Att öppna upp ”Jag har ätit pannkaka.” Jag vet inte om du kommer ihåg sketchen med Claes Månsson i Lorry, där han öppnar dörren till en butik och förnöjd brister ut. ”Jag har ätit pannkaka!” Jag minns i alla fall hur jag skrattade när jag såg den, mest för att det var så omotiverat och konstigt. Ett plötsligt delande av information inför bekanta och främlingar som går där i butiken. En oombedd inblick i karaktärens vardag. Men tiden visade att det kanske inte var så konstigt ändå. Det är inte självklart att veta vad jag har att berätta som är av intresse för andra. Inte heller är det självklart att hitta rätt plats att få lämna ifrån sig de berättelser som gör ont och tynger själ och sinne. Kanske minns du precis som jag, hur det såg ut på Facebook när sociala medier fortfarande var något nytt och spännande. När det inte längre bara var förbehållet sommarpratarna på P1 att berätta vad de ville om sina liv. Vänner, främlingar och avlägset bekanta fick genast insyn i så väl motionsvanor som middagsval. En och annan kanske till och med berättade att de hade ätit pannkaka. Andra berättade långt mer, kanske rent utav mer än vad man från början hade tänkt sig, om sårbara situationer, om andras svek och egna tillkortakommanden. Texter och bilder som fick vingar och sågs av långt fler än vad som från början var avsett. Jag vill på inget sätt förringa människors längtan att ha kontakt och dela både djup och trivialiteter med varandra, det har sin plats. Men vi var nog många, som på olika sätt förivrade oss i vår längtan att hålla kontakt och vara relevanta, och kanske glömde omsorgen om så väl vår nästa som oss själva på vägen. I skrivandets stund har det meddelats att restriktionerna kring pandemin lyfts bort. Om inget drastiskt förändras, så håller nu hela samhället på att öppna upp. När vi ser till oss själva och runt omkring oss, vet vi att många har farit illa i ensamheten. Men, tilläggs det så ofta, allt har inte varit av ondo. Pandemin har också hjälpt oss att tänka omsorg. Nya kontakter har formats, om så bara över överlämnandet av en matkasse. En och annan har fått efterlängtade telefonsamtal från någon som tänkt till och tagit sig tid att bry sig om. En och annan, som känt sig åsidosatt har på nytt kunnat delta, när umgänge inte längre kretsat kring att ta sig till en särskild plats. Nu öppnar allt upp och det är lätt att förivra sig. Det finns en stor uppgift i att inte glömma det vi lärt oss om omsorg till varandra. Goda erfarenheter att förvalta, även när livet ter sig alldagligt och normalt. Martin Lissnils Komminister Kinda pastorat Kyrk-Nytt ges ut av Kinda Pastorat. Omslagsbilden Läderbagge i Eklunden i Västra Eneby Foto Erik Björklund Läs mer om Eklunden på sid 10-11 Ansvarig utgivare i detta nr: Jenny Ahlén Tryck: Lenanders 2021
2
