Kan man ta emot Jesus på en AM-radio? - ledare av Ulf Hjertman

Kan man ta emot Jesus på en AM-radio?

Mina föräldrar hade varit på sin första utlandsresa. De hade varit i Spanien. Detta var under slutet av 60-talet, och jag hade fått en radio efter deras hemkomst. Nu befann jag mig sittandes på pakethållaren på min kompis Tomas cykel, en ljusblå Crescent. Jag hade min nyöppnade present i knät och rattade på det stora vredet på sidan av radioapparaten för att förtvivlat försöka få in någon kanal som spelade popmusik. Men allt som kom ur högtalaren var brus, ett språk jag inte förstod och så ibland klassisk musik. Det var långfredag minns jag, och jag har aldrig glömt just denna av alla långfredagar jag upplevt och varit med om.

Allt var stängt och få människor och bilar var i rörelse, inte ens Jackes kiosk hade öppet. Inget godis denna dag, men ändå en förhoppning om att något fantastiskt kunde ske. En radio, en radio som jag skulle spela popmusik på. Tyvärr infann sig aldrig någon direkt popmusik vare sig denna dag eller andra dagar att lyssna till. Men för några korta stunder hände det att när jag placerade antennen i rätt läge, tror jag, att jag kunde få in radio Luxemburg och i bruset urskilja "We're Radio Luxembourg; The Legend Is Back with The Best In Classic Rock!" Men oftast var det mest brus och språk som jag inte förstod, språk från en okänd plats någonstans i världen.

Långfredagen är en av dagarna i den period som vi i kyrkan kallar för fastetiden - en tid som måste speglas i ett sammanhang för att betyda någonting. Vi lever i ett virrvarr av information och ett överflöd av allt, för den som har råd. Ett sammanhang där jag tänker att det faktiskt har betydelse vad jag gör under livets dagar. Att en semla som äts på fettisdagen, och inte före denna dag, faktiskt kan ha betydelse för mig. Fastetiden handlar om att avstå något för att kunna se saker tydligare. Att kunna bringa klarhet i det snabbt brusande livet som obönhörligen pågår utan någon stoppknapp - i våra liv, i våra tv-och radioapparater, i våra sociala medier och så vidare.

Fastan har diskuterats som något hälsosamt för människan, ända sedan Hippokrates dagar. Han levde för 2 500 år sedan. Idag finns det många som lyfter fram fastans fördelar. Metoder som 5:2 till exempel, vilkas namn syftar på antalet dagar att leva som vanligt, och dagar att avstå från något. Man har sett, och ser att det i periodisk fasta finns någonting hälsosamt. Någon säger att vi blir smartare, att vårt intellekt skärps. Att vi blir mer närvarande av att fasta. Andra talar om klimatfasta och grön fasta - att satsa på en hållbar livsstil och att avstå från sådant i våra liv som har negativ påverkan på omvärlden. Att fasta har blivit en trend skulle man kunna säga.

Idag har jag massor av möjligheter att lyssna på vilken musik jag vill. Jag har både vinylskivor och CD-skivor. Hemma i vardagsrummet står högtalare i vilka jag kan strömma hur mycket musik som helst, och välja från en oändlig mängd av radiostationer oavsett bandbredd eller sändningstid. Jag kan välja precis allt - men alla dessa val gör mig inte ett dugg mer lycklig än den gången då bruset skingrades och jag äntligen en kort stund kunde höra Radio Luxemburg.

Jag åker inte på pakethållare längre, men återkommer ofta till några få musikfavoriter. Nu är ljudet klart och tydlig. Där finns inget brus och jag behöver inte leta efter mottagning eller rikta någon antenn åt rätt håll. Ändå har berättelsen om den nya radion en viktig plats i den tid som var och som skulle komma i mitt liv. Vi kan tänka att fasta eller fastetiden har så många olika betydelser. Allt beroende på vad målet är. Kanske bestämmer man sig för att vissa dagar avstå från vissa saker, med tanken att det får mig att må bra. Den kristna fastans avsikt är att fokusera. Inte så mycket på mig själv, utan på min relation med Gud. Att under en period, genom att ta bort lite av bruset runt omkring, lyssna efter Gud i mitt liv.

I år kommer jag att ha Carneval, som betyder farväl till köttet, på egen hand. Jag kommer att avstå från delar av det som jag ser som en självklarthet, varje dag. Inte för att jag måste, utan för att jag kan. Allt för att ha fokus på berättelsen om Jesus, som gått före mig på livets stigar. Det viktiga är inte hur du fastar eller vad du avstår från, utan varför du gör det.

Fastan är mellan dig och Gud, dig och ditt samvete. För Gud finns där mitt i ditt brusande liv, vardag som helgdag, och sänder ständigt - på alla frekvenser.

Önskar dig Guds rika välsignelse.

Ulf Hjertman, kyrkoherde i Åkerbo församling