KÄRLEK BORTOM DÖDEN Barbro Curman
www.lightspira.com
Innehållsförteckning
Prolog ............................................................ 8 Inledning ........................................................ 12 Det ofattbara har hänt Vi gifter oss andligen Livets stora paradox Allt försonas Två hjärtan blir ett Kärleken bär Vår livsuppgift Vi i helheten Det himmelska jordas Många längtar Jag ger upp - mitt gamla liv Det nya livet bryter in Vårt nya hem
22 30 38 48 54 62 68 78 90 100 108 126 140
Efterord Litteratur Tack
154 160 164
Min första sommar efter Mikaels död tillbringar jag i vårt sommarhus vid havet på västkusten. Det var Mikaels plats på Jorden sedan han var barn och den blev min och vår. Det är en mycket kraftfull plats på själva stranden med havet rakt på i alla väder. Bakom huset ett högt berg, som formats av stenar från istiden. Varje stund här är som att leva i gränslandet mellan det jordiska och det universella. Under denna sommar växer det personliga och universella hjärtat inom mig samman på ett alldeles påtagligt sätt genom mina inre själsliga möten med Mikael. Det förstärks av att jag ser honom för min inre syn överallt på själva platsen. Stunder av saknad i det fysiska helas av vetskapen att hans fysiska kropp aldrig hade kunnat vara här i sommar och att det hade varit en smärtsam förlust för honom. Nu är han här i själen. Våra barn och barnbarn, som i olika omgångar är med mig här tycks ha samma känsla. Han är levande för dem. Tid och rum finns egentligen inte. Allt är ett och samma i kärleken och i nuet. Under mitt besök hos Marina ett par veckor innan jag reste till sommarhuset förmedlade hon Mikaels ord mycket konkret: —Våra hjärtan är nu alkemiskt förenade som skulpterade i guld. Medan jag då lyssnade på hennes förmedling förstod jag inte hela vidden av detta uttalande från Mikael. Under sommarens olika inre själsmöten klarnar bilden. Jag tar emot med förundran och djup tacksamhet. Det som inleddes månaderna efter Mikaels död med de stormiga kasten mellan smärtan i sorgen och lyckan i våra inre själsmöten, övergår nu gradvis till att smälta samman till ett och samma hjärta, som är vi och som bär allt inom sig. Sammansmältningen går i vågor. Vid ett tillfälle en morgon då jag var ensam i huset låg jag kvar i sängen och 56
njöt av frihet och oändlig tid. Plötsligt hördes knackningar från rummet intill, tydliga var de och upprepades. Samtidigt kom en mild och kraftfull energistråle in i hjässan och fyllde mig kärleksfullt och som en tydlig påhälsning. Knackningarna var starka och min impuls var att stiga upp och kolla. En röst inom mig lugnade mig och jag blev kvar, överlämnade mig och tog emot en stilla ljuvlig energi i ett utbyte mellan Mikael och mig. Underbart är kort – kärleken övervinner döden och allt som sker! Dessa ord hörde jag inom mig. Senare samma kväll satt jag på den bänk, där vi så ofta brukade sitta tillsammans med hela havet framför oss och i alla väder. Den kvällen hörde jag en röst inom mig som sade: Flyg nu lilla duva! Jag hörde dessa lite ovanliga ord flera gånger och visste inte om det var Mikael eller min inre mästare Kuthumi. Mikael skulle inte ha uttryckt sig så medan han levde här på Jorden, men så mycket är annorlunda nu. Det jag visste var att jag inte var beredd att flyga ännu. Jag grät och grät och ville inte ut i världen på egen hand i det fysiska. Satt kvar där på bänken länge och hjälpen kom efter hand i form av milda inre energier som för att påminna mig om att jag inte var ensam. Då lättade det inom mig samtidigt som det ljusnade vid horisonten som i en spegel. Innerst inne visste jag att det skulle ljusna och att jag hade mycket framför mig. Likaså att Mikael och jag som själar gjort denna överenskommelse för mycket länge sedan, vad nu tid är i själarnas värld. Vårt guldhjärta av kärlek som jag bär inom mig visar mig vägen. Hade somnat gott efter den svåra stunden på bänken men vaknade framåt småtimmarna. Hade då sovit oroligt med tankar som kom och gick. Såg mig själv i olika relationer med män i mitt liv. Inunder detta fanns övergivenhet och ensamhet, ett tema som Mikael och jag båda hade med oss när vi möttes. 57
Gick och lade mig på nytt och såg till att vara varm och inbäddad. Direkt jag lade huvudet på kudden kom en varm stråle rakt in i min nacke (min stolta nacke!) Jag tog tacksamt emot och kände Mikaels kärlek till mig. Värmen från strålen spreds vidare till båda mina hjärtchakras2. Det startade med det högra, där jag sedan länge fått ta emot universell kärlek via Mästare Kuthumis aura och fortsatte till mitt i bröstkorgen – den personliga kärleken på Jorden. ”Du når mig i mina innersta skrymslen”, sade jag till Mikael. Jag förstod att jag behövde på djupet ta emot hans kärlek in i min fysiska kropp. Stanna upp, släppa in sekund för sekund. För min inre syn fick jag ta emot hans symbol till mig kopplat till rosenkransarna, som jag gav till honom och mig under begravningen. Gamla blockeringar löstes upp stilla. Mina ”ljushänder” förenade millimeter för millimeter mina båda hjärtchakras. En ljuvlig och samtidigt stilla och innerlig energi spred sig framför allt uppåt halsen men också neråt i kroppen. Kändes att detta måste få ha gott om tid att gå ut till varje cell i kroppen. Jag bad alla mina celler ta emot. Älska med vår kärlek! hörde jag från Mikael. Samma ord fick jag till mig för två år sedan från Mästare Kuthumi och den ovillkorliga kärlek jag fått lära mig att ta emot. Då gav jag vidare till Mikael och vi möttes i den. Denna gång kommer den genom Mikael och ur föreningen mellan våra båda hjärtchakras, det universella och det personliga. Vem kunde ana?
2) Det mest kända chakrasystemet beskriver att vi har tillgång till 7-8 chakras. Det jämförs med en oktav på ett piano, där första och sista tonen blir den åttonde. Det egyptiska systemet har 12-13 chakras, där det trettonde är första och sista tonen. Drunvalo (se nedan) jämför detta med den kromatiska skalan dvs alla tangenterna på pianot inklusive de svarta tangenterna. För min personliga del blev det en igenkänning i det egyptiska systemet, eftersom man där talar om två hjärtchakran, ett för universell kärlek och ett för personlig kärlek. Det hjälpte mig att förstå vad som hände med mig i mötet med Mikael efter hans död. Se vidare: Drunvalo Melchizedek: ”The Ancient Secret of the Flower of Life”, volume 2.
58
Så fortskrider sommaren med att smälta samman sorg och längtan i det fysiska med en allt större innerlighet och närhet i det själsliga. Väven mellan världarna tycks i många stunder gå samman. Naturen och elementen hjälper oss. Nätterna fylls av dessa ljuvliga energier, båda mina hjärtchakras fylls till bredden. En tidig morgon kom en röst och väckte mig. Det var Mikael. Min lilla duva! sade han. Så skulle han aldrig ha uttryckt sig på Jorden och jag frågade om han tillhörde Kuthumis kosmiska familj. Kände mer igen hans sätt att tala till mig. Ja, liksom du och L., svarade Mikael och fortsatte:
—Du bär nu vårt guldhjärta i din fysiska kropp, ett stort ansvar. Du kan alltid återvända till vårt hjärta i din fysiska kropp, lägga händerna där. Då har du rätt fokus. Förstår du nu att det är denna frekvens, som ska ut i världen. Din viktigaste uppgift är att hålla denna vår frekvens. Därav att du inte ska splittra dig på sådant som sänker frekvensen. Vi är beroende av att du är i vår frekvens. Plötsligt blir allt så självklart och enkelt och samtidigt så stort. Min väg blir tydlig. Min källa är hela tiden vårt guldhjärta. Med denna källa inom mig kan jag bidra till att skapa sammanhang, nätverk, miljöer, där dessa frekvenser får vibrera till glädje för människor. Och jag känner igen Kuthumis bestämdhet från all undervisning jag tidigare fått. Förstår du nu… I min fysiska kropp har partiet ovanför bröstkorgen – thymus – blivit så levande och vibrerande. Guldhjärtat har skapat en kraftfull och ändå mild och kärleksfull plats där. Lär känna vissa punkter på kroppen som är avgörande för att denna energi ska flöda genom hela kroppen. Inom mig har jag beslutat: ”Ska köpa ett vackert guldhjärta och låta placera en rubin i det som en länk, ett tecken.” Rubinen har sedan många år en särskild symbolisk betydelse i mitt inre liv.
59
När sommaren vid havet går mot sitt slut hör jag en morgon följande ord:
—Allt går nu ut på att förena högsta och lägsta frekvensen inom dig – förena Himmel och Jord. Du gör det allt mer förfinat efter lång träning. Orden ackompanjerades av inre möten i energier, som var just så. Jag tog tacksamt emot och förstod på ett nytt och djupare sätt de ord Marina sa till mig redan för tre år sedan: ”Fortsätt med dina ljusövningar!” Den gången undrade jag vad som egentligen pågick, medan det för henne var en självklarhet utan att jag ens berättade i ord.
60