Sofia, Visheten ... sid

Sofia, Visheten - det kvinnliga gudsnamnet

I Bibeln finns många kvinnor. De har inte alltid varit så kända för omvärlden. Tanken med att synliggöra dem i text här, är att berätta om att de faktiskt finns och det går att närma sig dem på olika sätt. Lite naturligt och först ut är Sofia. I kristen tradition har Gud oftast, men inte alltid, benämnts med manliga termer. Gud är Fader, Son och Ande, men Gud är också Vishet - på grekiska Sofia, som har en feminin böjning. I Bibeln möter vi henne i Ordspråksboken, där Visheten i kvinnlig gestalt framstår som närvarande och aktiv redan vid världens skapelse. På flera ställen i Gamla testamentet och Apokryferna framstår Visheten som själva skapelsens princip, på ett hemlighetsfullt sätt gömd i allt skapat. Hon är Guds tilltal till oss människor i och genom själva skapelsen. Som en gudomlig vägviserska manar hon oss att vända om när vi råkat på avvägar, för Visheten känner vägen till livet. Jesus kom tidigt att identifieras med Visheten. För de första kristna framstod han som den främste av Vishetens profeter, eller rentav som Sofia själv i jordisk gestalt. Spår av denna tolkning hittar vi i såväl evangelierna som i Paulus brev. Också Anden har i kristen tradition fått bära Vishetens namn. Likaså har Maria, Jesu moder, förknippats med Visheten, och kyrkan har betraktats som Sofias hemvist på jorden. Sofia har alltså funnits i den kristna traditionen sedan dess början, men hennes namn har länge skymts av andra. Något entydigt svar på vem hon är kan ingen ge. De kristna traditionerna kring Sofia har utvecklats på olika sätt och rymmer olika tolkningar. Så mycket vet vi dock att Sofia är ett kvinnligt namn för Gud och att hon med många kvinnor världen över delar erfarenheten av ett liv i det fördolda. Källa: KviSk webbplats. kvinnorisvenskakyrkan.se. Men vad är då Visheten i Gamla testamentet? I sin bok Sofia - den vishet vi förkunnar betecknar Ninna Edgardh-Beckman Visheten som ”en kvinna”, ”en person av kvinnokön” och ”en kvinnlig gudagestalt”, men detta är verkligen att läsa in mer än som står. Visheten är först och främst ett abstrakt begrepp, och det är också om detta som texterna i första hand talar. Visheten är en egenskap som är besläktad med klokhet och insikt. Gud har skapat världen med vishet; den visa är den som lever efter Guds lag och som kan finna råd och utvägar i livets komplicerade situationer. Gud är den som skänker människan vishet och som uppmanar till att ta emot den och älska den. Först efter hand blir Visheten personifierad (kanske under egyptiskt inflytande) och får då också kvinnliga drag. Man kan här påminna sig om att också andra dygder brukar framställas som kvinnliga inom den kristna konsten och litteraturen (och är feminina på latin). När kvinnor världen över idag söker efter sätt att benämna Gud utifrån kvinnlig erfarenhet och med kvinnliga namn växer också intresset för de kristna traditionerna kring Sofia. I Sofiamässor lyfter man fram de bibeltexter som talar om Sofia, och utifrån dem skapas en gudstjänst som präglas av delaktighet och talar till alla sinnen. Här är bland annat heliga danser ett viktigt inslag. Redan i Ordspråksbokens första kapitel är Sofia en tydlig kvinnlig gestalt. Texten säger att hon är fostrad som ett ”barn av Herren”. Hon framstår både som mor, syster och det gudomliga, lekfulla barnet. Sofia visar att skaparkraften, glädjen, leken och lusten är något i grunden gudomligt, så skriver Ninna Edgardh Beckman. Hon tror att det nyväckta intresset för Sofia bottnar i att många vågar närma sig Bibeln på ett nytt sätt. Att se Gud som en aktiv, skapande, ibland arg och vred kvinnlig gestalt utmanar det traditionella kristna språket, anser hon.- Vi har lärt oss att förknippa Vishet med intellektet. Men i Gamla testamentet sägs att hantverksskicklighet och andra vardagliga erfarenheter bottnar i relationen till Gud. En vis människa utgår ifrån att Gud är tillvarons grund. Begreppet vishet står för helhet och förening, inte för inte hör orden helhet och helighet ihop. Den skapande Sofia kan sägas vara den skapande världen i tillblivelse. På så vis betyder Sofia alltför mycket på en gång, och dess tänkta innehåll kan uppfattas som dunkelt. Vi är vana att placera in precis allting i olika fack och det går inte att göra med Sofia. Redan däri hennes natur, ligger en större vishet. ”jag känner världens byggnad och elementens verkningar, tidsåldrarnas början och slut och förlopp, solhöjdens

växlingar och årstidernas skiften, årens kretslopp och himlakropparnas ställningar, djurens levnadssätt och vilddjurens lynnen, andarnas våldsamma krafter och människans tankar, växternas arter och rötternas hemliga krafter - allt lärde jag känna, det dolda och det synliga, ty jag fick undervisning av visheten, hon som med sin konst har format allt.” Salomos vishet 7:15-22

I Visheten bor en ande som är förnuftig och helig, ensam i sitt slag, mångfaldig till formen, tunn, lättrörlig, klarsynt, ogrumlad, tydlig, okränkbar, vän till det goda, skarpsinnig, oemotståndlig, välgörande, människovänlig, fast, orubblig, bekymmersfri, allsmäktig och med uppsikt över allt; den genomströmmar alla andar som är förnuftiga, rena och av den tunnaste materia. Ingenting är så rörligt som vishetens rörelse. I sin renhet tränger hon in i allt, i alla dess delar. Hon är ett utflöde från Guds makt, hon strömmar kristallklar fram ur allhärskarens härlighet. Därför kan ingenting orent komma henne nära. Hon är ett återsken av det eviga ljuset, en klar spegling av Guds verksamhet och en avbild av hans godhet. Hon är en men förmår allt, hon förblir vad hon är men gör allting nytt. I släkte efter släkte finner hon rum i heliga själar och frambringar profeter och vänner till Gud...” Salomos vishet 7:17-27

Sofia hotar inte, hon bara drar sig tillbaka när vi inte accepterar henne. Inre vetskap, på hennes sätt, verkar diskret och skör, men har sådan kraft att när hon gör sig påmind, så känner vi hennes sanningsenlighet och styrka. Under den mörka medeltiden gick Sofia under jorden, och visade sig bara glimtvis, naturligt och subjektivt. Dock har hon alltid varit för mänskligheten. För länge sedan tog sig följande ord in i det kristna språket: logos (ord, princip, standard, logik), agape (kärlek) och koinonia (gemenskap, gudstjänstgemenskap) - grekiska teologiska begrepp - dock inte Sofia. Hon kommer in i bilden nu, kanske för att vi inte varit redo att förstå och uppleva henne tidigare. Ett första steg i vårt uppvaknande gentemot Sofia är att skilja mellan Kristus och Sofia. Kristus är Logos, det skapande Ordet. Sofia är den inneboende visdomen som både ligger bakom och upprätthåller Ordet. Vi kan visa det genom en analogi: när vi talar måste vi ha en samtidig tanke om vad vi tänker säga. En aspekt är Ordet och den andra aspekten är den underliggande tanken på vad vi vill förmedla. Dessa aspekter är odelbara. På liknande sätt är ordet (logos) och visdomen (Sofia) oberoende och samtidigt ett. Allt detta finns inom en människa - ett varierande samspel mellan vänster och höger hjärnhalva. Så går också att se församlingen och kyrkan - i ett större samspel. Allas delaktighet och ansvar. När vi upplever att livet inte stämmer kan vi öppna oss inför Sofias visdom och bli visade det vi inte har sett.

Under medeltiden, på 1200-talet, levde en kvinna, Hildegard av Bingen. Hon var nunna och senare abbedissa i ett kloster grundat av henne i närheten av staden Bingen i sydvästra Tyskland, vid floden Rhen. Hon var högt begåvad och fortfarande idag är hennes medicinska teorier och hennes musikaliska verk spridda, respekterade och uppskattade av många. Hildegard hade även en serie visioner under sitt liv. I början var hon djupt oroad av sina visioner, men accepterade dem så småningom och blev uppmuntrad att skriva ner dem. Hildegard själv nämner Visheten, Sofia, bara några få gånger i sina kommentarer till visionerna. Hon kallar ofta den kvinnliga figuren Kärlek och beskriver henne som en allomfatt ande energi från Gud. Det går dock att förstå den kvinnliga figuren i hennes visioner, som Sofia. Hildegard av Bingen är den förmodade författaren till följande bön: Du med de virvlande vingarna Gudsenergi som omkretsar allt Och ger liv åt världen i din omfamning Tre vingpar har du Det första svävar mot himlen Det andra fuktas av jorden Det tredje flyger mitt ibland oss Lovad vare du Låt hela jorden hylla dig O Visheten Charlotte Frycklund skriver i sin bok Marias många systrar, om Visheten. Den finns hos en gammal kvinna som ser Maria och Josef på väg till Betlehem. Hur ska hon orka tänker kvinnan först när hon ser Maria. Men Maria kommer att orka, det är bara lite livsvisdom som behövs. Och då har de kommit rätt. Hon börjar att förklara vägen för dem. Vishetens väg lär jag dig, jag leder dig på rätta stigar. Rikta blicken framåt. Se på det som ligger framför dig. Ge akt på var du sätter foten, så vandrar du alltid på fast mark. Vill du läsa mera om Sofia? I Bibeln hittar du texter om henne i Ordspråksboken 2: 10-11, 2: 20, 3: 17, 4: 11-12, 4: 2527, 8-9, Salomos Vishet 9-11 samt Jesus Syraks vishet 24. Skrivet och sammanställt av Karin Svensson