Maria Jesu mor, Gudaföderskan... sid

Maria, Jesu mor, Gudaföderskan

I Bibeln finns många kvinnor. Maria är en av dem.

I sin bok Mannen som aldrig byggde en veranda skriver Ylva Eggehorn om Eva och Maria, de två - den första och den sista. Eva, den första kvinnan. Hon som bryter paradisets insegel. Kvinnan som den farliga, den svekfulla, den som vill ha makt. Som låter sig manipuleras och manipulerar andra. Drar med sig alla i fördärvet.

Maria, den sista kvinnan. Som lyssnar och bejakar. Ställer sig till förfogande. Den ideala kvinnan, den tjänande, självuppoffrande. Som lyfter mänskligheten in i befrielsen. Vi kan det utantill vid det här laget. Ylva Eggehorn ser en dialog mellan dem. Den första kvinnan föds, eller skapas, ur mannen. Hon är inte frukten av en kärleksfull fysisk förening mellan man och kvinna. Eva har ingen historia, inga förmödrar att rådfråga om vad det är att vara kvinna. Hon är en separation, ett uttåg ur en för länge sedan ogrumlad tvåenighet som kallades människa.

Mannen föder en kvinna, utan en kvinnas hjälp - det är Gud som skapar här. Med Maria spegelvänds processen. Nu föder kvinnan en man. Ur århundraden av splittring och förtryck. Maria är nedsänkt i historien och medveten om det: alla generationer kommer att välsigna mig, säger hon. Hon har mängder av förmödrar. Och alla har de levt i beroende av män, på gott och ont. Nu stiger en kvinna ut ur denna historia och föder en son, utan en mans hjälp - det är Gud som skapar här. Och när han blir vuxen kallar han sig människosonen - människornas barn, barnet som är en människa.

De som en gång i tiden skrev ner berättelserna om Maria och hennes son var inte några aningslösa personer. De måste ha sett mer av denna djupa samhörighet mellan Eva och Maria än vi i vår tid kan och klarar. Eva är inte ”den dåliga kvinnan” och Maria ”den goda kvinnan” i en moraliserande berättelse från en söndagsskola. De är en berättelse om Människan ... som behöver Gud för att bli hel. En långsamt fortskridande berättelse där vi alla är inskrivna. Män och kvinnor. Vi behöver varandra, men vi är inte prisgivna åt varandra. Vi är inte helt och hållet ”födda ur varandra”. En större blick befriar oss.

Budskapet till Maria om Jesu födelse I den sjätte månaden blev ängeln Gabriel sänd från Gud till en ung flicka i staden Nasaret i Galileen. Hon hade trolovats med en man av Davids släkt som hette Josef, och hennes namn var Maria. Ängeln kom in till henne och sade: Var hälsad, du högt benådade! Herren är med dig. Hon blev förskräckt över hans ord och undrade vad denna hälsning skulle betyda. Då sade ängeln till henne: Var inte rädd, Maria, du har fyunnit nåd hos Gud. Du ska bli havande och föda en son, och du ska ge honom namnet Jesus. Han ska bli stor och kallas den Högstes son. Herren Gud ska ge honom hans fader Davids tron, och han ska härska över Jakobs hus för evigt, och hans välde ska aldrig ta slut. Maria sa till ängeln: Hur ska detta ske? Jag har ju aldrig haft någon man. Men ängeln svarade henne: Helig Ande ska komma över dig, och den Högstes kraft ska vila över dig. Därför ska barnet kallas heligt och Guds son. Elisabet, din släkting, väntar också en son, nu på sin ålderdom. Hon som sades vara ofruktsam är nu i sjätte månaden. Ty ingenting är omöjligt för Gud. Maria sade: Jag är Herrens tjänarinna. Må det ske med mig som du har sagt. Och ängeln lämnade henne. Lukas 1: 26-38

Märkliga tankar kom, tankar på hennes trolovning med Josef, den goda och ansvarstagande mannen som hon ämnade äkta. Hon hade fått vara med om något som ingen annan tidigare eller senare skulle får vara med om, och hon var omtumlad och salig allt på en och samma gång. Det fanns ingen återvändo, hon visste att hon måste berätta för Josef. Så skriver Eva Söderström i boken Det pågående samtalet.

Maria från Nasaret, en liten avsides by i de avlägsna galileiska trakterna, knappt vuxen, stiger ut på arenan, ur familjeband, konventioner, tillhörigheter och blir ett jag. Ur Ja växer jag. Så besynnerligt, det som inträffat. Att hon, Maria, en ung kvinna hade blivit havande och skulle föda Messias. Maria hade ett rent hjärta, och de renhjärtade ska se Gud. Nu hade Guds sändebud varit hos henne och gett henne detta enorma uppdrag. Hon var förstummad. Men, hon ger sig iväg, bryter upp från det vanliga och invanda. Det verkar inte ens som om hon frågar någon till råds. I den miljö som hon lever i är det säkert ovanligt att unga kvinnor reser någonstans överhuvudtaget utan manlig eskort och/eller godkännande. Vi får veta att hon ”skyndade sig” till en stad i Juda bergsbygd. Hon går till släktingen Sakarias hus och söker upp hans hustru Elisabet, som väntar barn. Rakt, direkt och snabbt handlar hon. Hon är inte längre ett objekt för andras ambitioner och avsikter. Hon är ett jag, en aktör. När de två kvinnorna möts bekräftar de varandra utan skam eller förbehåll. Det är minst en, kanske två generationers åldersskillnad. Men de känner omedelbart igen varandra som två jämlikar. Elisabet ropar ”med hög röst” står det, och det går nästan att ana jubel och rop i triumf. Ett ja som blev ett jag möter ett du. Där står de med framtiden i sina kroppar, två kvinnor, en gammal och en ung. Ylva Eggehorn Mannen som aldrig byggde en veranda. Jesu födelse Vid den tiden utfärdade kejsar Augustus en förordning om att hela världen skulle skattskrivas. Det var den första skattskrivningen, och den hölls när Quirinius var ståthållare i Syrien. Alla gick då för att skattskriva sig, var och en till sin stad. Och Josef, som genom sin härkomst hörde till Davids hus, begav sig från Nasaret i Galileen upp till Judeen, till Davids stad Betlehem, för att skattskriva sig tillsammans med Maria, sin trolovade, som väntade sitt barn. Medan de befann sig där var tiden inne för henne att föda, och hon födde sin son, den förstfödde. Hon lindade honom och lade honom i en krubba, eftersom det inte fanns plats för dem inne i härbärget. I samma trakt låg några herdar ute och vaktade sin hjord om natten. Då stod Herrens ängel framför dem och Herrens härlighet lyste omkring dem och de greps av stor förfäran. Men ängeln sade till dem: Var inte rädda. Jag bär bud till er om en stor glädje, en glädje för hela folket. Idag har en frälsare fötts åt er i Davids stad, han är Messias, Herren. Och detta är tecknet för er: ni ska finna ett nyfött barn som är lindat och ligger i en krubba. Och plötsligt var där tillsammans med ängeln en stor himmelsk här som prisade Gud: Är i höjden åt Gud och på jorden fred åt dem han har utvalt. När änglarna hade farit ifrån dem upp till himlen sade herdarna till varandra: Låt oss gå in till Betlehem och se det som har hänt och som Herren har låtit oss veta. De skyndade iväg och fann Maria och Josef och det nyfödda barnet som låg i krubban. När de hade sett det berättade de vad som hade sagts till dem om detta barn. Alla som hörde det häpnade över vad herdarna sade. Maria tog allt detta till sitt hjärta och begrundade det. Lukas 2:1-19

När han föddes förändrades hennes liv för all framtid. Jesus var ett lugnt barn. Han lyssnade uppmärksamt på sin mamma. Hon lärde honom allt som hennes mor hade lärt henne och han var lättlärd. Barnet växte och blev större. Vid tolv års ålder försvann han. Maria och Josef var oroliga och rädda. De fann honom i templet. Jesus växer upp och har sin förutbestämda väg, som han följer och fullkomnar. Nu sker något som hon borde ha förstått, men aldrig ville förstå, de skiljdes från varandra. Maria står vid sin sons kors och bevittnar den grymma avrättningen av hennes barn som hon burit och älskat sedan första stund, när hon fick kallelsen att föda Guds son. Ur Eva Söderströms bok 49 kvinnor i Bibeln.

Men vid Jesu kors stod hans mor och hennes syster, Maria som var gift med Klopas och Maria från Magdala. När Jesus såg sin mor och bredvid henne den lärjunge som han älskade sade han till sin mor: ””Kvinna, där är din son.” Sedan sade han till lärjungen: ”Där är din mor.” Från den stunden hade hon sitt hem hos lärjungen. Jesus visste att nu var allt fullbordat, och för att skriftordet skulle uppfyllas sade han: ”Jag är törstig.” Där stod ett kärl som var fyllt med surt vin. De satte därför en svamp som doppats i det sura vinet på en isopstjälk och förde den till hans mun. När Jesus hade fått det sura vinet sade han: Det är fullbordat.” Och han böjde ner huvudet och överlämnade sin ande. Johannes 19:25-30.

När åren går kommer hon att inse att makten ligger inte hos den som kan hota och mörda, det gör den aldrig. Den verkliga makten är kärlekens makt. Den finns bara hos den som kan göra sig liten och skör av kärlek. Charlotte Frycklund, Marias många systrar. Skrivet och sammanställt av Karin Svensson

DELA LIKA UNDER SAMMA HIMMEL

Vårdagjämningen då dag och natt är lika långa, uppmärksammar vi den orättvisa fördelningen av makt och jordens resurser. 45 miljoner människor riskerar nu akut hungersnöd.* Swisha halva beloppet för något du köper.

riskerar nu akut hungersnöd.* Swisha halva beloppet för något du köper.

SWISHA HALVA KOPPEN SWISHA HALVA LUNCHEN