Inte mer än hopp, inte mindre ... sid

Inte mer än hopp, inte mindre än hopp

Inte mer än hopp, inte mindre än hopp. Är det inte just i det där mellanrummet som vi befinner oss. Med våra skälvande hjärtan, Där vi befinner oss, i vår tid, just nu, just här, Inte mer än hopp, inte mindre än hopp, Václav Havel den polske statsmannen sa; ”Hopp är inte optimism. Det är inte en övertygelse om att något kommer att gå bra, det är en visshet om att något har en mening – utan hänsyn till hur det kommer att gå.” Vissheten om att något har en mening. Vad är meningsbärande i våra liv? När allt kommer till allt är det inte relationer; till våra vänner, kära och nära. ”Tro, hopp och kärlek och störst av dem är kärleken, Allt bär den, allt tror den, allt hoppas den” Hoppas den – allt bottnar i Gud, som är kärleken. ”Så älskade Gud världen att Gud gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte ska gå under…” Inte ska gå under – var dag ser vi människor som går under. Vi undrar om inte vår planet håller på att gå under. Ångesten blir så påtaglig för många av oss. Vi bävar och darrar över vår jords framtid. Vi lär oss namn på städer vi aldrig hört talas om, ser bilder på gamla kvinnor och män, hjärtskärande bilder med förtvivlade ögon. Håller vi på att gå under? Gud, du som älskar, förbarma dig över oss, Inte mer än hopp, inte mindre än hopp. Jag träffar förskolan Arkens barn i en samling i kyrkan, vi sjunger tillsammans, barn sjunger gärna med hela kroppen, tecknar med fingrarna, de sprider lust och glädje. De sjunger: ”Jag känner att det händer i luften, Jag ser att det händer på marken, Jag känner att det händer i hela mig… Våren på gång” Jag tänker på alla de år jag sjungit i manskör vid Valborg. ”Längtan till landet (Vintern rasat ut) …” ”Glad såsom fågeln (Vårsång) …” ”O, hur härligt majsol ler (Majsång) …” ”Under rönn och syrén (Blommande sköna dalar) …” ”Sköna maj, välkommen (Majsång) …” Visst kan vi relatera till det där; ”Våren är på gång” – det är något alldeles särskilt för oss nordbor. Naturens olika växlingar och inte minst våren, Snödroppen, vitsipporna, den första citronfjärilen, blåsippor, och alla små vårbäckar, den skira grönskan, den frasande morgonluften, gullvivor, blommande hägg och så syrenen. Ju äldre man blir, desto intensivare blir ögonblicken vid denna vårsymfoni, man vill gärna stoppa tiden för en stund och ta in ljuvligheten med alla sinnen. Det är som om våren hjälper hoppet på traven. ”Ack, när så mycket skönt i varje åder. Av skapelsen och livet sig förråder. Hur skön då måste själva källan vara. Den evigt klara!” Av J.O Wallin Författaren Ylva Eggehorn, beskriver koltrasten i en psalm, fågeln får ge röst åt hoppet, ”Jag hör en koltrast, timmen innan gryningen” Det är en av de vackraste beskrivningarna av hopp. Lägger vi örat till, vågar vi lyssna, vågar vi tro på koltrastens sång i tveljusets tid? Gryning och inte skymning. Inte mer än hopp, inte mindre än hopp //Larz Netz

Kyrk-Nytt ges ut av Kinda Pastorat. Omslagsbilden Påskdagsmässa i Hycklinge kyrka. På bilden Roland Sundin kantor, Jenny Ahlén vik Kyrkoherde och Margareta Almemark Foto Stefan Johansson Redaktör Karin Svensson Ansvarig utgivare i detta nr: Jenny Ahlén Tryck: Lenanders 2022 / Du kan även läsa Kyrk-Nytt online: issuu.com/kyrknytt