»Detta ville jag med Engelska Skolan«

Barbara Bergström

24 F ör nu 30 år sedan sa jag upp mig utan skyddsnät från en tjänst som lärare i en kommunal skola för att – tillsammans med en kollega – starta »Engelska Skolan«. Jag hade sett och lärt åtskilligt från de skolor där jag arbetat. Mitt starka motiv var att skapa en annan typ av skola.

För det första skulle »min« skola präglas av ordning och reda, så att lärare kunde undervisa och elever lära. Detta var under en tid då man i det offentliga inte fick använda ord som »disciplin«, »flit« och »uppförande«. Vuxna i skolan var osäkra om sin roll, på grund av de nya idéer som predikades. De vågade ofta inte stå upp för att ta ledningen i klassrummet och skapa ordning på den arbetsplats som en skola är.

Ordning följer av goda rutiner, som vuxna enas om att införa tillsammans. Ingen graffiti, gå och inte springa i korridorer, på ordnade led in i klassrummet, punktlighet, klädda för en arbetsplats – alla dessa detaljer och rutiner som tillsammans bygger en vana, en kultur. »Så här gör vi här«.

Min andra övertygelse, kanske förstärkt av min amerikanska bakgrund, var att ungdomar i ett litet land som Sverige behöver lära sig behärska engelska språket, nyckeln till världen. »To command English« är något annat än att »kunna engelska«. Bästa metoden för det, ja den enda metoden enligt min övertygelse, är »språkbad« – att språket används regelbundet även i korridorer och lunchrum och undervisas av lärare som har engelska som modersmål. Vi anställde många lärare som kom från England, USA, Kanada och andra engelskspråkiga länder. De hade som regel också bättre lärarutbildning än den svenska. Blandningen av nationaliteter gav extra spänning och energi i skolmiljön.

Jag trodde också på betydelsen av att resa höga förväntningar på eleverna. De måste bli sedda och påhejade. Vi byggde ett mentorsystem för att var fjortonde dag ringa föräldrarna och berätta om goda saker som hänt deras barn; på så sätt fick vi också kontakt och förtroende för att stå sida vid sida som vuxna när problem uppstod.

På den tiden ansågs det inte korrekt att ge de mest begåvade ytterligare stimulans att nå ännu längre. Det var ännu ett tabu jag bröt. Även de som i dag benämns »särbegåvade« måste få sträcka sina gränser och inte sitta uttråkade i skolan.

Det fanns ytterligare en aspekt jag såg som avgörande för skolan, nämligen ledarskap. »Ledarskap är

Sällskapets medaljutdelningar

Barbara Bergström besöker skolorna regelbundet och samtalar med lärare, elever och övrig skolpersonal.

allt«, skriver vi i ett kapitel i boken Tough Love (Ekerlids). Och det tror jag verkligen på.

Rektorn måste vara närvarande i skolan, prägla den med sin person och sin energi varje minut av skoldagen. Alla behöver känna sig sedda. Det gäller elever, men även lärare, måltidspersonal och de viktiga vaktmästarna, som kan göra under om de är motiverade. Att skapa en sådan anda av riktning och mening, där alla går med glädje till skolan och känner att deras insatser är viktiga, det är rektors roll. Administrativa göro mål får klaras av utanför skoldagen.

Dessa grundande idéer har levt vidare under nu tre decennier. De har visat sig hålla för tidens tand, liksom för forskningens resultat om hjärna och lärande.

Omkring 40 000 ungdomar har nu examinerats från våra grundskolor. Jag möter ständiga bevis för att skolan tränade dem till vanor, normer och ambitioner som tjänar dem väl i livet.

Sällskapets medaljutdelningar 25