Julen och nyåret ... fr sid

Advent, jul och nyår i Kinda pastorat ~ Kisa och Horn

Första Advent i Kisa kyrka. Sammanlyst festmässa, körsång av Horn- och Hycklinge kyrkokör tillsammans med Gospelkören under ledning av Christina Okkels Birgersson och vid pianot Roland Sundin. Bl a sjöngs Hallelujakören ur Messias.

Julbönen i Horn. Systrarna Maja och Ella Appelqvist sjöng och julkrubban byggdes tillsammans med barnen. Medverkande kyrklag var Rosita, Aina, Laila och Börje. Börje medverkade även med klarinettspel.

Jul och nyår i Kinda pastorat ~ Horn

Julsångsgudstjänst på Annandag jul i Horns kyrka. Sång av Kinda vokalensemble under ledning av Anita Berrio-Garcia. Spel av Horns musikkår under ledning av Roland Sundin. Musiken var både traditionella julsånger och lättare julmusik. Tristan Dettke bjöd på klarinettsolo.

Text och bild Roland Sundin

Horns julspel genomfördes i en pandemianpassad version. Det var väldigt roligt att det blev möjligt att genomföra julspelet. Årets tekniska innovation blev den fiskelineupphängda vandrande stjärnan, sköttes av julspelets berättare Martin Lissnils. Här syns deltagarna i årets julspel. Änglar, vise män, herdar, Herodes soldater, årets Jesusbarn, Elias i familjen Nilsson Rödin och julspelets berättare Martin. Allt under ledning av kantor Roland Sundin.

Från Andra Advent, musikgudstjänst i Västra Eneby kyrka med Matilda och Christer Börefelt, Christina Birgersson Okkels och Roland Sundin

Josef (Folke Björklund), Maria (Sigrid Björklund) och åsnan Hagar tycker det blir ok att övernatta i stallet.

Text och bild Erik Björklund

Änglakören (Västra Enebykören) sjunger ” När juldagsmorgon glimmar ….” Efter gudstjänsten på julaftonen vandrar Josef och Maria, ridande på åsnan, till kyrkstallet. Alla besökare följer efter.

Juldagsmorgon. Maria (Ronja Eriksson) och Josef (Henric Nilsson) har fött sonen Jesus (Teo). Åsnan Hagar vakar och håller värmen.

Stämningsfullt och skönt att värma sig med glögg och pepparkaka vid brasan.

”Margit förde händerna över harpan och sjöng i takt med årtagen och med de svala, friska suckarne av vattnet framför jullens bog.” Gläns över sjö och strand, stjärna ur fjärran, du som i Österland tändes av Herran. Stjärnan från Betlehem leder ej bort, men hem. Barnen och herdarna följa dig gärna, strålande stjärna, strålande stjärna. Natt över Judaland, natt över Sion. Borta vid västerrand slocknar Orion. Herden som sover trött, barnet, som slumrar sött, vakna vid underbar korus av röster, skåda en härligt klar stjärna i öster; gånga från lamm och hem, sökande Eden. Stjärnan från Betlehem visar dem leden fram genom hindrande jordiska fängsel hän till det glindrande lustgårdens stängsel, hän till det glindrande lustgårdens stängsel Armar där sträckas dem, läppar där viska, viska och räckas dem, ljuva och friska: Stjärnan från Betlehem leder ej bort men hem. Barnen och herdarna följa dig gärna, strålande stjärna, strålande stjärna

. I julnumret av Kyrk-Nytt mötte vi Emmy Köhler med ”Nu tändas tusen…” och här har jag valt psalmen 134, tonsatt av en annan barnsångpionjär – Alice Tegnér. Hon har skrivit många olika typer av musik men de mest kända är ju alla de fina visorna från t ex ”Nu ska vi sjunga…”. Den här melodin (först tryckt i Sjung med oss, mamma 2:a häftet) är kanske egentligen inte så lättsjungen men den har blivit en självklar och älskad sång på Trettondedag jul. Alice Tegnér föddes i Karlshamn och på somrarna brukade hon och hennes syster följa med sin pappa sjökaptenen och underhålla passagerarna med sång och musik under deras resor mellan Karlshamn och Tyskland. Fotot visar skeppspianot med så behändigt uppfällbar klaviatur! Där komponerade Alice sina första melodier. Trettondedag jul – men händelsen där dikten först återfinns är i Viktor Rydbergs roman Vapensmeden – under en brytningstid i reformationstidens Småland. Dikten sjungs av vapensmeden Mäster Gudmunds dotter under en roddtur på Vättern en stilla försommarkväll… Alice Tegnér omformade dikten som den citeras ovan så att den gick att tonsätta. Har du tänkt på att de ”vise männen” inte alls nämns utan det är barnen och herdarna som gärna följer stjärnan mot det ”glindrande lustgårdens stängsel”. Och vad är det man längtar efter – ”hem”? Viktor Rydberg anspelar på längtan efter paradiset – Edens lustgård. Och vilka är ”armar där sträckas dem…”? Romanens mäster Gudmund tolkar det som änglar eller skyddsandar medan vi kan känna närheten till anförvanter och vänner som vi en gång får återse….

För några år sedan ropade jag in en så vacker bonad på auktion i Österby missionshus. ”Stjärnan från Betlehem leder ej bort - men hem.” står det. Kanske har du också en sådan bonad? Det är vår livsvandring det handlar om. Stjärnan som leder oss hem till vårt ursprung… Stjärnan är oss nära och Jesus är ju själv den strålande morgonstjärnan! Upplevelsen av en sådan strålande stjärna önskar jag dig!

Axel Söderberg (som egentligen också tycker väldigt mycket om Ivar Widéens melodi, dessutom finns det en melodi av Oskar Lindberg)