argentina BRASILIEN OCH ARGENTINA MED ROSA BUSSARNA
JANUARI - FEBRUARI rio de janeiro | PARATY | IGUAZÚ | SAN IGNASIO | PARAGUAI | BUENOS AIRES | URUGUAI
ARGENTINA BRASILIEN OCH ARGENTINA MED ROSA BUSSARNA 2019
SAN IGNACIO
San Ignacio är en missionärplats som uppfördes år 1610 av jesuitprästerna José Cataldino och Simón Maceta i regionen som kallades Guayrá av de infödda och La Pinería av spanjorerna i nuvarande delstaten Paraná, Brasilien. På grund av de ständiga attackerna från portugiserna flyttade missiärsplatsen dit den är idag1696. På 1700-talet hade San Ignacio en befolkning på cirka 3000 personer, mestadels urbefolkningar. De producerade kultur- och hantverksprodukter som man handlade med via den närliggande floden Paraná. Ruinerna är en av de bäst bevarade inom provinsen Paraguay, som idag är uppdelad mellan Argentina, Brasilien och Paraguay. På grund av dess tillgänglighet är det en av de mest besökta. Man upptäckte San Ignacio 1897. Regeringen genomförde inte formell utforskning och restaurering förrän 1940. Ursprungligen begränsades huvudtorget av kyrkan, en cabildo, en kyrkogård, ett kloster och några hus. Den magnifika kyrkan med 74 meters längd och 24 meters bredd designades av den italienska prästen Juan Brasanelli och byggdes med den lokala röda sandstenen. Väggarnas bredd är cirka 2 meter, vilket trots det ömtåliga materialet låter konstruktionerna stå efter mer än två århundraden. 1984 förklarade ruinerna som världsarv av Unesco. Vid igången till området finns Museo Jesuítico de San Ignacio Miní-museet.
OBERÁ
Oberá är en stad med drygt 65 000 invånare i provinsen Misiones i nordöstra Argentina, av dessa uppskattas drygt 2 000 personer vara svenskättlingar. Staden Oberá ligger mitt mellan de stora floderna Uruguay och Paraná på den lilla landtungan, provinsen Misiones mellan Paraguay och Brasilien. Oberá fick officiellt stadsrättigheter 1928 och namnet sattes efter en berömd infödd hövding. Staden är multikulturell med mer än 15 samexisterande nationella eller etniska grupperingar som håller på sina seder och traditioner. Oberá är i Argentina känt för sin nationella migrantfestival som hålls i början av september där invånare från nationaliteter och etniska grupper visar upp sitt folks seder och traditioner. För detta ändamål finns också mitt i staden Parque de las Naciones, där många av de etniska grupper som utgör befolkningen finns representerade med ett kulturhus, däribland även den svenskättade befolkningen gemensamt med övriga nordbor i Colectividad Nórdica. År 1902 tog sig några familjer över floden Uruguay till Bonpland, ett område som redan hade en finsk bosättning och följande åren flyttade ytterligare familjer över. 1913 började svenskarna flytta till området. Det fanns redan polacker, tyskar, ryssar m.fl. som snabbt börjat befolka området.
Svenskarna koloniserade utefter ett vägstråk, som kom att kallas Picada Sueca och vid vägens norra del byggdes ett samhälle som fick namnet Villa Svea. Skandinaviska föreningen Svea stiftades den 1 augusti 1915. År 1935 fanns i dessa trakter den största svenskkolonin i Sydamerika. Antalet svensktalande har sedan sjunkit från 1940-talets angivna 927 ”svenskar” i Oberáområdet som resultat av integration och i takt med att de första generationernas svenskättlingar dör ut. Sommaren 2015 beräknades cirka 20 personer tala god svenska och en handfull kunde även skriva brev på svenska. I oktober 1918 grundades den allmänna skolan Escuela Nacional No 84, men det var först 1922 som verksamheten kom igång. Den helsvenska undervisningen bedrevs fram till 1952 då den upphörde och skolverksamheten har sedan utvecklats att omfatta förskola till högskola, Instituto Privado Carlos Linneo (Carl von Linnéskolan) med cirka 1 500 elever 2015. År 1956 invigdes den svenska kyrkan Olaus Petri, en luthersk kyrka, som ligger i centrala Oberá. Ända fram till 1973 hölls predikan på svenska. Ett par gånger per år kan man dock fortfarande höra svensk predikan i kyrkan då en svensktalande präst kommer från São Paulo i Brasilien.
Vid Villa Svea (Parque Svea) anlades tidigt en kyrkogård, Svenska kyrkogården, som finns kvar under namnet Cementerio Sueco de Oberá där framför allt svenskättlingar och relaterade personer fortfarande gravläggs.
Alfajor är en kaka som återfinns överallt i Argentina. Den tros härstamma från en liknande sötsak som kallas alaú och finns i den arabisk-spansktalande kokboken Kitab al-Tabikh, av en anonym författare.
Nötkött produceras i stora mängder i Argentina och landet är den största konsumenten i världen av nötkött. Man äter ungefär 70 kg nötkött per person varje år, jämfört med till exempel 25 kg i Sverige. Nationalrätten är asado, som är grillat nötkött. Empanadas, små piroger med fyllning, är också vanliga.
BUENOS AIRES
Buenos Aires är sedan 1880 huvudstad i republiken Argentina. Staden är belägen vid Río de la Platas södra strand och har cirka 2,9 miljoner invånare samt 12,8 miljoner invånare i storstadsområdet. Buenos Aires betyder ungefär ”Den goda luften” eller ”De goda vindarna”. Staden anlades 1536 av spanjoren Pedro de Mendoza och fick namnet Nuestra Señora Santa María del Buen Aire (Vår Fru den heliga Maria av den goda brisen). Staden övergavs dock 1541 och grundades på nytt 1580. Först på 1700-talet började utvecklingen till en viktig hamnstad. 1776 blev Buenos Aires huvudstad i vicekungadömet Río de la Plata. Vid sekelskiftet 1800 uppgick befolkningen till 50 000 personer.
Buenos Aires ockuperades 1806 av brittiska trupper. Det spanska vicekungadömet förmådde inte att ingripa utan en folklig resning mot britterna skedde och staden befriades. Det blev inledningen till den argentinska självständighetskampen. Den 25 maj 1810, efter Napoleon I:s invasion av Spanien, bildades den första oberoende regeringen i Buenos Aires. 1853 fick Argentina en ny författning efter amerikansk förebild. Den enorma jordbruksexporten och invandringen från Europa förändrade staden totalt och dagens stadsbild växte fram med breda boulevarder och imponerade byggnadsverk. 1913 invigdes Buenos Aires tunnelbana och 1914 hade
befolkningen stigit till 1,5 miljoner. Under mellankrigsepoken byggdes nya skyskrapor och den snabba tillväxten fortsatte. På 1960-talet stabiliserades befolkningen i innerstaden till omkring 3 miljoner invånare. Buenos Aires är Argentinas ekonomiska hjärta och landets främsta handels- och industricentrum. Förutom en betydande livsmedelsindustri produceras bland annat textilier, metaller, papper, lädervaror, gummi, kemikalier, läkemedel, maskiner och bilar.
HOTEL PLAZA ROMA
Argentina producerar mycket vin, och är den femte största vinproducenten i världen samt tillsammans med Spanien, Italien och Frankrike de som dricker mest vin, med över 30 liter per person varje år. Ofta används druvan malbec vid produktionen.
Puerto Madero är ett moderniserat hamnområde. De ombyggda byggnaderna med rött tegel innehåller exklusiva steakhouse som är populära bland turister och affärsrestauranger. Eleganta skyskrapor rymmer multinationella företag och dyra lägenheter. Puente de la Mujer spänner över hamnen och är en graciös hängbro.
puerto madero
Plaza de Mayo är det viktigaste torget i Buenos Aires. Runt torget finns många av stadens historiska landmärken, det gamla stadshuset El Cabildo, presidentpalatset Casa Rosada och katedralen Catedral Metropolitana. Här finns också riksbanken och det nya stadshuset. Torget har varit i fokus under hela Argentinas historia, torget är döpt efter majrevolutionen 1810 som blev startpunkten för självständigheten. På Plaza de Mayo utropades Argentinas självständighet. Här har presidenter avsatts och tillsatts och torget har varit en viktig plats för demonstrationer. Det är även här som mödrar till försvunna personer i militärdiktaturen samlades för första gången, och organisationen Madres de la Plaza de Mayo bildades den 30 april 1977. Casa Rosada (Rosa Palatset) är Argentinas presidents kontor och officiellt känd som Casa de Gobierno (”regeringshuset”). Normalt bor presidenten på Quinta de Olivos, den officiella bosättningen för Argentinas president, som ligger i Olivos, Greater Buenos Aires. Den karakteristiska färgen på Casa Rosada är babyrosa. Byggnaden rymmer också ett museum som innehåller föremål som har att göra med tidigare presidenter i Argentina. Det har förklarats som ett nationellt historiskt monument i Argentina.
PLAZA DE MAYO
Obelisco de Buenos Aires är ett nationellt historiskt monument och ikon för Buenos Aires. Beläget på Plaza de la República i korsningen av avenyer Corrientes och 9 de Julio, uppfördes den 1936 för att fira fyrtiohundraårsdagen av stadens första grund.
recoleta Recoleta är ett promenadvänligt, välmående område som är känt för radhus i Paris-stil, påkostade tidigare palats och fina butiker. En huvudattraktion är Recoleta Cemetery, där nationella ikoner som Eva Perón vilar i extravaganta gravar. Här ligger bl.a. National Museum of Fine Arts och Recoleta Cultural Center.
recoleta cemetary La Recoleta Cemetery är en kyrkogård som ligger i Recoleta-området. År 1822 omvandlades det dåvarande klostrets trädgård till den första offentliga kyrkogården i Buenos Aires. Här finns gravarna för en rad kända personer, inklusive Evita Perón, presidenter i Argentina, nobelprisvinnare, grundaren av den argentinska flottan och ett barnbarn till Napoleon. 2011 hyllade BBC det som en av världens bästa kyrkogårdar, och 2013 listade CNN det bland de 10 vackraste kyrkogårdarna i världen.
tango Argentinsk tango är en musikalisk genre och tillhörande social dans med ursprung i slutet av 1800-talet i förorterna Buenos Aires och Montevideo. Dess texter präglas av nostalgi, sorg och klagan över förlorad kärlek. Orkestern har flera instrument, bland annat den dragspelsliknande bandoneon. Tango har fortsatt att växa i popularitet och har spridit sig internationellt och man har lagt till moderna element utan att ersätta de äldre. Argentinsk tango dansas i en omfamning som kan variera från väldigt öppen, där ledare och följare ansluter sig på armlängd, till mycket sluten, där anslutningen är bröst-till-bröst eller någonstans däremellan. I tangodans går man i huvudsak med en partner i takt med musiken. Att dansa på lämpligt sätt till känslor och ha lämplig hastighet är extremt viktigt för att dansa tango. En bra dansare är en som överför en känsla av musiken till partnern och leder dem effektivt genom hela dansen. Argentinsk tangodans är starkt beroende av improvisation, men vissa rörelsemönster är bestämda och det finns det ett grundsteg som kallas ”basico”. I Europa kan lärare i tango skapa ett grundläggande steg för att hjälpa eleverna att lära sig och ta upp dansens känsla.
La Bombonera
Alberto J. Armando Stadium eller La Bombonera ägs av Boca Juniors, en av Argentinas bästa fotbollsklubbar. Den ovanliga formen på arenan har lett till att den har utmärkt akustik. Planen vid La Bombonera är den minsta storlek som krävs enligt FIFA-reglerna - 105 x 68 m. Stadion anses allmänt som en av världens mest emblematiska arenor.Stadion har över 16 miljoner fans (den högsta i Argentina) och används också som en konsertlokal. Tidigare artister på La Bombonera har bland annat varit Elton John, James Blunt, Bee Gees och Backstreet Boys.
La Boca är en stadsdel (barrio) i Buenos Aires med ca 50 000 invånare. Stadsdelen är traditionellt en europeisk arbetarstadsdel vars ursprungliga invånare härstammade främst från Genua i Italien. Stadsdelen proklamerade 1882 efter en generalstrejk sin självständighet från Argentina och hissade Genuas flagga. Emellertid ingrep den argentinska presidenten Julio Argentino Roca omedelbart och rev ner flaggan. Stadsdelen har förblivit ett radikalt centrum i Argentina, under den ekonomiska krisen 2001 tågade stora demonstrationståg genom La Boca. La Bocas gamla hamnkvarter kring gatan El Caminito är ett av Buenos Aires populäraste och mest fotograferade turistmål. Gatan är berömd för sina färgglada hus och som tangons födelseplats.
la boca
Evita Perón var dotter till en kokerska. Hon
försörjde sig främst som skådespelare när hon 25 år gammal 1944 mötte Juan Perón, som då var arbetsmarknadsminister. De gifte sig den 22 oktober 1945. När maken blev Argentinas president 1946 ledde Evita Perón hälso- och arbetsmarknadsministerierna. Hon bistod sin man genom att säkra makten i landet, bland annat genom att ta kontroll över fackföreningsrörelsen. 1947 drev Evita igenom lagen om kvinnlig rösträtt i Argentina. En personkult uppstod kring paret. Evita Perón deltog aktivt i att bygga myten om sig själv. Hon omformade sin historiska bakgrund och såg till att bli fotograferad när hon deltog i välgörenhetsarbete i slumområden. I verkligheten bistod hon sin man i maktkamper och utrensningar. Hon blev en modeikon känd för exklusiva kreationer och smycken. 1951 nominerades hon till posten som vicepresident, men armén motsatte sig detta, och Evita avböjde nomineringen. Sedan hon fått veta att hon led av livmoderhalscancer fortsatte Evita sitt arbete. När hon avled, 33 år gammal, utlystes landssorg i Argentina. Hon var den stora förebilden och nationella ikonen för Los descamisados. Hennes grav finns på kyrkogården Recoleta, medan makens grav återfinns vid sommarresidenset, sedermera museet, i San Vicente utanför Buenos Aires.
san telmo San Telmo är den äldsta stadsdelen i Buenos Aires. Det är ett välbevarat område i den argentinska metropolen och kännetecknas av dess koloniala byggnader. Kaféer, tangosalonger och antikaffärer ligger längs kullerstensgatorna, som ofta är fyllda med konstnärer och dansare. På gatan ”Illuminated Block” ligger många av dessa viktiga historiska byggnader. I San Telmos finns även gamla kyrkor (t.ex. San Pedro Telmo), museer, mathallar, antikaffärer och en permanent antikmässa (Feria de Antigüedades) på torget, Plaza Dorrego. Tangorelaterade aktiviteter för både lokalbefolkningen och turister finns i området.
Mate är en koffeinhaltig, uppiggande dryck, framställd av växten yerba mate, som är mycket populär i Paraguay, Uruguay, Argentina, östra Bolivia, Södra Brasilien och vissa delar av Chile. Genom hemvändande syriska migranter från Sydamerika har drycken även kommit att spridas i Mellanöstern, framförallt till Syrien och Libanon. De senaste åren har mate blivit populärt i många andra länder. Drycken upptäcktes av indianer och upptogs sedan av de européer som kom till området. Smaken påminner om vanligt te. Traditionellt dricks mate från en kalebass genom ett sugrör som kallas för bombilla. Indianstammarna i Río de la Plata drack mate innan jakt, vid ritualer och som vardagsdryck. Under den spanska kolonialtiden blev mate en av de dominerande kulturgrödorna. Även om plantage har blivit vanligare plockas fortfarande en del av skörden från vildväxande plantor.
avskedsmiddag
URUGUAI
colonia Colonia del Sacramento är en stad i sydvästra Uruguay, vid Río de la Plata, på andra sidan vattnet från Buenos Aires och hit åker man färja som tar drygt en timme. Det är en av de äldsta städerna i Uruguay och huvudstaden i Colonia Department. Den har en befolkning på cirka 27 000. Staden är känt för sitt historiska kvarter som finns med på Unescos världsarvslista. Colonia del Sacramento producerar idag textilier och har en frihandelszon, förutom ett yrkeshögskola och olika regeringsbyggnader. Colonia grundlades som portugisisk koloni år 1680, vilket gör den till Uruguays äldsta stad. Colonia utvecklade sig tidigt till en viktig hamn för smuggelgods och utkonkurrerade den befintliga hamnen i Buenos Aires, vilket inte sågs på med blida ögon av Spanien. Detta löste spanjorerna genom att få kontroll över Colonia år 1750, genom ett byte med området Sete Povos das Missões som gick till portugiserna och Colonia tillföll Spanien.
HEMFÄRD