Keryx nr 3 2012 by Livets Ord

En tidskrift för tEologi och andligt liv

Välsignelse och lidande

ulf Ekman

Den helige Ande i den mänskliga kulturen pavEl hoffman

Kyrkans synliga enhet folkE t. olofsson

Om Kaj Munks De Herrer Dommere christian braw

nummer 3

årgång 10

2012

INNEHÅLL

NR 3 2012 LEDARE ULF EKMAN SIDA 4

ARTIKLAR

Välsignelse och lidande ULF EKMAN SIDA 6

Den helige Andes roll i den mänskliga kulturen PAVEL HOFFMAN SIDA 18

Anamnes, epikles och kyrkans synliga enhet FOLKE T. OLOFSSON SIDA 30

Livets sanning – om Kaj Munks De Herrer Dommere CHRISTIAN BRAW SIDA 44

RECENSION

Halldorf: Av denna världen? Emil Gustafsson, moderniteten och den evangelikala väckelsen TORBJÖRN ARONSSON SIDA 62

LÄSNING

De Caussade: Överlåtelsen åt Guds försyn SIDA 66

KERYX 3 2012

ULF EKMAN

KÄRA LÄSARE! DET HAR PÅ MÅNGA SÄTT varit en intressant sommar med

debatter både om statlig inblandning i teologisk utbildning och om läroämbetets vara eller inte vara. Debatterna har förts i olika media, av olika personer och med olika intensitet. Ändå måste man säga att dessa två frågor intimt hör ihop. Frågan om statlig styrning av teologisk utbildning är viktig. Överheten har alltid velat lägga sig i kyrkans angelägenheter, allt sedan investiturstrider, beslagtagande av kloster och nersmältning av kyrkklockor till repressiviteten i det forna östblocket och dagens krav på könsneutrala äktenskap mm. Efterdyningarna av statskyrkosystemet, och 1900-talets ambitioner att vilja kontrollera religionen genom att styra dess utbildning från statligt håll, är inte över än. Visst, inte är det fel med statliga bidrag till akademiska utbildningsinstitutioner. Inte heller fel att teologisk utbildning har vetenskapliga ambitioner och bör avkrävas standard, ramar och allmän stringens. Men det finns dock en fara för ideologisering och styrning från statligt håll. Det står en strid kring teologin idag. Inte minst i vems tjänst den egentligen skall stå och vem den skall tjäna. KRAVET PÅ VETENSKAPLIG FRIHET och oberoende kan rik-

tas mot staten, såväl som emot kyrkan. Detta leder till den andra debatten. Den om läroämbetet. En falang menar att det inte finns ett egentligt läroämbete, att det är onödigt. Men var och en är inte sin egen lyckas teolog. Frågan handlar egentligen inte om läroämbetets vara eller icke vara, utan var det är förankrat, hur det är strukturerat och vem det egentligen tjänar. Ett läroämbete förutsätter någon form av objektivitet, dvs att man kan uttala sig å Guds och kyrkans vägnar. Det blir en nagel i ögat på

KERYX 3 2012

LEDARE

relativismen. Ett läroämbete är förankrat i uppenbarelsen, i kyrkans lära, liv och erfarenhet (läs tradition), och kan inte ägna sig åt eget »hitte på«. Om teologi är att medvetet reflektera över Gud, så är läroämbetes plats att förankra detta reflekterande i uppenbarelsen, så att herdarna betjänar gudsfolket med bröd, inte med stenar. Finns inte förståelsen Om teologi är att medvetet av den av Gud givna uppenbarelsen och reflektera över Gud, så är läro ett läroämbetes givna plats att betjäna, ämbetes plats att förankra detta då är det inte så konstigt att mycket reflekterande i uppenbarelsen, också skakar och rämnar i människors så att herdarna betjänar guds tankar. Här har vi en uppseglande kris i folket med bröd, inte med stenar svensk kristenhet, en kris som samtidigt är en stor utmaning. Egentligen handlar grundfrågan om förståelse av autentisk auktoritet och tilltro till Guds sätt att meddela sig till sitt folk idag. HOPPAS ATT DETTA NUMMER av Keryx, med ett antal viktiga

artiklar, kan bidra lite till en ökad reflektion över vilka bärande element som behöver stärkas så att kyrkan skall byggas starkare för att kunna möta och klara av en utmanande framtid. I Kristus,

KERYX 3 2012

PAVEL HOFFMAN

Den helige Andes roll i den mänskliga kulturen AV PAVEL HOFFMAN

Svårigheten med en universell förståelse av Anden

Inom den systematiska teologin och dess ecklesiologiska sammanhang hänvisar vi ofta till begrepp såsom allmän uppenbarelse, det gudomliga Logos, Guds försyn eller allmän nåd. Vi tänker då på de välsignelser som både den pånyttfödda och opånyttfödda människan åtnjuter. Man syftar på att det finns en särskild andlig välsignelse tillgänglig för människor utanför frälsningsförbundet, eftersom Kristus och den helige Ande är aktiva inte bara i kyrkans liv, utan också i den mänskliga kulturen. Traditionellt sett har dock pingstvänner och karismatiker ofta förnekat världen såsom mörkrets välde och fört

KERYX 2 2012

DEN HELIGE ANDES ROLL I DEN MÄNSKLIGA KULTUREN

fram kyrkan som den enda arenan för den helige Ande. Fokus har legat på återlösning snarare än skapelse. Bakgrunden till det här tänkandet står att finna i kyrkans och pneumatologins historiska utveckling, om inte de jure, så åtminstone de facto. Efter viss kamp i den tidiga kyrkan om att upphöja Anden till en plats i Treenigheten, har den helige Ande huvudsakligen ansetts utgöra föremål för personlig, snarare än offentlig erfarenhet. Inom protestantismen betonade den pietistiska rörelsen gudsrelationens och andeförhållandets invärtes karaktär.1 I den romersk-katolska kyrkan sammankopplades andlighet och karismatisk förnyelse med kyrkans strukturer och liv. I östkyrkan med dess nära band till staten gick man kanske längst av alla när det gäller ett koncept av offentlig erfarenhet, men medgav svårigheterna i att beskriva »det osedda« och tenderade till en apofatisk tradition av negativt formulerade doktriner.2 Utifrån den tidiga kyrkans erfarenhet och det som sker i samtida samfund, anses allmänt att den helige Ande har varit läromässigt svår att nå ordentlig förståelse kring, och många samfund tvekar fortfarande att utförligt bearbeta frågan. I den mån det görs, handlar det framför allt om Andens universella roll bortom den personliga erfarenheten. Syfte här är att visa på de pneumatologiska frågornas viktiga förhållande till skapelsen, något som skulle kunna bidra till en mer effektiv ecklesiologisk koppling till världen och den omgivande kulturen.

världen genom Jesu Kristi person och verk. Han lämnade oss, men sände sin Ande till oss (Joh 16:7). Därför kallas den här delen av frälsningshistorien ofta för »Andens tidsålder«, eftersom Anden är det Guds finger genom vilket det gudomliga möter det mänskliga. Utifrån den här bakgrunden är det häpnadsväckande att vi inte förmår definiera den helige Ande ordentligt. Det teologiska arbetet tenderar att utarbeta bibliska listor över Andens aktiviteter i försoningsverket, men sammanställer inte dessa på något mer systematiskt sätt, vilket är fallet inom kristologin och ecklesiologin. I stor utsträckning omger dessa två områden av systematisk teologi pneumatologin i en hamburgarliknande struktur, och en ökad förståelse av pneumatologin skulle belysa förhållandet Kristus – Ande – Kyrka. Pneumatologin är en slags felande länk mellan kristologins och ecklesiologins områden. De fakta som är kända angående den helige Ande är vanligtvis begränsade till hans närvaro i kyrkan eller relaterade till de troendes subjektiva erfarenheter. Det saknas styrka eller potential att tänka kring

Nödvändigheten av ett mer komplext

Anden utifrån en bredare »objektiv« inramning, där skapelse och kultur utgör faktorer som påverkar kyrkans liv och lära utifrån. McDonnell förklarar det på följande sätt:

perspektiv på pneumatologin

Eftersom andlighet har mer med tro än förnuft att göra, föreligger en viss paradox. Vi lever i en tid då Guds rike tränger in i KERYX 3 2012

Traditionellt sett har pingst vänner och karismatiker ofta förnekat världen såsom mörk rets välde och fört fram kyrkan som den enda arenan för den helige Ande.

PAVEL HOFFMAN

»Genom att upprätta den helige Andes relation till skapelsen, kan man både övervinna den subjektivistiska, privatiserande syn på Anden som finns i pietismen och värdera pneumatologins erfarenhetsmässiga sidor positivt, samtidigt som man förblir i en position där meningsfullt teologiskt arbete om Kristi Andes relation till uppståndelsen och världens återlösning kan bedrivas.«3

exkluderande positioner har under åren utvecklats som motsatta poler, och de skulle kunna kallas för »översubjektivism« och »överobjektivism«. Antingen beskrivs Anden i pietistiska fromhetstermer och försummas därmed vanligtvis i förhållande till kulturen; eller så följer man de senaste seklernas liberalteologi som sekulariserade Anden utifrån sin Geistphilosophie (mentalitetsfilosofi) och därmed reducerade andlig undervisning till filosofi, etik och moral.5 Dessa två positioner skiljer sig åt i Även om det till viss del är förståeligt, är det sin uppfattning av vad som utgör evangeliolyckligt att många framstående forskare ets centrala budskap. En amerikansk, evan har ägnat sig så lite åt Andens problematik gelikal teolog kanske hävdar att det centrala och därmed inte kunnat hjälpa Kristi kropp i Kristi budskap står att finna i Johannes att kasta ljus över frågan.4 Återerövrandet evangelium kapitel 3 (där han talar om av olika områden av mänsklig kultur är san- andlig pånyttfödelse), medan en europeisk, nerligen en av teologins uppgifter. Utifrån kontinental teolog inte skulle hålla med, tron att Gud inte bara skapade världen, utan anse att kärnan i Kristi undervisning utan också uppehåller den genom Anden, presenteras i bergspredikan i Matteus evanöverbryggar pneumatologin den förhållan- gelium kapitel 5.6 devis teoretiska trinitariska diskussionens Ingen av dessa positioner är tillfredstälramverk och sträcker sig över samtal som lande i sökandet efter en »dynamisk« kyrka. också rör vår kultur och civilisation. Ordet »dynamisk« används här för att beskriva en kyrka som är aktivt engagerad Två vanliga sätt att förstå Andens verk i världen och som inte är rädd att debattera Församlingar diskuterar ofta ämnen som eller kämpa för evangeliet i förhållande till de vardagsproblem som en genomsnittlig medborgare möter.7 Det pietistiska perÅtererövrandet av olika spektivet fungerar innanför kyrkans beområden av mänsklig kultur gränsningar och fokuserar på en personlig är sannerligen en av teologins erfarenhet av Anden. Nya testamentet utgör uppgifter här det främsta materialet och beskriver den andliga verklighetens faktiska närvaro snarare än att försöka utveckla en systesocial rättvisa, politik, ekonomi eller kristna matisk presentation av den helige Andes förhållningssätt till konst och musik, men person och verk. Det uppenbaras inte så kan sällan implementera praktiskt tillämp- mycket mer än det faktum att han är en del bar undervisning om Anden i dessa frågor. av gudomen, att han var aktiv i skapelsen Två huvudsakliga och ömsesidigt och att han, i det nuvarande stadiet av him-

KERYX 3 2012

DEN HELIGE ANDES ROLL I DEN MÄNSKLIGA KULTUREN

melrikets inbrytande genom Kristi verk, är den huvudsaklige medlaren av gudomliga välsignelser till individuella troende i egenskap av hjälpare, tröstare och lärare (Joh 14:26; 16:7; Luk 12:12). De tidiga pietisternas perspektiv på Anden var begränsat av subjektivism. Vad gäller Andens skapande roll var de antingen tysta (Johann Arndt), visste inte hur de skulle hantera det (P. J. Spener), eller förnekade det uttryckligen (Jean de Labadie).8 Faktum är att vi möter svårigheter när vi ska definiera Anden som ett »objekt« baserat på den information som den gudomliga erfarenheten ger. Pannenberg påpekar att »det finns nästan inget annat område i den moderna teologin som är så svårt att hantera som läran om den helige Ande.«9 Eftersom de grundläggande lärorna, som är så typiska för till exempel kristologin, är fåtaliga vad gäller Anden, har troende många gånger förlorat den helige Ande som person ur sikte och tenderat att betrakta honom som en gudomlig energi ( jag kallar detta för ett »vindlikt« synsätt, till skillnad från ett »Andelikt«). Till följd av detta har kristna kanhända verkat under smörjelsen, men förlorat något av deras känslighet (ödmjukhet?) i förhållande till honom. Förutom att detta problem leder till andliga överdrifter, har det märkts genom att man förandligar sociala frågor, något som ibland har uppmärksammats och resulterat i kritik mot pingstvänner och karismatiker från traditionella samfundsföreträdare.10 Vikten av kultur och socialt liv har i detta fall nedvärderats till förmån för en större betoning av det andliga evangeliet. Medan sociala aktiviteter och barmhärtighetsarbete visserligen är sekundära utifrån ett strikt teologiskt återlösningsperspektiv, borde de dock fortfarande KERYX 3 2012

spela en vital roll i kyrkans praktiska liv. Det kan diskuteras huruvida »pietisterna« uppskattar eller ignorerar Anden som person. Det är dock det motsatta, sekulära perspektivet som drar den »vindlika« inställ-

Lyhördhet för vad Personen den helige Ande säger skulle åstadkomma en sund balans mellan subjektivitet och ob jektivitet i förhållande till den omgivande kulturen

ningen till nära nog dess yttersta. Trots att de delar en gemensam rot så finns fortfarande en skillnad mellan det pietistiska och det sekulära perspektivet. Det förra begår sitt misstag utifrån sin subjektivitet (det vill säga den enskildes erfarenhet), vilket innebär att mycket lämnas öppet för tolkning. Det senare begår sitt misstag i objektivitetens sfär (det vill säga världen) och är mer dogmatisk och universell. Man skulle kunna sammanfatta det på följande sätt: Lyhördhet för vad Personen den helige Ande säger skulle åstadkomma en sund balans mellan subjektivitet och objektivitet i förhållande till den omgivande kulturen, medan att enbart höra vart vinden blåser resulterar i någon av de två obalanserade positionerna. Det sekulära perspektivet tömmer det andliga innehållet

Det »sekulära« perspektivet är intensivt engagerat i kulturella frågor men utifrån en dramatisk avsaknad av Ande. En orsak till detta står att finna i skillnaden mellan Anden och Logos. Den ortodoxe teologen Pavel Florensky ser på Logos som en

PAVEL HOFFMAN

vetenskap vars premiss är anknytningsbar, framåtskridande och kontinuerlig. Men vad gäller den helige Ande och de andliga gåvorna säger han:

och Anden endast en dekorativ underton. Det faktum att Anden utgör det tydligaste uttrycket för Guds försyn i både kyrkan och världen förbises helt. Ordet »helig Ande« byts ut mot »tidsanda« och alla världsliga uttryck ses som en del av Guds vilja. Det är svårt att betrakta Anden Pietismens subjektivism ersattes under som ett neutralt objekt efter 1800-talet av idealismens subjektivism: som hans uppdrag är att vara ande identifierades med sinne. Geistphiden närvaro genom vilken Kris losophie lät som ett bra sätt att rationellt tus bor i oss förklara andliga fenomen, men innebar ett uttömmande av det dynamiska andliga innehållet. Det har alltid funnits en rädsla »Här finns en diskontinuitet och hos en del filosofer och teologer för att den diskontinuiteten går bortom Anden skulle bli alltför oberoende av läran vetenskapens begränsningar … Det om Kristus och därmed resultera i fanatism. är ganska uppenbart att de heliga Tron ansågs därför endast trovärdig när fäderna vet något av egen erfarenhet, den kontrollerades av förnuftet. men vad som är än mer uppenbart är Hegel hävdade att universum var skapat att denna kunskap är så djupt dold, så av ande, »vilken var den yttersta projektio›ansvarskrävande‹, så outsäglig att de nen av det mänskliga sinnet«.12 En sådan saknar förmåga att klä den i ett exakt lära omintetgjorde den gudomliga Andens 11 språk.« realitet som en suverän varelse. Skaparens Ande ersattes av skapelsens ande. Redan Det är svårt att betrakta Anden som ett neu- Basileios varnade för att »opraktisk filosofi« tralt objekt eftersom hans uppdrag är att är en villfarelse som leder till osofistikerade vara den närvaro genom vilken Kristus bor i tankar om Anden och gör det mänskliga oss. Utifrån detta är det inte förvånande att sinnet till måttet för de gudomliga mysteologer föredrar att ägna sig åt kristologin terierna.13 Ett sådant sinne kan kanske snarare än pneumatologin. Det innebär handskas med frågor om rätt och fel i etiska dock ett tveeggat svärd att överbrygga kris- termer, men förmår inte uttrycka Andens tologin och ecklesiologin utan en ordentlig djupare verkligheter – hur han sträcker sig bearbetning av pneumatologin. till människor och ger dem ett förhållande I det sekulära perspektivet leder den till Gud och andliga gåvor. bristfälliga pneumatologiska förståelsen till att Anden blir en abstrakt lära utan biblisk Treenighetens dolda person substans, efter att den överförts från kyrkan Det vore fel att säga att kyrkan inte har till världen och kulturen. Det leder till ett sträckt sig efter en mer genomgripande försammansmältande av Logos och Anden, ståelse av Anden under senare år. Teologer där Andens värdefulla beståndsdel förmin- från pingst- och karismatiska rörelser söker skas. Logos blir det dominerande temat ständigt ökad förståelse kring detta. Visst

KERYX 3 2012

DEN HELIGE ANDES ROLL I DEN MÄNSKLIGA KULTUREN

intresse har också visats inom den lutherska traditionen.14 Den romersk-katolska kyrkan har fördjupat sina studier av Anden efter Andra Vatikankonciliet i syfte att kasta nytt ljus över förhållandet mellan kristologin och ecklesiologin: »I anslutning till konciliets kristologi och särskilt till dess ecklesiologi bör ett nytt studium, en ny kult av den helige Ande följa, eftersom detta utgör det oundvikliga komplementet till konciliets lära.«15 Forskningen har framför allt handlat om en funktionell pneumatologi som beskriver Andens aktiviteter. Den stora vinsten i det här avseendet skulle dock finnas i en ontologisk pneumatologi. En förståelse av Andens verkliga karaktär som Person skulle ställa hans sätt att verka i ett bättre ljus. Den här typen av pneumatologiska studier kan inte utföras utan gedigen kristologi å ena sidan (det vill säga Anden som Sonens avbild) och utförlig ecklesiologi å andra sidan (det vill säga Anden som kontaktpunkten mellan Gud och människor). Detta är dock inte utan svårigheter. En fullkomlig förståelse av ecklesiologin motsägs av kyrkohistorien med dess många olika teologier och samfund. Kristologin har också sina

En förståelse av Andens verkliga karaktär som Person skulle ställa hans sätt att verka i ett bättre ljus

egna problem, även i relation till läran om Treenigheten. Johannes från Damaskus sade att »Sonen är Faderns avbild och Anden är Sonens.«16 Det uttrycker den del av uppenbarelsen KERYX 3 2012

PAVEL HOFFMAN

som Gud har meddelat oss i Skriften. Men det finns ingen person i Treenigheten som omnämns som Andens avbild. Detta bidrar till det faktum att läran om den helige Ande är mer abstrakt än vad fallet är med de två andra personerna i Treenigheten. Den bibliska uppenbarelsen begränsar sig till frälsningshistorien och det går inte att undvika sådana oupphörliga teologiska diskussioner som den om funktionell respektive ontologisk subordinationism.17 Men istället för att duka under för den pneumatologiska forskningens abstrakta natur, är det nödvändigt att hålla med Karl Barths kompromisslösa återvändande till Anden som den enda källan och möjligheten till en mänsklig relation till Gud.18 Verklig tro på Gud har sitt upphov i Anden och det är han som strävar efter att skapa en sann Kristuslik karaktär i oss. Pneumatologin och den omgivande kulturen

Det har sagts en hel del om den helige Andes roll att sträcka sig ut och påverka kyrkans liv. Basileios använder bilden av en kedja och säger: »Precis som den som tar tag i kedjans ena ände drar den andra till

Verklig tro på Gud har sitt upp hov i Anden och det är han som strävar efter att skapa en sann Kristuslik karaktär i oss.

sig, så drar den som ›hämtar Anden‹, som profeten säger, samtidigt till sig både Sonen och Fadern.«19 Tanken visar på Andens ofrånkomliga »dubbla« roll som den som uppenbarar Fadern och Sonen för oss och

samtidigt förmedlar våra mänskliga bekymmer, böner och önskningar tillbaka till de bägge andra personerna i Treenigheten. Den helige Ande är alltså nyckelpersonen i den egentliga återlösningsprocessen. Detta gäller helgelsens område (den kyrkotillvända riktningen av Andens verk), men på motsvarande sätt också kulturen (den världstillvända riktingen av Andens verk), eftersom Anden, för att kunna återlösa oss, behöver överföra oss från den här världen till Guds rike – oavsett om detta sker i ett ramverk av »allmän nåd« (en långsiktig aktivitet) eller »förberedande nåd« (en kortsiktig aktivitet). Med andra ord, i egenskap av att utgöra frälsningens universalprincip, spelar Anden en lika viktig roll i Jesu uppståndelse och himmelrikets tidsålder, som han gör i skapelsehistorien och Guds försyn. Kyrkan är inte ett slutet fenomen utan verkar i det vidare sammanhang som den här världen utgör. Världen är inte i kyrkan, men kyrkan är i världen. Anden lever både i världen och i kyrkan. Thornton påpekar att kyrkan (det vill säga den trogna kvarlevan) aldrig kan skiljas från den värld till vilken den ska förmedla frälsning.20 Alltså, för att bättre kunna förstå den helige Andes fullhet är det nödvändigt att också föreställa sig hur han verkar i den omgivande kulturen. Den helige Ande har lämnat sina fingeravtryck på skapelsen. I Gamla testamentets allra första verser står det: »Guds Ande svävade över vattnet« (1 Mos 1:2). Jobs bok säger vidare: »Guds Ande har gjort mig, den Allsmäktiges livsande ger mig liv« (Job 33:4). Och psalmisten tillägger: »Du sänder din Ande, då skapas de och du förnyar jordens ansikte« (Ps 104:30). I Nya testamentet säger Paulus: KERYX 3 2012

DEN HELIGE ANDES ROLL I DEN MÄNSKLIGA KULTUREN

»Varje människa skall underordna sig den överhet hon har över sig. Ty det finns ingen överhet som inte är av Gud, och den som finns är insatt av honom. Den som sätter sig emot överheten står därför emot vad Gud har bestämt, och de som gör så drar domen över sig själva. Ty de styrande inger inte fruktan hos dem som gör det goda utan hos dem som gör det onda. Vill du slippa att leva i fruktan för överheten, fortsätt då att göra det goda, så kommer du att få beröm av den. Överheten är en Guds tjänare till ditt bästa…«21 Till och med den världsliga härskaren fungerar som Guds (och därmed Andens) redskap för att etablera Guds ordning och bestraffa ondskan. För Paulus är inte Anden enbart en symbol för något invärtes, utan ses också i mer kroppsliga termer i förbindelse med världen och naturen.22 När man utforskar den helige Andes domän måste man därför beakta både Treenigheten och den omgivande kulturen. Västkyrkan har aldrig i huvudsak fokuserat på att framställa Anden som skapare. Medan den latinska kyrkan ägnade sig åt frågor i kölvattnet av inkarnationen och pingsten, blev det östkyrkan och den syriska traditionen som bäst bevarade en undervisning om Andens relation till skapelsen. Athanasius och i ännu högre grad Basileios betonade Andens medverkan i skapelseakten och kopplade ihop det konceptet med tecknen på hans gudomlighet.23 Den protestantiska teologin kom endast att betona Andens relation till frälsningen, som tidigare nämnts. Men om vi förlorar Andens skapande kraft, hur ska vi då kunna KERYX 3 2012

relatera det kristna livets sociala och moraliska sidor till den samtida västerländska kulturen? Den helige Ande kommer att behålla sin framstående position i kyrkan, men kommer att i alltför hög grad att kopp-

För Paulus är inte Anden enbart en symbol för något invärtes, utan ses också i mer kroppsliga termer i förbindelse med värl den och naturen

las till liturgi och heligt liv. Utan att förneka att dessa sidor kanske utgör de viktigaste sidorna av Andens verk, är det betydelsefullt att se hans verk i en bredare kulturell inramning för att undvika att hamna i en karismatisk bubbla. Den dualistiska lösningen till balansen mellan kyrkan och världen

Det är omöjligt att förneka den helige Andes aktiva del i skapelsen och hans närvaro i kulturen. Problemen börjar när man begrundar hur detta faktum kan hjälpa kyrkan i hennes uppdrag. Kyrkan är kallad att vinna lärjungar från den värld som typologiskt representerar ondskans makter i frälsningshistorien och i vilken Kristi kropp trots detta har en väldig bundsförvant i den helige Andes person. Vi är vana att föreställa oss att Anden, genom evangeliets förkunnelse, för icketroende in i Guds rike och ger dem enskilda stycken av förståelse som bidrar till hela kyrkans framsteg. Det är den »osynliga« kyrkans universella mandat att hjälpa icketroende till tro och den helige Ande har, i egenskap av återlösningens förmedlare, samma uppgift i både

PAVEL HOFFMAN

kyrkan och världen. Problemet uppstår när den »synliga« kyrkan lägger beslag på detta mandat, eftersom den helige Ande verkar på olika sätt i den fysiska kyrkan och i världen. Dessa utgör två autonoma domä-

kyrkan av sig själv. Fiendskapen har vuxit fram parallellt med kyrkans fåfänga strävan efter absolut herravälde över världen och staten. Förutom vissa ideologiska strömningar, till exempel kommunismen som påtvingade den naturliga världsordningen sina konstgjorda regler, är det kyrkans ok I sin iver att vinna världen för som upprepade gånger har lett västvärlden Kristus överträdde kyrkan en till dess stora olyckor. Den spanska inkvisigräns av respekt för den »andra tionen är ett exempel på den här olyckliga sidan« av Andens verk, såsom inställningen. Den pågick i flera århundraden manifesteras i kulturen den och gav näring åt en bitterhet gentemot kyrkan, innan den fick sitt slut genom Napoleon, en av de mest kritiserade ledarna ner av skapelse och frälsning. Att blanda i den mänskliga historien. Det är en ödets ihop dessa två domäner har lett till farliga ironi att spanjorerna välkomnade honom överdrifter i historien. En del menar till och som sin frälsare från de kyrkliga institutiomed att detta misstag bidrog till kristenhe- nernas fångenskap.25 tens fall i västvärlden.24 I sin iver att vinna När kyrkan ansåg att den stred mot världen för Kristus överträdde kyrkan en ondskans makter och därigenom blev desto gräns av respekt för den »andra sidan« av mer fast i sin övertygelse, kämpade den i Andens verk, såsom den manifesteras i kul- själva verket mot den helige Andes kreativa turen, och orsakade därför ett kaos. funktion i den världsliga sfären. Resultatet Världen har inte blivit fientlig gentemot av detta var inte bara fruktlöst, utan ledde

Luther och Calvin nämnde

Systematic Theology åt ett

ska teologer vid sammankoms-

Andens skapande funktion,

avsnitt som är ägnat specifikt

ter för The European Society

men utvecklade aldrig vad det

till »pneumatologi«.

for Catholic Theology (Leuven

innebar. Jfr. Prenter 1953, 1922

Fackre 1997, 86. Paul Tillich

202 och Krusche 1957, 15-32.

försökte sammanlänka kultur

Jfr. Lossky 1957, 23-43. Om vi

och teologi på ett sätt som

inte kan utröna vad Anden är,

visserligen var ett steg i rätt

så kan vi åtminstone hävda vad

riktning från Schleiermacher

von Balthasar 1982, 368. von

han inte är.

Balthasar talar om det kristna ansvaret för världen. McDonnell 1982, 151.

och Hegel, men överensstäm-

McDonnell 1982, 151.

mer ändå med samma tradition

För att ge åtminstone ett

att avlägsna specifikt kristna

slående exempel, så ägnar den

delar från uppenbarelsen och

framstående evangelikale teo-

ersätta dem med universella

logen Norman Geisler endast

filosofiska koncept.

fyra sidor i sitt flerbandsverk

2007, Celje 2008).

I samtal om frågan med katol-

Pannenberg 1969, 13. Anderson 2004, 179.

Florensky 1965, 155f. McDonnell 1982, 151. Basileios den store, Om den helige Ande III.5. Bröcker och Buhr 1960, 5.

KERYX 3 2012

DEN HELIGE ANDES ROLL I DEN MÄNSKLIGA KULTUREN

också till världens fiendskap, vilket ses i dess avlägsnande från kristendomen under de senaste århundradena. I vissa europeiska kretsar är det idag acceptabelt att tala om den »post-kristna« tidsåldern och begreppet blir allt vanligare. Det verkar som att mysteriet i balansen mellan kyrkan och världen har att göra med det »inbjudandets mandat« som kyrkan behöver erhålla från sin sekulära motsvarighet. Det är bara då som kyrkan inte kan anklagas för »våldsamt tvång« (som Carter kallar det)26, utan istället prisas för det den gör utifrån evangeliet och barmhärtigheten. Med andra ord, kyrkan behöver fylla ett behov som världen har, för att inte uppträda arrogant och stötande. Jag förmodar att identifikationen av sådana behov i världen hänger samman med en uppenbarelse av den helige Andes ickesubjektiva faktor. Det går inte att gå in i konkreta detaljer här, men detta utgör pneumatologins saknade beståndsdel. Det har att göra med den övergripande förståelsen av Andens hushållning

Theologia spiritus måste komplettera theologia crucis.

Johannes från Damaskus, Den ortodoxa tron 1.13.

Ett exempel är konflikten

subordinationismen.

Basileios den store, Brev 38.4.

Thornton 1958, 25.

Rom 13:1-4.

imperier.« Niebuhr 1952, 192-228.

Carson 2008, 221-222.

Menuge 1999, 50. Trots dess tillkortakommanden och para-

McDonnell 1982, 150.

doxer är Luthers lära om kyrka

Carter 2006, 18-24. Yoder 1984,

och stat förmodligen det mest

135-147.

realistiska kristna synsättet vad

evangelikala teologerna Wayne

Grudem och Millard J. Erickson. 25

Den bästa redogörelsen av

svarar Grudem den funktionella

inkvisitionens historia i Spanien

subordinationismen, medan

är kanske Antonio Puigblanchs

Erickson i sin Christian Theo-

KERYX 3 2012

ickevåld och omstörtning av

Käsemann 1964, 68.

logy stöder den ontologiska

representerar motkultur,

198-199.

mellan de bägge framstående

I sin Systematic Theology för-

Det finns inget inneboende fel i det pietistiska perspektivet, förutom att det kan tyckas väl begränsat i sin strävan jämfört med Guds kallelse. Ur moralisk synvinkel är den dock mer trovärdig än den domi-

Barth, Church Dogmatics I/2,

Documentation Catholique no.

Det verkar som att mysteriet i balansen mellan kyrkan och världen har att göra med det »inbjudandets mandat« som kyrkan behöver erhålla från sin sekulära motsvarighet

1635 i McDonnell 1982, 146.

i det som handlar om Guds skapelse och omsorg, vad som är legitimt att göra i vår omgivande kultur och vad som inte är det. Utifrån de svårigheter som beskrivits ovan har kyrkan många gånger tappat sikte på sitt mandat och blivit antingen överdrivet separerad från världen (en säker väg av helighet) eller involverad i den (en opålitlig väg av förseelser).

gäller kulturen.

bok The Inquisition Unmasked. 26

Carter 2006, 20. »Evangeliet

PAVEL HOFFMAN

nerande inställningen som inte bara utgör ett vakuum utan också kan orsaka skada. Richard Niebuhr uppgav i sin klassiker Christ and Culture fem grundläggande sätt på vilka kristna kan närma sig kulturen. Det är visserligen primärt en kristologisk

Den helige Ande är närvarande i kulturen på ett unikt och ob jektivt sätt som kyrkan behöver respektera

studie, men analysen kan också utvidgas till pneumatologins område. Niebuhr föredrar uppenbarligen det sistnämnda alternativet som kallas »Kristus förvandlar kulturen«, eftersom han egentligen inte anger några

BIBLIOGRAFI

motargument här, till skillnad från de andra sätten.27 Man kan dock aldrig vara nog försiktig när det gäller förvandling och det finns flera sidoeffekter med förvandling, såsom den definieras av Niebuhr. Historien lär oss att kyrkan i allmänhet misslyckades med att förvandla världen efter sin avbild. Ur ett eskatologiskt perspektiv är det postmillenialismen som bäst skulle motsvara en framgångsrik andlig förvandling. Men om Uppenbarelseboken ska förstås bokstavligt, talar den om nöd snarare än förvandling (Upp 7:14; jfr. även Matt 24:21-22). Erfarenheten tyder på att världen inte har designats för att vara en tjänare till Kristi kropp, utan att den har fullständig autonomi i vissa frågor ( jfr. Paulus undervisning i Rom 13). Den helige Ande är närvarande i kulturen på ett unikt och objektivt sätt som

Anderson, Allan, 2004. An Introduction to Pentecostalism. Cambridge: Cambridge University Press.

Basil. »Letters.« Övers. till eng. Blomfield Jackson. I Nicene and Post-Nicene Fathers, red. Philip Schaff, Series 2, vol. 8, 109-327. 1895. Nytryck, Peabody: Hendrickson Publishers, 2004.

von Balthasar, Hans Urs. The Von Balthasar Reader. Övers. till eng. Robert J. Daly och Fred Lawrence, red. Medard Kehl och Werner Löser. New York: The Crossroad Publishing Compnany, 1982.

_______ . »On the Spirit.« Övers. till eng. Blomfield Jackson. I Nicene and Post-Nicene Fathers, red. Philip Schaff, Series 2, vol. 8, 2-50. 1895. Nytryck, Peabody: Hendrickson Publishers, 2004.

Barth, Karl. »The Doctrine of Creation.« Övers. till eng. Geoffrey W. Bromiley och Rudolf J. Ehrlich. Vol. 1, del. 2 of Church Dogmatics, red. Geoffrey W. Bromiley och Thomas F. Tor�rance. Edinburgh: T. & T. Clark, 1960.

Bröcker, Walter och Heinrich Buhr. Zur Theologie des Geistes. Pfullingen: Gunter Neske Verlag, 1960. Carson. D. A. Christ & Culture Revisited. Grand Rapids, Michigan: Eerdmans, 2008.

Carter, Craig A. Rethinking Christ and Culture. Grand Rapids: Brazos Press, 2006. Florensky, Pavel A. »On the Holy Spirit,« I Ultimate Questions, red. Alexander Schmemann. New Your: Holt, Rinehart and Winston, 1965. John of Damascus. »The Orthodox Faith.« Övers. till eng. S. D. F. Salmond. I Nicene and Post-Nicene Fathers, red. Philip Schaff, Series 2, vol. 9, 1-101. 1899. Nytryck, Peabody: Hendrickson Publishers, 2004. Krusche, Werner. »Der Heilige Geist und der Kosmos,« i Das Wirken des Heiligen Geistes nach Calvin, 15-32. Gottingen: Vandenhoeck & Ruprecht, 1957.

KERYX 3 2012

DEN HELIGE ANDES ROLL I DEN MÄNSKLIGA KULTUREN

kyrkan behöver respektera. På ett individuellt plan, behöver troende respektera icketroende. De kanske har misstagit sig vad gäller vägen till frälsning, men är förmögna att uttrycka legitima åsikter i kulturella sammanhang genom den allmänna nåden. Kyrkan behöver därför vara skild från staten och vänta på dess inbjudan för att bli en sann andlig välsignelse för världen. Det handlar dock inte om någon separation i pietistisk bemärkelse. Detta är en vanlig missuppfattning som har förts in av Carson, då han anklagade Yoder och hans efterföljare för en ren pacifism som var oförmögen att åstadkomma alla önskvärda förändringar i samhället.28 Det handlar snarare om att en korrekt förståelse består av en »dualism« som rätt balanserar separatism och ansvar.29 Det handlar om en indirekt påverkan av

Käsemann, Ernst. »Ministry and Community in the New Testament,« i Essays on New Testament Themes (Studies in Biblical Theology, 41). London: SCM Press, 1964. Lossky, Vladimir. »The Divine Darkness,« i The Mystical Theology of the Eastern Church. London: James Clark, 1957. McDonnell, Kilian. »The Determinative Doctrine of the Holy Spirit.« Theology Today 39 [1982]: 142-161. Menuge, Angus J. L. »Niebuhr’s Christ and Culture Reexamined.« I Christ and Culture in Dialogue, red. Angus J. L. Menuge, 31-55. St. Louis, Missouri: Concordia Academic Press, 1999.

KERYX 3 2012

kulturen genom att kyrkans medlemmar ägnar sig åt sina sekulära yrken. De för då med sig sin dynamiska erfarenhet av den helige Ande från kyrkans sfär och för in den i kulturen, där de möter samme Andes mer objektiva kriterium, vars vilja är att uppenbara Guds härlighet i skapelsen.

PAVEL HOFFMAN,

MA, MDiv, är bibelöver-

sättare och lärare vid Livets Ord Teologiska Seminarium, Uppsala.

Niebuhr, H. Richard. Christ and Culture. London: Faber and Faber Limited, 1952. Pannenberg, Wolfhart. »The Working of the Spirit in the Creation and in the People of God.« I Spirit, Faith, and Church, red. Wolfhart Pannenberg, Avery Dulles och Carl E. Braaten. Philadelphia: Westminster Press, 1969. Prenter, Regin. Spiritus Creator: Luther’s Concept of the Holy Spirit. Övers. till eng. John M. Jensen. Philadelphia: Fortress Press, 1953.

Puigblanch, Antonio. The Inquisition Unmasked. Övers. till eng. William Walton. 2 vol. London: C. Baldwin Printer, 1816. http:// books.google.com/books/rea der?id=yZd4cDCuK4YC&hl=s v&printsec=frontcover&outpu t=reader Thornton, Martin. Pastoral Theology: A Reorientation. London: S.P.C.K., 1964. Yoder, John Howard. The Priestly Kingdom: Social Ethics as Gospel. Notre Dame: University of Notre Dame Press, 1984.

TORBJÖRN ARONSON

RECENSION

Emil Gustafsson – i skärningspunkten mellan moderniteten och väckelsen TITEL: Av denna världen? Emil Gustafsson, moderniteten och den evangelikala väckelsen. Skrifter utgivna av Svenska kyrkohistoriska föreningen. II Ny följd 67. (389s).

FÖRFATTARE: Joel Halldorf FÖRLAG: Artos & Norma, Skellefteå

EMIL GUSTAFSSON (1862-1900) är en av den svenska

frikyrklighetens icke-helgonförklarade helgon. Få frikyrkopredikanter har lästs, och sjungits, i samma omfattning som han. Det gäller inte minst hans sånger, till exempel Ett stilla barnahjärta, Hur underlig är du i allt vad du gör och Farväl o värld. Han finns representerad i flera frikyrkliga sångböcker och i Psalmbok 1986. Han var en av Helgelseförbundets pionjärer och dog relativt ung (38 år) i en svår sjukdom. Gustafssons predikningar om bland annat lidande och helgelse har gjort intryck på flera generationer frikyrkliga kristna i Sverige. Joel Halldorf har nyligen disputerat på en omfattande och välskriven avhandling om hans teologi och liv. Gustafsson originella och egensinniga utveckling tecknas mot bakgrund av den anglosaxiska helgelserörelsens inflytande i

KERYX 3 2012

RECENSION: AV DENNA VÄRLDEN?

Sverige i slutet av 1800-talet. En av avhand- viktigaste förelöparen till pingstväckelsen. lingens förtjänster är att den visar hur star- Den kristna trons inneboende möjligheter ka banden kunde vara mellan amerikansk till anpassning i olika socioekonomiska väckelsereligiositet och fromma svenskar situationer bevisas med all önskvärd tydligpå landsbygden vid denna tid. het av den internationella helgelserörelsens Ångbåten och järnvägen förändrade nedslag i Sverige. världen under 1800-talet. De nya transportEmil Gustafsson verkade under den stora medlen skapade förutsättningar för både brytningstiden mellan kyrka och frikyrka, industrialisering, emigration och internadvs mellan 1878, då Svenska Missionsförtionella kulturella och religiösa kontaktnät. bundet bildades, och fram till år 1900. GusDe fredliga förhållandena underlättade tafsson påverkades av detta genom att hans ytterligare den snabba förmedlingen av föräldrar och han själv associerade sig med nyheter och nya andliga rörelser. Emil den del av väckelsen som bröt med kyrkan. Gustafssons liv liksom det unga HelgelMen hans teologi och förkunnelse centreseförbundets första verksamhetstid är ett rades inte kring dessa brytningar. Joel Hallgott exempel på det. Emil Gustafsson levde dorf visar i sin avhandling att Gustafssons och verkade större delen av sitt liv på den spiritualitet, dvs den del av hans kristna mellansvenska landsbygden och var född tro som präglade hans liv och förkunnelse, och uppväxt i Kräcklinge socken i Närke. hade sitt fokus i nådens ordning. Centrum Han uppfattade staden som ett negativt fanns i hans strävan efter frälsning, för sin fenomen. Helgelseförbundet (HF) bildades egen del och andras och både för tid och för 1887 och Gustafsson var en av dess tidiga evighet. predikanter och ledargestalter. HF var Halldorfs avhandling har en biografisk under sina första decennier, från 1880-talet inramning men analyserar främst Gustafstill 1900-talets första år, en utpräglad lands- sons förkunnelse om nådens ordning (ombygdsrörelse, som organiserade evangelisa- vändelse, kallelse, helgelse och andliga erfation, evangelistkurser och konferenser i renheter) och lidande. Analysen utgår ifrån små församlingar begreppen »spiripå mindre orter. En av avhandlingens förtualitet«, »moderTrots detta var tjänster är att den visar hur nitet« och »den den väckelseröstarka banden kunde vara mel evangelikala rörelrelse och –förkunlan amerikansk väckelsereligio sen«. Till skillnad nelse de anknöt sitet och fromma svenskar på från de flesta avtill utpräglat landsbygden vid denna tid handlingsförfattare internationell, avvisar Halldorf att med ursprung och arbeta med strikta fästen i den anglosaxiska storstadsmiljön, begreppsdefinitioner och noggrant precit ex New York och London. Det handlade serade problemställningar. Istället väljer om den internationella helgelserörelsen, han att arbeta med breda definitioner och en interkonfessionell rörelse med rötterna aktörscentrerat, dvs med utgångspunkt från i metodismen och dessutom den kanske Gustafssons liv och förkunnelse. Det är det KERYX 3 2012

TORBJÖRN ARONSON

sistnämnda som är i centrum, medan moatt beteckna de protestantiska väckelseröderniteten och evangelikalismen används relserna som helhet. Halldorf är väl insatt för att ge perspektiv och jämförelsepunkter. i diskussionen och har stora kunskaper om Arbetssättet ställer stora krav på författaren de protestantiska väckelserörelsernas olika men fungerar i detta fall bra. Framställgrenar. Han översätter evangelicalism med ningen är utomordentligt välskriven och väl »den evangelikala rörelsen« och pekar på strukturerad. de saker som förenar exempelvis pietism, Avhandlingen har två delar utöver inled- metodism och helgelserörelsen. Just i fallet ning och avslutande sammanfattningar på Emil Gustafsson blir det synnerligen intressvenska och engelska. I den första delen, sant. Gustafsson verkade i den anglosaxiskt som kallas »undersökning«, diskuteras Gus- influerade helgelserörelsen men var samtitafssons liv och förkunnelse (dvs spirituadigt starkt påverkad av de mystika traditioliteten), medan den andra kallas »analys« nerna i den europeiska pietismen. De fanns och ställer Gustafssons spiritualitet i relaäven representerade i Helgelseförbundets tion till olika omgivande faktorer. Halldorfs tidning Trons Segrar och i det nyevangresultat innebär att Gustafsson avviker från eliska organet Svenska Posten. Gustafsson vissa trender i den västerländska moderna läste och medverkade i båda tidningarna. kulturen, t ex genom sin syn på naturen och Han stod också i kontakt med den legendalidandet, men samtidigt accepterar och arriska Flodberg-kretsen i Stockholm, vilken betar inom dess mönster på andra områden, förvaltade en kristen mystik tradition med bland annat i sitt entreprenörskap. Gustafs- rötter i 1700-talets radikalpietism. En viktig son skaffade sig viss företagsekonomisk ut- slutsats av avhandlingen är således att krisbildning, startade ett förlag (Betlehemsstjer- ten mystik och väckelsekristendom inte står nan), utgav sina böcker på det egna förlaget i något historiskt motsatsförhållande till och sålde dem genom kolportörer. Förlags- varandra utan tvärtom har gemensamma verksamheten var framgångsrik. Både Emil rötter. Mystik och väckelsekristendom kan Gustafsson, och den väckelsekristendom berika varandra. han var en del av, Emil Gustafsson kan inte beskrivas Gustafsson verkade i den plågades under ett som antimoderna anglosaxiskt influerade antal år av en svår utan som företrähelgelserörelsen men var mag- och tarmdare för en egen, samtidigt starkt påverkad av sjukdom, vilken kristen, form av de mystika traditionerna i bidrog till hans förmodernitet. den europeiska pietismen tida död. Han kom En bestående i kontakt med tidig insats gör Halldorf trosundervisning genom att i svensk kyrkohistoria på allvar i den internationella helgelserörelsen. Tyintroducera begreppet »den evangelikala värr ställde denna trosundervisning läkare rörelsen«. Evangelicalism har under de seoch sjukvård i motsats till tro på helande. nare årtiondena blivit ett alltmer använt be- Gustafsson sökte läkedom på båda håll men grepp, särskilt i USA och Storbritannien, för blev aldrig helt frisk. Detta utgjorde en

KERYX 3 2012

RECENSION: AV DENNA VÄRLDEN?

bakgrund till Gustafssons undervisning om lidandet som en väg till helgelse. Hans undervisning om lidandets helgande inverkan har också påverkat den svenska frikyrkligheten under 1900-talet. Joel Halldorfs avhandling medverkar till att bryta ny mark inom den kyrkohistoriska forskningen genom den uppmärksamhet som riktas mot idéhistoriska frågeställningar. Ibland kan kyrkohistorisk forskning

KERYX 3 2012

tendera till att fördjupa de lokala eller kronologiska perspektiven på bekostnad av de stora kyrko- och idéhistoriska utvecklingslinjerna. Halldorf bidrar här till att inspirera fler att ta sig an de stora frågorna.

TORBJÖRN ARONSON är

TD, FD och

forskare vid Teologiska institutionen, Uppsala universitet.