm, Kammarkören och musiker framför delar ur ”Nu är en dag framliden”.

Ytterby kyrka

Julbasar

Lotterier, hembakt, hemsytt, grandekorationer, café, julkort, specerier med mera... Lördag 22 november är det dags för Arbetskretsens stora julbasar i Kungälvs församlingshem. Dörrarna öppnas kl 10 med andakt som Andreas Pervik leder. Kl 12 blir det musikprogram och därefter dragning. Intäkterna går till Svenska kyrkans internationella arbete, Stadsmissionen med flera organisationer. Varmt välkommen!

13

alla helgons dag 1 november: Gudstjänst kl 10, Gabriel Bengtsson, Cecilia Dalby – sång.

Musikgudstjänst ”På andra sidan” kl 18, Tord Nordblom, Kyrkokören, Per Högberg – orgel och piano. söndag 2 november: Högmässa med minneskaraktär kl 10, Lennart Johnsson, Maja Bengtsson – cello.

Kastalakyrkan söndag 2 november: Högmässa kl 10, Per-Olof Holm.

Munkegärdekyrkan alla helgons dag 1 november: Gudstjänst kl 17, Lennart Johnsson.

Nya medarbetare

Gabriel Bengtsson, 37 år, är ny präst och arbetsledare i Ytterby församling.

”

Jag kommer från Uppsala från början, men nu bor jag utanför Falkenberg, där jag arbetade förut som präst i Susedalens församling. Där bor jag och min fru Maja, våra tvillingar Vendela och Lovisa 11 år, Emanuel 5 år och Joel 3 år. Nu letar vi hus i Kungälvstrakten.

Det var en stor sak att bryta upp från vårt liv i Falkenberg, vi bad en hel del innan jag bestämde mig för att söka tjänsten i Ytterby. Det jag visste om Ytterby var att det var en levande församling med många engagerade. Det var också en viktig del i mitt beslut.

Som ny präst i Ytterby är det mycket nytt att ta in. Det är inspirerande, men också lite tröttande som det brukar vara. De möten och samtal jag hittills haft med gudstjänstfirare, anställda, förtroendevalda och ideella har varit givande, och det känns lovande inför framtiden. Som person är jag inte den som kommer med färdiga tankar om hur jag vill att det ska vara – det är något vi får jobba fram tillsammans. Att kunna ta vara på Ytterbys gamla arv och ta det vidare in i framtiden, var något som lyftes fram under jobbintervjun, och det hoppas jag kunna göra. Min viktigaste uppgift som präst är gudstjänsten, men bibelgrupper och studiegrupper och andra sammanhang där Guds Ord kan få väcka, bevara och fördjupa tron på Jesus är förstås också viktiga.

Från början hade jag tänkt bli kemist, men när jag gick en musikutbildning på folkhögskola kände jag att Gud ville att jag skulle bli präst. Där träffade jag min blivande fru också. Vi spelar cello båda två och tycker om att sjunga i kör, så det blir mycket musik på fritiden. Sen har jag ett vilande fritidsintresse också.

.

Filip Lindstrand, 26 år, är ny pastorsadjunkt i höst. Han prästvigdes i juni, är bosatt i Mölndal tillsammans med sin fru Elisabeth – och de väntar barn i november.

”

Det känns jätteroligt att få börja jobba som präst – det är det här jag har längtat efter i många år. Jag blev kristen i samband med konfirmationen och blev kvar som ledare och ideell i Halmstad där jag är uppvuxen. Jag kände mig hemma i Svenska kyrkan, men var också ekumeniskt orienterad. Jag minns att jag och mina vänner började med högmässa i Svenska kyrkan, sedan sprang vi till pingst och hann höra lite av predikan och sedan vidare till EFS. Under gymnasiet växte kallet att bli präst.

Jag läste på bibelskola innan jag började prästutbildningen i Göteborg.

Jag blev mycket glad över att bli placerad i Kungälv. Jag fick börja direkt med konfirmandläger – det var jätteroligt. Det var lite speciellt att det första dopet jag fick förrätta var av en konfirmand i en sjö. På lägret fick jag också hålla min första nattvard.

Här i Kungälv har jag mött mycket engagemang och glädje. Nu ska jag lära känna människor och sätta mig in i hur det fungerar. Jag kommer att ha gudstjänster, begravningar, konfirmander, vara på äldreboenden… Det mesta helt enkelt. Jag tycker också det är viktigt att inte bara sitta på kontoret. Jag promenerar ibland med prästskjortan i Kungälv och det kan bli en del spontana samtal.

Musik är ett stort intresse. Jag har spelat cello i åtta år, kan spela gitarr och andra instrument på hobbynivå, har spelat i coverband, lovsångsteam och eget band. Jag tycker också om att umgås med familj och vänner och att vara ute i naturen.

.

14

Lennart Johnsson vikarierar som präst i Munkegärdekyrkan fram till maj nästa år, då Sigvard Möller är sjukskriven.

”

Jag är pensionär sedan fyra år tillbaka, men har haft kortare och längre vikariat i olika församlingar sedan dess.

Om man blir tillfrågad och har hälsan känns det roligt och meningsfullt. Större delen av min tjänstgöring, 28 år, var jag präst och sista 12 åren kyrkoherde i Stora Lundby och Östads församlingar, Lerums kommun. I samband med pensionen köpte vi tillbaka huset i Ljungskile där jag är uppvuxen.

Nu vikarierar jag som präst i Munkegärdekyrkan på 70 procent. Jag har gudstjänster, dop och begravningar, och så vill jag vara närvarande i det som sker i kyrkan, till exempel sopplunchen.

Men jag kommer inte att ha konfirmander eller så många andra grupper. Jag tycker det finns ett gott och rikt församlingsliv i Kungälv, med många engagerade. Det finns en karaktär av enkelhet och närhet i Munkegärdekyrkans gudstjänster.

Till vardags tycker jag om att greja hemma, snickra och renovera. Jag tycker också om musik och spelar för husbehov. Min fru Elisabeth är diakon på Sjukhuskyrkan på Sahlgrenska, vi har tre vuxna barn och två barnbarn.

Nu i höst vandrade jag och Elisabeth över Pyrenéerna i Frankrike. Tanken var att vi skulle vandra en del av sträckan till Santiago de Compostela, men vi fick tyvärr avbryta av medicinska skäl.

Förhoppningsvis kan vi fortsätta nästa höst. Annars har jag inte någon stor erfarenhet av pilgrimsvandringar, men det hade varit en intressant upplevelse.

.

Korta nyheter. Kontakt växel/expedition 0303-37 70 00

Kungälv-Ytterby församling 2015 Arbetet mot att bli en gemensam församling 2015 har påbörjats. Någon kanske undrar: Vad blir det för förändring? Och kommer det bli centralisering där vi inte får bestämma något?

– Det blir snarare tvärtom, menar kyrkoherde Martin Lindh. Vi behöver tänka gemensamt – men jobba lokalt. Vi kommer att värna det lokala engemanget och arbetet runt varje kyrka genom de distriktsråd som ska väljas. Och varje kyrkas karaktär kommer att få finnas kvar.

Varje kyrka får ett eget distriktsråd, som utses nu under november/december. I distriktsråden ingår distriktsprästen, en representant från kyrkorådet och flera ideella. Gudstjänstlivet och vilken kollekt som ska tas upp är exempel på områden där distriktsråden får stort inflytande. Men hos vanliga församlingsbor kommer förändringen inte att märkas så mycket, tror Martin.

– Ett gemensamt tänk är nödvändigt och finns redan idag, till exempel i konfirmandarbetet. Och när det gäller vigsel, dop och begravning är det kyrkan som är viktigast för de flesta – inte vilken församling den ligger i.

.

Askgravlund - på gång att förverkligas Kyrkorådet har beslutat att askgravlund ska anläggas på någon av pastoratets kyrkogårdar, något som också efterfrågats av församlingsborna. Kyrkogårdsföreståndare Mikael Osberg har fått i uppdrag att utreda vilka möjligheter som finns.

– Tanken är att återvända en gammal grav och göra det till en askgravlund, berättar Mikael. Men det är viktigt att poängtera att det inte finns något färdigt ännu, och inget konkret beslut finns.

Troligen är det någon av de återlämnade gamla familjegravarna på Skogskyrkogården som kan bli aktuell. Till skillnad från en minneslund, som är anonym, sker gravsättningen i själva askgravlunden och en namnbricka sätts upp. En askgravlund har ca 60 platser.

– Det är dock inte någon askgravplats det handlar om. På en askgravplats har man gravrätt för 25 år, och det gäller inte här, förtydligar Mikael.

Vilken plats det ska bli och hur själva utformningen ska vara beslutas troligen under nästa år.

.

Kyrkoherde Martin Lindh Kyrkogårdsförvaltningen Sjukhuskyrkan Uppdrag medmänniska Kontakten, Torggatan 5

37 70 01 37 70 51 37 70 46 37 70 25 21 13 50

Kungälvs kyrka/församlingshem Präst Andreas Pervik 37 70 11 Diakon Kirsten Holm 37 70 13 Diakon Maria Röjås 37 70 48 Familjediakon Christina Carlsson 37 70 14 Organist Lena Brattgård 37 70 12 Vaktmästare Magdalena Moberg

37 70 15 Kastalakyrkan Präst Peter Frykman Diakon Eleonor Evenbratt Kantor Kristina Sikström Pedagog Jonas Edsberger Vaktmästare Linus Åsemyr

37 70 31 37 70 33 37 70 32 37 70 34 37 70 35

Munkegärdekyrkan Vik. präst Lennart Johnsson 37 70 44 Kantor Åsa Gunnervik 37 70 71 Vik. pedagog Camilla Björkman 37 70 42 Församlingsvärd Lillian Olausson 37 70 43 Ytterby kyrka/församlingshem Präst Gabriel Bengtsson 37 70 61 Diakon Sven-Börje Andersson 37 70 63 Organist Torvald Petersson 37 70 62 Familjediakon Ulrika Algesund 37 70 64 Pedagog Mattias Wodlén 37 70 67 Präst Per-Olof Holm 37 70 47 Kantor Åsa Gunnervik 37 70 71 Vaktmästare Anna Hansson 37 70 65 Vaktmästare Lena Eliasson 37 70 66

Parkera gratis - men bara om du ska till kyrkan Det händer allt oftare att besökare till öppen förskola, gudstjänster, dop, begravningar och andra verksamheter i våra lokaler inte får plats på kyrkans parkeringar.

Problemet gäller framför allt besökare till Ytterby kyrka/församlingshem och Kungälvs församlingshem, där andra bilar ofta står parkerade. Därför har kyrkorådet nu beslutat införa parkeringsautomater på dessa parkeringar. Besökare till kyrkans verksamhet måste hämta ett parkeringstillstånd i församlingshemmet. (Besökare till gudstjänst i Ytterby kyrka har dock möjlighet att parkera utan tillstånd för en begränsad tid.) Bilister som inte ska till kyrkans verksamhet och saknar tillstånd löper därmed risken att få böter. Parkeringsautomaterna installeras inom kort.

.

Dags att teckna gravskötselavtal Är du gravrättsinnehavare för en grav på någon av kyrkogårdarna i Kungälv och Ytterby? Då är det dags att tänka på om du vill teckna gravskötselavtal för 2015. Det finns ettåriga tillsvidareavtal och treårsavtal. Det som ingår är vårplantering, sommarplantering och höstdekoration. Priset kan variera något beroende på om det är en liten urngrav eller stor familjegrav. Oavsett om du vill teckna nytt avtal eller förlänga ett tidigare är du välkommen att kontakta kyrkogårdsförvaltningen på telefon 0303-377051 eller 377052.

.

15

Kyrkobladet delas ut till alla hushåll i Kungälv och Ytterby fyra gånger om året. Utgivningsplan 2014, Årgång 7: april (nr 1), juni (nr 2), oktober (nr 3) och december (nr 4).

I redaktionen: Martin Lindh (ansvarig utgivare), Karolina Braun (redaktör), och Sven-Börje Andersson.

Saknar du eller någon du känner Kyrkobladet i brevlådan? Är det något i bladet du skulle vilja läsa mer om?

Hör av dig till redaktören på telefon 0303-37 70 04, eller mejla på karolina.braun@svenskakyrkan.se Fler kontaktuppgifter på baksidan.

ODR Samhällsinformation

personligt.

Gospel – att sjunga med kropp och ande

F

ör några veckor sedan vid en gospelfestival i Göteborg sa en av instruktörerna från Chicago: ”Om du inte svettas – då är det inte gospel du sjunger!!” Gospel är lovsång där röst, händer, kropp och själ är involverade.

Det är bön som förenas genom alla tider, från Israels folk i Egypten i gammaltestamentlig tid, genom slaveriets århundraden, till dagens kamp för en fri och rättvis värld i Jesu Kristi fotspår över hela vår jord. Vi delar samma bön, vi förkunnar samma evangelium och vi gör det med hela kroppen. Och då är det omöjligt att inte svettas..!

I have a dream. Världens mest berömda tal – Martin Luther Kings desperata upprop till alla människor om något så enkelt som alla människors lika värde. Alla människors rätt till samma förutsättningar för framtiden vad gäller skola, boende och yrkesval. Året var 1963, på Lincoln Memorial, Washington DC, USA. I början av april i år hade jag förmånen att själv få stå på den platsen, på den exakta punkt där King stod och blickade ut över en kvarts mil-

jon demonstranter. Att stå där var omvälvande och skrämmande på en gång. Över femtio år har passerat och mycket har blivit annorlunda för den afroamerikanska befolkningen i USA, men väldigt mycket i världen pekar i motsatt riktning.

Låt frihetens klockor ringa, sa King i sitt tal. Vilka är frihetetens klockor idag? När vi sjunger gospelns budskap i våra sånger, förenas vi med folk genom alla tider. Människor som med trons övertygelse kämpar för en bättre framtid, en framtid präglad av Guds kärlek och gemenskap med varandra.

Vi behöver fortfarande låta frihetens klockor ringa, både i våra hjärtan och kanske rent bokstavligt. Om vi vill sprida gospelns budskap, evangeliet, så är det nödvändigt att starta där vi står och leta inom oss och i vår närmaste omgivning – vad är det idag som binder mig?

På vilka sätt är vi ofria? Vilka frågor förenar oss kristna och ger oss kraft att än en gång stå upp tillsammans och ropa ut våra drömmar?

Jag tror att vi behöver olika trosuttryck – inte bara för att vi är olika, utan därför att vi i olika tider i livet, i olika sammanhang, behöver olika sätt att möta budskapet och olika sätt att be. Jag tror att jag inte är ensam om att hämta kraft och inspiration såväl i Taizés klosterliv som i New Yorks bullriga gospelkyrkor. Ibland behöver vi stilla eftertänksamhet och ibland måste vi få svettas, involvera hela oss själva, för att fyllas på med glädjen och kraften från det som är källan till allt – evangeliet, det glada budskapet om Jesus Kristus.

Var glada i Kristus med kropp, själ och ande!

.

åsa gunnervik kantor och körledare

Julkonsert med Gladys Del Pilar och Riverside Gospel Söndag 7 december kl 18.00 Ytterby kyrka Fri entré. Dörrrarna öppnas kl 17.30 - Först till kvarn! Övriga medverkande: Dhan Hector – klaviatur, Mikael Björk – gitarr, Sören Backman – bas, Lennart Johansson - trummor, Åsa Gunnervik – dirigent Besöksadress pastorsexpedition: Fredriksbergsgatan 12 i Kungälv Postadress: Box 344,16 442 10 Kungälv. Telefon: 0303-377000 Öppettider: mån-tor 10-12, 13-15, fre 10-12. E-post: kungalv.pastorat@svenskakyrkan.se www.svenskakyrkan.se/kungalv www.facebook.com/kungalv.ytterby