De tysta, de rädda och de ensammaste

I vår nutid är det svårt att förstå att barn som var odöpta eller födda av en ogift mor inte fick ta del av Guds nåd och begravas i vigd jord.

Ända in i modern tid har uppfattningen om dopets betydelse levt kvar. Inga ceremonier fick utföras över dessa barn.

Barnen hamnade i limbo - ett ingenmansland, en plats mellan himmel och helvete.

Jag tänker att ett barn är det renaste och mest oskyldiga som finns. Att då bestämma att dessa barn inte fick begravas i vigd jord är svårt att förstå.

Christina Lindblom

Att mista någon, men inte öppet få sörja. I smyg begrava, den du har kär.

Du famlar i ensamhet med tystat skrik. Vandrar fram mot skymningen.

Så många frågor som aldrig fick ställas. Hur ska vi någonsin kunna förstå.

Jag tänder ett ljus i mitt hjärta. Så att du kan möta gryningen.

Ulf Rehnholm

Ibland kan inte livet hejda sig. Då sorgen gav ett hav av tårar, för de som mist någon. För de som aldrig någonsin fick en grav. Där tystheten har varit som ett svart moln och ångesten, att aldrig våga prata om det.

Så kan ensamhet se ut. Vilken total hjälplöshet. I en värld där ingen kunde ana många år efteråt, att många, kanske tusentals, aldrig fick komma innanför grindarna för att få en grav. De mest ensamma och helt försvarslösa.

Men vem hade rätt att bestämma att just du inte skulle få en grav. Vem tog ifrån dig den lilla biten jord som skulle skydda dig, och varje år tända ett ljus, och vattna din blomma. Det finns ett hav av tårar för de som aldrig någonsin fick en grav.

Men för dig och alla tusentals, ska jag fylla din grav med de vackraste blommorna. Jag ska bädda ner dig vördsamt i det rum där du ska sova. För i den trädgården finns ingen som gör dig illa. Och varje natt ska ett ljus brinna, så du aldrig blir rädd. Du är inte glömd. Du var och är saknad.

AnnMargret Johansson Pettersson