INNEHÅLL Kapitel 1: Evighetslängtan 13 yy Människans unika förmåga att skapa livsmening 13 yy Kristen panenteistisk Gudsbild 21 yy Sammanfattning 33 Kapitel 2: Tystnadens väg 35 yy Apofatisk epistemologi 36 yy Asketisk livshållning 50 yy Sammanfattning 61 Kapitel 3: Den fria viljan 63 yy Relationen mellan hjärnan och medvetandet 64 yy Medvetandet och den fria viljan 71 yy Sammanfattning 83 Kapitel 4: Ett högsta goda 85 yy Materialistisk uppfattning om ett högsta goda 85 yy Kristen uppfattning om ett högsta goda 94 yy Sammanfattning 109 Kapitel 5: Existentiell ohälsa 111 yy Existentiell ohälsa är klyvningen av enheten 112 yy Existentiell hälsa är förverkligandet av enheten 123 yy Sammanfattning 127 Kapitel 6: Ett hållbart liv 129 yy Några klargöranden 130 yy Vetenskaplig strävan 134 yy Andlig strävan 137 yy Sammanfattning 140 Kapitel 7: Vart är vi på väg?
141
NOTER 145 LITTERATUR 159
KAPITEL 7
VART ÄR VI PÅ VÄG?
Att bygga den bästa av möjliga världar
Blind är tanken som vi framåt rikta. Mot vår förmodan hända otaliga ting. Pindaros
Varje människa … äger ett naturligt behov att skaffa sig en livsåskådning, en föreställning om livets mål och mening. Kierkegaard
Som präst verksam i ett s.k. sekulariserat land, konfronteras jag ständigt med materialisters och humanisters antipati gentemot religiös erfarenhet i allmänhet och kristen erfarenhet i synnerhet. Jag finner det besynnerligt att många människor anser att det är fullt legitimt att längta och sträva efter välbefinnande (eudaimonia) samtidigt som de förnekar trovärdigheten i den religiösa eller kristna människans längtan och strävan efter salighet (makarios) – att vara i förening med verklighetens transcendenta, eviga dimension. I denna text pekar jag ut några grunddrag i en välgrundad kristen hållning. Jag utgår ifrån ett allmänt hållet antagande om den mänskliga existensen. yy Det mänskliga medvetandet och dess förmåga att fritt frambringa och reglera inre, mentala bilder är en fundamental del av den mänskliga existensen. 141
Jag menar att det ligger inom det mänskliga medvetandets räckhåll att upprätta en tillitsfullt personlig relation med verklighetens transcendenta, eviga dimension (Gud). Jag anser att antagandet om det mänskliga medvetandet och dess förmåga att fritt skapa livsmening inte strider mot vetenskapliga beskrivningar av den mänskliga existensen. Jag menar också att detta antagande utgör en grundläggande skiljelinje mellan människors medvetande och andra djurs medvetande. Även om det finns en kontinuitet i den biologiska utvecklingen – det talas om djurkognition, om protospråk och om protomoral – är det ändå uppenbart att det mänskliga medvetandet förmår skapa kulturella fenomen som andra djur inte förmår göra. Många forskare inom olika discipliner förespråkar en sådan grundsyn. I början av denna skrift nämner jag forskare som Peter Gärdenfors, Terrence Deacon och Paul Davies. van Huyssteen skriver i boken Ensamma i världen? att kulturella prestationer hör samman med ”psykologiska processer som ursprungligen utvecklades inom specialiserade kognitiva domäner och först framträdde när dessa processer verkligen kunde fungera tillsammans.”1 Vidare: ”vad som står utomordentligt klart … är att i människans medvetande uppstod en potential att bedriva vetenskap, skapa konst och upptäcka behovet av och förmågan till religiös tro…”2 van Huyssteen hänvisar till Holmes Rolston som hävdar att ”kulturens produkter är myriader – språk, ritualer, redskap, kläder, hus, datorer och raketer – och de är direkt knutna till tankar, och tankarnas hemvist är människans medvetande.”3 Vidare: ”… människans medvetande är det enda medvetande som tillåter byggandet av komplexa överförbara kulturer.”4 van Huyssteen hänvisar också till Tattersall som menar att förmågan att skapa livsmening är människans unika förmåga. van Huyssteen skriver: ”Tattersall hävdar med rätta att detta är själva grunden till fantasi och kreativitet, till människors unika förmåga att skapa en värld i medvetandet och sedan återskapa den i den verkliga världen utanför dem själva.”5 Det mänskliga medvetandet är både konstruerande och meningsskapande. Det konstruerar inre, mentala bilder av yttre sakförhållan-
142
den. Människan är medveten om sin omvärld och sig själv. Medvetandet tillskriver omvärlden och sig självt mening. Det är också fullt möjligt för det mänskliga medvetandet att upprätta en tillitsfullt personlig relation med verklighetens transcendenta, eviga dimension. Efter den s.k. kulturrevolutionen för ca 50 000 år sedan har det mänskliga medvetandet frambringat otroliga kulturella fenomen. Det finns en uppsjö av kulturella yttringar, från Cro-Magnonmänniskornas målningar via jordbrukssamhällets och industrisamhällets olika yttringar – filosofi, religion, konst och politik – till dagens informationssamhälles högteknologiska redskap. Hur ska dagens och framtidens människor samspela med varandra och naturen? Vilka samhällsstrukturer förmerar livet istället för att förminska det? Global orättvisa visar hur det mänskliga livet kan förminskas. Ungefär hälften av världens befolkning, över 3 miljarder människor, lever på mindre än 20 kronor per dag. Mer än 2,5 miljarder saknar tillgång till adekvata sanitära möjligheter. Ungefär en miljard människor saknar tillgång till rent vatten. Jag vill hävda att människans starkaste längtan och strävan, människans desiderium, är att förverkliga sin fulla potential, att bli en hel människa. Ett möjligt uttryck för detta desiderium är skapandet av den bästa av möjliga världar. För att detta ska kunna ske måste nya vägvisare av subjektiviteten träda fram. Dagens och framtidens människor måste ge större plats åt subjektiviteten, innerligheten. Under den s.k. axialåldern framträdde några av subjektivitetens kända vägvisare, t.ex. Mose, Konfucius, Buddha och Sokrates. Under upplysningstiden framträdde likaså några av subjektivitetens vägvisare, t.ex. Kant, Fichte och Friedrich Schleiermacher (17681834). De betonade alla det mänskliga medvetandets outgrundliga mysterium; de öppnade dörrar till okända världar och möjligheter att bygga civilisationer. Jag tror och hoppas att vi kan bygga kärlekens civilisation och inte ondskans kultur.
143