Kyrknytt 8 2016 by Kyrknytt

Till alla hushåll i Horn, Hycklinge, Kisa, Tidersrums och Västra Eneby församlingar

Nr 8 • 2016

Led milda ljus, i dunkel dimfylld värld Led du mig fram Mörk natten är, långt från mitt hem min färd Led du mig fram Styr du min fot. Min fjärran framtids stig jag vill ej se, ett steg är nog för mig Psalm 275

Kyrk-Nytt - Livets växlingar... sid 2 - Ljusen på gravarna... sid 3 - Gamla prästgården i Kisa... sid 9

1 1

Livets växlingar …”då stoftet återvänder till jorden, sitt ursprung, och livsanden återvänder till Gud, som gav den.” (Predikaren 12:7) Nu är det höst! Efter somrig augusti och september så är det nu höst! De första frostnätterna har kommit, höstfärgerna har kommit, löven börjar falla. Naturen klär sig i allt dovare färger efter att ha sprakat till i rött och gult under en kort tid. Men nu är det höst! Det känns naturligt att det just är under hösten som vi samlas på våra kyrkogårdar kring våra nära och käras gravar för att minnas dem och tända ljus osv.. Hösten aktualiserar vår egen förgängelse, att livets sommar har ett slut, att blomman som blommande på ängen, bladen som gav trädet dess klädnad, det grönskande gräset – allt det vissnar ner och ”stoftet återvänder till jorden, sitt ursprung…” som Predikaren i bibeln uttrycker det. Det är naturligt. Det följer livets kretslopp. Vi blomstrar och grönskar – och vi vissnar ner och dör. Men Predikaren slutar inte med orden: ”stoftet återvänder till jorden”. Det är inte slutet! Bibelordet fortsätter med orden: ”och livsanden återvänder till Gud, som gav den.” Det är stoftet som återvänder till jorden – men livsanden, den återvänder till Gud som gav den! Och det budskapet rymmer också hösten. Träden, blommorna, gräset osv kommer att blomma och grönska igen till våren! Hösten är inte slutet! Hösten är början på något nytt! det kommer en ny vår och en ny sommar då Gud säger ”Se, jag gör allting nytt!” (Uppenbarelseboken 21: 5) Det är också i den tron och i det hoppet som vi under allhelgonahelgen samlas för att minnas de som gått före oss in i evigheten – i tron och hoppet att detta inte är slutet! Se, Gud gör allting nytt! Det är stoftet som återgår till jorden, sitt ursprung, medan livsanden återvänder till Gud som gav den Däri har vi också hoppet om att vi alla kommer att ses igen i våren i Guds rike! Jörgen Sundeborn Präst

Kyrk-Nytt ges ut av Kinda Pastorat. Omslagsbilden Foto: Karin Svensson Ansvarig utgivare i detta nr: Kyrkoherde Magnus Svensson Tryck: V-TAB Vimmerby 2016

Ljusen på gravarna

Allhelgonadagen

positivt att omedelbart efter helgondagen ägna minnet åt vanliga människors bortgång. Det som säkert också påverkade var första världskrigets massdöd. På andra ställen i Europa hade det varit mer krigiskt som också bidrog till att fira de dödas minne, de som stupat för fosterlandet. På 1930-talet rekommenderades på vissa ställen i Sverige att låta nyårsafton vara en minneshögtid över de under året bortgångna. Även domsöndagen, påsk och mors dag rekommenderades för det. Det fick dock ingen större betydelse. Hela Allhelgonahelgen har trots ett visst kyrkligt motstånd blivit och är idag den allmänna minneshögtiden över de döda.

Seden att tända ljus på gravarna är här i Västeuropa knuten till den hösthelg som ur både romerskt-katolskt och lutherskt kristet håll utgörs av Alla helgons dag. Under påven Gregorius IV tid (mellan år 827-844) flyttades helgondagen från våren till den 1 november. Den ingår i det svenska kyrkoåret sedan medeltiden. Under denna tid förekom allhelgonagillen på olika platser. Även i Sverige var viss social välgörenhet, s k allhelgonahjälp, knuten till dagen. Senare under både 1600- och 1700-talet rensades flera helgdagar bort och vissa förlades till närmaste söndag, men Allhelgonadagen var kvar. Under 1700-talets senare del avskaffades den dock tillsammans med flera andra helgdagar. Folkligt fanns den kvar som en märkesdag för väderlekstydor (ungefär idéer kring att sia om årets kommande väder). Sin religiösa firning fick dagen den närbelägna söndagen. I mitten av 1900-talet återfick allhelgonadagen sin ställning som helgdag. Ursprungligen var den fasta helgdagen 1 november vilket det fortfarande är i de flesta andra länder i Västeuropa, till skillnad mot Sverige där dagen har flyttats till den lördag som infaller mellan den 31 oktober och 6 november.

Ljussedens ankomst till vår bygd Enligt uppgifter kom ljusseden till Kisa och Västra Eneby någon gång mellan 1938-1947, till Horn och Hycklinge något senare 1948-1954. För Tidersrum finns inget angivet och förmodligen kom ljusseden dit någon gång efter år 1954, kanske inte förrän på 60-talet. Först i Östergötland att tända gravljus var orterna Krokek, Kullerstad samt Åtvidaberg. Det finns många faktorer som inverkar då en sed accepteras och sprids. En orsak till om gravljusseden accepterades tidigt eller sent eller över huvud taget handlar om orternas centrala storlek, ställning och folkmängd. I Östergötland vann gravljusseden fäste snabbare i den norra delen, alltså orter som gränsade till det mellansvenska området och som utmärktes av nyhetsvänlighet. De södra delarna av landskapet blev accepteringsvilliga först 194854 och ännu senare.

Alla själars dag Söndagen precis efter denna lördag är Alla själars dag, har från början ett nära samband med alla helgonsdag, markerat redan genom dagens placering i kalendern, och har blivit en minnesdag för alla döda. I den folkliga uppfattningen har ofta en sammanblandning ägt rum mellan de båda dagarnas firningsämne. Kyrkan verkar ha intresserat sig mer för alla helgons dag medan alla själars dag haft en viktig plats i folkmedvetandet. Under 1900-talet återuppstod intresset för allhelgonadagen och det byggde mer eller mindre medvetet på inslag och traditioner från båda dessa dagar. Det sågs inte som bra att blanda samman dagarna ur ett teologiskt perspektiv men det var samtidigt säkert psykologiskt

Ett ökat intresse för kyrkogårdar och gravar

Eftersom gravljusseden är knuten till den avgränsade och speciella miljö som kyrkogården är det intressant att se hur det har förändrats. Luther såg de medeltida kyrkogårdarnas vanvård. Hans ideal

av kyrkogård var stilla och fridfulla platser. Kyrkogårdarnas vanvård under denna tid berodde bl a på samhällets sociala utformning. Ståndspersoner tog sina gravplatser inne i kyrkan, i gravkoret, medan kyrkogården fick användas av gemene man. Längre fram, under 1700-talet växte kyrkogårdarna fram som mer romantiska och vackra platser. Det märktes också en större hänsyn för de avlidna, oberoende av deras sociala ställning i livet. Under 1700-talet började man plantera träd som ett utslag av det nya seklets parksmak och även ur hälsosynpunkt, sedan forskningen kunnat påvisa att träd och annan växtlighet kunde förbättra luften. Stanken inne i kyrkor med gravsättning och från en del kyrkogårdar var många gånger besvärande. Av platsbrist anlades nya begravningsplatser i samhällenas och städernas ytterområden. 1815 utfärdades ett förbud mot begravningar inne i kyrkorna men det dröjde ända till 1870 innan det började gälla. Det handlade just om den sociala ställningen också efter döden som människor i högre ställning skulle avstå ifrån. Över tid förändrades inställningen. På många orter tillkom nya begravningsplatser, särskilt i växande städer och i industri- och kommunikationspräglade samhällen. En viss lokal jämlikhet hade uppstått vad gäller begravningsplats. Samtidigt fanns en strävan bland mer välsituerade att få stora representativa gravmonument vilket lätt kan ses om man går på en gammal kyrkogård och med sina gravarnas omväxlande utformning. Det fanns fortfarande en betydande social skillnad och på grund av saknade medel för underhåll, gav de allmänna gravarna ofta kyrkogården ett vanvårdat intryck. Avsaknad av skötsel på lantliga kyrkogårdar och djur som gick och betade och lämnade sin spillning på gravarna var inte ovanligt under hela 1800-talet. Olika vanor som skulle komma att börja förändras i slutet av 1800-talet utifrån nya perspektiv.

renässansen i 1900-talets Sverige är dock inte främst förknippad med helgondagens innehåll utan knyter mer an till den därpå följande alla själars dag. Helgontanken har svag genklang inom lutherdomen och om hur helgonen ska uppfattas finns olika uppfattningar. Sammanblandningen mellan dagarna var inspirerad av de katolska länderna i Europa och anknytningen till de bortgångna anförvanterna som erbjöds genom alla själars dag var en drivkraft i den svenska allhelgonarenässansen.

Gravljusseden i Sverige Det har inte påvisats att gravljusseden förekommit i vårt land under medeltiden eller början av den nyare tiden (1500- och 1600-talet). Inte heller kan sedens förekomst på 1900-talet sättas i samband med äldre inhemska traditioner. Dess nutida uppträdande anknyter tydligt motsvarande företeelser i grannländerna och Mellaneuropa. Årtiondena före 1920 har bara enstaka gravljus förekommit på ett fåtal platser. Den mer kontinuerliga seden har framträtt betydligt senare. Under 1920-talet började gravljusen uppträda på flera orter i olika delar av landet. Det hade sin start i Mälarlandskapen och Mellansverige men snabbt nåddes stora delar av resten av landet. Det var dock fortfarande fråga om ett fåtal orter och sedens frekvens var obetydlig. 1928-1937 skedde en påtaglig spridning till nya orter. Men det egentliga genombrottet kan sägas ägt rum först 1938-1947, trots att nyheten rimligen då borde ha försvårats av att ransoneringen av ljus rådde en större del av den perioden. 19481954 fortlöpte spridningen så ytterligare ett stort antal platser började acceptera nyheten. 1950 fanns seden i viss utsträckning representerad i hela landet. Som med alla nyheter fanns det även ett visst motstånd. Trots den förhållandevis snabba spridningen av gravljusseden och den överlag positiva inställningen fanns samtidigt tveksamhet och avoghet byggd på rädslor och ren skräck förbunden med gamla föreställningar om de döda och kyrkogårdar, särskilt vid mörker. Det berättas ”om att en del människor blev rädda, då ljus brann på graven och satte detta i samband med spöken”. Församlingsbor kunde anse att ”det är spöklikt med ljus på gravar” och ”det ser kusligt ut”. Kvarlevande minnen om rolösa som steg upp ur sina gravar fick näring genom ljusen: ”Här är ju di som påstår di sett sken komma upp från gravarna, de är från sådana di tror gå igen”.

Tydligt är att seden att på olika sätt smycka avlidnas gravar är inte så gammal som man utifrån den nuvarande omfattningen skulle kunna tro. 100 år tillbaka var det sällsynt att man hedrade sina avlidna på det sättet. I slutet av1800-talet började det förändras. I storstäderna kom kritik mot hur det såg ut och önskemål om förändring utifrån trädgårdsideal med gräsmattor, planteringar och prydliga grusgångar. Även från kyrkligt håll började man reagera mot kyrkogårdarnas tillstånd och det sågs som pinsamt och nedslående med ”vanvården på de dödas lägerstad” som det uttrycktes.

Hur gravljusseden spreds

Det tog några årtionden innan det det blev en tydlig förändring. Det ökade antal privatägda familjegravar tydliggjorde behovet av ordning och kyrkogårdsnämnder och regler tillkom. Man ville höja kyrkogårdskulturen och det fanns även ett ökat intresse för kyrkan som ett kulturminne. Kyrkliga myndigheter verkade mycket energiskt för en förbättring av kyrkogårdarnas vård. Arbetet fick stöd från kulturminnesvård, arkitekturminnesvård, trädgårdsvård och hembygdsvård. Från 1800-talets slut och det kommande halvseklet fick de svenska kyrkogårdarna ett nytt utseende och uppmärksamhet riktades mot dem. Det råder ingen tvekan om att det nyväckta intresset för kyrkogårdens och gravarnas skötsel i hög grad har gynnat uppkomsten av gravljusseden.

Så precis som med andra nymodigheter, fanns det många tankar och åsikter om denna sed att tända ljus på gravarna. Det finns många faktorer som inverkar då en sed accepteras och sprids. Det som påverkat är orternas centrala ställning och folkmängd. Orter med större befolkningsunderlag har tidigare och i större utsträckning accepterat nyheten medan utpräglat folkfattiga småorter accepterat sent eller förblivit utan seden. I mitten av 50-talet kunde man räkna ljus i tusental i olika städer. I Norrahammar ska en gumma ha sagt: ”Nu ä dä bara min gubbe som inte har ljus å då kan han la inte legga utan lökta”. Kring denna tid tändes fler ljus vid jul än vid allhelgona. Det hörde ihop med att det i Sverige och även i grannländerna fanns en annan sed, som kronologiskt nära föregick gravljusen, nämligen att sätta julgranar på gravarna. Kanske för att julen var den största festen då man också tänkte på släktens hädangångna medlemmar. Så är det även idag, att julafton är en gravsmyckningsdag. Det är dock tydligt att sedan ljusseden gjort sig gällande på en ort, har ljusen börjat förekomma vid många andra tillfällen: allhelgona, julafton, julmorgon, adventssöndagar, nyårsafton, nyårsdag, trettondag och

Allhelgonarenässansen i Sverige Det finns många högtider och helgdagar som benämns som gravsmyckningsdagar men Allhelgona ses idag som den främsta i hela Sverige. Under 1900-talet växte sig ett nyväckt intresse för allhelgona allt starkare och blev en av de främsta orsakerna till att denna dag återinfördes som självständig helgdag 1954. Allhelgona-

ibland påsk. På större orter med mer utvecklad gravljussed uppträdde ljusen om ock glest även på vardagar, den avlidnes födelsedag, namnsdag, bröllopsdag, dödsdag eller andra personliga minnesdagar. Det är troligt att ljusen i någon mån kommit att efterträda eller komplettera annan gravsmyckning under den mörka och kalla årstiden.

igångsatt och arrangörerna kunde vara säker på en viss försäljning och även detta var mer en förstärkning av seden. Grannskapspåverkan och interaktion mellan individer med mer eller mindre likartade förhållanden och värderingar är svårt att få grepp om. Men i viss omfattning har besök i andra delar av Sverige och inoch utflyttning haft betydelse.

Vilka var det som började tända ljus?

Det vi idag ser som självklart och naturligt, till och med starkt positivt har en början innehållande mottagandet av information av en nyhet, som därefter genomgår olika stadier hos en person. Till att börja med finns en valsituation där ett beslut om antagande eller förkastande av informationen ska göras. Även om förekomsten av ljus inte sågs utgöra något tvivelaktigt eller negativt kan en tveksamhet angående lämpligheten att införa ljus på en så seriös miljö som kyrkogården ha funnits. Betänkligheter inför omgivningens reaktion som social kontroll har påverkat. Tröghetslagen kan många gånger ha bidragit till en fördröjd acceptering. Trots åratals information, tankar om att förverkliga har ändå handlingen uteblivet. Amerikanska undersökningar har velat framhålla att tidiga acceptanter, som börjat praktisera en nyhet utan att därvid härma grannarna, skulle kunna sägas äga en special mental typ, en sinnets rörlighet, mindre dogmatism etc. I en tid av stor kulturell rörlighet kan det vara på det sättet, men det går ändå inte att självklart bedöma beteendet kring gravljussedens framväxt så.

Vilka var då nyhetsförmedlarna och traditionsbrytarna som introducerade ljusseden? Inte helt oväntat har det varit människor med inflytande, ur de högre samhällsgrupperna, benämnda som högre stånd och ställning, herrskap och välbärgade, finare folk och överklass. Till att börja med tändes också ljusen oftast som hyllning och hedersbevisning till lokala storheter. I dessa grupper hade man också vant sig vid att uppfatta ljuset som ett sätt att markera högtid. Deras anförvanters gravar var också genom storlek, placering på kyrkogården och utformning markerat undantagsställning i bygden. Gravljus blev ytterligare ett sätt att understryka denna ställning. På andra orter var det dock enbart medelklassen som utpekats att ha introducerat ljuständningsseden. En kategori som i stor utsträckning påverkade ljuständning var inte helt oväntat affärsmännen. Begravningsentreprenörer och människor inom olika kommunicerande yrken som post, telefon, telegraf, järnväg, bilväsen men även lärare, sjuksköterskor, barnmorskor och tandtekniker har också omtalats som spridare av seden. Lite naturligt har det framhållits att nyheten införts främst av tätortsbor. Utpräglade jordbrukskommuner saknade ofta gravljus eller accepterade nyheten sent. Men även där fanns det undantag, Före 1940-talet finns det uppgifter från flera orter att lantbrukare gått i spetsen för nyheten i utpräglade jordbrukssocknar.

Föreställningar och symbolik Att dyka lite djupare i frågan varför man då vill tillämpa seden tända gravljus visar på tankar och känslor av pietet och minnesgodhet. Ljuset är vackert, levande, utgör en symbol för livet – men eftersom det tändes som minne av och som hyllning till en avliden har det uppfattats som en mer eller mindre vag symbol för det eviga livet.

Hur varje människa sedan tog till sig bruket att tända gravljus kan sägas ha att göra med flera faktorer, som”strömningar” i tiden. De utgjordes av ett ökat intresse för kyrkogårdsvård, mer omsorg om familjegravarna, en märkbar renässans för bruket av levande ljus, ett allt starkare intresse för allhelgonadagen (efter att jul hade varit den viktigaste helgen under sedens tidigare skeden), en sed att ha julgranar med eller utan ljus på gravarna, och en tendens att låta julafton bli en gravsmyckningsdag.

”Den levande lågan är ju vår främsta och mest talande symbol för den levande anden och även för varma känslor”. Ljuständningen är ”alldeles säkert en avsikt att ’taga med’ de bortgångna i gemenskapen omkring högtiderna”. ”Man vill visa att den döde icke är bortglömd”. ”Ljuset symboliserar minnet på ett levande sätt”. Det finns skapande tankar kring trosföreställningar och folkliga seder som kan vara svåra att nå. Under den senare tiden av 1800-talet fanns en strävan att nå fram till symbolinnehållet, uppfatta samklangen med tidens litterära strömningar och epokens allmänna inriktning. Forskare ville bestämma och veta hur det som de fann i folktraditionen, som handlade om fruktbarhetskult, solkult m.m uppfattades. Om det var fyllt av levande innehåll av tro och föreställning. Även i kyrkliga sammanhang fanns åsikter byggda på mönster kring tankar om huruvida människor kunde förstå varför vissa seder och ritualer gjordes. De gav intryck av kontroll av hur något, och även människor borde vara utifrån regler och dogmer byggda på inlärning av vad kristen tro innebär eller borde innebära och innehålla. De förstod med andra ord inte vad en gammal eskimåkvinna en gång sa; ”Du vill alltid have en mening i disse overnaturlige ting: men det bekymrer vi oss ikke om. Vi er tilfreds med att ikke forstå.” Eskimåkvinnans ord gäller förmodligen – om än outtänkt – en stor del av gravljussedens – och sannolikt många andra sedvänjors – utövare också idag. Man tycker att ljusen som fladdrar i skymningen på de bortgångnas gravar är vackra och man är tillfreds med att inte förstå.

För kunskapen om gravljusseden kan en bestämd film ha ägt viss betydelse. År 1937 gjordes en kortfilm med titeln ”Julotta”. Inspelningen skedde vid Värmdö kyrka och gravljusen på denna kyrkogård gav filmen en speciell karaktär. Filmen framställdes sedan i olika smalfilmskopior varav många hyrdes ut och flera exporterades. I en textkommentar som följde med uthyrningsfilmen meddelas: ”Stilla fladdra gravlågorna i julmorgonen. Julen – de dödas helg också. Eller de levandes tackfyllda ljusmässa, när gravlågornas flämtande ljus fladdra framför snöomramade minnesvårdar”. En gripande sed, som väl kunde med filmen spridas över Sveriges land. Vid sedens början i Sverige stod endast radio till buds. TV framträdde först efter 1954. Regelbundet återkommande radioutsändningar från minnesgudstjänster och tv-sändningar visade förekomsten. Men, det förstärkte mer något som redan tagits i bruk. Föreningar och korporationer gav ett visst stöd till seden. Vid några småländska husmodersbasarer på 1940-talet såldes gravljus före allhelgona. I Sörmland och Hälsingland var det lottor, rödakorskretsar och kvinnoföreningar som tog liknande initiativ. Då var seden redan

Text Karin Svensson Källa Ljusen på gravarna, Mats Rehnberg

Gudstjänstkalender november 2016

Kisa Tidersrum V. Eneby Horn Hycklinge – från 30 oktober till 4 december Med reservation för ev fel och ändringar. Se även www.svenskakyrkan.se/kinda/ se aktuell kalender på hö sida v 43 30/10 23:E SÖN E TREFALDIGHET v 46 15/11 Tisdag Församlingssalen, Kisa 12.00 Gröt och smörgås med andakt Förlåtelse utan gräns

Kisa kyrka 11.00 Högmässa, kyrkkaffe Horn 11.00 Mässa, kyrkkaffe Hycklinge kyrka 15.00 Mässa Västra Eneby kyrka 18.00 Musikgudstjänst, orgelmusik

16/11 Onsdag

Kisa kyrka 8.45 Morgonmässa, gemensam frukost 17/11 Torsdag

Stångågården 11.00 Gudstjänst

v 44 1/11 Tisdag

11.30-12.30 Vi pratar om kommande söndags texter och gudstjänst

Församlingssalen, Kisa 12.00 Sopplunch med andakt Elimkyrkan, Horn 19.00 Psalmkväll i Allhelgonatid, Tjurkobandet

Tidersrum kyrka 12.00 Vardagsgudstjänst

Efteråt samlas vi till sopplunch i gamla församlingshemmet

Ekumeniskt och gemensamt med Elimkyrkan i Pingstkyrkan

Kisa kyrka 18.00 Veckomässa

18.30-19.30 Fördjupning i kommande söndags texter och gudstjänst

2/11 Onsdag

Kisa kyrka 8.45 Morgonmässa, gemensam frukost

20/11 DOMSÖNDAGEN

3/11 Torsdag

Kristi återkomst

Stångågården 11.00 Mässa

Kisa kyrka 11.00 Mässa, kyrkkaffe Bergdala 14.30 Gudstjänst Horn kyrka 18.00 Gudstjänst, kyrkkaffe

11.30-12.30 Vi pratar om kommande söndags texter och gudstjänst 4/11 Fredag

Alla kyrkor öppna för stillhet och andakt

v 47 23/11 Onsdag

Stilla orgelmusik - se nästa sida för tider och mer info

Kisa kyrka 8.45 Morgonmässa, gemensam frukost

5/11 ALLA HELGONS DAG

24/11 Torsdag

Helgonen

Kisa kyrka 11.00 Högmässa, kyrkkaffe Tidersrum kyrka 15.00 Minnesgudstjänst, Christina Okkels piano, cello Horn kyrka 18.00 Själamässa, Kyrkokören Västra Eneby kyrka 18.00 Minnesgudstjänst, Gospelkören 6/11 ALLA SJÄLARS DAG Vårt evighetshopp

Kisa kyrka 11.00 Morgonmässa Bergdala 14.30 Gudstjänst i Allhelgonatid Hycklinge kyrka 18.00 Själamässa, Tjurkobandet spelar och sjunger Kisa kyrka 18.00 Minnesgudstjänst, Christina Okkels piano, cello

v 45 8/11 Tisdag

Församlingssalen, Kisa 12.00 Sopplunch med andakt 9/11 Onsdag

Kisa kyrka 8.45 Morgonmässa, gemensam frukost 10/11 Torsdag

Stångågården 11.00 Gudstjänst 11.30-12.30 Vi pratar om kommande söndags texter och gudstjänst

Kindagård 15.00 Gudstjänst Kisa kyrka 18.00 Veckomässa

18.30-19.30 Fördjupning i kommande söndags texter och gudstjänst

27/11 FÖRSTA SÖN I ADVENT Ett nådens år

Kisa kyrka 11.00 Högmässa, kyrkkaffe Gospelorkester och Gospelkören, Drama & Sång Horn 11.00 Ekumenisk Mässa, Ekumenisk kör, kyrkkaffe Hycklinge kyrka 15.00 Mässa Västra Eneby kyrka 18.00 Musikgudstjänst, Adventskören

v 48 30/11 Onsdag

Stångågården 11.00 Gudstjänst

Kisa kyrka 8.45 Morgonmässa, gemensam frukost

11.30-12.30 Vi pratar om kommande söndags texter och gudstjänst

Kindagård 15.00 Mässa Kisa kyrka 18.00 Veckomässa

1/12 Torsdag

18.30-19.30 Fördjupning i kommande söndags texter och gudstjänst

11.30-12.30 Vi pratar om kommande söndags texter och gudstjänst

Stångågården 11.00 Mässa

12/11 Lördag

Kisa kyrka 18.00 Veckomässa

Kl 10.00 är alla välkomna till Klockaregården där man kan vara med och ysta ost och stöpa ljus

4/12 ANDRA SÖN I ADVENT

18.30-19.30 Fördjupning i kommande söndags texter och gudstjänst

Västra Eneby kyrka 9.30 Morgonbön - tema “Ljus”

Guds rike är nära

13/11 SÖNDAGEN FÖRE DOMSÖNDAGEN

Kisa kyrka 11.00 Mässa, Barngrupperna medverkar, kyrkkaffe Bergdala 14.30 Mässa Horn 18.00 Gudstjänst, kyrkkaffe Kisa kyrka 18.00 Sinnesrogudstjänst

Vaksamhet och väntan

Kisa kyrka 11.00 Högmässa, kyrkkaffe Horn kyrka 11.00 Mässa, kyrkkaffe Kisa kyrka 18.00 Sinnesrogudstjänst Västra Eneby kyrka 18.00 Konsert Kinda Vokalensemble

Allhelgonahelgen i Kinda Pastorat Fredag 4/11 – från kl 13-18 (Kisa 13-20) Alla våra kyrkor är öppna för stillhet och andakt Personal finns tillgänglig för frågor och samtal Lyktor och ljus finns att köpa vid varje kyrka Vi bjuder på fika

Stilla orgelmusik Hycklinge kyrka kl 16 Horn kyrka kl 17 Kisa kyrka kl 18

Lördag 5/11 Alla helgons dag Kisa kyrka 11.00 Högmässa Tidersrum kyrka 15.00 Minnesgudstjänst Christina Okkels piano, cello Horn kyrka 18.00 Själamässa, Kyrkokören Västra Eneby kyrka 18.00 Minnesgudstjänst Gospelkören

Söndagen e Alla helgons dag Kisa kyrka 11.00 Morgonmässa Bergdala 14.30 Gudstjänst i Allhelgonatid Hycklinge kyrka 18.00 Själamässa Tjurkobandet spelar och sjunger Kisa kyrka 18.00 Minnesgudstjänst Christina Okkels piano, cello

V a rmt välkommen 7

Detta ska vi göra i prästgården i Kisa Varför köper kyrkan tillbaka prästgården? När vi byggde om lokalerna 2010 så tänkte vi att förskolan Arken och pastorats barn och ungdomsverksamhet skulle dela lokaler. Det visade sig inte fungera i praktiken. De båda verksamheterna störde varandra då många barn är kvar längre på förskolan och barn- och ungdomsverksamheten börjar redan på eftermiddagen. I flera år har vi saknat bra och barnvänliga lokaler för barnverksamheten. Vi har länge försökt hitta en bra lösning inom församlingsgårdens väggar – men inte lyckats nå ända fram. Så blev den gamla prästgården i Kisa till salu. Ett vackert hus med en fin gård, mitt i Kisa. Varför såldes prästgården?

2. Det är också ont om parkeringsplatser i anslutning till församlingsgården. På gamla prästgårdstomten finns den gamla parkeringen kvar som ger möjlighet till utökad parkering.

I början av 2000 var vi tvungna att anpassa ekonomin efter verkligheten och sålde flera församlingshem och prästgården. I samband med försäljningarna kom dåvarande kyrkoråden fram till olika lösningar. Horn har fått en tillbyggnad av kyrkan och vi hyr lokaler i Går’n, Västra Eneby har en Klockaregårdsförening, i Tidersrum kan vi hyra in oss i gamla församlingshemmet, Hycklinge är äntligen på väg att få en församlingssal under läktaren inne i kyrkan. I Kisa såldes Sockenstugan till Danbomska fonden och prästgården såldes till privatpersoner.

Vägen fram till beslut Från rykte om försäljning till köp har det tagit ett år. Frågan lyftes i kyrkorådet, kyrkoherden fick i uppdrag att jobba vidare och se hur långt vi kunde komma. Kyrkofullmäktige har haft frågan uppe under våren. En rekommendation till Kyrkofullmäktige att köpa huset togs i juni och beslutet att köpa huset klubbades 5 oktober på Kyrkofullmäktiges möte.

Då, när besluten togs, tog vi de beslut som verkade bäst och klokast för framtiden, så som vi såg den då. Sedan har, som alltid, tiden gått och världen ser annorlunda ut…

Tidsplan, nödvändiga åtgärder och finansiering Nu är målet är att starta verksamhet första kvartalet 2017.

Så hörde vi att huset var till salu…

Men för att kunna driva verksamhet i huset måste det tillgänglighetsanpassas, installeras ventilation enligt standard för förskola och byggas toaletter och kapprum.

Hösten 2015 fick vi mest av en slump reda på att huset skulle säljas. Många ideer och visioner tog form. Och diverse tvivel – inte minst ekonomiskt.

Vi finansierar köpet genom interna lån och lån från Kinda-Ydre Sparbank. Drift, amortering och avskrivning betalas genom förskolans hyra, så pastoratets kostnad blir liten.

Från början var det klart att vi inte har råd att köpa huset och bara ha det för barn och ungdomsverksamhet. Skulle vi köpa huset måste det i princip vara självfinansierat. Hur löser man det?

Sammanfattningsvis – detta vinner vi!

Med vad fyller man ett hus som betalar för sig och ger mervärde?

Genom att genomföra köpet av gamla prästgården har vi löst våra lokalproblem och samtidigt fått nya möjligheter!

Att fylla ett hus med verksamhet är inte svårt. Men vem vill betala hyra? Och helst så mycket hyra att vår egen del av lokalerna betalas? Tittar vi på våra egna verksamheter som har ”egna” pengar, så har vi förutom vår ”vanliga” verksamhet Kyrkans förskola Arken, Kyrkans Kök och Kyrkans Begravningsbyrå.

- Vi får tillgång till ändamålsenliga lokaler för förskola, barn- och ungdomsverksamhet - Vi får möjlighet att utöka Arkens verksamhet - Vi får möta fler familjer

1. Om vi ska utöka vår egen verksamhet kommer förskolan Arken i fokus. Vi har idag en väl fungerande förskola med 35 barn. Men den kan växa!

Förskolan får en stor lekpark – vilket ger möjlighet till mer utomhuspedagogik

- Tillgång till fler lokaler betyder att vi kan öka barnantalet och efterfrågan finns

- Fler arbetstillfällen

- Vi får fler parkeringar i anslutning till Församlingsgården

- Genom att öka barnantalet får vi en större kontaktyta gentemot föräldrar och syskon Magnus Kyrkoherde

- Bra arbetsplatser och möjlighet till personal- och vilrum, vilket saknas idag - En betydligt större och mer utmanande utemiljö

Josefine Rafelt Förskolechef Ansvarig barn- och ungdomsverksamhet

Julbord 2016

Julbordstider Vecka 47 47 48 48 49 49 50 50

Dag Fredag Lördag Fredag Lördag Fredag Lördag Fredag Lördag

Datum 25/11 26/11 2/12 3/12 9/12 10/12 16/12 17/12

Tid 18.00 18.00 18.00 18.00 Fullbokat Fullbokat Fullbokat Fullbokat

Vi erbjuder även julbord som catering samt jullunch och julbord kvällstid under dessa veckor.

Kontakta vår husmor Kacka Holm på telefon 0494-290441 eller 0703-00 24 53 eller via mail till kacka.holm@hotmail.com

Det här sker på k yrkogårdarna under november månad Nu går kyrkogården i vila. Sommarblommorna är borta. Främsta arbetet är att ta upp alla löv. Granris och kransar har lagts ut på alla gravar inför Allhelgona. Här nedan några bilder från höstens arbete på Horns kyrkogård.

Karolina Jönsson, Magdalena Karlsson och Frida Olovsson gör fint inför höst och vinter på Horns kyrkogård Bild Frida Olovsson

Gravstensäkring På kyrkogårdarna pågår arbetet med att säkerställa att alla gravstenar klarar de krav på säkerhet som är föreskrivet av Centrala gravvårdskommittén (CGK). Lagar som reglerar gravstenens montering är begravningslagen och arbetsmiljölagen. Gravstenar som är över 30 cm från marknivån ska klara en belastning på 35 kg. Provtryckning av gravstenar i pastoratet påbörjas hösten 2016. De gravstenar som inte klarar trycket kommer att säkras med en stolpe på baksidan av stenen och ett band runt stenen. Innehavare kommer att kontaktas via utskick. Vid gravplatser som saknar innehavare kommer en skylt att placeras, där vi eftersöker anhöriga till dem. Gravstenssäkring på Kisa kyrkogård

Bild Sven Molander

I Horn har fåren tagits in för vintern. Det har varit väldigt positivt att ha dem på kyrkogården. De har betat och luckrat upp marken så nya frön lättare kan gro och kyrkogårdsbesökare har klappat och matat dem. Fåren kommer tillbaka nästa sensommar.

29 04 52 29 04 58 29 04 59 29 04 49 29 04 47

Administrationen Förvaltningsassistent Maria Mudri ......................................................................................... 29 04 46 Serviceassistent Fredrik Erikson ............................................................................................... 29 04 45 Informatör Karin Svensson ........................................................................................................... 29 04 56 Övrigt Förskolan Arken ............................................................................................................................................ 122 61 Förskolechef Josefine Rafelt ....................................................................................................... 29 04 48

Förtroendevalda Ordförande i kyrkofullmäktige Mathias von Wachenfeldt .................................. 500 31 Ordförande i kyrkorådet Anders Ljung ............................................................... 070 55 94 326 Ordförande i församlingsrådet Horn Berit Horned ................................. 070 691 72 89 Ordförande i församlingsrådet Hycklinge Anders Eriksson .............................. 312 68 Ordförande i församlingsrådet Kisa Åke Nilsson ................ 076 77 77 681, 718 37 Ordförande i församlingsrådet Tidersrum Carolina Klasson ............................ 400 81 Vice ordf i församlingsrådet V Eneby Mathias von Wachenfeldt ................ 500 31

Kyrkstigen 2, 590 36 Kisa Tfn växel: 0494-29 04 40 Fax: 0494-12511 kinda.pastorat@svenskakyrkan.se www.svenskakyrkan.se/kinda

Besöks- och postadress:

Besöks och telefontider: Måndag, tisdag, torsdag och fredag 9.00-12.00, onsdag 13.00-15.00

Kyrkogårdsförvaltningen Kyrkogårds-/fastighetschef Per Johansson ..................................................................... Kyrkvaktmästare Horn, Hycklinge Karolina Jönsson ......................................... Kyrkvaktmästare Kisa Sven Molander .............................................................................. Kyrkvaktmästare Kisa Pernilla Gustafsson ................................................................... Kyrkvaktmästare Kisa, V Eneby, Tidersrum Stefan Nåhdin ........................

Pastorsexpeditionen, Församlingsgården i Kisa

Kontors- och mobilnummer Församlingsverksamheten Kyrkoherde Magnus Svensson ................................................................................................... 29 04 42 Komminister Jörgen Sundeborn ......................................................... 29 04 43 Komminister Emma Knutsson ..................................................................................................... 29 04 44 Fritidsledare Frida Schmidt ........................................................................................................ tjänstledig Barngruppsledare och Öppna förskolan Märta Markovic ............................... 29 04 55 Ledare barn och ungdom Martin Eugén ........................................................................... 29 04 57 Ungdomsledare Stefan Johansson ........................................................................................... 29 04 50 Ungdomsledare Martin Eugén .................................................................................................... 29 04 57 Kantor Anders Broo Larsson ........................................................................................................ 29 04 54 Kantor Roland Sundin ......................................................................................................................... 29 04 53 Värdinna och lokalvård Kacka Holm Hidsjö ....................... 0703-00 24 53, 29 04 41

På gång i Kinda Pastorat

Svenska kyrkan i Kinda

Missionsauktioner Fredagen den 18 november kl 18 har Hycklinge syförening missionsauktion

Syföreningen träffas varannan tisdag, udda veckor, kl 14 i Hycklinge församlingshem Kontakt Kristina Westin tel: 070-5336275

Lördagen den 19 november kl 14 har Horns syförening missionsauktion på Stångågården Syföreningen träffas onsdagar varannan vecka kl 13 i Församlingssalen i Horn Kontakt Anita Storm, tel 0494-30106

Om du behöver... Ibland behöver vi en utomstående samtalspartner som bollplank. Vi kan få ”ont i själen” och behöva prata om det. Eller gå till bikt.

Fredagen den 25 november kl 18 har Tidersrums syförening missionsauktion

Tidersrums syförening träffas vanligen torsdagar kl 12 i Tidersrums församlingshem. Kontakt Gun-Britt Johansson tel: 073-801 56 77

Du kan alltid boka tid för samtal med någon av våra präster. Präster har tystnadsplikt. Ring eller maila våra präster;

Kisa syförening träffas tisdagar varannan vecka kl 18.30 (syföreningssauktion i mars) Kontakt Gunnel Laine tel: 070 5353629

Magnus 0494-29 04 42 magnus.svensson@svenskakyrkan.se

Välkommen till gemenskap i syföreningen!

Jörgen 0494-29 04 43 jorgen.sundeborn@svenskakyrkan.se

Kyrkans Begravningsbyrå

Emma 0494-29 04 44 emma.knutsson@svenskakyrkan.se

Kyrkans Kök & Lokaler Minnesstunder Bröllopsmiddag Dopkaffe Födelsedagsfest

Vi möter dina önskemål Tel: 0494-12345 vardagar 8-17 Övrig tid jour

Musikevent Egen marknad Konferens Företagsevent

Kontakta vår husmor Kacka Holm Hidsjö 0703-00 24 53, 29 04 41 kinda.pastorat@svenskakyrkan.se

kyrkansbegravningsbyra.se

Nästa nummer av Kyrk-Nytt ges ut 25 november