Svarta komedier

Svarta komedier Magnus Aurelio (30)

Den beklagliga incidenten i Black Mollys gamla saloon Sånt händer i de bästa familjer Det stora myteriet En tragedi i bordellen Gräddtårtan Tarzan och aporna Piratens dilemma Cocktailbaren Den perfekte sutenören Jungfrun, eller, Det försmädliga fruntimret

2 28 43 55 62 70 87 100 115 155

Den beklagliga incidenten i Black Mollys gamla Saloon – tragisk komedi och allvarligt lustspel i två scener, av Christian Lanciai, andra utarbetade versionen september 1990, tillägnad (liksom första versionen februari 1989) Lilla Teatern i Helsingfors.

Copyright © C. Lanciai 1989.

Personerna: Korkis, fyllo Black Molly, barflicka Rödnäsa, alkoholiserad indian Tom Jordan, spelare Apple-Jack, spelare, kolerisk hysteriker Morris, spelare Big Ben, bättre kroggäst Tom Dolan, spelare Daisy Mae, plufsigt fnask Harry Goldwater, äventyrare Old Joe, gammalt fyllo Dirty Dick Dunbolster, buse Gloria Lovelace, väckelsepredikant Edward Scarecrow, ordentlig utböling Vilde Bill Crackpot, gangster Jesse Jenkins, guldletare Bottomless, begravningsentreprenör Sheriffen, den kortaste till växten av alla regissören, klavertrampande gaphals samt (i första scenen) andra fyllon, horor och kroggäster.

Handlingen äger rum i Kalifornien 1849.

2

Förord.

I guldrushens Kalifornien 1849 förekom det inte mycket skjutande hur total laglösheten än var. I detta lustspel har emellertid författaren vågat kombinera två för varandra vilt främmande epoker: den första guldrushens lössläppta men idylliska dagar samt det senare 1800-talets mera skjutglada och våldspornografiska Vilda Västern. Resultatet riskerar att bli ridåöppningen för en helt ny genre.

Någon litterär förlaga finns inte. I viss mån har författaren inspirerats av den orättvist avrättade filmen "Paint Your Wagon" från 1969 med Lee Marvin som det gamla fyllot samt av Puccinis undervärderade opera "La fanciulla del West" av år 1910. Old Joe och Black Molly är därmed de enda karaktärer i detta lustspel vars ursprung man i någon mån kan spåra mera reellt. Alla de andra är schablonmässiga klichéer som återfinns i vilken dussin-Western-skröna som helst, med filosofen Rödnäsa som enda undantag. Möjligen kan man också spåra någon influens från Dario Fo. Under sommaren 1990 aktualiserades möjligheten till en uppsättning av denna pjäs, en möjlighet som tyvärr kapsejsade genom slagsmål mellan regissören och producenten. Emellertid föranledde möjligheten talrika diskussioner med regissören Per Larsson, Haga, Göteborg, som hade så många extra uppslag och idéer att komma med att en ny version blev nödvändig, vilket jag tackar regissör Per Larsson för.

C.L. 14.9.1990.

----------Den beklagliga incidenten i Black Mollys gamla Saloon komedi i två scener.

Första scenen.

Det hela föreställer det inre av en Saloon. Bar till vänster, spelbord till höger, och ingång med svängdörrar i mitten. Bargäster, spelare, en barflicka, horor och fyllon.

Korkis (vid baren) Fyll på!

Black Molly (barflicka) Du har fått tillräckligt!

Korkis Jag kan betala. (tar fram en pung guldstoft och tömmer det i fyllan och villan över golvet.)

Black Molly Du har betalat tillräckligt. (fyller på.)

Rödnäsa Och jag då?

Black Molly Du kan inte betala.

Rödnäsa (förtvivlad) Men det är ju jag som har visat den vite mannen var det finns guld! Och till tack för det har han gjort mig till sin slav under spriten! Och så kan du med, Black Molly, att hålla flaskan ifrån mig!

Black Molly Skyll på systemet.

Rödnäsa Vi indianer kan aldrig bli systematiska.

Molly Det är det jag menar.

Rödnäsa Vad menar du?

Molly Det är inte vårt fel att systemet inte är systematiskt.

Rödnäsa Jag fattar inte. Fyll på nu, var så god, för gammal vänskaps skull och för min trohet, Black Molly.

Molly Systemet låter mig inte. Du måste betala.

3

Rödnäsa Ni skänkte i åt oss indianer så generöst från början. Sedan gav vi er vårt land och visade våra guldgömmor. Då ville ni plötsligt ha betalt, när ni redan tagit allt och vi inte hade kvar något att ge. Är det ett rättvist system?

Molly Det är ju det jag menar, gamle Rödnäsa. Det är inte vårt fel.

Det är systemet.

Rödnäsa Din systematik låter som en sjukdom.

Molly All systematik är sjuk, för den fungerar aldrig i längden.

Rödnäsa Och systemet är girighet.

Molly Nej, systemet är kapitalism.

Rödnäsa Det är samma sak.

Molly Du måste ändå betala. Vi har inte råd att supa ner folk gratis.

Tom Jordan Var lite sportig nu, Black Molly, och ge honom en omgång innan han börjar antasta dig.

Rödnäsa Jag antastar aldrig någon. Det är ni vita som antastar oss indianer. Och det ger ni oss inte ens betalt för.

Morris Antastar han dig, Black Molly? Kalla bara på mig i så fall, så slår jag ut tänderna på den skinnstrumpan.

Apple-Jack Sköt dina egna affärer, Morris, och ge fan i att titta i andras kort än dina egna!

Daisy Mae (plufsigt fnask vid baren) Varför antastar du inte mig i stället? (gör sig till.)

Rödnäsa Det vet du väl, Daisy Mae, att jag är dålig på att antasta folk.

Tom Jordan Ge Rödnäsa något att dricka, Molly. Hans salighet kostar inte mycket.

Rödnäsa Jag gör vad som helst för dig, Molly, bara jag får flaskan.

Black Molly Du ska få, bara du städar sedan.

Rödnäsa (salig) Jag lovar! (får mera sprit.)

Tom Jordan (vid spelbordet) Triss i äss! (visar triumferande sina kort.)

Apple-Jack (liten, kutig och lömsk) Fusk!

Morris (lugn) Visa dina kort, Jack.

Apple-Jack (visar surmulet sina kort) Tom Jordan Två kungar. För att få ett så högt par, Jack, måste du ha fuskat.

Apple-Jack (reser sig rasande och drar revolver, Tom Jordan reagerar genast på samma sätt.)

Bevisa det, din lurendrejare!

Big Ben (stor och trygg) Inget bråk i salongen, pojkar! Vad är det nu då!

Apple-Jack (menande mot Tom Jordan) Han påstår att jag fuskar.

Tom Jordan Det var bara ett nedlåtande skämt. Han påstod först att jag fuskade.

Apple-Jack Ska du skoja på andras bekostnad får du göra det med nån annan!

Big Ben (till de andra) Vem fuskade?

Tom Dolan (den fjärde spelaren) Ingen så vitt jag vet.

Morris Sånt händer varje dag. Därför skjuts så mycket folk i onödan.

Rödnäsa (vid bardisken, för sig själv) Ju fler desto bättre.

Big Ben Stick ner revolvern, Apple-Jack! Ingen har fuskat.

Apple-Jack Ska du säga!

Big Ben Vad menar du? Jag som spelar så sällan!

Apple-Jack (fortfarande upprörd och fortfarande viftande med revolvern i handen) Just därför! Alltid när du spelar så vinner du bara!

Tom Jordan Stick för guds skull ner den där pekpinnen, Apple-Jack! Vi behöver inga sådana, och du kan inte sköta den!

Apple-Jack Kan inte jag! (skjuter i misstag ett skott, som går i väggen.

Kvinnorna skriker, och flera män vänder sig om.)

Big Ben Stoppa ner puffran, Apple-Jack! Daisy Mae, kom hit ett tag.

Daisy Mae (en fal hora) Vad vill du, Big Ben? Big Ben Ta hand om det här barnet. Han behöver lugnas ner.

4

Daisy Mae (till Apple-Jack) Ska du inte bjuda mig på en drink, sötnos? (gör sig till för honom.)

Apple-Jack (rodnar) Jovisst! Hm! Gärna! (följer med Daisy Mae till baren.)

Tom Dolan Blanda korten, Morris! Det är din tur.

Morris (blandar) Vad gör vi när alla spillt ut allt sitt guld på marken här i stan?

Tom Dolan Hittar nytt guld. I värsta fall får vi tvinga Rödnäsa till att lukta fram nya fyndigheter åt oss.

Tom Jordan (sorterar sina kort) Hans vittring är så gott som fördärvad av all sprit vi har hällt i honom redan för att få honom att hitta mera guld åt oss.

Morris En indian tar aldrig slut.

Tom Dolan Nej, men vi gör det, och guldet! Vi är inte unga längre!

Tom Jordan (indikerar Apple-Jack hos Daisy Mae) Ännu hinner vi leka. (plötslig entré i fonden Harry Goldwater i stor stil.)

Harry Goldwater Mina vänner! Jag har hittat guld!

Tom Jordan (tämligen likgiltigt) Var då någonstans?

Harry San Delano-dalen har flera ådror som jag inmutat. Om ni inte skyndar er tar folket från Red Dog hand om resten.

Tom Dolan (upptagen med korten) San Delano-dalen. Ingen trodde det fanns guld där.

Tom Jordan (vänder sig om till Harry) Är du säker?

Harry (tar fram två guldpungar och häller ut dem på golvet) Här är beviset! (genast blir guldfebern hysterisk, och alla får panik.)

Tom Jordan (rusar upp) Red Dog får inte hinna före!

Morris (bryter upp) Ursäkta mig, mina herrar, men jag måste gå till mitt arbete.

Tom Dolan Tror du vi sitter kvar? (bryter upp) (Stor trängsel vid utgången, larm och väsen då alla vill hinna först.) spridda röster Guld! Guld! Ur vägen! Trampa på nån annan, din drulle!

Släpp fram mig! Uff! Inte alla på en gång, era idioter! Då kommer ju ingen ut! Håll käften! Skynda på där framme! Blockera inte utgången! Flytta på dig! Släpp fram mig! Knuffas inte! Uff! (Slutligen är bara Harry kvar med Black Molly i baren utom de besvikna fnasken, den melankoliske Rödnäsa, som har näsan kvar i glaset, samt ett annat gammalt färdigt fyllo längst bort i ett obskyrt hörn.)

(Harry går fram och gör Black Molly närmanden.)

Harry Bjud till lite då!

Molly Var det därför du skrämde bort hela klientelet?

Harry Vad annars för? Vi behövde lite lugn och ro, du och jag. Här var för många karlar i vägen.

Molly Här finns andra än mig att stöta på som är mera kvalificerade.

Harry Det vet du att jag inte köper. Bara det bästa är gott nog åt mig, och det är gratis. (tar hand om henne.)

Old Joe (det gamla fyllot, sjunger oredigt) För sjutton muggar fulla jag föll för Daisy Mae, jag föll för Daisy Mae, jag föll för Daisy Mae, hick! (ramlar av stolen.)

Harry Vem är det?

Molly Det är bara Old Joe. Bry dig inte om honom. (de hånglar.)

Rödnäsa (filosofiskt, för sig själv) Så är det vareviga dag. Det är allt vad de vita tänker på – sex och pengar. (dricker.)

Dirty Dick Dunbolster (gör våldsam entré) Var det därför du körde ut hela stan, din förbannade bövel? Trodde du att du skulle få ha Black Molly för dig själv, va? Lägg det på hyllan! Black Molly är min!

Harry Dirty Dick Dunbolster, har man sett på fan! Vad i helvete gör du i stan, din översittare, när hela stan gör sig rik och du blir utan?

Dirty Dick San Delano-dalen är falskt alarm. Du blir lynchad när de kommer tillbaka.

5

Harry Tvärtom. Jag blir stans mest hedrade medborgare.

Dirty Dick Hela Red Dog har redan tagit hela dalen utom dina inmutningar, och det var du som såg till att hela Red Dog kom dit. Jag har nog följt med dig och bevakat dina skumma förehavanden!

Harry Kom inte med sådant trams. Kom och ta en drink i stället.

Dirty Dick Jag kommer gärna och tar en drink med Black Molly men inte med dig, ditt otvättade arsel!

Harry Vad sa du, ditt ohängda fläsk-kadaver?

Dirty Dick Jag var snäll mot dig och smickrade dig med oförtjänta titlar, ditt påpälsade peststinkande benrangelsavskum!

Harry Stäng truten innan du fastnar med pitten i korsdraget av din egen soptömning!

Dirty Dick Du snackar bara skit, din impotenta slasksnoppade tordyvelslåska!

Harry Ska du säga, din pruttande diarréskrävelpotta!

Dirty Dick Ska du säga, som skiter i andras sängar utan krus!

Harry Vill du ha bråk, så låt oss gå ut och inte slåss framför kvinnorna.

Dirty Dick Kvinnorna tycker om att se oss karlar slåss. Eller hur, Daisy Mae? (kramar om henne på vägen och ger henne en sliskig kyss.)

Daisy Mae Gärna det. Men ni kunde gärna ta kål på varandra också och inte bara göra er till och spela fånig teater.

Dirty Dick Där hör du, Harry, din efterblivna kalkonbastard! Hon ser gärna att vi tar kål på varandra! Jag tar gärna kål på dig för Black Molly!

Old Joe (har rest sig och kommer fram till dem, oredigt sjungande) För sjutton muggar fulla jag föll för Daisy Mae, jag föll för Daisy Mae, jag föll för Daisy Mae! För sjutton muggar fulla....

Dirty Dick (till Harry och Molly) Vem är det?

Harry En gammal veteran.

Dirty Dick (till Old Joe) Sköt dina egna affärer, din gamla rotborste!

Old Joe Men det är ju det jag gör för fan? Hick!

Dirty Dick Blanda dig inte i våra angelägenheter!

Old Joe Men det är ju det jag gör för fan!

Dirty Dick Ja men låt bli det då!

Old Joe Det är ju det jag gör för fan! Hick!

Dirty Dick Den golvmoppen kan du börja skura farstun med, Black Molly!

Molly Här rör ingen Old Joe så länge jag har sprit kvar att sälja!

Dirty Dick Är du hans dotter kanske?

Molly Nej, men jag värdesätter honom högre än någon av gänget här i stan!

Dirty Dick Han har kanske guld i ärmarna?

Harry Lämna Old Joe i fred, Dirty Dick! Han har inte rört dig!

Dirty Dick Var det inte vi två som skulle slåss?

Harry Jo. Kom till saken i stället för att bråka med Old Joe! Dirty Dick Fram med nävarna då, sitt satans arsel!

Old Joe Men det är ju det jag är, för fan!

Dirty Dick Håll käften!

Harry Är du verkligen säker på att du vill ha dina bräckliga knogar sönderslagna mot mina käkar? Tål du det? Tål du se blod?

Dirty Dick Jag är inte rädd för dig om du tror det!

Harry Vem fan tror du då att du är rädd för? Inbillar du dig kanske att du är stöddig, va?

Dirty Dick Din smarta fan! Jag ska nog snylta till fejset på dig så dina tänder åker ut genom bakhuvudet!

Harry Vill du slåss eller ska du bara stå där och snacka skit?

6

Dirty Dick Ska du säga, din misslyckade råttfångarfjärt! Vem är det som snackar skit kanske? Du orerar ju bara oredigheter!

Old Joe (som tidigare) För sjutton muggar fulla jag föll för Daisy Mae, jag föll för Daisy Mae, jag föll för....

Dirty Dick Ge fan i att sjunga när vi står här och ska till att snacka allvar!

Harry Kom då nån gång till saken, för sjutton gubbar!

Old Joe Sjutton? Jag ser bara trettitvå. Dom är skära allihop....

Dirty Dick Blanda dig inte i, ditt bindgalna kadaverfyllo!

Molly Förolämpa inte gästerna!

Dirty Dick Börja inte nu igen! Vi ska ju duellera!

Harry Det är du som stör föreställningen hela tiden, din stjärthjärna.

Dirty Dick Ska du säga med din utspydda kadaverhjärnsubstans!

Harry Dra då nån gång, ditt fä!

Dirty Dick Jag väntar ju bara på dig, för helvete!

(Gloria inträder.)

Gloria Era oförbätterliga grobianer! Fastän hela stan utrymmer stället så blir det ändå två kvar i saloonen som inte kan annat än slåss med varandra! Vad skall det bli av er, era gräsliga vidunder!

Rödnäsa (för sig själv) Gräsliga vidunder.

Gloria Ack, ni människor driver mig till förtvivlan med er oförbätterlighet!

Molly Stick, Gloria. Det är inte söndag idag. Låt dom göra upp en gång för alla.

Gloria Aldrig i livet! (går mellan Dick och Harry och tar dem resolut i öronen.)

Otäcka karlar! Och smutsiga är ni också så det stinker härliga till! Ni har förstås suttit här i baren och bara druckit er fördärvade hela dagen! Kunde just tänka mig det! Era erbarmliga och oförbätterliga banditer!

Dirty Dick Aj! Vi har inte druckit alls, Gloria! Vi ville bara slåss!

Gloria Det tror jag det! Alltid vill ni bara slåss, era ouppfostrade grovhuggare!

Och så skyller ni på att ni bara ville slåss när ni supit hela dagen och vettet farit all världens väg så att ni inte kan annat längre än bara slåss, era ointelligenta vidunder!

Okynne är vad det är! Jag ska läsa lusen av er!

Dirty Dick Nej, vad som helst men inte det!

Harry Vad ni än gör, Gloria, så ta inte fram boken!

Gloria Det är just vad jag tänker göra! Det är precis vad ni behöver! Vem ska annars någonsin göra civiliserat folk av er? Jag kom visst i rätta ögonblicket! Jag har gjort dagens goda gärning! Jag har hindrat er från att mörda varandra i onödan! Och ni har inte fått höra ett enda vettigt ord på hela dagen! Vilken tur att jag kom! Ni skall vara tacksamma! Nu skall ni sitta ner och höra på alldeles snällt!

Dirty Dick (i panik) Nej, inte det, Gloria, vi ber er, skona oss! Vad som helst men inte det!

Gloria Nu skall ni hålla käften! Och lyssna nu noga medan jag predikar, era odygdiga karlslokar! (slår upp en liten svart bok och läser mycket salvelsefullt:) Ve dem som äro hjältar i att dricka vin och som äro tappra i att blanda starka drycker, dem som giva den skyldige rätt för inmutningars skull men beröva den oskyldige vad som är hans rätt! (Rödnäsa lystrar.) Därför, såsom eldsflammorna förtär strå, och såsom halm sjunker tillsammans i lågan, så skall deras sak förruttna, och deras lön skola flyga bort såsom stoft, eftersom de förkastade Herren Sebaots lag och föraktade Israels Heliges ord!

Dirty Dick Stön!

Harry Stön!

Gloria (triumferande) Det här är ord och inga visor! (fortsätter) Därför har Herrens vrede upptänts mot hans folk, och han utsträcker sin hand emot det och slår det, så att bergen darrar, och så att döda kroppar ligga såsom orenlighet på gatorna! (menande, i det att hon nöjd stoppar ner boken) Det är ni det!

7

Molly Det räcker, Gloria. Du skrämmer bort kunderna.

Gloria Du har ju inga kunder! Ha-ha!

Old Joe (hävdar sig) Vad fan är jag då? (står ett ögonblick i centrum för allas uppmärksamhet. Börjar sedan skråla på nytt: ) För sjutton muggar fulla jag föll för Daisy Mae, jag föll för Daisy Mae, jag föll.... (faller omkull) Gloria Du är den döda kropp som ligger såsom orenlighet på gatorna! Vik hädan, Satan, ur denne menlöse gamle man! Se vad ni har gjort, era förskräckliga odjur! Ni har supit den arme gamle mannen full!

Old Joe (från golvet) För sjutton muggar fulla....

Harry Byt låt nån gång, Joe. Dirty Dick Lämna honom i fred, Gloria. Han har inte gjort dig något ont, och du ser ju att han är salig.

Gloria Salig! Osalig är vad han är! Osaliga är vad ni alla är! Ni är alla döda kroppar som ligga såsom orenlighet på gatorna! Det är då tur för er att det finns en riktig kvinna som jag här i lägret! Annars funnes här ingen som inte var alldeles totalt fördömd!

Dirty Dick Vill ni påstå, Gloria, att ni är den enda människan här i världen som inte är alldeles totalt fördömd?

Gloria Ja, och med bestämdhet!

Dirty Dick Stick då härifrån och låt alla oss andra få ha vår dyrt köpta och heligt omhuldade osalighet i fred.

Gloria (med fingret mot skyn) Sannerligen, sannerligen säger jag eder....

Old Joe (har lyckats resa sig) För sjutton muggar fulla jag föll för Daisy Mae,.... Men här är ju Daisy Mae! (finner Gloria och kysser henne.)

Gloria Ur vägen, din dräglande borstbindare!

Molly Borstbindare kan du vara själv, Gloria. Old Joe är hederligast i stan.

Gloria Håll då åtminstone snuset kvar i mun när du kysser mig, ditt otäcka stinkdjur!

Old Joe (glad) För sjutton muggar fulla jag föll för Daisy Mae....

Harry Lämna damerna i fred, Joe. De är så känsliga.

Old Joe (flinar fånigt under det att han oavsiktligt dreglar snus) He-he-he!

Molly Kom hit, Old Joe, så skall jag bjuda på en drink! Kom och håll Rödnäsa sällskap!

Old Joe (flinar fånigt) He-he-he! (går vacklande till baren.)

Harry Nå, hur var det nu med fajten, Dirty Dick Drummelpitt!

Dirty Dick Du tar fel på person! Ser du dubbelt eller? Ser du inte att jag är Dirty Dick Dunbolster?

Harry (provocerande) Hur var namnet?

Gloria Om ni inte genast blir mänskliga tar jag fram psalmboken och börjar sjunga för er! alla Hu! (Plötsligt inträder Edward Scarecrow, en liten karl med glasögon.)

Edward Huka er, gubbar! Ta betäckning! Vilde Bill Crackpot är i stan och på väg hit, och han plundrar överallt var han kommer in!

Gloria Milde himmel!

Harry (diskret till Dirty Dick) Hellre då för min del Vilde Bill Crackpot än den heliga Gloria Lovelace.

Molly Var är sheriffen?

Edward Uppe i bergen med de andra och jagar guld.

Molly Ordet guld tycks upphäva all lag och ordning.

Rödnäsa (förnumstigt till Molly) Det är därför lagen finns, för att guldet skall lagligt kunna upphäva all lag och ordning.

Molly Det är den vite mannens lag, Rödnäsa.

8

Edward

Ta betäckning! Nu kommer han! (dyker under ett bord.)

(Dirty Dick tvekar om han skall fly.)

Harry Är du rädd, Dirty Dick?

(Vilde Bill gör intrång med buller och bång, med banditduk över näsa och haka och med puffror i båda händerna.)

Vilde Bill Okey, era kvarlämnade drönare! Fram med guldet, eller jag pepprar er alla fulla med bly!

Harry Här finns inget guld att hämta, Bill, och det vet du. Black Molly sköter baren till självkostnadspris och har bara råd att bjuda pensionärer som Old Joe på en gratisdrink.

Vilde Bill Håll käften, din tasksladdrande halvapa, och högre opp i luften med labbarna om du inte vill pissa direkt ur urinblåsan! (Alla lyfter händerna högt, spänd tystnad uppstår, och endast Old Joe uppför sig normalt:) Old Joe För sjutton muggar fulla jag föll för Daisy Mae, jag föll för Daisy Mae....

Vilde Bill (kommer av sig) Vad fan är det för ett respektlöst missfoster?

Harry Bry dig inte om honom. Han är menlös.

Molly Han är vår enda pensionär.

Harry Senildement sedan tjugo år när han grävdes fram ur en igenrasad gruva....

Vilde Bill Håll käften! Här är det jag som snackar! Ni ska fan inte distrahera mig!

Såå! Han behagar sjunga! Borde han inte dansa då också? (skjuter ett antal skott mellan benen på Old Joe, som givetvis reagerar och börjar hoppa undan med tafatt resultat.) Hä-hähä! (skrattar rått.)

Harry Tyckte du att du var rolig nu va?

Gloria Din oförbätterlige huligan!

Vilde Bill Håll käften, din misslyckade loppmarknadsnunna!

(Dirty Dick har sett sin chans och vidtar försiktigt åtgärder för ett överfall på Vilde Bill.

Han hinner precis få sin pistol i handen och skall skjuta när Vilde Bill ser honom.)

Vilde Bill Ånej du! Så lätt kommer du inte undan! (skjuter ner honom utan att blinka.

Dirty Dick segnar ner dödligt sårad. Daisy Mae, Black Molly och Harry störtar fram till honom.)

Harry (efter en summarisk undersökning.) Han är död.

Rödnäsa (för sig själv) En mindre.

Molly (till Bill) Du har mördat honom!

Vilde Bill Sakta i backarna! Det var i självförsvar! Det såg ni själva!

Daisy Mae Han är död! Bu-hu-hu! (gråter.)

Molly (tröstar henne) Såja, Daisy Mae! Det var bara Dirty Dick Dunbolster.

Daisy Mae Bu-huu! (gråter som förut.) Men det var jag som älskade honom!

Molly Varför sade du inte det tidigare?

Daisy Mae Jag hoppades han skulle förstå det själv någon gång! Bu-hu-huu! (är tröstlös.)

Molly Såja! Såja! (tröstar henne.) (till Bill) Se nu vad du har ställt till med! Du har gjort henne till änka!

Vilde Bill Såja! Låt oss inte bli sentimentala nu! Det är ju bara ett kadaver! Här begravs ju hundratals varje år.

Daisy Mae Dirty Dick var inte vem som helst! Han var en gentleman!

Vilde Bill (tar av sig hatten) Å! Var han det? Varför kallades han då Dirty Dick?

Daisy Mae (gråter) Därför att han alltid hade så smutsiga strumpor! Bu-huu! (bölar.)

Harry Det var inte enda anledningen. Han stank inte bara av fotsvett hela tiden.

Molly Vad tänker du mera på? Koskiten? Hans stinkande armhålor? Det att han aldrig bytte kalsonger? Eller allt det andra?

Daisy Mae Prata inte illa om min älskling nu när han är död! Visa då någon respekt för en nybliven änka! Bu-huu! (lipar förtvivlat.)

9

Harry Vad menar du med allt det andra?

Molly (indikerar Daisy Maes känsliga tillstånd) Inte nu.

Vilde Bill Äh! Käringpladder! Jag tål inte blödiga scener! Här finns väl ändå ingenting att hämta! (vänder sig om och går ut.)

Edward (vaknar upp) Efter honom! Ta fast tjuven!

Harry Låt honom löpa, Edward Scarey. Vi vill inte ha ett lik till idag.

Edward Men rättvisan måste träda i funktion! Karlen måste hängas!

Harry Han hängs nog sedan en vacker dag, och du lär knappast kunna göra det nu ensam. Vänta tills de andra kommer tillbaka.

Molly Ta det lugnt, Eddie, och ta dig ett glas under tiden.

Edward Men jag är ju nykterist!

Harry Då har du kommit till fel världsdel. Vad fan gör du här?

Edward Det kan man verkligen fråga sig. (har något att dölja.) Vad har för resten det med saken att göra?

Gloria Halleluja! Äntligen en helig människa!

Harry Man är inte helig för att man kommit fel, Gloria.

Rödnäsa Snarare är man ohelig för att man kommit rätt.

Gloria Kan jag få ett glas vatten?

Molly Här säljer vi bara renade drycker, Gloria. Och det var Edward och inte du som skulle få sig en drink. Du har för resten aldrig förr vågat dig fram till disken. Är du påverkad kanske?

Gloria Nej, bara chockerad av de anskrämliga turbulenserna här. Och om herr nykteristen här kan få sig något att dricka så vill jag hålla honom sällskap – (eftertryckligt) med vatten.

Edward (till Molly) Jag är ledsen, miss Fortescue, men vi dricker bara vatten.

Molly Ni vänder upp och ner på hela ordningen med era absurda krav! Drick ert smutsiga orenade vatten då! Hoppas ni får dysenteri av det, och i så fall har vi ständigt starkare mediciner emot det! Håll till godo, bara ni tiger sedan! Det gäller framför allt dig, syster! (serverar dem vatten. Rödnäsa gör stora ögon.)

Edward Tack, miss Fortescue.

Harry Vad sa du att hon hette?

Edward Miss Fortescue. Det vet ju hela världen att miss Fortescue är miss Fortescue.

Harry Vem är det?

Edward Miss Fortescue. Vem annars?

Harry Black Molly, karln är redan drucken. Ge honom något sövande.

Old Joe Pröva ett glas Nitroglyscherin.

Edward Vad sa herrn?

Old Joe Pröva ett glas Nitroglyscherin. Drick med mig ett glasch Nitroglyscherin.

Det schpränger alla bomber nere i gruvorna.

Harry (förklarande) Han var den förste i landet som fick guldfeber.

Molly (serverar en drink) Det här är ofarligt, Eddie.

Gloria (panikslagen) Drick det inte, Edward Scarecrow! Du är ju nykterist!

Molly Håll käften, Gloria! Det var ju du som skulle hålla tyst! Annars tar jag ditt vatten tillbaka! Lämna mina kunder åt mig, och sköt du om frälsningen!

Gloria Det är ju det jag gör!

Molly Inte vid en bardisk! Då får du lära dig supa först!

Gloria (indignerad) Hrrrmm!

Molly Drick nu, Eddie.

Edward Tack så mycket, miss Fortescue. Jag får väl ta något den här gången. Det var ju så upprörande med den där banditens gästspel här i gudstjänstlokalen, eller hur, fröken Gloria?

Gloria O ja! Jag har aldrig varit med om något så gräsligt!

10

Molly Nej, du har ju blundat för det mesta.

Old Joe Det var ännu hemschkare än alla mina Nitroglyscherinpartyn! Schkål! (dricker.)

Edward Ja, det var väl magstarkt, om jag får säga min mening. (läppjar på glaset) Mmmm! Smakar som medicin!

Molly Det är det också.

Rödnäsa Det smakar bäst i början. Sedan blir kvantiteten viktigare än kvaliteten.

Molly Tyst, Rödnäsa. Det här tar han bara som medicin mot den svåra chocken.

Edward (tar en klunk) Det påminner mig om.... (faller ner medvetslös.)

Molly Det hjälpte åtminstone mot chocken.

Harry Vad var det?

Molly (slår ut med händerna) Bara en vanlig sängfösare.

Harry Den påminde honom tydligen om något.

Molly Ja. Gloria (skräckslagen) Ni har förgiftat honom!

Daisy Mae (lämnar sitt lik) Är han också död?

Harry Inga fler hysteriska fruntimmer, om jag får be. Black Molly gav honom bara vatten. Då får han skylla sig själv.

Gloria Vatten! Han dog ju av det!

Harry Nej, det ser du väl att han bara snarkar. (Edward snarkar.)

Molly Om han dog av det, Gloria, så dör du också av det, för du drack av samma orenade vatten.

Old Joe Ett glasch Nitroglyscherin får man handskasch varsamt med. (tömmer sitt glas.)

Daisy Mae Ni bara dricker medan folk dör omkring er! Har ni då ingen respekt för livet?

Harry Det är ju det vi har. Det är därför vi dricker.

(Jesse Jenkins, Tom Dolan och Apple-Jack kommer instormandes.)

Jesse Jenkins Var är den där ohängde Harry Goldwater! Han ska lynchas och steglas och hängas!

Harry (lugnt) Här är han. Vad står på, mina vänner?

Apple-Jack Din förbannade svindlare! Du har lurat oss till fel dal! Den var länsad av guldgrävarna från Red Dog redan för ett halvår sen!

Harry Ta det lugnt, gosse!

Tom Dolan Här tar ingen det lugnt förrän vi har hängt dig och kokat dig i tjära och flått dig levande och fjädrat dig!

Jesse Vartenda guldkorn som Red Dog tog ifrån oss ett halvår innan vi kom dit ska vi återkräva av dig och det genast!

Apple-Jack Och ve dig om du inte betalar! Med ränta!

Tom Dolan Och sen ska vi halstra dig med spettet genom tarmarna som lön för mödan!

Harry (lugnt) Ta det lugnt, gossar! En i taget! Men var har ni då varit?

Apple-Jack Där som du sa att det fanns guld. Var annars?

Harry Och var var det?

Jesse I Sant Elmo-dalen förstås! Var annars?

Tom Dolan Vi är mycket arga!

Harry Men det var ju inte till Sant Elmo-dalen ni skulle! Det var ju till San Delano-dalen!

Tom Dolan (till Apple-Jack) Det var du som sa Sant Elmo och förde oss dit!

Apple-Jack (försvarar sig) Det var Harry som sa Sant Elmo! Jag kan svära på det!

Molly Han sade San Delano, för där är alla de andra. Det är bara ni tre klantskallar som har ridit till fel dal.

11

Jesse (till Apple-Jack) Din förbannade klåpare! Det här ska du tjäras och fjädras för!

Och nu har alla de andra hunnit före oss till San Delano och inmutat hela landet! Din tönt!

Apple-Jack (svagt) Jag kan svära på att Harry sa Sant Elmo.

Old Joe Där var jag för tjugo år sen. Hick! Den var länsad flera gånger om redan då. Det är där som alla nya gruvor alltid rasar igen och begraver folk levande. Det enda man hittat där på dom senaste tjugo åren är färska lik. Om ni inte ens kunde hitta några färska lik där så är ni allt ena dåliga guldgrävare.

Apple-Jack Håll käften, din fyllkaja!

Jesse Tyst ett tag. Är det inte Old Joe, som kan alla gamla guldfält utantill?

Old Joe Och du är Jesse, son till Jimmy Jenkins, som indianerna lät myrorna äta upp våren '33. Bjuder du mig på en drink, min gamle polares enda pojk?

Jesse Vad vet du om San Delano-dalen?

Old Joe Outforskad men full av spöken. Därifrån brukar folk inte komma tillbaka.

Jesse Men Harry har varit där.

Old Joe Påstår han.

Harry Hör inte på honom. Han är bara en senil gammal drinkare.

Jesse Tyst! – Menar du att Harry ljuger?

Old Joe Här ljuger alla, utom stackars Rödnäsa här, och ingen hittar vägen till den dalen utom jag, för jag har aldrig satt min fot i den. Jag var den enda som var vettig nog att stanna utanför. Jag blev bara något rubbad till förståndet av sviterna.

Framför allt tappade jag ölsinnet. Skål! Hick!

Jesse Men där fanns guld?

Old Joe Alltför mycket.

Harry Du hör själv. Han har aldrig varit där. Han vet ingenting om platsen.

Jesse Tyst! Vad vet du mer om San Delano, Old Joe? Old Joe Det enda jag vet säkert är att jag är den enda som vet vägen dit.

Jesse Hur vet du det?

Old Joe Jag har en karta. (tar fram en karta och hinner just få fram den innan han stupar från stolen och ramlar raklång på golvet.)

Molly Ge honom en drink. Det är vad han behöver.

Jesse (studerar kartan) Detta är fantastiskt!

Tom Dolan Hallå! Vad är det med honom där? (indikerar Dirty Dick, som Daisy Mae fortfarande gråter över.)

Molly Det är ingenting med honom, ser du väl. Han är död.

Harry Skjuten av Vilde Bill Crackpot.

Apple-Jack Och vad är det med henne där? (visar på Gloria, som sitter orörlig vid ett bord med sitt glas vatten framför sig.) Tror hon att hon sitter i kyrkan? Är det vatten hon har framför sig? Tror hon här finns blommor att vattna? Är hon inte klok?

Harry Du känner Gloria. Hon har sorg.

Tom Dolan Varför blev Dirty Dick skjuten av Vilde Bill?

Harry Vilde Bill var på det humöret. Han har länsat hela stan.

Tom Dolan För böveln! Där har vi en som vi kan lyncha och hänga och som förtjänar det dessutom! Kom igen, grabbar!

Jesse Jag stannar här. Den här kartan är värd tio jungfruliga guldfält.

Apple-Jack Han har plundrat din butik också, Jesse Jenkins!

Jesse (vaknar genast) Det ska han få fan för! Du får dricka resten, Old Joe. (tömmer resten av en whiskeyflaska från armshöjd i det öppna gapet på Old Joe, som dricker begärligt.)

Rödnäsa Sikta rätt åtminstone. Whiskey är mera värt än guld för dom som inte har guld.

Jesse På Old Joe går aldrig en droppe förlorad.

Old Joe (när flaskan har tömts) Kom tillbaka från San Delano, Jesse Jenkins!

12

Jesse

Vi ska hänga Vilde Bill Crackpot först! (ut med de två andra.)

(Kartan blir liggande kvar på disken.)

Harry Varifrån har du fått den här kartan, Old Joe? Old Joe (alltjämt liggande på golvet, oredigt:) För sjutton muggar fulla jag föll för Daisy Mae....

Molly Låt honom få sova ruset av sig emellan, Harry.

Harry Den här kartan är inte över San Delano-dalen! Det är Blixten Springfields förlorade skattkarta över den hemliga vägen till Dunder-Jacks Eldorado!

Molly Den kartan har Old Joe haft på sig i tjugo år. Han tar alltid fram den då och då bara för att imponera på folk.

Harry Men den här kartan är äkta!

Molly Det spelar ingen roll. Den är Old Joes, och så länge den är det är det ingen som kan ta den på allvar.

(Jesse Jenkins, Tom Dolan och Apple-Jack instörtande igen med Vilde Bill tillfångatagen.)

Apple-Jack Här har vi den boven! Upp med händerna, din svindlare! Högre! Vad behöver vi någon rättegång för? Alla vet vi att han är skyldig! Häng honom genast!

(Harry stoppar diskret kartan på sig.)

Tom Dolan Lugna dig, Apple-Jack! Ingen panik, för helvete! Vi hänger ingen utan att han har fått försvara sig!

Apple-Jack Försvara sig! Den! Se dig omkring, din blinda tordyvel! Hur många lik ser du? Tre! Jesse Det är bara ett. Du räknar fel. Dom andra två är bara halvdöda.

Rödnäsa Tills vidare.

Tom Dolan Nå, Vilde Bill, vad har du att säga till ditt försvar, ditt usla kräk?

Vilde Bill Ska det här föreställa nån sorts rättegång?

Apple-Jack Vi behöver ingen rättegång här! Du har fem minuter på dig att säga vad du vill ha sagt innan du blir hängd, och hör sen!

Vilde Bill Jag sköt i självförsvar.

Apple-Jack Ha-ha-ha! Han sköt i självförsvar! Var det därför också som du rånade alla butikerna kanske? Var det för att du inte ville bli rånad själv?

Vilde Bill Man måste ju leva.

Apple-Jack Ha-ha-ha! Det är just det som du nu inte längre behöver göra! Du slipper!

Tom Dolan Saken tycks vara klar. Han kan inte försvara sig.

Rödnäsa (för sig själv, som vanligt) Och ingen kan försvara honom.

Apple-Jack Du är färdig, ditt inbitna avskum! Du har avfyrat din sista kaliber! Du har plockat din sista höna! Du har dragit din sista skröna! Du är slut! Begrips?

Tom Dolan Du behöver inte vara så extremt övertydlig, Jack. Han fattar nog vad det handlar om.

Apple-Jack Var inte för säker! Såna skurkar kan man aldrig räkna med!

Jesse Då har vi väl bara att hissa upp honom och låta honom hänga.

Apple-Jack Ha-ha-ha! Nu ska du få betalt, din gamla inpiskade banditbuse! Nu ska du få igen för att du kletade ner min morsas ansikte med smördeg, när du doppade henne i karotten när hon ropade på hjälp när du hade stulit hennes älskare DynamitJohnnys kläder! Bara för att hon hade ögonen fulla med deg kom Dynamit-Johnny undan utan att betala henne, och för det fick hon heta Gratis-Horan så länge hon levde, din förbannade gamla pajkastare!

Jesse (har gjort repet i ordning) Så. Nu är snaran färdig. Är han ordentligt bunden där bak?

Vilde Bill Ett ögonblick, mina herrar! Jag är oskyldig!

Apple-Jack (ständigt mera hysterisk) Oskyldig! Den! Du fördärvade min morsas liv för evigt och därmed även mig från det att jag blev avlad, din skenheliga banditslusk!

13

Det är inte mer än rätt att du blir straffad för alla brott i hela världen! Häng honom högt, eller jag gör det själv!

Tom Dolan Ta det lugnt, Apple-Jack! Annars får vi hänga dig också för säkerhets skull innan du börjar rycka och sprattla självmant. Vi tror dig på ditt ord, Vilde Bill Crackpot, men bättre kan du underhålla oss! Om du kan ljuga så bra, så kan du säkert dansa ännu bättre! (skjuter framför och bredvid fötterna på honom så att han måste hoppa.)

Apple-Jack (ytterligare stimulerad) Ha-ha-ha! Dansar gör han redan som en balettmästare fastän han inte dinglar ännu! Ha-ha-ha, din blåfisande sprattelgubbe! (skjuter en massa skott omkring Vilde Bills fötter på samma sätt fast vildare, så att den allmänna säkerheten hotas.)

Jesse Peppra lagom, din stolle! Han är inte död ännu! Opp med honom på stolen!

Harry Jag beklagar, Molly, men ditt hus tycks bli fullt av lik idag.

Molly Det är inte första gången. Jag är van. (visar på Rödnäsa) Jag har ju städhjälp. Bara jag får ut liken före stängningsdags är jag nöjd.

Vilde Bill (uppe på stolen med snaran om halsen, förtvivlad) Mina vänner! Tänk på min mamma! Vad ska hon säga?

Tom Dolan Det skulle du ha tänkt på tidigare innan du ordnade så att du blev hängd som kronan på din karriär!

Apple-Jack Din mamma! Det skitfnasket! Hon kommer att dricka min morsa till vid hennes grav som tack för att hennes son var behjälplig vid din hängning! Om hon aldrig gav dig smisk var det hennes eget fel!

Jesse Du skulle ha tänkt på din mamma innan du blev tjuv och mördare. Nu hjälper det inte hur högt du än ropar på henne!

Tom Dolan Allt är klart! Sparka undan stolen! (Tom Jordan kommer in med cigarr i munnen.)

Tom Jordan Ett ögonblick! Vad försiggår här? (slänger undan cigarren.)

Harry Tom Jordan! Varför är du inte med de andra i den stora guldrushen?

Tom Jordan Jag blev för skitig om händerna efter några mil. Jag föredrar att hålla mig ren vid korten. Men varför tänker ni hänga Vilde Bill Crackpot? Och tillåter ni detta, fröken Gloria?

Gloria (sitter stel vid sitt bord) Jag dricker vatten.

Apple-Jack Därför att han har skjutit Dirty Dick Dunbolster, som ligger i sin egen forsande blodpöl där borta! (visar mot liket och Daisy Mae, som genast börjar lipa på nytt.) Han har gjort vår bästa hora alldeles otröstlig! Hon kommer att gråta sina ögon fördärvade! Sminket rinner bort så hon aldrig kan spackla sig ordentligt mera!

Vilde Bill Du kommer i grevens tid, Tom Jordan! Jag sköt i självförsvar! Alla här såg det! Men de är alla besatta av lynchningsfeberns galopperande vanvett! De vill bara hänga mig för skojs skull!

Apple-Jack Försöker minsann inte den banditen prata sig ur det här! Men det var du som sköt, din skjutgalne pajas, och det var han som dog! Därför måste du dingla och dansa i repet tills vi har pepprat dig full med hål om det så blir vår sista glädje i livet och om så morsan själv försöker hindra mig från andra sidan graven!

Vilde Bill Din modersfixering, Apple-Jack....

Tom Jordan Han säger att han sköt i självförsvar. Är det sant?

Vilde Bill Tom Jordan, du är skyldig mig ett liv, för jag räddade livet på din lillebrorsa från att bli skalperad av de Vilda Hökarnas Gäng en gång. Minns du det?

Tom Jordan Det är sant. Är det någon som påstår att Vilde Bill Crackpot inte sköt Dirty Dick Dunbolster i självförsvar? (Alla tiger.)

Old Joe (liggande, mycket sluddrig) För sjutton muggar fulla jag föll för Daisy Mae, jag föll för Daisy Mae....(börjar snarka ljudligt.)

14

Vilde Bill Ni vill alla se mig död bara för att jag är impopulär! Ni vill mobba mig!

Ni vill alla lyncha mig bara för att få mig ur vägen! Ni vill bara slippa mig!

Jesse Dra till med nånting mera imponerande än din gamla malätna paranoia!

Tom Jordan Jag har ett förslag som går ut på rent spel. Jag spelar för Vilde Bills liv eftersom han faktiskt räddade min lillebrorsa från rödskinnen en gång. Om jag vinner får han gå. Om jag förlorar får ni hänga honom. Är ni med?

Tom Dolan Det blir ett spel av ideella skäl för en gångs skull utan pengar. Jag är med.

Apple-Jack Men om du fuskar, Tom Jordan, så hänger vi dig sedan också på köpet!

Tom Jordan (överlägset) Jag fuskar aldrig. (Black Molly kan inte riktigt hålla sig för skratt.)

Vilde Bill Det är inte rent spel. Det är två mot en!

Jesse Tre! Jag är med också! Oroa dig inte för oddsen, din ohängda skälm! Du blir hängd till slut ändå!

Tom Jordan Lugna dig, Vilde Bill. Jag är van och kan mina kort. Blanda korten och dela! (Jesse blandar.)

Molly Det är bäst att du kuperar, Tom Jordan.

Tom Jordan Självklart skall jag kupera. (Kuperar. Ingen märker vad han gör.) Dela!

(Jesse delar och ger åt Tom Jordan, Tom Dolan, Apple-Jack och sig själv. Under tiden får Vilde Bill stå kvar på stolen bakbunden med snaran om halsen.)

Vilde Bill Ska ni hålla på så här länge?

Tom Jordan Bara tills jag har vunnit.

Harry (passar på) Vi ses senare, Molly.

Molly När då?

Harry När jag luskat reda på Dunder-Jacks Eldorado. (går försiktigt ut.)

Gloria (som ensam varit uppmärksam på Harrys förehavanden, högt:) Han har Blixten Springfields karta över Dunder-Jacks Eldorado!

Molly (ursinnig) Angiverska!

Jesse (vaknar) Efter honom! Han har tagit Blixten Springfields karta över DunderJacks Eldorado! (alla får plötsligt bråttom.)

Tom Jordan Herre Gud! Dunder-Jacks Eldorado! Där finns det guld i öppen dager att karva med pennkniv!

(Alla skyndar ut efter Harry utom Gloria, Daisy Mae, Molly, Rödnäsa och de tre liggande.)

Vilde Bill (bakbunden på stolen med snaran om halsen) Och jag då? (ingen bryr sig om honom.)

Edward Scarecrow (vaknar till, reser sig halvvägs, råkar med handen vidröra den snarkande Old Joe,) Huh! (rycker till av förskräckelse,) (får syn på Dirty Dicks lik,) Huh! (rycker till av förskräckelse,) (får syn på den halvvägs hängde Vilde Bill,) Huh! (dånar.)

Molly Nu åker du ut, Gloria! Och du sätter aldrig din fot här mer! Du har idag inte gjort något annat än bara vållat skandaler! Och det är stängningsdags, Daisy Mae! Ge dig iväg med Gloria och ta med er liket!

Daisy Mae De andra då?

Molly Vilka andra?

Daisy Mae (pekar på Old Joe och Edward Scarecrow.)

Molly De får ligga till i morgon. De springer inte bort. Old Joe är stamkund ändå och saknar bostad dessutom. Eddie är i gott sällskap. Om de vaknar medan Rödnäsa städar kan han ta hand om dem. Seså! Ut med er nu!

(Gloria och Daisy Mae släpar med sig liket av Dirty Dick ut. Molly låser efter dem och drar ner gardinerna.)

Vilde Bill Vad står på?

Molly Kom ner, Bill.

Vilde Bill Om jag tar ett enda steg stryps jag!

15

Molly (lösgör repet, kastar det tillbaka över bjälken i taket så att Bill kan komma ner, och lösgör Bills bakbundna händer.)

Vilde Bill Får jag gå nu?

Molly Nej, du stannar här. Du är ju den enda mannen som är kvar. (omfamnar honom, och de möts i en kyss. Innan de förtroligt går ut till vänster:) Rödnäsa, du kan börja sopa nu. (går ut med Bill. Indianen suckar och börjar gå till arbetet.)

Andra scenen.

Morgonen därpå. Krogen är välstädad och kropparna är borta. Endast Molly förekommer donande vid disken samt indianen sittande med sitt eviga glas på samma ställe som tidigare. Bottomless, den alltid lika dystre begravningsentreprenören, inträder.

Bottomless God morgon, fröken.

Molly God morgon, herr Bottomless.

Bottomless (sätter sig vid disken) Får jag en liten.

Molly (serverar en mycket liten drink) Var så god.

Bottomless (dricker betänksamt, som för att samla sig. Ser sig omkring och noterar att allting är putsat.) Jag, hm, ser inga lik här.

Molly (ser sig omkring, som om hon var ovetande om allt) Nej, faktiskt inte jag heller.

Bottomless Men här fanns väl ett lik igår?

Molly Fråga inte mig. Det kan ha varit i förrgår eller i förrförrgår. Alltid dyker det lik upp här någon gång då och då.

Bottomless Men var det inte någon som sköts här igår?

Molly Vem skulle det ha varit?

Bottomless (med skärpa) Dirty Dick Dunbolster.

Molly Jaså han, ja. Jo, han sköts faktiskt här om dagen.

Bottomless Var är han nu?

Molly I graven antar jag.

Bottomless Vet ni inte?

Molly Hur skulle jag kunna veta det?

Bottomless Hör nu, fröken, detta är ju er Saloon!

Molly Ja, det ska gudarna veta!

Bottomless Ni vet väl då vem som skjuts ihjäl här framför näsan på er!

Molly Ja, inte var det då jag i alla fall. Förstår du vart herr Bottomless vill komma, Rödnäsa?

Rödnäsa Fråga inte mig. Jag vara indian. Jag endast tiga.

Bottomless Hör nu, fröken, (sheriffen kommer in, en mycket liten karl,) god morgon, sheriffen.

Sheriffen God morgon.

Bottomless Fröken vill inte fram med liket.

Molly Vilket lik?

Bottomless Dirty Dick Dunbolster!

Molly Skrik inte så, herr begravningsinspektörn. Ni kan ju väcka upp dom döda.

Sheriffen Miss Molly, det här går inte. Har man ett lik så måste ju begravningsinspektörn få begrava det. Det är ju bara det han är till för.

Molly Jag beklagar, men de lik som han är intresserad av får han faktiskt springa och leta efter alldeles själv. Jag kan inte göra det.

Bottomless För sista gången, fröken! Var är liket!

16

Molly Jag har redan sagt er, att eftersom han tydligen är död, så är han troligen i graven, och om han då inte är där, så är han väl på andra sidan graven.

Sheriffen Bottomless, det här går inte. Ni får inte skrika så till en dam. Ni måste ju förstå att hennes jobb är att stå här vid disken och servera drinkar. Annars skulle ju inte vi få några, till exempel. Försök vara lite mera diplomatisk!

Bottomless Nåväl, sheriffen. (till Molly) Kan ni servera mig en drink till?

Molly (håller tillbaka flaskan) Bara om ni uppför er sansat och inte skriker efter en massa obefintliga lik.

Bottomless Ja men var är liket då?

Molly Nu börjar han igen.

Sheriffen Miss Molly, ni måste ju förstå att det här går bara inte. Karlen vill ha lik att begrava, för det är hans jobb, och ni undanhåller ett lik för honom. Det går bara inte.

Molly (slår upp en full drink åt Bottomless) Han kan då gå och gräva ner sig själv. (ställer eftertryckligt flaskan på bordet.)

Sheriffen För övrigt, vart tog Vilde Bill Crackpot vägen igår? Han lär ha blivit kvar här inne efter stängningsdags.

Molly Nej. Daisy Mae och Gloria bar honom med sig ut härifrån.

Sheriffen Jaså? Vad gjorde de med honom?

Molly Det som kvinnor plägar göra med män, antar jag. Vad vet jag? De kanske begravde honom, bara för att snuva Bottomless här på ett lik.

Sheriffen Bottomless, jag beklagar, men du tycks inte vara populär här i Saloonen. Åtminstone inte hos damerna.

Bottomless (tar på sig hatten och ämnar gå) Molly Kom i tid nästa gång.

Gloria (möter Bottomless i dörren) Herr Bottomless!

Bottomless Ursäkta, frun, ni har möjligtvis inte sett något lik i närheten?

Molly Gloria, du kommer inte in hit!

Gloria Jag är väl en människa som alla andra!

Molly Inte efter vad som hände igår! Ge dig iväg och kom aldrig mer tillbaka!

Gloria Var har du Vilde Bill? Och var är Old Joe? Och Eddie?

Sheriffen Har hon pensionat här också?

Molly Ut med dig, Gloria! Du kommer aldrig in här mer! (lämnar disken och kör ut henne.)

Gloria Men jag är ju en anständig människa!

Molly Just därför! Med din anständighet ställer du bara till det för folk med mer än bara anständighet!

Bottomless Vad hände här igår?

Gloria Det ska han inte lägga sig i! Det var bara oerhörda skandaler hela tiden!

Molly Som vårt dygdemönster Gloria här vållade hela vägen.

Gloria Jag har lagliga rättigheter att få vara var jag vill!

Molly Bråka inte, Gloria.

Gloria Det är ju du som bråkar.

Molly Det är mitt ställe.

Sheriffen (fåfängt) Seså, mina damer, det här går ju bara inte! (De struntar i honom.)

Gloria Skäms du för dig eftersom du inte tål anständigt folk?

Molly Du förrådde Harry Goldwater!

Gloria Rör mig inte! Är han din älskare liksom Vilde Bill, Eddie och Old Joe? Sheriffen! Hon har en bordell här fast tvärtom!

Sheriffen Vad sa du om Vilde Bill, Gloria Lovelace?

Gloria Hon har dom alla här! Alla karlarna! Och särskilt Vilde Bill!

Molly Vilde Bill är ju död. Det var du själv som bar ut honom igår med Daisy Mae! Gloria Är du fnoskig? Det var ju Dirty Dick vi bar ut!

17

Bottomless (har spänt följt med konversationen) Aha! Där har vi liket!

Gloria Vilket lik?

Bottomless Dirty Dick! Var är han?

Gloria Han är död.

Bottomless Ja, det vet jag, men var är hans lik?

Gloria I graven förstås!

Bottomless Utan likkista?

Gloria Ja, förstås!

Bottomless Begraven utan likkista! Det är ju ändå höjden! Sheriffen! Så här får dom bara inte göra! Det är orättvist mot mig! Jag är ju ställets ende begravningsentreprenör! Jag måste få ha mitt hederliga monopol på alla som dör i fred!

Rödnäsa (för sig) Här dör ingen i fred.

Sheriffen Rättvisan kan inte hålla ordning på alla döda, Bottomless. Rättvisan befattar sig endast med levande, som den i värsta fall måste döda men aldrig begrava. Begravningen är helt och hållet ert jobb. Om ni inte kan sköta det är det er sak.

Gloria Och hör sen! Begravningsentreprenören ska vara tacksam för att vi gjorde oss av med ett smutsigt stinkande lik åt honom, så han slapp bekymra sig!

Bottomless (förtvivlad) Hur kunde ni! Det var ju mitt lik! Och två anständiga personer dessutom! Hur kunde ni göra något sådant!

Gloria Vi hade inget val. Vi måste ju göra oss av med liket på något anständigt sätt. Inte kunde vi låta honom ligga kvar här och skräpa.

Bottomless Så ni bara slängde bort honom! Ett ovärderligt lik!

Gloria Nej, vi gav honom en anständig begravning.

Bottomless Utan kista! Kallar ni det anständigt!

Gloria Det enda anständiga sättet att begrava Dirty Dick på var genast. Vi hittade en perfekt latringrop som passade honom perfekt. Det var bara att täcka över honom. Det var två flugor i en smäll. Han inte ens stinker längre.

Molly Det var Vilde Bill dom bar ut igår och inte Dirty Dick. Det kan jag svara för.

Sheriffen Men fröken Lovelace här säger att det var Dirty Dick.

Gloria Kalla mig inte för Lovelace! Jag är anständig!

Sheriffen Men ni heter ju så, fröken Lovelace. Det kan inte ni rå för.

Gloria Vet hut, karl! (dänger en bibel i huvudet på honom, slår sönder denna, börjar sedan puckla på sheriffen med psalmböcker i stället, så att de heliga skrifternas lösa blad strittar omkring henne.)

Sheriffen (försvarslös) Mina damer, det här går ju bara inte! Bottomless, kom! Det här är inte höjden utan botten! Framför allt är det inget ställe för hederliga karlar!

Gloria (förföljer dem ut) Era tarvliga grobianer! (alla tre ut) Molly (ser lugnt efter dem och går tillbaka bakom disken) Du kan komma ut nu, Bill.

Vilde Bill (uppträder i bara kalsonger) Tack, Molly. Jag behöver en drink.

Molly Du kan betala för kost och logi med en del av tjuvgodset du har.

Bill Men jag har ju inte en tråd på kroppen!

Molly Var har du då gömt det? Om du inte betalar för natten utlämnar jag dig!

Bottomless längtar efter dig! (Edward kommer in utifrån.)

Edward (stannar genast och pekar upphetsad) Där är han! Grip honom!

(Sheriffen och Bottomless jämte Tom Dolan och Apple-Jack kommer efter rusande in.)

Molly Ut med dig! Kvickt!

Bill Du blir skyldig mig en drink. (retirerar snabbt samma bakväg han kom.)

Edward Efter honom! (de fyra gubbarna springer ut efter honom.)

Molly Allt är Glorias fel. Om bara hon inte kommit in här igår så hade allt varit annorlunda.

18

Rödnäsa Inte bara Glorias fel, frun. Det är mest en mentalitetsfråga. Varför måste ni vita alltid stressa så förskräckligt i onödan?

Bill (fullt påklädd, öppnar Saloonsdörren från gatan) Farväl, min käresta!

Molly Bill! (springer honom till mötes, de möts i en kyss, men knappt det, för plötsligt kommer de fyra in igen samma väg de tidigare sprungit ut.)

Edward Efter honom! (Bill ut, de fyra andra ut efter honom mot gatan.)

Molly Puh! Det var det det! Vad sa du om stress, Rödnäsa?

Rödnäsa Jo, det är det som sådana som jag sedan alltid måste städa efter.

Molly Du sa det! (börjar ställa möblemanget i ordning igen.)

Harry (från vänster) Psst!

Molly Harry!

Harry Får jag gömma mig här?

Molly Du riskerar mitt liv! Hela stan är ute efter dig! Får de veta att jag skyddar dig river dom ner hela min gamla Saloon bit för bit!

Harry Det har de inte råd med. De har ingen annan.

Molly Men hur kom du in hit?

Harry Jag villade bort hela stan i bergen. Sedan kom jag tillbaka hit. Alla dom värsta guldsökarna härjar ute bland bergen nu svärjande över mitt namn för att de inte kan hitta mig.

Tom Jordan (inträder) Aha! Molly Tom Jordan! (på defensiven) Jag har inte skyddat honom!

Tom Jordan Var har du kartan, Harry?

Harry Vilken karta?

Tom Jordan Old Joes karta som du knyckte igår!

Harry Jag vet inte vad du talar om.

Tom Jordan Opp med händerna då! (drar järnet, går fram mot Harry och börjar visitera honom,) Var är Old Joe, Molly?

Molly Jag vet inte.

Tom Jordan (visiterar Harry) Brukar han inte alltid vara här?

Molly Edward kråkskrämman tog honom med sig ut igår när han inte kunde stanna kvar här inne.

Tom Jordan Vad menar du? Kunde inte stanna kvar här inne?

Molly Du vet vad jag menar. Jag har ju sängen här ovanför.

Tom Jordan Aha. Du hade gäster. Vem då, om jag får fråga?

Molly Det ska inte du lägga dig i.

Tom Jordan Var det den här hala ålen kanske? (indikerar Harry) Harry Det ska inte du lägga dig i.

Tom Jordan Håll händerna där uppe i vädret, var så god! Vi ska vänta här tillsammans, du med armarna uppåt sträck och jag med puffran riktad mot ditt hjärta, tills stan kommer in och du blir hängd, såvida du inte berättar var du gömt Old Joes karta.

Harry Låt oss göra affärer, Tom. Tom Jordan När livet är i fara försöker man få Gud att pruta. Det är inte så lätt med mig, min gosse. Jag är tuffare än Gud. Harry Låt oss dela fifty-fifty.

Tom Jordan Du har ingen karta på dig, så du har ingenting att erbjuda. Kom tillbaka när du har en karta att visa.

Harry Jag grävde ner den under den höga kaktusen borta vid Döda Handens övergivna gruva på vägen till Svarta Dalen.

Tom Jordan Och du föreslår förstås att jag rider iväg dit ensam full av entusiasm för att se efter medan du blir kvar här?

Harry Ja, varför inte? Det är väl en god idé? Den är rentav genialisk, för det var du som kom på den.

19

Tom Jordan Det blir ingenting av med det, min gosse, för vad händer om jag rider dit och upptäcker att kartan inte ligger där? Jo, du skrattar på dig!

Harry Kittla mig inte med den där otäcka rörpipan.

Tom Jordan Jag gör det för att reta lössen i ditt överbefolkade skägg! Du behöver raka dig, gosse! Vad sägs om en tillräckligt vass rakkniv? (drar kniv och börjar dra den över Harrys haka) Jag kan agera barberare också! Du behöver bara säga var kartan är.

Harry Jag har ju redan sagt var den är!

Tom Jordan Det finns inga kaktusar vid Döda Handens övergivna gruva, och marken där är bara klippor – ingen jord att gräva i. Och den gruvan ligger inte ens på vägen till Svarta Dalen.

Harry Då var det väl på vägen till Sterila Dalen då i stället. Jag lade den under en sten.

Tom Jordan Och var ligger Sterila Dalen? Kanske på Månen?

Harry Fan vet vad den där förbannade dalen heter. En dal var det i alla fall.

Tom Jordan Och Döda Handens gruva? Den gruvan är inte ens övergiven. Tjugo män arbetar där dag och natt.

Harry (förvånad) Är det sant?

Tom Jordan Menar du att det förvånar dig? Är inte du till och med en av delägarna?

Harry Var. Tom Jordan Du menar att du är den enda som övergivit den?

Harry Nästan.

Tom Jordan Vad tycker du om hans erbarmliga amsagor, Molly? Hur kan du med en sådan bedrövlig älskare?

Molly Han är inte min älskare.

Tom Jordan Men sängen då, vars knakande gymnastik skrämde bort Eddie och till och med Old Joe? Rödnäsa Det var inte sängen som skrämde bort dem.

Tom Jordan Ser man på! Rödskinnet kan vittna! Vad var det då?

Rödnäsa Jag körde ut de båda golvslaggarna för att de inte skulle störa miss Molly emedan de snarkade så förskräckligt.

Tom Jordan Då var det väl du som sedan knakade desto värre i sängen?

Molly Prata inte dumheter, Tom Jordan. Rödnäsa är inte sådan. Han är inte så vulgär som ni. Här har vi snarkarna själva nu för resten. (Edward och Old Joe gör entré tillsammans.)

Edward Vi hann inte upp honom.

Tom Jordan Vem då?

Edward Men där är han ju! Du din fähund till ärkebedragare! Vad har du gjort av Old Joes egen skattkarta, som du så nedrigt stal från honom igår?

Old Joe (i skägget, alltjämt stödd av Edward) För sjutton muggar fulla jag föll för Daisy Mae....

Tom Jordan Han vill inte berätta var han gömt kartan.

Old Joe (högre) För sjutton muggar fulla jag föll för – vad fan hette hon nu igen?

Harry Ge honom en drink, Molly.

Molly Vem då? Eddie?

Harry Nej, Old Joe, förstås.

Old Joe (ännu högre) För sjutton fulla muggar jag föll för fugga mullar, nej, föll för mugga fullar, nej, föll för sjutton muggar fulla jag föll för vad fan hon nu hette jag har glömt hennes namn.

Edward Kartan, Harry. Hela stan hänger dig annars.

Tom Jordan Ingen kan tolerera vad du har gjort mot stackars Old Joe. Edward Hans livs skattkarta!

Tom Jordan Den är hans och ingen annans.

Harry Hah! Ni vill ju bara exploatera den själva!

20

Edward (försiktigare) Du får hälften av vinsten om du säger var den finns.

Tom Jordan (ryter till) En fjärdedel!

Edward Nåväl, en fjärdedel.

Harry Har Old Joe fått sin drink, Molly?

Molly Ja, han har redan tömt den.

Harry Nåväl, gossar, fråga då honom var kartan finns, för det är bara han som vet det.

Tom Jordan Kartan!

Edward Old Joe, gamle kompis, vi är ju vänner, eller hur? Jag har ju gått med dig snällt hem till änkan Smotherbed och låtit dig sova där och sedan sött gått med dig ända hit igen? Säg, vet du något om kartan?

Tom Jordan Fram med kartan, gubbe, eller Harry Goldwater ljuger!

Edward Inte så, inte så! Vi måste stryka honom medhårs! Gamla fyllon måste man lirka med mera försiktigt! Old Joe, gamle kompis....

Old Joe Vad då för karta?

Edward Den fina kartan du hade igår som Harry så fräckt knyckte ifrån dig.

Old Joe Jaså den. (pillar innanför sin skjorta) Här är den. (får fram en karta.)

(Edward och Tom med triumferande miner.)

Harry Det var det jag sa. (Tom och Edward kastar sig över kartan.)

Tom Jordan Kartan!

Edward Här går vägen över Small Creek till Döda Handens gruva och sedan genom Mardrömspasset längs med Likgödslade Ån till änkan Krankenhausers spökhus och sedan över Mount Nevermore till....

Tom Jordan Det är inte den kartan. Det här är en annan karta.

Molly Ja, vet ni inte det? Old Joe har dussintals.

Edward Men bara en över Dunder-Jacks Eldorado! Det är den vi vill ha, för den kartan var Blixten Springfields!

Harry (till Old Joe) Varför kallades han egentligen Blixten Springfield?

Old Joe Därför att han rörde sig så långsamt.

Molly Går inte Mad Jack Boneshakes chifferkarta över MacLipsticks nergrävda förmögenhet bortom skelettbergen lika bra?

Edward (full av förvåning) Har han Mad Jack Boneshakes chifferkarta som ingen har sett sedan MacLipsticks lik hittades och plundrades i de Döda Hundarnas Grotta bortom Förödelsens Dal? Molly Eller Fantom-Billys hemliga karta över guldfyndigheterna inom HopiHopi-indianernas förbjudna heliga kultplatser bland McKennas guldberg?

Tom Jordan Fantom-Billys hemliga kart.... Fantom-Billy var den enda som någonsin fick se något av Hopi-Hopi-indianernas gyllene tempel! Säg inte att han har den kartan också?

Molly Eller grinande Bugbears igentäckta gruva bortom Hopalong Dingadongs aldrig lokaliserade hemliga näste i de Klapprande Klippornas Klyfta?

Edward (mållös av förvåning) Har han den också?

Molly Han har dem alla. Nämn vilken ni vill ha, och han plockar fram den.

Han har blivit bestulen på dussintals men kan alltid hitta på nya. Inte sant, Old Joe? Old Joe För sjutton muggar fulla jag föll pladask för Crazy Daisy Mae och hennes mormor min älskade Black Molly och hennes mormor också, för den delen. (dricker) Harry Mina herrar, jag föreslår att Mister Tom Jordan slutar rikta sin puffra mot mig och i stället sätter den i sitt hölster eftersom vi nu tydligen alla inser värdet av Old Joes karta och det fåfänga i alla våra bemödanden.

Rödnäsa (för sig) Det inser vit man aldrig. (Tom Jordan sticker ner sin revolver.)

Edward (invänder) Men Mad Jack Boneshakes hemliga chifferkarta....

Tom Jordan Tyst med dig, din bottenskrapade knäppskalle!

21

(In kommer Apple-Jack, Tom Dolan, Morris, Big Ben, Korkis och Jesse Jenkins.)

Korkis (ser Harry) Där är han!

Apple-Jack Häng honom högt!

Tom Dolan Hur fan trodde du att du ostraffat skulle kunna villa bort oss allihopa borta i bergen, Harry Goldwater?

Apple-Jack Det ska du få fan för!

Big Ben Fram nu med Old Joes karta som du stal från honom!

Harry Old Joe har den.

Big Ben Har du din karta, Old Joe? Old Joe Alltid har jag väl någon karta. (sticker handen innanför kläderna och plockar fram ett dussin.)

Tom Dolan (undersöker en karta) Det är inte den.

Big Ben (undersöker en annan) Det är inte den rätta.

Apple-Jack Vi vill ha guld! Inte papper!

Jesse Jenkins Vad fan är det för bedrägerier du har totat ihop Old Joe? Det här duger ju inte ens till att torka arslet med! Bläcket är ju fortfarande vått!

Big Ben Den enda bedragaren här är Harry Goldwater, som stulit Old Joes enda intressanta karta och gömt den. (drar puffran) Var är den, Harry?

Harry Tom Jordan kan berätta var den är. Vi stod just och diskuterade saken när ni kom förbi.

Tom Jordan Harry har bara försökt lura mig med långa valser. Han har inte sagt var kartan finns.

Harry Det har jag visst! Det kan Black Molly intyga!

Apple-Jack (drar puffran) Du har spelat falskt för sista gången, Tom Jordan! Vi tolererar inget fusk mer! Nu berättar du var kartan är, och sedan hänger vi dig!

Tom Jordan Apple-Jack, du är lika fullständigt renons på omdöme som du alltid har varit. Rikta ditt missriktade skjutjärn mot den där banditen i stället och fyra gärna av om han inte klämmer fram med kartan.

(Nu drar alla sina revolvrar utom Harry, som står obeväpnad, och de båda alkoholisterna.)

Jesse Jenkins Spelet är slut, Harry, Nu menar vi allvar. Kläm fram med kartan.

Harry Ett ögonblick, mina herrar....

Apple-Jack Du har fått dina tio tusen ögonblick redan! Vi orkar inte vänta längre!

Din ohängda klåpare, nu kan du inte lura oss längre! Du har satt din sista potatis!

Hela stan är trött på dina lurendrejerier! Nu säger du var du har lagt kartan, och sedan tjärar och fjädrar vi dig och låter dig rida på stången ut ur stan! Och sen är du dödens om du nånsin visar dig här mera, din ärkeslusk till översittare, hälare och den lömskaste av alla förförare!

Tom Dolan Råkade din morsa illa ut genom honom också?

Apple-Jack (vänder genast revolvern mot honom) Tig, din erbarmlige sakramentskade torskpadda till homogen idiot, eller vill du också bli pepprad till ett såll?

Tom Dolan Sikta på rätt karl, för fan! Jag bara ställde dig en enkel fråga!

Apple-Jack En enkel fråga, va! Ditt tarvliga stinkdjur!

(Hans revolver går av av misstag och råkar splittra en flaska i baren.)

Harry Stick ner era fyrverkerier innan fler går av av misstag och spränger av er händerna! Black Molly har inte råd att förlora fler flaskor!

Molly Hon bjuder bara på gratisdrinkar när man dricker upp dem.

Harry Spillandet är reserverat åt Old Joe. Old Joe Va? Harry Ingenting, Old Joe. Bara fortsätt och drick.

Tom Dolan Till saken!

Old Joe (försöker) För sjutton muggar fulla.... (men dränks av de andra:) Big Ben Kartan!

Jesse Jenkins Vi räknar till tio!

22

Edward Vi släpper dig inte!

Morris Det är bäst för dig själv att du samarbetar, ditt korkade fyllo!

Korkis Vi ska ha ditt guld, annars....

Apple-Jack Annars pepprar vi dig full med bly och hänger dig på samma gång!

Vilde Bill (inträder plötsligt med banditduk för ansiktet och en laddad revolver i vardera handen) Här lynchas fan ingen förrän jag har plundrat er alla och Harry med på den enda rätta skattkartan!

Harry Vilde Bill! Du kom i grevens tid! (lyckas sno åt sig en puffra) Nu är vi två mot pöbeln!

Molly Inget skjutande här inne!

(Genast bryter skjutandet ut. Old Joe och Rödnäsa hoppar genast över disken och gömmer sig bakom den tillsammans med Molly. Av de tio som skjuter lyckas endast Harry och Vilde Bill ta betäckning medan de andra blir mellan två eldar.)

Tom Jordan (träffad) För sent!

(Dör. Skjutandet fortsätter.)

Morris (träffad) Ugh! (Dör. Skjutandet fortsätter.)

Tom Dolan (träffad) Fan också!

(Dör. Skjutandet fortsätter.)

Korkis (träffad) Era förb....

(Dör. Skjutandet fortsätter.)

Apple-Jack (träffad) Mamma!

(Dör. Skjutandet fortsätter.)

Jesse Jenkins (träffad) Kartan!

(Dör. Skjutandet fortsätter.)

Big Ben (träffad) Det här ska du få betalt för, Harry Goldwater! (dör) Harry Det tror jag inte. (Vilde Bill skjuter ner den siste.)

Edward (träffad) Hjälp! (dör.)

Old Joe (när tystnaden höjer sig över rökmolnen) Det var då ett fasligt skjutande här inne!

Rödnäsa Det är den vite mannens lag. (De återtar sina positioner vid disken.)

Harry Så är det bara vi två kvar, Bill.

Bill (drar ner banditduken) Vi har en gammal affär att avsluta.

Harry Är du villig att dra dig ur spelet?

Bill Fråga Black Molly.

Harry Vad ska jag fråga Black Molly?

Bill Vem hon föredrar.

Harry Tror du hon tvekar?

Bill Inte så som vi kvaddade hennes säng denna natt.

Harry Är det sant, Molly, att Bill fick ligga över hos dig i natt?

Molly Blanda inte in mig i era förehavanden.

Bill Hon vill att vi gör upp, Harry.

Harry Vi tycks inte ha något annat val då vi båda tycks stå i vägen för varandra och ingen vill flytta på sig.

Bill Hur många kulor har du kvar?

Harry En. Bill Det är inte mer än rättvist. Jag har också bara en. Ingen har någon fördel över den andre. Vi har bara att duellera hederligt som män.

Harry Molly, kasta upp en flaska i luften, och när den träffar golvet får vi båda skjuta. Är det bra så?

Bill Förträffligt. Om Molly inte har något emot det.

Molly Ska ni inte resonera om saken? Tänk om det finns alternativ?

Bill Det finns inget alternativ till dig, Molly.

Harry Vi har bråkat och käftats om saken i tillräckligt många år redan. Det är lika bra att saken blir avgjord en gång för alla.

Molly Skyll er själva. Lyckligtvis har jag en tomflaska kvar.

Harry Kasta den.

(Molly kastar upp den. När den splittras mot golvet skjuter båda samtidigt. Båda blir träffade.)

23

Vilde Bill Jag dog i alla fall hederligt! Ugh! (dör) Harry På min bekostnad! Ugh! (dör) Molly (drar en suck) Old Joe (när tystnaden höjer sig över rökmolnen) Det var då ett fasligt skjutande här inne!

Rödnäsa Inför den vite mannens lag är alla vita män lika.

(Alternativt kan de båda professionella alkoholisterna sitta oberörda vid disken med ryggen till under hela duellscenen.)

Molly Suck! Varför är det alltid jag som får städa efteråt? (lämnar baren och börjar fösa samman alla liken. Gloria och Daisy Mae inträder.) Är det dags att komma nu? Bra! Ni kan börja med att bära ut alla dom här liken!

Gloria (får en chock inför åsynen) Gloria Halleluja! (svimmar) Molly Det är hennes fel alltihop, hon med sin galna frälsningsiver!

Daisy Mae Men hur i all sin dar har du lyckats med allt detta, Molly? Hur ska du kunna ersätta alla dessa stadiga kunder?

Molly Det finns alltid nya.

(Sheriffen och Bottomless inkommer.)

Sheriffen Det sköts visst här inne. Nej men! (gör halt med händerna i sidan) Det här går ju bara inte!

Bottomless (skrider genast ivrigt till verket och börjar ta mått på varje lik för sig.)

Det här har ni skött storartat, miss Molly!

Old Joe (får plötsligt syn på Daisy Mae) Men där är ju Daisy Mae! (omfamnar henne) Daisy Mae (något motsträvig) Yeagh!

Molly Beklagar, Daisy, men han är den enda som finns kvar, utom sheriffen, som är för liten, och begravningsentreprenören, som bara älskar lik.

Daisy Mae Kan han betala?

Molly Varenda skattkarta han har är äkta. Men det begrep ingen av de andra.

Därför dog de alla.

Daisy Mae Vem vill väl ha papper när hon kan få riktigt kött? (lägger beslag på honom) Molly (vänder sig plötsligt rakt till publiken) Det var det hela, gott folk. 1849 var guld den stora besattheten här, men läget är oförändrat i stort sett än idag. 1989 är guldet vitt och heter kokain.

Regissören Håll snattran, din förbannade kuppmakerska! (kommer fram med megafon och allt) Vem tror du att du är, va? Vad tror du det här är, va? Nån förbannad nykterhetskampanj eller cirkusföreställning där man får göra vad man vill, va? Vem fan har bett dig predika och spåna på det där sabla viset? (alla faller ur sina roller.

Liken börjar röra oroligt på sig.) Rör er inte, era förbannade lik! Kameran går, för helvete!

Daisy Mae (ilsknar till) Och du, din förbannade grobian, vad fan har du för rätt att komma här och förstöra själva finalen för oss? Jag har ju mina viktigaste repliker kvar ännu! Och du förstör ju alltsammans för stackars Old Joe! Det är ju han och inte du som ska avsluta hela farsen, din förbannade glädjedödare!

Regissören Vad fan tror du jag är till för, va? Tror du jag har betalt för ingenting, va?

Det är ju för fan jag som bestämmer här och vem som ska få röra på sig och vem som ska vara död! Rör inte på er, era förbannade lik! Ni är döda allihop!

Apple-Jack Din jävla hemorrojdare, för sjutton jävlar, nu ska du få fan för att du inte låter oss få dricka riktig whisky utan bara ditt förbannade etterpiss utan smak!

Peppra honom, gubbar!

Korkis Han förtjänar inte bättre! Ge honom vad han tål!

24

Tom Dolan Det är du som är sabotören här! Aldrig får vi spela vår teater i fred!

Alltid ska du komma dragandes med dina förbannade extra påhitt med falsk otidsenlig scenografi som inte stämmer med handlingen!

Jesse Jenkins Skjut alla förbannade regissörer och scenografer åt helvete! Det är vår teater, för det är vi som spelar den! Regissören spelar aldrig någon roll! Vi klarar oss bättre utan!

Vilde Bill För din skull, din bastardjävel till horunge, har jag ett skott kvar i pipan som inte är löst!

Tom Jordan Det är rätt! Ge honom vad han tål! Alltid ska han förstöra våra föreställningar!

Rödnäsa (för sig själv) Regissörer är ju bara till för att förstöra varenda föreställning från början.

Big Ben Ni har alla rätt, för fan. All teater skulle vara suverän och bara självklara publikframgångar om man bara höll sig strikt till texten i stället för att lyda regissörer som bara gör om alltihop.

Apple-Jack Du sa det! (hötter med näven mot regissören) Din misslyckade bluff, nu ska du allt få fan för att du tvingade oss klä ut oss till rymdgubbar för att spela Hamlet och till maffiagangsters för att spela Julius Caesar!

Molly Glöm inte att han gjorde drottning Kleopatra till en prostituerad nattklubbs bordellmamma!

Tom Jordan Och att han satte Faust på en potta!

Korkis Han är bara en misslyckad bluff som alla regissörer som förstört alla våra pjäser för oss och för publiken! Skjut ner honom! alla (arga på regissören, om varandra) Det är du som är sabotören! Ut med dig! (regissören nödgas retirera påpucklad av Daisy Mae) Apple-Jack (skriker) Skjut ner honom innan han försvinner!

Harry För en gångs skull sa du nånting vettigt, Apple-Jack!

(Alla skjuter på regissören, som drunknar i ett blodbad och försvinner. Så fort han är borta lägger sig alla de döda ner och är döda igen.)

Daisy Mae Såja! Nu kan vi återgå till verkligheten!

Rödnäsa Den blir ändå inte bättre. Den vite mannens värld handlar ändå bara om pengar, sex och berusningsmedel.

Daisy Mae Ja, men Rödnäsa, vi spelar ju teater!

Molly Någon sorts sensmoral måste man väl ändå få komma med efter så mycket tragedi!

Daisy Mae Ja, men det här är ju en komedi! (kysser Old Joe, som gladeligen blänger åt publiken) Old Joe (till publiken) Vem är klokare? De som dör för guldet, eller jag som alltid har lämnat det i fred? (blinkar med ena ögat) Rödnäsa Vem är du, Old Joe? Old Joe Låt folk ha roligt, det spelar ingen roll hur, om det är med guld eller kokain eller något annat, bara jag får ha roligt med att distribuera glädjen i fred.

Rödnäsa Det är en omoralisk sensmoral.

Daisy Mae Håll käften nu, gubbar, och drick i stället! (pussar Old Joe.) (Sheriffen kliar sig i nacken inför alla liken, som Bottomless ivrigt går och mäter, medan även Black Molly bakom disken tömmer ett glas tillsammans med Rödnäsa.)

Slut.

25

Den beklagliga incidenten i Black Mollys gamla Saloon karaktäriseringar.

Old Joe är ett gammalt original med stor bredbrättad hatt och stripigt skägg.

Egentligen ser man inte ansiktet på honom, som försvinner i skägget och under hatten. Han är ganska liten och barfota. Han märks så litet som möjligt i början för att oavbrutet växa som karaktär ända till slutet.

Black Molly är ett hårdkokt fruntimmer, svarthårig och mörkt klädd, ganska anspråkslös, ett kvinnligt allt i allo, guldgrävarbyns huvudsakliga institution, reagerar svalt och sakligt på allt och är en stoiker som dock gömmer på mycket under ytan.

Harry Goldwater är en generös äventyrare som gärna bjuder alla på en omgång om han bara kan lura dem samtidigt. Hans hjärta är stort men hjärnan sysslar bara med intriger. Han är öppenhjärtlig och positiv och har ett vinnande sätt men är bakslug.

Han är ganska stor till växten och är relativt ordentligt klädd.

Vilde Bill Crackpot, yrkesbandit, är dock ännu större och därtill vildare och mycket mera överväldigande. Man anar en latent galenskap hos honom. Han är fullt utrustad som bandit men för övrigt mycket slarvigt klädd, ytterst ovårdad och utstrålar den totala laglöshetens grova och otyglade charm. Han har stora blå ögon som ofta irrar omkring.

Tom Jordan, yrkesspelare, pjäsens enda fullt propert klädda gentleman. Han anser sig ständigt alltför fin för de andras sällskap.

Bottomless, helt svartklädd begravningsentreprenör, pjäsens gam, gärna med mycket hög svart hatt. Han gör aldrig en min utan är konsekvent gravallvarlig, även när han blir uppretad, då han verkar farlig genom att han hela tiden anstränger sig för att behärska sig.

Dirty Dick Dunbolster, en ordinär buse av stora mått, en som tar allting för givet och betraktar hela världen som sin inmutning, en grovhuggare utan hänsyn, som dock i grovkornighet helt står i skuggan av Vilde Bill, den verkliga desperadon.

Apple-Jack, en liten kutryggig koleriker, som lever bara för att få bli arg och som ofta avreagerar sig utan att då vara fullt ansvarig för sina handlingar. Han spårar ständigt ur.

Daisy Mae, blond, sliskig, inställsam, fläskig, sentimental, en professionell vamp som lever bara för att få vara vamp. Hon har en västern-kurtisans fulla utstyrsel med stor toalett, uppsatt hår, röd-svart-granna kläder och ett oemotståndligt sätt att lägga beslag på karlar.

Gloria Lovelace, en liten militant väckelsepredikant, gärna i frälsningsarméuniform (fastän den ännu icke fanns 1849), orädd och impopulär, självgod och ofelbar men menar bara väl trots sitt tämligen avskräckande sätt.

Edward Scarecrow, ordentlig borgare med små sköra glasögon, en löjlig pedant som bara är i vägen, liten och viktig och oumbärlig som Glorias enda moraliska stöd och sympatisör, en feg strunt.

26

sheriffen, pjäsens minsta person, så liten som möjligt, bra på att prata men komplett oduglig till handling. Det är därför han blivit sheriff.

Big Ben, pjäsens största kroppshydda, en lugn och trygg person som är van vid att få bukt med konflikter med att lugnt agera som utkastare. Han har inga fiender.

Jesse Jenkins, en energisk guldgrävare, gärna i vildmarksdräkt, fransiga kläder och Davy Crockett-mössa o.d., en professionell pionjär.

Morris, Korkis och Tom Dolan, visserligen bara B-figurer men viktiga som sådana, små och ettriga, guldgrävar- och kortspelsfanatiker, professionella drönare, parasiter och rötägg. Morris är den stabilaste av dem, Tom Dolan den besvärligaste och Korkis den dummaste.

Rödnäsa, filosofisk och inåtvänd, styckets ende monologist. Hans viktigaste funktion är egentligen som sufflör, (han kan ha pjäshäftet framför sig på bardisken och läsa innantill hela tiden,) men i all sin dekadens och nergångenhet som sista ättling till det folk som de vita tagit landet ifrån och djupt alkoholiserad dessutom har han dock ett oemotståndligt romantiskt utseende med långt hår och skarpa anletsdrag.

Regissören, en ordinär gaphals med löjlig Taiwanmössa och megafon.

Detta vare endast ett tänjbart förslag till karaktärernas utformning med reservation för den eventuella nödvändigheten att anpassa rollerna efter befintliga skådespelare.

Copyright © C. Lanciai, 14.9.1990

27

Sånt händer i de bästa familjer eller

"Now It Can Be Told" komedi i tre scener av Christian Lanciai.

Introduktion.

Första scenen i denna fars är faktiskt det allra första försöket i dramatisk väg som författaren gjorde. Man kan ifrågasätta meningen med att Mrs Flabberghast sitter på golvet och talar i telefon och sedan fastnar i fönstret, men meningen är endast ytliga komiska löjliga effekter, ingenting annat. Denna scen är så tidig som från våren 1968, och först mer än 20 år senare fick den sin fortsättning.

Temat för komedin är dubbelmoral. Den viktorianska dubbelmoralen i England gycklas med tills i stort sett alla gränser är sprängda. Ändå lyckas paret Flabberghast bibehålla ansiktet och ur den stora familjeuppgörelsen snarare utgå stärkta än försvagade. Intressant därvidlag är fruns i huset utveckling från desperat uppgivenhet till ett totalt behärskande av en omöjlig situation. En anakronism förekommer: drottning Viktorias favoritpoet Lord Alfred Tennyson avled 1893 medan Oscar Wildes "The Importance of Being Earnest" inte hade premiär förrän 1895, vilken anakronism kanske kan ursäktas med att Lord Flummox kanske verkligen är en lögnare. Detta framgår emellertid inte alldeles klart ur pjäsen. Fastän det är han som mest exponerar sig i hela pjäsen får vi egentligen veta allt om alla de andra men ingenting om honom.

Detta är väl pjäsens clou i sin behandling av temat dubbelmoral.

Sagittarius, september 1990.

Copyright © Christian Lanciai 1990

28

personerna : Lord Flummox Flabberghast, en engelsk gentleman Lady Flabberghast, en tämligen fyllig "lady of the manor" Gingerilla, äldre dotter, något amper Julia, yngre dotter, mera behaglig Patrick Pinkerton, hennes musiklärare James, perfekt butler med perfekt stenansikte Victor, en mera försagd och betryckt butler Amanda, husa Handlingen utspelar sig på en engelsk herrgård under senviktorianskt 1800-tal.

Sånt händer i de bästa familjer eller "Now It Can Be Told" komedi i tre scener.

Scen 1. En stor förnäm salong i en herrgård. Fru Flabberghast i förnäm utstyrsel sitter på golvet med telefonluren i örat. Dess sladd är inte inkopplad.

Lady Flabberghast Detta är ju alldeles förfärligt! Och att det skulle hända just mig och just nu! Det är ju inte klokt! Jag kan ju bli hysterisk! (skriker) Juuliaa! (tystnad) Det är ju alldeles förfärligt! Och hon hör mig inte ens! (en butler uppträder från vänster) James Önskar ni att jag skall kalla på fröken Julia, madame?

Flabberghast Ja naturligtvis önskar jag det, min gode James! Vad tror du annars att jag sitter här pladask mitt på golvet och skriker på henne för? (James försvinner. Hon skriker på nytt:) Juuliiaaa! (tystnad) Nej, det här går då alldeles bestämt alldeles åt skogen! (den andra butlern öppnar dörren till höger och visar sig i strumplästen med ett par skor i handen.)

Victor Kan jag göra någonting för er, madame?

Flabberghast Ja, stå inte där och se alldeles förskräckt ut! Sätt på sig skorna i stället!

Victor (förtvivlad) Men jag har försökt, madame! De är alldeles för små!

Flabberghast Försök inte vara uppstudsig nu! Du kan ju inte stå där och bara hålla skorna i handen! Det går ju inte! Sätt på sig skorna! Och våga inte visa sig för mig utan skor fler gånger!

Victor (med en suck) Nej, madame. (försvinner) James (från vänster) Hon kommer på ögonblicket, madame.

Flabberghast Nå, äntligen! Var var hon?

James Hon väntar på er i vinterträdgården, madame, om ni kan komma dit.

Annars kommer hon på ögonblicket.

Flabberghast Men ser då James inte att jag sitter i telefon! Jag har desperat försökt ringa hela morgonen! Jag kan ju inte släppa luren innan jag åtminstone har kommit fram!

James (liknöjt) Ni kanske fortare skulle komma fram, madame, om ni satte in telefonkontakten i väggen.

Flabberghast (ser sig förvånad omkring på golvet) Jag tror minsann att du har rätt, James.

Kanske jag verkligen borde sätta in kontakten. Annars ringer jag ju bara förgäves. Nå,

29

sak samma, det kan kvitta, och det kommer på ett ut! Telefonsamtalet får vänta. Jag har ju ändå bara ringt förgäves hela tiden. Var sade du att min dotter skulle vänta på mig?

James Hon håller på med rosorna i vinterträdgården, madame.

Flabberghast Bra. Jag kommer. (reser sig) (för sig själv) Och hon ska hålla på med rosor när hela världen håller på att störta samman över oss! Hon vet då inte vad som väntar henne! (ut efter James) (Husan kommer in från höger dragandes Victor efter sig, som fortfarande håller samma par skor i handen.)

Amanda Nu, Victor! Kusten är klar! Käringen är borta! Nu kan vi rymma från detta vansinniga hus!

Victor (strävar emot) Men, Amanda, jag kan ju inte rymma härifrån i strumplästen!

Amanda Nu eller aldrig, Victor! Vi får aldrig en sådan här chans mera!

Victor Men - utan skor - det är ju löjligt!

Amanda Hela världen är full av skor som du kan ta på dig. Skynda dig!

Gingerilla (uppträder från vänster) Har ni sett min mor?

Amanda (kommer av sig) Nej, inte alls! Det vill säga, hon gick just ut!

Gingerilla Vad är det ni försöker dölja, Amanda? Och vad gör Victor utan skor?

Amanda (förskräckt) Ingenting alls, frun!

Gingerilla Man kan ju tro att ni är ute på olovliga ärenden! Det här verkar bra skumt!

Försöker du smyga, Victor?

Victor (dödligt förskräckt) Inte alls, frun! Det är bara så att jag inte har lyckats få på mig skorna!

Gingerilla Och varför inte det? Klockan är ju elva på morgonen! Har han kanske inte stigit upp ännu? Eller har han försökt sova middag?

Victor Ack, unga frun, om det ändå vore så väl! Men det är mycket värre än så!

Skorna är för små för mig!

Gingerilla Är de för små för Victor! Men vad gör Victor då med ett par skor som är för små för honom?

Amanda Han har kämpat hela morgonen med att försöka få dem på sig.

Victor (driven till sin förtvivlans yttersta gränser) Jag kan inte hitta mina riktiga skor!

Gingerilla Men det är ju skandal. Vilken katastrof. Men Victor måste ha skor på sig.

Han lämnar inte detta rum förrän han har fått skorna på sig. Och vad gör Amanda utanför köket?

Amanda (försöker) Jag försökte hjälpa stackars Victor på med skorna!

Gingerilla Försökte hon det! En bra karl reder sig bäst själv! Ut med sig, Amanda!

(Amanda retirerar ut med gråten i halsen.) Och inga fler rymningsförsök nu, Victor! Sätt på sig skorna!

James (inträder) Förlåt mig! (drar sig genast tillbaka igen) Gingerilla Nej, James! Kom in igen! (James kommer.) Vi har inga hemligheter.

(De möts i en kyss. Victor stirrar förbluffad på och återupptar därpå frenetiskt den hopplösa skoprovningen.) När ska vi fly, James?

James Jag är rädd, Gingerilla, att er moder väntar besök.

Gingerilla Av vem då, James, din gulleplutt?

James Av någon viktig person, är jag rädd för. Hon har skrikit på er syster hela morgonen, frun, och försökt ringa i telefonen hela tiden utan att ha sladden inkopplad.

Gingerilla Då måste det vara något allvarligt.

James Jag hör er moder komma. (de släpper varandra genast.)

Flabberghast (inträder från vänster) Nå, där är du ju äntligen, min dotter! Men det var den andra jag sökte. Jag blev lurad ut i vinterträdgården. (ser Victor) Står han där igen utan skor på fötterna! Ut med sig i köket! (Victor drar sig förskräckt ut.)

Vet du var din yngre syster håller hus?

Gingerilla Det har jag verkligen ingen aning om. Ingen kan hålla ordning på henne.

30

Flabberghast Nej, det vet jag nog. Men jag måste delge henne den förfärliga nyheten.

Gingerilla Vad har hänt?

Flabberghast Min dotter, vi får besök.

Gingerilla Av vem då?

Flabberghast Det kan du aldrig gissa.

Gingerilla Nej, det kan jag aldrig gissa.

James Jag fruktar det värsta, madame.

Flabberghast James vet.

Gingerilla O nej, det är väl inte han?

Flabberghast Jo, just han.

Gingerilla (rusar ut till vänster) Min syster! Min syster! (försvinner) James När väntas han?

Flabberghast Vilket ögonblick som helst.

James Madame har mitt fullaste deltagande.

Flabberghast Tack, James. Du kan gå nu. För resten, inte har väl Amanda försökt fly igen tillsammans med Victor?

James Jag fruktar, madame, att er äldre dotter kom just i tid för att hindra ett nytt sådant försök.

Flabberghast Det är ju skamligt!

James Ja, madame.

Flabberghast Vi måste en dag göra något åt saken. Men var kan den där Julia hålla hus?

James Kan hon vara i trädgårdspaviljongen?

Flabberghast Kanske det. Gå och se efter, James. (James går.) Jag försöker ringa på nytt under tiden. (sätter sig åter på golvet och tar upp telefonen, som fortfarande inte är inkopplad.)

Hur sjutton var det där krångliga numret nu igen? Nu måste jag börja leta igen bland alla dessa orediga papper! (börjar förgäves leta bland lösa anteckningslappar på golvet.)

Amanda (kikar ut) Nu, Victor! Sista chansen! (kommer utsmygandes med Victor i släptåg) (Han håller alltjämt skorna i handen. De lyckas oupptäckta smyga fram till fönstret, öppna detta och klättra ut. När de är ute:) Flabberghast Vad är det för drag här? (vänder sig om) Ve och fasa! Någon har flytt!

Alarm! Alarm! (rusar till fönstret) Amanda och Victor har rymt sin kos! Efter dem! (börjar själv försöka ta sig ut genom fönstret med huvudet först. Gingerilla och James kommer. Hon fastnar i fönstret.) Hjälp till, någon!

Gingerilla Vem är det nu som har rymt, mor?

Flabberghast Amanda har rymt med Victor! Hjälp till! Vi måste sätta efter dem! Skjut på!

Stegen är kvar!

(Gingerilla och James hjälper till tills lady Flabberghast verkligen sitter alldeles fast och inte längre kan rubbas.)

Flabberghast Hjälp! Hjälp! Jag sitter fast!

Gingerilla Någon måste gå ut och dra i mor från andra sidan.

Julia (inträder) Vad är det för ett liv?

Gingerilla Mor sitter fast. Var har du varit hela morgonen?

Julia Hållit mig undan.

Gingerilla Varför det? Mor har ju ropat efter dig hela morgonen!

Julia Just därför.

Gingerilla James, du får gå ut och dra från andra hållet.

Julia Sitter hon alldeles ohjälpligt fast?

Gingerilla Det verkar så.

Flabberghast (hela tiden hysterisk och sprattlar med fötterna) Hjälp! Hjälp! Amanda har rymt med Victor! Efter dem! Hjälp mig ut! Skjut på! Dra i mig! Tryck på! Hjälp! Hjälp!

Julia Så må hon sitta fast. Hoppas hon aldrig kommer loss.

Gingerilla Du är hjärtlös.

Julia Ska du säga.

31

Flabberghast (ropar) Är Julia där?

Julia Ja, mor. Vad har det varit för en kalabalik hela morgonen?

Flabberghast Vi får besök!

Julia Det var ovanligt. Av vem då?

Flabberghast Er far kommer på besök!

Julia O nej! (dånar. Gingerilla uppfångar henne i sina armar. James återkommer.)

James Man kan inte dra i henne från trädgårdssidan. Man kan då dra av henne överdelen av hennes kläder. Vi måste dra härifrån i stället.

Gingerilla Och dra av henne benkläderna? Häll lite vatten över henne! (James hämtar ett ämbar vatten som han slår över Julia utan att hon vaknar.)

Lika gott. (släpper henne) Låt oss utnyttja tillfället. (möter James i en lång kyss.)

Flabberghast (sprattlande med fötterna) Hjälp! Hjälp! (ridå) Scen 2. I köket.

James och Julia.

James Min fröken, jag förstår inte vad mitt privatliv har med saken att göra.

Julia Det har lika mycket med saken att göra som ni tycks ha med mitt fall att göra.

James Men jag vill ju bara hindra er från att begå en dumhet.

Julia En dumhet! Det är det enda kloka jag kan göra i mitt liv!

James Just därför är det så dumt.

Julia Ni vet inte vad ni talar om, James.

James Om ni ska resonera på det där sättet så kan man inte resonera med er.

Julia Så lägg er då inte i mina affärer!

James Men det är ju ni som lägger er i mina.

Julia Men det är ju det jag inte gör! Det är ju därför jag vill rymma! Jag står inte ut med alla era affärer här i huset! Jag struntar fullständigt i att ni är Gingerillas älskare!

Hör ni det? Jag struntar fullständigt i det!

James Det är just det ni inte gör när ni skriker ut det så att hela huset hör det.

Vänta åtminstone med att rymma tills er älskare kommer.

(Amanda och Victor kommer, drypande av väta, Victor alltjämt med skorna i handen.)

Har du fortfarande inte fått skorna på dig?

Victor Nu har de dessutom krympt.

Julia (desillusionerad) Varför kommer ni tillbaka?

Amanda Victor tröttnade på att bära mig över alla vattenpussar. Då klappade jag till honom.

Julia Det skulle du aldrig ha gjort.

Amanda Nej, jag märkte det när han släppte mig i ån.

Julia Hur långt kom ni?

Victor På andra sidan häcken och ett litet stycke till.

James (högtidligt) Ni har burit er dumt åt.

Julia Hur kunde ni misslyckas? När ni äntligen lyckas komma i väg så går ni bara och drullar ner er i vattenpölar och släpper varandra i ån och ger varandra örfilar dessutom! Gör man så?

Victor Fråga inte mig.

Amanda Det bara blev så. Sedan började jag böla. Då fick Victor spader. Sedan blev vi båda goda vänner igen när vi beslöt att gå hem och torka oss.

James Ni anar inte hur mycket besvär ni har ställt till för oss.

32

Amanda Så roligt! Hur då?

James Vi fick kämpa en halvtimme med frun och bända och trycka och pressa innan hon äntligen kom igenom.

Amanda Kom igenom vad?

James Alla hennes kläder blev totalt förstörda.

Amanda Jag förstår ingenting. Vilket hål hade hon då fastnat i? Och varför var det vårt fel?

Victor Det är kanske bäst, Amanda, att inte närmare ta reda på saken. Ju mer man gräver i en dynghög, desto värre luktar det.

Amanda Jag frågade bara vad det var för ett hål hon hade fastnat i.

Victor Det är det jag menar.

Pinkerton (slår upp dörren) Jag hörde att fröken Julia var här.

Julia (rusar upp) Patrick! (rusar i hans famn) Victor Vem är det?

James Hennes pianolärare.

Victor Finns det en sån också.

James Tro det eller inte.

Pinkerton Hur mår du, min älskade Julia?

Julia Jag är sjuk, Patrick! Ta mig bort härifrån!

Patrick Men vart? Jag är bara en fattig stackars musiker som vandrar från gård till gård....

Julia Vad som helst är bättre än detta sodomitiska dårhus!

Patrick Är det så illa?

Julia Det är värre! (kysser honom. Kyssen drar ut på tiden.)

Amanda Och hon ska tala om dubbelmoral.

James Är ni inte van ännu, Amanda?

Amanda Jo, men inte inför tjänarna! Det är ju anstötligt!

Victor Hon menar att vi inte får göra det inför herrskapsfolket.

James Menar hon att det är orättvist mot oss eller mot vem?

Victor Jag vet inte. Fråga henne.

Julia (glad, till tjänarna) Ursäkta oss, men vi måste nu få kyssas en gång, för nu ska vi äntligen rymma!

Amanda (glad) Det menar ni inte, frun!

Julia Jo, och vi ska göra det nu idag!

James Det går inte alls, fröken Julia.

Julia Och varför inte det, James?

James Det väntas ju besök här i huset när som helst.

Pinkerton (till Julia) Är det någon särskild?

Julia Nej, inte alls.

James Det är bara fröken Julias och Gingerillas herr far.

Julia Han är inte alls min far!

James Hur vet ni det?

Julia Det känner man på sig. Varken jag eller Gingerilla har någonting gemensamt med honom.

James Det förekommer, att äppel faller långt ifrån päronträdet och päron långt ifrån äppelträdet.

Julia Ditt snusförnuft, James, trotsar all beskrivning.

Flabberghast (inkommer, i skinande nya kläder och toalett, tillgjord och fjäskig) Nej men här är ni ju allesammans! Så bra! Jag ville bara berätta för er att lord Flabberghast har ringt och på nytt bekräftat att han kommer!

Julia Se inte så glad ut för det, mamma.

Flabberghast Men han är ju din egen far, lilla vän!

Julia Det kan diskuteras.

33

Victor En mor vet alltid vem hon föder, men en far vet aldrig vad han gör.

Amanda Ingen har någonsin varit säker på sin far. Därför får man vara glad om man över huvud taget blir laglig.

James Några särskilda förberedelser, frun?

Flabberghast Ja. Vi ska omedelbart städa hela huset! (tjänarna gör miner av uppgivenhet.)

Han ska få ett hjärtligt välkomnande mottagande! (alla de andra försvinner en efter en.)

Han är i alla fall en riktig gentleman, och han ska få känna att han kommer hem till ett fint hus, som anstår hans person! Vi måste riktigt imponera på honom allesammans med ett fläckfritt yttre, idel vänlighet och artighet och uppmärksamhet, och viktigast av allt: han måste få känna sig hedrad! För resten gläder det mig att ni kommit ordentligt till rätta igen, Victor och Amanda, efter er lilla utflykt! (ser att de alla har gått) Men var är ni alla? Där ser man! Så ivriga var de att få sätta i gång! Min tjänarstab och familj är sannerligen exemplarisk! (exit) Scen 3. Stora fina salongen.

Alla utom Lady Flabberghast.

Victor Kom ihåg nu vad madame sa! Ni måste alla vara exemplariska! Seså!

Ordna upp er! Detta är ju den stora dagen! (försöker få alla att ställa upp sig i ordning.)

James Gratulerar, Victor, till att du har fått skorna på dig.

Victor Jag kommer aldrig att få dem av mig igen. Seså, Amanda! Snyt sig färdigt nu! (Amanda snyter sig.)

Pinkerton Vad är det för en jädra gubbe som ska komma egentligen?

James Mr Patrick Pinkerton! Får jag erinra er om, att ni i detta betydelsefulla ögonblick tillhör tjänarstaben i egenskap av fröken Julias musiklärare! Ni måste nu tillfälligt glömma alla friheter ni brukar ta med henne.

Pinkerton Men gubben är ju inte ens hennes äkta far!

Julia Försök, Patrick, för min skull. Det är ju bara idag.

Pinkerton Dessutom lär han vara fisförnäm! (Lady Flabberghast seglar in.)

Flabberghast Så bra att ni alla har ställt upp er, precis som jag önskade! Vad min man ska bli glad! Ni vet väl alla nu vad ni har framför er?

Pinkerton Vår begravning.

Flabberghast O nej, inte alls! Ingen ska på någons begravning, åtminstone inte idag!

Tvärtom! Det blir nästan ett bröllop! Tänk, att min man faktiskt fortfarande kommer ihåg min bröllopsdag och kommer hem just till den!

Pinkerton (avsides) Hans årliga visit lär bli kortare för varje år.

Flabberghast Det är årets största högtidsdag! Nu ska jag mönstra er alla, så att ni alla ser fullkomligt anständiga ut! Så bra, Victor, att du har tagit på dig skorna!

Victor På fötternas bekostnad, madame.

Flabberghast Huvudsaken är att du inte släpar med dem eller klafsar i dem.

Pinkerton (till James) Han har vanan att gå med strumplästen i galoscherna.

James (tillbaka) Det passar sig verkligen inte inomhus. Madame har rätt som alltid.

Flabberghast Vad är det, James?

James Jag sade bara, att madame alltid har rätt.

Flabberghast Naturligtvis har jag det. Vad är det för märkvärdigt med det?

James Ingenting alls, madame.

Flabberghast Varför säger du det då?

James Jag bara konstaterar fakta, madame.

34

Flabberghast Det vore bättre, James, om ni konstaterade fakta när det verkligen passade sig att göra så, exempelvis när jag själv behöver upplysas om fakta som jag glömt.

James Det behöver ni alltid, madame.

Flabberghast Vad var det?

James Ett nytt konstaterande av fakta, madame, med er tillåtelse.

Flabberghast Men jag har inte gett er tillåtelse. Ni tar er friheter, James!

James Inte alls, madame. Högst ofrivilligt i så fall.

Pinkerton Till saken!

James Jag har nog försökt hålla mig till saken.

(Det ringer plötsligt tre signaler på dörren. Alla får panik.)

Flabberghast (med armarna mot skyn) Det är han!

(Den fullständiga ordningen upplöses genast totalt. Alla kommer ihåg något som de har glömt att göra.) Spring inte bort, allesammans! Öppna, någon!

Gingerilla Jag går och öppnar. (går resolut och öppnar stora paradingången. Alla väntar med spänning. G. tittar utanför till höger och till vänster. Efter en stund, snopet:) Det är ingen här.

Julia Falskt alarm! (alla kommer av sig i vad det var de skulle göra, och plötsligt kommer alla i ordning igen.)

Flabberghast Jaha, som jag just sade, för att nu äntligen komma till saken, som James mycket riktigt påpekade, så står vi nu alla inför årets höjdpunkt! Jag ber er alla att hela tiden ha det framför sinnet, att lord Flabberghast är en högst uppsatt person! Om det någonsin har funnits en absolut fulländad gentleman, så var det han! Och så länge han är här hos oss måste vi oavbrutet tänka på att leva upp till hans standard, så att han får känna att han befinner sig bland sina egna likar och ej något honom ovärdigt eller lägre sällskap. Kom ihåg, barn, att han är er ende far....

Lord Flummox (har obemärkt kommit in) Har pastorn slutat sin predikan snart? alla (vänder sig, med olika utrop:) O! Det är ju han! Där är han ju! Himmel! Det var som.... Jag säger då det!

Flabberghast Oooooooh! (svimmar, uppfångas av James) James Hjälp mig, någon, med det här.

Gingerilla Men hur kom ni in, min herr fader?

Flummox Ingen öppnade. Alltså gick jag runt. Hur är det med den gamla tösen?

James Hon hämtar sig nog, bara hon får vara avsvimmad ett tag i fred först.

Flummox Jag ser att ni fortfarande har era gamla vanor inne, James.

Flabberghast (vaknar till liv) Oh! Puh! (suck) Oh! Puh! (hämtar sig långsamt) Nå, men där är han ju äntligen! Hjärtligen välkommen, min egen lord Flummox! (är helt sig själv igen och begraver honom översvallande i en omfamning.)

Flummox Hej, lilla gumman! Hur står det till?

Flabberghast Så vänligt av dig att åter igen uppmärksamma vår bröllopsdag!

Flummox Den dagen glömmer jag aldrig.

Flabberghast Nu ska vi genast ha te. Te, Amanda, Victor och James! Duka genast fram tebordet! (tjänarna blir mycket energiska) Nu ska vi sitta ner precis som förr och riktigt njuta vid en härlig kopp varmt gammalt äkta välsignat te! Eller hur, min käraste?

Flummox Du tog orden ur munnen på mig, raring.

Flabberghast Men hälsa nu på dina döttrar också.

Flummox (skakar avmätt hand med Gingerilla) Angenämt! (gör sammanledes pliktskyldigast med Julia) Nej men Julia! Vad du har vuxit!

Julia Jag slutade växa för två år sen.

Flummox O så synd! Jag beklagar!

Pinkerton Hon har inte ens vuxit på bredden.

Julia (förmanande) Patrick!

35

Flummox Nej, jag ser det. Det måste då vara jag som har krympt.

Flabberghast Du har verkligen magrat alldeles förskräckligt, Flummox!

Flummox Nej, så roligt! Menar du det? Jag fruktade faktiskt för resultatet av att min midja blivit mera omfångsrik.

Flabberghast Det kan den inte ha blivit, Flummox!

Flummox Det kanske inte syns. Kanske måttbandet visar fel. Kanske mina gamla byxor inte längre går på mig av andra orsaker.

Flabberghast Ja, så måste det vara, min käre Flummox! Och du tycks bara bli yngre för varje år!

Flummox Ja, har vi tur så är även åldrandet blott en illusion. Det heter ju att skenet bedrar. Vi kanske alla i själva verket blir yngre när vi ser ut att åldras.

Flabberghast Men du ser inte alls ut att ha åldrats!

Flummox Nej, jag menar det. Skenet bedrar.

Pinkerton (avsides) Dessa intelligenta konversationer är för avancerade för mig.

(Tjänarna bär in dukar och fram teet. Familjen sätter sig till bords, herrskapet längst till höger, Julia till vänster om lord Flummox, och till vänster om henne Pinkerton; Gingerilla ytterst till vänster.)

Flabberghast (till tjänarna) You may now serve the tea. (tjänarna serverar.)

Nå, min älskade make, hur är nu livet i stora världen?

Flummox Jo, tack, bara bra. Jag hade just te tillsammans med drottningen i förra veckan....

Julia Med drottningen!

Flummox Givetvis var Tennyson närvarande utom jag, hon lyssnar ju bara på honom nu för tiden, men om man bortser från hans evinnerliga verser och deras omständliga obegriplighet så var jag faktiskt på tu man hand med henne.

Gingerilla Hurdan är hon?

Flummox Det vet väl hela världen. Liten, tjock, sur men ändå rar och ofrånkomligt en drottning. Om inte hon höll ordning på Europa skulle vi omedelbart ha världskrig.

England skulle lida skeppsbrott, och vi skulle alla driva omkring som redlösa vrak.

Pinkerton Skulle vi verkligen vara så redlösa om världen bara blev en änka fattigare?

Flummox Unge man, ni ser inte logiken i detta nu genast, men om tjugo år skall ni se att jag har talat fullständigt sant.

Pinkerton Ska vi slå vad?

Flummox Gärna det. Hur mycket?

Pinkerton Hundra guineas.

Flabberghast Ingen vadhållning vid tebordet, om jag får be, mina herrar! Satsa pengar kan ni göra på hästarna och helst utomhus. Här dricker vi te!

Amanda Skall jag servera mera, frun?

Flabberghast Gärna det. Vad du är påpasslig! (Amanda serverar mera.)

Pinkerton Beträffande kungahuset har jag alltid tyckt att Benjamin Disraeli fjäskar för mycket medan Gladstone visar en mera självständig hållning.

Flummox Nonsens!

Pinkerton Förtydliga er, Sir! Flummox Gladstone är en inpiskad skojare som går med skygglappar medan Disraeli har visioner!

Pinkerton Såsom exempelvis den engelska rasens totala förslavande av alla andra.

Flummox Den vite mannen har ett ansvar!

Pinkerton Som den tyska kejsaren under drottning Viktorias beskydd använder till att utveckla kejserlig diktatur!

Flummox Stopp nu lite va?

Flabberghast James, ni har alltid så sunda åsikter?

James Med förlov sagt, frun, eftersom ni frågar mig, så tycker jag att det är säkrare att satsa på hästar än på monarker.

36

Flummox Klokt sagt, James. Jag håller med dig.

Flabberghast Menar James att en häst är mera värd än en monark?

James Med förlov sagt, frun, i vissa sammanhang, ja, frun, då vissa monarker faktiskt bara är åsnor.

Flabberghast Som vem då?

James Som alla utom drottning Viktoria. (drar sig rodnande ut i köket.)

Flummox Den där James är då sannerligen en tillgång för det brittiska imperiet! Det borde man nästan skåla på. Säg, darling, apropå det, hm, tror du att man skulle kunna få en liten....

Flabberghast Amanda, min högt värderade gemål ber om ett litet glas sherry.

Amanda Ja, frun. (går) Flummox Mycket tacksam. Var var vi nu? Jo, beträffande åsnor, så älskar den tyske kejsaren att kläcka vitsar. Han lever bara för att roa hela världen. En gång fick hans favoritballerina ett bananskal innanför balettkjolen....

Flabberghast En annan gång, Flummox!

Flummox Ja, käraste. (Amanda kommer med den lilla sherryn.)

Amanda Var så god, Sir. Flummox Tack. Apropå det, så....

Julia Är inte den där Tennyson en olidlig tråkmåns som människa?

Flummox Inte alls, min kära. Han är riktigt underhållande, när han vill vara på det humöret. En gång så slant han på ett bananskal....

Flabberghast En annan gång, Flummox!

Flummox Vad du är allergisk för bananer!

Gingerilla Det passar sig inte för skäggiga män att ta bananer i sin mun.

Flabberghast Tyst, Gingerilla! Vad ni är rysliga!

Flummox Jag säger då det!

Flabberghast Vi dricker te! (Flummox tömmer sin sherry.)

Pinkerton Jaså! Jag trodde vi drack Coca-Cola.

Flabberghast Vad i all sin dar är det?

Pinkerton En amerikansk läskedryck som är utspädd med kokain. Den har en förkrossande verkan. Den är ungefär som ett mellanting mellan kaffe och te men serveras alltid kall och alltid utan mjölk.

Julia (till Pinkerton) Mamma är allergisk mot allt amerikanskt.

Pinkerton Å, förlåt mig!

Flabberghast I detta hus dricker vi te. Aldrig någonting annat.

Flummox (till Amanda, indikerar sitt tomma sherryglas) Kan jag få litet till?

Amanda Javisst, Sir. Gingerilla Den där Oscar Wilde lär ha en ny lustig pjäs som drar fulla hus i London.

Har du sett den, far?

Flabberghast Mr Wilde är irländare, Gingerilla.

Gingerilla Jag frågade bara om far hade sett pjäsen. (Amanda kommer med hela sherryflaskan.)

Flummox Vad heter den?

Gingerilla Någonting om hur viktigt det är att vara allvarlig.

Flummox Jaså den, ha-ha-ha-ha-ha-ha-ha! (vrålskrattar) Julia Han har tydligen sett den. (Amanda serverar Flummox sherry.)

Flabberghast Det är verkligen ingenting att skratta åt. Om någonting är viktigt här i livet så är det just att vara allvarlig i alla livets lägen.

Flummox (upphör att skratta när han ser sitt nyfyllda sherryglas) Ja, livets allvar är verkligen ingenting att skratta åt. (lyfter glaset till sin mun.)

Amanda Smakar det, herrn?

Flummox Förträffligt! (när hon vänder om och går ger han henne en klatsch på baken.)

Amanda Oh! (försvinner för att dölja sin rodnad.)

37

Flabberghast Vi sparar vår bästa sherry bara för dig, Flummox, för att du ska vara riktigt hemma när du är här.

Flummox Jag känner mig hedrad.

Flabberghast Det är meningen.

Flummox Har ni ont i fötterna, Victor?

Victor (har gått omkring som en martyr hela tiden) Ja, en aning, Sir. Flummox Ta då av er skorna.

Flabberghast Här tar ingen av sig skorna.

Flummox Jo, Victor, emedan han har ont i fötterna.

Flabberghast Han behåller dem på!

Flummox Ni är omänsklig, madame!

Gingerilla Hetsa inte upp er så där över en annan mänskas skor. Det är väl hans problem och inte ert.

Victor (tveksam) Hur är det? Skall jag ta av dem eller hålla dem på? Vem av er skall jag lyda?

Flummox (till G.) Han tycks inte kunna lösa problemet själv.

Flabberghast Håll dem på, Victor!

Flummox Gör som ni vill, Victor, men gå ut i köket och gör det.

Flabberghast Han stannar här!

Flummox Men vi har ju James och Amanda att servera oss. Räcker det inte med två?

Måste du nödvändigtvis ruinera oss? Måste du anställa allt löst folk i England för att betjäna dig?

Flabberghast Utan tjänarstab faller hela England, har du själv sagt.

Flummox Men att ständigt multiplicera tjänarstaben med sig själv är för absurt!

Flabberghast Brygg ditt te själv då i fortsättningen.

Flummox Jag bad inte om att få det bryggt av andra!

Amanda (är framme igen) Mera sherry, herrn?

Flummox Javisst! (avsides till henne) Vänta på mig sedan i köket. (när hon går ger han henne en ny klatsch där bak. Hon bär det nu lättare.)

Victor Jag såg det där, herrn!

Flummox Ta av dig skorna!

Victor Jag såg det, herrn!

Flummox Ta av dig skorna!

Pinkerton Vad ni är tjatiga!

Flabberghast Här behövs visst mera te. James, vad väntar du på?

James Bara på er befallning, frun. (rycker fram med mera te.)

Flummox Inte åt mig! (rycker undan koppen så att James häller på bordet) Flabberghast James! Hur kan du! Aldrig har jag sett dig spilla förut!

Pinkerton Någon gång skall väl bli den första.

Julia (skriker) Det rinner ner på min klänning! (reser sig och drar med sig en del av bordduken så att några koppar och fat och Flummox' glas följer med) Pinkerton Vad blir väl följden av detta?

Flabberghast Ooooh! (svimmar) Flummox Min sherry! Hämta genast hit flaskan!

Gingerilla Far, du har druckit tillräckligt.

Flummox Ja, min dotter, jag har verkligen druckit alldeles för mycket te! Se vad den klåparen James ställde till med bara för att tvinga mig att dricka te!

(Amanda kommer med flaskan.)

James Frun har dånat.

Flummox Nu igen! Låt henne ta igen sig litet! Det behöver hon!

Julia Jag står inte ut!

Gingerilla Det här går över alla gränser.

Pinkerton Ja, Gingerilla, är det inte härligt?

38

Flummox (reser sig, inspirerad, med sherryflaskan i handen) Nu, mina vänner, är det dags för mig att hålla tal. Vad vet ni om mig egentligen? Ingenting! Ni vet inte ens om jag verkligen är mina döttrars far eller inte....

James (sköter om frun) Hon repar sig.

Flummox Dags att sätta sig igen. (sätter sig och dricker direkt ur flaskan) Gingerilla Far, innan mor kvicknar till ordentligt måste jag få påpeka, att du inte känner till förhistorien om problemet med Victors skor, som vi har brottats med hela morgonen....

Flummox Om han har fotsvett så är det bara att låta den stinka.

Gingerilla Det är mycket värre än så! Du anar inte!

Flummox Har han svamp, så låt den bara växa och frodas, så att det står härliga till med sumpgasen!

Julia (Till Pinkerton) Fars associationer har alltid varit bisarra.

Victor (försiktigt) Får jag verkligen ta av mig skorna?

Flummox Det är bäst att du gör det nu genast, innan käringen vaknar och blir redig igen.

Flabberghast (tillkvicknande, mumlar, som om hon kommit av sig) Det är det jag alltid har sagt, var var jag nu igen?

Victor (uppgiven) För sent!

Flabberghast (kvicknar till) Var är jag? Javisst ja! Vi hade ju en så trevlig liten tebjudning.

Hur var det nu egentligen, käre Flummox, att vara hemma hos hennes majestät drottningen och dricka te?

Flummox Jo, tack, (tar en ny klunk ur flaskan,) angenämt.

Flabberghast Men, Amanda, ge då herrn ett nytt glas! Skärvorna kan ni sopa upp sedan.

Flummox Jo, på tal om det, Julia, så satt jag riktigt nära drottningen, precis så nära som jag sitter här hos dig. Det var jag väldigt glad över, för jag kunde då ta henne om axlarna, så här, och lägga mitt ben över hennes, så här, och kladda hur mycket jag ville....

Julia Far, sluta! Jag är inte drottningen!

Flummox Jag ville bara visa hur nära inpå henne jag kom....

Gingerilla Du ljuger, far. Du har aldrig träffat drottningen.

Flabberghast Tyst, Gingerilla! Det vet du inte någonting om. Vad vet vi egentligen om vårt kära familjeöverhuvud? Ingenting!

Flummox Nej, det är just det jag alltid har sagt. Ingenting! (reser sig inspirerad ånyo med flaskan i hand trots att han fått ett nytt glas) Det var just dit jag ville komma! När jag nu reser mig för att hålla mitt sedan ett år tillbaka väl förberedda högtidstal med anledning av min kära makas äntliga begravning....

Flabberghast Bröllopsdag, käraste.

Flummox Förlåt mig, min förra hustrus begravning. Det är ju det jag alltid har sagt.

Fast hur var det nu egentligen? När sjutton gifte vi oss egentligen, Brunhilda?

Flabberghast Jag heter inte Brunhilda, Flummox.

Flummox Nej, just så var det! Jag tänkte väl det också! Det är ju det jag alltid har sagt!

Någon ordning på torpet får det vara!

Flabberghast Det här är inget torp, Flummox. Det är ett fint hus.

Flummox Ja, just så var det! Det var det jag menade! Och därmed avslutar jag mitt solenna högtidstal för den här gången. Skål! (dricker direkt ur flaskan) Julia Far tror att han är på te hos drottningen.

Gingerilla Är det därför han tror han kan uppföra sig hur som helst?

Pinkerton Drottningens tebjudningar måste det vara något alldeles särskilt med.

Flabberghast Min make behöver visst lite mera sherry, Amanda. Han har tydligen inte fått i sig sherry på ett år.

Amanda Ja, frun. (går ut efter mera sherry)

39

Flummox För att nu äntligen komma till saken, så är det idag precis sjutton år sedan min hulda hustru dog....

Gingerilla Pappa, du går händelserna i förväg.

Flummox Gör jag det? Det var något nytt. Det hade jag inte väntat att få höra av dig, min egen dotter! Vilka händelser, om jag får fråga? Det är väl inget ont i att gå händelserna i förväg? Ska vi inte alla dö en gång, vasa? Då är det ju lika bra att begrava henne genast, eller hur? Hon ska ju ändå dö, den förbaskade gamla horan, eller hur, gott folk, satmaror och skökor och andra hallickar som sitter här och super!

Flabberghast (försöker envist hålla stilen) Vi dricker te!

Flummox Ja, drick du te, ditt gamla luder! (korsar sig) Må hon vila i frid. (Amanda kommer med en ny butelj sherry.) Nå, äntligen! Här kommer sherryn! Den som väntar på något gott väntar aldrig för långsamt! (ger Amanda en ordentlig kram och lång kyss på mun.

Victor kan inte dölja sin indignation.)

Victor Sir, jag har visserligen inga rättigheter, men jag kan göra karriär som rättshaverist!

Flummox Vad fan pratar du om, din lösryckta pingvinkyckling utan hängslen!

Victor Jag är en människa!

Flummox Det menar du inte! Dina fötter stinker, din plattfotade pingvin!

Gingerilla Far, börja nu inte slåss med tjänarna igen! Det hade vi nog av förra året!

Flummox Vem farao är det som talar egentligen? Var det inte jag som skulle hålla tal kanske?

Pinkerton Vi har väntat på ert solenna högtidstal med spänning hela tiden!

Julia Patrick, provocera honom inte. Då blir han bara odräglig.

Flabberghast Håll ditt tal, Flummox, om du ska hålla tal, och sätt dig ned sedan.

Flummox (försöker skärpa sig) Som jag just sade, så blev jag lyckligtvis gift med min saliga hustru innan hon somnade bort ifrån mig....

Flabberghast Vilken av dem, Flummox?

Flummox Vasa?

Flabberghast Vilken hustru talar du om?

Flummox Drottningen, naturligtvis! Hon som är död! När sjutton var det hon dog egentligen?

Gingerilla Far borde nog dricka lite mera te.

Pinkerton Till saken, ers högvördighet!

Flummox Vasa?

Pinkerton Kom nu till saken och avslöja dig själv. Du är inte alls någon lord, eller hur?

Flummox Ska du säga, din förbaskade snorvalp! Vem i alla drottningars namn har infört en bastard i sällskapet? Han ska lära sig veta hut, vilken hordrottning som än var hans mormor! (går fram till honom och försöker boxas mot honom. Tjänarna träder emellan.) (till Victor:) Ta av dig skorna, din fotsvettstinkande sumppadda!

Victor Gärna det! (tar demonstrativt av sig skorna och slänger dem demonstrativt ifrån sig. Han och Flummox blänger utmanande mot varandra och sedan mot hela sällskapet.) Försök sätta dem på mig igen, den som kan!

(Alla blir dödstysta. Victor går ut.)

Flabberghast (efter en paus) På tal om det här med att dricka te....

Gingerilla (reser sig) Så är det en sak som jag väldigt gärna skulle vilja veta!

Julia Vad då, syster?

Gingerilla Är den där mannen (pekar på Flummox) verkligen vår far eller inte?

Flabberghast Gingerilla! Inga scener! Man kan ju tro att du är berusad!

Gingerilla Jag är den enda nyktra människan i hela huset. Just därför vågar jag fråga om den där personen är vår far eller inte.

Flabberghast Gingerilla! Han är ju ändå din fader!

Gingerilla Bevisa det!

40

Flummox (sentimental) Min dotter, hur kan du tvivla?

Flabberghast Sitt ner, Flummox, var så god! Du har stått och orerat tillräckligt!

Flummox (sätter sig) Jag har inte alls onanerat. Mycket har jag gjort, men inte det.

Julia (blir full i skratt) Pinkerton Vad flinar du åt?

Julia Den där karlsloken!

Flummox (reser sig, indignerad) Hör nu här, bästa fröken! "Den där karlsloken" råkar faktiskt vara hennes egen fader, som enkom har kommit hit idag för första gången på ett helt år och bara för att se till sina båda älskade små döttrar för att hedra deras egen moder och hans egen lilla hustru på hennes egen begravningsdag!

Flabberghast Bröllopsdag!

Flummox Förlåt! Jag blandar alltid ihop mina fruar. Begravningsbröllop, menar jag.

Eller? (blir osäker) Flabberghast Amanda! Mera sherry åt min man!

Amanda Han har inte tömt sina båda första flaskor ännu.

Flummox (försäkrande) De går åt, min vän, de går åt.

James (sakligt konstaterande) Innan dagen är till ända har han supit oss alla under bordet. Vi känner allt hans nåd.

Pinkerton Hur var det nu egentligen, lord Flummox, med ert äkta fadersskap och er äkta lordtitel? Ni har gjort oss väldigt nyfikna.

Flummox (till Flabberghast) Skall jag våga tillstå sanningen?

Flabberghast Ingen tror dig ändå.

Flummox Nåväl, om sanningen ska fram, (tvekar, sätter flaskan till munnen, dricker ordentligt,) så är jag nog bra törstig idag, men det var inte det saken gällde. Nu vet jag!

Idag är det vår bröllopsdag, älskade hustrun min! Vet ni vad, att idag är det precis sjutton år sedan vi gifte oss! Allt har ni att tacka era ömma och kärleksfulla föräldrar för, kära Gingerilla och Julia! Om inte jag hade varit, så hade ni kanske varit faderlösa ännu idag.

Julia Äntligen börjar han säga något vettigt.

Gingerilla Fram med hela sanningen!

Flummox Er stackars moder var då en stackars ensamstående, ja, hm, vad skall man kalla det, frilanserande nattarbeterska, men hon hade tröttnat på sitt välsignade sällhetsliv och ville ha trygghet. Då fann jag henne alldeles ensam med två små alldeles förtjusande små flickor, och jag kunde inte motstå den yttersta frestelsen.

Flabberghast Sedan har er far alldeles ensam byggt upp hela vår förmögenhet och detta underbara fina förnäma hem åt er.

Gingerilla Var fick han pengarna ifrån?

Flabberghast Berätta, Flummox. Du kan lägga orden så väl.

Flummox Redan då hade jag en omfattande rörelse som lovade strålande perspektiv för framtiden. Vi hade förgreningar och underavdelningar både i Lissabon, Liverpool, Paris, New York, Antwerpen, ja, i princip alla världens ledande hamnar....

Julia (ironiskt) Jag visste aldrig, far, att du haft med sjöfart att göra.

Flummox Vad vore världen utan välkomnande famnar i varje hamn för stackars utsvultna sjömän?

Flabberghast Ja, och hans etablissemangskedja var den förnämsta i världen.

Pinkerton Jo, jo! Den var så förnäm att den gav honom lordtiteln.

Flummox Den fick jag av drottning Viktoria för visad välgörenhet mot hennes son.

Pinkerton Seglade han också omkring i alla hamnar?

Flummox Nej, lyckligtvis bara i London, men det gällde att se till att lotsa honom förbi alla skeppsbrottsmöjligheter.

Pinkerton Hur då?

Flummox Genom att avlägsna grunden efter att han kört på dem.

Pinkerton Hur då?

41

Flummox Ja men för Guds skull, gossar och flickor, lite allmänbildning om jag får be!

Har ni då aldrig hört talas om Jack Uppskäraren?

Pinkerton Så det var så du fick din lordtitel?

Flummox Ja, och den är garanterat äkta!

Pinkerton Jag ber att få gratulera. (till Julia) Och den sprätten skulle ha någonting emot att en musiker tog sig friheter med hans oäkta dotter!

Gingerilla En fråga till, far, om man får kalla karlsloken så. Vem var då min och Julias riktiga fäder?

Flummox Det får ni fråga er mor om. Det var hennes bekymmer, inte mitt.

Flabberghast Jag är rädd, mina barn, att ni i brist på andra tillgängliga kandidater får hålla er till lord Flummox som faderskap.

Pinkerton Han är säkert bättre än de alla de andra illegala.

Flabberghast Han var åtminstone den enda som ville behålla mig.

Gingerilla Och varför ville han behålla dig?

Flabberghast Min dotter, nu går du verkligen ett steg för långt! Har du ingenting lärt dig av hela denna utsökta lektion i eufemism som din fader just har presterat? Inser du inte att det finns gränser?

Flummox Såja, älskade pullan lilla, inte bli hård mot din enda lagliga dotter....

Julia (reser sig) Och jag då?

Flummox Du, min vän, som jag nyss sade, så.... (tvekar, höjer flaskan till munnen, och dråsar medvetslös omkull, dragandes mycket med sig i fallet.)

Flabberghast Som jag nyss sade, så finns det gränser.

James, du som verkligen är en pålitlig man, vill du se till att Lord Flummox Flabberghast lyckligt placeras i en lämplig vagn som kan leverera honom till stationen, så att han kommer på rätt tåg tillbaka till London?

James Ja, frun. Lita på mig. Är bröllopsdagen över?

Flabberghast Den är över för hans del. Men han återkommer nästa år. Då får vi kanske lära känna honom lite bättre. Men han är mera välkommen hit till oss för varje år, ty han är i sanning den perfektaste gentleman och skall alltid bli mottagen och ärad som en prins i sitt eget hus som det föregångsexempel han är för den högsta tänkbara graden av människovärde.

Gingerilla Bra talat, mamma!

Amanda Får vi börja städa nu?

Flabberghast Ja, Amanda. Och Victor!

Victor (förskräckt) Ja, frun?

Flabberghast Ta på sig skorna!

Victor Ja, frun. (samlar ihop sina skor och går med dem i handen ut i köket. James, Pinkerton och Gingerilla samlar ihop lord Flummox. Julia hjälper sin moder upp från bordet.)

Flabberghast Det är det jag alltid har sagt, att ingenting är så välgörande för odlandet av en harmonisk familjeidyll som en riktigt god kopp te! (dricker det sista ur sin kopp och ställer den ifrån sig på bordet, fullständigt oberörd och intakt i sin fulländade stil som grand old lady och sällskapsdam av den högsta societeten.)

Slut.

(7.7.1990)

42

Det stora myteriet sjörövarfars i en enda scen av Christian Lanciai.

Personerna : Kaptenen, en proper gentleman i hans majestäts kungliga tjänst Styrmannen, en lika korrekt och förträfflig sjöman Utkiken, som fullgör sin plikt så gott han kan Doktorn, en gammal benkarvare som lider av svår bronkit Båtsmannen, en primitiv och brutal sjöman Kapten Bullshit, de sju havens skräck Kvinnan John Silver Papegojan Den skeppsbrutne, ett levande mer än halvnaket benrangel matroser och pirater av alla tänkbara slag samt liket av Profossen.

Handlingen tilldrar sig ombord på ett okänt fartyg som omkring år 1700 försvann i okända öden någonstans på den Stilla Oceanen.

Copyright © Christian Lanciai 1990

Det stora myteriet Scenen föreställer däcket på ett skepp mot aktern omkring år 1700. Skeppet omges av öppet hav överallt. Vackert väder. Kapten och styrman står högst upp längst bak vid rodret, mycket strama och korrekta.

Kaptenen Kursen, styrman!

Styrman 210 grader rak västlig kurs, Sir! Kaptenen Det är bra. Håll henne så. (sätter kikaren för ögonen och söker intensivt efter något vid horisonten.) Vi har åtminstone inte motvind. (när han ej finner vad han söker följer han horisontlinjen med kikaren alltmer åt sidorna. Till slut fastnar han med kikaren på styrman.)

Styrman (blir ängslig när kaptenen inte vänder bort kikaren.) Vad ser ni så på mig för, Sir? Kaptenen Jaså, är det du. (tar ner kikaren) Jag trodde att nånting hade hänt med vädret. (ropar uppåt) Ohoj, utkik! Ser du något land?

Utkiken (ovanför scenen) Ohoj, Sir! Inget land i sikte!

Kaptenen (i normal ton) För tusan bövlar, här har vi seglat i tre veckor på världens örikaste hav, och vi har inte sett en enda av dem!

Styrman Vi kan inte ha seglat för långt, Sir. Kaptenen Nej, det hoppas jag verkligen! Annars hade det gått för långt!

Doktorn (nerifrån kabyssen) Host! Host! (rosslar och harklar sig, spottar ljudligt) Styrman Det har det redan gjort, Sir, enligt mångas mening.

43

Kaptenen Vilkas mening?

Styrman Farligt många av besättningens, Sir. Kaptenen De får ha tålamod.

Styrman Vi måste få förnyat vatten snart, Sir. Kapten Tror du inte jag vet det? Tror du inte jag vet att skörbjuggen redan har brutit ut? Tror du inte jag vet hur väl vi behöver vatten, när vi seglar mitt på världens största ocean och inte kan se annat omkring oss än bara vatten? Tror du inte jag vet att vi har vatten till förbannelse här men ändå behöver vatten?

Doktorn (nerifrån) Host! Host! Gurgel! Gurgel! (rosslar och harklar sig) Styrman Om det ändå inte blivit profossen som insjuknat först.

Kaptenen Vad menar styrman?

Styrman Om han dör ökar myterifaran.

Kaptenen Nämn inte det ordet! Varför skulle hans död kunna leda till myteri?

Styrman Han är den enda ombord som besättningen är rädda för.

Kaptenen Tro mig, styrman, det blir aldrig något myteri så länge vi har vår käre doktor ombord.

Styrman Vi behöver även förnya vårt spritförråd apropå det.

Doktorn (som förut) Host! Host! Grrrr! (rosslar och harklar sig) Kaptenen Doktorn har nog hamstrat tillräckligt.

Styrman Det mesta förbrukar han själv.

Kaptenen Tror styrman det? Nej, styrman, doktorn har ölsinne, han, och han vet precis när och hur mycket som han skall ge vem för att få honom foglig. När det gäller spriten är han ett ekonomiskt geni.

Doktorn (som förut) Host! Host! Hack! Hack! (rosslar och harklar och spottar ljudligt.)

Styrman Han tycks inte må så vidare bra idag.

Kaptenen Han mår som vanligt. (sätter åter kikaren för ögonen) Doktorn (kommer uppstapplande för trappan) Host! Host! Harkel! Harkel! (rosslar) Kaptenen Hur mår profossen idag, doktorn?

Doktorn Host! Host! Tvi! (spottar) Den idioten sjunger på sista versen! Han har druckit för mycket sprit!

Kaptenen Säger doktorn det! Då är det kanske inte skörbjugg han lider av?

Doktorn Host! Host! Grrrr! (harklar sig) Den idioten har skrumplever! Herrarna skall få se sedan när vi skär upp honom! Han kommer bara att ha russinet kvar av hela levern!

Styrman Hur mår doktorn själv?

Doktorn Host! Host! (harklar sig) Min hälsa är det inget fel på. Men hela besättningen är sjuk.

Kapten Är hela besättningen sjuk?

Doktorn Ja, och det är inte skörbjugg.

Kapten Vad är det då?

Doktorn Host! Host! Hack! Hack! Grrrr! (harklar sig) Tvi! (spottar) Det är mjältsjuka. (går ner igen och rosslar.)

Kapten Doktorns diagnoser slår aldrig fel.

Styrman Men vad kan man göra åt mjältsjuka?

Kapten Ingen aning. Om inte spriten hjälper så hjälper väl ingenting.

Styrman Ja, spriten är väl det enda.

Kapten Tur att doktorn finns. (sätter kikaren för ögat. Ropar:) Ohoj, utkik! Land i sikte?

Utkiken (från ovan) Ohoj, kapten! Inget land i sikte!

Kapten Fördömt också! Och den karlen är ändå nykter!

Båtsmannen (kommer upp, en ruskig karl med lapp för ena ögat) Kapten, vi är inte nöjda!

Kapten Än sen då?

Båtsmannen Jag sa, att vi är inte nöjda!

Kapten Ja, jag hörde det, båtsman. Tror du vi är nöjda då?

Båtsman Det är vi som inte är nöjda!

44

Kapten Båtsman, jag kan försäkra er, att vi delar fullständigt ert totala missnöje.

Båtsman Lägg om kursen då!

Kapten Om vi gör det blir ingen någonsin nöjd.

Båtsman Jo, då blir vi alla nöjda!

Kapten Men inte vi, och sedan får ni dubbel anledning till missnöje. Att lägga om kursen nu är det sämsta vi kan göra.

Båtsman Om ni inte gör det växer vårt missnöje!

Kapten Vårt också!

Båtsman Hör nu här!

Kapten Hör nu här själv, båtsman! Om profossen hade varit vid sina sinnens fulla bruk nu så hade båtsman dinglat i rånocken!

Båtsman Profossen är död!

Kapten Hur sa?

Båtsman Profossen är död! (två sura besättningsmän kommer uppbärande med ett lik.)

Doktorn (i bakgrunden) Host! Host! Grrr! (rosslar och spottar) Kapten Hur dog han?

Båtsman Han bara dog.

Kapten Jaså! Hur då?

Båtsman Han dog, säger jag!

Kapten Ja, jag hörde det, men det är inget svar på min fråga! ena likbäraren Här kommer doktorn.

Doktorn (kommer hostandes och rosslandes upp för trappan) Hör nu här! Vad är det ni bråkar om? Host! Host! Grrr! (harklar sig) Tvi! (spottar) Kapten Profossen är död.

Doktorn Ja, ja, host! Host! Han är väl död då! Grrr! (harklar sig och spottar) Kapten Hur dog han?

Doktorn Han söp ihjäl sig, den fan! Elva flaskor tömdes i honom inalles och alldeles förgäves, för han dog ändå! Grrrr! (harklar sig) Tvi! (spottar) Kapten Vi kan inte ha lik i lasten. Släng honom över bord.

Båtsman (till de två surpupporna) Släng honom över bord.

Doktorn (blir upprörd, men det stockar sig i halsen på honom) Ni ska fan inte, host, host! (får ett värre anfall, rosslar, hostar, kiknar, rosslar, medan karlarna slänger liket över bord. Slutligen harklar doktorn sig och spottar.) Grrrr! Tvi! Gossar! Ni slänger inte det liket över bord! Jag måste ha hans skrumplever!

Båtsman Vi har redan slängt honom.

Styrman Det var kaptenens order.

Båtsman Just det. Det var kaptenens order. (de två surpupporna går ner igen.)

Doktorn Vad fan hade kaptenen för rätt att slänga min patient över bord innan jag hade skurit upp honom? Host! Host! Hack! Hack!

Kapten Doktorn, gå ner nu. Det kan uppstå nya patienter.

Styrman Just det. Doktorn sa ju själv att hela besättningen var sjuk.

Doktorn Host! Host! Just det! Hela besättningen är sjuk, och i vad då? I mjältsjuka!

Host! Host! Då slänger man inte avlidna över bord utan att åtminstone läsa en bön över dem!

Båtsman Det var ju bara profossen.

Doktorn Han var i alla fall en mänska även om han var det lägsta kräket ombord!

Host! Host! Han hade förtjänat en bön!

Kapten Var inte dum nu, doktorn.

Doktorn Han var min patient! flera röster från under däck Han hade förtjänat en bön!

Doktorn Host! Host! Hack! Hack! För sjutton gubbar! Han hade aldrig haft någonting emot att jag hade skurit upp honom! Han förtjänade en hederlig obduktion!

Kapten På dessa breddgrader, doktorn?

45

Doktorn Sen hade vi kunnat slänga in inälvorna efter honom, om vi bara hade fått syna dom ordentligt först! Tvi! (spottar) Styrman (till kapten) Doktorns morbida intresse för hur mänskor ser ut inuti är farligt att stöta sig med, kapten.

Kapten (tillbaka) Tydligen. en kör från under däck Han hade förtjänat en bön!

Båtsman Jag tror, kapten, att besättningen är missnöjd.

Kapten Med att profossen är borta?

Båtsman Med att en osalig man fick gå hädan utan en bön.

Kören (tilltar i styrka) Han hade förtjänat en bön! Han hade förtjänat en bön! Han hade förtjänat en bön! Han hade förtjänat en bön!

Kapten (till styrman) Detta verkar alltmer olustigt.

Kören (fortissimo) Han hade förtjänat en bön! (kommer upprusandes, alla på en gång, beväpnade med sablar och muskedunder, knivar, klubbor och handspakar.) Ta skeppet! Ta skeppet!

Kapten (befallande) Stopp! (alla gör halt) Ni vet inte vad ni gör!

Båtsman Lägg om kursen!

Kapten Detta är myteri! en matros Det är kaptens eget fel!

Kapten Nonsens! Jag vet vart vi ska, och vi är snart framme! Sedan får ni vatten och vackra infödingsflickor i överflöd! en annan matros Vart ska vi då?

Kapten Det kan jag inte tala om för er ännu, men vår karta är absolut äkta!

Båtsman (till besättningen) Han seglar efter en hemmagjord karta. en matros Han seglar efter öar som inte finns på sjökortet! många Ner med honom! (rycker fram) Kapten (befallande) Ett ögonblick! Vi är ute på hemligt uppdrag. Därför kan jag inte avslöja några detaljer för er. en matros Hör inte på honom! Han för er bakom ljuset!

Båtsman Om ni inte genast ändrar kurs, kapten, så tar vi skeppet.

Kapten Och vart vill ni segla i stället?

Båtsman Vart som helst var det finns land.

Kapten Och vet ni var det finns land? en matros Det finns i alla fall inte i den riktning som vi nu har seglat i en hel månad.

Kapten Det gör det visst det!

Båtsman Bevisa det!

Kapten (ropar uppåt) Ohoj, utkik! Syns det något land i sikte?

Utkiken (som förut) Ohoj, kapten! Inget land i sikte!

Doktorn (stiger fram, försöker rädda situationen) Host! Host! Ähm! Grrr! (harklar sig) Det är det jag alltid har sagt, att det enda som hjälper i sådana här situationer är en ordentlig sup. Host! Host! Tvi! (spottar) Vad sägs, alla mina muntra gossar?

Kapten (hämtar nytt mod) Doktorn bjuder laget runt! en matros Doktorn bjuder laget runt! en matros efter en annan Doktorn bjuder laget runt!

Doktorn bjuder laget runt!

Doktorn bjuder laget runt! (entusiasmen dör bort. Den mördande laddningen består fortfarande.)

Båtsman (hotfullt) Vi är inte nöjda!

Kapten Ja, men vad kan ni mer begära?

Doktorn Host! Host! Han hade åtminstone förtjänat en bön!

Besättningen (tar upp ropet) Han hade förtjänat en bön! Han hade förtjänat en bön! (inget kan hejda dem. Kaptenen tas till fånga och binds. Även styrmannen vräks från rodret, läggs ner och binds.)

46

Båtsman (med sabel i hand, tar kaptenens mössa) Nu är jag kapten! Lägg om kursen!

Besättningen (tar jublande upp ropet) Lägg om kursen! Lägg om kursen! en ny styrman (en lång gänglig matros med glimten i ögat) Åt vilket väderstreck, kapten?

Båtsman Rakt åt öster!

Styrman Då måste vi kryssa.

Båtsman Styr vart fan du vill! Nu ska jag ha rom! (går ner med sabeln i högsta hugg) en matros (som har kaptenen fången) Kaptenen bjuder laget runt! en annan Men vad ska vi göra med kaptenen och styrman?

Båtsman (kommer upp med en tom flaska) Släng dem över bord! Och utan någon bön! en tredje Ska vi inte låta dem gå plankan?

Båtsman Sadist! Låt doktorn skära upp dem levande i stället. den andre (till doktorn) Vill doktorn det?

Doktorn Host! Det är bättre om de är färdigt döda först. Host! Host!

Båtsman Skär opp dom, kasta inälvorna åt doktorn, och låt hajarna få resten, så blir det kalas på alla fronter!

Utkiken (från ovan) Skepp ohoj!

Kaptenen Min hustru och mina barn då?

Båtsman Det var sant. Vi kan ju inte slänga fodralen över bord och sedan skicka inälvorna hem i fiskpaket? Släng dom över bord som dom är!

Utkiken (från ovan) Skepp ohoj!

Doktorn Host! Host! Tvi! (spottar) Det här går inte, båtsman. Vet ni vad ni är i stånd till? Ni är i stånd till, host! Host! (får ett förfärligt anfall) Grrr! (harklar sig ordentligt) Just det ja! Det är ni i stånd till!

Båtsman (dumt) Vad då?

Doktorn Ni är i stånd till att slösa bort två ovärderliga lik!

Båtsman Än sen då?

Doktorn Host! Host! Tänk på vetenskapen!

Båtsman Ni ville ju inte skära upp dem levande!

Doktorn Nej, host! Host! Men jag vill skära upp dem döda!

Båtsman Dyk efter dem i så fall när vi slängt dem över bord.

Doktorn I mitt tillstånd?

Utkiken (från ovan) Skepp ohoj!

Båtsman (med en irriterad blick uppåt) Vad gastar den där fåntratten om? Där ute får ni dem gratis uppskurna av hajarna! Havet kommer att vimla av inälvor bara för att behaga er!

Doktorn Host! Jag föredrar att behålla inälvorna ombord. en matros (villrådig) Vad ska vi göra, kapten båtsman?

Båtsman Släng dem över bord! en matros Ni hörde vad kapten båtsman sa! Inget tjafs nu! Släng dem över bord! en annan Skulle vi inte skära upp dem först? en tredje Vi har redan slängt en för mycket utan böner över bord. en fjärde Om profossen går igen, vad ska inte dessa båda göra? den förste Släng dem över bord!

Kapten (bunden) Ni begår ert livs misstag! Det är bara jag som vet var vi är!

Styrman (bunden) Sansa er, sjömän! Om ni gör er av med oss är ni alla förlorade!

Båtsman (arg) Håll käften, din förbannade tillnyktrade fyllkaja! Täpp till truten på honom! Så där! (stoppar en trasa i munnen på styrman) Kapten Båtsman, ni är otillräknelig!

Båtsman Det skiter väl jag i! Täpp till truten på den fyllkajan också! Så där! (stoppar en trasa i munnen på honom också) Munkavla dom också för säkerhets skull, innan de spottar ut sina trasor! (Matroserna binder om kaptens och styrmans munnar med munkavlar.)

Såja! Nu kan ni slänga dem över bord!

Doktorn Host! Host! Hack! Hack! (försöker förgäves protestera men får bara anfall) 47

Båtsman Släng hundarna över bord, innan jag kräks på dom! matroser (lyder villigt och slänger kapten och styrman över bord) Doktorn (får äntligen fram ett ord över läpparna) Och inälvorna då?

Båtsman Fan ta era inälvor! Nu vill jag ha rom! (slänger sin tomflaska över bord.)

Doktorn Och jag vill ha mina inälvor! Host! Host!

Utkiken (från ovan) Skepp ohoj!

Båtsman (hotar med sabeln) Ett ord till om era förbaskade inälvor, doktor, och jag sprättar upp er!

Doktorn (lugnt) Ni lät dem gå över bord utan en bön. besättningen (mumlar) Han lät dem gå över bord utan en bön!

Båtsman (sticker sabeln i sidan) Var fan är min rom? (vill gå ner i kabyssen) besättningen (omringar honom) Han lät dem gå över bord utan en bön! Han lät dem gå över bord utan en bön!

Utkiken (från ovan) Skepp ohoj!

Båtsman Gör något vettigt i stället för att glo på mig! Gå upp och tysta ner den där lavskrikan!

Utkiken (från ovan) Skepp ohoj! Skepp midskepps! De hissar flagg! Det är.... det är.... det är sjörövarflaggan!

Kapten Bullshit (utanför scenen, med ett fasansfullt vrål) Ä-ä-ä-ä-ä-ä-äntring! (hela skeppet överfalles av hårresande pirater, halvnakna, med banditdukar över hjässan, med lappar för förlorade ögon, tatuerade, med klor av järn i stället för förlorade händer, m.m. med sablar och sjörövarpistoler i högsta hugg och knivar i munnen m.m.)

Båtsman (vrålar) Vi är äntrade! Försvara er! (får en klinga genom magen. Dör. Totalt slagsmål uppstår. Endast doktorn lyckas hålla sig undan, hostande och harklande och stönande.

Han ses ostört ta sig en ordentlig sup vid sidan av slagsmålet från en plunta han haft innanför skjortan.)

(Handgemänget slutar med att myteristbesättningen kapitulerar till sista man. Ett tjogtal ligger omkring på skeppet blödande och stupade och döda i de mest varierande ställningar.)

Kapten Bullshit All right, era uppstoppade korkhjärnor, nu är det kapten Bullshit som för befälet på den här malätna gamla skorven, och fan ta er om någon av er inte samarbetar! Ni får bara en chans! Vem av er samarbetar med mig? (en majoritet av den "konventionella" besättningen räcker tveksamt upp handen.) Det är bra! En klar majoritet!

Alla ni som räcker upp handen, till höger, så att jag får mönstra er! (de "frivilliga" lyder.

Kapten Bullshit går och mönstrar dem.) Hm! En salig samling landkrabbor! Jag slår vad om att inte en enda av er någonsin har druckit saltvatten! Det är bra! Jag är nöjd!

Mönstringen är över! (går över till sina egna män) Kasta dem över bord varenda en! (de mönstrade "volontärerna" blir angripna på nytt av piraterna och kastade över bord, en efter en, eller dödade, om de försöker försvara sig och göra motstånd. Totalt slagsmål igen tills alla "landkrabborna" är borta eller döda.)

Släng likena över bord! Släng de sårade över bord också! (ordern verkställs.)

Såja! Detta var en nödvändig sanering! Den kallas för kapten Bullshits högtidliga presentationsceremoni! Alla fega kräk är borta, och endast modiga män är kvar! Det kallas också för kapten Bullshits ofelbara besättningsförbättrings- och -förnyelsemetodik! Metoden är ofelbar! (doktorn hostar) Vem vågar göra mig äran stridig i högljuddhet? en pirat (visar på doktorn) Bara ett gammalt fyllo.

Bullshit Kapten Eugen Cork himself om jag inte tar fel? Vad fan gör ett sånt gammalt kadaver ombord på mitt fartyg?

Doktorn Host! Host! Vem fan har släppt ombord den där ylande fågelskrämman?

Det här är ingen ocean för maskeradligor och utbroderade skränfockar!

Bullshit Håll käften, din gamla knöl, och snyt snoren ur öronen förrän du pratar!

Doktorn Den där maskeradkostymen tror visst att han bölar i kapp med bolande tjurar! Vem fan har släppt en sådan åsna över bord?

48

Bullshit Hör nu, din pensionerade lakej, tror du kanske att jag är en vanlig sill?

Doktorn Du jamar som en brunstig katta som inte längre vet vad hon är av för kön!

Bullshit Och du har kört biljardkön i vrångstrupen, din kastrerade vrålapa!

Doktorn Vem fan har lärt dig ett sådant språk, din svulstiga tordyvel?

Bullshit Det lärde jag mig i skolan!

Doktorn Vilken skola då?

Bullshit Sankta Matildas nunneklosterskola för avsigkomna barn!

Doktorn Där gick jag också!

Bullshit Pelle!

Doktorn Putte!

Bullshit Det är ju du!

Doktorn Säg inte att det är jag!

Bullshit Jo, det är just du och inte jag!

Doktorn Men jag då? Och vem är det om inte du!

Bullshit Säg inte bara att det är jag!

Doktorn Jo, just jag är det och ingen annan! en pirat Fan må begripa sig på dessa gamla lärda professorers överintelligenta konversationer!

Bullshit För böveln, det är ju du!

Doktorn Ja, vem fan är det annars!

Bullshit Ro hit med flaskan! Du är ju full!

Doktorn Ska du säga, ditt gamla nykterhetsvrak!

Bullshit Tala inte om vrak i sällskap av en kapten!

Doktorn Kapten! Du! Du som aldrig lärde dig ro baklänges!

Bullshit Ska du säga, som aldrig lärde dig hopa framlänges!

Doktorn Jag kunde hopa baklänges! Det är bättre än att ro framlänges!

Bullshit Men jag blev kapten!

Doktorn En skräckpirat blev du, för att du aldrig kunde ro framlänges utan att tappa årorna!

Bullshit Jag kunde åtminstone staka!

Doktorn Men jag kunde vriggla!

Bullshit Ändå blev du aldrig kapten!

Doktorn Nej, men i stället blev jag oceanernas främsta likobducent! Och nu vill jag bara påtala det chockerande faktum, att du här har gått och sopat rent däcket från lik alldeles i onödan i ett alldeles otroligt slöseri på resurser!

Bullshit Slöseri! Det är ju ekonomi!

Doktorn Kallar du det ekonomiskt att slänga en massa folk över bord utan att ens ta vara på deras guldtänder?

Bullshit Vi slapp en massa dödkött och har sparat på disken!

Doktorn Du har rätt. Nu finns det mera rom per man att dricka. Det bör vi vara tacksamma för.

Bullshit För en gångs skull sade du något vettigt, gamle klasskamrat! Bara därför får du behålla livet.

Doktorn Du ska vara tacksam för att jag inte sade något värre.

Bullshit Bara du inte säger sanningen är jag nöjd.

Doktorn Vad för sanning vill du inte höra?

Bullshit Lämna mina inälvor i fred.

Doktorn Bra. Då ska jag inte tala om att du stinker av magkräfta.

Bullshit (ursinnig) Släng genast den förknypplade slamkrabban över bord!

Doktorn Jag talade om kräfta, inte krabba.

Bullshit Och jag talar om fyllehundar som skiter på sig!

Doktorn Har du trampat i en hundlort? en pirat (oförstående) Nyss var det tal om katter och apor.

49

Bullshit Skall jag snylta till fejset på dig, ditt snusande kadaver?

Doktorn (får plötsligt ett svårt anfall) Host! Host! Ö-ö-öööhhh! Hack! Hack! Host! Host!

Gurgel! Gurgel! Ä-ä-ä-ä-ääähhh! Tvi! Tvi! Pust! Pust! (med mera oartikulerade och artikulerade ljud och oljud.)

Bullshit Vad är det med honom? en pirat Han tog sig kanske en pris för mycket?

Bullshit Av vad då? piraten Snus, förstås!

Bullshit Din dammiga strutsvippa, det sade jag ju bara som metafor!

Doktorn (fortsätter) Host! Host! Hack! Öh! Uh! Äh! Hack! Hack! Host! Host! piraten Han är kanske allergisk mot damm.

Bullshit Gå och släng dig i väggen, va! piraten Här finns inga väggar.

Bullshit Nu är jag trött på det där debila rosslet! Karlen är ju färdig för La Traviata efter slutscenen! Värre lungtuberkler har jag aldrig hört rassla ens bakom gallrena i Sing-Sing! Släng mumievraket över bord! piraten Men mannen är ju sjuk!

Bullshit Det här är inget sjukhus! Vi är inte här för att dalta med långvårdspatienter!

Släng skräpet över bord! piraten Men han var dock en gång en människa.

Bullshit Det var alltför länge sen! Det var under stenåldern! Det är bara slutresultatet som räknas, och slutresultatet här är bara skräp.

Doktorn Grrrrr! (harklar sig ordentligt) Min bäste herr kålsuparkollega och förtappade skolkamrat, sakta i backarna när ni sitter i glashus! Hur är det egentligen med den höge herrns eget livsverk? Är han inte känd för att kapa andras fartyg bara för att han inte kan sköta sina egna? Vilar icke hela hans världsberömmelse enbart på det faktum att han kapar skepp endast för att förbruka dem och segla sönder dem varför han hela tiden måste kapa nya för att överta dem och segla sönder dem i sin tur?

Bullshit Hör nu här, doktor Liktjuv som är mest berömd för att obducera folk efter att ha stulit dem direkt från operationsbordet innan dom hunnit avlida färdigt först, jag heter inte kapten Bullshit för ingenting! Jag ville bara varna herr Skelettsamlaren!

Doktorn Tror du jag är rädd för en kopannkaka?

Bullshit Jag är kapten Bullshit!

Doktorn Bullshit är knappast bättre än koskit.

Bullshit Hör nu här, hur var det egentligen med den där rommen?

Doktorn Vad har rom med koskit att göra?

Bullshit Du håller dig inte till saken!

Doktorn Gör du det då?

Bullshit Vad har det med saken att göra?

Doktorn Det är det jag menar.

Bullshit Vad menar du? (plötsligt hörs det ett gällt kvinnoskri från under däck.)

Vem fan har släppt alla skeppsråttor lösa? en pirat (kommer upp) Herr kapten, jag ber att få rapportera, att vi har funnit en fripassagerare ombord.

Bullshit Nej, det här går för långt! Vi kan inte ha fruntimmer ombord här! Släng henne över bord! piraten Det blir svårt, kapten. (en drös med pirater kommer upp i vilkas mitt man ser Kvinnan.) pirat 1 Jag såg henne först! pirat 2 Nej, jag såg henne först! pirat 3 Fel, för det var jag som såg henne först! pirat 4 Helvete heller! Det var jag som såg henne först!

50

Kvinnan (smäller till en karl) Tafsa inte där! Fy! Bullshit Håll käften allihop! (alla blir dödstysta) Det var jag som såg henne först. (efter ett ögonblick börjar samtliga pirater protestera) piraterna (spridda röster) Men kapten, det här går inte! Han stod ju på däck hela tiden!

Hur kunde han se henne bland romflaskorna där nere? Han måste se i syne! (alla pratar i munnen på varandra) Bullshit Håll käften allihop! (dödstystnad) Om jag säger att jag såg henne först så såg jag henne först! (protesterna bryter ut igen.) piraterna (om varandra) Gubben har dille. Han bara försöker. Han ser i syne. Han försöker en kupp! Han försöker bara vara rolig. (alla pratar i munnen på varandra igen.)

Bullshit Håll käften allihop! (dödstystnad) Är det någon som vågar sticka upp kanske? (tystnad) Är det någon som vågar utmana kapten Bullshit, den värsta skitstöveln på de sju haven? (tystnad) Jag hör inget. Är det ingen som sticker upp? Ja, jag tänkte väl det! Ingen fan är värre än kapten Bullshit! piraterna (börjar igen) Men kapten, det är inte juste! Så gör man inte! Det är orättvist!

Hon är den enda ombord! Vi såg henne först!

Bullshit Håll käften, era tjattrande pygmébastarder, eller jag låter er alla kölhalas på stubben! (dödstystnad) en röst utanför relingen Vad är det för ett fasligt hallå där uppe? en pirat Nu ryker det femton gastar ur död mans kista! andra Ett spöke! Hu! Vi går hem! Stick och göm dig! Nu knallar det på torra land! (alla pratar skrämda i munnen på varandra) Bullshit (ryter till) Har jag inte bett er hålla käften kanske, era vanskapta dårhushjon och fotsvettsdrypande toffelidioter! rösten Ohoj där! Hissa upp mig, va!

Bullshit (efter en paus) Vad väntar ni på! Hissa upp den skeppsbrutne! (alla skrider till verket. Ombord kommer – Long John Silver, med träben och papegoja på axeln och allt.) piraterna Det var som...! Long John Silver! Kommer han nu!

Silver Stå inte där och snacka skit, utan langa hit en flaska med rom! papegojan Pengar och guld! Pengar och guld!

Silver Håll snattran, din kakadua!

Doktorn Host! Host! Tillåt mig att upplysa er om, Sir, att den där fågeln på er axel inte är någon kakadua utan faktiskt en tvättäkta papegoja!

Silver Tror du inte jag vet det, ditt antikviterade fyllesvin! papegojan Pengar och guld! Pengar och guld! Pengar och guld!

Silver Håll snattran, din pladdrande spillkråka!

Doktorn Host! Host! Grrr! (harklar sig) Tillåt mig att påpeka, Sir, att den där hackspetten på er axel inte är någon spillkråka utan faktiskt, som jag redan tidigare försökte upplysa er om, en sannskyldig papegoja!

Silver Tror du inte jag vet det, din senildementa kvacksalvare! papegojan Pengar och guld! Pengar och guld! Pengar och guld! Pengar och guld!

Silver Håll käften, din hopplösa pratmakarverkstad till tofsvipa!

Doktorn (med påtagligt intresse för Silvers träben) Host! Host! Tillåt mig att påpeka, Sir, att den där strutsen på er axel faktiskt inte är någon tofsvipa och ej heller någon struts utan faktiskt en pratande papegoja! papegojan Pengar och guld! Pengar och guld! Pengar och guld! Pengar och guld!

Pengar och guld!

Silver Uppmuntra henne inte! Då blir hon bara odräglig! papegojan Pengar och guld! Pengar och guld! Pengar och guld! Pengar och guld!

Silver Håll snattran, din tordyvel!

51

Doktorn Tillåt mig att påpeka, Sir,....

Bullshit Han är ingen djävla Sir! Han är en vanlig flodråtta som har kommit hit för att råna mitt fartyg! Släng honom över bord! papegojan Pengar och guld! Pengar och guld! Pengar och guld! Pengar och guld!

Silver Se! Nu har ni gjort henne hysterisk!

Doktorn (fortsätter att ingående syna hans träben) Host! Host! Tillåt mig att påpeka, Sir.... papegojan Pengar och guld! Pengar och guld! Pengar och guld! Pengar och guld!

Kvinnan (framträder) Det var mig en lustig sladdrare! Snacka om bevingade ord!

Silver (chockerad) Hu! En kvinna! Då har jag verkligen kommit fel!

Doktorn Host! Host! (får inte fram vad han vill ha sagt) papegojan (avbryter) Pengar och guld! Pengar och guld! Pengar och guld! Pengar och guld!

Silver Jag har fått nog! Vi har bestämt kommit på fel båt! Ursäkta! (smiter och hoppar över bord samma väg han kom med papegoja och allt) papegojan (utanför relingen) Pengar och guld! Pengar och guld!

Bullshit Såja! Nu slapp vi dom! Hur var det nu med rommen? en röst bortom motsatt reling Ohoj!

Bullshit Vem fan är det nu som tror att han ska få komma på kafferep! rösten Ohoj! en pirat Det är en skeppsbruten.

Bullshit Plötsligt kryllar hela Söderhavet av skeppsbrutna! Har då alla skepp sjunkit här var det aldrig stormar?

Doktorn Host! Host! Med tanke på den spruckna rösten kan det verkligen vara en skeppsbruten den här gången.

Bullshit Hissa upp honom! (ett halvnaket gubbvrak hissas ombord med långt hår och slitet ansikte och få tänder.) den skeppsbrutne Ni har räddat mig!

Bullshit Vem har vi räddat? den skeppsbrutne Mig! Bullshit Ja, det ser vi nog, men vem är mig? den skeppsbrutne Vem är jag, heter det. Det vet du väl bäst själv vem du är.

Bullshit Jag menar, vem är du? den skeppsbrutne Hur skulle jag kunna veta vem du är? Jag har ju aldrig sett dig förut!

Bullshit Hör nu här, förbannade golvmopp, eller ska vi göra en kvastfening av dig? den skeppsbrutne Mopp eller kvast var frågan. Då föredrar jag att höra nu här.

Bullshit Killen har fått för lite rom. den skeppsbrutne Det är sant! Jag har inte fått någonting att dricka på fjorton dagar!

Bullshit Ge honom en flaska så att han får något vett i skallen!

Doktorn Host! Host! Tillåt mig, Sir! (överräcker högtidligt en flaska med rom till den skeppsbrutne. Denne dricker begärligt direkt upp hela flaskan utan att spilla en droppe.)

Bullshit Om inte det där benranglet nu har fått solsting så har han ingen mage kvar i kroppen. den skeppsbrutne Det är det jag alltid har sagt.

Doktorn Host! Host! Med förlov sagt, Sir, vad är det ni alltid har sagt? den skeppsbrutne Jo, det är det jag alltid har sagt.

Doktorn Att det är vad ni alltid har sagt?

Bullshit Hör nu här, din gamla mögliga mjölsäck till doktorskrälle, fattar du inte att den där sillen menar att det som han alltid har sagt är vad han alltid har sagt?

Doktorn Vad har han sagt då? den skeppsbrutne Det är det jag alltid har sagt.

Doktorn Host! Han är värre än den där papegojutspökade skränfocken som hade fått världens sämsta klåpare till att byta ut hans riktiga ben mot ett träben! Maken till amputeringsslarv har jag då aldrig sett! Host! Host!

52

Bullshit Vad fan har ditt träben att göra med den här idiotens tunghäfta?

Doktorn Jag har inget träben!

Bullshit Vad snackar du då om träben för?

Doktorn (till den skeppsbrutne, langar fram en ny flaska) Här, min vän, en för det andra benet också, medan du har några. Vi amputerar dem sen. den skeppsbrutne (dricker begärligt upp hela flaskan utan att spilla en droppe. Alla betraktar hans bedrift med stigande förundran. Tystnad. Efter en stund, torkar sig om munnen:) Det är det jag alltid har sagt. (segnar ner död.)

Bullshit Vad fan var det han ville ha sagt?

Doktorn Host! Host! Jag är rädd, min ärade klasskamrat, att vi nu aldrig kommer att få reda på den saken.

Bullshit Det här går då alldeles för långt! Efter att doktorn satsat två flaskor rom på honom så bara dör han! Vilket slöseri! Det är oursäktligt! Släng genast liket över bord! en pirat Men, kapten....

Bullshit Släng kadavret över bord, säger jag! Fyllot är ju alldeles dött! piraten Han var dock en människa en gång.

Bullshit Försök inte! Inte ens mig har det någonsin varit till någon nytta att jag en gång var en människa! Släng fodralet över bord! Ingen själ behöver det längre! (doktorn vill säga något men får ett hostanfall. Liket slängs över bord.)

Bullshit Vad var det, herr botaniker, som stoppar upp mänskor med sprit?

Doktorn Host! Host! Hack! Hack! Grrrr! (måste hämta andan ordentligt innan han äntligen kommer ut med orden) Jo, min bäste klasskamrat, kunde inte den skeppsbrutne åtminstone ha fått sig en bön? alla Han kunde åtminstone ha fått sig en bön! Han kunde åtminstone ha fått sig en bön! (de fortsätter i stigande crescendo och vänder sig mot kapten Bullshit i ständigt stigande hotfullhet. Den logiska konsekvensen och resultatet blir förstås att kapten Bullshit blir slängd över bord medan full anarki bryter ut bland pirater och matroser med universellt slagsmål alla mot alla. Endast doktorn går avsides och börjar traktera sig med en ny flaska.)

Ridå när tumultet är som värst.

(14.7.1990)

53

Efterskrift "Myteriet" bygger i viss mån på gamla studentikosa traditioner i Göteborg. 1978 gav Akademiska Kören i Göteborg sin berömda "Båtmässa", som helt enkelt var ett spex med samma ramberättelse som föreliggande myteri, men kaptenerna som avlöste varandra var fler till antalet och slutade med att den första, "kapten Bly", återtog befälet.

Innehållet i det spexet var dock främst musikaliskt, medan här den myckna manskörssången är ersatt med realism i form av omåttlig gubb-bronkit samt en saftigare dialog. "Båtmässan" var så snäll att en av kaptenerna, den norska, till och med drack vatten.

Huvudargumentet i denna bagatell är dock vidskepelsen bland sjömän: ett lik slängs över bord utan att ha välsignats med en bön, vilket leder in i en ond cirkel av döda och levande som slängs över bord utan en bön. Endast doktorn (som lider av svår och kronisk bronkit) verkar ha situationen under kontroll, och det är alltid han som vid behov väcker sjömannavidskepelsen till liv. En viktig roll spelas av kören, de båda besättningarna av först vanliga sjömän och sedan pirater, som regissören har alla möjligheter att göra hur mycket som helst av, då de i princip fritt kan improvisera hela tiden. Sedan den första besättningen slängts över bord kan den mycket väl bidra till finalen i form av ständigt fler pirater som dyker upp ur kabyssen.

C.L. 26.8.1990.

54

En tragedi i bordellen komedi i en scen av Christian Lanciai (augusti 1990)

Personerna : Mamma, föreståndarinna för bordellen Pärlan, Sockret och Pullan, anställda fnask Den Tjocke (vars identitet omsider klarläggs, en mycket stor och tjock man) Greven, den finaste av kunderna Baronen, nästan lika fin Doktorn, en skinntorr mager liten man med pincenez Simon, anställd utkastare, stor och kraftig Byråchefen, nästan lika stor och tjock som Den Tjocke en berusad, en ansenlig man med hemlig identitet, troligen hemlig polis tre påverkade poliser, mycket rödmosiga och glada bland övriga horor, kunder och utkastare handlingen försiggår på en bordell i Ryssland vid sekelskiftet, vars namn och hemort av finkänslighet må förbli en hemlighet.

Copyright © Christian Lanciai 1990

Förord.

Det viktigaste att iakttaga vid en eventuell uppsättning av denna scen är allvaret.

Alla måste vara ytterst allvarliga, då de ju brottas med ett svårt och pinsamt problem som dess värre visar sig olösligt. Endast damerna får vara muntra, då deras uppgift ju först och främst är att behaga sina kunder. Men blodigt allvar besjälar alla herrarna från början till slutet, och huvudpersonens vrede, när den väl en gång får explodera, måste vara utomordentlig och ständigt tilltagande i styrka, så länge han lever.

C.L. 7.9.1990

55

En tragedi i bordellen En praktfull bordell någonstans i Ryssland vid sekelskiftet.

Talrika horor och kunder av alla tänkbara olika slag: officerer, baroner, frackklädda och pråliga; inte en enda (hora eller kund) är annat än finast möjligast klädd och uppsnosad.

Den tjocke (frackklädd, på en divan i mitten av scenen) A-a-a-a-a-a-a. (kollapsar) Pärlan Vad är det, raringen min? (försöker väcka honom) Mamma (kommer fram till henne) Vad är det med honom?

Pärlan Han bara tuppade av.

Mamma Det ser du väl att han är död Pärlan (förfärad) Död!!?

Mamma Tyst! Låt ingen märka det. Vi måste få ut honom härifrån. (tillkallar några lediga horor och några manliga utkastare) Greven Vad är det med tjockisen där borta?

Baronen Han tycks ha fått orgasm litet för tidigt.

Greven Han hann tydligen inte ens få upp knapparna.

Baronen Jag slår vad om att hans byxor är helt nersmetade inifrån.

Greven Var inte så vulgär, herr baron.

Baron Jag framställer blott en hypotes.

Greven (till doktorn) Herr doktor, en man här inne tycks ha överansträngt sig.

Doktorn (upptagen med flera fnask) Vafalls?

Greven Jag sade, att jag tror att ni kanske kan göra en insats.

Doktorn (långt borta) Vafalls?

Greven (pekar på den tjocke) Jag menar patienten där.

Doktorn (vaknar genast) Tur att jag tog stetoskopet med mig. (tar fram stetoskopet och går fram till damerna, som fumlar med den tjocke.)

Jag råkar vara läkare.

Mamma Det är ingenting. Han bara svimmade litet.

Doktorn Kanske jag skulle lyssna på hans hjärta i alla fall.

Mamma Det är ingenting med hans hjärta.

Doktorn Men.... (damerna tappar den tjocke i golvet. Nu märks händelsen och väcker bestörtning bland de närmaste.)

Mamma Se nu vad ni har gjort!

Doktorn Madame, jag bad endast om att få göra något som jag inte fick göra! Jag rörde honom inte! Nu måste jag insistera på att få undersöka honom.

Mamma Vi ska bara bära ut honom först.

Doktorn (auktoritativ) Lossa då åtminstone på hans krage!

Mamma (diskret) Skrik inte så! Ni stör gästerna!

Doktorn Är ni då, madame, inte alls mån om era gästers hälsa?

Pärlan Inte om de tuppar av.

Doktorn (höjer då rösten ytterligare) Tänker ni då slänga ut honom! (bestörtningen bland de övriga tilltar) Mamma Tyst! Följ med ut och undersök honom där. Vi bär honom till ditt rum, Pärlan.

Pärlan I mitt rum! Aldrig!

Doktorn Jag kräver att få undersöka honom här och genast!

Mamma Som ni vill då, men tysta då ner er! Annars blir ni utkastad!

Doktorn Hotar ni mig, madame?

Mamma Om ni inte är nöjd så kan ni gå!

Doktorn Jag ska gärna gå, men först insisterar jag på att få ta pulsen på denna patient. Han verkar ju alldeles medvetslös.

(Gästerna och flickorna följer nu roat med uppträdet.)

56

Mamma Ni får bara ta pulsen på honom om ni håller käft!

Doktorn Såja, såja, madame! Ta det lugnt! Ni kan få för högt blodtryck!

Mamma (nu riktigt arg,) Vem fan släppte in en läkare hit! (då hon inte längre kan dölja det inträffade.)

Sockret Han kom in alldeles själv.

Doktorn (undersöker den döde. Alla inväntar spänt hans diagnos under tystnad.) (tar av pincenén) Han är död.

Pärlan (spelar bedrövad) Ack, himmel och pannkaka!

Greven Vem är han?

Baronen Har aldrig sett honom förut.

Greven Han måste dock vara betydande, att döma av hans betydande kroppshydda.

Baronen Det är säkert en byråkrat.

Doktorn Vem är han, madame? Han har inga papper på sig.

Mamma (till Pärlan) Vem är han?

Pärlan Jag har ingen aning.

Doktorn Jag beklagar, madame, men ett fall som detta måste utredas.

Mamma (avsides) Fan också! Varför kunde han inte åtminstone ha dött i sängen! (desperat till doktorn) Vi kan inte ta hit polisen. Det måste ni förstå. Jag har inte råd med en skandal!

Doktorn Finns det något alternativ?

Greven (kommer fram) Kan jag stå till tjänst?

Mamma (rakt på sak) Ja. Trolla bort detta lik.

Greven Dess värre är jag ingen trollkonstnär. Men kan man inte låta honom försvinna utan trolleri?

Baronen (kommer fram) Jag måste insistera på diskretion! Detta ärbara hus får icke misskrediteras!

Mamma Äntligen en försvarare!

Doktorn Jag beklagar, men liket måste identifieras och certifieras.

Sockret Herr doktor, kan inte ni finkänsligt sköta om saken? Ni är ju stamkund här.

Mamma kan säkert utlova er en god belöning.

Baronen Flickan har rätt. Saken får inte bli offentlig. Madame, ni kan väl erbjuda doktorn ett antal gratisvisiter?

Mamma Gärna det.

Doktorn Jag beklagar, men mitt samvete....

Mamma Vad tusan kom ni hit för om ni har ett samvete!

Greven Herr doktor, det är i allas intresse att saken tystas ner. Ingen här utom ni med era fördömda skrupler vill göra dödsfallet officiellt. Vi erbjuder er vad som helst.

Baronen Vi får inte förlora det här stället!

Mamma Våra liv beror av er, herr doktor.

Sockret Skona oss!

Pärlan Vi ber för våra liv!

Doktorn Nåväl, jag kan själv utföra certifikatet. Men vi måste få veta vem han är.

Innan vi vet det är vi på alltför djupt vatten för att kunna låta en hel patient bara försvinna.

Mamma Vi visste väl att vi kunde lita på er, herr doktor.

Pärlan Vet någon vem den här gamla fetknoppen är?

Mamma Tyst, Pärlan min. Tala inte så nedsättande om honom. – Är det ingen av våra ärade gäster som känner igen denne man?

Byråchefen Jo, jag har nog sett honom någonstans förut.

Mamma Kan ni tala om vem han är? Våra liv beror på er!

Byråchefen (sätter på sig glasögonen) Jo, hm, låt mig se. (inspekterar liket noga.)

57

Var tusan har jag sett honom förut? (vänder på liket, studerar hans kläder, med mera.

Alla följer uppmärksamt med hans inspektion.)

Jag har absolut säkert sett den här mannen förut.

Baronen (om byråchefen) Vem är han?

Greven En av byråcheferna på stadskansliet.

Baronen (besvärad) Det börjar kännas pinsamt.

Greven Madame, ett ord med er. (viskar med Mamma. Hon fattar genast galoppen.)

Mamma (till en av utkastarna) Simon, regla ytterdörren. Släpp inte in eller ut någon förrän vi har fått det här kundfallet ur världen.

Simon Lita på mig, Mamma. Men vad gör vi om polisen kommer?

Mamma Då har vi stängt för reparation. (utkastaren går.)

Byråchefen (inspekterar den dödes skor) Jag har med bestämdhet sett honom förut. Hm! (är mycket och outrannsakligt fundersam.)

Doktorn Nå, herr byråchef, vi väntar alla med spänning på resultatet av er undersökning. Kan ni identifiera honom eller inte?

Greven (till baronen) Han kommer väl fram till likets underbyxor så småningom.

Byråchefen Jag har onekligen sett honom förut.

Doktorn Nå, vem är han?

Byråchefen Han har samma utsökta skräddare som jag, och hans skor är nästan alldeles nya och mycket dyra. Men jag kan omöjligt påminna mig tyvärr exakt var jag har sett honom förut.

Baronen Karlen måste väl för sjutton ha en plånbok åtminstone!

Mamma Hade han ingen plånbok, Pärlan min?

Pärlan (blygt) Jo, här. (överräcker en tjock plånbok) Doktorn Tillåt mig som den som ska skriva dödsattesten. (tar hand om plånboken.

Många sedlar är i vägen som han sprätter omkring, vilka glatt insamlas av fnasken, som flockas omkring honom.)

Sockret Mera! Mera!

Doktorn Här är ju bara pengar. Här är tyvärr bara en massa pengar. Inga visitkort, inga adresser, ingenting.

Baronen Nå, men herr doktor, med så mycket pengar behöver vi väl knappast bekymra oss mera om vem han är, eh?

Doktorn (försöker) Men mitt samvete!

Greven Försök inte, herr doktor! Här avläggs alla samveten utanför dörren i det ögonblick man inträder.

Mamma Vi har det trångt nog ändå här inne utan samveten! den berusade Tillåt mig. (vacklar fram) Greven Vem är det?

Baronen Har ingen aning. Ett fyllo, tydligen. den berusade Jag känner honom. alla Vem är han??? den berusade Vi brukade spela vist hos Stink-Babusjka vid Slaskgränden. flera Vem är han då????

Mamma (till Pullan) Vem är det där fyllot?

Pullan Har ingen aning. Han är alltid för full för att komma ihåg vad han själv heter. den berusade Jag vet mycket väl vem han är.

Doktorn Vem är han då? den berusade Jo, det vet jag det! (flinar) Byråchefen Ut med språket, karl! den berusade Jag vet vem ni är också, herr byråchef. Tänk om er moster fick veta att ni var här!

Byråchefen Var inte fräck, gemena karlslok!

Sockret Tänk på vem han är! (fnittrar) 58

Byråchefen Och du ska hålla tyst, osnutna flickebarn! Det här är allvarligt! Vi är här för att avpollettera ett lik! den berusade Slå in honom i paket då och skicka honom till Blask-Majas bordell i Sankt Petersburg.

Byråchefen Idiot! Ni är ju berusad!

Sockret Men han är klokast av alla här i sällskapet.

Byråchefen Och du pratar bara nonsens, din slyna!

Mamma Ett ögonblick! Förslaget är inte illa menat.

Byråchefen Jo, det är illa menat. Karlen är ju död!

Pärlan Det var ni som kom med idén om avpollettering.

Mamma Just det!

Greven Idén är faktiskt inte så dum. Vem skulle misstänka ett lik om det inte låg i en likkista?

Baronen En genialisk idé! Vi behöver inte ens sätta ut avsändaren!

Byråchefen Vid närmare eftertanke så skulle det faktiskt vara en lösning.

Mamma Hämta omslagspapper! (liv och rörelse) Greven Vad säger ni, herr doktor?

Doktorn Jag är rädd att jag inför en så överväldigande majoritet knappast har någonting att påstå.

Byråchefen Men posten kommer att kräva en avsändaradress.

Mamma Vi sätter dit vår svåraste konkurrent! alla horor (klappar i händerna av förtjusning) Hurra! Hurra! Så får vi monopol!

Doktorn Jag tvår mina händer. (vill gå men spärras vid utgången av utkastaren.)

Simon Här släpps ingen ut förrän paketet är packat och klart.

Baronen (hjärtligt och generöst) Låt oss alla hjälpa till i denna behjärtansvärda uppgift! (alla börjar hjälpa till med att packa ner liket i en stor vedlår som kläs in i omslagspapper.

Muntert prat och skoj, skämtsamma klatschar på flickornas bakdelar, alla har roligt, utom doktorn, som mönstrar scenen från en annan ståndpunkt.)

(Det bultar plötsligt på porten.)

Mamma (till Simon) Vem är det?

Simon Ett vanligt påstruket gäng, antar jag. röster (utifrån) Släpp in oss!

Simon (har tittat ut genom dörrgluggen) Det är tre berusade poliser. Och de har inte ens brytt sig om att avkläda sig uniformen.

Mamma Släpp inte in dem. poliserna (utanför) Vi kräver att få bli insläppta! Vi kräver våra fnask! Hä-hä-hä! (skrattar grovt och rått) Simon (ut genom gluggen) Stick iväg! Här finns ingen plats för er! poliserna Det gör det visst!

Simon Här är fullbelagt! poliserna Mammas ställe är aldrig fullbelagt! Det vet ju minsta småbarn! Hä-hä-hä!

Simon Stick till en annan bordell! Gå över till Snusk-Martas! poliserna Där är fullt! Där ryms inte en råtta till!

Mamma (går fram till luckan) Har ni pengar? poliserna Massor!

Simon (till Mamma) De är så fulla av pengar att det dryper av dem sedlar som sprids över gatan till ingen nytta.

Mamma (till paketeringssällskapet) Skynda er!

Baronen Klart!

Mamma Bär ut paketet köksvägen! Simon, du och greven och baronen och byråchefen får hjälpas åt. Vi behöver nya kunder.

Doktorn (avsides) Jo, nog behövs här nytt friskt blod alltid!

(De fyra männen kånkar ut med det väldiga paketet.)

59

Mamma (när de stängt dörren bakom sig) Nu kan ni komma in. (släpper in poliserna. De är mycket berusade och rödnosiga alla tre.) polis 1 Fullbelagt, va? Här finns ju knappt en kotte utom den där skinntorre blekfisen där! (visar på doktorn) polis 2 Nu ska vi ha roligt! (gnuggar händerna) polis 3 På dom! (alla tre poliserna dyker samtidigt på lediga fnask under råa skratt och rapningar och morrningar med mera.)

(Bakom den just tillslutna dörren hörs plötsligt ett väldigt rytande.)

Grrrrrrrrrrr! (kraftigt buller där ute.)

Baronen, Greven, Byråchefen, Simon (skräckslagna) Hjälp! Han lever! (den tjocke kommer instörtande. Man ser ute i det angränsande rummet det stora prydliga paketet fullständigt sönderrivet och ödelagt och de fyra männen omkullslagna och tilltufsade.)

Den tjocke (rosenrasande) Ä' de nån här som försöker vara rolig, va! (tilltufsad och med frackkragen uppsliten) poliserna Hjälp! Polischefen!

Byråchefen (tillintetgjord) Polischefen! polis 1 Rädde sig den som kan! (försöker störta ut, infångas av den tjocke, som i infångandet drar sönder hans uniform.)

Polischefen Är det ni som försöker vara roliga här, va!

Pärlan (försöker ingripa) Vänta, raringen min, det är inte som du tror! De där tre kom in precis nu!

Sockret De har inte ens hunnit betala ännu!

Polischefen Jag ska minsann ge dem betalt! Mina egna anställda! På ett ställe som detta!

Det är ju ändå höjden!

Doktorn (försöker ingripa) Det är inte alls som ni tror, herr polismästarn, här har begåtts ett misstag....

Polischefen Och du din pappskalle ska inte lägga dig i mina mellanhavanden med mina anställda! De är mina anställda! Och vad gör en sådan blodlös mumie som du på ett så infernaliskt ställe som detta? Är du också med i komplotten?

Mamma (passar på) Det är hans fel alltihop. Han påstod att ni var död, herr polischefen.

Polischefen Jaså, ni tänkte mörda mig också! Det är just ett snyggt ställe man har kommit till! (Baronen försöker smita ut.) Å nej! (fångar in honom.) Här släpps ingen ut förrän hela komplotten har avslöjats!

Greven (försöker) Men herr polismästarn, här föreligger ingen komplott.

Polischefen Ingen komplott! Vad tusan gör jag då i en tom vedlår inpackad i en massa omslagspapper?

Byråchefen (försöker) Det var ett skämt, herr polismästarn.

Polischefen Ett skämt! Mycket lustigt! Ni tänkte väl begrava mig levande också och få ett gratis begravningskalas på köpet! den berusade Inte alls, chefen. De tänkte bara skicka dig per post till en bordell i Sankt Petersburg.

Polischefen Jaså! Det var summan av komplotten! Ni tänkte skämma ut mig inför tsaren! Ni tänkte göra mig till ett åtlöje inför hela mitt heliga fosterland!

Doktorn (försöker) Herr polismästarn, akta ert blodtryck.

Polischefen Ni tänkte ha roligt på min bekostnad, era snuskhumrar, era stjärtpomaderade snorvalpar, era skamlösa slynglar, era småkryp, era... a-a-a-a-a-a-a-a! (kollapsar) Doktorn Jag varnade honom.

Byråchefen Vad är det med honom nu då?

Greven Ett nytt anfall.

Baronen Ska ni inte undersöka honom, herr doktor?

60

Doktorn Behövs inte.

Baronen Behövs inte? Vad menar ni? Hur kan ni vara så hjärtlös?

Doktorn Den här gången är han död. (går lugnt ut därifrån. Alla de andra blir lämnade kvar i fullständig villrådighet som tomma frågetecken.)

Ridå.

Efterskrift Av de fem komedierna författade sommaren 1990 är väl den ryska bordellen författarens egen favorit. Den är som en novell av Anton Tjechov, en levande bild av samhället, utomordentligt starkt komprimerad och utan slut, det vill säga, den slutar där den börjar fast slutet blir värre än början. Sluteffekten med den totala universella villrådigheten och hjälplösheten kan väl inte nog poängteras vid en eventuell iscensättning.

Sagittarius, september 1990.

61

Gräddtårtan teologisk komedi i en scen av Christian Lanciai 9.8.1990 Personerna : Den avlidne klockarens sex ogifta fastrar: Asta Gusti Edna Beda Dagmar Hjördis Kyrkoherden, en pompös person som aldrig tror på vad han själv predikar. fru Larsson fru Bengtsson fru Johansson Fru Nilsson fru Olsson fru Andersson fru Karlsson organisten (Kasper) biskopen (Kalle) den objudne gästen (Johannes) handlingen tilldrar sig vid den nyss avlidne klockaren Alberts minneskafferep i augusti 1990 i någon församling någonstans.

Sagde klockare Albert var son till Fridolf, ende brodern till de sex ogifta systrarna Asta, Beda, Dagmar, Edna, Gusti och Hjördis.

Ytterligare en syster Cecilia förekommer ej i handlingen.

Copyright © Christian Lanciai 1990

62

Gräddtårtan Asta Så! Nu är allting färdigt!

Gusti Vi blev klara i tid innan gästerna kommer!

Asta Hur många tror du det blir, Gusti?

Gusti Jag är rädd, kära Asta, att vi får räkna med ganska många, ty vår älskade brorson var varmt avhållen av hela församlingen.

Asta Ack! Bara jag tänker på honom blir mina ögon fulla av tårar!

Gusti Mina också!

Edna Mina också!

Beda Mina också!

Dagmar Ack, nu skulle vår käre Fridolf ha varit här!

Hjördis Ack, det är nog bäst som sker, kära systrar! Han slapp i alla fall uppleva sin ende sons begravning!

Alla Ack! Suck! (alla lipar och använder näsdukarna och snyftar och torkar sig och snyter sig, tills det ringer på dörren.)

Asta Ack! Nu är de här!

Gusti Gästerna kommer! (Det blir fart på de sex gamla systrarna. Gusti öppnar dörren.)

Nå, men kyrkoherden! Välkommen, herr kyrkoherden! Vi är så glada att ni ville hedra vår brorsons avskedstillställning!

Kyrkoherden (värdig och högtidlig) En klockare är alltid en klockare och omistlig som sådan. (träder in och hälsar på systrarna i tur och ordning, som alla fjäskar för honom.)

Goddag, goddag!

Edna Ack, herr kyrkoherden, vad ni predikade vackert till vår stackars brorsons ära!

Kyrkoherden Han var vår enda klockare, fröken Edna.

Dagmar Saknar man honom mycket i församlingen?

Kyrkoherden En klockare är alltid omistlig, fröken Dagmar. (Det ringer på dörren. Asta öppnar. En hel drös med gäster kommer in, enbart gamla tanter.) fru Larsson Ack, fröken Larsson, vi är så bedrövade över er brorsons ändalykt!

Asta Är ni det, fru Larsson? Så snällt av er! fru Bengtsson Tänk att han skulle gå och dö så där utan vidare! Tänk bara! Unga karlen! fru Johansson Hur gammal var vår käre klockare? fru Nilsson Bara fyrtiofyra år! fru Olsson Det är en katastrof för hela vår heliga kyrka!

Kyrkoherden Såja, fru Olsson, han var dock bara en klockare! fru Olsson Men en klockare är dock en klockare! fru Andersson Är det sant som somliga säger att han tog livet av sig?

Kyrkoherden Kära fru Andersson, jag kan försäkra er att ett sådant rykte är helt utan grund. Pojken kan endast ha fallit genom en olyckshändelse. fru Andersson Men vad gjorde han då uppe i kyrktornet, kyrkoherden?

Kyrkoherden (knäpper ihop händerna och riktar blicken uppåt) Endast Gud vet, fru Andersson. fru Andersson Men kan det inte ha varit självmord, kyrkoherden?

Kyrkoherden Omöjligt, fru Andersson. Även ett självmord kräver ett motiv. Han hade absolut inga motiv. fru Olsson Men var han kanske sjuk på något sätt? fru Johansson Han hade kanske fått Aids. Alla unga mänskor får ju Aids nu för tiden.

Kyrkoherden Inte bara alla unga mänskor, fru Johansson. Alla kan vi få Aids. Ingen är undantagen från den faran. fru Karlsson (i rullstol, 108 år gammal) Men det kan väl ändå inte gälla mig, kyrkoherden?

Kyrkoherden Det gäller oss alla, fru Karlsson.

63

fru Nilsson Ja, ja, vår käre kyrkoherde är ju alltid så solidarisk. Han viger ju till och med homosexuella.

Kyrkoherden Inte viger, fru Nilsson. Bara välsignar. fru Nilsson Men är inte det tillräckligt i dessa dagar, herr kyrkoherden, för att unga ansvarslösa mänskor ska kunna tillåta sig vad som helst och betrakta vilka onaturliga föreningar som helst som lagliga äktenskap?

Gusti Tyst på sig nu, fru Nilsson! Ni vet ju att man inte öppet ska tala med kyrkoherden om sådant! Sätt sig till bords i stället!

Välkomna nu alla till bords till firandet av åminnelsen av vår käre, käre brorson, som så underligt störtade ut för sitt eget kyrktorn nu för bara en dryg vecka sedan! Och han var vår ende brorson! (tar fram näsduken och snyftar. Alla hennes fem systrar börjar genast göra samma sak. Sedan följer alla tanterna exemplet.)

Asta (efter en stund) Nå, nå, kaffet kallnar ju! Och vi får inte låta gräddtårtorna surna!

Det är ju rötmånad! Sätt sig nu till bords!

(Alla sätter sig ivrigt till bords och börjar ivrigt servera sig med kaffe och gräddtårta.

Stämningen blir genast uppsluppen och kafferepsflamsig.)

(Det ringer på dörren.) Ännu mera gäster! Vem kan det vara!

(Gusti öppnar dörren.)

Gusti Det är organisten! Välkommen, herr organist! organisten (en mager stofil) Jag kände att jag inte kunde svika vår käre klockare vid hans sista minnesstund.

Kyrkoherden (från den förnämsta platsen vid bordet) Jag trodde du hade arbete att göra, Kasper. organisten Ja, herr kyrkoherden, men även om man har arbete att sköta är de mänskliga plikterna viktigare.

Kyrkoherden Så du kom inte bara för gräddtårtorna? organisten (tvetydigt) Jo, jag kom bara för gräddtårtorna.

Hjördis Herr organisten skall då alltid skämta! Vad vore vår kära församling utan hans saliga humor! (för förtjust in honom) Kyrkoherden Hans humor är väl torr ibland för min smak. organisten Ja, herr Kyrkoherden föredrar sötsliskigt sentimentalt allvar.

Kyrkoherden Vi är här på en begravning, Kasper. organisten Jag är medveten om det. Tyvärr är det dessutom fel persons begravning.

Kyrkoherden Jaså! Hade du hellre sett någon annan död? organisten Ja, exempelvis en sådan som Saddam Hussein.

Kyrkoherden Du tog orden ur munnen på mig.

Edna Sätt sig nu, organisten, och drick kaffe med oss! Det finns gräddtårta så det räcker, och plats finns det alltid. organisten Tack. (sätter sig på lämpligt avstånd från kyrkoherden) fru Olsson Vad tror ni att klockaren dog av, herr organist? organisten Han slog ihjäl sig. fru Olsson Men varför? organisten Det vet bara kyrkoherden. fru Olsson Han påstår att det vet bara Gud. organisten Ja, fru Olsson, herr kyrkoherden är detsamma som Gud. fru Olsson Vad menar herr organisten? organisten Fråga kyrkoherden. fru Olsson Nej, det vågar jag nog inte.

Kyrkoherden (reser sig och skall hålla tal) Ja, det var ju sorgligt det här. Vi hade bara en klockare, och nu är han borta. Halvdöv var han dessutom, så hans bortgång är dubbelt tragisk. Vi kan bara beklaga....(det ringer på dörren) Asta Mera gäster! Gusti, skynda dig att öppna!

(Gusti öppnar dörren.)

64

Gusti Men det är ju hans allernådigaste excellens själva biskopen!

Biskopen Är kyrkoherden här?

Gusti Ja visst är han här! Vi är alla här! Har ni också kommit för att fira vår stackars klockares begravning?

Biskopen Jag ville bara byta några ord med kyrkoherden om saken.

Kyrkoherden (har rest sig) Tjänare, Kalle! Jag visste inte att du var i stan!

Biskopen Förlåt att jag bryter in så här, men terroristerna är på krigsstigen igen.

Kyrkoherden Menar du Saddam Hussein? Han kommer inte hit till Sverige.

Biskopen Nej, nej, den dåren är ett oskyldigt får i jämförelse med de verkliga huliganerna, kvinnoprästmotståndarna och alla dessa fanatiker som vill hindra oss från att viga homosexuella....

Dagmar Men sätt sig ner, biskopen! Ni måste ju få lite kaffe och gräddtårta!

Biskopen Är det en sådan begravning?

Kyrkoherden Ja, det är just en sådan begravning. Utan gräddtårtorna hade ingen kommit hit.

Biskopen Jag förstår.

Kyrkoherden Bikta nu dina bekymmer för mig.

Biskopen Hur dog din klockare egentligen?

Kyrkoherden Han störtade ner från tornet.

Biskopen Ja, så mycket vet hela världen, men varför? Han kan ju inte bara ha ramlat.

Han var ju ganska skön och välskapt. Det var väl inte du som fockade honom?

Kyrkoherden Vad menar du med 'fockade'?

Biskopen Du vet vad jag menar.

Beda Lite mera tårta, biskopen?

Biskopen Tack, det var en alldeles gudomligt ljuv gräddtårta ni har presterat med just så mycket grädde att man kan storkna i ljuvhet. Fortsätt, Putte. Jag måste få veta allt.

Kyrkoherden Det är inget mer att berätta.

Biskopen Det är det visst. Annars skulle inte alla motståndarna mot homosexuella äktenskap använda din klockare som symbol och martyr för sin sak.

Kyrkoherden Du menar inte att de har fått veta det?

Biskopen Veta vad då?

Kyrkoherden Herre Gud! (blickar ner i en avgrund) Biskopen Ja, det kan man lugnt säga.

Kyrkoherden Men vi måste ju ta hänsyn till de transsexuella också. De måste också få gifta sig med vem de vill. Och vi måste låta transvestiterna få adoptera vilka barn de vill. Annars är det ju diskriminering.

Biskopen Glöm inte de lesbiskas rättigheter att få knulla vem fan de vill.

Kyrkoherden Det är just det som är det kinkigaste problemet. De kan ju inte knulla någon. Hur kan man då ge dem fria knullrättigheter och legalisera dem?

Biskopen Men de måste åtminstone få adoptera homosexuella barn.

Kyrkoherden Hur vet man att barn är homosexuella?

Biskopen De har homosexuella föräldrar.

Kyrkoherden Men de kan ju inte göra barn.

Biskopen Nej, men de kan adoptera dem och göra dem homosexuella.

Kyrkoherden Jag förstår vad du menar.

Hjördis Lite mera kaffe och gräddtårta, biskopen?

Biskopen Tack, gärna. Det är precis vad jag behöver. Men du har inte sagt vad som hände med klockaren.

Kyrkoherden Någon tog i för hårt mot honom.

Biskopen Det var det jag fruktade. Vet du vem det var?

Kyrkoherden Hur ska jag kunna veta det? Kyrkan vimlar ju av homosexuella eftersom vi skyddar dem och uppmuntrar dem.

65

Biskopen Du menar att vem som helst kan ha gjort det?

Kyrkoherden Jag kan inte avslöja bikthemligheter.

Biskopen Ja, ja, jag får tala med ärkebiskopen om det här.

Kyrkoherden Han är väl på vår linje?

Biskopen Du menar att låta homosexuella och transsexuella och transvestiter få gifta sig med både transsexuella, homosexuella och transvestiter och låta dem få adoptera både homosexuella, transsexuella och transvestitbarn och uppfostra dem hur de vill och kräva mänskliga rättigheter för alla pedofiler?

Kyrkoherden Det är väl det minsta vi kan begära i kristendomens namn, eller hur?

Biskopen Ja, vi måste ju vara toleranta. Vi är ju för helvete en moralisk kyrka!

Kyrkoherden Det är det jag menar.

Biskopen Jag måste gå. Tack för kaffet.

Asta Lite mera kaffe, biskopen?

Biskopen Tyvärr, jag beklagar, men jag måste vidare. Jag måste genomföra kvinnoprästmotståndarnas lagliga uteslutning ur kyrkan.

Asta Vi förstår. Det är en skandal att något motstånd får förekomma.

Biskopen Ja, är det inte? (det ringer på.)

Beda Vem är det nu som kommer?

Biskopen Min avlösare. Hej, Kalle. Vi måste göra om vår Reeperbahnmission en gång snart igen.

Kyrkoherden Ja, flickorna där nere har alldeles för få kunder.

Gusti (vid dörren) Vem är ni? gästen (utanför dörren) En sörjande.

Gusti (släpper in honom) Kom in, kom in.

(Gästen kommer in, en illa klädd ung man med mössan i hand.)

Biskopen Du kommer och avlöser mig, min gosse. Du är tillräckligt skön för att kunna ersätta klockaren.

Kyrkoherden Stick nu, Kalle, och tafsa inte. (Biskopen går. Gästen kommer in och tar plats.) fru Johansson Vem är han?

Dagmar Det måste vara en av vår kära brorsons bekanta. fru Nilsson Det är kanske en av de homosexuella som kyrkoherden glömde bort att viga med klockaren varför han hoppade ut från tornet? fru Andersson Men fru Nilsson, vilken fantasi ni har! fru Nilsson Förlåt mig. Som vanligt tänkte jag mig inte för.

Kyrkoherden (går fram och tar emot gästen) Ursäkta, jag hörde inte namnet. Kände ni vår klockarvän? gästen Ja. Kyrkoherden Ni kanske rentav kände honom väl? gästen Ja. Kyrkoherden Vem är ni? gästen Jag var Alberts enda vän, och jag vet varför han dog, och jag har kommit hit för att vädra saken.

Asta Då är ni hjärtligt välkommen unge vän! Sätt er ned och drick litet kaffe!

Servera vår unge vän rikligt med gräddtårta! gästen (motstår alla försöken att föra honom till bords) Tack, men jag är inte hungrig.

Gusti Ja men lite kaffe då bara?

Dagmar Han måste dricka kaffe!

Edna Ja, kom nu och drick kaffe med oss!

Beda Sätt sig ned och drick kaffe! fru Andersson Han måste få lite gräddtårta också. (gästen låter sig motvilligt föras till bordet. Han placeras ganska nära kyrkoherden. Han får kaffe och gräddtårta.)

66

Kyrkoherden (återtar sin ställning) Ja, som jag nyss sade, så har vi just förlorat vår käre klockare, och vi saknar honom verkligen som den gode vän han var för oss alla.... gästen ....och särskilt för kyrkoherden.

Kyrkoherden Ja, faktiskt särskilt för mig personligen, ty han var en synnerligen god vän till mig. gästen Säg som det var, kyrkoherden.

Kyrkoherden Vad menar ni, herr....? gästen Medge att ni tog livet av honom. alla (utom organisten) Vad? (utomordentlig bestörtning och upprördhet) spridda tantröster Vem är han? Att säga en sådan sak! Och till herr kyrkoherden! Det är ju inte klokt! Han måste vara påverkad. Kan vi inte få ut honom igen? – Nej, han har redan fått kaffe och gräddtårta.

Kyrkoherden Vår okände gäst här vet tydligen inte hur vår käre klockare dog. gästen Jag vet precis hur han dog.

Kyrkoherden Hur dog han då? gästen Han slog ihjäl sig efter ett fall från toppen av kyrktornet.

Kyrkoherden Ja. Hur kan ni då påstå att jag tog livet av honom? gästen Ni drev honom till självmord. alla (utom organisten) Vad? (bestörtningen ännu större denna gång) Kyrkoherden Och hur menar min herre att jag drev honom till självmord? gästen Ni plågade ihjäl honom liksom ni plågar ihjäl alla mänskor i er omgivning.

Kyrkoherden (sätter sig) Karlen är vansinnig. Ring efter mentalsjukhuset. organisten Nej, herr kyrkoherden, han är inte vansinnig. Jag vet vem han är. Han har troget tjänat kyrkan i många år.

Kyrkoherden Som vad då? organisten Som medlem i kören.

Kyrkoherden Vad är det här? En komplott? organisten Inte alls. Jag visste inte att han skulle komma hit eller att han kände klockaren så väl. Men nu när han är här tycker jag han har rätt att tala, ty han vet tydligen en hel del som ingen annan här vet.

Kyrkoherden (nedlåtande) Som vad då? gästen Som att ni tog livet av er första fru. alla (inklusive organisten) Vad? (bestörtningen ännu värre än vid de tidigare tillfällena) fru Johansson Nej, nu har jag fått nog! Det här är inte anständigt! (reser sig och lämnar bordet) fru Larsson Jag också. (reser sig) fru Bengtsson Jag också. (reser sig. Fler vill följa deras exempel.) gästen (reser sig) Ett ögonblick, mina kära damer. Tillåt mig att förklara mig. Jag måste få säga ett enda väl valt ord till herr kyrkoherden. Sedan får ni alla göra vad ni vill. Låt mig bara få göra så här. (har gått fram, och innan någon hunnit hindra honom har han tagit en gräddtårta och placerat den mitt i planeten på kyrkoherden.)

Kyrkoherden (förbannad, reser sig) Förbaskade snorvalp! (griper ursinnig en gräddtårta och kastar den mot gästen men träffar i stället fru Nilsson) fru Nilsson Nej nu! (griper en gräddtårta och kastar iväg den och träffar en annan.

Kedjereaktionen griper hopplöst omkring sig. Till slut står alla tanter och kyrkoherden och kastar gräddtårta på varandra portionsvis och fatvis medan endast organisten står utanför. Gästen går fram till honom.) organisten Är du nöjd nu? gästen Nästan.

Kyrkoherden (desperat) Stopp! Stopp! vad är det här för kafferep! Vi skulle ju ha ett vanligt begravningskalas! Då ska vi väl inte stå och kasta tårtor på varandra! (striden utvecklas till att alla tanterna står och kastar gräddtårta på kyrkoherden.)

Stopp! Stopp! Vad kastar ni alla gräddtårta på mig för? Jag är ju kyrkoherden!

67

Asta (förskräckt) Det är ju kyrkoherden!

Gusti Sluta! Sluta! fru Nilsson Sluta, flickor! Har ni alldeles glömt bort att ni har kaffe kvar i era koppar? (stridigheterna avtar. Alla sätter sig och andas ut och försöker ta det lugnt.) fru Olsson Det här var det värsta jag har varit med om! fru Johansson Då skulle du ha sett hur det var på domprostinnan Agda Altheimers begravning. fru Olsson Vad gjorde dom där? organisten Någon slyngel släppte in vita möss så att alla tanter hoppade upp på bordet och skrek och drog upp kjolarna. fru Olsson Nej, vad hemskt! organisten Ja, fruktansvärt.

Kyrkoherden Nå, unge man, som började det här, kan jag få en förklaring? gästen Jo, det här. (tar genast upp mera gräddtårta och träffar mitt i kyrkoherdens ansikte igen. Genast fortsätter kriget på alla fronter igen: bombardemang alla mot alla.)

Kyrkoherden (vrålar) Det här går för långt! gästen Det kan gå längre! (kastar mera gräddtårta på kyrkoherden) organisten Vänta nu litet, Johannes. Du kan inte göra så här utan att förklara varför. gästen (pekar på kyrkoherden) Är han inte förklaring nog? organisten Jo, visserligen, men.... gästen Nå, då så! (kastar mera gräddtårta på kyrkoherden och tanterna utan att själv bli träffad) organisten Din roll är den enda tacksamma här i spelet. gästen Hämnden är ljuv! (kastar mera tårta) Kyrkoherden Ring efter polisen!

Hjördis Tårtorna är slut!

Kyrkoherden Vapenvila! Vit flagg! Jag ger mig! (kriget upphör) (torkar av sig, flåsande) Unge man, säg mig bara en sak. Varför har du aldrig satt i gång någonting sådant här i kyrkan? gästen Där behövs tyngre artilleri.

Kyrkoherden Så bra som du siktar kunde du mycket väl träffa mig med en gräddtårta i nyllet när det behövs som bäst, nämligen när jag står i predikstolen. gästen Tyvärr är det ont om gräddtårtor i kyrkan.

Kyrkoherden Härmed ska vi alltid ha massor med gräddtårtor vid varje kyrkkaffe i framtiden, om du bara talar om för mig varför du har utsatt mig för denna behandling. gästen Alla som arbetar i församlingen är dina offer. Inte ens den mest försagde, stillsamme och anspråkslöse har undgått att bli trakasserad av denne kyrkoherde, bara för att han har det sättet att sätta sig på alla andra. Och varför har han detta sätt?

Emedan han är den högst uppsatta prästen i församlingen. Som präst har han kunskap om Gud, och som kyrkoherde har han monopol på Gud i den församlingen. Men ingen mänska kan tro sig veta något om Gud eller kan förhäva sig med sin kunskap om Gud utan att bli omänsklig, ty Gud är ingen härskare, tyrann eller dogmatiker. Vem är Gud? Den ende Gud vi någonsin har sett var Jesus döende på korset, som var höjden av all humanitet någonsin. Men en präst eller en politiker, som tror sig representera eller genomföra Guds vilja, måste bli en inskränkt och omänsklig tyrann med intoleransens skygglappar, som Robespierre, Stalin och Khomeini, som alla offentligt dyrkade det högsta väsendet.

Kyrkoherden Då är du ateist. gästen Nej. Jag förnekar inte Guds existens. Jag förnekar bara någon människas rätt att inbilla sig vara delaktig i Guds existens. Ingen dödlig kan vara lik Gud, ty Gud är odödlig, om någonting är det.

Kyrkoherden Då tror du inte på uppståndelsen. gästen Jag tror på en själslig uppståndelse, men aldrig på en kroppslig sådan.

68

(tystnad) organisten Nå, kyrkoherden, hur blir det med gräddtårtorna till kyrkkaffet? (gästen försvinner obemärkt under det följande.)

Kyrkoherden Jag är rädd att kyrkorådet inte skulle gå med på det. organisten Då sviker kyrkoherden sitt ord.

Kyrkoherden Ja, det gör jag i så fall, vilket jag beklagar. organisten Alltså har kyrkoherden ingen trovärdighet.

Kyrkoherden Nej, tydligen inte. Men vilken mänska kan anses ha någon trovärdighet mera efter att ha fått en enda gräddtårta på sig? (tystnad) Asta Ge kyrkoherden lite mera kaffe.

Gusti Ja, och Dagmar, vill du se till att reservgräddtårtorna hämtas in från köket?

Dagmar Ja. Lyckligtvis var vi beredda på objudna gäster.

Edna Men var är vår objudne gäst?

Hjördis Herr organist, har er körmedlem gått och försvunnit? organisten Oroa er inte, kära tanter. Han dyker alltid upp på nytt.

Kyrkoherden Menar du, Kasper, att han bara kom för gräddtårtornas skull? organisten Nej, herr kyrkoherden, han var den enda av oss alla som kom hit för den avlidne klockarens skull. (tystnad) Kyrkoherden (räcker fram sin tomma kopp) Kan jag få lite mera kaffe och gräddtårta? (de nya gräddtårtorna bärs just in. Tanterna serverar gärna kyrkoherden mera kaffe, och stämningen blir snart åter normalt uppsluppen och kafferepsflamsig.)

Slut.

Post Scriptum. Ingen av farsens deltagare har någon som helst eller har haft någon som helst motsvarighet i verkligheten – såvitt författaren vet.

C.L.

69

Tarzan och aporna eller

Den duktige gossen svart komedi i form av ett gangsterdrama av Christian Lanciai. personerna : Berta, bordellmamma, (även kallad Mamma Berta, Tjocka Berta, etc.)

Dolly, Fanny och Lilly, Bertas anställda Chefen Buster, Slim, Lyktstolpen, Goljat och Tarzan, Chefens gossar Kilroy Puttefnask och Lillen, Kilroys gossar Doris, barflicka Polismästarn alla hans poliser Baffo och Mamma Rosa, Tarzans föräldrar Renato, Tarzans bror andra familjemedlemmar bordellgäster, kroggäster, gangsters och annat folk av dylik sort.

Handlingen utspelar sig i Chicago samt på Sicilien under 1920-talet.

Copyright © Christian Lanciai 1991

Prolog.

Det inre av en stor bordell i Chicago. Allt ger intryck av billighet och sjaskighet.

De flesta kunderna hänger omkring baren, där de mest decolleterade damerna finns.

Trängseln är ganska svår över allt.

Dolly (i baren) Vad får det lov att vara?

Slim En dubbel whiskey.

Dolly Och din kompis?

Slim Vad vill du ha, kompis?

Tarzan Ingenting.

Dolly Väldigt vilken försagd kompis du har, Slim.

Slim Han är ny. Du måste ta något, kompis, för vänskaps skull. Annars är du inte med i gänget.

Tarzan Måste jag?

Slim Ja. Tarzan Men jag vet inte vad jag vill ha.

70

Slim Välj. Det finns allt.

Tarzan Ett glas mjölk då, tack.

Dolly Vad sa han? Jag hörde inte riktigt.

Tarzan Ett glas mjölk.

Dolly Säger han ett glas mjölk?

Slim Jag tror nästan det.

Dolly Är det självaste Fantomen vi har fått hit till baren? Hör här, Fanny och Lilly! Här är en liten gosse som vill ha ett glas mjölk!

Fanny Fick han inte tillräckligt mjölk av morsan när han var liten?

Lilly Mjölk? Så starka saker serverar vi inte! (allmän muntration på Tarzans bekostnad, och muntrationen sprider sig.) spridda röster Han vill ha mjölk. Han har kommit fel. Det här är ingen glasskiosk.

Ha-ha! (etc.)

Dolly Vad heter du, gullgris?

Tarzan Jag kallas för Tarzan, och jag beställde ett glas mjölk.

Slim Beställ något annat, kompis. Du blir ju utskrattad.

Tarzan Vad fan skulle vi gå hit för?

Slim Du måste ju bli bekant med damerna och kroglivet och stora världen! Jag ville bara göra dig en tjänst. Det här är stans bästa bordell.

Tarzan Jag avskyr jäntor.

Dolly Då har du aldrig varit älskad. Stackars lille ponken! Jag slår vad om att du heter Tarzan därför att du är så stor och mäktig och har så stora muskler.

Slim Reta honom inte, Dolly.

Tarzan (drar en puffra) För sent, Slim. De har redan förolämpat mig. Nå, hur var det med mjölken? (siktar rakt mot Dolly.)

Dolly (blir genast allvarlig) Fanny, kalla hit moster Berta. (Fanny hör, fattar och handlar.)

Slim Nu har du gått för långt, Tarzan. (försvinner.)

(Samtidigt öppnas dörrarna, och in väller ett helt gangstergäng: Kilroy med Lillen och Puttefnask och många andra.)

Berta Inte idag, Kilroy. Vi har fullt hus redan.

Kilroy Vad fan menar du, Berta? Vi betalar! Gossarna har aptit! De accepterar inte ett nej.

Berta Alla era rivaler är här redan och har lagt beslag på hela stället. Kommer ni hit och stör dem blir det bara bråk. Vi har inte råd med fler polisrazzior.

Kilroy Är det då dom andra som har monopol här kanske? Är inte det här stans friaste bordell? Och sen när är du rädd för bylingar? Vad fan menar du, Berta?

Berta (kommer fram till baren bakom Tarzan till Dolly) Vad är det för bråk här?

Dolly Den här gentlemannen söker bråk.

Kilroy (armbågar sig fram efter Berta) Vad fan menar du, Berta?

Berta (till Dolly) Vilken av dem?

Dolly Den där lille.

Tarzan (riktar omedelbart puffran mot Berta.) Jag ville bara ha mjölk.

Berta Här behöver ingen hota för att bli serverad. Häll upp mjölk åt honom, Dolly. Stick ner puffran, gosse. Den behövs inte.

Kilroy (råkar ut för oövervinnelig trängsel) Jag måste få tala med den där kossan. Ur vägen, eller jag skjuter!

Berta (reagerar blixtsnabbt) Här finns inga kor åt dig eller åt ditt gäng idag, Kilroy! All mjölk är reserverad!

Kilroy Berta, du kan inte bara nonchalera ett hederligt gäng när det är som hungrigast!

Berta Ser du inte vilken trängsel här är redan? Ditt gäng vållar bara kaos.

Kilroy (till Tarzan) Ge fan i att sitta i vägen för mig, din dvärg! (river bort Tarzan från baren och tar hans plats.)

71

Tarzan Vem fan tror du att du är vad?

Kilroy Kilroy! Och vem är du?

Tarzan Tarzan.

Kilroy Hör på den! (asgarvar) (Tarzan drar åter fram puffran och skjuter skarpt. Kilroy lyckas ducka, men Berta blir i stället träffad i bröstet. Tarzan försvinner genast, snabb och liten som han är. Full kalabalik bryter ut genast med slagsmål och skottlossning.)

Kilroy Efter honom! Det var dom i det andra gänget!

Slim Buster! Vad har du gjort!

(Scenen upplöses i fullständigt kaos.)

Scen 1. På gangsterkontoret.

Buster All right, din jävla gangster, vad har du nu ställt till med!

Slim Jag!? Det var ju du som fixade dom där fala brudarna!

Buster Jag! Hur fan kan du anklaga mej för att ha plåstrat om fejset på den där jävla hallicken! Det var ju du som sköt ihjäl den där förbannade tjyvkonan!

Slim Jag, din buse?! Jag är inte den som skjuter ihjäl vem som helst!

Buster Vem fan var det då som sköt ihjäl den där jävla tordyveln till torpedgangster!

Slim Jag trodde hela tiden att det var du.

Buster Och jag var säker på att det var du. Är du säker på att du inte står här och ljuger för mig rätt upp i ansiktet?

Slim Bergis! Och är du säker på att du inte låtit din puffra gå av i misstag?

Buster Jag är inte den som leker med kanonerna!

Slim Då var det Tarzan.

Buster Vem fan är Tarzan?

Slim Den nye. Chefen har just anställt honom.

Buster Det låter som en värre gorillatyp.

Slim Han är värre än en gorilla. Men tyst! Nu kommer chefen!

Chefen (kommer in och slänger igen dörren efter sig) Okej, era drumlar! Nu gäller det allvar! Lägg patienserna åt sidan, för nu gäller det storkovan! Vi ska sätta in den största stöten i stan!

Slim Vad gäller det, chefen?

Chefen Det gäller livet, gossar! Nu fan ska vi ge dom! Alla andra gangstersyndikat kommer att häpna!

Buster Vad har du på gång, chefen?

Chefen (vecklar ut ett papper) Här har vi krogen. Här är vi. Här kommer avlöningsbilen. Stans största varuhus! Fem hundra anställda blir utan lön! Här får bilen punktering. Vi fixar den genast och plundrar bilen samtidigt. Lätt som en plätt!

Slim Chefen, du är ett geni!

Buster Du blir större än Al Capone!

Chefen Tyst nu! Vi är inte färdiga än! Allt måste klaffa perfekt! Vi har inte råd att ligga på latsidan nu!

Slim Men vem fixar portvakterskan?

Chefen Det får kandidaten göra.

Slim och Buster Vilken kandidat?

Chefen Den nye. Vi kallar honom Tarzan. Det blir hans jungfrustöt. Klarar han den är han säker. Åker han dit så klarar vi oss ändå.

Lyktstolpen (öppnar dörren) Hets! Polisen är på väg upp!

72

Chefen Kvickt! Gör rent här! Bort med kartan! Spela kort! Lägg patiens! Skynda er! (De gör sig i ordning i panik.)

Polismästarn (kommer in med fem andra poliser med batonger) Okej, gossar små, spelet är slut! Vem av er sköt ihjäl Mamma Berta?

Chefen (förvånad) Har någon skjutit ihjäl Mamma Berta? polismästarn Försök inte slingra er nu! Alla spår leder hitåt! Kom inte och säg att ni inte visste att Mamma Berta var död!

Chefen Visste ni, pojkar, att Mamma Berta var död?

Buster Visste du, Slim, att Mamma Berta var död?

Slim Vem i all sin dar skulle väl kunna göra något sådant! polismästarn Gossar, tvinga mig inte att le! Här har stans bästa bordellmamma blivit avrättad, och ni lipar inte ens!

Chefen Vi lipar visst. Inte sant, pojkar?

Slim Mamma Berta död! Det får inte vara sant! Buhuu! (låtsas gråta) Buster Buhuu! (låtsas gråta) polismästarn Okej, gossar, ni kan spela teater. Men här gäller det inte teater! Någon härifrån sköt ihjäl Mamma Berta, och honom ska vi hämta härifrån!

Chefen Ingen här skulle drömma om att skjuta ihjäl Mamma Berta, chefen. Vi är för blödiga för sånt. Vi ska alla komma på Mamma Bertas begravning. Se bara så småpojkarna gråter!

Slim och Buster Buhuu! polismästarn Okej, gossar, det saknas bevis, och ni hade inget motiv! Men vi ska ringa in den här krogen! Och nästa gång smäller det!

Chefen Vi höll alla av Mamma Berta som vår egen moster.

Buster Hon var den bästa bordellmamman i hela stan! Buhuu!

Slim Jag ska skjuta ihjäl den fan som saltade ner henne!

Buster Såja, Slim, spela inte över!

Chefen Visserligen hade Mamma Berta sina sämre sidor, men det kan jag vittna om inför Gud att hela stan var skyldig henne respekt! polismästarn Inget hyckleri, om jag får be. Det vet hela stan att ingen saknar det ockrande ludret till utpresserska! (tar på sig hatten. Till sina poliskonstaplar:) Okej, gossar, vi sticker!

Chefen Vi borde åtminstone hedra henne med en tyst minut.

Buster (när poliserna dragit) Vem tror du att gjorde det, chefen?

Slim Var det Tarzan?

Chefen Så klart att det var Tarzan. Kärringen trampade honom på tårna, och han är inte sämre än att han reagerar spontant. (Goljat tittar in, en väldig bjässe.)

Vad är det, Goljat?

Goljat Kilroy vill träffa dig, chefen.

Chefen Jag är inte hemma.

Goljat Han vet att du sitter här, och han insisterar.

Chefen Han får vända sig till de lägre instanserna först. Vad vill han?

Goljat Snacka affärer.

Chefen Säg till honom att jag kommer ner till honom i krogen. Vi kan snacka öppet med varandra.

Goljat Han bad uttryckligen om intimitet.

Chefen Gjorde han det? Tror du jag är så dum så att jag släpper in honom hit så att han bajsar ner mitt finaste rum med sina kulsprutehejdukar som bara bryter sig in i fint folks salonger för att förstöra hela möblemanget och alla antikviteter när de missar med sina skenande maskingevär?

Goljat Han bad om ett privatsamtal i enrum, chefen.

73

Chefen Hör du inte vad jag säger? (går fram till Goljat och örfilar upp honom med många hårda klappar i ansiktet.) Om du duger något till gör du samma sak med Kilroy så att hans ansikte blir slarvsylta och ingen mer någonsin kan känna igen honom.

Tarzan (kommer in, den minsta av alla karlar) Ska jag ta hand om Kilroy, chefen?

Chefen Där är du, din loppa! Du din förbannade hundvalp, men fan tror du att du är? Tror du att du kan gå in och skjuta ner vem som helst när helst det behagar dig?

Tarzan (självbelåtet) Några klagomål, chefen?

Chefen Vet du vem du har skjutit ner?

Tarzan Jag glömmer dem snabbt, chefen.

Chefen Du har skjutit ner Tjocka Berta! Du har gett stans bästa bordell ett skott i vattenlinjen! Du har förstört alla gangsters största glädje!

Tarzan Hon var ett luder, chefen.

Chefen Tror du inte jag vet det? Vad tror du hon fick betalt för om inte för det?

Men hon var mycket mer än bara ett luder!

Tarzan Hela stan är mig tacksam för att jag befriade den från dess värsta procenterska och dessutom kom undan med mordet.

Chefen Men att skjuta mot kvinnor! Du skjuter för skarpt, Tarzan! Fortsätter det så här måste vi desarmera dig!

Tarzan Ingen vågar sticka upp mot mig, chefen. Ska jag ta hand om Kilroy?

Goljat Du lämnar honom åt mig.

Tarzan Åt dig, din imbecilla pappskalle?

Goljat Man säger inte så till mig, Tarzan.

Tarzan Tigger du stryk, va? Ska du ha dig en snyting? Försök bara!

Goljat (till chefen) Ska jag ge honom på moppe, chefen?

Chefen Ja, om du inte hellre tar hand om Kilroy.

Tarzan Du vågar aldrig ge dig på Kilroy, Goljat!

Goljat Vågar inte jag! Jag ska ta hand om dig sedan!

Tarzan Jag har en bättre idé. Du är så rädd för Kilroy så du fiser häcken av dig.

Om du vågar dig på mig först så kanske du vågar tala till Kilroy sedan.

Goljat Nä nu.... (går till angrepp) Tarzan (har blixtsnabbt fått revolvern i handen och skjuter ner honom med flera skott.

Därefter, lugnt,) Jag har alltid varnat folk för att reta mig.

Chefen Du har slösat bort vår bästa tungviktare, Tarzan.

Tarzan Ni såg alla att det var i självförsvar. Han hade annars gjort pannkaka av mig.

Slim Tarzan hade inget val, chefen.

Chefen Okej, pojkar, röj undan liket. Jag vill inte ha polisen hos mig fler gånger idag. Inte ett spår – begrips?

Buster Vi släpper ner honom i floden.

Tarzan Har polisen varit här idag?

Chefen Ja, tack vare dig och din affär med Tjocka Berta. Du ger oss bara problem, Tarzan.

Tarzan Var tacksamma i stället för att jag undanröjer desto fler. Hur var det nu med Kilroy?

Chefen Säg till Lyktstolpen att vi träffar honom där nere bland mänskor. Han får acceptera det eller ge sig av.

Tarzan Ska jag inte ta hand om honom?

Chefen (vänligt) Inte idag, Tarzan. Du har gjort nog för idag.

74

Scen 2. I baren. (mycket folk, rök, drinkar, utmanande barflickor, gangsters, fyllon, m.m.)

Kilroy Okej, gossar, den där skojaren till superhallick vägrar ta emot mig privat.

Det är en förolämpning. Begrips?

Puttefnask Ska vi göra rent stället, chefen?

Kilroy Ingen ska nånsin kunna påstå att Kilroy inte gav sina offer en chans. Han är på väg ner. Vi ska höra på honom till att börja med. Men han kommer säkert inte ensam.

Puttefnask Vi borde ändå göra rent hus här, chefen, ju förr desto bättre.

Kilroy Superhallicken har aldrig öppnat eld mot oss ännu. Nu kommer de.

Spänn hanen bakom jackorna, pojkar.

Chefen (kommer till baren med sina gossar) Vilken ära, Kilroy, för mig att få mottaga dig under mitt eget tak! Det här är Slim, Lyktstolpen, Buster och Tarzan.

Kilroy (presenterar sina gossar) Det här är Puttefnask och Lillen.

Chefen Angenämt. Får vi bjuda på en drink?

Kilroy Vi har inte kommit hit för att supa.

Chefen Det här är en bar. Här dricks det. Om ni inte har kommit hit för att ta emot min gästfrihet är det lika bra att ni sticker genast.

Kilroy Jag ville be dig, din superhallick, att inte lägga din näsa i blöt i mina affärer!

Chefen Jag har bemött dig med artighet. Du torde göra detsamma i stället för att komma med skymfliga tillmälen.

Kilroy Skymfliga tillmälen, din skurk? Vem fan är det som förolämpar vem här i huset? Du ville ju inte ens träffa mig!

Chefen Jag ville inte ta emot dina föga rumsrena gorillor inne i mitt privatrum av naturliga skäl, då jag inte ville ha djur inne hos mig som skiter ner sig. I stället har jag bjudit er på en drink. Antingen tar ni emot den som hyfsade mänskor eller också ger ni er av. Begrips?

Kilroy Vill ni ha en drink, pojkar?

Puttefnask När vi nu ändå är här.

Lillen Vi kan behöva ett järn, chefen.

Chefen Det gläder mig. Doris! Fyra bomber!

Tarzan Och vi då?

Chefen Okej, åtta bomber.

Doris Med is eller utan?

Chefen Huvudsaken är att stubinen är påtänd. Får du plats med några isbitar dessutom så att det ser bra ut, så var så god.

Doris Var så goda. (serverar åtta fyllda glas med knallrött innehåll.)

Chefen Nå, Kilroy, nu kan vi prata affärer. Vad vill du egentligen?

Kilroy Jag vill ha ut din ruttna näsa ur mina kvarter!

Chefen Stan har inga gränser. Hela stan är allas territorium. Vill du ha det annorlunda får du sätta upp stängsel själv.

Kilroy Du vet vad jag menar. Mina krogar är mina krogar. Mina bordeller är mina bordeller. Mina spelhålor är mina spelhålor. Begrips?

Chefen Du glömmer att vi lever i ett fritt land.

Kilroy I en demokrati har alla rätt att försvara sina egna ägodelar! Jag äger mina ägodelar!

Chefen Naturligtvis. Du har dina pengar och dina rörelser. Men du äger inte dina mänskor. De har rätt att själva avgöra vem de vill arbeta för.

Kilroy De som arbetar för mig arbetar för mig!

Chefen Det förnekar ingen. Och de som arbetar för mig arbetar för mig.

Kilroy Men du ska inte komma här och proselytisera bland mina gossar!

75

Chefen Du äger dem inte.

Kilroy Men de arbetar för mig!

Chefen Så klart att dina anställda arbetar för dig. Det har ingen nånsin förnekat.

Kilroy Du vet vad jag menar!

Chefen Så klart att jag vet vad du menar när du säger vad du menar.

Kilroy Spela inte dummare än vad du är.

Chefen Jag är inte dummare än att jag tar dig på orden.

Puttefnask Han bara tjatar, chefen.

Kilroy Tror du inte jag hör det?

Chefen Om du kom hit bara för att prata skit så kan du dra igen.

Kilroy Det är du som bara pratar skit. Du kan ju inte prata rent språk ens en gång.

Chefen Det är du, din ärthjärna, som aldrig kan komma till saken.

Kilroy Jag har hållit mig till saken hela tiden. Det är du som hela tiden undviker den.

Chefen Undviker jag att svara på Kilroys argument, pojkar? Undviker jag att svara på hans intelligenta frågor?

Slim Kilroy är ju känd för att aldrig få sagt vad han menar.

Chefen Det är det jag menar. Ut med språket, Kilroy, innan baren stänger.

Kilroy (hotfull) Jag gillar inte att du betalar mina anställda!

Chefen Betalar jag dina anställda? Det måste vara något missförstånd. Betalar inte du dem själv?

Kilroy Jo, det gör jag!

Chefen Nå, då så!

Kilroy Men de tar dubbelt betalt! Jag gillar inte dubbelspel av superhallickar!

Chefen Inte jag heller.

Kilroy Du vet vad jag menar!

Chefen Det beror på vad du menar.

Kilroy Du vet vad jag menar, sa jag!

Chefen Ja, jag hörde det! Och jag gav dig ett svar!

Kilroy Du undviker ämnet! Du bara viker undan hela tiden! Du är falsk som vatten! Du är som en svamp, som när man kramar den bara dryper av vatten!

Chefen Din fotsvett är understundom värre.

Kilroy Jag kom inte hit för att bli förolämpad.

Chefen Jaså. Vad kom du hit för då?

Kilroy Du vet mycket väl vad jag menar!

Chefen Vad du tjatar! Det har du sagt förut. Ja, visst vet jag vad du menar när du talar klarspråk, men det gör du ju aldrig.

Kilroy Du vet vad jag menar. Mina anställda är dubbelt avlönade av dig.

Chefen Om de tar mera betalt av någon annan måste de tycka att de får för litet betalt. Är du snål, Kilroy?

Kilroy Du vet vad jag menar! Det måste bli ett slut på det! Jag tål det inte längre!

Chefen Om de tar betalt av andra så slipper ju du betala dem. Se det från den ljusa sidan, Kilroy.

Kilroy Jag vill inte ha anställda mutkolvar!

Chefen Avskeda dem då.

Kilroy Du måste sluta sticka näsan i blöt!

Chefen Ja, du har sagt det redan. Brevet kom fram. Du kan gå nu.

Kilroy Ge fan i att ge mina anställda mer än vad de förtjänar!

Chefen De har rätt att få tjäna mera om de vill.

Kilroy Men inte att lura mig!

Chefen Har de lurat dig på pengar?

76

Kilroy Det är du som lurar mig på pengar genom att ge dom pengar!

Chefen Det är inte logiskt. Du kommer med lösa anklagelser utan bevis.

Puttefnask Vi kommer ingen vart, chefen. Killen är hopplös.

Lillen Ska vi klämma honom genast?

Kilroy Vi har ingenting här att göra. Låt oss gå. Din superhallick, era fördömda bomber kan ni behålla själva. (kastar resten av glasets innehåll i ansiktet på Chefen.)

Chefen Det där skulle du inte ha gjort.

Puttefnask Ha-ha! Det är ett fritt land! (kastar sitt glas innehåll i ansiktet på Lyktstolpen.)

Buster Ska vi ge dem vad de tål, chefen?

Chefen Ja. Kasta ut gästerna.

Lillen (slänger sitt glas innehåll i ansiktet på Tarzan) Sorry, pysen, men vi hinner inte dricka upp det själva!

Tarzan Du din masturberande loppa, tyckte du att du var rolig nu va?

Chefen Håll dig lugn, Tarzan!

Lillen (skrattar) Tarzan! Den! Han är visst ny i lekskolan! Ha-ha-ha! (skrattar våldsamt.)

Tarzan (öppnar omedelbart eld. Skjuter flera skott i magen på Lillen som genast får skrattet i halsen.)

Chefen Jag sa ju att du skulle ta det lugnt!

Tarzan Han bad om det.

Puttefnask (öppnar genast eld och skjuter ner Lyktstolpen.)

Kilroy Håll inne med vapnen, för fan, din djävla idiot!

Puttefnask Jag måste väl få försvara oss när vi blir anfallna!

Tarzan (skjuter ner Puttefnask.)

Chefen Ta puffran ifrån honom, för helvete!

Kilroy Den där knatten har dödat två av mina män. Hela krogen kan vittna om saken.

Tarzan Är det inte lika bra att vi pepprar ner chefen för oväsendet med detsamma, chefen?

Chefen Skjuter du ett enda skott till åker du i finkan! Fattar du?

Tarzan Jag har ju bara gjort chefen en tjänst, nej, två tjänster.

Kilroy (har omärkligt fått fram en revolver) Jag ber att få återgälda! (skjuter men missar och knäpper Slim.)

Tarzan Vad var det jag sa? (skjuter ner Kilroy.)

Buster (undersöker liken) De har fått vad de tål.

Doris Tarzan sköt i självförsvar de andra två gångerna.

Chefen Men det var han själv som inledde skjutandet. Det är bäst att du lämnar stan, Tarzan.

Tarzan För hur länge?

Buster Helst några år, för din egen skull.

Tarzan Men jag har ju gjort hela grovjobbet för er! Är det tacket jag får?

Chefen Du ska vara glad att du lever. Tack vare dig har sju mord begåtts och fem av din egen hand. För sådant får man i regel elektriska stolen.

Tarzan Men jag har ju bara gjort nytta!

Chefen Att Goljat, Slim och Lyktstolpen är döda kan jag inte kalla ett gott arbete.

Låt gå för de andra.

Tarzan Men, Chefen, jag har ju rensat stan för dig! Den är din nu!

Chefen Just därför vill vi att du skall leva. Därför är det bäst att du lämnar stan.

Tarzan Är det tacksamhet?

Chefen Det är världens gång, Tarzan. Sådant är hela samhället. Den som är duktig får bara fan för det.

Tarzan Men vart skall jag ta vägen?

Chefen Stick hem till Sicilien.

77

Tarzan Chefen Tarzan Doris Tarzan Chefen Buster).

Doris Tarzan Doris Tarzan

Det är väldigt långt borta.

Du har att välja mellan det och döden.

Jag måste få tänka på saken. (tömmer sin drink.)

Påfyllning?

Ja, tack.

Sov gott, Tarzan, och dröm sött på Sicilien. Kom an, Buster! (går med Jag tycker synd om dig, Tarzan.

Varför det?

Därför att du är så liten till växten. (drar sig ifrån honom.)

Suck! (tömmer sina drinkar.)

Scen 3. Palermo.

En stor familjetillställning i en vacker trädgård utanför staden.

Baffo (reser sig upp och håller tal) Vi hälsar dig välkommen, son, hem till familjen, ditt eviga hem med dess ljuvliga paradisro och välsignade lustgård i världens mest idealiska klimat och dess lugnaste, skönaste land! Att du har kommit upp dig där borta i det rika Amerika och förtjänat rikliga pengar på hederligt arbete tackar vi den nåderika försynen för, och som en god son har du visat dig vara den som alltid först tänker på sin familj. Tack vare dig, älskade Luigi, lever vi väl här i Palermo och saknar ingenting. Kom i min famn, min välsignade pojke! Hur väl visste vi inte att vi alltid kunde lita på dig! (omfamnar Tarzan inför alla, som jublar.)

Tarzan (reser sig upp och håller tal) Pappa, du dränker mig som vanligt i din generositet. Men jag ska berätta för er alla, att livet i Amerika inte alltid har varit lätt.

I mitt arbetes svett har jag fått arbeta mig upp, och min tillvaro där har aldrig tillåtit mig någon lyx. Endast mot slutet av min vistelse där fick jag det någorlunda hyggligt ställt, och genom några snygga klipp lyckades jag bli nummer två efter min chef.

Men jag kan inte stanna längre här. Jag behövs där borta, plikten kallar mig tillbaka till min heliga tjänst för mitt nya fosterland, och min ljuvliga ledighet här måste tyvärr bli alltför begränsad.

Mamma Rosa Min stackars lille pojke! (omfamnar honom) Ingen har arbetat så hårt för familjen som du!

Renato Varför kom du över huvud taget tillbaka?

Tarzan Jag behövde semester. Jag måste vila upp mig. Min hälsa krävde det.

Renato Vad lider du då av? Överansträngning? Magsår?

Tarzan Båda delarna. Jag arbetade litet för hårt och var litet för duktig där borta mot slutet. Min chef övertalade mig att vila upp mig här hemma.

Renato Vad bestod egentligen ditt arbete i?

Tarzan Du ställer för många frågor, broder.

Baffo Du kan lugnt lita på Renato, Luigi. Han är magistrat vid domstolen i Palermo och kan skydda dig mot allt.

Tarzan Om han är magistrat vid domstolen är det snarare jag som kan behöva skydda honom.

Baffo Varför det?

Tarzan Han har ju då en ganska utsatt ställning.

Renato Säg som det är, broder. Du tillhör maffian.

Tarzan Vilken maffia?

Renato Det finns bara en.

Tarzan Du talar som om du tillhörde den själv.

Renato Som jurist är jag neutral. Men du verkar föga neutral.

78

Tarzan Försöker du få ihop något anklagelsematerial emot mig, din egen storebror?

Renato Du har ingenting att frukta av din egen familj. Det garanterar jag som jurist. Vår lojalitet mot varandra är total. Du lever här i fullkomlig säkerhet. Jag vill bara veta var du står.

Tarzan Okey, broder, du har bett om det. I hela världen finns det förtryckta personer som behöver beskydd. I hela världen finns det orättvisa. I hela världen finns det slödder och rötägg som aldrig borde ha fått leva. I hela världen finns det korruption och bedrägeri. Är det då fel att ställa sig upp mot allt detta och ta de utsatta i försvar?

Renato Och hur försvarar du dem? Ger du dem pengar?

Tarzan Jag avlägsnar deras plågoandar.

Renato Hur många har du dödat?

Tarzan Broder, du ställer för många frågor.

Renato Okey. Kan du försvara maffian?

Tarzan Nej. Den är olaglig. Den använder sig av våld som medel. Allt vad den går för är tvärt emot all lag och ordning. Men vem kan hindra den? Den är en naturkraft liksom vulkanen Etna. Sätt lock på den och den exploderar och spränger hela Sicilien i små små bitar. Hela Sicilien beror av Etnas evigt smältande snö.

Likadant är det med maffian. Italien struntar i oss. Kommunen är genomkorrumperad. Regeringen är i kroniskt upplösningstillstånd. Under tiden härjar alla gangsters som plundrar hederligt folks butiker, suger ut fattiga mänskor och parasiterar på korruptionens kontinuitet. Maffian är en Robin Hood som behövs, en politikens saneringssystem och en oundgänglig nödvändighet. Om den inte behövdes skulle inte maffian finnas.

Renato Att maffian har sina outplånliga rötter i Sicilien kan inte förnekas. Men vad världen har emot maffian är att sådana som du sprider maffian över hela världen och får den att framstå som enbart hänsynslösa gangsters.

Tarzan Nu anklagar du mig igen. Finns då inte maffian redan över hela världen?

Vad är hela världens politik och vad är hela samhället och hela civilisationen om inte en enda stor maffia? Ett kugghjul i systemet som inte gör annat än lyder order från ovan är inte bättre än en torped som skjuter ner en okänd när han fått befallning därom.

Renato Då är du en anarkist.

Tarzan Nej, jag är en hederlig människa.

Baffo Sluta nu, gossar. Vi är här för att festa och vara glada och inte för att hålla parlamentariska debatter. Luigi har rätt. Hela världen är en maffia vars principiella huvudkontor finns i Amerika och i England, kapitalismens högborgar, som leds av materialister vars livs enda intressen är makt och pengar. De har inte ens familjer. Vi sicilianare lever mest och enbart för familjen, maffiosi eller inte, och det spelar ingen roll om vi är maffiosi eller inte. Huvudsaken är att vi har vår familj, och den lever vi för och dör vi för och gör vi allt för att beskydda. Vad du än har gjort, Luigi, och hur du än har förtjänat dina pengar, så har du visat dig vara en god son som alltid först har tänkt på din familj. Och om du är en god son återvänder du till Amerika och fortsätter du på samma sätt.

Tarzan Jag har ju sagt att min semester är begränsad.

Renato (tar brodern i hand) Lycka till, broder. Jag tror att du behöver det.

Tarzan Kom i min famn, lillebror. (omfamnar honom ömt) Tänk på din storebror ibland. Du kan inte försvara honom, men han måste få försvara sig ibland.

Renato (så att de andra inte hör det) Hur många har du dödat?

Tarzan (på samma sätt) Fyra gangsters i självförsvar.

Renato Då är du förlorad.

Tarzan Kanske.

79

Renato Åk inte tillbaka.

Tarzan Jag måste.

Renato De tar livet av dig.

Tarzan Jag måste tänka på familjen. Hellre stupar jag på min post än ligger familjen till last.

Renato Du är modig.

Tarzan Nej, hederlig.

Renato (inför alla) Lycka till, bror.

Tarzan Detsamma.

Mamma Rosa (blödig) Min stackars lille duktige pojke!

Tarzan Ta hand om mamma, Renato.

Renato Det behöver du inte be mig två gånger.

Baffo (höjer sitt glas) Skål för vår son!

Mamma Rosa (reser sig) Skål för vår son!

(Alla reser sig och skålar hjärtligt och uppriktigt för Tarzan.)

Scen 4. Baren. (som scen 2) Buster Tarzan lär ha kommit tillbaka till stan. Har du sett honom?

Doris Nej. Det måste vara ett rykte. Han vågar sig aldrig hit mera. Polisen kniper honom direkt.

Buster Jag är rädd att det inte bara är ett rykte.

Chefen (kommer) Har ni sett Tarzan?

Buster Nej, inte ännu.

Chefen Om han visar sig så kör ut honom. Vi vill inte ha honom här.

Buster Okay, chefen.

Doris Vad har han då gjort?

Chefen Han har kommit tillbaka! Det är illa nog!

Doris Men han gjorde ett effektivt jobb åt er.

Chefen Alldeles för effektivt! Han sköt Goljat, och vi blev dessutom av med Slim och Lyktstolpen!

Doris Ni hittar aldrig en annan Tarzan.

Chefen Det hoppas jag verkligen!

Tarzan (kommer gladeligen in) Hejsan, gossar! Här är jag!

Chefen (surmulet) Vad fan gör du här?

Tarzan Hälsar på! Vad annars?

Buster Stick, Tarzan, innan polisen får veta att du är här.

Tarzan Är ni inte glada åt att se mig?

Chefen Vad fan skulle vi vara glada för det för?

Tarzan Gjorde jag er inte världens björntjänst?

Chefen Jo, du lämnade landet.

Buster Det har alla glömt utom polisen.

Doris Det är bäst att du sticker tillbaka till Sicilien, Tarzan, innan du blir skjuten.

Tarzan Och varför skulle väl någon vilja skjuta mig, Chicagos nyttigaste gosse?

Buster Just därför.

Tarzan Ni är inte vidare tacksamma.

Chefen Och vad fan skulle vi vara tacksamma för? För att vi blev av med Slim och Lyktstolpen?

Tarzan Ni blev också av med Kilroy, Lillen och Puttefnask. Har ni glömt det redan?

80

Buster Vi har till och med glömt Mamma Berta.

Tarzan Men hur i all sin dar har ni kunnat glömma henne? Ljöt ni inte till och med krokodiltårar vid hennes begravning?

Chefen Du driver med oss, Tarzan.

Tarzan Jag påminner er bara, då ni har så dåligt minne.

Doris Stick, Tarzan, innan du blir skjuten.

Tarzan Och vad har du emot mig, ljuva Doris? Tycker du inte synd om mig längre för att jag är så liten?

Doris Det är inte synd om någon som är farlig.

Tarzan Är jag då så farlig? Var det inte jag som befriade er från stans farligaste typer?

Buster Tarzan, stick. Du är inte önskvärd.

Tarzan Vem av oss är väl önskvärd? Men eftersom vi lever måste vi leva vidare.

Så enkelt är det.

Chefen Varför har du kommit tillbaka, Tarzan?

Tarzan För att tjäna mera pengar.

Chefen Jag behöver inga fler anställda. Kontoret är stängt.

Tarzan Har du blivit så girig, chefen? Jag skaffade dig monopol i den här stan, och i gengäld friställer du mig. Var jag då för dyr?

Buster Vi har dig redan upp i halsen, Tarzan.

Chefen Om du inte sticker är risken att någon av oss ringer till polisen.

Tarzan Ånej, det kan jag inte tro om mina gamla polare. Så gör man inte mot sin välgörare.

Chefen Har du blivit vår välgörare nu också?

Tarzan Vad annars?

Buster Han har blivit hög i korken, chefen.

Chefen Ja, som alla italienare lider han av mindervärdeskomplex.

Doris Stick, Tarzan, medans tid är.

Tarzan Ånej, så feg är jag inte. Ge mig en drink i stället.

Chefen Okey, Tarzan, du har gjort oss vissa tjänster i det förgångna. Hur mycket vill du ha för att försvinna?

Tarzan Vill ni då verkligen inte att jag ska arbeta för er längre och förtjäna ett hyggligt uppehåll?

Chefen Nej, det vill vi verkligen inte, Tarzan.

Tarzan I så fall nöjer jag mig inte med mindre än tio långsjalar.

Chefen Du ska få tjugo. Är vi kvitt sedan?

Tarzan Förvisso. Sedan får ni höra vidare av mig när jag blivit Storfräsare av New York.

Buster Skryt lagom, din chimpans.

Tarzan Är du avundsjuk?

Buster Nej, realistisk. Med din skrytsamhet riskerar du att komma i tidningen – med nummer på bröstet.

Tarzan Om ni sätter dit mig kan jag sätta dit er alla.

Chefen Såja, låt oss nu vara snälla mot varandra. Kommer du med mig till kontoret, Tarzan, eller vill du hellre vänta här?

Tarzan Jag kan vänta här.

Doris (hemligt till Tarzan) Du har ingen chans, Tarzan. Går han till kontoret ensam ringer han till polisen, och följer du med honom gör Buster det åt honom bakom ryggen på dig.

Tarzan Är det så illa?

Doris Det är praxis.

Tarzan Okey, chefen. Jag följer med dig och Buster till kontoret.

Chefen Som du vill. Men då får du lämna skjutjärnet hos Doris.

81

Tarzan Litar ni inte på mig?

Chefen Varför skulle vi göra det? Vi vet ju hur skjutglad du är.

Tarzan Då måste ni också gå dit obeväpnade.

Chefen Du vet mycket väl, Tarzan, att jag aldrig kan vara obeväpnad.

Doris (hemligt till Tarzan) Dessutom har han en revolver i skrivbordslådan.

Tarzan (drar järnet) Okey, gossar, spelet är slut. Jag har er på kornet. Nu känner jag er.

Ni är precis samma sorts rötägg som hela den här förbannade världen alltid har haft upp i halsen. Ni är fullständigt värdelösa. Jag borde skjuta ner er båda två på ögonblicket. Jag borde aldrig ens ha stuckit min fot innanför er dörr.

Chefen Varför gjorde du det då?

Buster Snacka om mindervärdeskomplex.

Chefen Nu är han alldeles hysterisk.

Doris Gå inte till överdrift, Tarzan. Du gör bara saken värre.

Tarzan Det är för sent, Doris. De här båda slasktrattarna har gjort bort sig. De har gjort sig förtjänta av lagens hårdaste straff. De har visat sig vara otacksamma nedriga lågsinta förrädare och ingenting annat. De har velat likvidera en kompis. Så gör man inte mot en sicilianare.

Chefen Jag lovade dig tjugo långsjalar, Tarzan. Det löftet står jag för.

Tarzan Inbillar du dig att jag kan tro på dig mera efter att du har förbrukat all din trovärdighet, din inkompetenta kackerlacka? Sådana som du spolar man ner eller trampar sönder på Sicilien!

Chefen Sådant kan tydligen du göra. Varför stannade du inte på Sicilien då?

Tarzan Därför att jag ville fortsätta arbeta hederligt för er!

Chefen (till Buster) Han ville arbeta hederligt för oss.

Buster Bör vi inte ge honom en chans?

Chefen Han är desperat. Jag fruktar att det är för sent. Han har sålt alla sina aktier.

Buster Vad vill du egentligen, Tarzan?

Tarzan Rättvisa! Det är det enda vi sicilianare någonsin har velat! Nu följer ni båda med mig till kontoret! Inga tricks, begrips? Jag gav er ett imperium med utrensningen av alla era konkurrenter. Därför ska jag nu ha betalt. Och ni ska ge mig betalt. Ni ska ge mig varenda dollar som finns i huset!

Chefen (indignerad) Detta är ju stöld!

Tarzan Är du upprörd, chefen?

Chefen Har jag inte skäl att vara indignerad?

Buster Han menar allvar, chefen. Med puffran i hand är Tarzan farligare än en flaska nitroglycerin.

Chefen All right, Tarzan. Du får trettio långsjalar.

Tarzan Dina finter tråkar ut mig, Chefen. Jag går inte på dem längre. Nu ska jag ha ut hela min lön.

Chefen Den får du aldrig.

Tarzan Varför det?

Chefen Du kommer aldrig till himmelen.

Tarzan Vad menar chefen med det? Är han själv en ängel kanske?

Chefen Åtminstone i jämförelse med dig, din stinkande tvestjärt.

Tarzan Så säger man inte till mig, chefen.

Chefen Jag har redan sagt det.

Tarzan Ta tillbaka det då.

Chefen Aldrig.

Buster Själv kallade du oss kackerlackor, Tarzan.

Tarzan Det är ni ju också. Ni är inte bättre än Kilroy och hela det släktet.

Buster Varför hjälpte du oss då?

Tarzan Jag trodde att det fanns andra hyggliga brottslingar som jag själv.

82

Chefen Tro ska man bara göra i kyrkan.

Tarzan Man kan inte veta allt, chefen, i förväg.

Chefen Du får fyrtio långsjalar, Tarzan.

Tarzan Jag ska ha alla.

Chefen Okay. Du får alla.

Tarzan Hämta dem då! Marsch till kontoret! Men inga tricks! Minsta tricks, och chefen stryker med först! Och du blir säker tvåa, Buster!

Buster Jag tror dig, Tarzan.

(Plötsligt inträffar en polisrazzia. Massor av poliser bryter sig in från alla håll.) polismästarn Okay, gossar små, spelet är slut! Nu är det slut med den här lönnkrogen! Skingra er och cirkulera, gott folk! Vi vill bara åt chefen och hans anställda!

Buster Nu kan vi hälsa hem, chefen.

Chefen Vi sitter alla i samma båt, och ingen kan hoppa över bord. Okay, polismästarn! Ni hade inte kunnat komma i ett lämpligare ögonblick! Vet ni vem som är här? Jo, mannen som sköt Tjocka Berta, Kilroy, Lillen och Puttefnask!

Polismästarn Vi tycks verkligen ha kommit i ett sanningens ögonblick.

Tarzan Håll snattran, din sakramentskade bastard till torskpadda! (skjuter ner chefen) Det finns ingenting mera föraktligt än en angivare.

Polismästarn Vi tycks ha påträffat Tarzan mitt bland aporna. Skjut mera apor, Tarzan, så får vi sätta dig i tvångströja och i elektriska stolen sedan!

Tarzan Jag är inte rädd för er om ni tror det, era dyngbaggar! Ni är inte bättre än alla fördömda gangsters!

Polismästarn Vi representerar lagen och rättvisan!

Tarzan Ha! Ni är bara en samling opportunister i korruptionens tjänst!

Buster Tarzan, vi har en chans. Tillsammans kan vi skjuta ut oss härifrån.

Tarzan Har du ammunition tillräckligt?

Doris Jag kan ladda åt er. Jag har fler revolvrar här bakom disken.

Tarzan (till Buster) Är du klar?

Buster Alltid redo!

(I ett lämpligt ögonblick hoppar båda djärvt bakom bardisken.)

Polismästarn Ge er! Ni har ingen chans! Hela huset är omringat!

Buster Vi ger oss aldrig mot en skara dönickar!

Tarzan Bravo, Buster! Kör hårt!

Buster Dessutom har vi en kvinna ibland oss. Vill ni skjuta på oss får ni också skjuta på henne, om ni vågar. en polis Vad ska vi göra, chefen?

Polismästarn Vi måste belägra dem. Vi måste omringa dem från alla håll.

Förr eller senare måste de ge sig. De har ingen chans. polisen Men de är desperata och har inga skrupler.

Tarzan Är du bra på att skjuta prick, Buster?

Buster Inte lika bra som du.

Tarzan Det räcker om du skadskjuter dem på så ömma ställen som möjligt. Ju längre ner i bukpartiet, desto bättre.

Buster De omringar oss.

Tarzan Jag vet. Vi har ingen chans. Det är bara att göra det bästa av saken. (skjuter ner en polis) Det fattas en, sade djävulen när han räknade myggorna.

Buster De är ändå mänskor.

Tarzan Är de? Varför är de då poliser?

Buster Säg det.

Doris De måste väl leva de också.

Tarzan I så fall är de bra dumma om de väljer polisyrket. (skjuter ner ytterligare en polis) 83

Buster Nu är det min tur. (skjuter ner en polis) Tarzan Du lär dig. (skjuter ner en annan.)

Buster Hur många ser du, Doris?

Doris Minst trettio. Men det kommer ständigt in flera utifrån.

Tarzan Då har vi råd att slösa. (skjuter ner en polis) polismästarn Det här går inte. Ni får inte exponera er på det där sättet. en polis Låt oss slänga en handgranat och få det undanstökat. polismästarn Jag önskar att vi kunde. Men vem kan väl kallblodigt mörda en kvinna? en polis En kvinna kan man väl alltid offra om man samtidigt blir av med två kvalificerade mördare. polismästarn Jag beklagar, Charlie, men det är emot reglementet.

Tarzan Om vi bara kunde knäppa chefen innan vi stryker med! Jag är trött på att bara se livegna stupa.

Buster Tror du inte vi kan sticka om vi använder Doris som skydd?

Tarzan Tror du hon vill det?

Buster När det gäller livet frågar man inte om lov.

Tarzan Nej, så behandlar man inte damer, Buster. Man måste alltid fråga om lov först.

Buster Okay. Får jag lov, Doris?

Doris Vill du dansa?

Buster Nej, bara använda dig som sköld mot vapenelden.

Doris Min herre behagar skämta.

Tarzan Här är det bara poliserna som skämtar. De kan ju inte ens skjuta ordentligt. De bara bommar med sina korkgevär.

Doris Det väntar dem en saftig räkning sedan när jag räknat alla de flaskor de skjutit sönder.

Tarzan Tror du att de betalar?

Doris Man kan alltid försöka.

Polismästarn Hur länge vill ni hålla på, pojkar? Tills ni har svultit ihjäl?

Tarzan Nej, bara tills hela polismaffian är utrotad.

Polismästarn Kallar du oss maffia, din slyngel, du som själv kommer från Sicilien?

Tarzan Den innebörd som ni lägger i maffian är bara vad ni själva går för, era genomkorrumperade langare och torskfittar!

Polismästarn Dina fördomar vittnar om din bildningslöshet.

Tarzan Naturen har begåvat mig med en ärlighet och äkthet som är bättre och mera användbar än all samhällsorientering i hela världen.

Polismästarn Du har ingen chans, Tarzan!

Tarzan Det är martyrernas mördare som alltid blir de evigt fördömda.

Polismästarn Ni har hela världen emot er!

Tarzan Alltså är hela världen fördömd.

Buster (skjuter en polis) Där fick jag en.

Tarzan Det återstår bara hela världen.

Doris Ammunitionen håller på att ta slut.

Tarzan Spara på elden, Buster. Skjut bara för att träffa dödligt. Inte en enda av de rackarna förtjänar att få leva.

Polismästarn Det här går inte. Hur många man har vi redan förlorat? polisen Sex döda och sju är svårt skadade. polismästarn Vi måste hitta på något. polisen Vit flagg, chefen? polismästarn Det är nog det enda.

Buster De viftar med en vit flagga.

Tarzan Det är bara ett knep. Tro inte på dem.

Doris Vad vill ni, herrar poliser?

84

Polismästarn Parlamentera!

Doris Vad har ni att komma med?

Polismästarn Vi erbjuder er fritt återtåg.

Doris Är vi fria?

Polismästarn Ja! Tarzan Det är ett knep. De tar oss ändå.

Polismästarn Ni har inget att förlora, pojkar. Ni har allting att vinna.

Tarzan Tror du att vi går på era tjyvknep, era listiga bläckfiskar?

Polismästarn Ni har inget annat val.

Tarzan Okay, vi går ut, men Doris följer med oss, och den som kommer närmare oss än fem meter skjuter vi ner. polismästarn Okay.

Doris Jag tror att vi kan lita på honom.

Tarzan Kvinnor kan man aldrig lita på, ty de är alltid för godtrogna. De vet ingenting om männen och deras naturliga oförbätterliga ondska.

Buster Vi har inget val, Tarzan. Vi måste ta chansen.

Tarzan Okay, men håll revolvern beredd.

Buster Självklart.

Polismästarn Vägen är fri. Vi har dragit oss undan. Vill ni ha röd matta också, eller vad väntar ni på?

Tarzan Kom an, Buster. Det blir kanske vår sista promenad, men vi får åtminstone göra den tillsammans med en dam.

Buster Jag är redo, Tarzan.

Tarzan Följer du med oss, Doris?

Doris Om ni inte har någonting emot det.

Tarzan Då går vi väl då.

(Försiktigt reser de sig bakom disken. Båda är beväpnade med två revolvrar, och Doris går mellan dem. Poliserna har respektfullt dragit sig undan. Långsamt och varsamt går de tre mot stora utgången.)

Buster Det är gravens tystnad i förödelsens hus, som innan poliserna kom var ett glädjeslott.

Tarzan Du har vittnat om den politiska moralen.

Doris Jag vet inte om det känns mera som en bröllopsmarsch än som en marsch till schavotten.

Tarzan Det får du veta där ute. Där blir vi hur som helst fria.

(De når stora utgången. När dörrarna slutit sig bakom dem hörs en kulspruta smattra till ordentligt. De tre kommer åter invacklande baklänges dödligt sårade.)

Polismästarn Vem fan gav order om kulsprutan? polis Ni själv, chefen, för säkerhets skull, om någon skulle försöka smita.

Polismästarn Fan också! (slänger cigaretten i golvet och är förbannad.)

Tarzan Förbannade gangsters! (dör) polisen Vem menade han? Oss eller sina egna? polismästarn Förmodligen hela mänskligheten. Åtminstone alla av vår sort, som bara blandar oss i andra mänskors liv för att förstöra livet för dem som bara vill leva! Fan också! polisen Sånt händer varje dag, chefen.

Polismästarn Tror du inte jag vet det? Måste du påminna mig om det också? polisen Jag försökte bara släta över det. polismästarn Ja, det är väl det som hela samhället bara är till för: att släta över allt som är mänskligt i stället för att uppmuntra och frambesvärja det, vilket endast naturen kan göra. Och dessa tre var mera naturliga än vi. polisen Även vi har dock våra familjer att tänka på.

85

Polismästarn Ja, det är väl det enda som rättfärdigar vår blodiga tjänstgöring. Okay, för ut likena! Lyckligtvis blir det andra som får städa efter oss, och staten får betala räkningen. polisen Staten är folket. polismästarn Ja, men folket vet lyckligtvis inte om det.

Slut.

86

Piratens dilemma av Christian Lanciai (1992) Pjäsens innehåll.

Tidernas värst beryktade pirat kapten Svartskägg, alias Edward Teach (som även förekommer i Robert Louis Stevensons "Arvingen till Ballantrae") sänker ett fartyg och mönstrar dess överlevande folk för att låta dem gå plankan. Den siste, en okänd gentleman, intresserar sig för piratens bakgrund och får piraten att berätta sitt liv för honom i tre scener. I avslutningsscenen lyckas gentlemannen till slut finna vad han sökte: en gnutta mänsklighet hos pirathövdingen, men just denna gnutta mänsklighet och detta försonande drag blir hos en sådan pirat till den svaghet som leder till hans fall.

Personerna : Kapten Edward Teach, alias Svartskägg några av hans män: Grovklåparn Kålsuparn en steward en rorsman Dick Harry Tom Jack en civil passagerare en vacker ung dam en okänd gentleman en värdshusvärdinna Edward Teach som pojke (Ned) hädarn och snuskhummern, krogstamgäster tre unga käcka sjömän kapten Hornigold andra pirater andra hantlangare, och annat mustigt krogfolk

Copyright © Christian Lanciai 1992

87

Piratens dilemma Scen 1. Piratkaptenens kabyss.

Svartskägg (i kabyssen vid bordet med en stor bägare rom framför sig) För ner nästa! (två hemska pirater kommer ner med med en bakbunden ynklig stackars tillfångatagen passagerare) Och vad är du för en ynklig skit då?

Grovklåparn Svara kapten, din ynkliga skit! (drar i den bakbundnes rep uppåt, så att det gör ont) passageraren (gnäller) Aj! Kålsuparn Säg något vettigt i stället!

Svartskägg (reser sig och kastar rom i ansiktet på karlen) Tala som en karl eller tig, din enfaldiga ynkedom! Här tolereras inga klagomål! passageraren (får panik) Hjälp! Jag är kunglig notarie från Boston på väg till Västindien för att tjänstgöra hos guvernören på St. Vincent....

Svartskägg (avbryter) Värst vad han blev talför genast! Se till att han tiger!

Grovklåparn (drar i repet uppåt igen) Tig, ditt kräk! passageraren Aj! Hjälp!

Grovklåparn Hör du inte vad jag säger? Tig, ditt kräk!

Svartskägg Täpp till truten på den bastarden!

Kålsuparn (munkavlar passageraren med att binda en röd näsduk för munnen på honom.

Passageraren försöker desperat ge tjut ifrån sig som kvävs.)

Såja, din hundlort! Nu kan du gå och klaga inför guvernören!

Svartskägg Vi har hört nog av denna bedrövliga ynkedom.

Grovklåparn Vad ska vi göra med honom, Sir? Svartskägg Han är komplett värdelös. Lojala samhällstjänare har vi absolut ingen användning för och inte vår fria värld heller. Släng honom genast åt hajarna!

Grovklåparn och Kålsuparn Ja, Sir! Svartskägg Och hämta sedan ner nästa!

(Grovklåparn och Kålsuparn för ut passageraren igen, som förgäves försöker göra motstånd och ge ifrån sig halvkvävda ljud. De går ut under ständiga handgripligheter.)

Hur många ynkryggar skall jag behöva kasta åt hajarna innan vi har en fri värld av män? Vid min svarta själ, jag behöver en sup! (tömmer bägaren i ett svep) Steward! stewarden (kommer in bakifrån) Ja, kapten?

Svartskägg Jag behöver mera rom! stewarden Ja, kapten. (vill föra ut bägaren) Svartskägg Nej, din erbarmliga klantskalle! Kom in med kaggen! stewarden Ja, kapten. (försvinner) Svartskägg Jag är trött på alla dessa missfoster till kretiner som aldrig begriper vad man menar! Vad gör man med alla världens dumma mänskor som inte hajar självklarheter? Jo, man låter dem gå plankan! Man låter hajarna shanghaja dem! Åt fanders med hela mänskligheten! Det är mitt valspråk. (stewarden återvänder med en kagge rom.) Bravo, min gode man, äntligen någon som är till någon nytta här i världen! Hit med kaggen! (tar kaggen ifrån honom, sätter den på sin skuldra och dricker direkt ur kranen.) stewarden Någonting annat, Sir? Svartskägg Nej, din ynkliga loppa, du kan försvinna. (stewarden går.)

(Det hörs förskräckta damrop, och i nästa ögonblick kommer Grovklåparn och Kålsuparn ner med en vacker ung dam bakbunden på samma sätt som det tidigare offret.)

Nej, har man sett vad! En dam! Hur kunde hon låta bli att gå till botten med den plundrade kofferdisten?

88

Grovklåparn Hon simmade, kapten.

Svartskägg En dam som kan simma? Inte dåligt. (sätter kaggen på bordet.) (hårt) Släng henne åt hajarna.

Kålsuparn Vi kan få lösen för henne, Sir. Svartskägg Släng henne åt hajarna!

Grovklåparn Men hon kan ju simma, Sir? Svartskägg (drar sin sabel) Vi har ingen plats för fruntimmer ombord. De blir bara hysteriska och driver bra karlar från vettet. Ingenting är så destruktivt för sann maskulin duglighet som fruntimmersfasoner. Släng henne åt hajarna! damen Kapten Svartskägg, ni är en grobian!

Svartskägg Ska ni säga! Och vad är ni då? Stor i truten kanske? Mukavla henne och släng henne åt hajarna! (Grovklåparn munkavlar henne genast som den föregående. Hon gör motstånd men besegras.)

Kålsuparn Vi kunde ha behövt en köksa, Sir. Svartskägg Köksa blir du själv om du inte genast slänger henne åt hajarna!

Grovklåparn Hon kan simma, Sir. Svartskägg Låt henne simma då! Jag ska lära henne att simma! (ger henne en kraftig rispa i ryggen så att hennes klänning går sönder och blodet sipprar fram.) Skär sönder hennes rep innan hon slängs i vattnet! Riv av henne kläderna innan ni slänger i henne, så att hon får full rörelsefrihet när hon simmar! Låt henne simma för livet!

Och skåda sedan därpå med lust, när hajarna simmar i kapp henne! Hä-hä-hä-hä! (skrattar rått och våldsamt) Släng henne över bord genast! (Grovklåparn och Kålsuparn släpar ut damen under handgripligheter som förut.)

Steward! steward (återkommer) Ja, Sir? Svartskägg Hämta hit lite krut! steward Ja, Sir. Svartskägg (tappar upp mera rom åt sig i bägaren ur kaggen) Synd att jag inte får se henne sprattla bland hajarna själv! Men jag har sett det förut. Det räcker om männen får sitt lystmäte på att få se en vacker ung dam få vad hon tål! Hä-hä-hä-hä! steward (återkommer med ett kruthorn) Varsågod, Sir. Svartskägg Tack, steward! Återgå nu till disken! (tar fram några pokaler som han tappar rom i och sedan lägger krut i.)

Det är dags för några cocktails.

(Grovklåparn och Kålsuparn kommer ner med nästa fånge: en gentleman, bakbunden som de övriga.)

Och vad är nu detta för en fin herre? Låt honom tala för sig, lustigkurrar! Vem är ni och vad vill ni? gentlemannen Det är jag som borde ställa den frågan till er, Sir. Svartskägg (sårad) Vet ni inte vem jag är? gentlemannen Alla vet vem Svartskägg är, men ingen vet vem Svartskägg är.

Svartskägg (ännu mera sårad) Vad menar ni, för tusan bövlar, egentligen? gentlemannen Jag bara undrar vad som döljer sig bakom det stora svarta skägget.

Svartskägg (mäter honom med blicken) Jaså, det undrar ni? (efter en sekunds tvekan) Min bror, ni skall dricka med mig! Ge honom en cocktail!

Kålsuparn (som varit med förut, tar en av drinkarna och ger gentlemannen, medan Grovklåparn befriar hans händer) Varsågod, Sir. gentlemannen Jag tackar. (doftar) Är det händelsevis rom?

Svartskägg Hur kunde ni gissa det? Men där saknas en krydda. Sätt fyr på spriten, Grovklåparn! (denne för ett elddon till pokalen, som fattar eld och sprakar. Gentlemannen tappar dock inte pokalen.) gentlemannen (inför de tre piraternas förvåning över hans oberördhet) Jag råkar känna till eldslukarkonsten. (dricker) Ah! Utsökt!

89

Svartskägg (smått imponerad) Men slå er då ner, för sjutton bövlar, och var min gäst! gentlemannen Tack, gärna. (slår sig ner.)

Svartskägg Och ni också, Grovklåparn och Kålsuparn! (Även dessa slår sig ner.) Ta er en pokal! Nu ska vi språkas vid med denna fina gentleman! Var sade ni att ni kom ifrån, min herre? gentlemannen Jag har inte sagt att jag har kommit någonstans ifrån. För resten, var kommer ni själv ifrån egentligen, min herre?

Svartskägg Bristol. gentlemannen Ah, som alla riktiga sjömän! Och var det länge sedan?

(Svartskägg har under tiden under bordet tagit fram två pistoler som han nu plötsligt avfyrar på måfå med två skott var under bordet.)

Kålsuparn (panikslagen) Nej, kapten, inte nu igen!

Grovklåparn (skriker) Hjälp! Jag är träffad!

Svartskägg Hä-hä-hä-hä! (asflabbar rått och länge) gentlemannen (oskadd, när Svartskägg hämtat sig) Gör ni ofta så där?

Svartskägg (blir brutal igen) Även jag behöver lite stimulans ibland! Ta hand om din sårade kamrat, Kålsuparn, och bär ut honom och plåstra om honom! Jag vill språka i enrum med den här kallblodige nykomlingen med tur ett tag.

Kålsuparn Ja, kapten. Kom nu, Grovklåparn, så går vi.

Grovklåparn Oj oj oj! (jämrar sig oavbrutet medan Kålsuparn hjälper honom ut och blodet ymnigt forsar från den sårades ben.) gentlemannen Ni kunde ha träffat alla tre med den där metoden.

Svartskägg Jag vet. Det kallas kapten Svartskäggs roulette. Alltid retar det någon.

Hä-hä-hä! gentlemannen Men varför gör ni på det sättet?

Svartskägg Min vän, jag är piratkapten. Jag är laglöshetens furste. Men jag behöver mina män, och utan lagar och disciplin kan jag inte hålla dem. För att de inte skall våga bli lika laglösa som jag måste jag ibland påminna dem om att ingen kan vara så farlig som jag. gentlemannen Tror ni inte att de vet det redan, så världsryktbar som ni redan är, utan att ni på måfå skjuter ihjäl dem?

Svartskägg Min ärade gäst, om ni på något sätt kände till världsryktbarhetens natur så skulle ni veta, att ingen världsryktbarhet kan bestå om den inte ständigt förnyar sig själv, överträffar sig själv och ständigt fortsätter att utveckla sin egenart. gentlemannen Herr kapten, får jag ställa er en personlig fråga?

Svartskägg Fråga på egen risk. Jag kanske skjuter ihjäl er. gentlemannen Hur blev ni sådan?

Svartskägg (lägger den ena pistolen på bordet, tvekar en sekund) Varför frågar ni? gentlemannen Av ren mänsklig nyfikenhet.

Svartskägg Jag ser att ni faktiskt menar det. Nåväl, jag ska berätta för er min sällsamma saga. Ni har ingenting att förlora på att få veta allt, och jag tar ingen risk med att låta er leva tills jag berättat till punkt. Alla tillfångatagna passagerare före er har ju, som ni säkert vet, redan avrättats. gentlemannen Ja, och den sista var en kvinna, som ni lät kasta över bord naken med en rispa på ryggen, så att hajarna säkert skulle ta henne.

Svartskägg Hon kunde simma. Bättre för henne att hajarna tar henne än att männen gör det. Dessutom behöver männen litet underhållning. gentlemannen De gormade av vällust som romare inför gladiatorspel.

Svartskägg Medge att vi engelsmän överträffar romarna i ädla sporter. (dricker) gentlemannen Själv föredrar jag teoretiska nöjen som ingen kan skadas genom.

Svartskägg Som vad? gentlemannen Utrannsakning av människoöden.

Svartskägg Som mitt?

90

gentlemannen Varför inte? Jag har ingenting att förlora.

Svartskägg Ni måtte väl ändå vara medveten om att ni inte kan få veta allt om mig och därefter räkna med att få leva vidare? gentlemannen Då är det lika bra att jag får veta allt om er, eftersom jag tydligen ändå skall dö.

Svartskägg Ni tar det lugnt. Jag skulle behöva sådana som ni bland mina yrkesmördare. Men ni kan väl inte ens avlossa en pistol. gentlemannen Jag har faktiskt aldrig försökt.

Svartskägg Att en sådan som ni skulle råka ut för en sådan som jag! Hur bar ni er åt? gentlemannen (slår ut med händerna) Nyfikenhet.

Svartskägg Är ni kanske advokat till yrket? Skulle ni med er halhet kunna rädda mig från galgen? gentlemannen Ursäkta mig, men jag trodde att det var jag som skulle intervjua.

Svartskägg (lutar sig tillbaka) Nåväl, min gode man, hör min saga, och tag den sedan med er in i döden! (dricker) Det hela började i Bristol....

Scen 2. Värdshuset i Bristol, slutet på 1600-talet.

Ett riktigt ruskigt värdshus, trångt och rökigt, med mycket tvivelaktigt klientel: idel ruskprickar till berusade sjömän med lapp för ögat, träben, papegojor på skuldran, med dukar över huvudet, ringar i öronen, knivar till hands, med pipor och groggar och fala fruntimmer. Allt är liv och rörelse och kaos. värdinnan Hämta mera gin åt gästerna, Ned! Ned (en 13-års pojk) Ja, mor. värdinnan Och raska på! Här står inte folk och väntar på att bli nyktra! hädarn (vid disken) Mor Teach har vackra bröst idag. värdinnan Häll käften, din slyngel, och vädra ut dina tarmar, vad? hädarn Visa era bröst bara, det som dallrar av åtrå där innanför blusen! värdinnan Din osnutna torsk, är du här för att dricka kanske eller bara för att drägla? hädarn Ge mig en dubbel gin, så dräglar jag bättre sedan. (tre friska käcka sjömän kommer in) hädarn Hallå där, vill ni mönstra? sjöman 1 Vi har just kommit i land. sjöman 2 Vi har just mönstrat av från ett skepp från Boston. hädarn Då har ni rest långa vägar? Då är ni väl trötta och hungriga nu? Vin och fruntimmer, vad? sjöman 3 Ärligt talat behöver vi lite omväxling. värdinnan (till Ned, som kommit med gin) Knockoutdropparna, Ned. Ned Nu igen? värdinnan Här är tre oemotståndliga arbetsförmågor. hädarn Vad vill ni ha? Jag bjuder! sjöman 1 Jag kan behöva en liten whisky till att börja med. Tar du en också, Jim? sjöman 2 Jag föredrar portvin. sjöman 3 Jag med. hädarn Vad snälla ni är! Fromma och beskedliga som små lamm! Ni har inte varit med om mycket! Vad gjorde ni i Boston egentligen? sjöman 1 Vi fraktade pilgrimer. hädarn Pilgrimer? sjöman 2 Kväkare och puritaner och sådant. hädarn Finns det sådana än? Fastän Cromwellarna är borta för länge sen och vi haft två revolutioner i motsatt riktning!

91

värdinnan Såra inte ungdomarna, hädarn. De är kanske fromma själva. sjöman 3 Det var vår första resa, frun. Tillräcklig som sådan. hädarn Jag slår vad om att ni fick lära er mycket! sjöman 1 Ja, men nog inte tillräckligt. Det var en snäll och mjuk resa, och vi önskar nog lite mera äventyr nästa gång. hädarn Äventyr! Om det är något jag kan bjuda på så är det äventyr! Vad för slags äventyr önskar ni? sjöman 1 (sneglar mot de andra två) Söderhavet kanske? sjöman 2 Västindien! sjöman 3 Indien! hädarn Ni har minsann blygsamma pretentioner! Men jag kan bjuda på alla tre! sjöman 1 (lättad) Det var inte dåligt! hädarn Drick upp bara, så skall jag avslöja era möjligheter över nästa glas! sjöman 1 (tömmer sitt glas) Uppdrucket! sjöman 2 Här med! sjöman 3 Här med! Vad får vi nu? hädarn Vad ni än önskar, sköna ynglingar. Jag bjuder. sjöman 1 Då fortsätter jag med whisky. sjöman 2 Jag tar portvin. sjöman 3 Jag tar sherry. värdinnan Kommer. (till Ned) Har du knockoutdropparna?

Ned Här. (värdinnan tömmer en liten flaska i de tre glasen.) hädarn Kom nu, gossar små, så går vi till ett privat rum, där vi i lugn och ro kan prata affärer. (blinkar åt värdinnan, för med sig pojkarna ut från lokalen till ett inre rum.) värdinnan Jag kommer in till er med glasen. (går efter dem.)

Ned (för sig själv) De säger att de gör goda sjömän med knockoutdropparna, men jag får aldrig se resultatet. De försvinner bara. värdinnan (återkommer) Nå, pojke, står du där och drömmer nu igen? Sätt fart på ruljangsen, vet jag!

Ned När kommer far hem, mor? värdinnan Aldrig så länge jag lever.

Ned Var är han då? värdinnan Om han inte dinglar i någon rånock eller slutat i havets djup så gör han klokt i att hålla sig så långt borta från vårt hav och våra kuster som möjligt.

Ned Kommer han aldrig mer tillbaka? värdinnan Det är bäst att du inser, Ned, att du aldrig någonsin haft någon riktig far.

Ned Men hur kan en pojke leva utan far? Jag måste väl få ha en far som alla andra? värdinnan Nej, Ned, du är inte som alla andra, för den knölen som gav mig dig var den värsta bov som någonsin satt sin fot i detta skitiga värdshus. Aldrig ville jag ha barn, och alltid lyckades jag undvika att få barn, men den knölen knäckte mig. snuskhummern Din mor är den bästa horan i hela Bristol, pojke. Jag har känt henne i sjutton år. Ingen är bättre än hon. Alla män blir tillfredsställda av henne utan att någon lyckats komma åt henne. värdinnan (till Ned) Utom din ohängde far. snuskhummern Och det förlåter hon honom aldrig. hädaren (kommer ut igen) De är färdiga. Den rödhårige kan "Pandora" ta. Han ville ju till Söderhavet. Den blonde är åt "Henrietta" och Västindien. Den mörke kan kapten Smith på "Rosebud" ta. Han ska ju till Indien. värdinnan Du uppfyller dina skyldigheter väl mot dina beställare, hädarn. hädarn Det är mitt jobb. Sätt fart, gossar, innan de vaknar! (några kraftiga sjömän i krogen vaknar till, stiger upp och går ut efter de tre shanghajade.) värdinnan Vi delar väl vinsten som vanligt? hädarn Du glömmer mina utgifter för drinkarna.

92

värdinnan Dem bjuder huset på. snuskhummern Glöm inte, hädarn, att "Peggy Sue" behöver mera folk till Shanghaj. hädarn Du har rätt, din snuskhummer. (tömmer sitt glas) Vi måste ha mer folk idag ännu. värdinnan Ge bara inte mitt ställe dåligt rykte. hädarn Om bara du, moster, håller tätt så att det inte pratas om det här så kan vi lugnt fortsätta åtminstone så länge dina knockoutdroppar fungerar. värdinnan Mitt hus är mån om sitt rykte. hädarn Men jag litar inte på pojken din. Han börjar bli för gammal. Han kan börja förstå ett och annat. värdinnan Han är lojal mot sin mamma, för han har ingen annan. hädarn Det är på tiden att vi försäkrade oss om hans själ.

Ned (oskyldigt) Hur då? hädarn Min pojke, du borde bli karl någon gång.

Ned Det blir jag väl vare sig jag vill eller inte. hädarn En riktig karl! värdinnan Vad vill du göra med honom? hädarn Lära honom att känna att han lever. Har han inte haft sina första sädesutgjutningar redan? värdinnan (nickar försiktigt) hädarn Då är det på tiden! Kom, min pojke! (grabbar tag i honom) Ned Vad är det? Släpp mig! värdinnan Gör vad du vill med mig, hädarn, men skona pojken. hädarn Han ska lära sig sitt yrke! snuskhummern Akta dig, min pojke! Den där bastarden vill bara shangjhaja din själ för evigt!

Ned Vad betyder det egentligen att shanghaja? hädarn Det är det jag är till för att lära dig! Kom nu! (för ut honom mot sidorummet.)

Ned Och om jag inte vill? hädarn Du kommer att vara mig tacksam efteråt! (till värdinnan) Det är på tiden att han får sig en far. värdinnan Du var nog den enda här i världen som kunnat bli en sämre far för honom än hans riktige far. hädarn Det är det som är meningen! Hä-hä-hä! (skrattar rått och går ut med pojken.) värdinnan Nu blir han lika förstörd som far hans och alla andra karlar här i världen. snuskhummern Varför står ni kvinnor ut med oss egentligen? värdinnan (rycker på axlarna) Kanske för att vi är ännu sämre själva. I alla fall har vi inget annat att göra.

Scen 3. På däck av ett fartyg.

Hornigold (med kikare för ögat) Ser du den där läckra franska kofferdisten där, Teach?

Den fruktar inget ont, kriget är över, och den inbillar sig att vi nalkas den i fredliga avsikter! Vad säger du om det, Teach?

Teach (en grann mörk ung man, slätrakad och kortklippt, i officersuniform som styrman) Vi står under vår brittiska flaggas beskydd. Vad vi än företar oss är vi välsignade av kronan.

Hornigold Ja, det ska gudarna veta, Teach! Du är då verkligen en sann lärjunge till mig av djävulens nåde! Det blir något stort av dig en dag! Gör redo för slag och äntring! Öppna kanonportarna!

Teach Men är en sån där fransk kofferdist verkligen värd att kapa? Finns det verkligen något värdefullt ombord?

93

Hornigold (allvarligt) Styrman Teach, har ni inte klart för er grunden för all kaparsjöfart? Inget fartyg är så ringa att det inte är värt att uppbringas! Inget fartyg är så värdelöst att det inte har något av värde! Är skeppets last värdefull kan man utan vidare offra dess passagerare och besättning, men om dess last är värdelös finns det alltid någon människa ombord som antingen är värd att värva eller kräva lösen för! Därför: man kan aldrig kapa, plundra och sänka tillräckligt många skepp, ty det finns alltid fler och rikare skepp kvar att uppbringa! (höjer sin sabel) Rensa därför havet från alla onödiga fartyg, och låt piratväsendet ensamt behärska haven och hela jorden! Ge fyr! (kanonerna ger en bredsida) Teach (spanar över relingen) Fullträff!

Hornigold Hade du väntat dig något annat? Nu blir det äntring, och så hänger vi alla fransoserna i rånocken innan vi sänker henne, så blir det ett sällsamt skådespel: ett sjunkande skepp fullt med sprattlande matroser i riggen! Med bakbundna händer! Så att ingen kan komma loss!

Teach Får jag äran att äntra fransosen, Sir? Hornigold Nej, styrman Teach, denna gång skall jag göra det själv, ty jag råkar veta att sällsamma skatter döljer sig ombord. Men jag litar på er och överlåter befälet åt er för tillfället över mitt fartyg. Sedan skall vi sida vid sida med två osårbara fartyg göra tillvaron osäker för alla fredliga skepp på de sju haven!

Teach Ja, Sir. Hornigold Gör klart för äntring! Ge en ny bredsida! (kanoner och krutrök) Såja! Men skjut henne inte i sank! Vi har användning för henne! Äntring! (sabelskrammel, äntringsskrin, entusiastiska sjömän med huvuddukar, dolkar i munnen och blixtrande sablar springer över däcket för att delta i äntringen) Skeppet är ditt, Teach! Avvakta vidare order!

Teach Ja, Sir. (Hornigold äntrar och försvinner.) (för sig själv) Ja, plundra du ditt offer i fred och häng alla oskyldiga mänskor i rånocken, din stackars narr till skrytande skränfock! Ombord på det här skeppet kommer du aldrig mer, hur många du än mördar och flår, plundrar och hänger och kastar åt hajarna! Rorsman, fem streck upp mot vinden. rorsmannen Skall vi ändra kurs, Sir? Teach Ja. Vi ska dra oss ur den här osmakliga striden. (indikerar det andra skeppet) rorsmannen Men kaptenens order, Sir? Teach Han har lämnat befälet åt mig. Själv tar han befälet där borta. Han vill nämligen inte dela det skeppets guld med oss. rorsmannen Finns där guld?

Teach Massor. Men vi ska skaffa oss vårt eget guld.

Hornigold (ropar utanför scenen) Teach! Fall inte av för mycket!

Teach Vind i alla segel! Vi seglar ifrån henne! Klart för en ny bredsida! rorsmannen Sir, vad gör ni?

Teach Vi ska ge kapten Hornigold en läxa för tid och evighet! Han har hunsat med mig länge nog! Jag var aldrig hans lärjunge! Jag var från början endast djävulens egen lärjunge, och jag har bara behållt det där skrävlande rovdjuret så länge jag hade nytta av honom! Ge fyr! (kanonerna dånar. Skrin och klagan hörs från det andra skeppet.)

Hornigold (mera enträget) Teach! Du är djävulen själv!

Teach Fullträff! De sjunker! Nu har du plundrat din sista skuta, Hornigold!

Skjut, om någon försöker simma över hit! Nu övertar jag ruljangsen! rorsmannen Sir, ni har just skjutit i sank ett fartyg tillhörigt hennes majestät drottningen av England fört av en brittisk kapten!

Teach Nej, min vän, kapten Hornigold har själv råkat ut för den dödsfälla han ordnade åt ett fredligt utländskt fartyg. Jag har bara skipat rättvisa. Jag är bara instrumentet för ett gudomligt rättvist öde!

94

rorsmannen I negativ bemärkelse i så fall.

Teach Varje öde är negativt men lärorikt. Du vill väl överleva, rorsman? Glöm inte att jag är fostrad av kapten Hornigold, som nu går till botten där ute för att han förtryckte mig! Jag har lika liten respekt för ett mänskoliv som han! Och ve den som inte respekterar mig! Jag lovar dig, rorsman, att jag skall bli den rikaste och mest framgångsrika piraten av alla! Och envar som trotsar mig skär jag halsen av! Är det förstått? rorsmannen Jag vet inte vem som är värst, ni eller kapten Hornigold.

Teach Han är död! Han drunknar därute, förbannande mig! Men jag lever! Er jämförelse är därför värdelös! rorsmannen Och hur tror ni att besättningen skall följa er? Ni blir mördad i sömnen första natten i kaptenens kabyss!

Teach Då skall jag berätta för dig, rorsman, att jag känner mina män. Visst vill de ha guld, men vad är guld värt om det inte ackompagneras av rom och kvinnor?

Jag skall bjuda laget runt i kväll och sedan segla mot Venezuela och Maracaibo! Där finns det rom och kvinnor! Sedan följer de mig ända in i helvetets ändtarm! rorsmannen Ni är åtminstone realistisk. Själv kan jag aldrig tacka nej till vare sig ett gott glas rom eller någon kvinna.

Teach (dunkar honom i ryggen) Nej, för du är man, och det är endast män jag vill ha, för att de såsom jag skall få känna att de är män! Styr stadigt, rorsman! Maracaibo och dess harem väntar!

Rorsmannen Jag tror ni har förtrollat mig, kapten.

Teach Vänta bara! Jag ska förtrolla hela världen, så att alla hav skall fyllas av legender om kapten Teach, piraten vars rike var det enda i historien utan gränser då det omfattade alla världens hav!

Scen 4.

I fonden en sandstrand och ett hav. Vajande palmer; en underbar karibisk strand i skymningen. Över lagunen mot stranden kommer kapten Teach med fyra män roende i en båt. Teach är nu fullt utvecklad: stort svart skägg, banditduk över pannan, stor pirathatt och stor röd sammetsrock med brett bälte med varjehanda pistoler och knivar instuckna däri.

Teach (vid rodret) Är det inte en härlig solnedgång, kamrater? Jag försäkrar er, att det här är världens vackraste plats. Ingen känner till den utom ni och jag. (båten kommer i land) Och här ska vi begrava vår skatt så att vi kan komma tillbaka hit vid behov när vi vill pensionera oss själva.

Dick Är det säkert att vi får en femtedel var?

Teach Så säkert som amen i kyrkan! (kommer fram på scenen, stampar i marken ett stycke långt fram till vänster.) Här är rätta stället! Ingen har varit här sedan jag var här senast! Gräv nu, kamrater!

(Harry och Dick sätter i gång med att gräva.)

Vila er så länge, Tom och Jack! Här är lite rom! När de grävt halvvägs får ni ta över! (räcker dem en plunta med rom. De dricker medan de andra gräver.)

Dick (torkar svetten ur pannan) Hej! Drick inte ur allt! Spara lite åt oss!

Teach Rom finns det alltid, Dick! Du känner mina principer! På romfronten blir aldrig någon förfördelad av dem som arbetar under mig! Gräv nu på! (Dick och Harry gräver.)

Harry Nu vet jag hur slavarna som drog stenarna till Kheopspyramiden kände sig!

Dick Fast på den tiden fanns det nog ingen rom.

Harry Vi har inte heller fått någon rom ännu.

Teach Det räcker, grabbar! Avlösning! Ni är halvvägs!

95

Harry Äntligen! (hoppar upp med Dick. De andra två fortsätter grävandet.)

Dick Nå?

Teach Nå vadå?

Dick Var har du rommen?

Teach Det heter: var har ni rommen, Sir! Dick (argt) Var har ni rommen, Sir! Teach Inte den tonen, Dick. Vi är gamla polare.

Dick Du lovade oss rom!

Teach Jag vet det, Dick. Bli inte så hysterisk.

Dick Jag är inte hysterisk!

Teach Man får inte låta törsten efter alkohol ta kontrollen över en.

Dick Var är spriten!

Teach Såja, Dick, ta det lugnt.

Dick (går fram och tar Teach i kragen) Var har du rommen, sa jag, din snålvarg!

Teach (skakar Dick av sig, reser sig i hela sin fruktansvärda längd, kolugn) Jag beklagar, Dick, men Tom och Jack tycks ha druckit upp den.

Dick Vad säger du, din lögnartyrann! (angriper. Teach har omedelbart en pistol i handen och skjuter ner Dick på fläcken.)

Teach (till Harry) Beklagar. Självförsvar. (blåser av pistolen och laddar om den.)

Tom (nerifrån) Hallå! Här ligger någon!

Teach (lugnt) Bra. Då ligger han kvar.

Jack Vad är det för skjutande där uppe?

Teach Inget att bry sig om. Bara fortsätt och gräv.

Tom Det är ett helt lik!

Teach Ja, jag blev tvungen att skaffa en väktare för säkerhets skull.

Harry (neråt) Hallå, Tom och Jack! Kapten har just skjutit ihjäl Dick!

Teach Vill du inte ha en fjärdedel, Harry?

Harry (rädd) Javisst, men....

Teach Men vad då, Harry? (tar fram pistolen igen) Harry Dick ville ju bara ha lite rom....

Teach Vill inte du det då?

Harry Jo, men Dick fick ju ingen, och ändå grävde han....

Teach (skjuter kallt ner honom. Han ramlar ner i graven.) En väktare för nästa gång.

Tom (nerifrån) Det är ju Harry!

Jack Vad står på, kapten?

Teach Ingenting att bry sig om. Jag skaffar bara lite väktare för nästa gång. Har ni kommit ner till kistan?

Jack (rädd) Ja, Sir. Ni tänker väl inte skjuta oss också?

Teach Nej men vad tror ni om mig egentligen? Är jag inte som en far för er? Vi ska ju dela skatten på tre! Kom upp och se till att kistan kommer ner!

Tom (kommer upp) Vi hade behövt ett extra handtag från Dick och Harry.

Teach De står till tjänst nu i all evighet i stället och för ädlare syften: de får vakta min skatt.

Jack (kommer upp) Vår skatt väl, Sir? Teach Ja, naturligtvis, vår skatt. Bär nu ner den till liket och den andra kistan.

Tom Ni menar väl likena, Sir? Teach Javisst, pluralis. Det blir ju minst tre.

Jack (bär kistan med Tom) Tre, Sir? Teach Javisst! Kan du inte räkna, din sopprot? Ett skelett och två kroppar gör väl tre lik, eller hur?

Jack Men varför, Sir, måste ni skjuta ner Dick och Harry?

Teach Fråga inte så dumt, Jack.

Jack Jag ställde kapten en enkel fråga.

96

Teach Och du ska få svar när ni sänkt ner skatten.

Tom Håll käft och arbeta i stället, Jack.

Jack Vad menar du, Tom? Tom Reta inte kapten Teach!

Jack Och hur skulle jag väl kunna reta kapten Teach?

Tom Genom att ifrågasätta hans handlingssätt, naturligtvis, din dumsnut!

Sådant tål han inte!

Jack Och hur har väl jag ifrågasatt kaptenens handlingssätt?

Tom Håll då snattran om du inte vill bli nerskjuten du också! Vår enda chans är att hålla god min! Fattar du inte det?

Teach Är kistan på plats?

Tom Ja, Sir! Teach Kom då upp, Jack, och skotta igen.

Tom Jack! Och jag då?

Teach (riktar en pistol mot honom) Du stannar där du är.

Tom På honom, Jack!

(Jack gör ett tafatt försök att anfalla kapten Teach, som skjuter ihjäl honom genast. Han ramlar ner i gropen. Teach drar sin andra pistol.)

Teach Jag beklagar, Tom. Nu får du göra de andra sällskap.

Tom Fan, kapten, det här är orättvist!

Teach Det skulle du ha sagt lite tidigare, Tom. Jag beklagar din uppstudsighet.

Nu är det för sent. (skjuter ner honom. Han stannar i gropen.)

Såja. Nu får jag som vanligt fylla igen hålet själv. (börjar fylla igen gropen.)

Ack, dessa enkla sjömän, i sin dårskap ger de mig bara en massa onödigt extra arbete! (vilar sig) Hur kan någon vara så naiv att han kan tro att kapten Teach kan dela något på fem? Fem är ju odelbart. (fortsätter att skotta) Nåväl, de fick sin läxa. Det kallar jag det gyllene snittet för kapten Teach!

Scen 5. Som scen 1.

Teach Nå, främling, där har ni några av legenderna om mig, och de är alla sanna till tusen procent! Hur fan tror ni nu att jag skulle kunna låta er leva? gentlemannen Kapten Teach, jag är imponerad.

Teach (smickrad) Imponerad? Det gläder mig! Vill ni bli en av oss? Jag kan behöva en potatisskalare i köket. Givetvis blir det utan lön, men om ni sköter er får ni avancera.

Vad finner ni speciellt imponerande i mina bravader och min ofelbarhet? gentlemannen Det är svårt att säga. Jag vet inte om det är er blindhet, er dårskap eller er enfald.

Teach (uppbrusande) Vafalls? gentlemannen Jag vill bara hjälpa er.

Teach Hjälpa mig? Och har jag bett om hjälp kanske? gentlemannen Hela ert liv och hela er uppenbarelse skriker efter hjälp.

Teach (kallt och giftigt) Och i vilket avseende skulle jag, som aldrig nedlåter mig till att hjälpa någon, kunna vara i behov av någon hjälp? gentlemannen Ni är vilsen och fast i er egen fälla.

Teach Ni sladdrar som en sån där jädra kväkare. Sälla er till grodorna och paddorna med ert kväkande skitprat! Ni är ju värre än en salvelsefull kvacksalvare!

Smörj er själv där bak med era salvor! Smörj är för resten vad ni behöver! gentlemannen (försiktigt som förut) Ni är er egen värsta fiende, och ni vet mycket väl att ni inte har någon chans i längden. Hela New England kommer att jaga er till döds förr eller senare.

Teach (vred) Tror ni inte jag vet det? Och vad kan ni göra åt saken?

97

gentlemannen (efter en paus) Jag kan hjälpa er på traven.

Teach Hur fan då? gentlemannen Om ni bara ger mig fri lejd.

Teach (efter en paus) Vad fan menar ni egentligen? gentlemannen Fan har ingenting med fallet att göra. Lämna fan utanför.

Teach Okey! Förklara er, hönshjärna! gentlemannen (lågmält, som förut) Jag ska försöka fatta mig kort. Om ni låter mig komma i land kan jag snart komma i kontakt med guvernören. Jag kan då berätta allt vad jag iakttagit hos er, tillståndet hos era män, bristen på mediciner, era begränsade förråd, er tilltagande nöd, det ständiga skörbjuggshotet, – jag vet nog att ni slänger varje skörbjuggspatient över bord; att ni kort sagt i själva verket bara är en skara desperata undernärda trashankar som egentligen ingenting högre önskar än att få komma i hamn och bli normala mänskor.

Teach (har lugnat sig) Så ni vill bli ilandsläppt till guvernören i Virginia? gentlemannen Det är er enda chans. Endast jag kan rädda er.

Teach Vet ni vad som händer om ni får berätta vad ni vet om oss för guvernören? gentlemannen Ni blir fria landkrabbor.

Teach Nej, din drummel, guvernören skickar ut hela New Englands flotta mot oss, mot vårt enda fartyg, bara för att utplåna oss från jordens yta! gentlemannen Det gör han ändå, om inte jag kan få honom på bättre tankar.

Teach Du menar, din sluge fege oåtkomlige babian, att vi inte har råd att ta risken att inte ta chansen att ge er chansen till att få oss benådade? gentlemannen Just det.

Teach Och hur många bland min flygande holländar-besättning där oppe tror du att vill bli benådade? gentlemannen Säkert flera åtminstone.

Teach Ta risken och fråga dem! Majoriteten kommer genast att svara: Häng mig i rånocken hellre än att vi blir förstockade slavar i land! Ingen av dem vill veta av ditt förbannade samhälle! Det är ju samhället som gjort dem till vad de är och som tvingat dem till evigt heligt krig emot det tills döden tar dem! gentlemannen Och ni själv, kapten Teach?

Teach Jag skulle vilja ställa er en fråga. gentlemannen Var så god.

Teach (intimt) Hur kan någon vara så naiv att han kan tro att den här skräckpiraten här, känd som kapten Svartskägg, utbildad som understyrman Edward Teach, från Bristols ruskigaste värdshus, där den främsta ruljangsen var professionellt shanghajande på löpande band, världshavens mest illa beryktade och överbevisade massmördare, som till och med skryter om sina nidingsdåd, någonsin skulle kunna bli benådad av något lagstyrt samhälle? gentlemannen Jag har lovat er en chans. Ingenting mer. Ni kan ta den eller missa den kanske enda chans ni någonsin kommer att få.

Teach Och er egen ställning? gentlemannen Jag råkar faktiskt vara officer i flottan. Och så mycket känner jag flottan, att jag inser att det är flottan med dess ibland urartade hänsynslöshet som faktiskt även gjort sig skyldig till fenomen som ni.

Teach Er grad? gentlemannen Löjtnant, fast jag råkade vara civilklädd på grund av spionage hos spanjorerna.

Teach Namn? gentlemannen Robert Maynard, till er tjänst.

Teach Löjtnant Robert Maynard, ni har gett mig och mina män en uppriktig chans. Jag vågar tro att den är uppriktigt menad emedan ni faktiskt visat någon 98

förståelse för fenomenet mig, eller åtminstone visat ett ärligt försök. Därför skall även jag ge er en chans. Ingen ombord vet vem ni är utom jag. Jag skall inte ge besättningen någon befallning om er. Om ni kan ta er ut härifrån, över däcket och iväg i en båt så är ni en fri man. Men jag tror inte att vare sig ni eller jag kommer att klara oss i längden. gentlemannen Det är ändå värt ett försök.

Teach Som sagt, ni ville ge mig en chans. Varsågod och tag chansen.

Maynard (reser sig) Jag tackar er, Sir. (efter en artig, respektfull bugning lämnar Maynard kabyssen och går ut.)

Teach (efter en stunds begrundan) Det var den enda mannen jag någonsin stött på i mitt liv som behandlade mig efter förtjänst.

----------------Epilog.

Hösten 1718 beordrade viceguvernör Spotswood i Virginia efter påtryckningar från plantageägare söderut löjtnant Robert Maynard ut på en expedition för att oskadliggöra kapten Svartskägg och hans verksamhet. Sjöslaget stod i Ocracokesundet utanför North Carolina i slutet av november. Kapten Edward Teach stupade i striden medan 13 av hans överlevande kamrater blev hängda. Endast en blev benådad för att omsider sluta som tiggare i London.

----------Som exotiskt postludium kan nämnas, att en amerikansk miljonär under 1970talet, som bannlysts, utvisats och efterlysts i ett flertal engelsktalande länder, däribland självaste Ian Smiths Rhodesia, använde sin privatflotta på tre fartyg till att i Karibiska Havet besöka öar där han menade sig komma ihåg från ett tidigare liv som den värsta av pirater att ha grävt ner diverse skatter. Han hittade aldrig någon av dessa skatter. Hans fria buckanjärverksamhet på de sju haven kom sedermera av sig genom sin äldste sons, Quentin Hubbards självmord 1976 och genom sin hustrus inspärrande i fängelse för skattebedrägerier jämte ett antal av sina andra närmaste medarbetares liknande domar 1980. L. Ron Hubbard, som menade sig ha varit det Karibiska Havets främsta pirat i början på 1700-talet och senare Cecil Rhodes, och som grundade rörelsen Scientology på buddhism, kapitalism och science fiction, dog 1986 som en annan Citizen Kane helt isolerad på en för allmänheten okänd ort ute i Kaliforniens vildmark 74 år gammal.

99

Cocktailbaren eller

"Det stora haveriet" Svart komedi i en scen av Christian Lanciai.

personerna : Mr Smith Mr Jones en ingenjör Mrs Flop Mr Brown en bartender Benjamin Guggenheim en styrman en annan passagerare Mrs Davis Mr Davis Samtliga personer är anonyma för varandra, utom den kände miljonären Guggenheim. De är alla i fyrtioårsåldern utom ingenjören, som är något yngre, och det yngre paret herr och fru Davis, som inte är långt över trettio. Endast Guggenheim är en äldre man, omkring 60.

Copyright © Christian Lanciai 1991

100

Atlanten, natten till den 15 april 1912.

Scenen föreställer den lyxiga första-klass-baren ombord på S/S Titanic.

Smith Jag säger er att den här skutan kommer att sjunka. Den har ju inga segel.

Jones Och jag säger er att ni är full.

Smith Have another drink.

Jones Ni vet inte vad ni säger. Har ni inte fått tillräckligt snart?

Smith Jag säger er att den här skorven är värdelös. Den är lika värdelös som en lika stor luftballong. Paff! Och den sjunker som en sten direkt. ingenjören Tillåt mig att påpeka, Sir, att den här båten är världens säkraste fartyg.

Smith Ja, det säger hela världen. Skryt så lagom heller! Ge den ett skott i vattenlinjen, och den sjunker som alla andra punkterade luftballonger!

Jones Det här är ingen luftballong.

Smith Ni fattar inte vad jag menar. Tror ni inte jag vet att det här inte är någon luftballong? En luftballong skulle åtminstone flyta! Den här plåtlådan flyter aldrig och håller aldrig tätt, om det händer något. ingenjören (till Jones) Han är tydligen packad.

Jones Han har fått luftballonger på hjärnan.

Smith Nej, jag säger ju det! Ingen luftballong kan vara osäkrare än den här! ingenjören (till Smith) Det här är ingen luftballong, Sir. Smith Vad är det då? En spårvagn? ingenjören Det är S/S Titanic, världens säkraste fartyg!

Smith (härmar) Världens säkraste fartyg! Den där smörjan har jag upp i halsen. Det är inte säkrare än ett tåg som kört vilse och flyter på vågorna bara för en liten stund för att sedan sjunka som en sten. ingenjören (uppgiven) Han är hopplös.

Jones (till Smith) Hur hade ni utrustat fartyget, Sir, om ni velat göra det idiotsäkert?

Smith Utrustat det med segel, så klart! Great Eastern lever ännu bara tack vare att hon hade segel! Om motorerna pajar här inne ligger vi som ett dött vrak mitt ute på Atlanten och kan inte röra oss ur fläcken!

Ingenjören Ni behagar vara envis, Sir. Smith Jag menar blodigt allvar.

Mrs Flop Gentlemannen här har inte helt och hållet fel. Vad blir det väl kvar av det mänskliga och av naturen om allt här i världen överlåts åt monstruösa maskiners godtycke?

Jones Tror ni också, madame, att den här skutan kommer att kapsejsa?

Flop Nej, det har jag aldrig trott, men jag har alltid varit misstrogen mot allt tekniskt. Man kan inte bara ta för givet att all teknik är ofelbar.

Smith Det är ju det jag menar. En flotte är säkrare än det här dundrande stryklodet, som bara håller sig uppe genom Atlantens ytspänning.

Brown Min herre har läst kemi, hör jag.

Smith Inte alls, men jag vet något om havet.

Jones (till Brown) Han inbillar sig att vi kommer att sjunka.

Brown Olycksprofeter undanbedes, min herre. Det här är i alla fall en jungfruresa.

Smith Jag är ingen olycksprofet. Jag är en realist!

Jones Han är bara full.

Brown Jag förstår. (vänder sig därifrån för att gå) Flop Likväl heter det att en berusad talar sanning.

Brown (vänder sig om) Vill ni också komma med dåliga profetior?

Flop Inte alls. Jag vill bara påpeka att allt vad den här gentlemannen hävdar inte är fullkomligt nonsens.

Brown Vad är det då som inte är fullkomligt nonsens av det han säger?

101

Flop Att oceanen faktiskt är större än till och med S/S Titanic.

Jones Hon har rätt. Ingen kan motsäga mr Smith på den punkten.

Brown Men det är ju nonsens, madame. Så klart att Atlanten är större än ett fartyg som far över henne!

Smith Det är ju det jag menar!

Flop Alltså kan även berusade karlar ha rätt ibland.

Brown Men den här asberusade odågan påstår ju att vi löpte risken att sjunka!

Vad är det för rim och reson i det? Säger man så under en jungfruresa?

Smith Till en jungfru kan man säga vad som helst utom sanningen.

Brown Vafalls?

Jones (till Brown) Bry er inte om honom. Han är full.

Brown Det ger honom ingen rätt att komma med ansvarslösa spådomar!

Smith Jag kommer inte med ansvarslösa spådomar. Jag säger sanningen.

Flop Man måste kunna stå för sanningen.

Brown Ni är berusade allihop. (tar hatten på sig och går) Flop (till Smith) Säg mig nu, Sir, vad menar ni egentligen?

Smith Jag behöver en ny drink. bartendern (serverar honom) Till er tjänst, Sir, så länge ni kan dricka.

Jones Blir ni inte sjösjuk av att dricka så mycket?

Smith Jag är van vid värre sjöslag än det här.

Flop Är ni? Så romantiskt! Berätta!

Jones Han menar sjöslag, madame.

Flop Ja, vad skulle han annars mena när han säger sjöslag?

Jones Det kallas sjöslag, frun, när drickande herrar super varandra under bordet.

Flop Gör det det? Det visste jag inte!

Smith Vad jag menar, frun, är att vi sitter i samma båt allihop!

Flop Och vad kan det då vara för en båt ni menar, Sir? ingenjören S/S Titanic, för tusan! Vilken annars?

Smith Så intelligent ni är, ingenjörn. ingenjören Jag lämnar ingenting åt slumpen.

Smith Därmed riskerar ni även att utesluta den tänkbara förekomsten av den mänskliga faktorn. ingenjören Den mänskliga faktorn är en myt.

Smith Myter tenderar att överleva världshistorien. ingenjören Vad menar ni med det?

Smith Jag menar att det är en myt att S/S Titanic är osänkbar, och den myten kommer att överleva S/S Titanic.

Jones Nu börjar han igen. ingenjören Ni smickrar mig, Sir. Smith Det var inte meningen. ingenjören Varför sade ni det då?

Smith För att förolämpa er. ingenjören Nå, ni har misslyckats, Sir. Have another drink.

Smith (för sig själv) Vad fan har jag nu gjort för galet?

Jones Tillåt mig att utreda dilemmat. Ni sade att myten om S/S Titanics osänkbarhet kommer att överleva S/S Titanic. Herr ingenjören här tolkade det som ett erkännande av S/S Titanics osänkbarhet.

Smith Det var en feltolkning.

Jones Och vad menade ni?

Smith Att S/S Titanic kommer att sjunka! Och det finns inga garantier för att hon inte kommer att sjunka redan idag! (dricker) ingenjören (självbelåtet) Ha-ha-ha! Barnsligt trams från ett fyllesvin!

102

Flop En sak slog mig idag när jag promenerade på däck, ingenjörn. Varför är detta stora skepp med så många passagerare utrustat med så få livbåtar?

Smith Därför att herr ingenjören i sin tekniska perfektion rationaliserat bort dem såsom obehövliga ombord på världens osänkbaraste fartyg.

Jones Vad har ni egentligen emot teknik, mr Smith?

Smith Den är omänsklig och onaturlig. Den är ett monstrum, och så bristfällig som människan är till karaktären kan teknikens under bara accelerera hennes missbruk av sitt herravälde över naturen..

Jones Skulle ni då föredra att vara grottmänniska?

Smith Nej, men så omänsklig som människan blivit idag med teknikens hjälp så föredrar jag djuren.

Jones Varför?

Smith De är vackrare och mera levande. ingenjören En dekadent postromantiker.

Flop Jag måste säga att jag känner en viss sympati för den berusade herr Smith. ingenjören Tanter dras till svaga män.

Flop (slår genast till honom med sin handväska) Fy på sig, ingenjörn!

Jones (vaknar upp) Vad är det nu då?

Smith Ingenjören förolämpade vår dam.

Jones Så oförskämt av er! ingenjören Jag förolämpade henne inte alls! Hon bara slog till mig med sin väska!

Smith Och ni i er tekniska ofelbarhet gjorde naturligtvis ingenting för att förtjäna det?

Flop Han förolämpade mig! bartendern Inget bråk här vid baren om jag får be, kära kunder. Vill ni slåss så får ni gå utanför.

Guggenheim (kommer förbi) Vad pågår här? Kan jag stå till tjänst?

Smith Här är en oförskämd ingenjör som förolämpar gamla tanter med att demonstrera sin tekniska överlägsenhet.

Guggenheim (synar ingenjören) Han verkar mera underlägsen militärt. ingenjören Det var inte min mening att förolämpa er, madame.

Flop Varför gjorde ni det då?

Guggenheim Herr ingenjör, ni står här anklagad. Försvara er. ingenjören Jag försvarade inte mig själv. Jag försvarade mitt skepp.

Guggenheim Är det ni som har byggt den här båten? ingenjören Delvis.

Guggenheim Och vad kan den här goda damen ha haft att invända emot det?

Flop Det var inte mig han förolämpade så mycket som herr Smith.

Guggenheim Och vem är herr Smith?

Smith (presenterar sig) Have a drink, Sir! Guggenheim Gärna det. Men hur kan man förolämpa en redan berusad människa?

Flop Han kallade honom en dekadent romantiker.

Guggenheim Men det är ju oförlåtligt, herr ingenjören! ingenjören (dumt) Varför det?

Guggenheim Det är ju omoral! ingenjören Hur så?

Jones En annan galen excentriker.

Guggenheim Att kalla någon en dekadent romantiker avser man inte som en förolämpning! Man avser det som en komplimang! ingenjören Och varför är det omoraliskt?

Guggenheim Det är fult mot romantiken! Det är en hädelse! ingenjören Ursäkta mig, Sir, men är ni riktigt klok?

Smith Ni riskerar nya handväskor i ansiktet, Sir. Vet ni inte vem han är?

103

ingenjören Nej? Smith Miljonären Guggenheim. ingenjören (bugar sig) Jag ber så mycket om ursäkt.

Guggenheim Är det mig eller mina miljoner ni ber om ursäkt?

Smith Båda två, naturligtvis, för säkerhets skull.

Guggenheim Det är snarare damen här ni borde be om ursäkt. ingenjören (upprörd) För att hon handväskade mig i ansiktet?

Smith Seså, din fackidiot, hon är ju dam och den enda i sällskapet. Visa hänsyn.

Guggenheim Damer måste man ha överseende med vad de än gör. ingenjören (med en kraftansträngning, mobiliserar någon ödmjukhet) Jag ber om ursäkt, madame.

Flop Det är snarare gentlemannen här ni borde be om ursäkt, (menar Smith.) ingenjören (eldröd) Den sopproten! Aldrig!

Smith (slänger sitt glas innehåll i ingenjörens ansikte) Svalna, ingenjörn. (Guggenheim ler.)

Jones Det där lär knappast göra saken bättre, mr Smith.

Smith Det var i varje fall värt försöket. ingenjören (rosenrasande) Jag kräver upprättelse! Jag utmanar er på duell! bartendern Utanför, mina herrar.

Guggenheim Min bäste ingenjör, ni kan inte utmana en berusad person på duell. ingenjören Och varför inte det?

Guggenheim Därför att han är berusad. ingenjören Vad spelar det för roll?

Guggenheim En gentleman kan inte sikta på en annan gentleman som inte kan sikta. ingenjören Då får han väl nyktra till då! Han är väl ingen helig ko heller bara för att han dricker?

Guggenheim Min vän, en nykter person skulle aldrig utmana en onykter person på duell. Ni är inte helt nykter. ingenjören (blir genast stillsam) Ni har rätt. Ge mig en drink.

Flop Vad klok ni är, herr Guggenheim!

Guggenheim Inte alls. Bara mänsklig.

Jones Var det så ni blev miljonär?

Guggenheim Inte riktigt. Jag utnyttjade andra mänskors brist på klokhet och mänsklighet.

Smith Kapitalismen har talat.

Guggenheim Ja, snusförnuftig kapitalism. Det var den som byggde det här fartyget.

Smith Det är den båt vi alla sitter i.

Guggenheim Ja, men medge att den är elegant.

Smith Men är den fullt sjövärdig? I längden?

Guggenheim Varför skulle den inte vara det?

Smith Jag vet inte. Det är bara så att jag råkar tvivla på allt.

Guggenheim Och herr ingenjören här tålde inte att få sitt livsverk ifrågasatt? Var det det som inledde bråket? ingenjören Den som betvivlar att mitt skepp flyter så länge det flyter är en idiot.

Guggenheim Det var ett svar så klart som något. Vad säger ni till det, herr tvivlare?

Smith Jag säger att herr ingenjörens självgodhet är odräglig och kräver mothugg.

Guggenheim Men förnekar ni att S/S Titanic flyter så länge hon flyter?

Smith Bara för att få se herr ingenjörens min skulle det vara en glädje för mig om jag plötsligt fick se henne sjunka.

Guggenheim Är ni medveten om att ni i så fall skulle sjunka med henne?

Smith Jag har ingenting att förlora.

Guggenheim Inte ens er drink?

Smith (tittar djupt i glaset, tankfullt) Jag skulle få hela Atlanten i stället.

104

Jones Vår dryckesbroders défaitism och obehagliga tankebanor har från början stört oss, herr Guggenheim.

Guggenheim Och tydligen gjort herr ingenjören alldeles ifrån sig.

Flop Faktum är att vi har alldeles för få livbåtar ombord.

Guggenheim Hur många skulle räddas om Titanic sjönk, herr ingenjörn? Svara vetenskapligt nu! ingenjören Åtminstone alla passagerare i första klass.

Guggenheim Varför så få? ingenjören Vi skulle egentligen ha haft ännu färre livbåtar och ännu fler passagerare. Just för att Titanic inte var utrustat med fler livbåtar lät vi inte fler passagerare komma med.

Guggenheim Ändå skulle två tredjedelar av alla passagerare bli utan livbåt om vi sjönk? ingenjören Ni glömmer en sak, herr baron.

Guggenheim Vad då? ingenjören Titanic är osänkbar. (det hörs ett grovt kraschande på avstånd) Flop Vad var det?

Guggenheim Det lät som en kollision.

Jones Körde vi på ett annat skepp? ingenjören I så fall blev hon väl överkörd. Ha-ha-ha! (dricker) Smith Skratta lagom, ingenjörn. Att bli överkörd på Atlanten är inte lika lätt som att bli överkörd på en gata i London.

Guggenheim Han har rätt. I London kan man få liket identifierat, om man inte klarar sig.

Jones Här på Atlanten sjunker man som en sten och hämtas aldrig upp igen.

Smith Så väl ni uttrycker er, mr Jones.

Jones Jag inspirerades av djupet i glaset.

Smith Ingen ocean är så djup som en otömd drink. (dricker upp) Flop Men vad var det som vi törnade emot?

Jones Vi har stannat. bartendern Det kan ha varit ett isberg.

Flop Isberg? bartendern Ja. Vi befinner oss nu i den delen av Atlanten där det är mest troligt att man kan möta isberg.

Guggenheim Men är det inte en aning ansvarslöst att braka på för full fart i ett hav där det kan finnas isberg? bartendern Kaptenen vet vad han gör.

Jones Det hoppas jag verkligen.

Smith Vad säger ni om isberg, ingenjörn? ingenjören Struntprat. Omöjligt. Inte så här års.

GuggenheimJag hör att herr ingenjören även är expert på meteorologiska förhållanden. ingenjören Hade det funnits isberg hade vi inte kört med full fart. Jag tror mera på att vi körde över någon stackars segelbåt.

Guggenheim Det torde ha varit ett större segelfartyg i så fall. Kanske en vacker brigg, med stora fulla segel?

Smith Jag förlåter er aldrig, ingenjörn, om vi seglade ett vackert segelfartyg i kvav. ingenjören Var inte sentimental nu. Tids nog får vi veta vad som hände. Om vi körde på någon har vi väl stannat för att bärga de överlevande. (en styrman kommer förbi.)

Guggenheim Vad har hänt, styrman?

105

styrman Jones styrman

Vi körde på ett isberg. Ingenting farligt.

Varför har vi stannat?

Bara för att undersöka eventuella skador. Ingenting att oroa sig för. (går vidare. De andra blir tankfulla en stund.)

Smith (efter en stunds tystnad, skriker plötsligt) Vi sjunker! Jag känner redan hur vi sjunker!

Jones Lugna sig, mr Smith. Det är ingen panik ännu.

Smith Jag säger dig att vi håller på att sjunka! ingenjören (till Guggenheim) Han har blickat för djupt i glaset.

Guggenheim Han verkar kanske något överkänslig.

Flop Intuition är inte något att bortförklara. Hur allvarligt är det, mr Smith?

Smith Jag talar ju om för er att vi håller på att sjunka!

Guggenheim (för sig själv) Om det ändå vore så väl.

Flop Vad sade ni, baron Guggenheim?

Guggenheim Ingenting, frun. Glöm det.

Flop Har ni ingenting att leva för?

Guggenheim Vem har väl det som redan äger allt och vars enda åtråvärde och mänskovärde ligger i hans pengar?

Flop Ni är en mycket olycklig man, mr Guggenheim.

Guggenheim (slår ifrån sig) Jag är bara ett symptom på en mycket olycklig tid och en mycket olycklig värld. ingenjören Varför menar ni att världen är olycklig?

Smith Därför att den håller på att sjunka och förgås i träsket av sitt eget välstånd. Därför sjunker också vi. Vi är bara ett symptom på hela världens tillstånd. ingenjören Ni vågar vidhålla era absurda vansinniga hallucinatoriska föreställningar om att vi sjunker?

Smith Jag vet det. ingenjören Och hur vet ni det, om jag får fråga? Har ni bevis?

Smith Jag kan inte bevisa det matematiskt med papper och penna, om det är det ni menar. ingenjören Ni har inget begrepp om verkligheten, herr fyllo. Jag har ovedersägliga bevis på att vi inte kan sjunka, vilket kanske kan tillfredsställa några av er som ännu inte är för djupt sjunkna.

Smith Era bevis kommer att imponera på hela världen för evigt, herr ingenjör, när vi alla ligger och sover på Atlantens botten i en enda stor titanisk likkista. ingenjören Håll käften, herr universalgeni fast tvärtom! (till de övriga) Antag nu att kollisionen med ett isberg faktiskt orsakat någon skada på skrovet. Antag att det uppstått någon läcka. Antag att denna läcka faktiskt är stor och att vattnet forsar in snabbare än vad vi kan pumpa ut det. (stolt) Nå, mina damer och herrar, det värsta som i så fall kan hända är att något av Titanics vattentäta skott vattenfylls. Ett tomrum fylls med vatten i skeppets underdel, och därmed blir barlasten något tyngre. Det är allt. Det finns sex vattentäta skott utmed båda sidorna av skeppets botten. Vilket skott som än vattenfylls betyder det ingenting för skeppets bärkraft.

Titanic är drullesäkert. Ingenting kan sänka henne, inte ens ett isberg.

Jones Nå, mr Smith, vad har ni att genmäla?

Smith Jag upprepar att vi sjunker. (dricker) ingenjören (förargad) Dåre! Fyllesvin! Idiot!

Jones Sakta, ingenjören. Mr Smith har rätt att få uttrycka sin mening och bibehålla den. Det finns även de som fortfarande anser att jorden är platt. ingenjören Han är lika fullt en dåre, ett fyllesvin och en fähund!

Smith (lugnt) Herr ingenjören talar mot bättre vetande. ingenjören Vet hut, karl!

106

Smith Mina vänner, ta er i akt för det där vetenskapliga snillet. Det håller på att bli våldsamt. ingenjören "Det" håller på att sakta men säkert förlora tålamodet med en obotlig dumhet som bara provocerar för att ställa till med obehag!

Smith Situationen är alldeles tillräckligt obehaglig redan, herr ingenjör, tack vare er ofelbara vetenskaps absoluta titaniska säkerhets manifestation "Titanic", för att den av er våldsamhet skulle behöva göras ännu mer obehaglig.

Flop På vilket sätt är vår situation obehaglig, mr Smith?

Smith Det har jag ju redan talat om för er. Vi håller på att sjunka. (dricker) ingenjören Nu börjar han igen!

Guggenheim Ta det lugnt, herr ingenjören. Han menar inget illa. Han är bara full. Han skjuter men utan att sikta. ingenjören Men han träffar varje gång!

Smith Hur förklarar ni det, herr ingenjören, med er matematiska ofelbarhet?

Flop (avsides) De bara dricker och vet inte vad de talar om. (försvinner) ingenjören (försöker lugna ner sig) Jag medger att jag kanske hetsar upp mig i onödan.

Jones Ni låter er provoceras i onödan. (styrman uppträder igen) Guggenheim Vad nytt, styrman? styrman (talar till alla) Vi ber alla passagerare att ta det alldeles lugnt. Vi har kolliderat med ett isberg, och vi har ännu inte kunnat överblicka eller åtgärda skadorna. För säkerhets skull ber vi därför alla passagerare vara så goda och ta på sig sina livbälten och gå upp på däck.

Guggenheim (försiktigt, till styrman) Hur stora är skadorna, styrman? styrman (tillbaka) Kapten sade att det var allvarligt. Mera får jag inte säga.

Jones Vad är det ni inte får säga, styrman? en annan passagerare Hur allvarligt är det? styrman Det finns ingen orsak till panik. Vi måste bara för säkerhets skull göra en liten övningsmanöver.

Smith Måste vi redan överge fartyget?

Guggenheim Håll käften, din olyckskorp. styrman (förläget) Som sagt var, ingen anledning till panik. (går) ingenjören Jag undrar vad det är som har hänt. Jag ska gå och tala med kaptenen.

Smith Gör det. Och kom sedan tillbaka och berätta att vi alla kommer att bli dränkta som råttor, för det finns inga livbåtar.

Guggenheim Tyst, min stackars vän.

Smith Varför stackars?

Guggenheim Därför att ni tycks veta mer än vad någon annan vet.

Smith Skål! (dricker) (ett påstruket par kommer förbi, hon i lång boa) Mrs Davis Jag hörde att någon här vet vad ingen annan vet.

Jones Jag är oskyldig.

Mr Davis Passa på att få din nyfikenhet tillfredsställd, darling.

Mrs Davis Är det sant att vi håller på att sjunka?

Smith (högtidligt) Så sant som amen i kyrkan.

Jones Hör inte på honom. Han är berusad.

Mrs Davis Är det inte spännande, älskling? Vi kommer att gå till botten med man och allt.

Mr Davis Det vore verkligen spännande om det vore sant.

Mrs Davis Men är det inte lite väl djupt här? Hur djupt skulle vi sjunka?

Guggenheim Det är bara ungefär 4000 meter djupt här, madame.

107

Mrs Davis Det är ju ingenting! Det är ju inte ens upp till Matterhorn i omvänd riktning! Kommer du ihåg Matterhorn, darling? Var det inte en alldeles sagolikt bländande upplevelse?

Guggenheim Skillnaden mellan Matterhorn och Atlanten, madame, är att i Alperna klättrar man uppåt mot ljuset, men i Atlanten tar allt ljus slut efter bara några hundra meter. Sedan är det svart kompakt natt tre tusen meter extra nedåt, vilka man färdas oändligt långsamt.

Mrs Davis Är det inte spännande, darling?

Mr Davis Omåttligt.

Jones Sanningen är att vi just sänt en ingenjör upp att rekognocera och ta reda på vad som verkligen hänt.

Mrs Davis Då har det alltså verkligen hänt någonting?

Jones Ja, vi lär ha kolliderat med ett isberg. Men även om det gått hål på fartyget kan vi inte sjunka.

Mrs Davis Så tråkigt! Just när jag började falla för möjligheten att få sjunka långsamt ner i en stor oändlig mjuk mörk grav.

Mr Davis När kommer den där ingenjören tillbaka?

Smith Han kommer inte tillbaka.

Mr Davis Hur så?

Smith Han kommer att följa med den första livbåt som sätts i sjön.

Jones Skulle han strunta i oss, sina dryckeskamrater?

Smith Utan vidare. Han är ju vetenskapsman.

Mr Davis Kom, darling. Vi behöver en drink.

Mrs Davis Ja, du behöver då ständigt extra is i magen. (de tar plats vid disken.)

Guggenheim Nej men här har vi i alla fall vår vän ingenjören. (denne återkommer.)

Jones En drink, ingenjörn?

Ingenjören (blek och allvarlig) Nej, jag tror inte det.

Smith Är du sjösjuk?

Ingenjören Jag tror nästan det.

Guggenheim Vad fick ni veta? ingenjören Jag tror nog att jag behöver den där drinken i alla fall. (får en drink) Jones Vad fick ni veta? ingenjören Ingenting säkert. De håller på att utreda situationen.

Mrs Davis Verkar det inte spännande, darling?

Mr Davis Något verkar onekligen vara på gång.

Jones Berätta vad ni vet, ingenjörn. ingenjören Alla säkerhetsåtgärder som kan vidtas kommer att vidtas. Fartygsbefälet kommer inte att ta några risker. Därför har alla passagerare kommenderats upp på däck.

Mr Davis Mitt i natten? I denna kyla? Är inte det lite väl omänskligt?

Mrs Davis Vi stannar här, darling. ingenjören Man har även telegraferat till andra fartyg om hjälp.

Guggenheim Är det för att vi inte kan få i gång motorerna på nytt? ingenjören Förmodligen.

Mr Davis Vilken cirkus! Vad tusan har då hänt där nere i skrovet? Har arbetarna gått i strejk? Det är ju så modernt nu för tiden.

Mrs Davis Säkert, darling. Bekymra dig inte om det. ingenjören Det är nog bäst att vi alla går upp på däck. (tar hatten på sig och går.)

Smith Vi sjunker och går ner i Atlanten med nosen först.

Jones Prata inte så dumt, din påstrukna pratmakare.

Smith Den ingenjörn visste mer än vad han talade om. Nu ser vi honom aldrig mer.

Mrs Davis Han går väl bara inte bort och hänger sig?

108

Smith Nej, tvärtom. Han räddar sitt skinn och lämnar alla andra klassens barn och mödrar kvar ombord att dränkas som råttor.

Jones (arg) Nej, nu går det för långt med ert delirium!

Smith Säger ni det, mr Jones? Om jag har fel, så bevisa det.

Guggenheim Kanske ni skulle gå upp och rekognocera litet, mr Jones?

Jones Äsch! Det vet ju hela världen att det här fartyget är säkrare än något liv i land.

Mrs Davis (brydd) Är det mig det är fel på? Har jag druckit för mycket nu igen? Titta här, Arthur. Står det här glaset snett eller rakt?

Mr Davis (synar ett glas på disken) Jag kan inte rätt avgöra saken, min nådiga. Jag är inte nykter.

Smith Det har bara börjat.

Jones Vad då?

Smith Lutningen.

Jones Vilken lutning?

Smith När ett fartyg går i kvav så är det klart att det börjar luta! När lutningen blir så kraftig att man inte längre kan stå på golvet sjunker det. Det behövs det ingen ingenjör för att lista ut.

Guggenheim Min själ, jag tror verkligen att hela salongen har börjat luta en aning.

Mr Davis Darling, jag behöver en ny drink.

Mrs Davis Du är så förnuftig, darling.

Jones Fantasin skenar iväg med er. Ni är alla så påverkade att ni inbillar er vad som helst.

Smith Min bäste Sir, även ni kommer att trilla omkull när fartyget sjunker.

Jones Struntprat! Om jag trillar omkull så blir det inte för att fartyget sjunker utan för att jag är full. Bartender, en ny drink.

Mr Davis Hur många livbåtar sade ni att det fanns?

Mrs Davis Tänk inte på det, darling. Det finns ändå inte tillräckligt.

Jones Min herre, även ni tycks ta för givet att Titanic kommer att sjunka. Vad är detta för nonsens? Så som fantasin lockar er till att dra galna förhastade slutsatser skulle man kunna tro att ni inte enbart är påverkade av alkohol och mr Smith utan att ni rentav hade betänkliga arvsanlag.

Guggenheim Allihop?

Jones Ja, allihop! bartender Utom ni, förstår, mr Jones. (serverar drinken) Jones Ja, förstås.

Guggenheim För ni tror fortfarande på vetenskapen och dess trygghet och säkerhet.

Jones Det finns ingen anledning att betvivla vetenskapliga fakta.

Smith Ändå betvivlar ni det vetenskapliga faktum att vi håller på att sjunka.

Jones Tokfrans! Ni kan aldrig förvränga vetenskapen till att passa era dunkla syften.

Mrs Davis (visar på ett glas) Tvivlar ni fortfarande på att fartyget lutar?

Jones Det vet alla att människans balanssinne rubbas när hon dricker alkohol. (dricker) Guggenheim Mr Jones, med respekt, men ni verkar något ur balans.

Jones (dricker) Är det så konstigt? (tömmer drinken) Smith Gradvis kommer han mer och mer över på min sida. Snart är även ni full, mr Jones.

Jones (dricker) Vem kan bli annat i ert sällskap?

Guggenheim Det är bäst att jag går och tar på mig fracken om vi ska sjunka.

Mr Davis Behövs det om ni blir räddad?

Guggenheim Sir, jag ämnar inte bli räddad.

109

Jones Han ämnar stanna kvar här och bevisa med mig att fartyget aldrig kommer att sjunka.

Guggenheim Oss emellan sagt, Sir, så struntar jag i om det sjunker eller ej. Men stunden är högtidlig, och jag ämnar klä mig som högtidsstunder kräver. (går) Jones Ett besynnerligt original.

Smith Nej, en gentleman.

Mrs Davis Vad tusan skulle du gå och glömma fracken hemma för, darling, när vi nu kommer att sjunka och allt?

Mr Davis Min älskling, inte kunde jag ju förutse det?

Mrs Davis Nej, du har rätt som vanligt, darling. Vi får njuta av stunden och ta våra drinkar i alla fall.

Mr Davis Det är nog det enda vi kan göra, älskling. (styrmannen kommer förbi.) styrman Vad står ni här för och dröjer vid baren? De första livbåtarna har redan sjösatts.

Jones Vad säger ni, Sir? styrman Att de första livbåtarna redan har sjösatts.

Jones Då är det sant? styrman Ja, det är sant att de första livbåtarna redan har sjösatts.

Jones Jag menar, att vi sjunker? styrman Det vill jag låta vara osagt. Så länge det finns liv finns det hopp. Men se själv så era glas på bordet lutar. Vi tar inte risken att stanna ombord om lutningen fortsätter. En slagsida är snart ett faktum. (till mrs Davis) Madame, jag rekommenderar er att gå upp på däck. Kvinnor och barn får åtminstone säkert plats i alla livbåtar.

Mrs Davis Och min man då? styrman Kvinnor och barn går först.

Mrs Davis Men vi har inga barn. styrman Men ni är kvinna.

Mrs Davis Det vet jag väl. styrman Madame, jag har varnat er. Vad ni gör med ert fortsatta liv är er ensak. (går) Mrs Davis Min man har gått före mig i hela mitt liv. Skulle jag nu plötsligt gå före honom?

Mr Davis Darling, jag ger dig tillåtelse.

Mrs Davis Att lämna dig? Aldrig! Darling, vi har det mycket bättre här i baren än ute på det där kalla däcket. Vad gör vi bland en massa isberg?

Mr Davis Darling, du har rätt.

Jones (till bartendern) Hur länge ämnar ni stå kvar i baren? bartendern Så länge jag fortsätter tjäna pengar på att sälja drinkar.

Jones Och sedan? bartendern Sedan får vi väl se.

Smith Vi sätter värde på er, Sir. bartendern Tack för det. Plikten framför allt.

Jones Så ska det låta. Låt mig härmed få bjuda laget runt. Jag tror att vad vi alla behöver är en drink.

Mr Davis Rätt gissat, mr?

Jones Jones.

Davis Davis var namnet. Och det här är min fru.

Jones Angenämt, mrs Davis.

Mrs Davis Tackar som bjuder, mr Jones.

Jones Tänk att vi alla skulle råkas här!

110

Smith Ja, vid exklusiva barer träffar man alltid på de mest envisa syndarna när man ställs inför domedagen.

Jones Vad menar ni med det, mr Smith?

Smith Bara vad jag säger. Jag menar alltid bara vad jag säger. Och med det menar jag att även jag är tacksam för att ni bjuder oss på en drink.

Jones Så skall det låta.

Smith Ni lär er, mr Jones.

Mrs Davis Vad tror du, darling? Ska vi i alla fall satsa på framtiden och sätta oss i en av de där absurda livbåtarna?

Mr Davis Alldeles som du vill, darling.

Mrs Davis Men du måste följa mig i så fall.

Mr Davis Jag kan alltid lova att försöka.

Mrs Davis (fattar i hans hand) Jag går aldrig i en livbåt om inte du sätter dig bredvid mig.

Mr Davis Jag får väl försöka då.

Mrs Davis Kom! (de skyndar iväg.)

Smith Två till som svek sitt kall utom ingenjören.

Jones Är det ett kall att gå under, mr Smith?

Smith Nej, men det är ett kall att unna en bartender hans levebröd.

Jones I viss mån har ni rätt, mr Smith. bartender Ännu hinner ni dricka, mina herrar.

Jones När stänger butiken? bartender Om inte förr så när ljusen går.

Smith Det kallar jag en riktig bartender.

Guggenheim (gör entré i frack) Cigarrer, mina herrar?

Jones Tackar.

Smith Ni håller då stilen åtminstone, Sir. Guggenheim Vad hände med paret?

Smith De gick ut för att se om det fanns någon ledig livbåt.

Guggenheim Det finns det bara för kvinnor.

Smith I så fall kommer de tillbaka.

Guggenheim Var inte för säker. Jag såg ingenjören smita iväg i en. Han satt ensam bland fyrtio kvinnor.

Jones Hade han klätt ut sig till kvinna?

Guggenheim Nästan. Han grät.

Jones För vad? För alla mänskor som måste dö?

Guggenheim Nej. För att hans fartyg måste sjunka.

Smith Kom det verkligen som en överraskning för honom efter allt mitt tjat?

Jones Måste det det?

Guggenheim (pekar på ett lutande glas) Ni ser själv.

Jones (högtidligt) Mina herrar, slagsidan tycks vara ett faktum.

Smith Halleluja! Välkommen in i den enda rätta övertygelsen, mr Jones.

Jones Tack. Men vägen dit var lång och svår.

Smith Men nu när ni kommit rätt går det snabbt.

Jones När ett mål har nåtts är tiden alltid ute.

Guggenheim Väldigt vilka kloka filosofer ni har blivit.

Jones Inför döden blir man vis.

Guggenheim Är ni då redan död, mr Jones?

Jones Så gott som.

Smith Han har bara sina drinkar kvar att leva för.

Jones Det är inte så lite det. bartendern Mina herrar, tyvärr måste jag stänga baren om fem minuter.

Smith Varför denna brådska?

111

bartendern Jag ser att lutningen håller på att accelerera.

Smith Bry er inte om det. Vi tar gärna hand om era flaskor när ni är borta. bartendern Ni får gärna rädda så många ni kan. (försvinner snabbt därifrån.)

Jones Han fick visst panik.

Guggenheim Han hade kanske bråttom till toaletten.

Smith Eller han kom på att han missat sitt möte med sin älskarinna i månskenet.

Jones Det är säkert något sådant.

Smith Låt oss inte låta tillfället gå oss förbi. (hoppar över disken) Vad får det lov att vara, mina herrar? Huset betalar!

Jones En dubbel whisky!

Guggenheim En tredubbel!

Jones Snacka om rederiets frikostighet och goda reklam!

Guggenheim Det låter gärna sina skepp gå under bara deras passagerare blir nöjda vid baren.

Jones Det kallar jag generositet!

Guggenheim Tyvärr är det i realiteten en dålig affär, men jag köper den.

(Mrs Flop kommer tillbaka.)

Smith Är ni kvar än, mrs Flop?

Flop Varför skulle jag inte vara det?

Jones Men ni är ju kvinna!

Flop (förolämpad) Var det ämnat som en förolämpning?

Jones Inte alls, frun.

Smith Se upp för brödkaveln i handväskan.

Guggenheim Ursäkta oss, frun, men alla kvinnor utom ni har vid det här laget räddat sitt liv med att sätta sig i en livbåt.

Flop Och varför skulle jag sätta mig i en livbåt? (de tre herrarna tittar på varandra, svarslösa.)

Jones Ursäkta, frun, men vet ni inte om att fartyget sjunker?

Flop (alltjämt lika förnärmat) Och varför skulle det sjunka? (de tre herrarna tittar svarslösa på varandra.) Har vi kanske blivit torpederade? Har kanske något krig brutit ut?

Guggenheim (åtar sig det svåra uppdraget att frälsa mrs Flop från hennes villfarelser) Inte alls, frun. Men vi har kolliderat med ett isberg som rivit upp hela skrovet, och vi går till botten inom en timme.

Flop Och hur skulle is kunna riva upp ett idiotsäkert fartyg som S/S Titanic? Är inte is sådant som ni män använder i era drinkar?

Jones Ursäkta oss, frun, men var har ni varit hela tiden?

Flop Jag blev uppehållen i ett litet rum som män inte har tillträde till.

Guggenheim (resignerar, vänder sig bort och koncentrerar sig på sin drink) Hon missade hela showen.

Jones Ursäkta oss, frun, men ser ni inte att allting lutar?

Flop Och varför skulle det luta?

Smith (efter några ögonblicks tystnad) Ge henne en drink. Det är vad hon behöver.

Jones Får vi bjuda, madame?

Flop Eftersom ni insisterar. (får sig en drink och blir helt nöjd med tillvaron.)

Jones (till Smith) Det kallar jag stoiskt jämnmod.

Smith Eller spartansk dumdristighet?

Guggenheim Båda två med en kraftig tillsats av lycklig oskuld.

Jones Har ni någonsin varit gift, madame?

Flop Är ni intresserad?

Smith Det är nog inte rätt ögonblick nu, mr Jones, att förföra gamla oskulder.

Jones Jag frågade bara. Det var hon som tog initiativet.

112

Guggenheim Inte skylla ifrån sig, Jones. Ni började.

Jones Jag försäkrar. Jag hade ingen baktanke med min fråga.

Guggenheim Tro det den som vill.

Flop Skål, gentlemän! (dricker) (Mr Davis kommer tillbaka.)

Jones Vad nu då? Fick ni inte plats i livbåten?

Davis (andfådd) Allt är kaos där ute. Det finns ju inga livbåtar ombord. Hör ni det?

Det finns ju inga livbåtar ombord!

Guggenheim (lugnt) Klaga hos rederiet.

Smith Skicka en flaskpost.

Jones Den kommer säkert fram före nästa decennium.

Flop Mina herrar, vad är det som pågår här egentligen? Menar ni att vi verkligen sjunker?

Jones Nej, vi ser bara i syne precis som ni när ni måste konstatera att allting faktiskt bara lutar.

Flop Men Titanic kunde ju inte sjunka. Hon var ju osänkbar. Det var det som var vitsen med henne.

Smith Det var igår det.

Guggenheim (till Davis) Menar ni att det finns så litet livbåtsplatser?

Davis Min hustru fick plats med yttersta svårighet. De flesta kvinnor och barn från första klass blir räddade men få av oss män. Och det finns betydligt fler passagerare i andra och tredje klass. De i tredje klass lär vara inlåsta för säkerhets skull.

Guggenheim Vad är det för mänskor?

Davis Mest irländska emigranter. Av dem får knappast ens kvinnor och barn någon chans till räddning.

Smith Vi går till botten med dem men med hedern i behåll.

Davis Ja, ungefär så får man faktiskt se det.

Jones En drink, herrn?

Davis Gärna.

Jones Vi måste passa på. Snart hålls flaskorna inte kvar i hyllorna.

Davis Ni tycks ta det lugnt.

Guggenheim Det gör alla vettiga mänskor. I bridgesalongen sitter de fortfarande och spelar bridge. Orkestern spelar ragtime. Och skeppets konstruktör lär sitta i biblioteket och beundra en tavla av sin skapelse medan han inte ens tagit på sig flytvästen.

Smith Han tar det lugnt.

Guggenheim Det är lika bra att ta det lugnt. Fartyget sjunker ju ändå.

Jones Det sjunker in i evigheten och tar alla våra begravda hemligheter med sig.

Flop Vad har ni för hemligheter, Sir? Jones De är ämnade att sjunka in i evigheten.

Flop Är jag en av dem?

Jones Kanske det. (ger henne en kram.)

Flop (fnittrar) O nej, Sir, det passar sig inte!

Jones Nu eller aldrig! (kysser henne) Flop (fnittrar) O Herre Gud vilken kladdmåns! Men stink lite mindre whisky är ni snäll! (Hon drar sig bakåt. Jones följer efter. De försvinner.)

Guggenheim Det kallar jag praktisk livsfilosofi.

Davis Kärlek, whisky och en underbar miljö ombord på världens stoltaste fartyg. Vad kan man mer begära?

Smith Livet.

Davis Det har vi ju. Det är ju nu vi har det. Resten av världen vet inte vad den går miste om.

113

Guggenheim Han har för tusan rätt. (det börjar luta mera.)

Smith Mina herrar, något är i görningen. Jag misstänker att det blir mörkläggning nu när som helst.

Davis Menar ni att ljusen skulle slockna?

Smith Out, out, brief candle. Som i Macbeth.

Guggenheim Han har nog rätt.

Davis Och vad menar ni att vi skulle göra åt saken?

Smith Vad sägs om en tyst minut av respekt för alla de tusen som går till botten med världens stoltaste och säkraste fartyg?

Guggenheim Skulle vi slösa bort en hel minut?

Smith Det är kanske vår sista chans till att hinna visa vår vördnad för livet.

Guggenheim Ni är full, Smith.

Smith Jag har många kommentarer till det. Ja, jag är full, och det är meningen.

Det kan nog inte förnekas att jag är full. Det är nog ett som är säkert, att jag är full.

Men den som är full talar sanning.

Davis Han har faktiskt rätt, Sir. Vi borde gå hädan på ett värdigt sätt.

Guggenheim Det vore dumt att ta ut den saliggörande minuten i förskott.

Smith Hellre det än att förlora den.

Guggenheim Det gör vi ju ändå.

Davis Mina herrar, vi måste bestämma oss! Vi kan inte bordlägga detta viktiga ärende! Detta beslut kan inte uppskjutas!

Guggenheim Lägg av med ert fyllesnack!

Smith Det är ju ni som tjatar, herr miljonär.

Davis Tänker ni slåss om saken?

Guggenheim (resignerar) Påminn mig inte om all min fåfängliga fåfänga. Oss emellan sagt slipper jag den gärna.

Davis Låt oss inte gräla nu på tröskeln till evigheten.

Guggenheim Men är det inte mänskligt att tveka inför den?

Smith Ni har alldeles rätt, Sir. Låt oss tveka så länge det går.

Davis (flinar) Smith Vad flinar du åt?

Davis Jag kom just att tänka på en sak.

Smith Vad då?

Davis "Tre män i en båt" av Jerome K. Jerome. Den där idiotboken, ni vet.

Smith Ja, vad är det med den?

Davis Tre män i en båt – det är vi det. (flinar) Smith Han har rätt. Vi är precis lika valhänta och hjälplösa.

(De flinar alla tre, medan lutningen accelererar. Plötsligt slocknar alla ljus.)

Guggenheim (med hög röst) Skål, mina herrar!

Smith Skål!

Davis Skål!

(Det hörs ett öronbedövande larm av alla flaskor i baren som vräks omkull och i samband därmed allt tänkbart oväsen som kan uppkomma i ett stort passagerarfartyg när det välter för att gå till botten.)

Skål.

114

Den perfekte sutenören komedi i åtta scener av Christian Lanciai (1991) Personerna : Polismästarn Överkonstapeln en polis Dupont Jules Pierre Legros, bartender en sjöman en utkastare Lola Malou Frou-Frou Clou-Clou Jou-Jou Lili Gigi Laurent, kund andra kunder och poliser Handlingen utspelar sig i Paris.

Copyright © Christian Lanciai 1991

Scen 1. Polismästarns kontor.

Polismästarn Det här duger inte, herr överkonstapel! Överkonstapeln Nej, det duger inte alls, chefen!

Polismästarn Vad tänker ni göra åt saken, herr överkonstapel? Överkonstapeln Vad kan man göra, chefen?

Polismästarn Det borde ni veta! Överkonstapeln Vi kan alltid ersätta honom med en annan. Det har vi alltid gjort hittills.

Polismästarn Till förbannelse! Alla har misslyckats! Alla har fallit! Överkonstapeln Ja, chefen.

Polismästarn Vi måste finna någon som inte kan falla! Vi måste finna någon som är komplett omutlig! Överkonstapeln Däri ligger svårigheten, chefen. Sådana finns inte.

Polismästarn Sök! Överkonstapeln Chefen! Vi har sökt! Tjänsten har ersatts femtiosju gånger!

Polismästarn Jag vet. Nästa gång måste bli den sista.

115

Överkonstapeln Det säger ni varje gång, chefen.

Polismästarn Den här gången menar jag det! Överkonstapeln Det har ni också sagt varje gång, chefen.

Polismästarn (slår näven i bordet) Men nu får det vara slut! Är det förstått? Överkonstapeln Ja, chefen.

Polismästarn Nå, vad tänker ni göra åt saken? Överkonstapeln Föreslå att tjänsten blir ersatt.

Polismästarn Med vem? Överkonstapeln Vem föreslår ni, chefen?

Polismästarn Det frågar ni varje gång! Kan ni aldrig själv komma med något eget initiativ, herr överkonstapel? Måste jag alltid behöva sköta allt? Överkonstapeln Med respekt, chefen, men ni klarar allt mycket bättre än vi andra.

Polismästarn Alltså är ni alla odugliga! Detta har ju aldrig ens jag klarat! Överkonstapeln Ja, chefen.

Polismästarn Nå, vad föreslår ni? Överkonstapeln Att ni tar hand om fallet, chefen.

Polismästarn Det är ju det jag inte vill! Ingen uniformklädd kan ju patrullera i det området utan att vanära sin uniform och förfalla! Överkonstapeln Ja, chefen.

Polismästarn Vi måste finna någon som kan det! Kvickt! Överkonstapeln Ja, chefen.

Polismästarn Vem, herr överkonstapel? Överkonstapeln Jag vet inte, chefen.

Polismästarn (slår näven hårdare i bordet) Ni är ju komplett oduglig! (en polis öppnar dörren) polisen Dupont är här, polismästarn.

Polismästarn Dupont? Vilken Dupont? polisen Parkvakten.

Polismästarn Vad då för en befängd stackars parkvakt? polisen Han som räddade barnet från att drunkna i dammen.

Polismästarn (Det går upp ett ljus.) Jaså, Dupont! (tittar med välsignelse på överkonstapeln.) Överkonstapeln (besvärad) Varför betraktar ni mig på det där sättet, chefen?

Polismästarn Min vän, vi har vår man! Överkonstapeln (klentrogen) Har vi?

Polismästarn Han började som badvakt vid en simbassäng för ungar. Den var bara en meter djup. Han var så mån om barnen att han befordrades till parkvakt.

I förra veckan räddade han en liten flicka från att ramla i fågeldammen och drunkna.

Han förtjänar en bättre belöning än bara ett förtjänsttecken. Han får bli polis! Överkonstapeln I stället för....

Polismästarn Just det! Han blir perfekt! Han bor hos sin mamma! Han vet ingenting om kvinnor! Han är likgiltig för dem! Men han är mycket mån om stackars oskyldiga små barn! Överkonstapeln Han blir perfekt!

Polismästarn Det är det jag menar! (till polisen) För in honom! För in honom! (polisen går ut.)

Om inte han klarar det kan ingen klara det! (Dupont föres in.) (salvelsefullt) Välkommen, min käre vän Dupont!

Dupont (ödmjukt) Menar herr polismästarn mig?

Polismästarn Ja, vem annars, din fåntratt?

Dupont Dupont är ett så vanligt namn.

Polismästarn Inga undanflykter! Vi vet allt om dig! Du har räddat livet på en människa!

116

Dupont Herr polismästarn, det var bara en liten okynnig flicka....

Polismästarn Men ändå! Du förtjänar världens belöning!

Dupont Men jag gjorde bara min plikt....

Polismästarn Du förtjänar en högre ställning!

Dupont (rädd) Men jag är nöjd med allting som det är, herr polismästarn....

Polismästarn Nonsens! Du är som klippt och skuren för en alldeles särskild uppgift! Överkonstapeln Vad sägs om att bli poliskonstapel, Dupont?

Dupont Jag tackar för den äran.... Jag har alltid drömt om att få bära en fin uniform, men....

Polismästarn Saken är klar! Ni är utnämnd! Ni kan börja er tjänstgöring i morgon!

Dupont Men.... Överkonstapeln Inga men! Se det som en ära, Dupont!

Dupont Det gör jag! Men vad skall jag göra? Överkonstapeln Ni ska bara patrullera och övervaka ordningen. Ingenting annat.

Dupont Ingenting annat?

Polismästarn Jo, bara avlägga rapport och hålla er hand över oskyldiga små barn.

Dupont Ingenting annat?

Polismästarn Nej, ingenting annat.

Dupont (går innerligt fram och fattar polismästarns hand) Monsieur, det här är den lyckligaste dagen i mitt liv! Ni anar inte hur lycklig ni har gjort mig!

Polismästarn Om ni bara sköter er, Dupont, så är det kanske den lyckligaste dagen även i mitt och i herr överkonstapelns liv.

Dupont Jag tackar er ur djupet av mitt hjärta! (skakar bådas händer innerligt) Överkonstapeln Såja, Dupont, gå ut nu, så får ni prova er uniform.

Dupont Tack! Tack! (går överväldigad ut) Polismästarn Nå, vad tror ni? Överkonstapeln Han kan vara den rätta. Han är oskyldig som ett lamm och kommer att sköta sig, tills....

Polismästarn Tills vad då? Överkonstapeln Tills han upptäcker kvinnans och kärlekens väsen.

Polismästarn Må den dagen aldrig komma. Och om någon kan gå blind genom livet för sådana saker så är det just en komplett fåntratt som vår välsignade vän herr Dupont!

Scen 2. Kaféet.

Jules och Pierre sitter vid baren.

Jules Victor har åkt dit.

Pierre Som alla andra.

Jules Det kommer en ny.

Pierre Vet du något om honom?

Jules (rycker på axlarna) En byling.

Pierre Att de orkar!

Jules Säg inte annat. (Dupont inkommer i sin fina polisuniform.)

Dupont Goddag allesammans! Hur står det till här då? bartendern Välkommen till vårt kvarter, inspecteur?

Dupont Dupont, Erneste Dupont. bartendern Inspecteur Dupont! Får vi hälsa er välkommen med att bjuda på ett glas?

Dupont Gärna det, men inte för starkt! (Jules och Pierre ser på varandra.) bartendern Till er ära, monsieur! (häller upp) Salut!

117

Dupont (ställer sig mitt i kaféet, högtidlig) Mina herrar, det är en stor ära för mig att få tjänstgöra här mitt i hjärtat av Paris. (ett fnask kommer in) Jag hoppas att få kunna bli riktigt god vän med er alla, så att jag får den stora äran att få göra heder åt min uniform! Det är med ära jag ser fram emot att få tjäna er alla och rättvisan! (höjer sitt glas) fnasket (Lola, till Jules) Vad är det för en dåre?

Jules Han är ny.

Lola Är han? (går fram till Dupont) Hej, sötnos! (slår kraftigt till honom i ryggen bakifrån så att han får absinten i halsen och skvätter ut glasets innehåll.) Skål! (höjer sitt glas) Dupont (omtumlad) Skål, madame! Det är mig en ära att få skåla med en dam!

Lola Men du har ju ingenting kvar i glaset! Fyll på, Legros! (bartendern fyller villigt på Duponts glas) Drick nu med oss! Det är en ära för oss att ha fått en riktig polis in i kvarteret!

Dupont (ser sig nödsakad att dricka med henne) Nöjet är helt på min sida, madame! Mitt namn är Dupont! Vad heter ni?

Lola Kalla mig Lola! Vi behöver en riktig kvarterspolis som kan beskydda oss värnlösa kvinnor! (blinkar åt Pierre och Jules) Dupont Jag älskar att hjälpa gamla damer och barn, som när de ska gå över gatan! Men jag ska minsann hjälpa alla damer som behöver mitt beskydd! Jag representerar lagen! Lagen är till för att skydda alla!

Lola Och särskilt oss värnlösa kvinnor! (blinkar åt Pierre och Jules) Dupont Och särskilt alla värnlösa kvinnor!

Jules (kommer fram) Drick ett glas till med oss, konstapeln, så att vi alla verkligen lär känna varandra som goda vänner! (fyller på hans glas) Dupont Jag vet verkligen inte om jag borde så här i tjänsten....

Jules Drick! (dricker honom till. Dupont nödgas dricka.)

Pierre Sup honom inte under bordet genast, Jules. han verkar ju hur grön som helst.

Jules Jag vill bara få honom att känna sig hemmastadd. (till Dupont) Vi är här alla som en enda stor familj, konstapeln! Det vill jag bara att ni ska veta och känna!

Dupont Så snällt av er, monsieur?

Jules Jules.

Dupont Monsieur Jules. (vill vara vänlig. Höjer sitt glas) Skål!

Lola (till Pierre) Han är för snäll.

Pierre Han kan äntligen vara den rätte för oss.

Lola Vi får se. (till Jules) Så ja, Jules! Konstapeln kanske inte är så van vid att dricka som vi andra.

Jules Han verkar minsann tåla hur mycket som helst, sann karl som han är! (fyller på Duponts glas.)

Pierre (till Lola) Låt oss pröva honom. – Skål, konstapeln!

Dupont (redan medtagen) Skål, monsieur?

Pierre Pierre.

Dupont Skål, monsieur med den stora näsan. (dricker) Jules Han har fått nog. Han har glömt oss redan.

Lola Jag tycker han är söt.

Jules (arg) Du är min, Lola, och ingen annans!

Lola Jag sade bara att han är söt.

Dupont (höjer sitt glas) Det är en stor ära för mig.... (tuppar av) Pierre Såja. Han har fått sin första lektion.

Legros Han blir nog en bra polis med tiden.

Jules Så beskedlig som han är kan han bli en alltför bra polis.

Pierre Han kan också bli just den rätta för oss.

118

Jules (hotande) Se till att han blir det då och ingenting annat! (går) Pierre Vad tog det åt honom?

Lola Han blev svartsjuk genast. En så grön polis har vi aldrig haft här förut. Vi måste se till att han inte förlorar sin oskuld.

Legros (erfaren) Det blir svårt i längden, Lola.

Pierre Men det har börjat bra. Väck honom, Legros!

(Legros häller vatten över Dupont, som vaknar.)

Dupont (förskräckt) Brinner det någonstans?

Legros Nej, men du slocknade, konstapeln. Se till att du gör din plikt! En konstapel ska ju patrullera.

Dupont (plötsligt påmind) Ni har rätt, min bäste Legros! Jag måste ju göra heder åt min uniform! (reser sig och skyndar ut, genomsur.)

(De andra skrattar efter honom.)

Pierre Han blir bra med tiden!

Lola Han duger redan!

Legros Vi har börjat bra. Några arbetsdagar inledda på samma sätt, och han kommer att lita på oss fullständigt!

Pierre Vi får en ny medlem i familjen!

(Alla tre dricker varandra nöjda till.)

Scen 3. Horgatan.

Dupont patrullerar längs gatan.

Malou (när Dupont passerar) Hej, sötnos!

Frou-Frou (när Dupont passerar) Hallå, snygging!

Clou-Clou (när Dupont passerar) Vad sägs om en kram, älskling?

Jou-Jou (när Dupont passerar) Vilka snygga ben han har!

Lili (när Dupont passerar) Vad sägs om att ta av sig uniformen, gullet?

Gigi (när Dupont passerar) Är du upptagen i natt, min drömprins?

(Dupont patrullerar förbi hotellet. En sjöman kastas just ut därifrån.) utkastaren Och kom inte hit mer utan pengar!

Dupont Vad står på, min gode man? utkastaren Det här är ingen barmhärtighetsinrättning för suktande bockar!

Dupont Vad har sjömannen gjort för galet, eftersom ni behandlar honom så hårdhänt? utkastaren Den parasiten tog för sig utan att betala!

Dupont Kunde ni inte ha låtit honom diska efter sig då? utkastaren Här hjälper det inte att bara diska!

Dupont Men vilken annan gottgörelse kan ni då begära? utkastaren Återställning av jungfrudomen! (går vredgad in igen. Lola kommer ut.)

Dupont Nej men goddag, Lola! Bor ni här?

Lola Nej men det är ju konstapel Dupont! God dag! Patrullerar ni här?

Dupont Ja, detta är min gata.

Lola Vilken ära!

Dupont Nej, mademoiselle, det är jag som har den äran.

Lola Är det?

Dupont Jag försäkrar! På min ära!

Lola Ni verkar tro på vad ni säger.

Dupont Mademoiselle, hur kan ni tvivla?

Lola Jag tvivlar icke.

Dupont Bor ni här?

Lola Ja, jag bor här för tillfället.

119

Dupont Har ni inget riktigt hem?

Lola Nej, inte riktigt, men jag har ett bra och billigt hotellrum.

Dupont Får jag fråga er en sak?

Lola Javisst!

Dupont (sänker rösten och ser sig omkring) Varför finns det så många vackra damer just vid den gata som jag utsatts till att patrullera?

(Malou kommer till hotellet med en kavaljer.)

Malou (till Dupont) Hej, sötnos! (går in med en kund) Lola Ja, tänk, det har jag faktiskt undrat över själv också. Varför har jag så många vackra systrar just vid min gata?

Dupont Det verkar nästan som ett mysterium.

Lola Ja, konstapel Dupont, ni har faktiskt rätt!

(Jules kommer förbi.)

Jules Vad står du här för och latar dig, Lola? Sätt i gång och försörj dig!

Dupont Monsieur Jules, jag skulle inte tala så hårt till en ung vacker dam om jag vore som ni.

Jules (sätter händerna i sidan) Skulle ni inte det? Och hur vet ni det? Har ni kanske någon gång varit som jag?

Lola Ursäkta mig, konstapeln, men jag måste faktiskt gå till mitt arbete.

Dupont Det har jag full förståelse för. Ni är en väluppfostrad och pliktmedveten ung dam. (Lola går.)

(Frou-Frou passerar in i hotellet med en kavaljer.)

Frou-Frou (till Dupont) Hallå, snygging! (går in med sin kund.)

Dupont (till Jules) Bor alla vackra damer här vid gatan i detta hotell?

Jules Nej, de bara arbetar där.

Dupont Sköter de serveringen?

Jules Nej, de sköter disken.

Dupont Så vackra! Och diskbiträden allesammans!

Jules Ja. Dupont Men måste de då ha en karl till hjälp? Kan de inte diska ensamma?

Jules Nej, de kan inte diska ensamma.

Dupont Vad gör karlarna? Torkar de?

Jules Nej, de sköter flaskborsten.

Dupont Är det många flaskor att diska?

Jules Ja, det är bara flaskor.

Dupont Då måste det drickas bra mycket i detta hotell.

Clou-Clou (passerar in i hotellet med en kavaljer, till Dupont) Vad sägs om en kram, älskling? (går in med sin kund) Dupont Vad saliga de verkar när de går in till sitt arbete!

Jules De får bra betalt.

Dupont Men jag såg en karl bli utkastad nyss. Kunde han inte sköta flaskborsten?

Jules Jo, den kunde han nog sköta, men han kunde inte torka ordentligt.

Dupont Han kanske släppte för många flaskor i golvet?

Jules Ja. Hotellet har inte råd med förluster.

Dupont Jag förstår.

Jou-Jou (passerar in i hotellet med en kavaljer, till Dupont) Han har då snygga ben! (går in med sin kund) Dupont (till Jou-Jou) Tack! (till Jules) Kan hon se genom byxorna?

Jules Det skulle nog de flesta vilja göra.

Dupont Varför det?

Jules Av samma anledning som en hästköpare vill se sina hästar i munnen.

Dupont Jag förstår inte. Köper damerna sina flaskhalsdiskare?

Jules Nej, det förhåller sig faktiskt tvärtom.

120

Dupont Då förstår jag ännu mindre varför damerna vill syna sina diskare genom byxbenen.

Jules Inte benen. Fickorna. Gylfen.

Dupont (fullständigt okunnig) Varför det?

(Lili passerar in i hotellet med en kavaljer.)

Lili (till Dupont) Vad sägs om att ta av sig uniformen, gullet?

Dupont (korrekt) Aldrig under tjänstgöring!

Lilis kund (till Lili) Har ni en polisvakt utanför?

Lili Ja. Vi har blivit privilegierade. kunden Inte dåligt! (de går in) Dupont Det är nog bäst att jag rör på mig. Jag borde patrullera.

Jules Det skadar aldrig att röra på benen.

Dupont Det känns nästan som om jag var genomskinlig redan.

Jules Du kanske blir.

Gigi (kommer till hotellet med en kavaljer, till Dupont) Är du upptagen i natt, min drömprins?

Dupont (troskyldigt) Nej, i natt är jag ledig.

Gigis kund (till Gigi) Vem fan tar du mig för egentligen?

Gigi (till kunden) Förlåt mig. Det var bara en artighet till vår polis.

Gigis kund Det hoppas jag verkligen. (De går in i hotellet.)

(Lola uppenbarar sig med en kund.)

Dupont (till Jules) Hur många diskare behövs det egentligen?

Jules Ett oändligt antal.

Dupont Det verkar onekligen så. Och alla kör bara med flaskborstar?

Jules Ja. Dupont Otroligt!

Jules Det är ett specialetablissemang.

Dupont Ja, det måste det vara. (hälsar artigt på Lola och hennes kund) Är det dags att diska nu? kunden Inga spydigheter om jag får be, monsieur!

Dupont Jag ställde frågan till damen, inte till er. kunden Vad tror du jag är, va? Någon jävla rotborste?

Dupont Nej, flaskborste. kunden Ska du ha dig en snyting?

Dupont Min herre, jag har ingenting gjort för att förolämpa er. Jag ville bara lyckönska damen till hennes arbete. Hon och jag är nämligen gamla vänner. kunden Vill du stjäla henne från mig, va?

Lola Lämna polisen i fred, Marcel. Han är snäll. kunden Ja, han är så snäll så det stinker om det!

Jules Stick in, Lola, och sätt i gång med jobbet innan du mister kunden!

Dupont Kunden? (börjar smått att förstå) kunden Och vem fan är du som tror att du kan kommendera min hora, va?

Dupont Hora?

Jules Lägg av och stick in och knulla medan du är kåt! kunden Vad fan har du för intresse av det, din jävla hallick?

Dupont Hallick?

Lola Bry dig inte om dem, konstapeln. De bara gycklar med varandra.

Dupont Och du? Gycklar du med? kunden Hon är min, och ni två viktigpettrar ska inte tilltala min utvalda hora innan jag är färdig med henne!

Dupont Utvalda hora?

Jules Mucka inte gräl, din storvulna torsk!

Dupont Torsk?

121

Lola (ansträngt leende) Ja, konstapeln. Först ska vi äta höna, sedan fisk, och sedan diskar vi tillsammans efteråt.

Dupont Aha! Hotellet är en restaurang! Därför bjuds alla vackra damer dit! kunden Har du tarmarna i skallen, va?

Dupont Jag önskar er en god aptit! kunden Nej nu jäklar är jag trött på dina förolämpningar! (vill slåss) Lola Slå honom inte! Han är polis! kunden Så fan han är heller! Jag känner hans typ! Han är bara en utklädd hallick! (ger Dupont en knockout så att Dupont dimper i gatan.)

Jules Inget bråk om jag får be! kunden Och du också! (ger Jules en knockout, men Jules slår tillbaka. Dupont blåser i sin visselpipa.)

Jules Grabbar! Här behövs förstärkning!

(Pierre, bartendern och andra dyker upp. Fönster öppnas, hororna tittar ut, liksom deras kunder....) en kund Ett slagsmål! Hurra! (flera reagerar på liknande sätt. Slagsmålet expanderar, men Lolas buse slåss som ett infanteri.)

Dupont (reser sig) Sluta ögonblickligen, mina herrar! (fortsätter att blåsa i pipan. Flera poliser dyker upp. Kalabaliken blir fullständig. Den urartar till att alla poliserna blir alla kundernas och hallickarnas motpart.)

Polismästarn (dyker upp)(med myndig röst) Vad pågår här?

(Slagsmålet avtar och kommer av sig.)

Dupont En buse antastade en vacker kvinna, Monsieur.

Polismästarn Framför detta ställe?

Dupont Ja, Monsieur.

Polismästarn Och du kallar genast på förstärkning?

Dupont Ja, Monsieur, ty det blev slagsmål.

Polismästarn (går omkring och mönstrar alla skoningslöst) Jag ser det. Hela Paris pöbel mot ordningsmakten. (till Dupont, strängt) Det må vara hänt för den här gången, men provocera inte fram flera sådana slagsmål! Jag varnar er, Dupont!

Dupont Jag inte ens försvarade mig.

Polismästarn Jaså, du slog inte ens tillbaka! Undra på att alla skulle passa på att ingripa och bidra till slagsmålet så länge det gick! Gå hem med er, allihop!

Dupont är ny här! Ni får ha överseende med hans nybörjarmisstag! några poliser Ja, chefen! (de skingras) Polismästarn (till hallickarna och torskarna) Och ni borde veta bättre än att angripa en oskyldig polis! Vill ni inte fortsätta kunna vara fria här?

Jules (och de andra) Ja, herr polismästarn.

Polismästarn (eftertryckligt) Ställ då inte till med bråk!

Det var det, det. Fortsätt er patrullering, Dupont.

Alla återgår till ordningen!

Lolas kund (till Lola) Sånt här hade jag inte betalat för! Du får fan ta mig hitta nån annan! (går) Dupont (till Jules, när alla andra försvunnit bort eller tillbaka in i hotellet) Ville han inte diska mera?

Jules Nej. Han gick i strejk.

Dupont Får en enskild göra det utan vidare?

Jules Han skämdes nog för att han hade en dålig flaskborste.

Dupont (låtsas förstå) Åhå! (Jules går.)

Jag får nog tänka lite grann över det här. Det hela liknar nästan ett mysterium.

Man kan ju nästan misstänka att här pågår någonting skumt. (går in till kaféet mitt emot.)

122

Scen 4. Kaféet. bartendern Vad får det lov att vara?

Dupont En kopp kaffe. bartendern Min vän, du ser nästan bekymrad ut. Har dagen börjat dåligt?

Dupont Nej, men jag har fått något att tänka på. bartendern Tänk inte för mycket.

Dupont Ska jag då bara gå omkring som ett fån och strunta i allt som verkar mystiskt? bartendern Det är faktiskt det bästa du kan göra.

Dupont Men jag får ju dåligt samvete då. Jag måste ju fullgöra min plikt. bartendern Din plikt som polis i detta distrikt är att gå omkring som ett fån och strunta i allt som verkar mystiskt.

Dupont Var det då fel av mig att blåsa i visselpipan? bartendern Ja. Du fick ju grälor av självaste polismästarn.

Dupont Skulle jag då ha låtit den där busen fortsätta ofreda den stackars fina damen Lola? bartendern Ja. Det hade hon betalt för.

Dupont Hade hon betalat för att han skulle ofreda henne? bartendern Nej, han hade betalat för att få ofreda henne.

Dupont Jag förstår ingenting. bartendern Det är bra. Fortsätt med det. (Jules och Pierre kommer in.)

Pierre Hallå, Dupont! (slår honom kamratligt på ryggen) Hur klarade du dig?

Jules Du är hela gatans hjälte!

Dupont Varför det?

Pierre Du har givit en av våra damer ditt beskydd!

Dupont Men det var ju bara min plikt! Vad kunde jag annat göra?

Jules Du kunde ha låtit henne sköta sitt arbete i fred.

Dupont Det var ju den där busen som störde henne!

Pierre Bråka inte, Jules. Hon fick ju behålla sina pengar ändå.

Dupont Ja, varför betalade han för att få bråka med henne? Det verkar ju inte klokt!

Jules (till Pierre) Jag menar att Lola och Dupont har blivit fasligt goda vänner!

Dupont Får en polis inte göra sig till vän med dem som han tjänar?

Pierre Han är oskyldig, Jules.

Dupont Vem är oskyldig?

Jules Du, din stackars flaskborste, som inte vet hur man diskar! Du kan bli diskad för mindre!

Dupont Diskad? Varför det? Jag sköter ju mitt jobb!

Pierre Säg inte för mycket, Jules.

Dupont Jag förstår ingenting.

Jules (resignerar) Det är din salighet, konstapeln. (till bartendern) En absint. bartendern Så ska det låta. (serverar) Pierre Här också. bartendern Voilà. (serverar) Jules Och vår vän? Jag bjuder. bartendern Han förtjänar det. (serverar) Dupont Jag tackar. (alla tre dricker under tystnad, Dupont står mellan Pierre och Jules.

Harmonin är som mellan tre bröder, fastän Pierre och Jules är hallickar och Dupont polis.)

Lola (kommer in) Hej på er allesammans!

Jules Se inte så glad ut för det.

Lola Du om någon borde vara nöjd. Se här! (slänger fram en sedelbunt på disken.

Jules tar genast upp den och räknar pengarna.) Jag har fått en markis till älskare!

123

Dupont (chockerad, reser sig) Vad! Pierre Sakta i backarna, Lola.

Lola (inser faran) Förlåt! Jag menar, vi har fått en välgörare till hotellet.

Dupont Välgörare? Diskare? Älskare? Hotellet?

Jules Ta det lugnt, Dupont.

Dupont (börjar förstå) Använder han också flaskborstar?

Lola (uppriktigt) Nej, han är invalid. Men han betalar ändå.

Dupont För att få diska?

Lola Nej, för att få se mig diska.

Dupont (har lagt märke till att alla de vackra damernas kunder börjat komma ut igen, nöjda och ensamma) Så hotellet är alltså en välgörenhetsinrättning?

Lola Vad annars?

Dupont Madame, ni borde skämmas!

Lola Varför det?

Dupont (dräpande) Därför att ni bor i en bordell.

Lola (efter en stund) Än sen då?

Pierre Ta det lugnt, Dupont.

Jules Ge honom en annan absint, Legros. Jag bjuder. Han behöver det. bartendern (häller upp) Voilà, monsieur. Ni får en till sedan.

Dupont (häller ut glaset på golvet) Tror ni jag är dum eller? bartendern (uppbragt) Monsieur, ni är otacksam!

Dupont Nej! Jag är inte otacksam! Jag är tacksam! Jag är tacksam för att den unga damen här råkat försäga sig angående det koppleri som hon är utsatt för! Nu får jag verkligen anledning att hedra min uniform! (går bestämt till en telefon bredvid) Pierre Gör ingenting dumt, Dupont.

Jules Vi började nästan tycka om dig! bartendern (resignerad) För en som häller ut sitt glas på golvet finns det inget hopp.

Dupont (i telefonen) Hallå? Jag har uppdagat en hemlig bordell. Skicka en polisrazzia genast till Rue du Marlou nummer 13!

Lola (till de andra) Markisen finns där inne.

Jules Dupont får ta konsekvenserna.

Dupont (triumferande) Spelet är slut, mina vänner! Denna gata kommer nu att befrias från all sedeslöshet!

Jules Varför blev ni inte präst, Dupont?

Dupont (skamset) Min far var präst.

(Alla skrattar hjärtligt och länge.)

Dupont Det är ingenting att skratta åt. Det var en olyckshändelse. bartendern Han kanske var hugenott?

Dupont Nej, han var en riktig monseigneur.

(Alla brister ut i skratt igen.)

Dupont (allvarlig) Jag är rädd, mina vänner, att ni har skrattat för sista gången åt mitt fall. Nu stundar allvar!

(Polisrazzian kommer. Dupont går ut och förenar sig med dem. Alla hotellets kunder och damer, oklädda och halvklädda, ett oändligt antal, packas in i en Svart Maja och föres bort.

Dupont följer med.)

Pierre (under tiden) Han vet inte vad han ger sig in på. bartendern (filosofiskt) Hans oskuld blir hans värsta brott.

Lola Kan vi inte göra någonting för honom?

Jules Inte nu. Inte så länge han är polis. bartendern Vi måste låta lagen ha sin gång. Sedan får vi se.

Lola Blir han avskedad som alla de andra?

Pierre Utan tvekan. Och hans tid blev kortare än någon annans.

Jules I bästa fall lär han sig något på kuppen.

124

Pierre Men han blir aldrig polis mera.

Jules Nej, aldrig.

Lola Stackars min lille Dupont! bartendern (tar tröstande hennes hand) Han kommer tillbaka.

(Razzian fullbordas och bilen kör bort.)

Scen 5. Som scen 1.

Polismästarn Idiot! Vet du vad du har ställt till med?

Dupont Jag trodde att jag gjorde min plikt, Monsieur.

Polismästarn Du har satt fast polisprefekturens president för könshandel!

Dupont Jag trodde, Monsieur, att alla var lika inför lagen.

Polismästarn Är vi alla födda lika, kanske? Vet du inte att han är markis?

Dupont Det blev den springande punkten, Monsieur.

Polismästarn Vad menar du?

Dupont När jag hörde att den fina damen Lola hade fått en markis till älskare gick någonting sönder inom mig.

Polismästarn Den fina damen Lola! Varför kunde du inte bekymra dig om den fina damen Frou-Frou i stället? Eller den fina damen Clou-Clou? Måste du nödvändigtvis sticka näsan i blöt just när presidenten för polisprefekturen gör ett känsligt besök?

Dupont Jag visste inte att det var han, Monsieur.

Polismästarn Men du visste att han var markis!

Dupont Ja, Monsieur. Jag visste att den fina damen Lolas torsk var en markis.

Polismästarn Du är omöjlig! Du är värdelös!

Dupont Oui, Monsieur.

Polismästarn Dra så långt pepparn växer!

Dupont Vad innebär det, Monsieur?

Polismästarn Du är avskedad! Ut! Dupont (försagd) Oui, Monsieur. (går ut med huvudet nedböjt.) Överkonstapeln (kommer in) Han varade bara en dag, chefen. Det är rekord. Vad gör vi nu?

Polismästarn Om jag någonsin har trott på någon människa så var det han.

Att han, den lämpligaste av alla, skulle göra oss så grymt besvikna! Överkonstapeln Ja, chefen. Det är mer än vad vi förtjänar.

Polismästarn Vi har bara en sak att göra nu. Överkonstapeln Och det är?

Polismästarn Att lämna den posten vakant tills vidare. Överkonstapeln Ett förnuftigt beslut, chefen.

Polismästarn Jag hoppas det, herr överkonstapel. Vi får se vad som händer.

Scen 6. Kaféet.

(Det är stängningsdags. Bartendern sopar och sätter upp stolar på borden.

Dupont inträder civilklädd i tarvliga kläder.) bartendern Dupont bartendern Dupont bartendern

God afton, konstapeln.

Jag är inte konstapel längre.

Varför kommer du då till din tjänstgöringsgata?

Jag har ingen annanstans att ta vägen.

Har du inget hem?

125

Dupont Jag har ingen lön längre. Jag är arbetslös. Alltså kan jag inte längre betala min hyra. bartendern Säg inte att du har blivit avskedad som alla andra.

Dupont Som alla andra? bartendern (avbryter temporärt sitt sopande) Efter att denna gata blev "de utvalda damernas gata" har 57 konstaplar avlöst varandra under tre år. Du är bara en i högen.

Dupont Är det rättvist? bartendern (fortsätter att sopa) Det är inte en fråga om rättvisa. Det är en fråga om naturens gång.

Dupont Vad hände med alla de andra? bartendern (avbryter sopandet) En hängde sig. En blev alkoholist. En gifte sig. En blev bordellkung. En blev smugglare. Alla föll de utan undantag.

Dupont Och jag? Vad skall det bli av mig? bartendern Du är hederlig. Än kan du bevara din heder, men du måste dock sänka dig under din nivå. (fortsätter att sopa) Dupont Ingen arbetsgivare vill ha en avskedad polisman. Jag kan inte ens återvända till mitt parkvaktsjobb. Vad föreslår du? bartendern Lola tycker om dig. Hon är bra. Det bästa du kan göra är att ge dig i lag med henne.

Dupont Som sutenör? bartendern Kalla det vad du vill. Allt som är bra har sämre namn än vad det förtjänar.

Dupont Och jag skulle genom att bli hallick bevara min heder, min oskuld och mitt goda namn? bartendern (avbryter sopandet) Min vän, du är lika fallen som alla andra. Det gäller att inte falla djupare än nödvändigt. (fortsätter sopa.)

Dupont Men har inte Lola en beskyddare redan genom Jules? bartendern För att överleva måste du ta upp kampen med honom.

Dupont Hur? Han är mycket större än jag. Han kan slåss. Det kan inte jag. Jag är för snäll. bartendern (lägger sopborsten åt sidan och intar sin normala ställning bakom baren) Min vän, (plockar fram en butelj,) här har du medlet. Drick upp, och sov på saken.

Dupont Vad menar du? bartendern Du finner sanningen i vinet. Detta vin kommer från min kusins lantgård.

Det är ett äkta, levande vin. Det är inte ett vin som man säljer eller exporterar. Detta är ett vin som kommer direkt ur djupet av seklernas och millenniernas vinkultur. Om det överlever är det guld värt, men det kan också stagnera och bli grumligt och surt.

Se på denna färg. Det är rena guldet. Drick det och tänk tills flaskan är slut.

Dupont Du initierar mig således i alkoholisternas mysterium? bartendern Nej, jag försöker bara hjälpa dig. Tro på en gammal bartender. Jag serverar hundratals fyllon och alkoholister varje dag. Jag ber dig inte att bli som de.

Jag ber dig bara att eftersinna det sanna vinets eviga sanning.

Dupont Vad menar du? bartendern Jag menar följande. Drick inte ur flaskan genast. Det är vulgärt. Endast döingar dricker bara för att få bli fulla. Vi är intelligenta kulturmänskor, du och jag.

Det gäller att iakttaga vissa ceremonier. Först (håller upp flaskan mot ljuset) gäller det att studera färgen. Är den klar eller grumsig? Du ser att den är lika gyllene och strålande klar som solen i gryningen. Alltså kan vi förtro oss åt denna flaska. (korkar upp den) Och sedan? (häller upp litet i ett glas) Vi måste närma oss med andakt. Lukta på den. (luktar på den själv och räcker sedan glaset åt Dupont att lukta på.) Känner du doften? Det är ett hederligt vin. Och sedan? (återtar glaset, låter vinet cirkulera.) Det gäller att pröva vinet noga. (låter vinet cirkulera.) Med varsam hand. Nu ser vi att 126

vinet inte har några grumligheter alls. Alltså vågar vi pröva det. (läppjar på glaset.) Även du. (överräcker glaset. Dupont läppjar.) Är smaken tillräckligt övertygande? Är vinet fullmoget? Vad är smakens första associationer?

Dupont Det smakar alldeles för gott. bartendern Det ska vin göra. Endast då är det ett äkta vin. (återtar glaset) Men ännu är vi inte färdiga. (låter vinet cirkulera i glaset) Vi har endast börjat pröva det. Mycket återstår. Tills vidare har det bestått provet. Låt oss alltså se vad det egentligen går för. (tar en klunk. Smakar noga. Tystnad. Sväljer. Överräcker glaset.)

Låt vinet noga passera alla delar av munnen. Om du bara låter det passera rakt fram och ner så känner du bara den beska eftersmaken. Det gör de flesta. Låt vinet dröja i munnen så länge som möjligt, ända tills det blir äckligt. (Dupont lyder och sväljer slutligen.)

Nå?

Dupont Det är det bästa vin jag någonsin druckit. bartendern Jag är bara en bartender. Jag har gett er vinet. Den sanna vinkulturen består endast i att odla, skörda, lagra och smaka. Drickandet är i sig vulgärt.

Dupont Men varför gör man vin om inte för att dricka det? bartendern Det frågade sig redan den gamle Noak. Han tog konsekvensen av sitt eget logiska resonemang, drack ordentligt, blev redlöst berusad, somnade naken, och följden blev förbannelsen av alla negrer för evigt. Det vet du väl. Jag föredrar att aldrig bli någon anledning till förbannelse för någon.

Dupont Likväl gör du inget annat än serverar. bartendern Ja, ty jag känner vinets jungfruliga urkraft och lever blott för denna, för dess bevarande och för dess välsignelse för mänskligheten. (överräcker flaskan.) Ta väl vara på den.

Dupont Jag ska försöka. bartendern Jag ger dig tillstånd att dricka. Drick och tänk.

Dupont Jag ska göra mitt bästa. bartendern Gör det. Farväl, mon ami.

(Dupont lämnar kaféet, och bartendern stänger och låser efter honom.) Ännu en fallen ängel som det gäller att omplåstra tills han dör. (släcker.)

Scen 7. Lolas rum.

(Lola ligger med en kund i sin säng. De arbetar. Det knackar försynt på dörren. Lola och kunden blir störda. Det knackar igen. Efter den tredje knackningen:) kunden (till Lola) Vem är det?

Lola Har ingen aning.

(Det knackar igen.) kunden Kan du inte köra bort fridstöraren?

Lola Jag kan försöka. (stiger upp ur sängen och går till dörren. Öppnar mycket försiktigt. Utbrister:) Oohh! (stänger dörren kvickt och återvänder till sängen.)

Göm dig under sängen kvickt! Det är polisen! kunden Är du säker?

Lola Javisst! kunden Är jag säker under sängen?

Lola Javisst! kunden Hej då! (dyker under sängen. Lola återvänder till dörren, öppnar och släpper in en påverkad Dupont med en mer än halvtömd flaska.)

Lola Konstapel Dupont! Så ni ser ut!

Dupont Jag är inte konstapel längre.

127

Lola Vad har hänt?

Dupont Jag har fått sparken.

Lola Det är mitt fel alltihop!

Dupont Nej, Lola, det är allas fel utom ert.

Lola Men varför har ni kommit hit?

Dupont Jag hade ingen annanstans att ta vägen.

Lola Ert hem då?

Dupont Jag kunde inte återvända till min mor efter att ha visat mig i min fina uniform för henne i morse. Hon är alltid uppe. Hon skulle aldrig ha förlåtit mig.

Lola Det är mitt fel alltihop!

Dupont Eller er förtjänst. Det beror på hur man ser det. Se så gott vin jag har fått av bartendern som present! Jag har sparat litet åt er. Han gav mig vinet som meditationsfluidum, och jag har minsann tänkt, må du tro! Jag har kommit fram till att allt var mitt eget fel, därför att jag tyckte för mycket om dig.

Lola Vad du är gullig! Du var min favoritkonstapel hela dagen!

Dupont Har du något glas?

Lola Javisst! (plockar fram två stycken) Och jag har fler flaskor också, om det behövs.

Dupont Det kanske kan behövas. Man vet aldrig. Jag håller just på att upptäcka mitt nya liv, om jag har något.

Lola Har du något?

Dupont Det beror på dig.

Lola Hur så?

Dupont Det är så mycket jag inte vet om livet, men du skulle nog kunna lära mig en hel del.

Lola Som vad då?

Dupont Hur går det till egentligen?

Lola Vad då?

Dupont Du vet vad jag menar. Det som du har betalt för.

Lola Jaså, det.

Dupont Kan du undervisa mig?

Lola Det beror på hur duktig du är.

Dupont Men jag kan tyvärr inte betala. kunden Jag protesterar! (kommer fram under sängen) Lola! Så här kan du inte göra mot en gammal trogen kund! Ta emot en avskedad och drucken poliskonstapel mitt i natten som inte ens vet hur man gör och som inte ens kan betala!

Lola Jag beklagar, Laurent, men jag tar emot alla kunder.

Laurent På samma gång?

Lola Om det behövs.

Laurent Och jag då? Föredrar du en icke betalande kund mot mig, som alltid har betalat och gjort rätt för sig?

Lola Jag beklagar, Laurent, men detta är en nödsituation.

Laurent Tror du inte att jag är i nöd då?

Lola Du kan komma tillbaka en annan dag.

Laurent Tror du jag vill det då, efter att ha blivit åsidosatt för en full och avskedad polisman? (klär förtrytsamt på sig) Lola En polis är alltid en polis, Laurent.

Laurent Även utan uniform?

Lola (ser på Dupont) Åtminstone denne.

Laurent Det är inte rättvist! Jag har betalat! Det har inte han!

Lola Käre Laurent, utan idealism kan ingen kärlek överleva.

(Laurent ger upp, tar på sig hatten och går.)

Dupont Jag kan inte säga hur ledsen jag är. Om jag vetat att du var upptagen....

128

Lola

Nu är jag inte upptagen längre. (tar vinet och häller upp.)

Skål. (skålar med Dupont.)

Dupont Jag är helt och hållet hänvisad till din barmhärtighet nu, mademoiselle Lola.

Lola Jag vet det. Och det ska bli mig ett nöje. Jag har alltid önskat mig en sven.

Ni blir min första.

Dupont (blygt) I så fall, Lola, så måste jag erkänna, att även ni blir min första.

Lola Alltså har vi något gemensamt. (släcker lampan och drar med sig Dupont mot sängen, börjar klä av honom, osv.)

Scen 8. Kaféet.

Jules Dupont har sovit hos Lola i natt. bartendern Jag vet.

Jules Hur vet du det? bartendern En bartender vet mer än hela världen.

Jules Men detta borde du inte ha vetat. bartendern Hur så?

Jules Hela hotellet vet det. Alla hennes systrar vet det. Men ingen har talat om det för dig. bartendern Jo, du.

Jules Nu, ja. bartendern Jag visste det ändå innan du talade om det. Fråga mig inte hur.

Jules En bartender vet tydligen mer än hela världen. (Laurent kommer in.)

Laurent En dubbel. bartendern Är det klokt så här tidigt på morgonen?

Laurent Ingenting är klokt här i världen.

Jules Han vet mer om världen än en bartender.

Laurent Du är visst Lolas kopplare, vad?

Jules Du har så rätt. Varmed kan jag stå till tjänst?

Laurent Jag måste be att få framföra ett klagomål.

Jules Ingen har någonsin klagat på Lola.

Laurent Någon gång måste bli den första då.

Jules Nå?

Laurent Hon kastade ut mig i natt fastän jag hade betalat.

Jules Sådant händer ibland. Hade du dreglat på henne?

Laurent Nej. Hon körde ut mig för att släppa in en annan som inte betalade.

Jules Krävde du återbetalning?

Laurent Nej. Jules Taskigt, pysen.

Laurent Men det är orättvist!

Jules Hur vet du att han inte betalade? Gömde du dig under sängen?

Laurent Just det.

Jules Min vän, jag ska tala om precis hur det förhåller sig. Mig lurar du inte.

Lola fick en extra kund och gömde dig under sängen så länge. Det brukar hon göra.

Sedan blev du så mörbultad av den nye kundens prestationer att du flydde frivilligt.

Du blev helt enkelt utkonkurrerad. Och nu vill du hämnas.

Laurent Det var inte alls så. Jag gick innan den nye ens klätt av sig.

Jules Du gick alltså självmant? Du tog alltså inte ens reda på vad den nye gick för? Det kallar jag fegt!

129

Laurent Men jag kallar det orent spel. Hon tog emot honom av kärlek och inte för pengar!

Jules Hon får inte bli kär. Vem var det?

Laurent En påstruken avskedad polis.

Jules Påstruken?

Laurent Ja. Han hade en halvtom flaska med sig. bartendern Han betalade alltså med vin i stället för pengar. Vin är mer värt än pengar.

Jules Tyst, Legros! Här pågår oegentligheter! Lola får inte bli kär i en annan!

Laurent Det är det jag menar. Jag har i alla fall alltid betalat.

Jules Du har blivit offer för ett nedrigt kuppförsök, min vän! Men den där misslyckade polisen ska få!

(Dupont kommer in, salig.)

Dupont God morgon, mina herrar. bartendern Har ni sovit gott, monsieur Dupont?

Dupont Jag har sovit för första gången i mitt liv.

Laurent På min bekostnad!

Jules Tyst! Hur kommer det sig att ni har sovit så gott, Dupont?

Dupont Jag hade så gott sällskap i sömnen.

Jules Vem då, om jag får fråga?

Dupont Den finaste damen i världen!

Jules Sov ni bara?

Dupont Ja, sedan.

Jules Efter vad?

Dupont Efter disken.

Laurent Vilken disk?

Dupont Flaskborsten.

Jules Och räkningen?

Dupont Vilken räkning?

Jules Lola tar alltid betalt.

Dupont Jag har inga pengar. Jag är avskedad.

Jules Dess värre råkar jag vara Lolas manager. Om Lolas kund smiter från betalningen så måste jag insistera på att herrn betalar mig i stället.

Dupont Men jag har inga pengar.

Jules Då måste jag kräva betalning i någon annan form.

Dupont Vilken?

Jules Herrn kan ju diska. Han kan diska hos Legros här, så får jag betalt sedan av Legros.

Legros I vilken form?

Jules Kontanter, förstås.

Legros Här levereras inga kontanter. Här levereras bara alkohol.

Dupont Jag har ett förslag. Låt oss spela om saken. Vinner du diskar jag hos Legros sedan tills han betalt dig tillräckligt i form av drinkar. Vinner jag får jag Lola.

Vad sägs om det?

Jules Och hur vill du spela? Rysk roulette?

Dupont Här i Frankrike finns det bara ett hederligt spel. Man skålar och bjuder tills den andra ligger under bordet. Vi blir båda gäldenärer hos Legros, men den som förlorar får betala.

Jules Den ena kan vinna mer än den andra.

Dupont Men jag har handikapp, ty jag är pank och arbetslös. Du har pengar. bartendern Förslaget är juste.

Jules Den där torra novisen ska man väl lätt kunna likvidera. Jag antar vadet.

Vi börjar med Calvados! Den som först tappar sansen eller spyr har förlorat!

130

Dupont D'accord! bartendern För att demonstrera min ojävighet säger jag: huset bjuder! Var så goda! (ställer fram en Calvados. Jules fyller två glas.)

Jules Är de lika fulla?

Dupont Exakt!

Jules Drick! (Båda dricker. Jules blir färdig först. Fler och fler har kommit in under tiden och iakttar duellen.)

Dupont (sätter ner glaset) Jag är färdig.

Jules Jag blev färdig ett år före dig. Nästa! Napoleon! Fyll på, bartender!

Legros (fyller på) Vilket barbari! Vilket slöseri! Vilken spänning!

Dupont (tar sitt glas) Redo?

Jules Sätt i gång! (de dricker. Dupont blir färdig först.)

Dupont (när Jules är färdig) Det var ett decennium sedan jag blev färdig.

Jules (till de andra) Han hällde inte ut något på golvet? (alla nekar.)

(Till Dupont:) Vem fan har lärt dig att dricka?

Dupont Min mor hade inte Coca Cola i brösten. bartendern Tredje ronden! Vad behagas, mina herrar?

Dupont Ren Pernod! bartendern Ren Pernod var det! (fyller glasen) Pierre Det kallar jag en präktig duell, när herrarna aldrig tröttnar på att ta fram nya vapen! bartendern (till Pierre) Vänta bara tills granaterna kommer.

Jules Klara! Färdiga!

Dupont Drick! (de dricker. De blir färdiga samtidigt.) bartendern Oavgjort! Det står fortfarande ett-ett!

Jules Om ingen faller får poängerna fälla utslaget.

Dupont Och om båda faller?

Jules Är du så grön att du inte ännu har lärt dig att inte önsketänka? bartendern Monsieur Jules har valt vapen två gånger, monsieur Dupont endast en.

Det är monsieur Duponts tur.

Dupont (djärvt) Armagnac!

Jules Din sötsliskiga rotborste!

Dupont Flaskborste, om jag får be. bartendern Mina herrar, får jag be er att inte avlägsna er från ämnet. Annars riskerar ni att inte hitta tillbaka.

Jules Jag hittar alltid tillbaka.

Dupont Till vilken fitta som helst? bartendern Mina herrar, ni skall dricka och inte slåss!

Pierre (till de andra) Var redo att ingripa om någon börjar ge slag under magen!

Jules Jag slår vad om att din flaskborste är luden som en päls av bara gammal ost!

Dupont Min bror, låt oss dricka, glömma och förlåta och slåss intill döden! Skål! (börjar dricka) Jules Tjuvstart!

Dupont Förlåt mig! Det var inte meningen!

Jules Jag kräver att hans glas fylls till brädden igen!

Pierre Drick lika mycket själv i stället, Jules. bartendern Förslaget är juste.

Jules (dricker) Är ni nöjda nu? (ställer ifrån sig glaset.)

Dupont Han har druckit mer än jag!

Jules Och hur fan ska jag i mitt tillstånd kunna avgöra exakt hur mycket jag ska dricka för att komma ner till din nivå?

Dupont Vi gör så här. (häller över litet av sitt glas i Jules.)

Jules Fusk! (häller över mycket i Duponts.)

131

bartendern Mina herrar! Håll er till reglerna!

Dupont Jag försökte bara hjälpa dig på traven. (häller tillbaka så att glasen blir jämnt fulla.)

Jules Vilka regler? (kastar sin Armagnac i Duponts ansikte.)

Dupont Det var inte rättvist! (kastar sin i Jules ansikte.)

Pierre De är oregerliga! bartendern Min stackars Armagnac! Bara klibbigheten återstår!

Jules (ropar) Champagne!

Dupont (ropar även) Champagne! bartendern Hela flaskor eller glas?

Jules Ett glas i sänder! Vi måste hålla oss nyktra!

Dupont Så länge det går! bartendern Champagne var det. (korkar upp en flaska på skickligt vis. Inte en droppe går förlorad.)

Pierre Mina damer och herrar! Här pågår årets mest spännande duell! Paris hårdaste sutenör mot en avskedad kommissarie! Oddsen är jämna! Vem har mera stål i magen? En professionell gangster eller en avdankad polisman? Får jag be om era vad!

Clou-Clou Tio på Jules!

Frou-Frou Tjugo på bylingen!

Gigi Trettio på min hallick!

Jou-Jou Femtio på den lille!

Lili Hundra på proffset! (alla spekulerar livligt. Champagneglasen är nu fyllda.) bartendern På era platser! Färdiga! Lyft era glas!

Pierre Förbjudet att spilla!

Jules Vem spiller?

Dupont Spill inte där!

Jules Spill inte själv, din drummel! (kastar sin champagne över honom.)

Dupont Du fuskar! (kastar sin champagne över Jules.) bartendern Oavgjort! Nästa rond! (fyller glasen på nytt.)

Jules (till Pierre) Vänta bara tills jag tar fram knogjärnen!

Lola (kommer in) Jules! Ernest!

Jules (störd) Vad då Ernest? Vem fan är Ernest?

Lola (desorienterad) Vad håller de på med?

Malou Inte vet jag, men de är fulla båda två.

Pierre De försöker supa varandra under bordet.

Lola Sluta genast med sådana dumheter!

Jules (har lyft sitt glas, misslyckas med att föra det till munnen, häller i misstag ut det över golvet) Ööööööööl! (faller) bartendern Segraren! (håller upp Duponts arm) Lola (kommer fram till Dupont) Har du supit Jules under bordet, Ernest?

Dupont (groggy) Nej då. Han gjorde det alldeles själv. bartendern Härmed döms kopplaren Jules förlustig sitt monopol över Lola och hennes inkomster! Härmed är Lola fri och gör som hon vill!

Lola Har jag förlorat Jules?

Pierre Ja, Lola. Vem väljer du i stället? bartendern Ernest Dupont har besegrat Jules, men Lola har rätt att välja vem som helst och ingen alls om hon vill.

Lola Får jag välja vem jag vill till ny beskyddare och partner? bartendern Ja, Lola. Du är helt fri.

Lola (tar Dupont under armen) Då tar jag polisen!

132

bartendern Härmed är Ernest Dupont utnämnd till Lolas nye sutenör av mademoiselle Lola själv. Leve vår nye sutenör!

Pierre Hon leve!

(Alla hurrar, firar och är glada.)

Dupont (när det hela lugnat sig) Har jag verkligen fått ett nytt jobb?

Lola Ja, Ernest, och det bästa i världen!

Frou-Frou Jag har nyheter från stadspolisen! alla Vad då?

Frou-Frou Vår gata kommer att i fortsättningen lämnas i fred för nya poliser!

(En våg av entusiasm. Alla firar ytterligare och är glada.)

Lola Dock har vi en polis, vår enda riktiga polis, och han ska alltid vara vår enda riktiga polis, nämligen min egen Ernest Dupont! (En våg av hänförelse igen.)

Frou-Frou Tala till oss, Dupont, vår frälsare!

(Dupont föres upp, ställs upp på en stol, sedan ett bord, men flera måste stödja honom.)

Dupont (groggy) Mina vänner, det är en stor ära för mig att få tjäna min uniform här vid er egen gata, jag menar, min avlagda uniform, jag menar....(kommer av sig) (Alla jublar av skratt och hänförelse.)

Frou-Frou Mera! Mera!

Dupont (gör en kraftansträngning) Jag menar, mina vänner, att detta är den lyckligaste dagen i mitt liv. (får en äntlig black-out.) bartendern Han är din nu, Lola. Se till att han sköter sig i fortsättningen.

Lola Jag ska göra mitt bästa. Hjälp till här! (Hennes systrar hjälper henne med att bära ut Dupont och in till hotellet.) bartendern Bär gärna ut det andra liket också.

Pierre (till Jules) Kom, broder, låt oss gå.

(Bartendern slår vatten i ansiktet på honom.)

Jules (vaknar) Vad? Vad hände? bartendern (med händerna i sidan) Vad som hände? Jo, du har visat dig mer än föraktlig, min vän!

Jules (groggy) Hur så? bartendern Din usla grogganalfabet! Det vet du väl att man aldrig kan ta en öl efter ett glas champagne? Du fick minsann vad du förtjänade! Kom aldrig hit mer och besudla min bardisk!

Jules Och Lola? bartendern Henne ser du aldrig mer! Du har gjort dig ovärdig henne! För ut honom!

Jules Vad har hänt egentligen?

Pierre Bry dig inte om det, Jules. Har man förlorat en står det en tusenden åter.

Jules Flaskor?

Pierre Nej, flickor.

Jules Det är ju samma sak!

Pierre Det beror på hur man ser det.

Jules Ur flaskborstens synpunkt.

Pierre Bli nu inte bara lika imbecill som Dupont!

Jules Han kommer att gå långt, han!

Pierre Han har redan gått långt. Han har ju kommit ända hit.

Jules Men längre kommer han inte.

Pierre Nej, antagligen inte, för nu är han ju etablerad.

Jules Det är nog dags att pensionera sig, Pierre.

Pierre Icke. I vårt yrke kan man alltid börja om från början.

Jules Men det är tröttsamt i längden.

Pierre Bara om flaskborsten kroknar.

Jules Du har rätt! Den får aldrig krokna!

Pierre Kom nu, din gamla disktrasa! (får ut Jules därifrån.)

133

bartendern Må detta bli till en lektion, go' vänner, och ett steg framåt på den oändliga utbildningens väg i vinet och dess hemligheter! Drick aldrig öl!

Ridå.

134

Jungfrun eller

"Det försmädliga fruntimret" komedi i tre scener av Christian Lanciai.

personerna: Hugo, värdshusvärd Ingrid, hans hustru Malin, hennes brorsdotter gänget: Tom Kapten Krokben Kanaljen Råttan Beckbyxa Svartöga Slim Burken Pastor Grön Baron von Fnaskenfeldt Fru Plutt, pastor Gröns hushållerska Franska Horan Scenen föreställer ett värdshus vid den nordbohuslänska kusten någon gång på 1820-talet.

Andra scenen föreställer traktens prästgård sex månader efter den första.

Därefter ses vi igen i värdshuset.

Copyright © Christian Lanciai 1991

135

Några tips om karaktärerna.

Hugo är en stor och muskulös svartmuskig karl som vem som helst skulle kunna frukta. Hans hustru Ingrid är en till likgiltighet och personlig bankrutt kuschad obotligt förpint kvinna. Malin har mörkt hår som inte går längre än till nacken.

Hemskast i Gänget är Beckbyxa och Svartöga: de kan i princip utspökas hur rysligt som helst. Kapten Krokben går illa med käpp. Burken är ganska liten och oansenlig: en misslyckad strunt. Pastor Grön är äldst av alla: vithårig, mild och sävlig. Både Plutt och baronen är fetlagda, baronen dessutom stor till växten. Mest praktfull och färgstark till det yttre av alla är dock franska horan, som är nästan som en zigenerska.

Jungfrun eller Det försmädliga fruntimret Scen 1. Inne i värdshuset. Storm och mörker utanför.

Ingrid (sitter vid en brasa och syr) Vilket förskräckligt väder!

Hugo (sitter vid fönstret och röker) Håll käften, satmara!

Ingrid Hoppas att ingen är ute och reser i ett sådant väder.

Hugo Håll käften, käring! Jag tänker.

Ingrid Vad tänker du på?

Hugo (tankfullt) På alla dem som är ute och reser i ett sådant väder.

Ingrid Då kan alltså även du ha medmänskliga tankar.

Hugo (tar ut pipan och spottar) Vad fan vet du om det?

Ingrid (suckar) Jag bara hoppades.

Hugo (återtar rökandet) Hoppas kan man ju alltid. Bara du inte tror något är allting bra.

Ingrid (suckar) Jag slutade tro för länge sedan. Hoppet är det sista jag har kvar.

Hugo Och vad fan har du att hoppas på egentligen, käring?

Ingrid Att allt inte är så hopplöst som det kanske ändå är.

Hugo (lakoniskt) Äntligen börjar du bli realistisk, käringjävel.

(Det knackar ivrigt på dörren.)

Vem fan vågar sig hit så här dags?

Ingrid Öppna, Hugo. Det kan vara från byn.

Hugo Aldrig i livet. Det är någon fylltratt som gått vilse. (går ut och öppnar.)

(Stormen viner in. Man ser ej personen som knackat. Hugo ryter:) Dra för fan i våld, din ohängda tattare! (smäller igen dörren.)

Ingrid Vem var det?

Hugo En tattarslinka.

Ingrid Såg du inte vem det var?

Hugo Har aldrig sett henne förut. En främling. Säkert en tatterska.

(Det knackar igen ännu ivrigare.)

Ingrid Hon tycks ändå mena allvar.

Hugo Här släpps inga främlingar eller tiggare eller tattare in!

Ingrid Men om det var en kvinna.... (går och öppnar) (till den som står utanför) Vad vill ni?

Malin Faster! (rusar in, omfamnar frun och släpper sitt lilla bagage på golvet.)

Ingrid Men det är ju Malin!

136

Malin (gråter i fasterns famn) Ja! (Fastern försöker trösta henne.)

Hugo Vad gör det flickkräket här?

Ingrid (omfamnande Malin, till mannen) Vad som än fört henne hit så kan vi inte köra bort henne.

Hugo Inte det? Se på henne! Hennes kläder är trasiga. Ett knyte är hela hennes bagage, och inte ser hon särskilt vårdad ut heller! Jag kan slå vad om att hon blivit utkastad hemifrån!

Malin (genom tårar) Faster, pappa är död!

Ingrid Har han dött! Vad säger du, flicka?

Malin (lösgör sig från omfamningen och ser på fastern) Han omkom i en sjöolycka för tre veckor sedan. Det visade sig att han hade skulder. De tog allt ifrån oss! (omfamnar fastern igen och gråter.)

Hugo Det tror jag det att han hade skulder, så som han söp! En sjöolycka, säger hon! Det tror jag det, att lotsen var onykter när han skulle mellan skären!

Ingrid Vad hände, mitt barn?

Malin Han var med och försökte rädda överlevande från ett vrak när masten kom ner och träffade honom i huvudet.

Hugo Att rädda överlevande från vrak är det dummaste man kan göra.

Ingrid (hårt) Tänk tyst, Hugo!

Hugo Jag är väl realist? Hade din bror lämnat vraket i fred hade han levat, och vi hade sluppit få flickstackarn hit på besök! Hur länge ämnar hon stanna? Livet ut, kanske?

Ingrid Hon är min brorsdotter, Hugo.

Hugo Bevisa det!

Ingrid Och min enda yngre släkting. Hon var min enda brors enda barn.

Hugo Konstigt att han fick något barn, så som han söp. Och hans fru var inte sämre hon. De söp så friskt att det förefaller mera troligt att de pissade på varandra än att de faktiskt pippade.

Ingrid (resignerat) Tyst, Hugo. (till Malin) Bry dig inte om honom, mitt barn.

Hans språk är bara så ovårdat.

Malin Jag är van, faster.

Ingrid Naturligtvis får du stanna hos oss tills vidare.

Malin Tack, faster. Jag kan gärna hjälpa till om jag får.

Hugo Ha! Hjälpa till med vad? Här finns bara uppgifter som kräver män!

Malin Jag kan alltid diska och städa och laga mat.

Hugo Det kan din faster göra.

Malin Men har ni inte ett värdshus? Gäster kräver väl att man sköter om dem?

Hugo Sköt du ditt, flicka lilla, och håll dig undan bara, så gör du minst skada.

Malin Vad menar han?

Ingrid Vi har inga gäster för närvarande, Malin.

Malin Och varför inte det?

Hugo Fråga inte så dumt. Här ställs för övrigt inga frågor. Lär dig det, barn.

Visa henne till hennes rum, Ingrid. Hon kan få det lilla rummet längst bort i korridoren.

Ingrid Ja, Hugo.

Malin (konfunderad) Men varför har ni inga gäster?

Hugo (arg) Håll käften, slyna!

Malin Kusken i droskan var också mycket konstig. När jag sade vart jag skulle sade han att dit reser aldrig någon, och han ville nästan inte stanna vid ert värdshus.

Varför har ert värdshus fått så dåligt rykte?

Hugo Håll snattran innan jag täpper till käften på dig med våld, eller jag kör ner alla tänderna i halsen på dig!

Ingrid Malin, det är bäst att vi går. Ju förr du lär dig att tiga här, desto bättre.

137

Malin Men vad finns det att tiga om?

Ingrid (med en blick mot Hugo) Det är det nog bäst att ingen annan än din nya husbonde här vet.

Hugo Lär dig det, flicka. Lämna allt åt mig. Sticker du näsan i blöt drunknar du bara, som din farsa.

Malin Han drunknade inte. Han fick skallen krossad.

Hugo Före det drunknade han i sprit, så sant som jag lever.

Malin (sårad) Han var en hederlig man!

Hugo Är inte jag det då?

Malin (osäker) Det vet jag ingenting om.

Hugo (säker) Fortsätt med det. Far iväg, käringluder!

Malin (till Ingrid) Är han alltid sådan?

Ingrid För det mesta. Men låt honom vara. Han menar inget illa så länge han bara pratar styggt.

Hugo Ge er iväg nu, kossor, och gå och lägg er båda två! Jag väntar besök!

Ingrid Ja, Hugo. (leder ut Malin) Hugo (ensam) Fan också! Att hon skulle komma just nu! Just när läget är som känsligast! Fan också! (avreagerar sig. Tom dyker upp, sticker fram huvudet från en sidodörr.)

Tom Är kusten klar, chefen?

Hugo Kom in, Tom. Vi har problem.

Tom Säg inte att vi måste göra om alltihop!

Hugo Det är inte det. Vi har för mycket fruntimmer i faggorna.

Tom Fruntimmer! Vad gör väl det? Såna vågar aldrig sticka näsan i blöt.

Hugo De har inte gjort det ännu, men blir de för många kan de komma i vägen och få veta mer än vad som är hälsosamt för dem.

Tom Än sen? Det är deras eget fel i så fall!

Hugo Fruntimmer är inte så lätta att låta försvinna. De märks när de saknas.

Tom Hur många är de?

Hugo Deras antal har fördubblats.

Tom Herre djävlar! Milde himmel! På så kort tid?

Hugo Som om en kvinna inte gav oss tillräckligt mycket problem redan. Och så måste det nödvändigt komma en till.

(Ingrid återkommer men ställer sig utom synhåll för karlarna och lyssnar.)

Tom Det är ju för djävligt!

Hugo Säg inte annat.

Tom Kors! Vad ska vi göra?

Hugo Jag vet inte, jag. Till att börja med får vi väl hålla henne sysselsatt. Här finns många golv att skura, fönster att putsa, trasor att lappa och kärl att limma ihop.

Tom Vi kan ju alltid hjälpa till med att söla ner och slå sönder. Men vad är det för ett kvinns?

Hugo Käringens brorsdotter. Hennes far söp ihjäl sig, var skuldsatt över öronen, egendomen rök åt helvete, och så kom flickan tiggande hit till sin enda levande släkting. Och det måste vara just min käring.

Tom Hur gammal är hon?

Hugo Ja, vad kan hon vara? Kanske arton. Högst nitton.

Tom Då ska vi nog klara av henne. Vi är ju femton karlar i gänget.

Hugo (sänker rösten) Tyst. Jag hör frugan snörvla. (högt) Kom fram, Ingrid! Stå inte där och lyssna!

Ingrid (kommer fram) Jag stannade bara för att torka mig om näsan. Malin är väl installerad nu.

Hugo Tror du hon klarar av att leva här?

138

Ingrid Det tror jag nog. Klimatet och mänskorna är ännu värre norröver var hon kommer ifrån.

Hugo Hon får allt lov att klara sig. Vi kan inte ha några blödiga blöthjärnor här som inte tål strapatser.

Ingrid Hugo, du kan vara säker på att Malin kommer att göra rätt för sig och arbeta som en häst.

Hugo Det är inte det saken gäller. Hon måste sluta ställa dumma frågor.

Ingrid Svara inte på dem då, så tappar hon intresset.

Hugo En så ung skata tappar inte intresset förrän den knyckt ringen. Förr eller senare får hon veta för mycket om oss. Och då måste hon tiga. Förstått? (gör en gest över halsen.)

Ingrid Hugo, Malin är en anständig flicka.

Hugo Det hör inte hit. Hennes anständighet får inte bli farlig för oss.

Ingrid Hon blir aldrig farlig för er. Snarare kan flera här bli farliga för henne.

Hugo Det är det vi blir, om hon inte sköter sig.

Ingrid Nog kommer hon att sköta sig alltid.

Tom Gå hem och sköt sig, som doktorn sa till brännvinssjälvförbrännaren, varpå han tog doktorn på orden och gick hem och sköt sig. Vi kan nog sköta henne om hon inte själv kan klara av det.

Ingrid Hon kan nog sköta sig själv, Tom. Hugo Ut med dig nu i stället, Ingrid. Jag väntar de andra grabbarna hit när som helst, och vi ska prata affärer.

Ingrid (van) Ja, Hugo. (går) Tom Man börjar nästan bli nyfiken på det lilla flickebarnet.

Hugo Bli inte för nyfiken bara, Tom. Sköt dina egna affärer.

Tom Bara om hon sköter sina.

Hugo Var lugn. Jag ska nog hålla henne på mattan. Annars.... (gör gesten mot halsen.)

Tom Vi har alltid litat på dig, chefen.

Hugo Det är nog bäst för er själva, det.

Tom Nu hör jag grabbarna komma. (buller och sorl utanför) Kapten Krokben (kommer in först, slänger upp dörren, och de andra i gänget kommer indrällande efter honom) Fram med spriten, din förtorkade kålsupare!

Hugo Håll käften och sitt ner, ditt uppstoppade fnaskarsel. Du behöver ingen grogg idag. Du är ju asfull redan!

Krokben Vad pratar du för smörja, din imbecilla torskbacill! Jag har ju bara gått och törstat ihjäl hela dagen!

Hugo Du dillar som du tänker, ditt moshuvud. Drack du inte upp hela Franska Horans spritkök i morse kanske?

Krokben Du håller tassarna borta från min hertiginna!

Hugo Det är jag i så fall den enda i bygden som gör. Hon får ju kunder ända från Spanien och Skottland, och allt vad du vill ha av henne är hennes sprit!

Krokben Jag törstar! Ge mig en konjak!

Hugo Här ska vi inte spilla tid med att sörpla sprit i onödan som du bara spiller ut på bänken, din fjant, om du inte först hinner ut och spyr! Ni är inte här för att rumla och drumla, era torskpaddor! Vi är här för att prata affärer!

Kanaljen Vad är det för ett nytt kvinns du hämtat in i huset, chefen?

Hugo Vad vet du om det?

Kanaljen Hela bygden talar om jäntan som prompt skulle till just hela kustens ruffigaste värdshus och bo där.

Hugo Håll dig till Franska Horan och lämna mina damer i fred!

Krokben Franska Horan är min! Hämta sprit åt mig, för fan, eller jag slår sönder kåken och sätter eld på den som fnöske!

Hugo Langa hit lite genever, Råttan, så att vi får ordning på den där skithögen!

139

(Råttan kastar över en butelj genever från disken.)

Krokben Skithög eller inte så är Franska Horan min! (dricker) Hugo Ja, ja. Till saken.

Kanaljen Jag måste ha svar på min fråga.

Hugo Du har ingen talan, Kanaljen.

Kanaljen Jag vill ändå veta vem jungfrun är.

Hugo Hur vet du att hon är jungfru?

Kanaljen Ingen vet att hon är det.

Råttan Kanaljen har rätt, chefen. Hon har kommit hit, och hon bor här. Vi måste veta var vi har henne.

Hugo Hon är en släkting.

Kanaljen Till vem?

Hugo Hon är enda dottern till min nyss avlidne svåger.

Råttan Lotsen?

Hugo Ja. Han var med om ett sjöslag för mycket.

Kanaljen Det brukar lotsar vara.

Beckbyxa Nåväl, nu vet vi vem hon är. Till saken!

Krokben Du behöver inte lukta illa och snora över mig för det, din flåsbabian! Gå bort från mig om du ska drägla!

Beckbyxa Ska du säga, som bara dricker själv och aldrig bjuder! Vilket slöseri! Och spiller gör han också! Gå hem om du inte kan hålla vällingen på tallriken, din sjösjuka marulk!

Svartöga (med lapp för ögat) Ska bara han få dricka och ingen annan?

Hugo Vi har inte haft något tillskott i lagret på länge, gossar. Vi måste hålla spritkonsumtionen nere.

Krokben Hör så han gycklar, den snålvargen! Hans blåa dunster stinker ända över oceanen!

Hugo (inser att det inte lönar sig) Du vet var allting finns, Råttan. Servera laget runt, så att vi äntligen kan bli seriösa sedan.

(Råttan öppnar en lucka och börjar langa runt renat brännvin. Stämningen stiger genast i sällskapet, alla blir entusiastiska och glada och hjärtliga, och snart är var och en tillfreds med sin egen flaska.)

Kanaljen Det här är livet, farsan! Vad blir vårt nästa storkap?

Hugo Jag har inte alla detaljer klara än. Men tidpunkten är klar. Det blir på onsdag kväll efter klockan sju på kvällen.

Krokben Sa du på kvällen?

Beckbyxa Det är bara om två dagar.

Hugo Ta det lugnt. Allt hinner ordna sig.

Slim Så har vi den ekonomiska detaljen. Kommer allt att ordna sig på den punkten också, kapten Hugo, liksom förra gången, så att du tar nio tiondelar och vi får en?

Hugo Jag har mina uppdragsgivare. De måste få hälften. Annars skulle ingen av oss få något. Sedan tar jag hälften av vad som blir kvar. Annars skulle verksamheten inte kunna fortsätta, och jag skulle nödgas stänga värdshuset. Det betyder att ni får en hel fjärdedel.

Slim Varför får vi inte en hel fjärdedel då?

Hugo Det fick ni sist.

Slim Vart tog i så fall tre femtedelar av den fjärdedelen vägen? Det skulle jag vilja veta!

Krokben Era satans förskingrare, ni är skurkar allihop, och så vill ni veta vem av er som inte är hederlig. Vilken dubbelmoral!

Råttan Om jag får uttrycka mina misstankar i en viss riktning....

Beckbyxa Tala, Råttan!

140

Råttan Hur pålitlig är egentligen den där gröngölingen där? (pekar på Burken.)

Ingenting försvann för oss innan han kom in i bilden, och han fick en stund vakta rovet ensam.

Hugo Burken, du är misstänkt. Försvara dig.

Burken (stammar) Jag är oskyldig.

Råttan Hur oskyldig då?

Burken (stammar) Jag fick till och med avstå från allt som jag skulle ha fått bara för att jag var ny.

Råttan Titta på honom! Han skakar! Han rodnar! Han stammar! Han skäms!

Han kan inte försvara sig!

Beckbyxa Häng honom genast!

Svartöga Vi röstar för att han är skyldig!

Kanaljen Häng honom långsamt!

(Malin inkommer men håller sig utom synhåll för karlarna och lyssnar och följer med.)

Burken Men vad har jag då gjort! Jag har ju inte gjort något! Jag är oskyldig! Vad har ni för bevis?

Beckbyxa Det är just det som är problemet, herrn. Du är oskyldig. Du har inget gjort. Du är den enda av oss som har rena händer. (till de andra) När vi senast gjorde en affär var han den ende som inte fläckade sina händer med mord och död. Jag såg det nog! Fegt höll han sig undan och nöjde sig med att bära. Han är ung. Han är grön. Det spelar ingen roll om han har förskingrat eller inte. Han är inte en av oss! flera Han är inte en av oss!

Krokben Sakta i backarna! (reser sig långsamt. Alla väntar på vad han ska säga. När han äntligen öppnar munnen är det för ett gravitetiskt:) Ra-ap! (ställer ifrån sig flaskan) Såja. Fin genever det här. Mina herrar, jag måste erinra om en vansklig omständighet. Om vi hänger en oskyldig kan vi få rättvisan på oss.

Beckbyxa Hör på den! Han varnar oss för att ta lagen i egna händer! Och vad har du sysslat med i hela ditt liv? Broderi och sömnad? Vad tror du vi har sysslat med i hela vårt liv? Vill du inbilla oss att vi är ena mammas gossar som bör vara heliga? (allmänt sorl av löje.)

Krokben (slår med sin käpp i bordet) Tystnad! Vad fan tror ni jag talar om? Tror ni det rör en enda kronofogde i ryggen om vi smugglar och stjäl, plundrar och mördar? Det är ju vårt yrke! Jag talar inte nu om våra hederliga dagsverken. Det tror fan det att vi riskerar våra nackar i hela vårt liv för att vi har följt vår heliga kallelse till ett äventyrligt liv, men att hänga en pojkvasker bara för att hans enda brott är oskuld är en annan sak. Om vi gör en sådan sak och här mitt i nejdens berömdaste värdshus så kommer det att bli omtalat! flera (om varandra, muntert) Nejdens berömdaste värdshus! Jo, jag tackar! Han tror väl det här rucklet är hela världens navel!

Krokben Vad säger kapten Hugo själv om saken? Ingrip och avstyr dårskapen, för helvete!

Hugo (slår ut med handen) Vi har inte tvekat inför att slakta oskyldigare barn än honom.

Krokben Det var å yrkets vägnar, din hönshjärna! Vårt yrke och vår utkomst är inte beroende av en feg stackares död!

Råttan Han kan vara spion.

Beckbyxa Pengar har bara börjat fattas sedan han kom in i bilden.

Svartöga Han var en utböling från början. Vi borde aldrig ha tagit in honom. Vad fan vet vi om honom egentligen?

Kanaljen Ja, vad fan vet vi om dig egentligen, din tafatte blekfis?

Hugo Burken, man har bett dig försvara dig. Var så god och tala.

Burken (träder ut på golvet, stammande) Var ska jag börja? Jag är bara ett stackars fattigt hittebarn. Från början pryglades jag av min fosterfar till att gå och tigga, och det var 141

det enda han lyckades lära mig innan han söp ihjäl sig. Sedan blev jag dräng och pryglades nästan ihjäl av husbond och fick bara ligga hos svinen. Där fick jag loppor och löss, och sedan dess har jag aldrig kunnat bli ren mera. Vad är det mera? Jo, Franska Horan föreslog att jag skulle ta hyra hos er.

Krokben Vad säger du, din förpestade loppcirkus? Har du också varit på hennes nåd Franska Horan, som bara tillhör mig? (högtidligt) Min son, du är förlorad. (till de andra) Häng honom omedelbart!

Råttan Till verket, gossar! (Jublande skrider alla till verket och får en rännsnara om nacken på Burken. Andra ändan kastar de upp över en bjälke.)

Kanaljen Vi behöver ingen stol! Hissa upp honom långsamt, så får vi se honom sprattla ihjäl sig!

Hugo Höga herrar kräver höga nöjen.

Malin (störtar fram) Nej! (Alla kommer av sig.)

Hugo (efter en paus) Var kom du ifrån, min sköna?

Malin Ni mördar inte en oskyldig här under det tak som även jag bor under!

Hugo Och hur vet du att han är så oskyldig?

Malin Jag har stått här och hört på hela processen!

Krokben (tar tag i genevern och sätter sig igen.)(för sig själv:) Komplikationer på resan till följd av ändrade väderleksförhållanden, vindkantring och motvind. Hej och hå! (dricker) Kanaljen Burken, du tycks ha fått en advokat.

Burken (lättad) Och vilken advokat!

Hugo Hör nu här, min sköna! Lägg dig inte i desperata mäns affärer!

Malin Ni är verkligen desperata om ni ämnar hänga en oskyldig man bara för att han är oskyldig.

Beckbyxa (tränger sig fram) Hör nu här, flicka lilla! Vi har vår egen lagstiftning, och enligt våra lagar är det grövsta tänkbara brott att vara oskyldig!

Malin I så fall är era lagar kriminella.

Svartöga (stegar fram) Hör nu här, lilla fröken fin! Vi lever ett fritt liv enligt oskrivna lagar, och efter de lagarna måste den här kelgrisen likvideras!

Malin Oskrivna lagar som inte finns nedskrivna har ingen laglig giltighet inför lagen. (flera vill uppträda hotfullt mot henne.)

Krokben (reser sig och ingriper) Ni pratar bara skit allihop, era igenkorkade rötägg!

Fattar ni inte att den här jäntan bara är ett kvinns som därför inte kan förstå hur vi tänker?

Råttan Filosofen har ordet. Menar kapten Krokben, att flickan lever i en annan dimension och att vi och hon därför aldrig kan förstå varandra kanske?

Krokben Du tog ordet ur munnen på mig, din överkvalificerade papegoja! Hör nu här, fröken. Vi lever ett fritt liv bortom lag och samhälle. Det kan hon aldrig begripa.

Vi är otidsenliga anakronismer som gör vad fan som behagar oss! Vi struntar i hennes lagar och fina fasoner! Om vi hänger den här slashasen för att han torskar på våra madamer så är vi i vår fulla rätt att göra det! Vi är gentlemän, och om vad han har gjort mot mig är bara en sak att säga, nämligen, att så gör man inte mot en kompis!

Kanaljen Häng förrädaren! många Häng förrädaren!

Malin Vänta litet! Burken! Hör på här! Är det sant att du tagit den här gentlemannens kvinna ifrån honom?

Burken Jag skulle inte ens vilja ta i henne med en tång.

Krokben Men, vid alla skenheliga helgon, den här åderförkalkade dumburken sade ju själv att han låg med Franska Horan....

Burken Nej, jag låg bara med svinen! Men Franska Horan tyckte att jag skulle passa bra i ert sällskap.

142

Krokben Och vad fan gjorde du hos min Franska Hora då?

Burken Hon gav mig en slant när hon kom förbi mig där jag stod och tiggde på torget.

Krokben Var det allt?

Burken Och så rekommenderade hon mig till er.

Malin Och en sådan menlös stackare vill ni hänga bara för att han är oskyldig!

Hugo Vad vi sysslar med har du ingenting med att göra, min sköna. Om vi hänger den här kraken eller inte så skall du bara vända ryggen till och strunta i saken!

Svartöga Just det! Blanda sig inte i andras affärer!

Malin Jag försökte bara hjälpa er. Var det inte Kapten Krokben själv som sade, att om man hängde en oskyldig man här i värdshuset så skulle det väcka större rabalder än om man plundrade och mördade längs hela kusten?

Krokben Jag tvår mina händer. (dricker) Hugo Och vad fan angår det dig, fröken näsvis?

Malin Det lönar sig knappast att hänga en oskyldig om ni alla därför sedan blir hängda.

Hugo Menar du att du skulle tjalla?

Malin Som kapten Krokben sa, i ett värdshus finns det alltid vittnen.

Krokben (sitter och dricker) Står det inte i själva Den Heliga Skrift: "Dömen, på det att ni icke själva må bli dömda"?

Hugo Håll klaffen, ditt sviskonhuvud!

Krokben (lugnt) Han talar som han har förstånd till, han, värdshusvärden, som inte ens har ett russin i sitt värdshus. Hej och hå! (dricker) Hugo Hör nu på, min unga fröken. Jag struntar fullkomligt i vem du är. Det spelar ingen roll hur mycket släkt du är med min ohängda fru. Men du blandar dig inte i mitt värdshus angelägenheter!

Krokben Det betyder, fröken, att ni inte får skaffa honom russin och sviskon hur mycket han än saknar det.

Hugo Håll käften!

Krokben (artigt) Tack detsamma!

Hugo Hör nu på, fröken Malin! Här är ett band av idel desperata män. Du har ingen chans mot en enda av dem om någon av dem skulle önska företa sig någonting mot dig. Så håll dig undan! Göm dig på loftet som din faster, för ditt eget bästa!

Malin Första karl som rör mig får en stekpanna i skallen.

Krokben Här behövs inga stekpannor. Baksmällor har vi alltid nog av ändå.

Hugo (till Malin) Du har stört oss tillräckligt! Gå!

Malin Och hur blir det med Burken?

Hugo (dumt) Vilken burk?

Malin Han där som ni skulle hänga till ert eget fördärv?

Hugo (får en oroad blick) Se inte på mig så där, flicka.

Malin Hur skulle jag väl annars se på dig?

Hugo Du ser på mig med din faders ögon!

Malin Är det så konstigt då? Jag är ju hans dotter.

Hugo (ifrån sig) Försvinn! Ge er av allihop! Kom, allesammans! Låt oss gå! (störtar ut) Kanaljen (till Råttan) Vad går det åt honom?

Råttan Han fick någonting i blicken.

Tom Ett av hans gamla spöken.

Råttan Han behöver nog en sup. (tar en flaska, går ut med Kanaljen och sist efter de andra. Krokben blir sittande kvar.)

Burken (fortfarande med snaran om halsen) Ni har räddat mig.

Malin Inte alls. Och det var kanske bara för tillfället.

Krokben Ta av dig kragen, pojke, innan de frestas till att hänga dig på nytt.

143

Burken (befriar sig från repet och snaran) Ska ni inte följa efter de andra, kapten Krokben?

Krokben Jag har lite kvar i flaskan ännu. Låt mig inte störa er, små turturbarn. (dricker) Malin (till Burken) Det är bäst att ni flyr och lämnar bygden.

Burken Omöjligt. De skulle sätta efter mig och hinna upp mig. I det här yrket finns det bara ett brott, och det är att svika sina yrkesbröder.

Malin Vad är det då för yrke ni har?

Krokben Säg det inte till henne, broder. Hon skulle bara dåna. Inte ens värdshusvärdens fru har någonsin tålt höra talas om det.

Malin Är det så fruktansvärt?

Krokben Låt oss nöja oss med att säga, att det inte är något yrke för kvinnor. Sov så gott, mina turturbarn. (slänger flaskan och går ut efter resten av gänget.)

Burken Puh! Äntligen!

Malin Vad är det för hemligheter som ni har?

Burken Jag har ingenting med dom andra att göra. Jag står utanför allt vad de gör. Tro mig.

Malin Vad gör de då?

Burken Det är det jag är här för att samla bevis för. Men det är för tidigt ännu.

Malin Vem är ni?

Burken (ställer sig i givakt och gör honnör) Löjtnant Rustan Dristig i hans majestäts kungliga flotta, till er tjänst, fröken! (gör en chevaleresk komplimang.)

Malin Då var allt det där pratet om svin och tiggarskap....

Burken Bara en skröna som täckmantel, fröken.

Malin Men vad gör ni då här?

Burken Jag har skickats ut inkognito för att om möjligt ta reda på omständigheterna kring vissa brott som har begåtts här längs kusten....

Malin Av farbror Hugo och hans gäng?

Burken Troligen. Men ni är nu den enda som känner till min verkliga identitet.

För de andra måste jag förbli Burken.

Malin Då var ni verkligen en spion.

Burken Ja, på den punkten hade de andra rätt.

Malin Dock var inte jag den enda som räddade ert liv.

Burken Vem gjorde det annars?

Malin Den förste som ingrep var kapten Krokben.

Burken Inget kan rädda honom om han är lika skyldig som de andra.

Malin Han har ändå räddat ert liv.

Burken Det hade inte gått utan er hjälp.

Ingrid (inkommer) Var är Hugo?

Malin Jag vet inte. Han gick ut med de andra.

Ingrid Och vad gör du ensam här med den där karlen?

Burken Ack, frun, hon har just räddat mitt liv! Mina stora kolleger försökte just hänga mig för att jag arbetat så dåligt, när den här unga ängeln modigt ingrep och räddade mitt liv.

Ingrid Vad skulle det vara bra för?

Malin Vad menar du, faster?

Ingrid En mindre är alltid värt besväret.

Malin Han är dock en människa.

Ingrid Inte desto mindre är han en av dem. Och du blir det också om du hjälper dem fler gånger. Enda sättet att bekämpa deras verksamhet är att låta dem mörda varandra, vilket de gör med jämna mellanrum.

Malin Vad vet du om deras verksamhet?

144

Ingrid För mycket. Och du vet redan mer än vad som är hälsosamt för dig. Gå och lägg dig.

Hugo (kommer brötande in med de andra) Vi har kommit överens om att ge dig en chans, Burken, men bara en! Om du inte håller provet är det slut med dig sedan!

Burken Vad vill ni att jag ska göra?

Hugo Du ska själv vara med nästa gång.

Burken Och göra vad då?

Hugo Det får du se då.

Krokben Men inte i damernas åsyn.

Ingrid Det hoppas jag verkligen.

Krokben (chevalereskt) Ni kan vara lugn, madame.

Ingrid Hur mår er Franska Hora, kapten Krokben?

Krokben Ack, hon lider ännu av sin franska sjuka, men annars är hon fortfarande nummer ett, madame.

Ingrid Det gläder mig att höra. Hälsa henne gärna från mig.

Krokben Det skall bli mig ett sant nöje, madame.

Beckbyxa Stå inte där och gör dig till som en premiärminister i trikåer, din föråldrade taskspelare! Vi måste göra affärer!

Svartöga Kvinnorna ut!

Ingrid (tar till sig Malin) Kom, mitt barn. (de går ut tillsammans.)

Krokben Till saken! Var är spriten? (Karlarna slår sig ner omkring bordet till allvarligt rådslag.)

Svartöga Din förtappade alkoholist, har du då aldrig något vettigare att säga än att bara skryta med dina synder?

Krokben (höjer käppen, indignerad) Synd? Kallar du den heligaste av alla altartjänster för synd, ditt uttorkade marsvin?

Råttan Kallar du det för altartjänst att dricka sprit?

Krokben Nej, men att dricka alkohol. Inbillar du dig kanske att Jesus bjöd sina lärjungar på alkoholfritt?

Beckbyxa (slår näven i bordet) Till saken!

Krokben Saken är den att jag är törstig!

Hugo Behärska dig, kapten Krokben, för en gångs skull, nu när det gäller allvar.

Krokben Liv och blod! Finns det någonting allvarligare i världen än alkoholens evigt ofrånkomliga nödvändighet?

Kanaljen Ta det inte så allvarligt, kapten Krokben.

Krokben Skulle jag inte ta det allvarligt? Det är ju det jag gör!

Burken Lugn, mina herrar, lugn!

Beckbyxa Till saken!

Krokben Håll käften! (Det knackar försynt på dörren. Alla blir mycket förskräckta.)

Svartöga Vem fan är det?

Krokben Femton gastar ur död mans kista! Hjälp! (dyker under bordet) Hugo Vem fan vågar störa oss så här sent?

Beckbyxa Och just när vi höll på att komma till saken!

Hugo Öppna dörren, Burken!

Burken Ska jag?

Kanaljen Ja, för fan! Du är ju den enda som vågar!

Svartöga Ingen vågar komma hit så här sent utom osaliga lik.

(Dörren öppnas försiktigt till synes av sig själv medan gänget gastkramade stirrar därpå.

Pastor Grön kommer in och tar av sig hatten.)

Pastor Grön (mjukt) Ursäkta mig. Stör jag?

Hugo (reser sig) Inte alls, pastorn! Kom in, kom in!

145

Grön Jo, jag kommer alldeles bestämt och stör mitt i en seriös konferens.

Ursäkta mig så väldigt mycket! (ser att någon är under bordet) Har ni supit någon under bordet?

Hugo Inte alls, pastorn. Det är bara kapten Krokben. (sparkar till Krokben under bordet) Kom fram, Krokben! Res dig upp för pastorn!

Krokben Var det bara pastorn! (kommer fram med den mest beskedliga uppsyn) Nej men så trevligt, pastorn! Vilken ära för detta stackars fattiga pensionat! Behagas det kanske te?

Grön Nej, men jag hade faktiskt ett litet ärende till värdinnan, om ni ursäktar mig, herr Hugo.

Hugo (vrålar) Ingrid!

Ingrid (dyker fram ovanför trappan) Ja, vad är det?

Hugo Pastorn är här på besök.

Ingrid Är det pastorn! Nej men vilken överraskning! (kommer ner) Hugo Konferensen är slut, pojkar. Vi fortsätter i stallet.

Råttan Nu igen!

Hugo (sänker rösten) Vi har inget annat val. Inför dessa skenheliga kreatur kan vi omöjligt tala om mer allvarliga saker. (Gubbarna drar sig ut.)

Krokben (lyfter på hatten till avsked) Hatten av för prästerskapet och kvinnligheten!

Grön Vi tackar för komplimangen, kapten Krokben.

(Pastorn och Ingrid blir ensamma kvar.)

Jag hörde att er brorsdotter kommit hit, fru Ingrid.

Ingrid I dessa trakter vet alla allt om alla genast.

Grön Och det är kanske tur det. Är det lämpligt att en ung och oerfaren dam får bo här under detta tak, frun?

Ingrid Hon valde det själv.

Grön Vi skulle kunna ordna något lämpligare i byn.

Ingrid Pastorn, jag är faktiskt tacksam för att hon kom hit. Nu behöver jag inte vara ensam längre inför alla dessa fasor.

Grön Men ni utsätter er brorsdotter för dem.

Ingrid Hon är van vid värre.

Grön Vad kan vara värre än den verksamhet som utgår från detta värdshus?

Ingrid Pastorn, min bror var lotsen Esbjörn Frost. Ingen visste mer än han om alla oegentligheter som försiggick här längs kusten.

Grön Var det därför han blev dödad?

Ingrid Blev han dödad? (Malin visar sig lyssna obemärkt ovanför trappan.)

Grön Han kan ha blivit mördad emedan han visste för mycket.

Ingrid (sätter sig) Det är ju oerhört!

Grön Det kan bli er tur nästa gång. Ni var hans enda syster.

Ingrid Och ändå vill ni ta hans dotter ifrån mig!

Grön Hon vet ingenting ännu. Hon kan ännu räddas.

Ingrid Alla vet hur obrottsligt lojal jag är mot Hugo. Alla vet hur noga jag tiger om allt.

Grön Om er brorsdotter får bo kvar här lär ni knappast kunna dölja något för henne.

Ingrid (förtvivlad) Vad skall jag göra?

Grön Lämna ifrån er flickan.

Malin (träder fram) Aldrig. Jag stannar hos min faster.

Ingrid (vänder sig om) Malin!

Malin (skyndar sig ner för trappan och omfamnar Ingrid) Jag överger dig aldrig, faster.

Mot två oskyldiga kvinnor kan en hel rutten värld inte förmå någonting ont.

Grön Ni är tapper, min flicka, men ni vet inte vilka onda makter ni har att göra med.

146

Malin Det struntar jag i. Står pastorn kanske på ondskans sida eftersom han tydligen prisger oss?

Ingrid Så talar Esbjörns dotter.

Grön Inte alls. Jag vill bara hjälpa er. Därför har jag kommit hit.

Malin Tack. Gud hjälper den som hjälper sig själv.

Ingrid Pastorn vill oss bara väl, Malin.

Malin Det tvivlar jag på, om han vill skilja oss åt.

Ingrid Ni ser, pastorn, att hon har valt själv.

Grön Emedan hon inte trodde sig ha något annat val. Nu har hon ett annat val.

Malin Det tvivlar jag på.

Grön Ni är ett tvivlande barn, min flicka.

Malin Far lärde mig att se verkligheten i vitögat.

Grön Om du tror att du kan se den i vitögat, så vet du ingenting om verkligheten, mitt barn. (Det bultar bestämt på porten.)

Ingrid Vem kan det vara?

Grön Öppna och se. Det kanske är verkligheten själv.

(Ingrid öppnar. In träder baron Fnaskenfeldt.)

Ingrid Nej men baron! Vilken överraskning!

Grön Allt löst folk tycks då ha vägarna här förbi i kväll.

Fnaskenfeldt Tack detsamma, pastorn. Jag hade ärende till värden på stället. Är han inte här?

Grön Nej, han är inte här. baron (får syn på Malin) Och vad är då detta för ett litet näpet flickebarn?

Grön Hon är inte till salu, baron. baron Jaså, har ni redan lagt beslag på henne, pastorn?

Ingrid Det är min brorsdotter. Får det vara ett glas punsch, baron, tills min man kommer? baron Ett utmärkt förslag, lilla frun. (slår sig ner) Hm. Låt mig få syna denna synnerligen ljuvliga varelse litet närmare. Hm. (mönstrar Malin på nära håll.)

Grön Inte för nära, baron. baron Hon sitter ju bredvid mig! Det minsta hon kan begära av mig är litet artig uppmärksamhet. Vad heter ni, mitt barn?

Malin Malin. baron Dotter till Esbjörn Frost? Han som omkom nyligen?

Malin Ja, han dog när han räddade skeppsbrutna och fick en mast i huvudet. baron Ja, hm, en högst beklaglig olyckshändelse. Jag deltar i er sorg, mitt barn.

Se där har vi punschen. (får ett glas punsch.) Hur gammal är ni, mitt barn?

Malin Jag ska fylla nitton. baron (för sig själv) Alltså är hon fullvuxen och tillgänglig. (öppet) Så ung! Då vet ni inte mycket om livet, mitt barn. Vet ni vilket farligt ställe ni har kommit till?

Malin Jag börjar lära mig. Men jag är van vid havet och stormen, och ingenting är så farligt som vädret. baron (för sig själv) Ja, det väder som man inte märker hos andra mänskor förrän det är för sent.

Grön Jag föreslog just att hon skulle komma bort härifrån och bo uppe i byn. baron Och var då, om jag får fråga?

Grön Tryggast skulle hon vara hos mig i prästgården. baron Kommer aldrig i fråga! Ensam hos en galen snuskhummer till präst! Då är hon säkrare här.

Grön Ni hädar som vanligt, baron. baron Och ni hycklar som vanligt, pastorn.

Ingrid Litet mera punsch, baron? baron Ja tack, gärna. Prästen här kan också behöva litet.

147

Ingrid Får det lov att vara, pastorn?

Grön Nej tack, jag är nykterist. baron Säger han och skåpsuper hemma direkt ur nattvardsvinet.

Grön En sådan anklagelse tarvar bevis, herr baron. baron Här behöver ingenting bevisas. Alla vet det ändå. Förresten är jag socknens enda domare.

Grön Därför har vi så många fria kriminaldårar här. baron Endast hans helighet pastorn känner dock till alla brottslingarnas hemligheter men överlämnar aldrig en enda av dem åt lagen.

Ingrid Får det lov att vara litet mera punsch? baron Ja tack, frun. Kommer inte värdshusvärden snart?

Ingrid Malin, spring ut i stallet och hämta honom. (Malin går ut.) baron Ett bedårande flickebarn.

Grön Vem av oss är en snuskhummer kanske? baron Seså, herr pastor. Håll er i skinnet. Jag vet ett och annat om er som inte skulle hedra er i allmänhetens ögon.

Grön Och jag vet inget hedersamt om er. baron Men det är jag som har makten.

Grön Det är också bara ni som missbrukar den. baron Ja men det är ju det som makten är till för. Vad trodde ni att makten var?

Något hedersamt kanske som kunde användas till goda ändamål?

Grön Den makten står över er makt. baron Den makten är maktlös mot min makt.

Grön Er makt är självdestruktiv. baron Jaså? Det har jag då inte märkt.

Hugo (kommer in med Krokben) Vad gör baron här?

Krokben Dricker av min sprit, ser jag! baron Kapten Krokben, låt mig få lugna er. Det är bara punsch.

Krokben Och är det då så bara kanske? (till Ingrid) Hur många glas har han druckit?

Ingrid Bara tre än så länge.

Krokben (upprörd) Och så kommer han hit, och så dricker han upp den ena flaskan efter den andra, och så säger han att det är bara punsch! baron Jag betalar för det. Jag är kanske detta värdshus enda betalande gäst.

Ingrid Jo, det är ni faktiskt, baron. baron Seså, min gode kapten! Jag betalar! Då ska ni inte klaga! (kastar punschflaskan till honom) Krokben (fångar den skickligt) Nu har ni gjort rätt för er, baron! (dricker) Hugo Nå, baron, vad står på? baron Får jag be damerna och prästerskapet avlägsna sig?

Grön För mig behöver ingen ha några hemligheter. baron Men jag har. Ut med sig, pastorn!

Grön (reser sig) Kom med mig, mina damer. Det här är inget ställe för finkänsligt folk. (ledsagar damerna ut i köket) Krokben Fint folk! Jo jag tackar! Finns det kanske någon enda djävla landkrabba på hela den här piratkusten som kan knocka ut mig när det gäller finkänslighet, va? (dricker) baron (till Hugo) Måste det där åbäket vara med oss här?

Hugo Han bara dricker. Han är fullkomligt harmlös. baron Men han pratar för mycket.

Hugo Han är oskyldig. (Kapten Krokben tappar flaskan, somnar och börjar snarka.)

Se själv. baron Jag tror er. Nå, Hugo, hur är läget?

148

Hugo Allt är under kontroll, och vi är redo när som helst. baron Bra. Efter klockan sju på kvällen i morgon när som helst.

Hugo Redan i morgon? baron Ja, enligt det senaste beskedet.

Hugo Vi är klara. baron Men släck inte ljuset förrän ni ser att kursen är klar.

Hugo Och om det blir dåligt väder? baron Det hinner klarna till i morgon. Det var allt. (reser sig) God afton, patron Hugo.

Hugo God afton, baron. baron (innan han går ut) En sak till. Om det där flickebarnet någonsin, hm, skulle känna sig betryckt här, så kan hon vara säker på att alltid ha en säker tillflyktsort hos mig.

Hugo Om hon kommer i vägen kör vi ut henne, och då kvittar det vart hon tar vägen, så länge hon inte tjallar. baron (leende) Jag skall uppmärksamt höra på henne i så fall. (går) Hugo (ensam) De där ögonen! Jag blir inte kvitt dem! Hur länge ska de stirra på mig?

Jag står inte ut längre snart! (söker rätt på en flaska konjak) Spriten är den sämsta medicinen, men i brist på fungerande mediciner för själen får man ta till spriten.

Krokben (snarkar, får en tupp, vaknar till) Vem? Vad? Äh! Mera blod i baljan så att brottet stinker ordentligt! Vasa? Äh? (får syn på Hugo) Var det inte baron som var här?

Hugo Du såg i syne, kapten Krokben.

Krokben Det gör jag alltid när jag tycker mig se sanningen. Langa hit konjaken, gosse, och bjud på ett glas, så ser inte kapten Krokben i syne mera.

Hugo (skickar över ett glas) Det blir i morgon.

Krokben Ska vi i tjänst redan i morgon? Vi hinner inte nyktra till! Det blir bara klantiga feltramp i klaveret!

Hugo I morgon kväll. Du hinner sova bort alla baksmällor.

Krokben Åtminstone har jag då en hel dag till på mig att dricka. Baksmällor är till för att uppskjutas.

Hugo Vi får meddela pojkarna. (går ut) Krokben Det finns ingen medicin som kan konkurrera ut spriten. (dricker) Grön (kommer in med damerna) Jag hörde baronen rida iväg.

Krokben Baronen har inte varit här.

Grön (känner sin Pappenheimare) Nej, han har väl inte det då.

Ingrid Det är minsann inte varje dag baronen hedrar oss med ett besök.

Grön Tur för er det.

Malin Varför säger ni så, pastorn? Han verkade vara traktens enda gentleman.

Det är skönt att veta att det finns någon trygghet här i världen i form av lag och ordning.

Grön Baronen är motsatsen till lag och ordning. Han är en lagvrängare, mutkolv och vad som är värre.

Ingrid Så pastorn säger!

Malin Får en pastor tala så illa om folk?

Grön Det är en pastors plikt att säga sanningen.

Krokben In vino veritas!

Ingrid Vad säger kapten Krokben?

Krokben Att sanningen i vinet skall göra eder fria. Endast den som är full talar sanning och har ingenting att dölja.

Grön Baronen är aldrig full.

Krokben Men herr pastorn tar sig understundom en tuting.

Grön Det är mänskligt.

Ingrid Får det vara, pastorn?

Grön Nej tack, i offentliga sammanhang måste jag vara nykterist.

149

Krokben Pastorn borgar för hela traktens dubbelmoral. Vad vore vi utan pastorn! (dricker) Grön Det samma som ni är med honom. Jag gör varken till eller från.

Ingrid Var inte så ödmjuk, pastorn!

Grön Jag är bara realist. Fårskallar är vi allihopa, och någon herde har vi aldrig haft.

Ingrid Jesus då?

Grön Han dog för 1800 år sen.

Malin Pastorn verkar bitter.

Grön Inte bitter. Bara realistisk. Nej, om jag får börja tänka på mitt. Men jag har varnat er, fröken Malin, och tro inte på den där baronen! Hos mig kan ni alltid få en säker tillflyktsort om det skulle behövas.

Malin Tack, pastorn, men jag stannar hos faster.

Krokben Ge sig iväg, pastorn. Den flickan får ni aldrig på rygg.

Grön Det har inte gällt att få henne på rygg. Det har gällt att få henne räddad.

Krokben Från sin faster?

Grön Nej, men från alla karlar här som kan tänkas lägga krokben för henne.

Krokben (oskyldigt) Ni menar väl aldrig mig?

Grön Ni vet mycket väl vem jag menar. Adjö, mina damer. (går) Krokben Tro inte på honom. Han är kustens värsta snuskhummer.

Malin Han är dock en riktig präst.

Krokben Jo, jag tackar! Om han är en riktig präst så är jag en riktig absolutist!

Skål! (dricker) Malin (till Ingrid) Vad menade pastorn med att få någon på rygg?

Ingrid Bry dig inte om det, mitt barn. Allt vad du inte förstår är det bäst att glömma. (börjar städa och ställa i ordning.)

Malin Är det mycket som du har glömt, faster?

Ingrid Allt.

Malin Är det mycket som du blundat för?

Ingrid Allt.

Malin (intresserad) Berätta!

Ingrid Nej, Malin, aldrig. Om jag sade något skulle vi båda försvinna från jorden lika effektivt som alltför många andra.

Malin Vilka då?

Ingrid Din far, till exempel.

Malin Vad vet du om min far som inte jag vet?

Krokben Ohoj! Grund i farleden! Lova!

Ingrid Sådant som det inte är hälsosamt för en ung oerfaren flicka att få veta. (ställer undan kvasten) Malin Kapten Krokben, ni blandar er i samtalet!

Krokben Inte alls. Jag håller utkik.

Malin Vad vet ni om min far som inte jag vet?

Krokben Knappast mera än det som ni vet om er far som inte jag vet.

Malin Ni försöker slingra er, kapten Krokben!

Krokben Inte alls. Jag håller rak kurs.

Ingrid Malin, ta oss på allvar. Vi menar bara väl med dig när vi ber dig att inte snoka, inte vara nyfiken, inte ställa frågor och inte lyssna. Bara tig och blunda, så får du leva i fred.

Malin I fred för vad då? (Hugo kommer in på dåligt humör.)

Ingrid För honom, till exempel.

Hugo Det ska fan till att få ordning på en sådan lös hop av råa sällar som bara kan göra en sak ordentligt: supa sig själva under bordet.

Ingrid Vill du ha din kvällsgrogg, Hugo?

150

Hugo Kanske det. Kanske det hjälper. (Ingrid serverar honom en grogg.) Vad har ni tre gafflat om här inne under tiden?

Krokben Vi har hållit kursen.

Hugo Inget skitsnack om avvikelser och myteri?

Krokben Kapten Krokben är världens bästa styrman.

Hugo Bra, kapten Krokben! (dricker)(för sig själv) Om jag bara slapp de där hemska ögonen!

Malin Vad är det, farbror?

Ingrid Ingenting att bry sig om, Malin. Han blir melankolisk ibland.

Krokben Ibland fastnar vi i Sargassohavet.

Hugo O eviga mardrömseld utan befriande slut! Ack, hur länge skall alla de dränkta och orättvist mördade fortsätta stirra på mig med de där outhärdliga brustna glasartade havsgröna onda anklagande ögonen!

Krokben Stormvarning för flygande holländaren.

Ingrid (ställer en flaska bredvid honom) Hugo, plåga dig inte.

Hugo Det är inte jag som plågar mig! Det är alla de där andra!

Ingrid (till Malin) Han ser spöken.

Krokben Och det är inte bara delirium tremens. Det är verkliga spöken.

Hugo Vad gör damer här i detta sällskap? Ut med dem! Kör ut dem! Hölj ditt ansikte i ve, o dystra domare som dömer strängt de redan döda och evinnerligt fördömda!

Malin (till Ingrid) Vad menar han?

Ingrid Gå, Malin. Det går över. Men rädda dig själv.

Malin Jag stannar hos dig.

Krokben Ta skydd för nästa stormvåg. Den blir värre än den förra.

Hugo Galna idioter! Vad har vi väl gjort av våra liv! Ack, vilken vidrig och omänsklig jämmerdal har vi ej gjort av människornas ruttna, galna och hopplösa ondskemättade och fasansfulla värld!

Ingrid (försöker trösta honom) Min man, jag är här.

Hugo (stöter henne ifrån sig) Bort, kvinna, från min olycksalighet! Bort, alla, från mitt helvete! Ack, rädda era egna själar och förgät mig, den som prisgivit sig själv!

Krokben (förklarande till Malin) De döda gör myteri mot honom ibland.

Malin Varför?

Krokben Fråga dem.

Malin (skyndar fram till Hugo) Farbror, vad är ditt problem?

Hugo (fixerar henne) Din faders anklagande ögon talar genom dig. Han ville trotsa ödets gång och gammalt hantverk men föll offer själv för ödets kompanjonskap med naturen.

Malin Farbror, du talar i gåtor!

Hugo Salig den som aldrig klarar av att lösa dem! Jag fruktar alla dem som inte längre kan försvara sig emedan de är döda.

Krokben (menande till Malin) Havets och naturens logik är outrannsaklig.

Malin (ifrån sig) Vad är det ni döljer för mig?

Ingrid Lugna dig, Malin. Hugo har bara ett anfall som strax är över.

Hugo (i delirium) Hugg dem! Slå ihjäl dem! Dränk dem alla såsom råttor! Slakta alla deras döda lik! Låt aldrig tidvattnet mer föra dem tillbaka till vårt samvetes stormpinta kust! Gräv ner dem levande och genomborra deras döda hjärtan med träkrucifix, så att de aldrig mer kan stirra på mig med så ömkliga, beklagande, bedrövliga och stumma nakna döda evigt anklagande blickar! (döljer ansiktet i händerna och börjar gråta förtvivlat.)

Krokben Det värsta är över. Nu kommer regnet.

(Grabbarna kommer in.)

Beckbyxa Hur länge, för fan, ska vi behöva vänta, va?

151

Svartöga Vi har stått ute i stallet och väntat i en halvtimme, för fan, och nu vill vi veta vad som pågår!

Krokben Stilla, pojkar små. Ser ni inte att översten gråter?

Burken (till Malin) Vad är det med honom?

Malin (till Burken) Han lider av ohyggliga hemligheter.

Kanaljen Där står vi ute i stallet och fryser svansarna av oss av rent änglalikt tålamod, och så sitter han här inne och lipar! Vad fan ska det här likna?

Krokben Stilla, gossar. Kapten har just överlevt ett svårt myteri.

Råttan Nu igen?

Kanaljen Fan, vi kan inte ha en chef som lipar!

Hugo (blir normal igen) Och vad fan tror du själv att du är för en stöddig buffel, va?

Kom hit och stångas, om du törs! Jag förvandlar dig till slarvsylta på ett ögonblick, och sen är du inte mer värd än en trasig trasselsudd i vrakets kölsvin!

Råttan Vilket vrak?

Krokben Skepp ohoj! Stryk flagg!

Hugo (besinnar sig) Det får vi veta i morgon.

Kanaljen Vi vill veta det nu!

Hugo (skriker) Käringar! Ut! Omedelbart!

Ingrid Kom, Malin. (går ut och drar med sig Malin.)

Hugo I morgon efter klockan sju. Du, Burken, som visat dig blödig och inte vill slå ihjäl folk, släcker fyren.

Burken Klockan sju?

Hugo Nej, din såsapa. Först måste vi sikta fartyget. Sedan måste hon komma tillräckligt mycket in på rätt kurs. Sedan ger vi signalen. Och om du inte släcker fyren då blir det du som blir slaktad medan alla de andra klarar sig och bytet går förlorat.

Burken Och min lön om jag släcker fyren?

Hugo Då blir du ensam ansvarig för vrakets och alla dess sjömäns undergång.

Beckbyxa (skrattar) En vacker lön! (allmän muntration.)

Hugo Du vänjer dig, Burken. Alla måste vi bli karlar en gång.

Burken Jag ska göra mitt bästa. Plikten framför allt.

Svartöga Och vad är då din plikt, gosse?

Burken Att fullgöra vad som blivit mig ålagt.

Svartöga Nej, min gosse. Din plikt som en av oss är att döda så många som möjligt innan du själv blir dödad! Men hittills har du inte lyckats döda en enda. Nu får du chansen att slå många flugor i en smäll.

Burken Får jag bara fråga en sak?

Hugo Inga frågor!

Krokben Låt honom fråga. Det är kanske mera värdefullt för oss att få veta hans fråga än för honom att få veta svaret.

Svartöga Fråga på, pojkvasker! (Malin ses uppträda smyglyssnande ovanför trappan.)

Burken Hur vet vi att skeppet kommer efter klockan sju?

Hugo Varför vill du veta det?

Burken Tänk om det inte kommer?

Hugo Det kommer. Det har avseglat från Göteborg lastat med ull och förnödenheter som ska norrut till Halden.

Burken Och hur vet ni det?

Hugo (misstänksam) Och varför frågar du det?

Burken Jag är bara nyfiken.

Hugo Nyfikenhet lönar sig inte, Burken.

Burken Jag undrar bara hur säker er informationskälla är.

Hugo (alarmerad) Den säkraste tänkbara. Men nu vill vi ställa dig en fråga. Varför är du intresserad av att få veta vem som informerar oss?

152

Burken Vad angår det er?

Hugo Och vad angår det dig vem som informerar oss, du som misstänkts vara spion?

Burken (inser att han gått för långt) Er verksamhet lönar sig inte. Ni måste inse det. Den är brottslig. Omvänd er innan det är för sent!

Beckbyxa Ska han nu predika också?

Svartöga Han är heligare än prästen!

Slim Prästen super till ibland och tiger och blundar, men den här idioten tror att han kan frälsa oss!

Kanaljen Ska vi sprätta upp honom levande, chefen, och nysta ut hans tarmar en efter en, som ett långt band prinskorvar?

Slim Vi kan sedan sälja hans inälvor som färska isterband.

Burken (drar sig baklänges) Ni har ingen chans, pojkar. Amiralitetet vet allt om er verksamhet. Ni har lyckats ett antal gånger, men nu har ert sista vrak förlist. Trupper är utsända för att arrestera er allesammans.

Hugo Du ljuger, din knöl. Du kan inte förråda en loppa. Du är den fegaste karlen i Bohuslän, och det enda du duger till är att göra bort dig. (till de andra) Grip honom!

Burken (får tag i en gammal sabel) Den som kommer nära mig klyver jag skallen på!

Hugo (hånskrattar) Hör på den! Han tror sig kunna skryta med sin oduglighet! På honom! (allmänt handgemäng) olika röster Uff! Aj! Oj! Hjälp! Uff! Nej! På honom! Uff! Grr! (etc.)

Krokben Så mycket väsen för ingenting! Den Burken tror att han kan skrämma med att väsa som en gås. Han har ingen chans, men inte lönar det sig heller att döda honom, för han är ju inte ens tapper. Till slut flyr han väl för sitt liv, och så försvinner han från denna världen, som en feg och skrytsam fläkt av övermod som bara blåser bort.

(Burken övermannas till slut.)

Beckbyxa Bind honom hårt! Han är en förrädare!

Svartöga Han ska förbanne mig gå igenom hela arsenalen av hela tortyrritualen!

Slim Plåga ihjäl honom långsamt och metodiskt tills han förrått hela ordningsmakten åt oss! (Burken bakbinds hårt.)

Hugo För fram honom hit. Nå, din beskedlige landkrabba! Vem fan är du egentligen?

Burken Ni har ingen chans. Amiralitetet känner till allt om er.

Hugo Det intresserar mig inte. Vad jag vill veta är dina titlar, spion! Är du kanske löjtnant i flottan? Är det rätt gissat? (kittlar honom med sabeln.)

Burken Det spelar ingen roll. Ni har ändå ingen chans.

Hugo Du bara bluffar. Det är du som inte har någon chans. Du gjorde bort dig men vi gav dig en ny chans, men du förrådde oss. Vi har haft med sådana att göra förut. Vet du var de finns nu?

Burken Det hade jag faktiskt tänkt fråga er.

Hugo De finns nergrävda i trädgården levande! Bundna och munkavlade blev de nergrävda levande! Hör du det!

Malin (störtar fram) Nej! Beckbyxa Nu är hon där igen, den där hoppetossiga flicksnärtan!

Hugo Vad gör du där uppe, Malin? Kom ner!

Malin Nu vet jag allt om er, era tjuvar och mördare! Det var ni som tog livet av min far!

Krokben Flicka lilla, du drar förhastade slutsatser. Inte ens din mor visste vem din far var.

153

Malin Han rodde ut för att rädda folk som lurats på grund av vrakplundrare!

Men vrakplundrarna kom först fram! De slog ihjäl honom med alla andra som fanns ombord!

Hugo Din far var en menlös dumsnut som trodde att han kunde få oväder att ångra sig! I stället för att sköta sitt jobb och hålla tyst om de fartyg som förliste och ta emot de pengar som erbjöds honom tog han sig vatten över huvudet, den narren!

Malin Han var hederlig!

Hugo Han var dum i huvudet! (till sina män) Hämta ner henne. (Tom, Slim, Kanaljen och Råttan tar sig upp längs olika vägar till andra våningen och börjar jaga Malin.)

Hugo (för sig själv) Måste jag då ta livet av henne också? Måste jag även få hennes ögon stirrande på mig för resten av livet? Får jag då aldrig mera heller slippa hennes hat och fiendskap från andra sidan graven?

Svartöga På henne, Slim! På henne, Kanaljen! På henne, Tom! På henne, Råttan!

Krokben Behärska dig, kapten Svartöga. Man kunde tro att du hetsar till gruppsex.

Beckbyxa Det skulle vara något för pastorn och baronen. Båda ville ha henne till sällskap hos sig i sina sängar.

Krokben Kapten Beckbyxa, er snuskiga fantasi skenar iväg med ert förnuft. Tänk då åtminstone på er själv i första hand.

Beckbyxa Jag tänkte mig pastorn mest som dräglande åskådare och baronen som lurad hanrej.

Krokben Och dig själv, tjockis, som degknådare?

Beckbyxa Jag har varit bonde och plöjer bra.

Krokben (synar honom) Min gosse, det var länge sedan. Din mage skvalpar, och dina hängbröst kluckar. Du har glömt hur man gjorde när man selade ett sto.

Beckbyxa Kan du ens få ditt trasiga ben över ett sådant, då?

Krokben Min vän, förnöjsamhet är bäst av alla vanor. Jag har min Franska Hora.

Hon tål allt. En jungfru (pekar uppåt trappan) tål ingenting.

(Slim och Råttan lyckas få fast Malin.)

Malin Jag är inte rädd för er, era pestspridare! Ni är bara misslyckade skrotare allihop! Ni kommer inte att lyckas ta livet av en enda loppa mer innan ni själva blir hängda!

Hugo För ner henne.

Krokben Försiktigt, pojkar! Skada inte en fjärils känsliga vingar.

Hugo Hon kommer aldrig att flyga mer. (de fyra kommer ner med Malin.)

Malin Jag vet allt om er nu, era ohängda mördare! Det var sådana som ni som min far hatade och föraktade mer än alla bovar på jorden. Ni duger bara till att fegt ta livet av försvarslösa och råna lik.

Hugo (slår till henne) Understå dig inte att tillrättavisa sådana som bestämmer över ditt liv!

Malin Ni kan ta mitt liv men aldrig tukta själen.

Hugo Täpp till käften på henne!

(Malin munkavlas med en svart halsduk som binds hårt mellan tänderna på henne.)

Hör nu på mig, unga frun. Vad vet hon om vårt sällskap egentligen? Tror hon att vi är vilka råttor och gamar och korpar och asätare som helst? (Malin försöker slita sig.)

Bakbind henne om hon bråkar! (Malin bakbinds med händerna runt en pelare eller stolpe som uppbär andra våningen och lämnas där ensam.) Du vet ingenting om oss, flicka lilla. I själva verket är vi mänsklighetens främsta välgörare. Vi befriar världen från människor. Ja, vi släcker fyrar och lurar skepp in till klipporna så att de blir vrak, och sedan slår vi ihjäl alla dess besättningsmän och passagerare medan vi metodiskt plundrar vraket, och därav mår inte bara baronen herr domaren och prästen väl, utan hela bygden får del av vårt byte. Prästen får sitt nattvardsvin i form av whisky, rom och ren sprit, och baronen får sin makt befästad med större rikedom så att han 154

får ännu större anseende och inflytande och ännu bättre kan informera oss nästa gång om ett ännu rikare skepp som kommer seglande in till oss rakt på Tjurepannan, och därav mår folket och bygden väl, medan mänskligheten blir befriad från ytterligare några dussin överflödiga personer, som i egenskap av översittare och officerer, soldater och krämare inte fyller någon annan funktion i livet än att hjälpa resten av mänskligheten till ökat fördärv för sig själv och för världen och naturen.

Och du kallar oss brottslingar?

Krokben Kalla oss hellre naturfilosofer.

Hugo Just det!

Ingrid (kommer in och sätter sig, trött) Tänker ni mörda min brorsdotter?

Hugo Hon har gjort sig omöjlig. Vi har inget val.

Ingrid Och om hon samarbetar? Om hon lovar att tiga som jag?

Hugo (betraktar Malin) Hon är en oskuld. En jungfru samarbetar aldrig med en man förrän han har tuktat henne. En man kommer aldrig åt en jungfrus oskuld om hon inte samarbetar. Den här snärtan är för envis för att någonsin vilja samarbeta med oss. Vi måste dra tungan ur henne först.

Ingrid Malin, du har ingen chans. Du måste samarbeta.

Malin (förtvivlad, gråter, men ruskar kategoriskt på huvudet.)

Ingrid Då är du dum.

Krokben Låt henne försvara sig.

Hugo Det har hon redan gjort. Hon har sagt nej.

Burken Att säga nej är inget försvar.

Beckbyxa (slår till honom) Håll käft! Du har ingen talan.

Hugo Malin, du får bara en chans. Säger du något emot oss skär vi av dig tungan. Begrips?

(Malin möter Burkens blick. Med en svag nick lyckas han förmedla ett "ja" till henne. Hon förstår att han lyckats befria händerna. Hon tecknar ja åt de andra.)

Hugo Jaså, du vill säga något positivt. Låt höra! (tar av henne munkaveln.)

(Alla väntar med spänning på vad hon ska säga. Burken glöms då för ett ögonblick. Han låter repet falla till golvet, tar genast smidigt chansen och kastar sig ut genom ett fönster.)

Malin (skriker) Rädda dig, Burken!

Hugo (vrålar) Efter honom! (munkavlar Malin brutalt på nytt. Flera springer ut efter Burken.)

Svartöga Hur fan binder du knopar egentligen, Beckbyxa!

Beckbyxa Det är inget fel på mina knopar. Tampen måste ha varit rutten.

Ingrid Det vet ni väl, att det ingår i en sjöofficers utbildning att lösa de svåraste knutar.

Hugo Du håller käften, din misslyckade satkäring till rövhustru, eller vill du gå samma väg som det här andra pladdrande sabotageludret? (Ingrid tiger i total passiv tystnad.) (till Malin) Det var ditt sista ord i livet, Malin. Du är nu inte mer än en förrädare som Burken. Därför ska vi begrava er båda levande i trädgården, ihopbundna till händer och fötter med strypsnara om halsen och munkavlade, medan vi ändå plundrar skeppet i morgon!

Råttan (kommer tillbaka utifrån) Han fick tag i en av hästarna.

Hugo Rid efter honom då! Ni kan ännu genskjuta honom! Och vem band honom så dåligt? Det förlåter jag er aldrig! Ni är ju bara en hoper misslyckade olyckor allihop, era impotenta torskar! Vad väntar ni på ? Rör på er, era sölkorvar!

Sätt efter er borttappade hund!

(Råttan, Kanaljen, Beckbyxa, Svartöga, Slim och Tom ut på panisk jakt.)

Krokben Oddsen är små, kapten Hugo.

Hugo Vad menar du?

155

Krokben Om Burken är officer i flottan, vilket allting tyder på att han är, om han kunde lösa upp våra knopar bakom ryggen på sig, så är han inte sämre än att han tog den bästa hästen, och då kommer han först i mål. Då kommer varken Råttan, Kanaljen, Beckbyxa, Slim, Tom eller Svartöga tillbaka mer. Då måste vi nog inställa morgondagens sjöfartsverk.

Hugo Och? Krokben Om vi två stannar kvar här då blir vi troligen hängda.

Hugo Och? Krokben Pastorn och baronen kommer då inte att hjälpa oss. De kommer att stå på torget i byn och skratta åt oss när vi stiger upp på schavotten med världens obehagligaste kragar om halsen.

Hugo Har du någon lösning på problemet?

Krokben Det finns bara en lösning på alla livets problem.

Hugo Och den är?

Krokben (tar en flaska) Flaskan. (dricker) Ingrid (efter en stund) Om ni bara tänker dricka så länge kan du lika gärna släppa Malin lös, Hugo.

Hugo Tänker du också förråda oss, Ingrid?

Ingrid Nej, men jag vet en som kanske kan rädda er.

Hugo Vem? Ingrid Malin.

Hugo Och varför skulle hon rädda oss?

Ingrid Hon ensam av oss alla har sin oskuld kvar.

Hugo Och det tror du på?

Ingrid Det är er enda chans.

Hugo (ser på Malin) Vad säger du, Malin?

Krokben Var då rationell, för tusan, Hugo! Inte kan hon ju prata när du just har skurit tungan av henne!

Hugo (går mjukt fram till Malin och befriar henne varsamt från munkavlen.) Vad säger du, Malin? Vill du rädda oss?

Krokben Innan du talar, flickebarnet mitt, så betänk, att du har inga bevis. Du har inte sett oss plundra något vrak, och allt vad du egentligen hört här i värdshuset är skepparhistorier och fyllesnack. Och druckna karlars hotelser och åtbörder bör aldrig en sansad kvinna ta på allvar.

Hugo Lyssna på den kloke kapten Krokbens samlade vishet, Malin. Han talar av oöverskådligt mångårig erfarenhet. Och om någon frågar domaren baron Fnaskenfeldt om det kommer något skepp in i sundet i morgon kväll så vet han ingenting om saken och inte vi heller.

Ingrid Fyren har aldrig släckts, Malin.

Malin (efter en vacklande tvekan) Ni kan tysta de levande, men ni kan inte tysta de döda.

Hugo (till Ingrid) Vad menar hon med det?

Krokben Det betyder, Hugo, att hon har blivit en naturfilosof som vi andra. Hon menar, att vi inte behöver frukta något från någon levande, medan hon reserverar sig beträffande de döda, vilket är slugt, ty därmed räddar hon sitt eget samvete, medan vi ju alla ändå vet att de döda inte kan annat än tiga på grund av evigt bestående munhäfta. Vi behöver inte frukta något från henne. På sin höjd kan hon berätta skepparhistorier. Det är allt.

Hugo Och Burken?

Krokben Han har inga bevis. Han har inte kunnat rapportera någonting. Han bara bluffade, och han kommer att vara fullt sysselsatt med att rädda sitt eget skinn och fly för livet, för han vet att han har Kanaljen, Råttan, Slim och Tom och de båda djävlarna Svartöga och Beckbyxa efter sig, som han vet är värre än blodhundar. Han 156

slipper dem aldrig. De kommer aldrig att ge sig förrän han är död eller har bytt identitet.

Hugo Och vad händer med dem?

Krokben Vi ser dem aldrig mer, för de kniper aldrig den undflyende Burken. Han tog den enda hästen i stallet som var sadlad och som inte var för gammal för att galoppera. De släpper aldrig spåret, men de får aldrig fast honom, alltså är alla sju för evigt förlorade skepp som seglat bort sig bortom horisonten.

Hugo Så vad föreslår du?

Krokben Drick och var glad. (dricker) Ingrid (efter en stunds reflektion) Malin, servera herrarna lite av vår finaste sherry.

Malin (efter någon tvekan) Om ni bara befriar mina händer först.

Hugo (befriar henne)(i ett försök till vänlighet) Kan du förlåta oss?

Malin (efter någon tvekan) Jag kan förlåta er. Men jag svarar inte för min far och de andra döda.

Hugo (klappar henne försiktigt) Lämna dem åt mig.

Malin (ser på honom med hat och allvar) Gärna. (går och hämtar fram sherry, som hon sedan serverar åt herrarna. Men hon har blivit allvarlig för gott.)

Scen 2. I prästgården.

Hushållerskan (dukar fram te på bordet när pastorn kommer in och gäspar) God morgon, pastorn! Hur har pastorn sovit i natt?

Grön (sträcker på armarna och gäspar) Tack, fru Plutt, för en gångs skull har jag faktiskt sovit.

Plutt Herr pastorn bekymrar sig för mycket för sin församling!

Grön Kanske det, fru Plutt, men det är ju mitt yrke. Min församlings sorger är mina sorger eller borde vara det. Först när min församling kommit på grön kvist igen kan jag med gott samvete själv kalla mig Grön igen. (det ringer på dörren) Men det ringer på dörren, fru Plutt! Vem kan det vara?

Plutt Ja, vem kan det vara? (går och öppnar) Grön (för sig själv) Bara det inte är den där lufsige baronen nu igen.

Plutt (öppnar en dörr utanför scenen) Nej men är det inte baron von Fnaskenfeldt!

Grön (för sig själv, täcker ansiktet med handen) Å nej! baron Är herr pastorn hemma?

Plutt Ja, han har precis satt sig vid frukosten! Välkommen in! (de kommer in.)

Grön (reser sig, hjärtligt) Välkommen, herr baron! Ni kommer just lagom till att ta för er av min frukost! baron Tack, pastorn. Men jag ser ingen flaska på bordet.

Grön Fru Plutt, ni vet vad herr baron tycker om.

Plutt Ska jag ta fram amontilladon? baron Ja, tack, fru Plutt, den blir alldeles utmärkt! (sätter sig vid frukosten och knyter en stor serviett runt halsen) Grön Vad kan jag hjälpa er med, herr baron? baron (slår näven i bordet) Det här går inte längre, pastorn!

Grön Vad är det som inte går längre? baron Allmogen svälter! (husan serverar amontillado) Tack, fru Plutt.

Grön Den var bortskämd för länge. Den har glömt konsten att arbeta. baron Men jag svälter också, pastorn! Och ni svälter också!

Grön Svälter är knappast rätta ordet. Förse er med mera ägg och skinka, baron. baron Ni vet vad jag menar. Hur länge än räcker ert lager, pastorn?

Grön Om ni ska komma hit varje dag, herr baron, så har även mina resurser sina begränsningar.

157

baron Säg som det är. Är både rommen och whiskyn slut eftersom ni tar till amontillado?

Grön (skäms) Ni har genomskådat mig, herr baron. baron Herr pastor, ingen falsk blygsamhet om jag får be. Ni bjuder mig på frukost och har inte ens whisky kvar i huset! Säg som det är! Hur många flaskor har ni?

Grön Menar ni rom eller whisky? baron Rommen kan alltid spädas ut, men det går inte med whisky, där varje droppe är ovärderlig. Hur många flaskor?

Grön (skamset) Tre. baron (reser sig) Men det är ju katastrof! Och allt är den där flickans fel!

Grön Skyll inte på henne. Hon menar bara väl. baron Men hon har ju gjort oss alla till helgon! Ingen vågar plundra mer! Vi kommer alla att sluta på fattighuset tack vare hennes erbarmliga välvilja!

Grön Jag medger, herr baron, att situationen är betänklig. baron Men vi måste göra någonting åt saken innan vi svälter ihjäl! Åtminstone innan vi törstar ihjäl!

Grön Har ni något förslag, herr baron? baron (sätter sig, mera intimt:) Hela gänget är församlat och väntar bara på ett tecken från mig.

Grön Burken då? baron Ingen vet var han finns. Han fick aldrig veta att jag var vrakplundringarnas primus motor. Inget skepp har förlist på sex månader. Staten har glömt oss. Vi kan sätta i gång igen. Ni kan få ert lager av ädla drycker fyllt igen. Ni behöver inte dricka dåligt nattvardsvin mera. Och även om de andra åker fast kan vi två aldrig åka fast. Prövningar och lidanden för till och med de bittraste fiender samman i samarbetets nödtvungna vänskap. Pastorn, allt vad vi behöver är er välsignelse.

Grön Och flickan då? baron (frustrerat) Ja, hon är just problemet. (det ringer på) Fru Plutt, gå och öppna dörren.

Plutt (dyker in igen, går över scenen för att öppna dörren) Ja, baron.

Grön Väntar ni någon? baron Jag fruktar att det kan vara Franska Horan. en kraftig damröst utanför Goddag, pastorskan Plutt. Är den där förbannade baronslusken här?

Plutt Men min kära fru, det passar sig inte....

Franska Horan Håll klaffen, din kråkfjädrade tjuvskata! Ur vägen! (stormar in) Jaså, där sitter du, ditt fyllesvin och dricker som vanligt upp kyrkoherdens sprit!

Du är oförbätterlig! baron (liknöjt, torkar sig om munnen) Vem är inte det?

Horan Och här sitter ni bara och torkar er om truten i odräglig självgodhet medan hela landsbygden svälter! baron Vi satt just och pratade om det, min ljuva vän.

Horan Tror ni det hjälper? Vad fan arbetar ni inte för i stället? baron Vi tänkte just sätta i gång med det, lilla vän.

Horan Det är ingen ursäkt! Att tänka är det enklaste sättet att slippa handla.

Men mig lurar ni inte!

Grön Vi har ett problem, madame.

Horan Vad då för ett jävla problem? Mera undanflykter! baron Den unga damen i värdshuset.

Horan Är hon oskuld än? Dra ut gadden på henne så samarbetar hon sen! baron Ingen har hittills lyckats, min vän.

158

Horan Och vad är ni då för ena misslyckade mansgrisar som inte längre kan umgås med en jungfru på rätt sätt!

Grön Råd oss, madame.

Horan (sätter sig vid bordet) Ge mig en whisky.

Plutt Det finns tyvärr bara amontillado, madame, och den är snart slut.

Horan (skriker åt henne) Ge mig en whisky, sa jag!

Plutt (förskräckt) Ja, madame. (går ut och hämtar en stor flaska whisky och häller upp.

Herrarna gör stora ögon.) baron Denna prästgård har då minsann oanade resurser.

Grön Ekonomi är konsten att alltid ha något kvar i reserv att kunna börja på nytt med efter den ofrånkomliga bankrutten och ruinen.

Horan Sätt er nu, pastorskan, och drick ni med.

Grön Hon är ingen pastorska, madame.

Horan (arg igen) Vad är hon då? Mätress? Älskarinna? Kurtisan? Frilla? Eller bara till tjänst vid behov?

Grön Hon är min hushållerska, madame.

Horan Försök inte! Det är ju samma sak! (till Plutt) Drick nu, Snuttan. Lite medicin skadar aldrig.

Plutt (sätter sig försiktigt) Jag får väl ta det som medicin då, nådig frun.

Horan Ser man på! Hon lär sig! Nå, mina herrar. Vad råd vill ni ha? baron Problemet är, att hon verkar lättare att kunna döda än att fås på rygg och till samarbete.

Horan Ni går som mullvadar runt en het gröt. Ni är åsnor som inte kan välja höstack. Finns det inte ett ordspråk som säger "pang på rödbetan"? Men ni kan bara inte fyra av av ren förlägenhet. Säg som det är. Ni är rädda för henne. båda herrarna (uppbragta) Rädda??

Horan Bara för att hon är jungfru. båda herrarna Vafalls? baron Hör nu här, Horan....

Horan Madame, om jag får be. (det ringer på dörren) Grön Gå och se vem det är, fru Plutt.

Plutt (reser sig) Ja, pastorn. baron Vem fan kan det vara nu då?

Grön Bara det inte är någon vanlig mänska. baron Hela världen tycks ha ärende till er denna morgon, pastorn, och om mina antenner inte ljuger beror det på att vi alla sitter i samma övergivna båt på grund av samma problem med en viss dam.... kapten Krokben (utanför) Hej och hå, mamsell Prutt! Vad blåser det för vind idag?

Grön Det är Korken.

Horan Kalla honom inte så! Han är min prins! baron En felstavning, min vän. Ibland säger man Korkben för att omväxla med Krokben. Säger man Korkben för ofta blir det Korken.

Krokben (inträder) Hej, för fan, era avkokta torskar och uttorkade landkrabbor! Har ni inte fått nog av ert eviga försmäktande till lands snart, vad? baron Påminn oss inte om vårt lidande, kapten Krokben.

Horan (pussar honom) Hur mår du, min älskade vällusting?

Krokben Snart gitter jag inte leva här längre bland alla dessa mänskliga vrak som inte längre kan arbeta för sitt dagliga bröd!

Grön Missnöjet är universellt, kapten Krokben.

Krokben Ja men så gör nånting åt saken då! Sitt inte här och idissla som uttorkade koskinn som hänger på tvätt! baron Kapten Krokben, en skändlig kvinna står i vägen för oss och vårt levebröd.

159

Krokben Lever hon ännu?

Horan Ni har själv räddat livet på henne, kapten Krokben.

Krokben Ja, hm, ett flertal gånger. Ähm. Finns det kanske någonting att dricka?

Grön Fru Plutt, kapten Krokben behöver en styrketår. baron Han har samma bekymmer som vi andra.

Plutt Ja, pastorn. (serverar kapten Krokben en ordentlig grogg. Krokben dricker den genast mer än halvtom.) baron (har noggrant observerat hans inmundigande) Vi närmar oss problemets lösning med stormsteg.

Krokben (högtidligt) Just det, baron von Fnaskenfeldt! Och det på det enda tänkbara möjliga sättet! (dricker upp resten.)

(Alla grubblar en stund. Plötsligt:) Horan Jag har det! baron Vad har du nu då? Kissenöd?

Krokben Tyst på sig, baron von Fnaskenfeldt! Så får man inte tilltala fruntimmer! baron Det var ju hon som tilltalade oss.

Plutt Mig har hon då aldrig tilltalat.

Grön Tyst med er allihopa! Låt oss i stället få höra vad Franska Horan har.

Krokben Hon har mycket som andra fruntimmer inte har.

Plutt Tyst på sig, kapten Krokben! Håll sina fruntimmer för sig själv!

Krokben Det är det jag tyvärr alltid har misslyckats med att göra. (sänker rösten) Därför slutade jag hos Franska Horan.

Grön (till Franska Horan) Madame, vi väntar med spänning.

Horan Det där oskyldiga flickebarnet måste få sig en älskare! (tystnad och oberördhet) baron Alla kandidater hittills har misslyckats. Tänker hon på någon särskild?

Horan Hon måste få sig en älskare av vår sort som hon sedan blir fäst vid och beroende av, så blir hon en av oss och tillåter vår gamla hantering! (tystnad och eftertänksamhet) baron Idén är god men orealistisk. Det finns ingen kandidat bland oss som kan lyckas.

Krokben Vad menar ni med det, herr baron? Ska det vara en pik åt oss? Är vi inga skönheter kanske, jag och mitt gäng? Finns det någon enda av oss som inte kan slå ut vilken Byronsk skönhetshjälte och grekisk gud som helst?

Grön Driver du med oss, kapten Krokben? Vi har alla hängmagar, luktar illa, är missbrukare på mer än ett sätt, flåsar så fort vi sätter i gång och har slappt fläsk och det hopplöst.

Horan För att inte tala om era andedräkter. Ni skulle behöva blåslampor både i truten och i arslet, så mycket som ni behöver rengöras och det rejält. baron (eftertänksamt) Burken var den enda möjliga, men han bytte sida och försvann.

Krokben Burken återfanns så småningom vid gränsen till Norge med stöldgods i fickorna som kunde härledas till ett av våra gamla vrak. baron Då var han en av oss i alla fall! Vad sägs om det? Var är han nu?

Krokben Han lyckades rymma från sin hängning och är nu laglös och under jorden som alla andra. baron Kan han återfinnas?

Krokben En av mina agenter har just talat med honom. Övertalningsprocessen pågår. Efter några dagar på värdshuskrogen i Strömstad lär Burken vara färdigt preparerad och mogen att återvända till vår varma familjegemenskap igen. baron Inte sant, pastorn? Verkar han inte som sänd från ovan?

Grön Herrens vägar är i sanning outrannsakliga. baron Saken är klar. Vi återinför Burken i gänget, och inför slynan i värdshuset får han fortfarande gälla som förklädd spion. Hans verkliga uppgift blir dock att göra 160

henne till en av oss. Lyckas han inte råkar han illa ut vid följande vrakplundring.

Planen är idiotsäker och kan inte misslyckas.

Horan Ni förbiser kanske en sak, herr baron. baron Jag förbiser aldrig något.

Horan Jungfrun själv och hennes personlighet. Det blir inte lätt att lura henne. baron Får man bara oskulden ur henne går hon sedan med på vad som helst.

Horan Det är bara det att ingen hittills har lyckats få jungfrudomen ur henne.

Jag har respekt för jungfrur.

Grön Med den Himmelska Jungfruns hjälp och förböner ska vi nog klara biffen, min kära hora.

Krokben Hon är inte din kära hora, ditt fyllesvin!

Plutt Nej men kapten Krokben, så ni talar till herr pastorn!

Krokben Pastorskan Prutt ska inte lägga sig i!

Plutt (reser sig) Kapten Krokben, vad vet ni om mig egentligen? (kastar en kopp te i ansiktet på honom.)

Krokben (lamslagen) Det var mig ett försmädligt fruntimmer! (till pastorn) Får jag stoppa henne i köttkvarnen, pastorn?

Grön (uppgivet) Både hon och köttkvarnen har redan förstoppning, kapten Krokben.

Krokben Då passar de alltså bra tillsammans! (lämnar bordet och börjar jaga Plutt, som flyr skrikande.)

Horan Kom genast tillbaka, min gullegris!

Krokben (jagar Plutt runt bordet) Först ska jag fånga pastorskan!

Grön Kom ni hit för att leka eller för att prata allvarliga affärer? baron (reser sig) Allt är klart, pastorn. Sammanträdet är avslutat. (går värdigt) Horan Jag ska lära dig! (börjar jaga Krokben, som fortsätter att jaga den skrikande Plutt. Denna springer ut, Krokben följer efter henne, och Horan följer efter honom.)

Grön (ensam kvar vid bordet) Suck! Det har sina sidor ibland att vara ensam pastor bland idel vilsna får! Men säg mig vilken pastor som inte har ett svårskött pastorat! (dricker mera whisky.)

Scen 3. Som scen 1, men värdshuset är nu i ordning, städat, uppyntat och fint. Allt ger sken av anständighet, men Malin ligger på knäna och skurar golvet i samma slitna paltor som förut.

Hugo (välklädd och fin, kommer sävligt in rökande sin pipa. Betraktar Malin "von oben" ett tag innan han talar till henne.)

Gratulerar, Malin. Snart kan du inte få vårt värdshus ännu mera anständigt.

Malin Allting har sin gräns, farbror.

Hugo Blir du då aldrig nöjd?

Malin Jag är nog tillräckligt nöjd när jag skurat färdigt golvet.

Hugo Du ställer för höga krav på dig själv, min flicka. Du har gjort vårt värdshus till det finaste på hela kusten. Du har skaffat oss gott renommé, och alla gäster som färdas förbi stannar över. Du har gjort det hemtrevligt och gästvänligt.

Du tar hand om alla gästerna så att de känner sig smickrade. Du har ensam lyckats sätta stopp för hela vrakplundringshanteringen, och därmed har du förvandlat alla vår bygds själar till dygdigt arbetande folk som bara gör rätt för sig. Allt har du förvandlat till dess motsats från vad det var innan. Men själv går du fortfarande omkring i dina patetiska trasor och sliter ut dig som om det fortfarande var första dagen för dig här.

Malin Farbror, man kan inte vara välklädd när man skurar golv.

Hugo Så säger du alltid. (härmar) Man kan inte vara välklädd när man dammar. Man kan inte vara välklädd när man tvättar fönster. Man kan inte vara 161

välklädd när man står och diskar. Alla har vi blivit välklädda och fina utom du.

Varför är du inte som vi andra?

Malin Därför att jag arbetar.

Hugo Sluta då äntligen någon gång upp med att vara så ordentlig!

Malin (tittar på honom) Hur? Hugo Sluta arbeta, för helvete!

Malin (återupptar sitt arbete) Omöjligt. Någon måste arbeta.

Hugo Du är oförbätterlig. Men jag kom inte hit för att gräla på dig. Jag har en glad nyhet åt dig.

Malin (tittar misstroget på honom) Vad kan du ha för glada nyheter åt mig?

Hugo Vi vet alla vad du saknar och vad du behöver.

Malin Jag har ett hem och bröd för dagen som jag arbetar för. Vad kan jag mer behöva?

Hugo En man.

Malin Prata inte dumheter. (fortsätter skura.)

Hugo Och inte vilken man som helst.

Malin Det finns bara en man, som du kunde glädja mig med om du återgav mig honom, och det är min far.

Hugo Han är död.

Malin Jag vet. Därför kan du inte glädja mig med någon annan man.

Hugo Inte ens med denna? (öppnar dörren och släpper in Burken.)

Malin Burken! (stiger genast upp och gör sig ängsligt i ordning.)

Hugo Han har förlåtit oss. Må även du förlåta oss med att välkomna honom tillbaka.

Malin Burken! Var har du varit så länge?

Burken Plikter, Malin. En officer i flottan har sina plikter. Men nu är jag ledig. (kommer fram och omfamnar henne.)

Malin (stöter honom milt ifrån sig) När du behövdes som bäst begav du dig som längst bort. Vad har fört dig tillbaka, nu när du inte behövs längre?

Burken Jag har aldrig glömt dig, Malin.

Malin Du kom alltså tillbaka bara för min skull?

Burken Alla de brottsliga har blivit mönstermedborgare, och självaste hans majestät konungen är nöjd och stolt över hur er bygd har förändrats. Alla de som tidigare var anklagade har fått amnesti.

Malin Och därför kan du lugnt komma tillbaka utan att bli mördad?

Burken Ja, vi är alla laglydiga medborgare nu som står lika inför lagen lika oskuldsfulla som lamm.

Malin Att deras vanor har förbättrats betyder inte att mänskorna har förbättrats.

Hugo Var inte oförskämd nu, Malin.

Malin Jag beklagar, farbror, men jag är född misstrogen ända in i själen.

Hugo (till Burken) Hon var alltid lite konstig i huvudet.

Burken Det gör inget. Vi är tillsammans nu, Malin, och ingenting kan mera skilja oss åt. All brottslighet är som bortblåst, du har själv vädrat ut alla spindelnät från detta värdshus, och jag har kommit för att frälsa dig från din skurhink och göra dig till en officershustru.

Hugo Det är bäst att jag lämnar er två ensamma. (drar sig försynt ut.)

Malin Vad menar du, Burken? Nu när jag äntligen ordnat ett anständigt hem och en anständig miljö omkring mig kommer du och vill ta mig bort härifrån. Är det det du vill?

Burken (på knä framför henne) Ja, Malin! Kom med mig ut i vida världen! Här har du ingen framtid! Fly med mig från denna dystra håla och bli min hustru, som jag skall ära och hedra så länge jag lever!

162

Malin Det låter för bra för att vara sant. Har du ingen baktanke?

Burken Malin, fattar du inte att jag älskar dig?

Malin Jag tycks fatta trögt. (vill fortsätta skura.)

Burken (avbryter henne) Var inte dum nu, Malin. Jag kan ge dig allt vad du saknar. Det här är inget liv för dig.

Malin (undviker hans blick) Men det är hederligt. Och om jag nu överger faster och hennes man sjunker de säkert genast ner i misär igen.

Burken Malin, så som de har behandlat dig har du inga som helst skyldigheter mot dem. Inser du inte att du bara blir utnyttjad här!

Malin Ändå har jag åstadkommit mycket gott, och ingen behöver vara rädd för galgen längre.

Burken Kom igen nu, Malin! (försöker kyssa henne. Prästen kommer.)

Grön Ursäkta mig. Jag kommer visst i rätta ögonblicket. Får jag viga er genast?

Burken Pastorn! Ni kunde inte ha kommit i ett lägligare ögonblick! Kan pastorn viga oss genast?

Grön Jag råkar faktiskt av en slump ha vigselformuläret med mig. Det enda vi saknar är lagliga vittnen.

Hugo (kommer in igen som på beställning) Här saknas inga. Kom nu, Ingrid! (kommer in med Ingrid i släptåg.)

Grön Det var mig en överraskande tillfällighet! Precis som på beställning!

Burken Vad saknar vi mer? Sätt i gång, pastorn!

Grön Ja, hm, det tycks inte föreligga några hinder i vägen, så varför inte? (gräver fram sina bönböcker och rättar till prästkragen.)

Malin Vänta litet! Har jag då ingen talan?

Hugo Du är ju bruden, Malin.

Malin Men det här är ingen kyrka, och allting verkar väl plötsligt arrangerat.

Jag fick ju inte ens skurat färdigt golvet!

Burken Glöm din skurhink, Malin. Här har du en ring i stället. (sätter på henne en ring.)

Malin Men här är ju inte ens några bröllopsgäster!

Hugo Vad är vi då?

Kapten Krokben (utanför) Framåt marsch, kamrater, alla på en gång när plikten kallar!

Gör klart för äntring!

Hugo För resten tycks det komma flera.

Krokben (slår upp dörren) Vi hörde ett rykte om ett bröllopskalas. Behövs det vittnen?

Finns det champagne? Här är gänget som klarar allt! (hela gänget tågar in, muntrare och skitigare än någonsin.)

Råttan Grattis, Burken!

Kanaljen Välkommen tillbaka in i gänget!

Beckbyxa Se nu till att du blir ordentligt gift, så att vi kan börja arbeta igen!

Svartöga Vi visste väl att du var en av oss!

Grön Vänta litet, herrar bröllopsvittnen! Gå inte händelserna så i förväg! Hon är inte lagligt gift än!

Råttan Vad behövs det laglighet till när vi har naturen?

Grön Så förklarar jag er härmed man och hustru. Älsken varandra i nöd och lust, mina barn, tills nöden skiljer er åt. (välsignar dem hastigt och vårdslöst.)

Malin Stopp ett tag! Vad är det här för en vigsel? Jag har ju inte ens sagt ja till honom ännu!

Krokben Det är ju underförstått, flickan min.

Slim Här behövs inget ja. Det räcker ju med att han tar dig.

Hugo Vad behövs ett ja till när kärleken redan talar sitt alltför tydliga språk?

Ni är man och hustru nu, och därmed basta, Malin!

Burken (försöker kyssa henne men misslyckas igen) 163

Malin (ger honom en örfil) Ger det honom rätt att göra vad han vill med mig?

Hugo Naturligtvis. Ni är ju man och hustru.

Beckbyxa Hurra! Fram med champagnen!

Svartöga Var har du spriten, värdshusvärd?

Krokben Jag vet var den finns. (trampar i skurhinken, fastnar i den, kämpar med den, och allt lortvattnet rinner ut över golvet.)

Malin Mitt nytvättade golv!

Beckbyxa Håll till godo, unga fröken!

Krokben Sjöslaget har inte ens börjat ännu.

Malin Det här går för långt! Vad menar ni egentligen?

Kanaljen (skuffar Burken på Malin) Buss på henne, Burken! Kyss henne nu ordentligt!

Krokben Vad är det för en klantskalle som placerar en skurhink mitt på ett kroggolv? Man kan ju misstänka sabotage!

Grön (till Hugo) Så var det bröllopet avklarat. Nu kan vi återgå till hanteringen.

Hugo (till pastorn) Vad är jag skyldig dig för besväret?

Grön En låda whisky räcker.

Råttan (har hittat spriten) Här är förrådet, pojkar! Nu kan vi börja fira! (langar ut flaskor.)

Beckbyxa (slår sig ner till bords) Happy days are here again!

Tom Brudgummen bjuder! flera Hurra!

Malin Stopp ett tag! Det här är inget bröllop! Och ni har allesammans kommit in här som objudna gäster till en obefintlig tillställning och har inte ens tagit av er kängorna! Och här har jag legat på knä hela förmiddagen och skurat golvet! Och så väntar ni er att få sprit gratis! (välter hela bordet, så att alla dess flaskor ramlar ner och går sönder.)

Råttan (mållös av fasa) Titta vad hon gjorde!

Krokben (andäktigt) Det kallar jag ett sjöslag.

Beckbyxa Ska vi finna oss i detta, kapten Hugo?

Hugo (kliver fram till Malin) Hör nu här, unga fröken. Hon ska inte förolämpa mina gäster.

Malin Herrn menar med andra ord att de bara ska förolämpa mig?

Hugo Det har hon betalt för. Därför har hon mat och logi gratis, för att hon ska passa vänligt upp på värdshusets gäster.

Malin Försvarar farbror dessa rötägg mot mig?

Hugo En man har rätt till självförsvar.

Malin Och en kvinna har det inte?

Hugo Hör nu här. Hon har blivit lagligt gift idag. Därför ska hon vara nöjd och tiga.

Malin Och låta sig behandlas hur som helst?

Hugo Hustrun ska vara sin man underdånig, står det i Bibeln.

Malin Beklagar, herrn, men jag har aldrig blivit gift. Och efter de kränkande låtsas-ceremonier ni har utsatt mig för tror jag aldrig att jag gifter mig ens med den där (pekar på honom) Burken. Ni kan ta honom med er och gå.

Hugo Hör nu på här! Hon är lagligt gift med präst och allt! Då ska hon inte vara fräck!

Malin Håll för munnen när du grälar. Du sprutar mellan tänderna.

Hugo Slyna! (slår till henne) Ingrid (för sig själv) Det blir värre och värre.

Hugo Jag ska lära dig en läxa en gång för alla!

Malin Jag bad dig sluta spruta saliv på mig.

Hugo Bind henne! Täpp till käften på henne! (Malin binds och munkavlas precis som förra gången. Händerna binds bakom ryggen på henne men denna gången inte fast vid 164

någon pelare.) Hör nu här, unga fröken Beskäftig! Hon är gift med Burken, och Burken ska fan ta mig bli hennes man! Om det inte går med kyrkliga medel så går det med naturliga! Kom här, Burken! (kommenderar de andra) Res opp det där bordet och lägg patienten på det. (Gubbarna reser bordet och riktar frågande blickar på Hugo.) Ja, just henne! Vem annars! Vem fan utom hon behöver kureras här från sina moraliska skrupler? (De lägger Malin på bordet.)

Burken Vad är det?

Hugo Gör din plikt, Burken! Ta gadden ifrån henne!

(Malin sparkar vilt och gör motstånd.)

Burken Det går inte.

Hugo Bind då för helvete fast fötterna på henne om hon konstrar! Nu ska vi för fan få bukt med henne en gång för alla! (Man binder samman Malins bara fötter.)

Nå, Burken? Vad väntar du på?

Burken (tvekar) Jag kan inte göra det så offentligt.

Hugo Nå, så får väl någon annan göra det i stället! Finns det några frivilliga ersättare för den impotenta brudgummen? alla karlar (entusiastiskt) Ja! Hugo Finns det några andra ofrivilliga? (alla tiger.)

Där ser du, Burken. Du är faktiskt sämst av oss allihop.

Råttan Vem får börja?

Slim Bind för ögonen på henne så hon inte ser i vilken ordning vi kommer!

Kanaljen En bra idé! (de binder för ögonen på henne.)

Beckbyxa Klara! Färdiga!

Krokben Vänta litet! (stiger emellan) Vi måste väl ha rangordningen klar för oss först?

Svartöga Vad menar du, din träbock? Vad har väl du för talan som går med skeva lemmar? Ha-ha-ha! (Alla skrattar rått.)

Krokben Jag menar, för böveln, era intorskade sviskon, att man för tusan djävlar i mormors kylskåp inte kan borra ett enda hål med fjorton borrar samtidigt!

(Alla blir tysta.)

Slim Det hade jag inte tänkt på.

Kanaljen Vi måste dra lott om vem som går först.

Tom Vi skriver lappar med allas namn på, och sedan drar vi.

Slim Jag kan inte skriva.

Svartöga Inte jag heller.

Beckbyxa Jag kan rita ett kryss.

Slim Det kan väl jag också!

Krokben Herrar gentlemän, som den mest flyhänta i skriftställeri åtar jag mig härmed att skriva allas lappar.

Hugo (ger honom papper och penna) Sätt i gång!

Krokben Ähum! (skrider högtidligt till verket.)

Tom Vi lägger de färdiga lapparna i Kanaljens hatt.

Kanaljen Ja, det blir bra!

Krokben Så! Alla lappar skrivna! Varsågoda och börja dra!

Råttan Vem ska dra?

Hugo Jag föreslår att vi ger pastorn den äran. Han är ju så att säga neutral och står utanför.

Grön Finns inte mitt namn med?

Krokben Alla mäns namn finns med.

Hugo Bra. Börja dra, pastorn.

Grön (drar en lapp) Kapten Krokben.

Kanaljen Det är orättvist!

Krokben Jag tackar för den äran.

165

Beckbyxa Att han, den gubbtjyven skulle få hennes oskuld!

Krokben Alla kan inte få allt, värde kollega.

Grön (drar nästa lapp) Krokben Vänta lite. Låt mig få sätta i gång först.

Grön (har redan öppnat lappen, läser:) Kapten Krokben.

Svartöga Kapten Krokben två gånger!

Råttan Vad betyder det här?

Hugo Dra nästa lapp, pastorn.

Grön (drar nästa lapp, läser) Kapten Krokben.

Tom Han har skrivit upp sig själv på alla lappar och glömt alla andra!

Krokben (börjar dra sig tillbaka) Det börjar visst osa lynchning.

(Plötsligt bultar det kraftigt på dörren. Alla blir vettskrämda. Några dyker under bordet.

Malin lämnas i fred men hopplöst liggande munkavlad och bunden till händer och fötter.) baron (utanför) Ingen svarar. Tror du de har gått ut?

Horan Vi kommer kanske lagom till vigselceremonins höjdpunkt. (kommer in med baronen efter sig.)

Horan (gör stora ögon inför scenen) Vi hörde att det var ett festligt bröllop på gång. baron (mera liknöjt) Vi tycks komma mycket lägligt.

Hugo Bröllopet är redan avklarat, men barnet är motsträvigt, och för att brudgummen skulle kunna genomföra sitt äktenskap blev vi tvungna att lägga band på henne. baron Tiger hon sedan?

Beckbyxa Vi hoppas det.

Hugo Åtminstone tiger hon nu och tills vidare. baron (går högtidligt fram till Malin) Mitt barn, låt mig få tala förstånd med dig, och lyssna noga till vad jag har att säga. Dina fina fasoner duger inte längre.

Landsbygden svälter ihjäl. Därför blir det nödvändigt för oss att återgå till vårt forna hantverk under släckta fyrar, och nödvändigheten i detta hade vår vän Burken full förståelse för, och för att övertyga även dig om hur nödvändigt traktens levebröd är för hela befolkningen åtog han sig att övertala dig i brudsängen. Uppenbarligen har du ännu icke låtit dig övertalas, fastän pastorn är här och pläderar och allt. Som det ohörsamma barn du är måste vi alltså straffa dig och ge dig ett ultimatum.

Ingrid Du har inget val, Malin. Du måste låta dem få fortsätta plundra sina vrak. Annars dödar de dig.

Hugo Och med gott samvete. baron Nå, mitt barn, du har hört vår dom. Vad har du att genmäla? (tystnad) Krokben (träder fram) Ursäkta, baron von Fnaskenfeldt, men flickan har ingen försvarsadvokat och är dessutom munkavlad. Hur kan ni då tro att hon skulle kunna svara er? (går fram till Malin och avlägsnar munkavlen varsamt, varefter han befriar henne även för övrigt.) Tala, Malin. Du har rätt som människa att få försvara dig.

Malin (lugnt men försiktigt och allvarligt) Ni vill alltså förbli vrakplundrare allihopa?

(Alla svarar försiktigt jakande med försagt mummel eller nickningar.)

Malin Och är du med dem, Burken?

Burken (efter någon tvekan) De måste få leva, Malin.

Malin Och det var bara för att hjälpa dem som du ville gifta dig med mig? Du trodde jag kunde övertalas till att bli en av er? (Burken skäms för mycket för att kunna svara.)

Grön (träder fram) Ja, Malin. Det var den stora planen. Alla hade att vinna på att du blev en av oss.

Malin Visste du om det, faster?

Ingrid (resignerat) Jag visste att det skulle gå så förr eller senare.

Malin Och vad tänkte du när jag låg bunden och munkavlad och skulle till att offras som ett annat vrak?

166

Ingrid (dött) Jag tänkte ingenting. Jag har sett för mycket.

Malin Och även ni, pastor Grön?

Grön Jag får allt mitt alkoholförråd från dessa glada gossars näring.

Malin Och ni tycker det är rätt, pastorn?

Grön Jag tycker ingenting. Jag följer med strömmen.

Malin (tittar omkring sig på var och en särskilt. Ingen kan möta hennes blick utom kapten Krokben.)

Krokben Tala till oss, flicka. Vi står alla här anklagade inför dig. Du äger rätt att döma oss alla.

Malin Jag anklagar er inte. Jag dömer er inte. Ty jag vet att var och en av er skulle vara en anständig mänska om jag fick umgås med honom på tu man hand. Det är aldrig något fel på den enskilda mänskan. Men när mänskor går samman i skock och börjar förneka sig själva inför varandra för vad de kallar det allmänna bästa blir människan värdelös. Då blir hon vad ni alla är när ni arbetar tillsammans: vrakplundrare, schakaler, hyenor, gamar och mördare. Och ni kommer undan era brott enbart emedan ni förnekar er själva för varandra. Men ni kan aldrig förneka er själva för er själva i längden. Förr eller senare slutar ni alltid som farbror Hugo ensam med flaskan och med sina spöksyner i form av alla sina offer som aldrig försvinner för hans inre blick. Se på honom! (Alla tittar på honom. Han avbryter sig i tömmandet av en flaska.) Och den är min faster, en kvinna, gift med! Då är till och med Franska Horan där bättre, som åtminstone älskar för pengar. Min faster här är död, hon är ett levande lik utan själ, ty hon har sålt sin själ åt likgiltigheten inför sin mans alla brott, och det är det värsta av allt. Jag kan förlåta er allt utom detta. Ni slödder och rötägg, du, Slim, du, Tom, du, Kanalje och Råtta och Beckskägg och Svartbyxa och allt vad ni heter, ni är inte bättre än så här, ni är födda ruttna, och jag kan förlåta er ruttenhet emedan ni aldrig varit annat än ruttna. Jag blandar mig inte i era vrakplundraraffärer. Fortsätt med dem så mycket ni vill tills ni blir hängda! Men er likgiltighet, pastor Grön och faster Ingrid, kan jag aldrig förlåta, ty ni kunde ha reagerat. Ni kunde ha protesterat och lagt in ett ord till försvar för livet, men ni gjorde det inte. Ni, pastor, lät er mutas av det ljuva självbedrägeriet i era flaskor, och du, faster Ingrid, är den värsta av alla, ty du har förrått själva livet i din egenskap av kvinna med förutsättningar som moder. Men i stället för att skapa människobarn och liv lät du den manliga destruktiviteten ta över och förstöra så mycket liv den kunde och understödde du detta med tigande likgiltighet. Detta är det värsta brottet av alla.

Jag kan förlåta er alla, förtappade karlar, och till och med ge er, pastor Grön, villkorlig dom; men denna kvinnas likgiltighet inför brottet förlåter jag aldrig i egenskap av kvinna.

Horan Väl talat, syster!

Krokben Leve hon! Hon leve! (alla faller in) Hurra! Hurra! Hurra!

Malin Jag har inte slutat ännu. Men jag slutar snart. Jag ämnar gå ut genom den där dörren, och sedan ser ni mig aldrig mer. Jag sopade ert värdshus, era samveten, era syndaregister och hela denna bygd fri från skit, men ni har frossat i att genast gå och skita ner överallt igen och särskilt er själva. Jag lämnar er åt ert öde. Behåll ert smutsiga hantverk och vältra er i dess fasor tills ni allesammans blir hängda! Jag tänker inte städa upp här fler gånger. Se så golvet ser ut! I morse var det lika skinande rent och fint som ett palatsgolv. Och allt ni gjorde var att komma in här och ge er till känna.

Krokben Kära flicka, bättre sent än aldrig.

Malin Jag har gjort mitt, jag gör inte om det, och jag går. Sköt er själva. Mina välsignelser dög inte åt er. Jag blir inte en Fransk Hora till. Adjö! (går. Sparkar på vägen omkull skurhinken, vars sista innehåll rinner ut över golvet. Hon smäller igen dörren efter sig.)

Krokben (efter en paus) Som Napoleon sa efter nederlaget i Ryssland: Was nun?

167

Grön (ställer ifrån sig en flaska på bordet) Flickan har rätt. Var och en borde gå hem till sitt. Jag deltar inte längre i det här. (går) (Männen är villrådiga. Man vet inte riktigt vart man ska vända sig. Blickarna centrerar sig mot Hugo. Denne vänder sig till slut till baronen.)

Hugo Vi har alla fått våra order från er. Ni har varit hjärnan i alla våra operationer. Vad anser ni nu?

Baronen (häller upp en liten drink åt sig) Jag har egentligen bara en sak att säga.

Hugo Låt höra.

Baronen (tar en sup) Med sådana fruntimmer i världen kan ingen människa känna sig helt säker längre. (dricker upp.)

Slut.

Copyright © Christian Lanciai 1991

168