Keryx nr 4 2012

En tidskrift för tEologi och andligt liv

Ordet blev kött

Likt dagg som faller mjukt på ull folkE t. olofsson

Episkopé, enhet och framtid ulf Ekman

Varför grät Turgenjev? christian braw

nummer 4

årgång 10

2012

mEdvErkandE

ulf ekman är fil kand, teol kand, pastor i församlingen livets ord samt hedersdoktor vid oral roberts university.

Chefredaktör oCh ansvarig utgivare

ulf Ekman redaktör

henrik Engholm

folke t olofsson är teol dr, docent, stm samt kyrkoherde emeritus.

Christian Braw är präst i svenska kyrkan, han är en mångsidig författare och docent i systematisk teologi vid åbo akademi.

art direCtor & illustrationer

Jonatan strömgren repro/tryCk

hallvigs reklam ab, morgongåva isBn

978-91-7866-874-8 issn

1652-2494 utgivare

henrik engholm är master of theology, redaktör för keryx och lärare vid livets ords teologiska seminarium.

livets ords förlag prenumeration

helår (4 nr): 299 kr lösnummer: 89 kr för prenumeration och adressändring, kontakta: kontakt

keryx, box 17, 751 03 uppsala 018-489 81 00 redaktionen@keryx.nu www.keryx.nu vad Betyder keryx?

keryx är grekiska och betyder förkunnare, härold. tidskriften keryx vill stå upp för den klassiska kristna förkunnelsen. i tidskriftens logotyp ses även det klassiska kristusmonogrammet XP. med detta vill vi betona att kristus är förkunnelsens kärna. den kristna kyrkan behöver radikal teologi och radikal förkunnelse om Jesus kristus.

copyright © 2012 Eftertryck av artiklar och allt annat material i denna tidning, helt eller delvis, är förbjudet. vid frågor, kontakta redaktionen.

2

INNEHÅLL

NR 4 2012 LEDARE ULF EKMAN SIDA 4

ARTIKLAR

Episkopé, enhet och framtid ULF EKMAN SIDA 6

Likt dagg som faller mjukt på ull FOLKE T. OLOFSSON SIDA 14

Varför grät Turgenjev?

CHRISTIAN BRAW SIDA 42

Att upprätta den forna härligheten HENRIK ENGHOLM SIDA 56

RECENSION

Smith & Smith: Teaching and Christian Practices – Reshaping Faith & Learning JOEL APPELFELDT SIDA 66

KERYX 4 2012

3

ULF EKMAN

KÄRA LÄSARE! TIDSKRIFTEN KERYX har nu funnits i nära 10 år. I ett land

där den teologiska diskussionen och debatten stundom gått på sparlåga, måste man säga att detta är en bedrift. Keryx har sett som sin uppgift att bredda den teologiska kunskapen, fördjupa den och även utmana okunskap. Utan tvekan kan man säga att tidningen på olika sätt burit god frukt.

Idag läses den i många olika sammanhang och har kunnat vara bidragande och pådrivande, inte minst i det långsiktiga arbetet för de kristnas synliga enhet. Det har varit ett viktigt och unikt arbete som har utförts. Allt detta hade varit omöjligt om inte Benjamin Ekman tagit detta initiativ och burit och utvecklat tidskriften under dessa tio år. Nu lägger Benjamin ner redaktörspennan för att kunna ägna sig åt sina doktorandstudier vid Lunds Universitet. Det är därför på sin plats att från tidskriftens och alla läsares sida uttrycka ett varmt tack för denna kvalificerade uppgift som verkligen har stimulerat oss. Ett stort, stort tack för denna unika pionjärinsats!

BENJAMIN EKMAN EFTERTRÄDS NU som redaktör av Henrik

Engholm, som vi vill hälsa varmt välkommen till Keryx.

Henrik har tagit en Bachelor of Theology på Livets Ord University och en Master of Theology på Durham University. Han har även blivit uppmärksammad för sin bok om Seymour och Azusa Street-väckelsen, samt som författare till texterna i Det heliga landet – en pilgrimsbok. Han är väl kvalificerad för sina uppgifter och har ett varmt intresse inte bara för akademisk teologi, utan också för hur den levs ut i det lokala församlingslivet. Vi ser fram emot en spännande fortsättning av Keryx.

TILL SIST, KERYX HAR GJORT AVTRYCK och behövs. Du som

läser och uppskattar den, var med och sprid den. I en tid av stress, ytlighet och minsta motståndets lag försvinner

4

KERYX 4 2012

LEDARE

ofta fördjupning, reflektion och öppna, ärligt sanningssökande samtal. Låt oss på allvar hitta tillbaka till detta. Den akademiska teologin har ibland fjärmat sig från kyrkans liv och väsen. Den har mer liknat ett laboratorium än en levande och spännande I en tid av stress, ytlighet och förståelse av Gud. Det har fått somliga minsta motståndets lag försvin­ att förkasta teoretisk reflektion. Detta är ner ofta fördjupning, reflektion ett misstag som lätt leder till ett pragoch öppna, ärligt sanningssö­ matiskt träsk av subjektivt tyckande och kande samtal. Låt oss på allvar görande. Låt oss inte hamna där. Teohitta tillbaka till detta. logins plats är mitt i kyrkan, mitt i den kristna erfarenheten, mitt i lovsången, tillbedjan, liturgin, mitt i evangelisationen och nöden för de fattiga och för dem som lider av utanförskap.

LÅT OSS ANVÄNDA KERYX att fortsätta skapa broar, bygga

plattformar och hitta förutsättningar till att djupare förstå vad kyrkan egentligen är och hur det andliga livet kan både fördjupas och konkretiseras. Djupast sett handlar det om att Jesus skall bli uppenbarad, sedd, trodd och efterföljd.

Hjälp oss med denna uppgift genom att läsa, sprida och även medverka i Keryx.

Så, tack Benjamin för din mycket stora insats och välkommen Henrik till ett spännande och viktigt arbete! Och alla ni andra, tack för att ni är med i detta viktiga framtidsbygge!

I Kristus,

KERYX 4 2012

5

FOLKE T. OLOFSSON

Likt dagg som faller mjukt på ull om jungfrukonceptionen och jungfrufödelsen

AV FOLKE T. OLOFSSON, EN TEOLOGISK ESSÄ. ENGELSKT ORIGINAL, ÖVERSÄTTNING: HENRIK ENGHOLM

Introduktion

Bland bråten i mitt minne finns en berättelse om en man som mötte Gud och som, när Gud erbjöd honom att ta emot Sanningen från hans hand, svarade: »Att känna sanningen höves endast dig, o Gud; det eviga sökandet efter sanning är min lott, som blott är människa.«1 Stundtals har jag tänkt att detta var det fullkomliga mänskliga svaret, som visade rättmätig respekt och ödmjukhet inför den yttersta Sanningen och den upphöjda Gudomen. Vi har akademikern och vetenskapsmannen som försöker förstå, vi har den religiöse sökaren, och

14

KERYX 2 2012

Gudsmodersikon av Bengt Olof Kälde. Mariakoret, Rasbo kyrka, Uppland

LIKT DAGG SOM FALLER MJUKT PÅ ULL

Bilden av Modern som håller sin Son i sin famn, där hans ansikte stöder hennes medan hon bär honom på sin arm, där han omfamnar henne och hon pekar på honom, ger en bild av den kristna trons djupaste mysterium: kind mot kind KERYX 4 2012

15

FOLKE T. OLOFSSON

tillsammans illustrerar de det mänskliga sinnets två stora projekt: vetenskapen och religionen. Vad och hur och varför och vem.

Och ändå kvarstod en känsla av otillfredsställelse, eftersom jag misstänkte att bilden

Vi har också det svar Jungfru Maria ger, som en represen­ tant för mänskligheten, när hon säger: »Se, jag är Herrens tjäna­ rinna«

var mer komplicerad och tvetydig än så.

Lite i taget kom jag att inse att detta till synes ödmjuka svar sammanfattar den fallna människans arrogans gentemot Gud. Det här är svaret hos en man som vill bli som Gud, utan Gud, och själv definiera godhet och ondska, utan att behöva lyda någon, i fullständig frihet. Och människan, som i sanning är Evas son, får till slut det han önskar: »Gå, som du tror skall det ske dig« (Matt 8:13). Och det han får till slut är en gudlös värld.

Detta är emellertid inte den enda möjliga inställningen. Vi har också det svar Jungfru Maria ger, som en representant för mänskligheten, när hon säger: »Se, jag är Herrens tjänarinna. Må det ske med mig som du har sagt.« Maria, Herrens tjänarinna är den arroganta människans antitypos, och hon representerar mänsklighetens bästa, eftersom hon lyssnar till Guds ord och vilja, och lyder genom att inte undfly det uppdrag Gud ger henne: Maria tar emot Guds Ord och istället för att söka sanningen på människans villkor, låter Maria miraklet äga rum i en aktiv passivitet av förtröstan och väntan, medan Ordet, den Gudomliga Sanningen,

16

är den gåva som växer under hennes hjärta, full av nåd och sanning: Inkarnationen.

Det stora bedrägeriet

Om en tonårsflicka, som var förlovad och skulle gifta sig i enlighet med det traditionella villkoret att vänta med sex tills efter giftermålet, kom och berättade för sin fästman att hon var gravid efter ett möte med en ängel, så skulle han förmodligen inte tro henne, utan omedelbart försöka lista ut vem denne »ängel« var med vilken hon hade varit otrogen. Och om hon höll fast vid sin berättelse och förklarade att barnet hon bar på var Guds Son, skulle han förmodligen ha kontaktat psykiatrisk expertis för att skyndsamt och diskret avlägsna henne till en institution med gott om vitklädda änglar.

Om hennes fästman var djupt förälskad i henne och till varje pris ville tro på henne, särskilt efter att en gynekologisk undersökning visade att hon var en virgo intacta, och ändå tveklöst gravid, skulle han kanske ha funderat ut någon förklaring som att hon hade blivit ofrivilligt inseminerad medan hon sov eller att hon hade fått ett befruktat ovum infört i hennes livmoder efter att ha drogats av någon okänd och illvillig person eller någon galen doktor Frankenstein. Vid det laget skulle dock hans vänner förmodligen överväga om inte han var redo att göra sin fästmö sällskap på den där institutionen med alla de trevliga vitklädda människorna.

Marias berättelse

Maria, tonåringen från Nasaret som var förlovad och skulle gifta sig med Josef, snickaren från samma stad, var tvungen att dela sin berättelse med sin fästman, och efter att Josef hade övervägt att i hemlighet skicka iväg henne för att inte dra vanära över KERYX 4 2012

LIKT DAGG SOM FALLER MJUKT PÅ ULL

henne, blev han till sist övertygad om det hon sade och gifte sig med henne, enligt vad evangelisterna Matteus och Lukas berättar i Nya testamentet. Matteus berättar det hela från Josefs synvinkel och Lukas meddelar Marias berättelse. Tillsammans med en del viktiga profetiska texter från Gamla testamentet (1 Mos 3:15; Jes 9:2-7; Jes 7:10-14; Mika 5:2) bildar de den underbara julberättelsen, som läses, sjungs och återberättas i kristna kyrkor över hela världen under julen, en berättelse med en enorm religiös kraft och kommersiell potential. Men alltsammans består väl av folksagor och legender, religiös poesi och »teologi«, eller?

Svaret beror på vem du frågar.

mirakel! Vad gäller änglasynerna och de gudomliga budskapen skulle du förmodligen hänvisas till fakulteten för psykologi eller religion, eller ombes ordna ett möte med någon lokal kristen pastor eller präst.

En annan vetenskapsman, och låt oss för resonemangets skull säga att det handlade om en tysk professor på 1800-talet med helskägg och glasögon utan bågar, skulle rakt ut ha förnekat möjligheten till ett gudomligt ingripande i form av ett mirakel såsom jungfrubefruktningen och jungfrufödelsen, grundat på vissheten att Vetenskapen inte lämnar något utrymme för det grundläggande antagandet att det finns en Gud som skulle kunna ingripa i mänskliga, observerbara händelseförlopp. Gud är en Vad två vetenskapsmän hypotes som vetenskapen inte har något skulle kunna säga behov av. Vetenskapen är ateistisk eller, Om du frågar en vetenskapsman idag vad vilket i praktiken blir i stort sett detsamma, han eller hon anser om Marias berättelse principiellt agnostisk, det vill säga, det är – om det verkligen kunde hända – skulle omöjligt att ha någon kunskap om dessa saden tillfrågade till en början högst troligt ker. Inom vetenskapen finns inget behov av vägra att svara på frågan, eftersom den hade att anta att en händelse eller ett föremål har med religion att göra och därmed personett övernaturligt ursprung eller betydelse, liga uppfattningar, men om du insisterade, eftersom de vetenskapliga lagarna räcker skulle han eller hon förmodligen säga att utifrån vad vi hittills vet och har observerat, är det högst osannolikt att något sådant Maria, Herrens tjänarinna är som en jungfrukonception, och därmed den arroganta människans en jungfrufödelse, skulle kunna äga rum. antitypos, och hon represen­ Han eller hon skulle kunna hänvisa till att terar mänsklighetens bästa, parthenogenesis äger rum i lägre livsformer, eftersom hon lyssnar till Guds men inte bland däggdjur. Vidare skulle ord och vilja något kanske sägas om kloning och genmanipulation, och till sist skulle man upplysa den frågande om att en jungfrufödelse av en för att förklara alla fenomen. Vetenskapen son skulle vara omöjlig, eftersom en kvinna är i praktiken materialistisk och utgår från med två x-kromosomer inte på egen hand att den fysiska materien är den enda verkskulle kunna frambringa ett barn med både ligheten och att det inte finns något sådant x- och y-kromosomer. Det skulle kräva ett som en själ i människan, som överlever den KERYX 4 2012

17

FOLKE T. OLOFSSON

fysiska döden. Allt varande, alla processer och alla fenomen kan förklaras såsom materiella manifestationer eller resultat. Denne tänkte tyske professor, vars inflytande har varat i över hundra år, skulle förmodligen ha avslutat sin föreläsning (av vilken detta är en radikalt förkortad och förenklad version) med ett stycke om die Entwicklung und Fortschritt der Menschheit2, inför vilket hans kollegor världen över skulle ha nickat instämmande; och slutligen, innan han lämnar katedern, skulle han givetvis ha citerat Goethe.

Alles Vergängliche Is nur ein Gleichnis; Das unzulängliche, hier wird’s Ereignis; das Unbeschreibliche, Hier ist’s getan: Das Ewig Weibliche Zieth uns hinan.3 Vad Maria och ängeln sade

Oavsett vad man kan säga om den unga

Det finns en saklighet och gammaltestamentlig ton i Lukas redogörelse, som rimmar illa med föreställningen att den här berättelsen är modellerad efter mönstret i hellenistiska berättelser

Maria, så var hon inte dum eller lättlurad.

Hon var uppenbarligen välinformerad om livets fakta. Det finns en saklighet och gammaltestamentlig ton i Lukas redogörelse, som rimmar illa med föreställningen

18

att den här berättelsen är modellerad efter mönstret i hellenistiska berättelser där gudar befruktar kvinnor som föder fram hjältar och halvgudar, för att ge trovärdighet åt förkunnelsen att Jesus Kristus är Guds Son. I ett judiskt sammanhang skulle något sådant helt enkelt ha varit hädelse.

Lukas berättelse är en saklig redogörelse om underbara ting, och hur skulle han ha kunnat känna till detta och nedteckna det i sitt evangelium om det inte hade varit för att han fick det från källan: Maria själv. En ung flicka blir helt förskräckt när hon möter en gudomlig budbärare, en angelos, som har det mest häpnadsväckande budskapet till henne. I andra bibliska redogörelser av änglabesök ser vi också det vördnadsbjudande och rädslan närvarande, precis som hos Maria, men ängeln hälsar henne såsom den som är ett utvalt föremål för Guds särskilda nåd. I vanliga fall behövde änglarna lugna sina adressater: »Var inte förskräckta! Var inte rädda!« Maria hälsas nästan som en drottning, som den som har funnit nåd hos Gud. Den vanligt förekommande återgivningen full av nåd leder lätt till missuppfattningen att Maria själv är fylld av nåd som om nåden vore en substans hon kunde ge vidare. Maria är föremålet för Guds välvilja och favör. Ängelns hälsning skrämmer henne inte bara, utan får henne också att undra vad den kan tänkas betyda.

Hon börjar fundera för sig själv vad för slags hälsning detta är och vad den innebär för henne. Det är svaret hos en rationell och jordnära ung kvinna. Ängeln fortsätter sedan att säga det änglar vanligtvis säger i sina möten med människor i den bibliska historien: »Var inte rädd!«, för det är nu det otroliga budskapet med det omöjliga uppdraget skall presenteras för henne och det KERYX 4 2012

LIKT DAGG SOM FALLER MJUKT PÅ ULL

kommer förpackat i Guds nåd. Det upprepas återigen att Maria är föremål för Guds favör och nåd, innan det centrala budskapet levereras: »Du skall bli havande och föda en son, och du skall ge honom namnet Jesus«.

Vem denne är uttrycks helt och hållet i gammaltestamentliga kategorier. Hela historien om Guds handlande med och löften till Israel lyfts fram och förmedlas i ängelns budskap. Med en avväpnande naturlighet svarar Maria, som sannerligen visste att bebisar inte kommer med storken, »Hur skall detta kunna ske?«, och den sexuella innebörden i det hebreiska ordet »känna« lyser igenom den grekiska texten, när Maria fortsätter med orden: »Jag har inte känt någon man«. Maria är lika skeptisk som vilken modern vetenskapsman eller bibelforskare som helst. Sådant händer inte, det är helt enkelt omöjligt, och hon var fullständigt medveten om det. I en av Bibelns mest majestätiska texter förkunnar dock ängeln för den förbryllade Maria att den helige Ande skall komma över henne och att den Högstes kraft skall vila över henne, precis som Guds härlighet en gång vilade på arken i tabernaklet. Därför ska det heliga som blir till, som föds, kallas Guds Son. Den här berättelsen säger inget om synd, varken om syndfrihet eller syndfullhet, varken om arvsynd eller verksynd. Dessa kategorier är helt enkelt frånvarande från berättelsen, eftersom de inte tjänar något syfte och inte har någon tillämpning. Avkomman är helig och den heligheten kommer från Guds egen kraft och överskuggande. Den här befruktningen och graviditeten är inkluderade i Guds stora frälsningsplan, och hennes släkting, Elisabet, prästen Sakarias fru, ska också föda en son, som kommer att spela en viktig roll i Guds frälsning av Israel KERYX 4 2012

och, genom Israel, av hela mänskligheten.

Elisabet, som hade ansetts vara infertil och nu förmodligen var förbi klimakteriet, hade fått uppleva ett under genom att ha blivit gravid i en vanlig befruktning med äkten-

En befruktning äger rum i hen­ nes sköte som Guds skapelse­ akt, en parallell till »Varde ljus«, de Guds Ord som uttalades vid skapelsens början

skapligt sexuellt umgänge och manlig säd, oväntat och vid första blicken omöjligt, men inom naturlagarnas gränser, medan Marias graviditet övergår naturens vanliga förlopp genom att en befruktning äger rum i hennes sköte som Guds skapelseakt, en parallell till »Varde ljus«, de Guds Ord som uttalades vid skapelsens början, eller med naturvetenskapens språk: universums big bang.

Det finns inga sexuella övertoner i denna skapande handling, denna befruktning. Det finns ingen antydan till att den mänskliga sexualitet som manifesteras i ett vanligt samlag skulle vara befläckad, oren eller underlägsen detta slags befruktning. Det sägs heller ingenting i samband med detta om jungfrudom, dess fördelar eller om jungfrulig renhet på ett sätt som skulle antyda en negativ syn på kvinnors sexualitet. Skapelsegärningen äger rum genom Guds Ord och Ande. I en sats som effektivt, för alla som är villiga att lyssna tillräckligt noggrant för att ta in dess budskap, möter varje invändning – vetenskaplig, filosofisk, teologisk – försäkrar ängeln Maria att allt som har uttalats, sagts, profeterats, utlovats, förkunnats och undervisats inte är något som Gud inte kan

19

FOLKE T. OLOFSSON

bemästra, vanligtvis återgivet med orden: ty för Gud är ingenting omöjligt. Det tillhör Guds »dynamik«. Gud talar och världen blir till. Gud talar och det gudomliga Ordet tar plats i Marias sköte genom Anden och Guds

Detta är tidernas största Magna Charta om mänsklig frihet i samarbete, synergia, med Guds vilja för människan. Och det ut­ talades av en kvinna.

kraft. Materien är ljus, energi, designat av det gudomliga Logos, Ordet. När man väl har fattat denna sanning så blir det mirakel Gud utför när han ordnar ljus, materia, atomer, molekyler, element, DNA-spiraler, gener, kromosomer, celler, organ, lemmar, kropp och själ, fullständigt logiskt, alltså i enlighet med det gudomliga Logos. Marias svar till denna proklamation var helt enkelt: »Se, jag är Herrens tjänarinna. Må det ske med mig som du har sagt.« Detta är tidernas största Magna Charta om mänsklig frihet i samarbete, synergia, med Guds vilja för människan. Och det uttalades av en kvinna.

Vad några lutheraner säger om Skriften

Bibeln är Guds Ord. Inte bara lutheraner utan alla kristna skulle i någon bemärkelse hålla med om detta påstående. Men när man ställs inför vad detta betyder i praktiken, slås man av de mångfaldiga och avvikande tolkningarna av Skriften. Lutheraner har alltid trott på den heliga Skrift som Guds Ord och ansett att Bibeln har inspirerats av den helige Ande, men det innebär

20

inte att de som anser att Confessio Augustana är katolsk i sitt innehåll och ekumenisk i sitt syfte i regel har varit bokstavstroende som förespråkat olika varianter av Bibelns ofelbarhet, eftersom de har arbetat utifrån en kristologisk tolkningsregel – Jesus Kristus är dess Kern und Stern, dess kärna och ledstjärna. Bibelns centrum och huvudinnehåll är Guds frälsningsgärning i Jesus Kristus, hans konception, födelse, liv, död och uppståndelse. Bibeln måste tolkas med hjälp av Bibeln själv, och det mål till vilket alla tolkningar och påståenden ska relatera är Jesus Kristus, hans person och verk. Så länge det finns en tilltro till Bibeln som Guds ord, så finns det också en övertygelse att texterna, åtminstone efter den kristologiska hermeneutikens tolkningsregel, förmedlar Guds uppenbarelse, eftersom de är inspirerade av samme Ande som vilade på Jesus Kristus. Man kan förstås argumentera att inget allmänt uttalande om Bibelns karaktär och inspiration kan garantera dess historiska riktighet. Man kan också argumentera för att det finns olika genrer i Bibeln och att alla berättelser inte ska tas bokstavligt, utan istället tolkas på ett symboliskt och metaforiskt sätt. De kan fortfarande vara Guds ord, som förmedlar gudomlig uppenbarelse, säger man, men man ska då vara medveten om det faktum att när detta sätt att se på Skrifterna väl har introducerats, leder det till frågan om hur stort spänningsfältet kan vara mellan en bokstavlig förståelse och en symbolisk förståelse, innan sambandet rivs itu. Ett citat från en nyligen publicerad artikel i en av Sveriges största dagstidningar, skriven av ärkebiskopens kaplan, Bo Larsson, kan tjäna som illustration. Stycket är ganska långt, men tydliggör förtjänstfullt frågan KERYX 4 2012

LIKT DAGG SOM FALLER MJUKT PÅ ULL

och förtjänar därför att citeras in extenso: »Vi vet egentligen mycket lite om Gud och det vi kallar för uppenbarelse förblir något som delvis är oss givet som en gåta att tolka och delvis är skapat av oss själva, genomdränkt av mänsklighet på ett sådant sätt att vi aldrig någonsin helt säkert kan skilja en ren villfarelse från ett autentiskt Gudstilltal. Det finns ingen kristallklar uppenbarelse som vi bara har att ta till oss, svälja med hull och hår och sedan föra vidare till andra. Alla sådana föreställningar vilar på önsketänkande om att Guds avsikter någonstans når oss på ett rent och oförvanskat sätt, men i själva verket är det ju så att allt som sägs och skrivs förblir tolkningar av erfarenheter som människor gjort av Gud och av Guds handlande i världen.

Vi behöver därför oupphörligt dela våra troserfarenheter med varandra utan att någon omedelbart utnämns till ordningsvakt med makt att avgöra vad som är rätt och fel. Här finns en förblivande osäkerhet, men också en betydande frihet för kyrkan att ständigt pröva och ompröva trostolkningen.«4 Författaren fortsätter sedan med att nämna risken med att bli fånge under tidsandan, vilket efter hand och oundvikligen leder till en förnekelse av klassisk kristen tro, en risk som motståndarna till denna liberala syn upprepade gånger påpekade, men han viftar bort denna invändning genom att argumentera att bakom det sättet att resonera finner man antagandet att det renaste evangeliet alltid finns i de äldsta texterna, och vidare, KERYX 4 2012

att endast mycket sorgfälliga arkeologiska utgrävningar kan bevara oss från att gå vilse i en sönderfallande tid. Att gräva ner sig i en sådan inställning innebär, enligt hans sätt att se det, att man riskerar att förneka den kristna trons mest grundläggande tanke, nämligen tron på inkarnationen, att Gud blir människa i fullkomlig solidaritet till den tid som nu är. Viljan att tro på inkarnationen, säger författaren, är en tillit att Kristus först och främst är den som möter människan framifrån, dvs från framtiden.

Det här har inget med opportunistisk anpassning till rådande trender att göra, utan handlar, enligt hans sätt att se, snarare om att vara trofast mot det faktum att erfarenheterna av Guds närvaro i världen ständigt behöver omformuleras.

Gud handlar i historiska händelser

Inte alla lutheraner skulle tolka inkarnationen på det sätt han tycks göra: Guds fullständiga samtidighet. Inte heller skulle alla lutheraner vara lika pessimistiska som Bo Larsson angående möjligheten att veta något om Gud. Om man vill veta något om

Eller, talar Gud klarspråk?

Handlar Gud i verkliga händel­ ser? Kan vi tro på dem som de står? Är Lukas redogörelse av bebådelsen en verklig händelse i rum och tid?

Gud, varför då inte börja med att lyssna till vad Gud säger i sitt Ord. Ingen skulle ha någon invändning till det förslaget, men repliken skulle förmodligen kvalificeras på följande sätt: »Hur talar Gud, då? Enbart,

21

FOLKE T. OLOFSSON

eller framför allt i symboler, i metaforer, i legender och myter, eller som den påhittade tyske professorn sade: Allt är blott en metafor, ett »bildspråk«. Eller, talar Gud klarspråk? Handlar Gud i verkliga händelser? Kan vi tro på dem som de står? Är Lukas redogörelse av bebådelsen en verklig händelse i rum och tid? Eller är det en legend som uttrycks med hans tids rådande språk, koncept och genrer, för att möta behoven hos de hellenistiska kristna i den unga kyrkan; en legend, vars mening vi kan begripa genom att skala av dess höljen och komma till kärnan? Men om det är ett ord från Gud, vad är det då Gud vill säga? Var är det som uppenbaras? Vad är kärnan? En symbol av hopp? En myt om fullbordan? En metafor för mänsklig självförståelse?

Om Jesus Kristus är kärnan och ledstjärnan i Bibeln, Guds uppenbarelse till människan, så finns det åtminstone två saker som är kristallklara i den här uppenbarelsen, om man är villig att lyssna till den bibliska redogörelsen: hans konception och födelse; och hans död och uppståndelse.

Hans födelse och död var synliga händelser, även om födelsen inte var offentlig som

det fanns en annan tid när hon hade blivit gravid, och det fanns ett ögonblick i tiden när något underbart hände i hennes ovum och en celldelning började. Det fanns ett särskilt ögonblick i tiden när tid och evighet sammanstrålade, när himmel och jord sammanlänkades, när Gud och människa förenades. Likaså fanns det vid uppståndelsen en tid då de romerska soldaterna, medlemmarna i Sanhedrin, Jesu lärjungar och kvinnliga efterföljare skulle ha funnit hans lik i graven, om de hade kommit för att hämta det; och det fanns en tid när den inte skulle ha hittats, och mellan dessa två tider måste det finnas ett ögonblick, när något underbart hände med hans sargade kropp.

Det finns ett samband mellan hans födelse och död, liksom det finns ett samband mellan sättet Kristus kommer till världen och det sätt han lämnar den, eller snarare blir närvarande på ett nytt sätt. Födelse och Död är händelser som kunde ses och bekräftas av alla som var vittnen. Befruktning och Uppståndelse var enbart kända för dem som hörde änglarnas proklamation och trodde den.

Sanning eller lögn

Det fanns ett särskilt ögonblick i tiden när tid och evighet sam­ manstrålade, när himmel och jord sammanlänkades, när Gud och människa förenades

korsfästelsen. Båda händelserna bevittnades av människor av kött och blod. Men innan den synliga födelsen ägde den osynliga, men verkliga, befruktningen rum. Det fanns en tid när Maria inte var gravid, och

22

Det är sant att erfarenheterna av Guds närvaro i världen på ett sätt ständigt måste omformuleras. Detta kan dock inte tas för att betyda en omdefiniering av innehållet i de ursprungliga vittnenas och nedtecknarnas vittnesbörd. Regeln måste vara non nova sed nove – inte något nytt, men på ett nytt sätt. Om man tror att Maria blev gravid genom samlag med Josef, den romerske soldaten Panthera, eller genom våldtäkt eller tillfälligt sex med någon okänd man, då handlar det inte längre om att återge det hela på ett nytt sätt utan om en radikalt ny KERYX 4 2012

LIKT DAGG SOM FALLER MJUKT PÅ ULL

version som går direkt emot Skriftens vittnesbörd. Samma sak gäller uppståndelsen: om Jesu kropp ruttnade bort i en bortglömd grav någonstans och hans ben fortfarande stod att finna någon gång och någonstans i Jerusalem, under tiden som förkunnelsen att han hade uppstått från de döda, det vill säga att han hade uppstått i lärjungarnas hjärtan, och att man fortsatte vara överlåten till hans sak, fortsatte, då skulle detta inte innebära en annan tolkning, utan ett bedrägeri och en lögn. Sanningen är att erfarenheten av Guds närvaro i världen grundas i inkarnationens ontologiska faktum och dess inbrytande i och utbrytande ur tid och rum, den här världens gränssnitt, genom Guds evige Sons jungfruliga konception och kroppsliga uppståndelse.

anspelar på jungfrukonceptionen i sin prolog, när han skriver om de kristna, att »de hava blivit födda, icke av blod, ej heller av köttslig vilja, ej heller av någon mans vilja, utan av Gud« (Joh 1:13); sedan, omedelbart

Somliga bibelläsare och bibel­ forskare hör, »likt dagg som faller mjukt på ull«, jungfru­ konceptionen antydd i denna formulering

efter den versen, följer de majestätiska orden om människoblivandet, inkarnationen: »Och Ordet blev kött«. Somliga bibelläsare och bibelforskare hör, »likt dagg som faller mjukt på ull«, jungfrukonceptionen antydd Markus, Paulus och Johannes i denna formulering. Andra gör det inte. påstådda tystnad Paulus sägs ha levt i okunskap om Jesu Matteus och Lukas berättar om jungfrumirakulösa konception och jungfrufödelse, konceptionen och jungfrufödelsen. Markus, ett antagande som utmanas av det faktum Paulus och Johannes gör det inte, och det att Paulus kände Lukas, evangelisten. Taberor på att de inte kände till den. Alltså är lade de inte med varandra om den kristna dessa berättelser av andrahandsvärde och paradosis, traditionen? Anledningen till att utgör inte en väsentlig del av evangeliet.

Paulus aldrig uttryckligen talar om det står Så lyder argumentationen. Det är sant att att finna i det slags texter han skriver och varken Johannes eller Paulus eller Markus hans särskilda teologiska intresse: Jesus uttryckligen talar om konceptionen eller och Lagen. Det finns, emellertid, en text födelsen, men utifrån det sätt de har valt att som skulle kunna utgöra en referens till skriva verkar det fullt rimligt att utelämna jungfrufödelsen. Paulus skriver om Guds det. Tystnaden är dock inte total. Om man Sons sändande, inkarnationen: »Men när lyssnar noggrant finner man svaga men inte tiden var inne sände Gud sin Son, född av obetydliga spår av jungfrukonceptionen kvinna ...« (Gal 4:4). Varför nämner han och jungfrufödelsen. Varför väljer Marbara en kvinna, varför skriver han inte kus att kalla Jesus för Marias son och inte »född av man och kvinna, eller av mänskJosefs son (Mark 6:3)? Johannesevangeliet liga föräldrar«? Sammanhanget är också är välkänt för sin komplexitet med många fängslande; Sonens sändande resulterar i en lager och subtila anspelningar i sin text, återlösning och adoption, människor blir och det är därför alls inte omöjligt att han Guds söner genom Sonen, och in i sönerKERYX 4 2012

23

FOLKE T. OLOFSSON

nas hjärtan sänds Sonens Ande, i vilken de adopterade sönerna ropar: Abba, Fader.

Kan inte detta vara ett eko från Joh 1:12-13?

Johannes ramverk är skapelsen, medan Paulus är Lagen. Många bibelläsare och

Men det är också ställt bortom tvivel att en tro på jungfrukon­ ceptionen och jungfrufödelsen var en del av regula fidei och den kateketiska undervisningen, och ingick i trosbekännelsen

forskare hör ingen referens till jungfrufödelsen i Gal 4:4, men andra hör det »likt dagg som faller mjukt på ull«.

Det är odiskutabelt att jungfrukonceptionen och jungfrufödelsen inte hörde till kyrkans kerygma, den offentliga förkunnelsen. Det finns i denna ingen referens till konceptionen eller Jesu födelse i den apostoliska förkunnelsen. Men det är också ställt bortom tvivel att en tro på jungfrukonceptionen och jungfrufödelsen var en del av regula fidei och den kateketiska undervisningen, och ingick i trosbekännelsen vid dopet under 100-talet och förmodligen ännu tidigare. Jungfrukonceptionen och jungfrufödelsen hör utan tvekan till kyrkans dogma.

Vad några tidiga kyrkofäder säger

Att förkunna evangeliet, tolka Skriften, instruera katekumenerna, undervisa de troende och bekämpa villolärorna – i detta bestod den tidiga kyrkans dagliga uppgift.

Kanoniseringen av Skriften, trosbekännelsen och biskopsämbetet blev de medel med vilka kyrkan strävade efter att bevara sin

24

identitet och integritet, när den konfronterades med hot och faror inifrån och utifrån.

Vid dopet fick dopkandidaten förmodligen frågan om han trodde på Gud, Fadern och Sonen och den helige Ande. Från den kärnan kan man förmoda att trosbekännelsen, det vill säga det vi känner som den Apostoliska trosbekännelsen, har sitt ursprung.

Parallellt med dessa dopbekännelser fanns det också andra sammanfattningar av tron, med variationer i uttryck och innehåll, men ändå med en slående likhet i sin substans, och i dessa sammanfattningar tas Marias jungfrudom, och underförstått jungfrukonceptionen och jungfrufödelsen, för givna.

Ignatius av Antiokia

På väg mot Rom i bojor för att slitas till döds av vilddjuren på arenan (ca 110 e Kr), använder biskop Ignatius av Antiokia sin dyrbara tid med att skriva uppmuntrande brev till de församlingar han passerar. I brevet till Efesierna (7:2) skriver han något som låter som kärnan i en trosbekännelse eller en föregångare till en trosregel: Jesus Kristus är »både köttslig och andlig, född och ofödd, Gud kommen i köttet, i döden sannskyldigt liv, av Maria och av Gud, som först led och sedan är fri från lidande, Jesus Kristus, vår Herre«.5 Ignatius tvekar inte att kalla Kristus för Gud, och det råder inte heller några tvivel om Marias jungfrudom när han i sitt Efesierbrev (18:2) skriver: »Ty vår Gud, Jesus Kristus, blev undfången av Maria enligt Guds rådslut, av Davids säd och dock av helig Ande«.6 I ett slående vackert stycke skriver Ignatius om de tre kosmiska hemligheterna: »Och för denna världens furste var Marias jungfrudom och hennes nedkomst fördolda, liksom Herrens död: tre KERYX 4 2012

LIKT DAGG SOM FALLER MJUKT PÅ ULL

skallande hemligheter som ägde rum i Guds stillhet« (19:1).7 Det som är uppenbart för hela skapelsen, det som för alltid bryter den kosmiska tystnaden, det hör inte Djävulen.

Det är dessa hemligheter som Ignatius i sin förkunnelse röjer och förkunnar. En av dessa hemligheter är mysteriet med Kristi övernaturliga börd. Ignatius trodde att Jesus Kristus var avlad av den helige Ande och född av jungfrun Maria, och denna tro var en del av den kristna tron och bekännelsen.

jungfru och föddes av henne, människa och Gud, Människoson och Guds Son, och bar namnet Jesus Kristus.«10 Irenaeus av Lyon

Enligt traditionen levde aposteln Johannes, som hade »sett Herren«, i Efesus som gammal man, medan Polykarpus ännu var ung. När Irenaeus, som senare skulle bli biskop i Lyon, var barn, hade han sett och hört Polykarpus i Smyrna. Det är alltså tre generationer mellan Jesus från Nasaret och Irenaeus av Lyon! När Irenaeus skriver om Tertullianus kyrkans kontinuitet och enheten i dess tro, Tertullianus, den store afrikanske kyrkofa- är det inga tomma ord: »Kyrkan, utspridd dern, som senare blev schismatiker (Monta- över världen till jordens ändar, mottog från nist), men också då skrev teologiska verk apostlarna och deras lärjungar tron på den av oerhörd vikt för det kristologiska och Ende Guden, Fader Allsmäktig, som gjorde trinitariska tänkandet i den ortodoxa och ›himlen och jorden och havet och allt som katolska kyrkan, förmedlar i sina skrifter är i dem‹ (2 Mos 20:11), och på en Jesus åtminstone tre varianter av trosregeln eller Kristus, Guds Son, inkarnerad för vår frälssanningsregeln, samtidigt som han säger ning och på den helige Ande, som genom att det bara finns en tro som förblir oförän- profeterna förutsade Guds planer: ankomderlig, vilket innebär att han anser att trons sten, födelsen genom Jungfrun...«11 Värlinnehåll förblir detsamma. Detta bevisas i dens språk kanske skiljer sig åt, men krafdet faktum att alla tre refererar till Maria, ten i traditionen är ändå en och densamma, jungfrun. I den romerska kyrkans trosregel säger Irenaeus, och därför: »Kyrkorna som sägs det helt enkelt: »hans Son Jesus Kristus, född av Jungfru Maria«.8 I en annan version är ordalydelsen fullständigare: Je»Han sändes av Fadern in i en sus är Guds Ord, genom vilken Gud har skajungfru och föddes av henne, pat allting ur intet. »Det Ordet kallas hans människa och Gud, Männis­ Son; han sågs av patriarkerna och hördes koson och Guds Son, och bar genom profeterna, för att till sist ha kommit namnet Jesus Kristus« ner genom Anden och Faderns kraft in i Jungfru Maria, blivit till kött i hennes sköte, fötts av henne och levt som Jesus Kristus.«9 grundats i Tyskland tror och förmedlar Med den språkliga precision som är så kainget annat, inte heller de som finns hos raktäristisk för honom skriver Tertullianus ibererna, kelterna, i Orienten, eller i Libyen, i ytterligare en annan variant av regula fidei, eller de som har grundats i världens mitt. trosregeln: »Han sändes av Fadern in i en [...] Eftersom tron är en och densamma, lägKERYX 4 2012

25

FOLKE T. OLOFSSON

ger den som säger mycket inte till något och den som säger lite förminskar den inte...«12 Kyrkan talar överallt med en röst och budskapet om Kristi konception och födelse är det som senare bekändes med den nicenska trosbekännelsens ord: qui conceptus est de Spiritu Sancto, natus ex Maria virgine eller »som för oss människor och för vår salighets skull har stigit ned från himmelen och tagit mandom genom den Helige Ande av jungfrun Maria och blivit människa«.

eller asymmetri i att sammanlänka myt och historia. Om Adam enbart är en mytologisk förfader till mänskligheten, förloras parallellen mellan Adam och Kristus såsom den som påbörjar en ny mänsklighet. Den tycks inte verklig och ses därför som irrelevant.

Samma sak gäller parallellen mellan Maria och Eva. Eva är som bäst en representant för mänskligheten i en livstolkande berättelse och kan inte behandlas som något annat än det. För många har berättelsen om bebådelsen samma karaktär. Båda dessa Parallella processer berättelser – den om Eva och den om Maria Skapelse och fall – försöker tolka mänsklighetens förutsättInkarnation och upprättelse ningar utifrån en föråldrad världsbild och Berättelserna om skapelsen och syndafallet föråldrade värderingar, vilka den moderna kan inte läsas i isolation, om man vill se hela människan inte längre kan identifiera sig den bibliska bilden av frälsningshistorien. med. Den moderna förståelsen av univerDe hör samman med, förutsätter och upply- sum och människans uppkomst såsom en ses av berättelserna om Jesu Kristi jungprodukt av en gigantisk evolutionär process frukonception och jungfrufödelse. Många tycks underminera det bibliska vittnesbörnutida bibelläsare och forskare förkastar det och den patristiska exegesen. Vi behökyrkofädernas sätt att läsa Bibeln, som Ire- ver en ny bredare förståelse av inkarnationaeus och Tertullianus ger prov på när de nen. Eller gör vi det? sida vid sida ställer upp Adam och Kristus, Det är fullt möjligt att hävda att förhistoEva och Maria. Invändningen i fråga om rien i Första Moseboken kapitel 1-3 är tänkt att se ut precis som den gör; det är till och med troligt att de som en gång sammanRedogörelsen av världens ur­ ställde traditionerna eller skrev ner dem sprung och människans fall var var fullt medvetna om att den här redogöberättelser som hade uppenba­ relsen av världens ursprung och männisrats av Gud för att säga något kans fall var berättelser som hade uppentidlöst om människan och om barats av Gud för att säga något tidlöst om Gud människan och om Gud och relationen mellan människa och Gud, och som sådan är berättelserna fortfarande oöverträffade, Adam och Eva har att göra med att vi då eftersom de säger det som Gud i alla tider helt säkert har att göra med legender och vill meddela människor på ett sätt som är myter, som på kyrkofädernas tid behandbegripligt för alla. Det är därför inte bara lades som verkliga historiska händelser. möjligt, utan även högst lämpligt, att läsa Det finns alltså en förmodad inkongruens exempelvis Tertullianus och Irenaeus

26

KERYX 4 2012

LIKT DAGG SOM FALLER MJUKT PÅ ULL

utläggningar om skapelsen och inkarnationen, om fallet och människans och hela skapelsens upprättelse, för att tillgodogöra sig en djupare och bredare förståelse av den gudomliga uppenbarelsen.

det som genom olydnad hände i lustgården, förstörde kunskapen om det onda och introducerade och förmedlade kunskapen om det goda, vilket är att vara lydig mot Gud. Precis som korset sträcker sig åt fyra

Kristus som den nye Adam

Adams skapelse förebildade Kristi födelse och Kristus är den nye Adam som rekapitulerar mänskligheten. Irenaeus berättar i Bevis för den apostoliska förkunnelsen hur människan föll genom olydnad och blev underställd förgänglighet och död. För att upprätta människan måste det gudomliga Logos, Ordet, bli kött, dvs bli människa, och genom lydnad rekapitulera det som hände människan. För att befria människan fick Kristus »samma slags kropp (sarkosis) som den först formade [d.v.s. Adam] för att kunna strida för fäderna och i Adam övervinna det som hade drabbat oss i Adam«.13 Precis som Gud en gång hade skapat Adam genom att ta lera från den jungfruliga jorden, föddes Kristus från Jungfrun »genom Guds vilja och visdom«, och rekapitulerade på så sätt Adams skapelse och blev Guds avbild och likhet. Irenaeus skriver i Adversus Haereses: »Och liksom Adam först skapades från obrukad jord och fick sin varelse från den jungfruliga marken (eftersom Gud ännu inte hade sänt något regn och människan ännu inte hade odlat jorden) och formades av Guds hand, det vill säga Guds Ord ›genom vilket allt har blivit till‹; så upprättade [rekapitulerade] han som var Ordet i sig själv Adam, genom sin födelse av Maria, som fortfarande var en jungfru, en födelse lämpad för denna upprättelse av Adam...«.14 I egenskap av den nye Adam innebär Kristus en ny början för mänskligheten, och genom sin lydnad på korset upphävde han KERYX 4 2012

Precis som Gud en gång hade skapat Adam genom att ta lera från den jungfruliga jorden, föddes Kristus från Jungfrun »genom Guds vilja och visdom«

håll – längden, bredden, höjden och djupet – så har också Kristi, Guds Logos, lydnad en universell betydelse och är en inbjudan till de förskingrade överallt – i korsets alla riktningar, öster, väster, norr och söder – att lära känna Gud, vilket innebär befrielse från död och förgänglighet. Genom denna rekapitulation upprättar Kristus Adam, mänskligheten, och blir Fullbordaren av Guds frälsningsplan, hans oikonomia, för hela skapelsen.

Maria som den nya Eva

Konsekvenserna av Evas, jungfruns, olydnad hävdes genom Marias, jungfruns, hörande i tro och lydnad. Precis som Adam rekapitulerades i Kristus, så rekapitulerades Eva i Maria på sådant sätt att »en jungfru blev en jungfrus förespråkare, för att hon skulle göra ogjort och förstöra den jungfruliga olydnaden genom den jungfruliga lydnaden.«15 Tertullianus har en liknande utläggning i sin De carne Christi, vilken redan i titeln uppenbarar hur konkret och påtagligt Kristi person och verk är. Samma påtaglighet uttrycks i en kommentar om människans fall. Människan som har ska-

27

FOLKE T. OLOFSSON

pats till Guds avbild och likhet har tagits till fånga av djävulen. För Tertullianus handlar »till Guds avbild« om människans form, medan »till Guds likhet« handlar om människans evighet, som människan fick del av

Rydbergs huvudsakliga poäng var att den hierarkiska och dog­ matiska kyrkan hade perverte­ rat Jesu och den tidiga kyrkans ursprungliga undervisning

märkligt att vända blicken från kyrkofäderna, som läses och kommenteras av kristna i alla teologiska skolor och konfessioner, till en handfull svenska teologer, som inte är kända utanför Sverige, och som nu för tiden kanske inte ens kända i Sverige, med något undantag. Men enskilt och tillsammans representerar de ett totalt annorlunda, och idag förmodligen det vanligast förekommande perspektivet på jungfrukonceptionen och jungfrufödelsen, åtminstone i den protestantiska huvudfåran.

Idealisten Viktor Rydberg

genom Guds inblåsande av livsande, men vilken hon strax därefter förlorade genom sin överträdelse.16 Upprättelseprocessen är en omvänd parallell till fallet; precis som ett ord utgjorde »dödens arkitekt«17 och nådde Evas öra medan hon var jungfru, så nådde ett Guds Ord, »livets byggmästare«18, en jungfru, för att det som hade blivit förstört av det kvinnliga könet skulle genom samma kön upprättas till frälsning. Eva trodde på ormen; Maria trodde på ängeln. Irenaeus sammanfattar det hela kärnfullt när han skriver: »Och precis som människan drabbades, föll och dog, genom en olydig jungfru, så blir människor också återuppväckta och levande genom en jungfru som lydde Guds ord.«19 Irenaeus ger oss också en talande metafor för människans tillstånd som påminner om Martin Luthers beskrivning av människans existentiella och andliga läge: incurvatus in se. Den knut »som jungfrun Eva band genom sin otro, har Maria lösgjort genom sin tro.«20 Tro i lydnad för Guds Ord lösgör dödens knut!

Vad fem svenska teologer säger

Det kan verka abrupt och till och med

28

Redan 1862 publicerade den svenske poeten och författaren Viktor Rydberg en bok, Bibelns lära om Kristus, där han kritiserade den traditionella kyrkans undervisning om Kristi person och verk, med argument som väsentligen hämtades från den tyska bibelkritiska forskningen21. Hans huvudsakliga poäng var att den hierarkiska och dogmatiska kyrkan hade perverterat Jesu och den tidiga kyrkans ursprungliga undervisning. Från hans synvinkel innehåller Nya testamentet Jesu undervisning, som rätt förstådd är ett uttryck för det allmänna gudomliga förnuftet som verkar i mänskligheten. Att Messiasidén har en historisk uppkomst och utveckling är inte något som är oförenligt med eller sårande för det religiösa medvetandet, när denna förstås som den gudomliga försynens verk i den historiska utvecklingen, i form av ett sätt för eviga sanningar att manifesteras i tiden. Med en indirekt referens till kyrkans undervisning om jungfrukonceptionen och jungfrufödelsen, skriver författaren och diktaren: »En symbol av denna idés oändliga kraft till människosläktets förädling och till förverkligande av Guds rikes tillkommelse var det KERYX 4 2012

LIKT DAGG SOM FALLER MJUKT PÅ ULL

majestätiska i själva dess historiska födelseakt. För denna erfordrades, att österlandet och västerlandet möttes och förmäldes med hvarandra – att det innerligaste i det förras känslolif befruktades af det senares sublimaste tanke: den eviga mänskliga personligheten«.22 Även om Rydberg avvisar det gällande dogmsystemet, vilket han betraktar som ett människoverk som måste reformeras, förändras och förbättras, är han inte negativ till den instutionella kyrkan, även om han vill skilja kyrka och stat åt.

Kyrkan har en kulturell och folkuppfostrande roll att spela i »den kristliga frihetens, jämlikhetens och syskonkärlekens ande.

Reformerad har den en fast grundval: »Jesu i nya testamentets skrifter förvarade lära, som, rätt förstådd, visar sig vara ett uttryck för det allmänna, i mänskligheten verkande gudomliga förnuftet själf«.23 Från dogmat till de eviga förnuftssanningarna manifesterade i tiden!

Radikalen Emanuel Linderholm

Efter Första världskriget, år 1919, publicerade Emanuel Linderholm, docent och senare professor i kyrkohistoria vid Uppsala universitet, en uppsats som fortfarande rankas som något av den mest kraftfulla och radikala kritiken av den traditionella kristna tron och ett av de mest omfattande förslagen för dess reformation. Den bär den programartade titeln »Från dogmat till evangeliet«. Precis som Viktor Rydberg, är han också mycket beroende av den tyska kritiska forskningen och teologin, och det är lätt att höra ekon inte bara från D. F. Strauss Das Leben Jesu, utan också från Adolf von Harnacks Das Wesen des Christentums (1900). Enligt Linderholm har den moderna världsbilden med dess strikta konKERYX 4 2012

formitet till lagar och dess orsakssamband, samt naturvetenskapernas nya evolutionära förståelse av universums och människans ursprung, raserat de kosmologiska och antropologiska förutsättningar som kyrkans traditionella lära vilade på. Det finns inte längre något utrymme för det mirakulösa.

Den historisk-kritiska metodens tillämpning på Bibeln har också den långtgående konsekvenser, i och med att den underminerar tanken om en gudomlig uppenbarelse. Tron på en jungfrukonception och en jungfrufödelse är senare dogmatiska hellenistiska lager som har lindats runt ett enkelt faktum: en helt vanlig födelse. Jesus gjorde aldrig anspråk på att ha fötts på ett övernaturligt sätt; berättelserna om jungfrukonceptionen och jungfrufödelsen är senare legender. För evangelisterna och de första kristna var dessa okända, onaturliga och främmande. Kristi gudomliga sonskap var inte »fysiskt-hyperfysiskt« sonskap, utan »etiskt-religiöst i och genom Anden«.24 Dogmat ändrade Jesu enkla evangelium till något radikalt annorlunda; det Jesus undervisade och predikade var inte sig själv utan

Emanuel Linderholm publicera­ de något av den mest kraftfulla och radikala kritiken av den traditionella kristna tron och ett av de mest omfattande försla­ gen för dess reformation

evangeliet om Gud och Guds rike. Vad kvarstår i Emanuel Linderholms radikala och decimerade version av den kristna tron?

Han ger själv svaret: »Vi kunna behålla blott det, som av den genombildade, mognade

29

FOLKE T. OLOFSSON

och helgade religiösa personligheten erfares som religiöst och etiskt av förblivande värde, kännes såsom heligt och omistligt.

Detta torde åter väsentligen sammanfalla med de stora religiöst-etiska grundtankarna i Jesu förkunnelse om Gud och Guds rike samt det högsta i arvet från profetismen och judendomen, sådant allt detta ger sig från ett kritiskt historiskt studium.«25 Här finns ingen plats för under. Från dogmat till Jesu enkla förkunnelse om Gud och Guds rike.26 Liberalen Torsten Bohlin

I egenskap av professor i dogmatisk teologi vid Uppsala universitet och biskop i Härnösand i Svenska kyrkan, kombinerar Torsten Bohlin den akademiska teologins krav med kyrkans behov i sin Evangelisk troslära, publicerad 1937. Den avgörande frågan Torsten Bohlin ställer är huruvida läran om jungfrufödelsen, i vilken jungfrukonceptionen inkluderas, utgör ett nödvändigt och väsentligt villkor för den frälsande uppenbarelsen, för den grundläggande kristna erfarenheten som är tron på

Varken för Frälsarens synd­ frihet, hans unika ställning i mänskligheten eller storheten i hans person, är jungfrufödelsen nödvändig eller av väsentlig betydelse, enligt Bohlin

frälsning genom Jesus Kristus. Hans svar är nej. Detta är en historisk och inte en dogmatisk fråga, och kan därför besvaras på olika sätt av kristna, som måste tolerera och respektera den andres åsikt, så länge den

30

religiösa innebörden och motivet hålls fram.

Hemligheten i personen Kristus ligger inte på det naturliga planet, utan på det andliga, genom att hans vilja från sitt första medvetna uppvaknande var överlåtet åt Fadern och genom att han var öppen för Anden utan förbehåll. Den överlåtelsen och öppenheten står över det normalt mänskliga, och däri föreligger det verkliga miraklet i mänsklighetens historia. Jungfrufödelsens andliga betydelse är att den utgör en symbol för detta unika liv, vilket redan från sin början hade varit under den helige Andes inflytande, och detta »från början« kan inte, enligt Bohlin, religiöst förstås på annat sätt än från vissheten om Guds utväljande: Jesu unika kallelse att vara den, genom vilken Herraväldet ska etableras i mänskligheten.27 Innan Bohlin kommer till sin slutsats har han förkastat tanken om att jungfrufödelsen är nödvändig för att garantera Jesu syndfrihet. Som Frälsare måste han själv vara syndfri för att kunna frälsa syndiga människor. Men, även om han inte hade haft någon jordisk far, och på så sätt inte ärvde synd från honom, skulle han ha ärvt synd från Maria, om inte hon hade varit syndfri, och för att säkerställa den syndfriheten, måste också hennes förfäder vara fria från arvsyndens befläckelse i ett regressio ad infinitum, eller så krävs det ett undantag och ett särskilt mirakel, därav den romersk-katolska läran om den obefläckade avlelsen. Det är heller inte nödvändigt för Jesus att födas av en jungfru för att säkerställa hans universella betydelse för mänskligheten, inte heller är läran om jungfrufödelsen nödvändig för att säkerställa det mirakulösa i Jesu enastående person.

Alltså, varken för Frälsarens syndfrihet, hans unika ställning i mänskligheten eller KERYX 4 2012

LIKT DAGG SOM FALLER MJUKT PÅ ULL

storheten i hans person, är jungfrufödelsen nödvändig eller av väsentlig betydelse.

Nya testamentets vittnesbörd stöder denna uppfattning eftersom den inte omnämns av Johannes, Paulus eller Markus. Jungfrufödelsen såsom en historisk händelse hänger på den riskabelt sköra och hypotetiska tråd som består av Lukas förmedling av Marias vittnesbörd. Omöjligheten att slå fast jungfrufödelsens fakticitet har ingen betydelse för den kristna tron, eftersom den bara är av historiskt intresse. I relation till naturvetenskapen, skriver dock Bohlin, att ifall det stod entydigt klart att jungfrufödelsen var oupplösligt förenad med den grundläggande kristna erfarenheten, det vill säga utgjorde ett absolut villkor för den frälsande uppenbarelsen, i så fall skulle den kristna tron hellre ta konflikten än ge upp tron på jungfrufödelsen. Men som vi har sett finns det för honom lyckligtvis inget religiöst motiv till en olöslig konflikt mellan den kristna tron och den moderna vetenskapliga världsbilden, eftersom jungfrufödelsen varken är nödvändig eller väsentlig i den kristna tron.

1974 publicerade Gustaf Wingren Credo, sin presentation av den kristna tron, där han paradoxalt nog påstår att valet att inte tro på jungfrufödelsen idag överensstäm-

Wingren påstår paradoxalt nog att valet att inte tro på jungfru­ födelsen idag överensstämmer med det ursprungliga syftet bakom denna tro

mer med det ursprungliga syftet bakom denna tro, nämligen att säkerställa Kristi sanna mänsklighet. Ursprungligen syftade och fungerade denna tro som ett bålverk mot doketiska och gnostiska tankar, som bejakade Kristi gudomlighet, men förnekade hans sanna mänsklighet. Radikaliteten i inkarnationen, att Gud blir människa, uttrycktes på så sätt att Kristus föddes på ett vanligt sätt genom en kvinna, med allt som hör till den mänskliga födelsen: blod, svett, smärta. För gnostikerna med sin förståelse av Guds avlägsenhet och deras negativa syn på materien, var en sådan födelse stötande.

Den paradoxale Gustaf Wingren Frånvaron av en man och av manlig säd Gustaf Wingren är det teologiska Wundervid konceptionen gjorde inte födelsen mer kind, som efterträdde Anders Nygren som uthärdlig från en gnostisk ståndpunkt, även professor i teologi vid Lunds universitet: om det var ett steg i rätt riktning. WingHan var själv vigd till präst, men var inte ren betonar det faktum att det har skett bekväm med att identifiera sig med det oren omkastning: från början var inte tron det, eftersom han såg sig själv mer som en på jungfrufödelsen till för att säkerställa profet. Han lämnade prästämbetet på grund Kristi gudomlighet, vilket är det sätt den av striden om prästvigning av kvinnor, en fungerar i kyrkor och bland kristna idag; reform som han helhjärtat stödde. Som pro- kyrkorna predikar och undervisar en hel fessor i teologi har han genom sin undervis- del om hans mänsklighet, medan populärning påverkat och till och med format det kulturen betonar hans mänsklighet. Kyrkan teologiska synsättet hos flera generationer måste återerövra sin tro på en Gud som inte svenska präster och pastorer. räds smutsen. Enligt Wingren finns det två KERYX 4 2012

31

FOLKE T. OLOFSSON

slags kristen tro: en är inkarnatorisk och tror på jungfrufödelsen – inkarnationen är här det stora miraklet som till och med korset och uppståndelsen är underställda.

Detta märks också i liturgin, då försam-

Den kristna tron är för det första inte något man håller för sant; den är en inställning till livet, ett förhållningssätt och ett sätt att leva, enligt Hammar

lingen under läsandet av trosbekännelsen bugar när inkarnationen nämns, men som står med rak nacke när lidandet och korset bekänns. Sedan finns det andra slaget, som tror att Jesus föddes efter en vanlig mänsklig konception, där man istället ser att »den förklarliga nyskapelsehandlingen från Gud ligger i Jesu uppståndelse«.28 Båda ståndpunkterna måste karaktäriseras som kristna, men i vår tid måste vi välja den naturliga konceptionen, för att säkerställa Guds sanna mänsklighet, Guds solidaritet med vanligt mänskligt liv, och ställa korset och uppståndelsen i centrum av den kristna tron. Kristi sanna mänsklighet måste i vår tid innebära att han blev till och föddes som alla andra. Han måste ha varit som oss på alla sätt. Hans lidande och hans frestelser måste ha varit verkliga; om hans konception skiljer sig från andra människors, så blir det mycket svårare att tro; det är i hans sanna mänsklighet, med vilken dagens människor kan identifiera sig, som korset blir så överväldigande. Jesus var som en av oss, men vann seger i frestelsen, i lidandet, i döden. Efter den totala konfrontationen med förstörelsens krafter, blir uppståndel-

32

sen det stora miraklet. Wingren säger inget om en möjlig kollision med naturvetenskapen. Det finns för honom uppenbarligen inget behov av att diskutera den frågan. Vad gäller Nya testamentets vittnesbörd följer Wingren den väg han har slagit in på i sin argumentation: jungfrufödelsen var okänd i de äldsta traditionerna, all kristen förkunnelse börjar med och grundas på uppståndelsen, ett mirakel som är lika oförståeligt för människans förnuft som jungfrufödelsen. Genom att tro på en normal konception och en normal födelse och förneka sanningshalten i jungfrukonceptionen, och Jesu födelse av en jungfrumoder, tror man paradoxalt nog på »jungfrufödelsen«, det vill säga det den ursprungligen syftade till att försvara: Kristi fulla mänsklighet. För att tro på undret måste man ibland förneka undret!

Postmodernisten Karl Gustav Hammar

Karl Gustav (eller som han är allmänt bekant KG) Hammar blev Svenska kyrkans 68:e ärkebiskop 1997 och dessförinnan var han biskop i Lund, där han också studerade och försvarade sin avhandling om mötet mellan liberal och konservativ teologi vid förra sekelskiftet. Gustaf Wingren var en av hans lärare. Om det har sagts om KG Hammars teologi att den upplöses i en mystisk och poetisk purpurdimma, så framträder hans vänsterorienterade politiska åsikter och ställningstaganden desto tydligare, eftersom han är en trogen förkämpe för 1968 års politiska ideal.

I likhet med Emanuel Linderholm tror KG Hammar29 att den moderna världsbilden, vilken genom evolutionen ger människan en annorlunda plats i universum jämfört med den antika och bibliska KERYX 4 2012

LIKT DAGG SOM FALLER MJUKT PÅ ULL

förståelsen, tillsammans med det historisk-kritiska sättet att läsa Bibeln, vilket ändrar villkoren för att förstå den kristna uppenbarelsen, har radikalt förändrat situationen för vår tids kristna, på ett sätt som har långtgående konsekvenser för den kristna trons uttryck. Den tvingas nu att uttrycka sin religiösa erfarenhet i ett nytt språk under dessa nya villkor, med hjälp av en ny konceptuell klädnad, som är relevant och begriplig för samtidsmänniskan. Detta är varje ny generations uppgift; och på sitt sätt har tidigare människor använt sitt språk, sina bilder, sina föreställningar, sin världsbild för att uttrycka sin tro. Kristna i vår tid är inte bundna av det gamla religiösa språket, vare sig det handlar om Nya testamentets eller den tidiga kyrkans dogmatiska språk. Människans religiösa historia ger prov på försök att förstå det gudomliga, och Hammar är väldigt tydlig när han gör en skillnad mellan mänskliga bilder och beskrivningar av »Gud« och GUD, Gud per se, som alltid kommer att vara bortom mänskliga konceptualiseringar och mänskligt språk. För Hammar är det till slut mystikernas och poeternas språk som är det bästa sättet att försöka uttrycka detta mysterium. Även om GUD är bortom mänskliga ord och föreställningar, finns det en erfarenhet av GUD som man kan tala om. Den erfarenheten av Gud är kärlek och den kärleken möter vi i Jesus från Nasaret.

Den kristna tron är för det första inte något man håller för sant; den är en inställning till livet, ett förhållningssätt och ett sätt att leva i självutgivande kärlek på ett sätt som omfattar hela människan. En viktig sak för Hammar är inklusivitet; ingen personlig tolkning av det gudomliga eller den gudomliga kärleken ska exkluderas. Varje mänKERYX 4 2012

niska upplever Gud på ett unikt personligt sätt, och ingen har rätt att exkludera den andre, eftersom det gudomliga mysteriet alltid är större än människans begreppsförmåga eller uttryckssätt. Det måste finnas utrymme och öppenhet, rymd, i och runt den kristna tron.

Om den personliga relationen är av grundläggande betydelse för Hammars teologi, vad har han då att säga om den mest personliga och intima av alla relationer mellan Gud och människa, nämligen den mellan Maria och Jesus såsom den förverkligas i det mest påtagliga kroppsspråket: jungfrukonceptionen och jungfrufödelsen?

I hans bok Ecce Homo, som publicerades 2000, finns det ett kapitel om möten med Jesus, som framställs som den som överskrider gränser och barriärer; Hammar berättar om den samariska kvinnan vid Sykars brunn, han berättar om Marta och Maria, han berättar om kvinnan som under tolv år hade lidit av blödningar; han gör sig också mödan att betona att kvinnor vid den tiden ansågs ha lägre värde än männen, han talar om att den fromme juden varje morgon tackade Gud för att han inte var född

Vad gäller Nya testamentet, kan vi enligt Hammar, veta väldigt lite om vad som egentligen hände i de berättelser evang­ elisterna återger

till kvinna och han drar slutsatsen att Jesus inte delade de värderingarna, eftersom han ansåg att kvinnor hade samma värde som män. Det finns ändå en slående tystnad i det han skriver. I ett kapitel om Jesus och kvin-

33

FOLKE T. OLOFSSON

nor säger Hammar ingenting om Maria, Jesu Moder, Theotokos, Gudföderskan.

Vad gäller Nya testamentet, kan vi enligt Hammar, veta väldigt lite om vad som egentligen hände i de berättelser evangelisterna återger, eftersom deras syfte inte vara att skriva en biografi av Jesu liv eller en framställning av historiska händelser.

Vad de ville förmedla var vad en tolkning av tron på Jesus som död och uppstånden innebar. Berättelserna om Jesu födelse och barndom handlar därför inte om verkliga händelser; de är istället teologiska tolkningar av värdet och betydelsen av personen Jesus. Dessa tolkningar har uppkommit förhållandevis sent och är bärare av erfarenheter av Guds unika närvaro i den uppståndne Jesus. Den klädedräkt som berättelsen om jungfrufödelsen gestaltas i var inte oberoende av den tidens världsbild och kunskap, eller snarare brist på biologisk kunskap. Vad jungfrufödelsen syftade till var att förmedla en diskontinuitet med den syndiga mänskligheten, samt Guds verkliga närvaro i Jesu död på korset såsom en garanti för dess frälsande betydelse. »Men«, som Hammar

jungfrufödelsen i det här perspektivet förmedlas inte som några verkliga händelser eller fysiologiska sanningar; de är »teologi« och »poesi«. Logiken tycks märklig: genom uppståndelseerfarenheten projicerade de tidiga kristna i sin tolkningsprocess något på den historiske Jesus som han inte var och inte gjorde. Skulle det inte vara enklare att se det från andra hållet: Jesus var någon och gjorde något unikt och oerhört som kan erfaras i vår tid, och uppståndelsen kastade ljus över dittills orelaterade och oförstådda ord, gärningar, antydningar, symboliska handlingar och undervisning av Jesus?

Hammar är lika radikal som Emanuel Linderholm en gång var i sin kritiska analys av den kristna trons ställning i ljuset av naturvetenskap och bibelkritisk forskning, men han är i sin omtolkning av den kristna tron mer framgångsrik än Linderholm, som grundade sin nya tolkning på etik och personlighet, medan Hammar använder andra grundläggande kategorier: mysticism och spiritualitet.

Den förre svenske ärkebiskopen har kallats för postmodernist och har öppet uttryckt sina sympatier för det synsättet.

I motsats till det urgamla kristna anspråHammar är lika radikal som ket att Gud är Sanningen, hävdar han sin Emanuel Linderholm en gång övertygelse att ett definitivt, allomfattande var i sin kritiska analys av den perspektiv på verkligheten inte kan formukristna trons ställning i ljuset av leras. Alla är villkorade av sina perspektiv, naturvetenskap och bibelkritisk och från dessa perspektiv konstruerar män forskning och kvinnor sina verkligheter. Det finns emellertid ett behov av något slags allmänt perspektiv för att man ska kunna orientera skriver, »en annan tid med nya förståelsig, men alla sådana perspektiv kommer seramar kan förflytta tyngdpunkter och att vara provisoriska. Man känner igen den antyda nya tolkningar för att bevara de klas- kristne mystikerns attityd i detta sätt att siska grunddragen också i nyformulerade förhålla sig.

30 helhetssyner«. Jungfrukonceptionen och Det finns inget som kan hindra män-

34

KERYX 4 2012

LIKT DAGG SOM FALLER MJUKT PÅ ULL

niskan från att tro på Sanningen som möter henne i en personlig relation av självutgivande kärlek, vars längtan är att innefatta henne i en framtidskonstruktion med kärleken som grund. Vad den postmoderna kulturen säger nej till är anspråket på att den Sanningen kan formuleras på ett bestämt sätt. Alla sanningar är villkorade. Detta är också, enligt Hammar, vad kristna mystiker säger. KG Hammar skrev sin avhandling om mötet mellan liberal och konservativ teologi, och som ett motto på avhandlingens försättsblad använde han ett citat från en framstående liberalteolog: »Vi äger endast Sanningen i den omfattning som vi söker den«.31 Men en fråga kvarstår: hur kan något vara sant som inte är sant?

informerade eller ljög eller skapade teologi eller skrev religiös poesi. Och framför allt jungfrukonceptionen, och därmed jungfrufödelsen, kan inte äga rum i en evolutionsprocess av sammanlänkade händelser

Vari ligger det avgörande novum i Jesus Kristus, och vari består skillnaden mellan Jesus å ena sidan och Buddha eller Muhammed å den andra

såsom den förstås av naturvetenskapen; den är, med andra ord, biologiskt omöjlig (precis som den kroppsliga uppståndelsen); den är sexuellt stötande för modern menEn bedrövad personlig samman­ talitet, eftersom den antyder en befläckad fattning av de föregående syn på den mänskliga och särskilt den teologernas reflektioner kvinnliga sexualiteten, den exkluderar den Jungfrukonceptionen och jungfrufödelsen manliga delen av befruktningen och den ägde alltså egentligen inte rum i den samupphöjer jungfrudomen på ett överdrivet manhängande helhet som vi kallar tid och sätt; den är teologiskt onödig och oviktig rum. Jesus blev till genom äktenskaplig, för den kristna tron. Och i till slut, när den möjligen föräktenskaplig eller utomäktenföråldrade tron på jungfrukonceptionen skaplig, sexuell förening, precis som alla an- och jungfrufödelsen en gång har förkastats, dra människor. Hans mor var inte jungfru och med dem hela tvånatursläran om Jesus vid tiden för hans födelse. Berättelsen om Kristus som sann Gud och sann människa Maria, och hennes möte och dialog med i en person, måste då inte också nya frågor ängeln Gabriel, är ingenting annat än from- ställas: vari ligger det avgörande novum i ma legender, sena och icke trovärdiga åter- Jesus Kristus, och vari består skillnaden speglingar av en föråldrad världsbild; de mellan Jesus å ena sidan och Buddha eller reflekterar ett passerat tillstånd av kristolo- Muhammed å den andra, och vidare: varför gisk utveckling och är religiösa värdeomdö- håller kristna kyrkor fortfarande fast vid en men som, efter uppståndelseupplevelserna, traditionell trinitarisk förståelse av Gud? har hängts på den historiska skuggfiguren Öppnar inte ett tydligt, öppet och entydigt Jesus från Nasaret, en kringvandrande avståndstagande från den traditionella rabbi, som förmodligen predikade ett nära förståelsen av jungfrukonceptionen och förestående Guds rike (som aldrig kom). jungfrufödelsen, eller en radikal nytolkVad gäller Lukas och Matteus så var de fel- ning av dessa teologiska loci, äntligen nya KERYX 4 2012

35

FOLKE T. OLOFSSON

möjligheter i dialogen med mänsklighetens stora trosåskådningar hän mot en universell religion? Jesus må vara en väg till sant liv, det är det ingen som vill bestrida, men han är inte exklusivt Vägen, Sanningen och

Jesus Kristus är den imago Dei som fullt ut har förverkligat similitudo Dei i en obruten koinonia med Gud

Livet, Sonen, utan vilken ingen kommer till Fadern. Jesus Kristus detroniserad!

En glad personlig sammanfattning efter att ha lyssnat till profeterna, Maria, Guds mor, ängeln och alla vännerna i de heligas gemenskap

Jesu konception var övernaturlig, utanför naturlagarna, eftersom Skapelsens Herre skapade en ny början i människosläktet i analogi till mänsklighetens skapelse, men i detta fall inte evolutionär, utan ögonblicklig. Detta är det stora novum i den mänskliga rasen. Evolutionsprocessen rekapituleras i framväxten av ett foster i Marias sköte.

Kristi gudomliga och mänskliga sonskap är den verklighet som utgör grunden för anspråken på hans universalitet och exklusivitet som Frälsare. Om han är sann Gud, förenad med sann människa, i en person, i en ontologisk bemärkelse, vilket Kyrkan tror och bekänner, innebär det att han är universell; vem han är och vad han gör inbegriper hela mänskligheten. Det som i förstone ser exklusivt ut är i själva verket inklusivt, eftersom det inte finns något mänskligt utanför Kristus: han omfattar allt som är sant mänskligt och dömer allt som

36

inte är det enligt denna theandriska norm.

Jesus Kristus är den imago Dei som fullt ut har förverkligat similitudo Dei i en obruten koinonia med Gud. Efter konceptionen var Maria fortfarande i en mening virgo intacta. Hon hade inte varit samman med någon man. Men Jesu födelse var naturlig, vilket innebär att Maria efter födelsen var en primipara och inte en virgo intacta i strikt mening. Vad gäller tron på Marias eviga jungfrulighet, Maria som semper virgo, måste frågan ställas om inte jungfruligheten här handlar om en permanent andlig ställning snarare än ett fysiologiskt faktum; allt annat tycks vara doketism, det vill säga förnekande av att Jesus hade en mänsklig kropp.32 I den bemärkelsen är Maria också verkligen Anthropotokos, dvs Människoföderskan.

När Torsten Bohlin talar om öppenheten för den helige Ande och den radikala och ständiga lydnaden, målar han i själva verket ett andligt porträtt av Marias jungfrulighet. Jesu sonskap är också karaktäriserat av öppenhet och lydnad, men hans sonskap är fysiskt [physis] eller ontologiskt. I det perspektivet förlorar frågan om Marias syndlöshet sin betydelse; synd är inte en befläckelse som förmedlas på ett fysiskt sätt, och därför är hela tanken om frånvaron av manlig säd för att säkerställa Jesu syndfrihet, utan vilken han inte kunde ha blivit mänsklighetens Frälsare, meningslös. Synd är människans vilja att bli som Gud, utan Gud, och därför en handling som går utanför Guds vilja, dvs missar målet och därvid går miste om målet, vilket är förverkligandet av människans gudagivna identitet i gemenskap med Gud. Varken Maria eller Jesus är syndare utifrån denna förståelse av synd. Å andra sidan: Maria är KERYX 4 2012

LIKT DAGG SOM FALLER MJUKT PÅ ULL

dödlig, hon tillhör den fallna mänskligheten och behöver en Frälsare.

Den stora glädjen i den traditionella förståelsen av jungfrukonceptionen, och därmed jungfrufödelsen, är att den visar hur konkret Guds kärlek till världen är, genom att Gud hedrar sin skapelse genom att gå in i den – det Oskapade träder in i det skapade – och hedrar därigenom inte bara materien, utan också människan som medlare mellan skapelsen och dess Skapare; Gud hedrar både man och kvinna, både kvinnlighet och manlighet i en underbar exklusivitet och inklusivitet. Halva mänskligheten, männen, exkluderas från undret i konceptionen, graviditeten och födelsen, men Maria representerar i detta hela mänskligheten. Jesus, Guds evige Son, tar Marias mänsklighet, och föds som man och därigenom exkluderas halva mänskligheten, kvinnorna, men på ett kompletterande och komplimenterande sätt, eftersom Marias son representerar hela mänskligheten. Båda könen hedras och upphöjs på ett »diskriminerande«, särskiljande och underbart kompletterande sätt.

Den stora glädjen i den traditionella förståelsen av jungfrukonceptionen och jungfrufödelsen består i den majestätiska enkelheten, påtagligheten och verkligheten i händelsens kroppsliga språk. Även om konceptionen är mirakulös, ett underbart tecken från Gud, en uppfyllelse av Gamla testamentets löften och profetior, hörbart endast för dem som lyssnar uppmärksamt som om de lystrar till det nästan ohörbara ljudet av dagg som faller på ull, så är graviditeten och födelsen påtagliga och verkliga.

Det är så här Gud presenterar Sanningen för människan. Det är inte någon subtil, ny självförståelse som proklameras i världen, med ett åtföljande livsmönster att följa, inte KERYX 4 2012

en bok som faller ned från himlen, utan ett barn som föds in i denna värld. Och där vi har ett barn, där har vi också en mor. Jungfrukonceptionen och jungfrufödelsen ger Gud en Moder; precis som den också ger Kyrkan och varje kristen en Moder. Detta är något helt annat än Goethes Allt är blott en metafor. Det faktum eller den händelse – Ereignis – som han talar om äger verkligen rum här i den realistiskt förstådda in carne, inkarnationen. Den är inte ouppnåelig, eller outtryckbar: den är ett barn, Guds Son, Marias Son, som ammas från sin mors bröst. Det finns säkert något evigt kvinnligt som lockar oss, som utövar sin dragningskraft, men det beror på att den lockelsen, dragningskraften är inlindad i Guds egen nådefulla spädbarnslinda, när han kommer människan nära i Kristus genom Guds Moder, Gudföderskan, Theotokos.

Betydelsen för gudsbilden

Jungfrukonceptionen och jungfrufödelsen är av omedelbart intresse och omedelbar betydelse i vår tids rådande kulturella situation, nu mer än någonsin. Det gäller

Och där vi har ett barn, där har vi också en mor. Jungfrukon­ ceptionen och jungfrufödelsen ger Gud en Moder; precis som den också ger Kyrkan och varje kristen en Moder

bilden av Gud. I den kristna förståelsen av människan – manligt och kvinnligt – och människans förhållande till Gud finns ingen plats för en Moder Gud, en Modergudinna. Även om Gud övergår alla könsdistinktio-

37

FOLKE T. OLOFSSON

ner, eftersom de tillhör skapelsen, omtalade och tilltalade Jesus alltid Gud som sin Fader. Förhållandet mellan Jesus och Gud, Herren, innefattas i ordet Abba, Fader, det barnsligt intima och förtroendefulla Pappa.

Han talade aldrig om eller bad till Modern, Mamma. Det finns goda skäl för Kyrkan att följa Jesus i detta och förbli i hans relation till sin Fader. Jesu fadersförhållande utgör en integrerad del av den gudomliga uppenbarelsen och tillhör därför kyrkans förblivande och oföränderliga tradition: »Ty genom honom [Jesus Kristus] har vi båda [ judar och hedningar] i en och samme Ande tillträde till Fadern« (Ef 2:18). Till Fadern, genom Sonen, i den helige Ande! Det är huvudleden till Gud. Ändå finns det också en Mor i den kristna förståelsen av människan. Den kristna tron är därför theotokisk. Det innebär att en förståelse av människan, och därmed inkarnationen, som vill vara traditionell, trinitarisk, theandrisk, också måste inkludera Theotokos – Gudföderskan – den välsignade jungfrun Maria – Guds Moder. Ordet theotokos var slagordet vid kyrkomötet i Efesus 431, där det fastslogs att Maria inte bara

I den gudomliga symmetrin som uttrycks i mötet mellan det mänskliga och det gudomliga, mellan Gud och Maria, finns en särskild skönhet

var Kristi Moder, utan Guds Moder. Sonen hon bar var sann människa och sann Gud i en person, från konceptionens ögonblick.

Jesus är inte bara den Evige Sonen, född av Fadern före allting. Han är också Marias

38

son, född i tiden. Det finns alltså ett moderskap som aldrig kommer att upphöra. Maria är för alltid Modern – Theotokos.

I den gudomliga symmetrin som uttrycks i mötet mellan det mänskliga och det gudomliga, mellan Gud och Maria, finns en särskild skönhet. I detta möte är människan det kvinnliga, det jungfruliga och det moderliga, i en paradoxal enhet. När Gud besvarar människans böner om att stiga ner från himlen (Jes 64:3 f.), kommer svaret genom en konception utan manlig säd; Gud kommer människan till mötes i ett havandeskap, i en födelse, i ett moderskap, i en Son. Maria är Guds Moder. Jesus är Guds Son och Marias Son. I det utvalda folket, i Dottern Sion, har Gud förberett en människa, en ung kvinna, som i sig själv på ett representativt sätt bär hela mänsklighetens längtan efter Gud. Å alla människors – mäns och kvinnors – vägnar säger hon ja, eller för att vara exakt, avböjer hon inte genom att säga nej till att ge sin kropp, sin själ och sitt liv till Honom, som i varje ögonblick uppehåller henne och ger henne liv. Gud använder inte Maria enbart som ett medel, som en kanal för den gudomliga nåden.

Den svenske nobelpristagaren Pär Lagerkvist har i sin bok Sibyllan, från 1956, gett en fruktansvärd omvänd version av konceptionen och födelsen såsom en våldtäkt av människan av det gudomliga, eller snarare av det demoniska, som resulterar i födelsen av en flinande idiot till son. Den bibliska berättelsen är så fjärran från denna demoniskt förvridna bild som det bara är möjligt.

Maria är där fullständigt närvarande och fullständigt indragen som person och säger ja till Gud för vårt bästas skull. I egenskap av förkroppsligandet av mänsklighetens längtan efter Gud, visar Marias exempel att KERYX 4 2012

LIKT DAGG SOM FALLER MJUKT PÅ ULL

mänskligheten – män och kvinnor – inte bara består av korsfästare och gudsmördare, utan också av män och kvinnor som längtar efter Gud. Maria, Guds Moder, uppenbarar därvid något av människans innersta väsen och ursprungliga höghet som en varelse skapad till Guds avbild.

Maria som modell för mötet mellan Gud och människa

I Marias ja till Gud som uttrycktes i orden, »Se, jag är Herrens tjänarinna. Må det ske med mig som du har sagt«, uppenbaras djupet i den mänskliga friheten. Hon kunde ha sagt nej till Gud. Maria kunde ha hänvisat till sitt eget livsprojekt och sagt: »Jag vill inte vara objekt i någon annans projekt. Jag vill själv vara och förbli herre och mästare över mitt liv och öde.« Hon kunde också ha aborterat barnet, anakronistiskt talat. Hon kunde ha övergett barnet och lämnat det att dö. Men det gjorde hon inte. Istället säger hon ja, med varje fiber av sin kropp, med själ och hjärta, ja till honom som i varje ögonblick av hennes tillvaro ger henne möjligheten att säga nej, om hon hade velat.

I sitt ja till Gud och sin lydnad till honom uppenbarar hon den mänskliga frihetens yttersta dimension: att tjäna Gud i enlighet med hans vilja. I sitt helhjärtade ja till Gud och i sin ovillkorliga tjänst för Gud står hon ut som mänsklighetens skönaste ros. Hennes ära är Människans ära, både mäns och kvinnors. Men själv ger Maria äran till Gud: »Min själ prisar Herren, och min ande gläder sig i Gud, min Frälsare!« Hennes ja till Gud omsluts av de stora ting Gud har gjort med henne: Guds ja till henne, och genom henne till alla män och kvinnor.

I sitt ja till Gud tjänar Maria, Guds Moder, som en modell och en ikon för hela KERYX 4 2012

mänskligheten. I sitt ja till Gud säger hon definitivt nej till människans försök att bli som Gud, men utan Gud. Hon förtröstar på Guds ord. I sitt ja till Gud avstår hon från det mänskliga projektet att definiera vad

I sitt ja till Gud tjänar Maria, Guds Moder, som en modell och en ikon för hela mänskligheten.

I sitt ja till Gud säger hon defi­ nitivt nej till människans försök att bli som Gud, men utan Gud

det innebär att vara människa – man och kvinna – på människans egna gudlösa villkor, istället för att lyda Guds vilja och ord. I sitt ja till Gud finner hon sin sanna identitet och sitt yttersta mål i livet: skapad till Guds avbild växer hon närmare Guds likhet; underordnad Guds vilja och ord, i lydnad och tjänst, träder Maria in i evig kärleksgemenskap med den Treenige Guden.

Marias ja till Gud, eller mer exakt att hon inte sa nej, står som modellen för mötet mellan Gud och människa, och all kristen teologi borde ha detta i sinnet när den försöker bestämma vad Gud gör och vad människan gör i detta möte. Marias mottagande omsluts av Guds utväljande och gåva, vilka föregår allting Maria gör och säger. Det är i Guds utväljande ja till människan som människan är förmögen att inte säga nej till Gud. Människans frihet består i hennes möjlighet att säga nej till Gud. Människans ja till Gud flödar från mottagandet av Guds gåva till människan: Guds Ord, och detta möte äger alltid rum i och överskuggas alltid av den helige Andes närvaro och kraft, han som är livgivaren. Där Guds Ord

39

FOLKE T. OLOFSSON

är, där är också Guds ande och där skapas en frizon, i vilken människan, som eljest är bunden i sitt nej, förmår säga ja.

I sin oreserverade öppenhet mot Gud till kropp, sinne och själ är Maria också ikonen

Maria är, i egenskap av den som först mötte Gud på ett unikt sätt, den första frälsta männis­ kan, förstlingsfrukten av Andens verk, den i vilken den sanna Kyrkan blir synlig och får ett ansikte

för rättfärdiggörelsen genom tro, av nåd allena, utan gärningar, på grund av Kristus: justificatio sola gratia, sola fide sine operibus propter Christum. I egenskap av den människa som har varit närmast den helige

»Wenn Gott in seiner Rechten

Goethe, Faust, del II, slutscen,

1

alle Wahrheit und in seiner Lin-

chorus mysticus (övers. av

ken den einzigen immer regen Trieb nach Wahrheit, obschon

Viktor Rydberg, 1915).

terad och översatt från Robert

Bo Larsson, »Kyrkan bräcklig farkost på stormigt hav«, artikel i

und ewig zu irren, verschlos-

Svenska Dagbladet 2002-01-27.

M. Grant, Irenaeus of Lyons,

Olof Andrén, De apostoliska

5

1997, s. 70. ibid.

12

I.3.31, citerat och översatt från

13

Wähle! Ich fiele ihm mit Demut

fäderna i svensk översättning,

St Ireneus of Lyons, On the

in seine Linke und sagte: Vater,

1958, sid 63.

Apostolic Preaching. Översätt-

gib! Die reine Wahrheit ist doch

6

Andrén, sid 66.

nur für Dich allein!«, citerad

7

ning och introduktion av John

Andrén, ibid.

från Gotthold Ephraim Lessing,

8

Behr, 1997, s. 60 f. I svensk

De virginibus velandis 1, Henry

översättning, Bevis för den

Theologische Streischriften,

Bettenson, ed., The Early Chris-

apostoliska förkunnelsen, över-

Eine Duplik I, 1788.

tian FAthers. A selection from

satt av Olof Andrén, 1997, sid

»mänsklighetens utveckling

the writings of the Fathers from

och fortskridande«.

St. Clement of Rom to St. At-

»Vad är det sinnliga? Bildspråk och hägring; men det ohinnliga

by Henry Bettenson, Oxford

sanning och fägring. Det översvinnliga, fullgjort dess bud.

University Press, 1969, s. 140.

De Praescriptione haereticorum

9

Det evigt kvinnliga drar oss till Gud..« Johann Wolfgang von

34 f.

Adversus Haereses 3.21.10, Bet-

14

hanasius. Edited and translated

3

40

son, s. 141.

Against Heresies, Bok I, 10.1, ci-

11

4

mit dem Zusatz, nicht immer sen hielte und spräche zu mir:

2

Ande, är Maria också den arketypiska karismatikern, hon är protokarismatikern, eftersom Anden uppfyllde hennes till kropp och själ: »Helige ande skall komma över dig och kraft från den Högste skall överskygga dig« (Luk 1:25 a). Det är därför helt i enlighet med Guds oikonomia att Maria tillsammans med apostlarna väntar och ber för att Anden ska komma på den första pingstdagen. Apostlarna får var och en eldslåga.

Maria får ingen av det skälet att hon redan i en mening är uppfylld, genomglödgad av Anden genom Sonen. Maria är den himmelske Faderns dotter Sion, hon är Guds Moder i Kristus, och hon är den helige Andes ark. Hon är, i egenskap av den som först mötte Gud på ett unikt sätt, den första frälsta människan, förstlingsfrukten av Andens verk, den i vilken den sanna Kyrkan blir synlig och får ett ansikte. I den meningen är hon också med Sonen i famnen

13, Bettenson, ibid.

Adversus Praxean, 2, Betten-

10

tenson, s. 82 f.

I.3.33, citerat och översatt från

15

St Ireneus of Lyons, On the Apostolic Preaching. Översättning och introduktion av John Behr, 1997, s. 61. I svensk över-

KERYX 4 2012

LIKT DAGG SOM FALLER MJUKT PÅ ULL

en ikon av den Helige Ande. Anden gör sig själv osynlig som person men framträder samtidigt synligt genom det Anden gör i sitt verk, och Andens verk är att göra människan lik Sonen, den osynlige Gudens sanna avbild. Anden förverkligar människans Gudsavbildlighet till Gudslikhet i fullständig Gudsgemenskap. Och Maria är i denna mening den första frälsta, och i henne blir Andens verk genom Sonen synligt i Mariaikonen. Och där Sonen och Anden verkar, där verkar också Fadern. I Gudsmodersikonen, Modern med Sonen i famnen, blir Treenighetens hela verk synligt Epilog

Maria, Guds Moder, såsom hon avbildas på Glykophilousa-ikonerna, utgör tillsammans med sin Son en avbildning och en modell av sann mänsklighet i relation till Gud. Såsom den Himlafarne och Upphöjde sitter Kris-

tus »på Faderns högra sida«. Kan vi kanske också ana att Maria, som en slags förstlingsfrukt av de frälsta, redan är bortom stoft och aska och har nått det som den återlösta mänskligheten i Kristus en gång kommer att uppnå? Bilden av Modern som håller sin Son i sin famn, där hans ansikte stöder hennes medan hon bär honom på sin arm, där han omfamnar henne och hon pekar på honom, ger en bild av den kristna trons djupaste mysterium: kind mot kind. I denna ikon blir den kristna förståelsen av inkarnationen, Gud och människa förenad, och mänskligheten, manligt och kvinnligt, i en komplimenterande och kompletterande olikhet och jämlikhet, liksom i en gudomlig diskriminering, synliggjord.

FOLKE T OLOFSSON är

teol dr, docent,

STM samt kyrkoherde emeritus.

sättning, Bevis för den aposto-

och liv var en produkt av en

publicerat Tecken och verklig-

liska förkunnelsen, översatt av

omedveten mytbildning kring

het, hans pastoralbrev till Lunds

Olof Andrén, 1997, s. 35.

en ursprunglig helt inomvärlds-

stift, 1993, Samtal med Gud,

lig historisk kärna.

hans pastoralbrev till ärkestif-

De Baptismo 5, Bettenson, s. 114.

16

De carne Christi, 17, Bettenson,

17

Viktor Rydberg, Bibelns lära

s. 126.

om Kristus, 1862, s. 195 (digital

ibid.

18

On the Apostolic Preaching,

19

3.33, Behr, s. 61, Andrén, s. 35 Against Heresies, Book III, 22.4,

20

tvåtusen år, 2000.

faksimil utgåva, Projekt Rune-

30

Ecce Homo, s. 93.

berg).

31

Materialet för det här stycket

A.a., s. 197.

kommer från en artikel, »Lita på

»Från dogmat till evangeliet«

Guds kärlek«, av K.G. Hammar

från Det andliga nutidsläget

och publicerad i SvD 2003-03-

23

24

Grant, s. 141.

Så tidigt som 1841 utkom en

och kyrkan, 1919, s. 102.

21

svensk översättning av D.F.

25

Strauss, Das Leben Jesus

26

(1835) med titeln Strauss och

27

A.a., s. 109.

19.

Det är förstås möjligt, om man

32

A.a., s. 103.

nu måste betrakta detta som

Torsten Bohlin, Evangelisk

en viktig teologisk poäng,

evangelierna eller Jesu lefnad av D.F. Strauss. För tänkande

tet, 1997, och Ecce Homo efter

22

troslära, 1937, s. 91 f.

Gustav Wingren, Credo, 1974, s.

28

läsare av alla stånd bearbetad

att behålla en bokstavlig, traditionell förståelse av Maria

80 f.

som semper virgo, genom att

KG Hammar har uttryckt sina

anta att återhämtningen efter

hävdade att det övernaturliga

teologiska åsikter i flera artiklar

barnsbörden också innebar ett

och mirakulösa som berättas i

och intervjuer i dagstidningar

helande av all eventuellt sargad

evangelierna om Jesu person

och tidsskrifter; han har också

kroppsvävnad.

av en evangelisk teolog. Strauss

KERYX 4 2012

29

41

JOEL APPELFELDT

RECENSION

Om att experimentera sig till en nygammal kristen pedagogik TITEL: Teaching and Christian Practices – Reshaping Faith & Learning FÖRFATTARE: David I. Smith och James K. A. Smith (red.)

FÖRLAG: Wm. B. Eerdmans Publishing Company, Cambridge

»VAD HAR ATHEN MED JERUSALEM ATT GÖRA? Eller

akademin med kyrkan« utbrast kyrkofadern Tertullianus (160-225), och tyckte sig se ett oöverbryggbart gap mellan den grekiska filosofin och den kristna synen på världen.

Andra fäder likt Justinus Martyren (100-165) hade däremot mycket positivt att säga om det grekiska arvet. Vi rör här den ständiga frågan om hur vi lever i världen men inte av den. En fråga som vinner ständigt ny aktualitet, och några kanske minns att det under sommaren i omgångar debatterades kring kristen bildning via tidningar, bloggar och twitter. Insikten om bildningens betydelse för att hitta en

66

KERYX 4 2012

RECENSION: TEACHING AND CHRISTIAN PRACTICES

god relation mellan kyrkan och världen är skapen, men att den har sina inneboende levande hos många, och frågan kommer problem, framförallt att den »skapar en upp med jämna mellanrum. Stefan Swärd, distansering i förhållande till bibeltexten«. pastor i EFK och debattör, formulerade det Ytterligare ett perspektiv har kommit så här: »Utbildningen och formandet av från Gustav Björkman, pastor i Fiskebäcks pastorer och präster är den allra viktigaste Missionskyrka, som uttryckte betydelsen frågan för ett samfund, en kyrka, en andlig av att förstå den världsbild som är rådande rörelse, och avgör i stor utsträckning om det i samhället och inte bara en kristen sådan. blir andlig förflackning och stagnation eller Det är ju världen som skall vinnas, samtiandlig förnyelse, fördjupning och Gudsridigt som en kristen pastorsutbildning behö1 kets utbredande och expansion.« ver forma bedjare och tillbedjare. Björkman Vidare uttryckte Swärd sina tvivel inför vill se en gyllene medelväg, där viss del av vad den nuvarande universitetsteologin gör en pastors/teologs träning sker på ett sekumed kristen tro. Den »intellektualiserar«, är lärt universitet och en betydande del sker i »modernistisk« och bygger på »det sekulära frikyrkans egen regi, vilket skulle ge frihet upplysningsparadigmet«. Swärd möttes av att forma utbildningen efter en kristen både medhåll och mothugg i sina analyser. världsbild och främja det andliga livet.4 David Willgren, som doktorerar på Lund Något tidigare under sommaren skrev Universitet inom bibelvetenskap, höll Joel Halldorf på debattplats i tidningen med om att det finns brister inom kristen Dagen om kristen bildning i ett större perpastorsutbildning, men att Swärd träffar fel spektiv, om behovet av en alternativ kristen när han attackerar bibelvetenskapen och offentlighet som skulle kunna innefatta skapar en onödig dikotomi mellan andligt högskolor, folkhögskolor, studiecirklar, liv och det intellektuella. Willgren förde studieförbund, och medier. Halldorfs fram hantverket inom bibelvetenskap som utgångspunkt är förståelsen av människan en tillgång som inte behöver skapa distans som social gemenskapsvarelse och som 2 till församlingen i övrigt. formas av sin omgivning och tradition.

I sitt försvar för bibelvetenskapen får han Här spelar utbildning en betydande roll, medhåll av David och som han själv Nyström, doktor i Insikten om bildningens skriver är bildning kyrkohistoria, som betydelse för att hitta en god »med andra ord går till försvar för relation mellan kyrkan och alltid formerande. de kunskaper som världen är levande hos många, Det skapar ett slags bibelvetenskaoch frågan kommer upp med människor. pen gett oss. Han jämna mellanrum Frågan är bara menar att vi måste vilken bild som skilja på exegetimänniskan formas ken, förståelsen för textens ursprungsbety- efter. Målet med den kristna bildningen delse, och hermeneutiken, som syftar till att måste vara att forma människan till Guds förkunna ordet idag.3 Swärd kontrade med avbild«.5 Denna ansats kommer igen i att han principiellt inte är emot bibelveten- Swärds inlägg som undrar om »man får lära KERYX 4 2012

67

JOEL APPELFELDT

sig dygder på Uppsala Universitet?« och kristen pedagogik och formation. Om nu menar att den träning som Jesus gav hade, Swärd till viss del träffat fel i sin kritik, så förutom undervisning, inslag av karaktärskvarstår frågorna kring hur vi formas av formande praktiker med dygder som mål. hur dagens utbildningar ser ut. I detta tror Även om nog de flesta ser mycket som är jag Swärd träffar rätt och det behövs här ett bra och gott i nuvarande kristna utbildning- fördjupat reflekterande på bred front, där vi ar, och även i sekulära sådana, och många blir medvetna om de former som stöper oss. skulle hålla med Willgren och Nyström i Redaktörerna för Teaching and Chrisderas försvar av specifika delar i dessa, så tian Practices har ställt sig frågan hur har på flera håll i detta samtal getts uttryck man skulle kunna omforma högskole- och för otillräckligheten i de former som sekuuniversitetskurser genom att inkorporera lär, men även kristen bildning har idag. De kristna praktiker. Inte enbart som en extra har även spekulerats i möjliga vägar framåt. pyntning utan som integrerade delar av Angelägenheten i detta kanske uttrycks bäst formen för kursen, av själva pedagogiken. med Joel Halldorfs ord: »Universiteten är Författarna menar att mycket har gjorts för den sekulära modernitetens kyrkor, därför att röra sig bort från en evangelikal antiövervakas deras renlärighet noga. Visionen intellektualism mot en mer integrerad syn om den kristna bildningen låter sig knappå vetenskapligt arbete och kristen tro. Här past förverkligas fullt ut inom de ramar har en utveckling skett där livet som helhet, Högskoleverket angett.«6 I Halldorfs ord infattande både studier och bön, alltmer finner vi en radikal kritik av det antagande kommit att ses från ett kristet perspektiv. att idén om det sekulära är något neutralt.

Men märkligt nog, menar redaktörerna, så Detta antagande har i allt högre grad komhar samtalen kommit att handla mestadels mit att ifrågasattas. om kristet vetenskapligt arbete, medan Alltså, betydelsen av det formerande i en kristen undervisning, det pedagogiska utbildning löper som röd en tråd i de samtal hantverket, fått stå tillbaka. Detta vill boken och debatter råda bot på, och som förts. Denna Tanken är enkel: att låta verk­ anledningen till att insikt, om hur allt samma lärare inom olika akade­ man vänder sig till som vi går igenom miska discipliner få som upp­ kristna praktiker förändrar för vårt gift att förändra en befintlig är att man i dessa sett att se och leva kurs i dess pedagogiska upp­ tror sig kunna i världen, är en lägg genom att inspireras av finna »pedagogisk viktigt grundinsikt historiskt kristna praktiker vishet« inbäddad. i boken Teaching Tanken är enkel: and Christian att låta verksamma Practices - Reshaping Faith & Learning. lärare inom olika akademiska discipliner få Redaktörerna James K.A. Smith och David som uppgift att förändra en befintlig kurs i I. Smith är kollegor på Calvin College inom dess pedagogiska upplägg genom att inspireligionsfilosofi respektive pedagogik, och reras av historiskt kristna praktiker. har i denna bok förenats i sitt intresse för Bokens upplägg följer en enkel struktur.

68

KERYX 4 2012

RECENSION: TEACHING AND CHRISTIAN PRACTICES

Den ramas in av två teoretiska kapitel som tro i ljuset av de praktiker som har varit fungerar som introduktion samt avslut till konstituerande för dess liv. Med detta de mer experimentella delarna, som består menas inte bara dop och nattvard, utan det av enskilda kapitel där en lärare rapporskall förstås på ett bredare plan, dit det även terar och reflekterar kring den kurs hon går att räkna gästfrihet, sabbatsvila, vittneseller han valt att börd, enkelhet, bön omforma. I de Olika former av andlig och mycket annat teoretiska kapitlen läsning står i många fall i såsom kristna ges den intellektubjärt kontrast till dagens hög­ praktiker. Här ella och teologiska produktiva och »konsumistis­ saknar jag en mer grunden för sättet ka« läsningspraktiker ingående diskusatt arbeta. En sion om skillnaden viktigt grund för mellan kyrkan och tänkandet kring praktiker som formation akademin. Vad händer med en praktik när kommer från Alisdair MacIntyres inflytelden förs från sitt ursprungliga sammanhang serika bok After Virtue, som är ett försök till ett nytt, och hur hanterar man denna att återuppliva de genom upplysningstiden skillnad? Vissa praktiker kanske förutsätdelvis förlorade insikterna om moralisk ter en kyrklig miljö eller ett helt liv som är formation. Alltså, den förändring av mäninriktat åt ett visst håll. Här lämnar boken niskans disposition och vanor som sker utrymme för olika syn på dessa frågor, men när hon deltar i en gemenskaps praktiker jag menar att när man arbetar med kristna vilka är utformade efter den gemenskapens praktiker på detta sätt, bör nog en sådan högsta mål, Summa Bonum. MacIntyres reflektion finnas med. verk är inriktat på moralisk bildning, men Ovan beskrivna teoretiska grund har tio den används här som ett sätt att förhålla sig lärare vid högre lärosäten och med olika till högre utbildning, som man menar också akademiska inriktningar fått uppgift att bör ha intentionen att vara formativ. studera och sedan implementera, genom att Ytterligare en komponent i den teoretiska arbeta in kristna praktiker i den pedagogisgrunden ges av Etienne Wenger, en utbildka formen för kursen. Spridningen är stor, ningsteoretiker som har arbetat med hur från grundkurser i filosofi till ekonomikurlärande fungerar i lärlings- och mästare-re- ser och omvårdnadskurser. Här möter vi lationer. Wenger ser bland annat betydelsen David I. Smith som förändrar sin översiktsav en gemensam föreställningsvärld (eng. kurs i tysk efterkrigslitteratur med insikter imagination) i de gemenskaper som förenas dragna från olika former av andlig läsning, kring specifika praktiker och mål, och hur läsningsformer som i många fall står i bjärt detta dynamiskt samspelar i en fortgående kontrast till dagens högproduktiva och process. Här vill Smith och Smith få hjälp »konsumistiska« läsningspraktiker. Den efatt förstå hur visioner om människan och fektiva läsningen har naturligtvis sin plats, hennes plats i världen kan blir förkroppsmen kanske den har tillåtits ta för mycket ligade i pedagogiska praktiker. Till detta plats? Smith frågar sig hur man läser med läggs till att Smith och Smith förstår kristen generositet och kärlek? Vad skulle kunna KERYX 4 2012

69

JOEL APPELFELDT

vara en »kärlekens hermeneutik på ett det få för konsekvenser? Calls rapportepraktiskt plan? Vi får följa hur Smith, utan rar väldigt ärligt om både utmaningar och att ändra något i själva innehållet i kursen, glädjeämnen med sina försök. Just denna söker att främja en mer uppmärksam läsärlighet med utmaningarna, de relativa ning, exempelvis genom de sätt på vilka han framgångarna, men även med misslyckandelar ut uppgifter den, gör att boken, och hur samtalen Just denna ärlighet med tror jag, blir inspiförs i klassrumutmaningarna, de relativa rerande för dem met. En mer framgångarna, men även med som själva är lärare teoretisk genommisslyckanden, gör att boken, eller arbetar med gång av lärandets tror jag, blir inspirerande för annan kristen pepraktiker återfinns dem som själva är lärare eller dagogisk verksami den namnkunarbetar med annan kristen het. I andra kapitel nige Paul J. Grifpedagogisk verksamhet läser vi om hur fiths kapitel om måltidgemenskap hur själva aptiten inkorporeras i en på kunskap kan bli fostrad i rätt riktning. Vi omvårdnadskurs, hur tidebönstraditionen möter också Carolyn Calls försök att omoch kyrkoåret blir en del av pedagogiken forma en kurs i ungdomspsykologi genom för en filosofikurs, eller hur en hermeneutik att arbeta med vittnesbörd, gemenskap och för att tolka ekonomiska data skulle kunna gästfrihet. Vad innebär det för en lärare att se ut, och mycket annat. se sina studenter som gäster, och vad kan Bredden är stor del av behållningen med

70

KERYX 4 2012

RECENSION: TEACHING AND CHRISTIAN PRACTICES

boken. Den visar hur en grundläggande vision om utbildning som karaktärsformande kan få praktiska konsekvenser i så många olika utbildningssammanhang. Den trevande och experimentella ansatsen gör den nåbar och konkret. I ett vidare perspektiv är det experimenterande som vi läser om applicerbart på all utbildning och möjligheterna är oändliga. Det gör boken till en tillgång för all typ av utbildning, från grundskola till högskola, folkbildning och församlingskurser mm. Teaching and Christian Practices ger möjlighet att tala om kristen utbildning utan att enbart tala om graden av konservativt/ liberalt innehåll i litteraturlistorna eller förhållandet till högskoleverket. Kurslitteratur och lagliga frågor är ju på många sätt viktiga, men inte det enda som avgör utbildningens betydelse och formerande kraft. Här öppnar sig ju också möjligheter till att omforma pedagogiska praktiker efter kristna ideal, utan att nödvändigtvis införa strikt konfessionella

KERYX 4 2012

inslag såsom bön. Att omforma en kurs i litteratur utifrån kristna ideal om läsandets dygder leder inte nödvändigtvis till ökade konfessionella inslag i strikt bemärkelse.

Finessen i detta ligger i att de flesta kan få hjälp att utveckla kreativiteten i hur vårt lärande tar sig uttryck. Det går att förändra nästa lektion med en större medvetenhet kring dessa frågor, och det går också att tänka visionärt om kristen bildning och dess framtid. Hur bör våra institutioner se ut i framtiden? Hur kan vi bli formade och hur formar vi nästa generation? Boken rekommenderas därför till alla som sysslar med kristen pedagogik och som längtar efter nya vägar att tala om och arbeta med hur kristen bildning ska se ut.

JOEL APPELFELDT är

Bachelor of Theo-

logy och på väg till Duke University för Masterstudier i teologi.

71