Sofia, Visheten - det kvinnliga gudsnamnet Men vad är då Visheten i Gamla testamentet? I sin bok Sofia - den vishet vi förkunnar betecknar Ninna Edgardh-Beckman Visheten som ”en kvinna”, ”en person av kvinnokön” och ”en kvinnlig gudagestalt”, men detta är verkligen att läsa in mer än som står. Visheten är först och främst ett abstrakt begrepp, och det är också om detta som texterna i första hand talar. Visheten är en egenskap som är besläktad med klokhet och insikt. Gud har skapat världen med vishet; den visa är den som lever efter Guds lag och som kan finna råd och utvägar i livets komplicerade situationer. Gud är den som skänker människan vishet och som uppmanar till att ta emot den och älska den. Först efter hand blir Visheten personifierad (kanske under egyptiskt inflytande) och får då också kvinnliga drag. Man kan här påminna sig om att också andra dygder brukar framställas som kvinnliga inom den kristna konsten och litteraturen (och är feminina på latin). I Bibeln finns många kvinnor. De har inte alltid varit så kända för omvärlden. Tanken med att synliggöra dem i text här, är att berätta om att de faktiskt finns och det går att närma sig dem på olika sätt. Lite naturligt och först ut är Sofia. I kristen tradition har Gud oftast, men inte alltid, benämnts med manliga termer. Gud är Fader, Son och Ande, men Gud är också Vishet - på grekiska Sofia, som har en feminin böjning. I Bibeln möter vi henne i Ordspråksboken, där Visheten i kvinnlig gestalt framstår som närvarande och aktiv redan vid världens skapelse. På flera ställen i Gamla testamentet och Apokryferna framstår Visheten som själva skapelsens princip, på ett hemlighetsfullt sätt gömd i allt skapat. Hon är Guds tilltal till oss människor i och genom själva skapelsen. Som en gudomlig vägviserska manar hon oss att vända om när vi råkat på avvägar, för Visheten känner vägen till livet. Jesus kom tidigt att identifieras med Visheten. För de första kristna framstod han som den främste av Vishetens profeter, eller rentav som Sofia själv i jordisk gestalt. Spår av denna tolkning hittar vi i såväl evangelierna som i Paulus brev. Också Anden har i kristen tradition fått bära Vishetens namn. Likaså har Maria, Jesu moder, förknippats med Visheten, och kyrkan har betraktats som Sofias hemvist på jorden. Sofia har alltså funnits i den kristna traditionen sedan dess början, men hennes namn har länge skymts av andra. Något entydigt svar på vem hon är kan ingen ge. De kristna traditionerna kring Sofia har utvecklats på olika sätt och rymmer olika tolkningar. Så mycket vet vi dock att Sofia är ett kvinnligt namn för Gud och att hon med många kvinnor världen över delar erfarenheten av ett liv i det fördolda. Källa: KviSk webbplats. kvinnorisvenskakyrkan.se.
12
När kvinnor världen över idag söker efter sätt att benämna Gud utifrån kvinnlig erfarenhet och med kvinnliga namn växer också intresset för de kristna traditionerna kring Sofia. I Sofiamässor lyfter man fram de bibeltexter som talar om Sofia, och utifrån dem skapas en gudstjänst som präglas av delaktighet och talar till alla sinnen. Här är bland annat heliga danser ett viktigt inslag. Redan i Ordspråksbokens första kapitel är Sofia en tydlig kvinnlig gestalt. Texten säger att hon är fostrad som ett ”barn av Herren”. Hon framstår både som mor, syster och det gudomliga, lekfulla barnet. Sofia visar att skaparkraften, glädjen, leken och lusten är något i grunden gudomligt, så skriver Ninna Edgardh Beckman. Hon tror att det nyväckta intresset för Sofia bottnar i att många vågar närma sig Bibeln på ett nytt sätt. Att se Gud som en aktiv, skapande, ibland arg och vred kvinnlig gestalt utmanar det traditionella kristna språket, anser hon.- Vi har lärt oss att förknippa Vishet med intellektet. Men i Gamla testamentet sägs att hantverksskicklighet och andra vardagliga erfarenheter bottnar i relationen till Gud. En vis människa utgår ifrån att Gud är tillvarons grund. Begreppet vishet står för helhet och förening, inte för inte hör orden helhet och helighet ihop. Den skapande Sofia kan sägas vara den skapande världen i tillblivelse. På så vis betyder Sofia alltför mycket på en gång, och dess tänkta innehåll kan uppfattas som dunkelt. Vi är vana att placera in precis allting i olika fack och det går inte att göra med Sofia. Redan däri hennes natur, ligger en större vishet. ”jag känner världens byggnad och elementens verkningar, tidsåldrarnas början och slut och förlopp, solhöjdens
