LUM 1 2025

Sektionen Kommunikation organiseras om:

LUM läggs ner

Sektionen Kommunikation stöps om. Syftet med det nya

uppdraget är att kunna erbjuda verksamheten ett samordnat kommunikationsstöd. Bland annat ska internkommunikationen bli mer systematisk, den digitala infrastrukturen få ökade resurser och fokus riktas mot pressfrågor och internationellt genomslag.

I samband med omstöpningen läggs LUM ner efter beslut från universitetsledningen. Enligt kommunikationsdirektör Johanna Sandahl, som har tagit fram förslaget till ny organisation, krävs omprioriteringar för att kunna tillmötesgå ledningens och verksamhetens förväntningar på kommunikationsverksamheten.

– Allt material som produceras behöver vara synkroniserat och kunna delas överallt. Eftersom LUM:s redaktion arbetar fristående är det svårt att behålla så dedikerade resurser till en kanal när vi alla ska arbeta mer samlat framöver. Jag vill understryka att det inte handlar om kvaliteten på LUM eller på redaktionens arbete, säger Johanna Sandahl.

I EN EXTERN UTREDNING av kommunikationsverksamheten som presenterades 2024 identifierades flera utmaningar och möjligheter. En viktig pusselbit enligt Johanna Sandahl är att ansvaret för kommunikationsfrågorna i dag är distribuerat över flera sektioner.

– Det adresserar vi nu genom att samla kommunikationsverksamheten inom sektionen Kommunikation som då får ett bredare och tydligare uppdrag.

Universitetsledningen och verksamheterna har enligt utredningen identifierat ett antal områden som de vill att sektionen Kommunikation ska prioritera framåt. Där

”När man gör omprioriteringar får det konsekvenser.

Exakt det som LUM gör kommer inte att göras framåt.”

ingår bland annat kommunikationsstöd till ledningen, utveckling av den digitala basinfrastrukturen, samordning av kommunikationen kring fakultetsöverskridande forskningssatsningar, systematisk kriskommunikation och kommunikationsutbildningar för chefer.

– Den stora vinsten är att vi ger andra förutsättningar för kommunikationsverksamheten och kan ge ett bättre stöd till kärnverksamheten. Det andra är att den organisation vi har i dag har bidragit till ett avsändarperspektiv och kanalfokus i stället för att utgå från vad användarna och mottagarna har för behov. Nu sätter vi det i fokus så att deras behov kommer i första hand.

I DEN NYA ORGANISATIONEN, med planerad start den första april, ska flera uppdrag som tidigare legat på andra sektioner flyttas över till sektionen Kommunikation. Till exempel flyttas den allmänna studievägledningen liksom flera andra roller från sektionerna Externa relationer, Student och utbildning samt Forskning, samverkan, innovation. Tjänsten som pressansvarig för universitetsledningen ska också ingå i den nya organisationen. Samtidigt som en rad nya områden ska prioriteras får inte sektionen mer pengar. Det i sin tur leder till omprioriteringar och universitetsledningen ser LUM som en del av den nuvarande verksamheten som ska

Kommunikationsdirektör Johanna Sandahl. foto: jonas andersson

prioriteras bort. I början av februari fattades det formella beslutet att lägga ner personaltidningen av förvaltningschef Susanne Kristensson.

– Det finns en förväntan på att det förslag jag lägger fram ska möta ökade ambitioner och nya behov inom den befintliga budgeten. Det får inte bli dyrare för universitetet helt enkelt, säger Johanna Sandahl.

Att behålla den digitala versionen av LUM är inget alternativ, menar hon.

– Det hade egentligen inte varit att göra en omprioritering eftersom tryckkostnaderna är en mindre del av LUM:s kostnader.

LUM:s driftskostnad, där bland annat tryckerikostnader ingår, är cirka 500 000 kronor per år. Lägger man till personalkostnader för 2,2 tjänster uppgår de totala kostnaderna för LUM till cirka tre miljoner kronor årligen.

MÅNGA MEDARBETARE uppfattar att innehållet i tidningen bidrar till sammanhållning och ger en överblick över det som sker inom den stora arbetsplats som universitetet är, det framgår av LUM:s läsarundersökning som genomfördes förra året. Den typ av journalistiska texter som har funnits i LUM kommer inte att ersättas rakt av, enligt kommunikationsdirektören.

– När man gör omprioriteringar får det konsekvenser. Exakt det som LUM gör kommer inte att göras framåt. Men sektionen ska fortsatt ha ansvaret för internkommunikation och där ska vi fortsätta utveckla kommunikation som möter de behov som finns hos medarbetare och chefer.

Nyligen lämnades en namninsamling till stöd för LUM och i protest mot dess nedläggning in till universitetsledningen. Nästan 900 personer har skrivit under. Johanna Sandahl säger att hon förstår att många nu blir besvikna.

– Listan visar att de som läser LUM kommer att sakna den och det förstår jag. Det här är en prioritering som universitetsledningen har gjort, men det är klart att det är ett beslut som får konsekvenser. Jag har full förståelse för att nedläggningen av LUM har väckt många reaktioner.

MINNA WALLÉN-WIDUNG

Kära läsare

Det här är sista numret av LUM. Universitetets ledning har beslutat lägga ner personaltidningen och för mig återstår att tacka för all uppskattning. Ett tack som kommer från oss som idag jobbar med LUM och, är jag säker på, alla de som har jobbat med LUM sedan tidningen först såg dagens ljus 1968. Det har varit ett nöje. Ett stort tack också för det massiva stöd ni manifesterat den senaste tiden i kampen för att rädda er tidning.

Det är universitetets medarbetare som skapar innehållet i LUM. Utan era tips och uppslag till artiklar och reportage hade LUM inte varit en relevant och aktuell tidning för 8 800 anställda. Ett slags medarbetarjournalistik i sin renaste form: gjord av medarbetare, om medarbetare, för medarbetare.

LUM:s uppdrag har varit tydligt. Tidningen ska spegla vår gemensamma arbetsplats och ge en större och differentierad bild av universitetet för att på så sätt bidra till samhörighet bland anställda. Vidare vilar LUM på journalistiska principer, vilket bland annat innebär att det i uppdraget ingår att ställa frågor och skriva om processer innan beslut fattas. Allt för att värna öppenheten i organisationen och ge anställda möjlighet att påverka. Så, tack till alla som ställt upp i tidningen, svarat på frågor eller berättat om sig själva och sitt arbete. Och tack för insändare och debattinlägg. Strävan har alltid varit att ha högt i tak och ge utrymme för olika åsikter.

Jag hoppas att ni gillar även det här sista numret. En del är sig likt, annat inte. Tillsammans med LTH ­forskare ger vi oss upp på rådhusets tak i Malmö, vi har träffat nationalekonomen som berättar hur pengar förändrar människors beteende, och som ett av få medier har LUM fått besöka professorn i thoraxkirurgi som inte känner sig hemma i akademin. Men eftersom det är sista numret så blir det en del LUM om LUM. Hela tio sidor. Bland annat en historik över åren som gått och receptet på hur du själv lagar till din egen LUM när saknaden blir för stor.

Varför inte spara en tidning som ett tidsdokument, vetja. Någon gång i framtiden kanske ni hittar tidningen i en låda, och även om doften av trycksvärta då försvunnit, så kanske känslan av att bläddra i en papperstidning framkallar minnen på samma sätt som en Madeleinekaka i en bok gjorde för mer än hundra år sedan.

JAN OLSSON REDAKTÖR

Vicerektor Jimmie Kristensson.

Vicerektor Jimmie Kristensson om nedläggningen av LUM:

”Det

här är inget lättvindigt beslut”

Att lägga ner LUM handlar om prioriteringar i jakten på en mer ändamålsenlig kommunikationsorganisation. Det menar Jimmie Kristensson, vicerektor för kurage och karaktär.

Varför ska LUM läggas ner?

– Förslaget är en del av en jättestor förändring i syfte att få till en mer ändamålsenlig kommunikationsorganisation. I ett sådant arbete sker alltid prioriteringar. Det handlar inte om att vi vill lägga ner LUM i sig. Det är en bra tidning som många tycker om. Det är inget lätt eller lättvindigt beslut.

Hur mycket sparar universitetet på att lägga ner LUM?

– Det handlar inte om att minska kostnader. Det handlar om att göra nya saker med befintliga medel. Samma pengar ska användas till nya saker och LUM har en budget på cirka tre miljoner kronor (driftbudgeten är knappt 500 000 kronor per år, resten är kostnaderna för 2,2 tjänster som nu försvinner, reds anm.).

Varför behålls inte den digitala utgåvan?

– LUM har idag ett eget redaktionellt uppdrag. Stora delar av resurserna för vår interna

kommunikation går till LUM som inte ingår i den ordinarie kommunikationsplaneringen. Vi behöver göra mer inom internkommunikation vilket innebär att resurserna behöver fördelas om.

Vilken typ av kommunikation ska prioriteras när kommunikationsorganisationen görs om?

– Det handlar om en ökad extern kommunikation med fokus på internationellt genomslag i linje med den strategiska plattformen. Men också om att få till en samordnad och planerad intern kommunikation och att hitta en digital infrastruktur som fungerar för oss. Men så klart också att arbeta med gemensamma kanalstrategier.

Kommer det att finnas en annan universitetsövergripande intern kanal för den typen av journalistiskt skrivna nyheter, reportage och personporträtt som finns i LUM?

– I nuvarande förslag finns det inte något som antyder att LUM kommer att uppstå i ny skepnad.

Tycker du att någonting går förlorat om LUM läggs ner och i så fall vad?

– Medarbetarperspektivet, den här lägereldskänslan som LUM ger. Men jag tror det är många andra saker som bygger identiteten och samhörigheten vid ett lärosäte som vårt. Vi är världsledande, internationella, håller en hög kvalitet i en fantastisk stad med ett rikt studentliv.

LUM:s läsarundersökning i fjol visade att medarbetarna uppskattar LUM som den kanal som ger överblick och skapar samhörighet på universitetet. Hur ska det uppnås framöver?

– Ja, läsarundersökningen visade det. Men då ska man också vara medveten om att svarsfrekvensen var 12 procent. Den visar att hälften läser varje nummer. De flesta läser ett urval av artiklar. I fritextsvaren uppgav många att LUM var kanalen som gav överblick och en känsla av samhörighet. Men det finns många informationskällor på LU. Vi kommunicerar väldigt mycket i många kanaler till många målgrupper. Att man inte

alltid hittar det man söker är en del av varför vi behöver stärka kommunikationsarbetet.

Vad tycker du om innehållet i LUM?

– Jag tycker generellt att innehållet i LUM är bra. Jag läser LUM och har alltid läst LUM. Min personliga uppfattning om LUM har ingenting med det här att göra. Mitt uppdrag är att se till en helhetsbedömning som verkar rimligast för Lunds universitet just nu. Jag är talesperson, men det här är ett ledningsgemensamt beslut.

Kan du peka på något som LUM inte borde ha tagit upp?

– Nej, det kan jag nog inte.

Inga konkreta artiklar som gått över gränsen?

– Syftar du på något särskilt?

Nej, jag bara ställer en fråga.

– Nej, det kan jag nog inte säga att jag tycker. LUM har ett självständigt uppdrag.

Du har i en intervju i Sydsvenskan sagt att du välkomnar granskning av universitetets verksamhet men att det bör ske i traditionella medier. Har LUM varit för kritisk?

– Nej, nej, nej det kan jag inte säga. LUM har ingen opinionssida. Tidningen har gett utrymme för olika perspektiv och viss debatt, vilket är bra. Det är klart att vi ska kunna granskas. Det ligger i akademins natur. Men jo, det är de traditionella mediernas uppgift att göra det.

Det har kommit in nästan 900 namnunderskrifter till stöd för att stoppa nedläggningen. Hur tar universitetsledningen det i beaktande?

– Det finns många medarbetare som vill behålla LUM. Men även tidigare medarbetare och personer utanför universitet som har framfört en rad argument till varför LUM ska finnas kvar. Det är klart att vi tar synpunkterna i beaktande. Vi tar med dem i helhetsbedömningen i vad vi behöver göra.

TEXT & FOTO:

JOHAN JOELSSON

Michael Rübsamen är disputerad i medie- och kommunikationsvetenskap, undervisar i journalistik och är studievägledare på Institutionen för kommunikation. I en krönika ger han sin syn på vad en personaltidning kan betyda för en stor organisation som Lunds universitet. Åsikterna är skribentens egna.

En tidning är alltid mer än bara en tidning gästkrönika.

En tidning är alltid mer än bara en tidning. Den är inte enbart en kommunikationskanal eller en journalistisk produkt utan så mycket mer. En tidning är en knutpunkt, en lägereld, ja, rentav en institution. En papperstidning kan dessutom fylla ytterligare en funktion som samlande organ i en tid som vår då individualiserade algoritmer i allt högre grad styr urvalet av de nyheter som vi konsumerar. Man läser den helt enkelt annorlunda än en webbsida eller ett nyhetsbrev. Således är LUM inte bara en av Sveriges äldsta personaltidningar utan också en viktig del i universitetets gemensamma identitet.

LUM är ett forum för alla de frågor som rör vår vardag men som inte alltid uppmärksammas i de officiella nyhetsbreven. Det är hit vi vänder oss för att få ta del av olika tankar om studentprotesterna i Lundagård, få svar på varför vårt friskvårdsbidrag är så lågt i jämförelse med andra myndigheters eller varför den konstnärliga fakulteten avvecklar sitt samlokaliseringsprojekt i Varvsstaden i Malmö. Här ryms reportage om hur doktorander hanterar avhandlingsstress genom att träffas och sticka tillsammans eller hur läkarstudenter får lära

sig latin som en del i sin utbildning. LUM rymmer också nyheter som är för komplexa för ett pressutskick och tidningen är på så vis en viktig kanal för oss medarbetare att nå ut med vår forskning och pedagogiska idéer. Inte minst läser journalister utanför universitet LUM och tidningen har givit upphov till många reportage, porträtt och gästspel i morgonsoffor.

I en tid då journalistiken är hotad och branschen ständigt talar om kris har Lunds universitet valt att värna om en journalistiskt producerad personaltidning och sett dess värde för universitetets många olika medarbetare. Det har givit resultat, LUM skapar en känsla av gemenskap och förståelse för en stor och spretig organisation och ger oss medarbetare en möjlighet att lära känna varandra och våra olika verksamhetsområden.

LUM är inte bara en tidning. LUM är en fyrbåk som binder samman vår universitetsgemenskap med kritiskt och reflekterande perspektiv, saklighet, opartiskhet, nyfikenhet, engagemang, medmänsklighet och humor. Lägg inte ner LUM.

MICHAEL RÜBSAMEN STUDIEVÄGLEDARE INSTITUTIONEN FÖR KOMMUNIKATION

I mitten av december förra året startades en namnlista på nätet i protest mot nedläggningen av LUM, på initiativ av ett tjugotal medarbetare vid universitetet. I skrivande stund har närmare 900 personer skrivit under. Bland argumenten lyfts framför allt tidningens förmåga att skapa överblick

och samhörighet i en stor och spretig organisation. Nedan har vi samlat ett litet axplock av de kommentarer som har kommit in via uppropet.

Många läsarreaktioner mot nedläggningen

”Tidningen betyder oerhört mycket för att man ska förstå vilket fantastiskt universitet man arbetar på, vilken spännande forskning som bedrivs.”

”Jag anser att LUM bidrar starkt till min kännedom om den mångfald som utgör Lunds universitets verksamhet och medarbetare. På så vis känner jag mig som en del av någonting större, någonting som betyder mer än mina enskilda mail och möten.”

”Det behövs en redaktion som arbetar med att visa upp vad som händer runt om på universitetet, men som också blickar framåt och lyfter frågor där vi kan bli ännu bättre – för att gynna forskning, utbildning, samverkan och verksamhetsutveckling."

”LUM måste vara kvar eftersom LUM genom åren har varit

• ett socialt kitt inom ett svåröverblickbart universitet

• en katalysator för gränsöverskridande forskning och utbildning

• en fyrbåk som visar att det är myllret av människor i kärnverksamheten som är det viktiga för vårt uppdrag, inte fraserna i högtidstalen”

”LUM har framgångsrikt ägnat sig åt det som kallas för ’medarbetarjournalistik’ och gett röst åt medarbetare som aldrig annars skulle blivit hörda.”

”Utan LUM, både tryckt och digital, försvinner den enda möjligheten att få en samlad bild om vad som händer på universitetet – en klar kvalitetssänkning!”

”LUM has been for me a continuous source of inspiration and knowledge, a showcase for the amazing discoveries and remarkable people that characterise our university.”

”LUM har ett stort värde för oss universitetsanställda! Det finns inga andra forum som kan ge oss samma inblick i aktuella händelser över hela universitetet.”

”LUM är kittet i vår organisation!”

”LUM får alla oss anställda att känna oss som del av en större helhet, får veta sånt som man aldrig skulle stött på i sitt dagliga arbete och viktiga nyheter som man inte slår upp på nätet.”

”För mig har LUM alltid varit den primära källan till information kring vad

som är på gång på universitetet. Vid flera tillfällen har denna välskrivna och vackert utformade tidskrift gett mig idéer som lett till konkreta forskningsprojekt.”

”LUM är en viktig del i ambitionen att få alla medarbetare att känna sig som en del av samma organisation även om LU inte precis är enhetligt, något som med emfas drivits från centralt håll åtminstone i perioder.”

”LUM bidrar till nya tvärvetenskapliga samarbeten och projekt inom LU då olika vetenskapliga områden belyses.”

debatt.

”LUM är ett bra sätt för oss serviceassistenter att få veta vad som händer på universitetet och i husen där vi arbetar.”

”LUM är mycket viktig för känslan av att vara ett universitet, där vi arbetar tillsammans mot gemensamma mål och att få inspiration och tips kring vad som är på gång.”

”Ett universitet som vill vara bland de 100 främsta och som har en personalstyrka plus intressenter motsvarande en mindre stad måste kunna hålla sig med en journalistisk tidskrift.”

”En så stor och omfattande verksamhet som Lunds universitet behöver något som samlar, enar, sprider och ger en förståelse för bredden och djupet av allt som pågår.”

”Det är LUM som främst skapar ”vikänslan”, men även min stolthet för mitt universitet, som gör att man bidrar lite extra.”

”LUM är viktig för historien, nuet och framtiden!”

”LUM spelar en unik roll som en sammanhållande och gemensamhetsskapande länk inom en stor, komplex och decentraliserad myndighet.”

”Det vore ett strategiskt misstag av LU:s ledning att lägga ner LUM. Tvärtom behöver LUM bli än mer öppen för frågor om universitetets roll i en sällsynt oförutsägbar värld.”

”LUM är ett organ som mer än något annat bidragit till att svetsa samman Lunds universitet, där vi som anställda kan läsa om och glädjas åt framsteg som våra kolleger på andra fakulteter gjort.”

Göteborgs universitets tidning

GU

Journalen:

LUM har klart fokus på mottagarperspektivet

LUM. Förra numret av LUM innehåller ett porträtt av universitetslektor Joakim Zander som skrivit en roman som nu ska bli en Netflix­film. Man kunde också läsa om en mystisk apparat som verkar ha skapats för att lösa tredjegradsekvationer samt ta del av en insändare om tystnadskultur. Är sådana artiklar viktiga? Går de att klämma in i uppdraget att ta ett ”helhetsgrepp om kommunikationsfrågorna på Lunds universitet och kommunicera universitetet som helhet”?

De kanske platsar någon annanstans? Eller ska sådana texter inte längre få publiceras vid Lunds universitet? Det finns förstås viktigare frågor än en student som känner sig marginaliserad, en konstig maskin som ingen förstår sig på eller en deckare som omvandlas till film.

Skälet till att vi frågar är att förvaltningschef Susanne Kristensson skickat ut missivet ”Fördjupad information om föreslagen omprioritering” i syfte att ge ett mer utförligt underlag till förslaget att lägga ner LUM.

Förvaltningschefen hänvisar bland annat till utredaren Sara Jönsson som i en rapport från 2024 listar ett antal kommunikationsutmaningar för Lunds universitet: bristande avsändarperspektiv, ineffektiv infrastruktur för internkommunikation, begränsade kanaler för ledningskommunikation samt behov av stärkt redaktionellt samarbete. Fokus på mottagarperspektivet måste öka, menar utredaren.

Slutsats? Lägg ner LUM.

Men en universitetstidning är något mer än en del av de ”välfungerande kom ­

munikationskanaler som möter verksamheternas, medarbetares, och chefers behov”. En tidning är en av få mötesplatser som ett lärosätes alla olika delar har lika tillgång till. Det är i en tidning som en verksamhet kan granskas, diskuteras och olika förslag framföras innan beslut fattas. Komplexa sammanhang och svåra avvägningar får utrymme på ett sätt som inte är möjligt i en vanlig informationstext.

I en tidning kan också personer som annars inte kommer till tals få uppmärksamhet, vilket skapar en känsla av samhörighet mellan olika yrkesgrupper och uppdrag. Det kan exempelvis handla om en deckarförfattande lektor, en undersökning av en knepig maskin eller om en ifrågasättande student. Om inte det är att ha ”fokus på mottagarperspektivet” är det svårt att förstå vad det skulle vara istället.

LUM är heller inte vilket magasin som helst utan Sveriges äldsta och största universitetstidning. Att den dessutom är uppskattad visar bland annat en namninsamling för tidningen som fått närmare 900 underskrifter.

Organisera gärna om kommunikationsverksamheten på Lunds universitet.

Men låt LUM vara kvar!

EVA LUNDGREN ALLAN ERIKSSON REDAKTÖRER OCH ANSVARIGA UTGIVARE JOHAN WINGBORG, FOTOGRAF ANDERS EUREN, FORMGIVARE Redaktionen vid Göteborgs universitets personaltidning GU ­Journalen – den enda kvarvarande personaltidningen vid svenska universitet när LUM lagts ner.

LUM – en tidsspegel sedan 1968

Hösten 1968 kom det första numret av LUM ut. Från att ha varit ett rent informationsblad utvecklades LUM under 70-talet till en journalistisk tidning som var tidigt ute med att anställa vetenskapsjournalister. I takt med att internet vann mark glesades utgivningen ut, men LUM har enligt läsarundersökningar ändå haft sin relevans. Men nu läggs tidningen ner och vi ser tillbaka på åren som gått.

Den 2 september 1968 föddes tidningen Lunds universitet meddelar ur informationsbladet Meddelanden från Lunds universitet, MLU Redaktören Ulf Henrikson berättade stolt på förstasidan att man nu också begagnade sig av ett nytt tryckförfarande – kontorsoffset. Och vad var då det?

Jo, ”det innebär bl.a. att tidningen skrivs ut på maskin, klipps och klistras upp till färdiga original direkt av förvaltningens personal. Originalen överförs sedan av tryckeriet på fotografisk väg till tryckmatriser.” High ­tech för sin tid. Tidigt började LUM också adresseras med dator, något som togs upp som en nyhet på en hel sida i tidningen.

Innehållsmässigt skiljde sig LUM inledningsvis inte så mycket från föregångaren MLU (bortsett från den mer lättuttalade för­

LUM:S YTTERROCK GENOM ÅREN

Under de första åren ser varje nummer av LUM ut så här, dock i olika färger.

I nr 1 1974 lanseras ett omslag som, sånär som på en färgändring varje nummer, oförändrat står sig i tio år!

Första numret av LUM kan tyckas vara tämligen oansenligt, men tryckes med nymodigheten kontorsoffset.

kortningen). Här skulle universitetets personal få praktisk information om disputationer, lediga tjänster, stipendier, forskningsanslag, nya lagar, budget och liknande.

1970 blev informationschefen Christer

1984 går LUM upp i format till nuvarande s.k. huggna A4. Varje nummer ska nu också ha en ny omslagsbild.

1995 får LUM äntligen möjlighet att trycka 4-färgsomslag, och firar genom att ha en svartvit bild på första omslaget!

Hjort redaktör och fortsatte som det fram till mitten av 1990 ­talet, för att sedan vara ansvarig utgivare under ytterligare tiotalet år. Hans inträde på LUM ­scenen innebar att tidningen fick mer redaktionellt material.

RIKTIG TIDNINGSKÄNSLA fick LUM dock inte förrän 1976 då journalisten Björn ”Nalle” Ljunggren anställdes. Från ett nummer till ett annat fylldes tidningen av intresseväckande reportage och slagkraftiga rubriker. Tecknaren och grafiske formgivaren Andrzej Szlagor bidrog med innovativa layoutlösningar.

1977 trädde en ny högskolelag i kraft där vikten av den tredje uppgiften betonades, alltså att sprida kännedom om forskning och utvecklingsarbete. LUM var redan inne på den banan och blev den första högskole­

2005 blir LUM en tidning helt i fyrfärg och döps om till Lunds universitets magasin.

2012 får universitetet en ny grafisk profil som även LUM anpassas till.

tidningen i Norden som satsade på vetenskapsjournalistik.

Alla gillade dock inte den journalistiska satsningen. 1978 föreslog två professorer att universitetets anslag kunde användas bättre, och LUM:s innehåll begränsas till kortfattat informativt material. I numret därpå kontrade redaktionen med förvaltningschefen och LUM:s ansvarige utgivare Stig Hammar i spetsen med åtta sidor med argument för LUM. Bland annat intervjuades många läsare som på det hela taget var mycket positiva till tidningen. Och LUM blev kvar!

Med hjälp av medel från Forskningsrådsnämnden etablerades en vetenskapsredaktion på LUM. Solveig Ståhl rekryteras från Arbetet och Göran Frankel från Helsingborgs Dagblad. Något senare under 80 ­talet anslöt Maria Lindh från Sydsvenskan och Britta Collberg från Arbetet.

Britta Collberg efterträdde Christer Hjort som redaktör och avlöstes av Maria Lindh 2003. Jenny Loftrup tog över stafettpinnen 2017 och lämnade över den till nuvarande redaktören Jan Olsson 2022. Undertecknad började medverka i LUM i början av 1990 ­talet. Bland alla fotografer som har medverkat i LUM bör särskilt Kennet Ruona och Gunnar Menander nämnas.

LIKSOM UNIVERSITETET har LUM ­ redaktionen decentraliserats med tiden. Från en helt och hållet centralt placerad redaktion har tidningen på senare år haft ”korrespondenter” ute på fakulteterna. I redaktionsrutan kan redaktionen därför se stor ut, men merparten av skribenterna har endast ägnat en liten del av sin tjänst åt LUM ­skrivande och inte belastat tidningens budget.

Inledningsvis kom små, rätt tunna LUMtidningar ut ungefär varannan vecka, men i takt med att internet vann mark glesades utgivningen ut för att slutligen landa på sex nummer per år. LUM lämnade de snabba nyheterna och den torrare informationen till webben och döptes 2005 om till Lunds universitets magasin.

Genom åren har nya kommunikationschefer velat reda ut om LUM har varit en intern ­ eller externtidning – en kombo har inte ansetts möjlig. Redaktionen har förvisso alltid haft universitetets anställda som

LUM-redaktionen 1992, fotograferad i samband med LUM:s 25-årsjubileum: Christer Hjort, Solveig Ståhl, Andrzej Szlagor, Maria Lindh och Göran Frankel.

När LUM var i hetluften

År 2012 framkallade LUM en mediestorm med ett reportage om psykologiprofessorn Etzel Cardenas telepatiforskning inom ramen för parapsykologi. Att det skulle finnas vetenskapliga belägg för att tankeöverföring var möjligt upprörde bland annat nio professorer vid LU som skrev en debattartikel i Svenska Dagbladet och anklagade LUM för att okritiskt återge tvivelaktig forskning, något som gav genklang i många medier.

När en berättelse i LUM spreds över världen

LUM nr 6 2018 blev något alldeles speciellt. Inte nog med att LUM passade på att 50-årsjubilera, en av berättelserna i tidningen spreds över hela världen! Den handlade om hur professorn Charlotta Turner organiserade en beväpnad säkerhetsstyrka för att rädda sin doktorand Firas Jumaah från IS-kontrollerat område i Irak 2014. De hade redan berättat om räddningen i en P1-dokumentär, men det var LUM-artikeln som ledde till att den engelskspråkiga tidningen The Locals Malmöredaktion skrev en egen artikel – och sedan flög berättelsen över världen. BBC, NBC, New York Times och många fler tog upp historien som också fick stort genomslag i Kina, där Charlotta Turner fick smeknamnet

Professor Hardcore. Hon och Lunds universitet fick också motta många kreativa hyllningar för mod och medmänsklighet via sociala medier.

primär målgrupp, men har sett det som en bonus att tidningen har upplevts som intressant också för grupper utanför universitetet. Under en lång period skickades lika många exemplar av tidningen till media, högskolevärlden, riksdagen, externa prenumeranter med flera, som till anställda vid universitetet.

LUM SKICKADES LÄNGE också hem till medarbetarna. Men det blev för dyrt, varpå tidningen istället levererades till arbetsplatsen, något som många såg som en försämring. Under pandemin, när nästan inga var på sina kontor och behovet att känna samhörighet med universitet ökade, skickades LUM hem igen. Redaktionen möttes av många positiva reaktioner på detta och även rapporter om hur medarbetares familjer, ja till och med tonårsbarn, läste LUM!

I samband med att ett LUM ­ nummer har kommit ut har innehållet också publicerats på webben, vilket på senare år har uppmärksammats genom ett nyhetsbrev som har mejlats ut till medarbetarna. En del läsare har tyckt att det borde räcka med den digitala versionen av LUM, medan många har värnat om den tryckta utgåvan. Av de cirka 1100 personerna som svarade på LUM:s läsarundersökning 2024 läste 42 procent främst papperstidningen, 28 procent både papperstidningen och webbversionen och 30 procent läste främst webbversionen. Papperstidningen lästes således av 70 procent av de svarande. Undersökningen visade också att de som läste papperstidningen läste betydligt fler artiklar än de som bara tog del av tidningen på webben. Så papperstidningen har haft sin plats.

Tekniken må variera lite, men idén har varit densamma genom åren – man bör kunna spara tid och pengar genom att konferera på distans. Och trots att tankarna funnits sedan 1970-talet dröjde det till 2020 och pandemin innan arbete och undervisning på distans slog igenom på bred front.

Vad har då LUM skrivit om genom åren? De drygt 750 nummer som har utkommit sedan starten blir som en tidsspegel där vissa ämnen dyker upp under en period för att sedan försvinna, medan desto fler visar sig ha ständig aktualitet (se nedan och nästa sida). När LUM nu lämnar er läsare får ni själva leta reda på fortsättningen på följetonger med cliffhangers som: Kommer Universitetshusets renovering någonsin att bli klar (eller ens påbörjas)? Hur blir det med LU:s etablering i Science Village? Får MAX IV tillräcklig finansiering? Kommer LU att leva upp till sina klimatmål? Återuppstår Palestinagård när vädret lämpar sig mer för tältning? Hur ska vi hantera AI i undervisningen? Vart ska kemi och fysik flytta, om alls? Kommer det att regna på promotionen?

PETRA FRANCKE

Gör ditt eget LUM!

Om saknaden efter LUM blir för stor är det bara att blanda en handfull texter om några av följande ämnen som har återkommit i tidningen genom åren och du har ett typiskt LUM-nummer i din hand!

• Forsknings- och budgetproppar med påföljande satsningar/ besparingar, samt återhållet glada alternativt upprörda kommentarer.

• Diverse universitetsreformer, utredningar och utvärderingar, nästan alltid med någon klämmig förkortning, till exempel UKAS, PUKAS, FNYS, RQ08 och RQ20.

• Remisser. I det oändliga.

• Forskare som klagar på att de måste lägga ner så mycket tid på utredningar, utvärderingar och remisser att de inte hinner forska.

• Forskare som klagar på att de måste lägga ner så mycket tid på att söka och redovisa forskningspengar att de inte hinner forska.

• Omorganisationer – oftast små enheter som slås ihop till stora, som måste skaffa sig underavdelningar – alltså små enheter.

• Lokaler – lokalkriser, byggboomar, flyttkaruseller, hyreschocker och ”så här blev det”­ reportage med ödsliga och flyttlådefyllda bilder före terminsstart.

• Referat av diverse konferenser och ”dagar”, i synnerhet klassikern Humanistdagarna.

• UB – uråldriga böcker alternativt nya teknologier, gärna i kombination, typ ”Medeltida handskrifter läggs ut på nätet”.

• För få sökande till universitetet.

• För många sökande till universitetet.

• Jämställdhet – ständigt aktuell, länge eftersläpande.

• Pedagogisk utbildning av lärare – ett ämne som blivit aningen mindre kontroversiellt med åren.

• Prefektrollen – den oförenliga – och det akademiska ledarskapet som ibland lämnar en del övrigt att önska.

• Doktorspromotionen, gärna med ”rekord” eller ”strålande sol” i rubriken.

• Hedersdoktorer – alltid klädsamt hedrade.

• Professorsinstallationen – en ocean av svarta talarer.

• Utdelningen av ”För nit och redlighet i rikets tjänst” – sedan länge utan gruppbild eftersom niten bland de anställda uppenbarligen har ökat med åren.

• LU har åkt upp på en internationell rankning.

• LU har åkt ner på en internationell rankning.

• Forskning – oändliga möjligheter öppnas, här forskas på nästan allt!

• Spännande personer – vanligen hängivna, ofta prisade forskare som ”har sitt arbete som hobby”, men ändå värdesätter familjen.

• Folk som har fått priser och utmärkelser – en aldrig sinande skara, som häromåret äntligen fick tillökning i form av en Nobelpristagare.

PETRA FRANCKE

LUM 11/70.

LUM 6/71.

LUM 1/82.

LUM 1/82.

LUM 18/82.

LUM 1/96.

Mäter luftföroreningar över rådhuset i Malmö

Att undersöka luftföroreningar är inget för höjdrädda forskare. En av de orädda är Erik Ahlberg, förbränningsfysiker vid LTH. Under sina arbetsdagar befinner han sig ofta långt ovan mark – just nu på taket till rådhuset i Malmö där instrumenten som fångar in luftens partiklar finns.

Trapporna upp i rådhuset är många. Den sista trappan upp till toppen av 1500 ­talsbyggnaden finns i ett utrymme avsett för ventilationsrör.

– Vanligtvis jobbar jag vid forskningsstationen Hyltemossa som finns mitt i skogen, så den här mätplatsen i centrala Malmö är en helt annan upplevelse, säger Erik Ahlberg.

När han slår upp dörren till taket sveper den kalla och krispiga luften in. Men vad innehåller den egentligen?

Luftens innehåll är under lupp på grund av att EU har antagit nya gränsvärden för gaser och partiklar i luften. Sverige har som medlemsland två år på sig att införliva de nya direktiven i sin lagstiftning.

– På Rådhusets tak mäts bland annat svaveldioxid, kväveoxider, ozon och sot. När det gäller partiklar ska alla europeiska länder nu också mäta ultrafina partiklar, som sot, det har vi inte gjort på detta sätt tidigare, säger Erik Ahlberg. Sotpartiklar har inte haft några gräns värden förut – det gör dem extra intressanta för forskarna att mäta.

– Sot är en restprodukt från förbränning och innehåller flera ämnen som är skadliga för hälsan. Eftersom sotpartiklar är mycket små kan

Gammalt möter nytt när Erik Ahlberg använder modern utrustning för att mäta luftföroreningar uppe på t aket på Malmö rådhus.

de transporteras djupare ner i lungorna. Det bidrar till att mätningar på dem och deras hälsofarliga egenskaper är särskilt viktiga, säger han.

MÄTNINGARNA GÖRS genom att luftens innehåll samlas in genom insug som sitter på taket – ett för varje föroreningsämne som undersöks. Insugen är sammankopplade med digital mätteknik som finns i ett instrumentrum ett par trappor ner i rådhuset.

Rummet är trångt och fyllt av skärmar, teknik, sladdar och surr från apparaterna. Erik Ahlberg sitter på en metallpall framför en datorskärm och följer gas­ och partikelflödena för att säkerställa att insugen på taket fungerar som de ska.

Under våren ska forskarna analysera luftens data och jämföra den med mätningar gjorda i början av 2000 ­talet. Forskarna rapporterar också in värdena till en europeisk databas för luftkvalitetsdata samt till Naturvårdsverket – som av regeringen fått i uppdrag att ta fram förslag på hur EU:s nya riktlinjer ska införas i Sverige.

– Resultaten från våra mätningar i Malmö

Erik Ahlberg kontrollerar mätningarna.

kommer Naturvårdsverket att använda i arbetet med de nya riktlinjerna, säger Erik Ahlberg.

Han hoppas att analysen av luftens innehåll ska ge en tydligare bild av hur miljönormerna för utomhusluft efterföljs. Förhoppningen är också att Malmöluften inte har försämrats sedan mätningarna år 2000.

LUFTMÄTNINGARNA

Luftmätningarna i Malmö är en del av ett större initiativ för att förstå och förbättra luftkvaliteten i Sverige. De data som samlas in kommer inte bara att hjälpa till att bedöma hur väl Malmö uppfyller de nya EU-kraven, utan också ge viktiga insikter för att utforma framtida luftkvalitetsregler. Lundaforskarnas mätningar görs i samarbete med Malmö stad och på uppdrag av Naturvårdsverket, som i sin tur har fått ett regeringsuppdrag att ta fram förslag till genomförande av direktivet i svensk lagstiftning.

– Generellt sett kan man säga att Malmö stads luftkvalitet har blivit bättre de senaste decennierna i takt med att industrier och fordon har blivit renare. Men nu, enligt våra preliminära resultat, verkar halterna för de minsta partiklarna inte ha minskat, säger han.

TEXT & FOTO: JESSIKA SELLERGREN

Erik Ahlberg har fin utsikt över Stortorget från mätstationen på rådhusets tak.

Lunds universitets magasin LUM utkom första gången 1968. Det når i dag samtliga anställda. LUM har en upplaga på 8 000 exemplar och utkommer med 6 nummer per år.

Jan Olsson redaktör 046 ­222 94 79 jan.olsson@kommunikation.lu.se

Minna Wallén ­W idung journalist 046 ­222 82 01, minna.wallen ­ widung @kommunikation.lu.se

Petra Francke

journalist och formgivare 046 ­222 03 16 petra.francke@kommunikation.lu.se

Åsa Hansdotter

journalist medicin 046–222 18 87 asa.hansdotter@med.lu.se

Johan Joelsson

journalist naturvetenskap 046 ­222 71 86 johan.joelsson@science.lu.se

Peter Kjällkvist journalist ekonomi 070 ­ 8 47 12 72 peter.kjallkvist@ehl.lu.se

Gisela Lindberg journalist humaniora och teologi 046 ­222 72 33 gisela.lindberg@kansliht.lu.se

Ulrika Oredsson journalist samhällsvetenskap 046 ­222 70 28 ulrika.oredsson@kommunikation.lu.se

Jessika Sellergren

journalist teknik 046 ­222 85 10 jessika.sellergren@lth.lu.se

Eva Johannesson ansvarig utgivare 046 ­222 14 97 eva.johannesson@kommunikation.lu.se

Adress: LUM, Lunds universitet, Box 117, 221 00 Lund

Internpost: Hs 22

E-post: lum@kommunikation.lu.se

LUM på nätet: medarbetarwebben.lu.se/lum

Tryck: Exakta Print AB, Malmö.

ISSN: 1653 ­2295

Omslag: Slutet.

Heleneholm platsen för samlokalisering?

Med Varvsstaden ute ur bilden riktar Konstnärliga fakulteten intresset mot Heleneholm för att samlokalisera de tre institutionerna. Förebilden är University of Chicagos etablering i ett utsatt område.

Så jobbar LU med allmänna handlingar

Att få ta del av allmänna handlingar är en grundbult i demokratin. Vi har träffat dem som arkiverar, lämnar ut och säkerställer att universitetet lever upp till kraven.

Hon bidrar till framtidens halvledare

Halvledare behövs i nästan all teknisk apparatur, efterfrågan är enorm. LTH ­ professorn Vanya Darakchieva bidrar genom att utveckla material för nästa generations teknik.

Han ger livet en andra chans

Lundakirurgen Stig Steen har gjort uppfinningar som räddar liv. Själv beskriver han sig själv som folkskygg och ställer sällan upp för media. För LUM har han gjort ett undantag.

Stenåldersfynd upptäckt i gömmorna

I en oansenlig kartong på en hylla i Historiska museets magasin hittade antikvarien Joen Leffler ett 7 600 år gammalt fiskeredskap. Fyndet är unikt.

LUNDS UNIVERSITETS MAGASIN

LU skrotar planen att flytta kemi och fysik till Science Village

LOKALER. Det som varit huvudalternativet länge, att flytta i princip all fysik och kemi till Science Village, är inte aktuellt längre. Kostnaderna skulle bli för höga och logistiken kring framför allt grundutbildningen svår att få ihop.

– Det var avgörande. Kostnaderna plus att allt visade att om man hade flyttat grundutbildningen dit så hade det blivit svårt för studenter och lärare som hade behövt transportera sig fram och tillbaka mellan Sölvegatan och Science Village, säger Annika Mårtensson, vicerektor på LTH med ansvar för campusutveckling.

Ytterligare etablering i Science Village, utöver NanoLab och LINXS, kan fortfarande bli aktuellt. I vår ska LTH och Naturvetenskapliga fakulteten utreda frågan och vad som krävs för att skapa det man kallar en minsta ”kritisk massa” som gör det meningsfullt att flytta dit. Hur många personer och vilka forskningsinriktningar som kan bli aktuella ska utredarna titta på och en första redovisning av det arbetet äger rum i juni.

JUST NU är fokus på NanoLab som är beslutat och planerar att öppna 2029. Men andra, mindre forskningsinfrastrukturer kan också bli aktuella att etablera i Science Village. Exempelvis Lasercentrum.

– Men det är ju meningslöst att bara etablera infrastrukturer, det behövs människor också som har nytta av att befinna sig i Science Village med närheten till de stora forskningsanläggningarna och företagen som kommer att etablera sig där. Det är det som vi ska titta på i vår, säger Annika Mårtensson.

Behovet att vara i Science Village varierar bland fysiker och kemister. Medan till exempel materialforskare och atomfysiker skulle

Science Village byggs nu mellan forskningsanläggningarna MAX IV och ESS. I nuläget är det bara klart att NanoLab från LU ska etablera sig där. Hur stora delar av fysik och kemi som flyttar dit är oklart, men det rör sig långt ifrån om hela ämnena som det tidigare var tänkt. visionsbild: science village

Naturvetenskapliga fakultetens dekan Per Persson och A nnika Mårtensson, vice rektor på LTH med ansvar för bland annat campusutveckling. foto: jan olsson och charlotte carlberg bärg

kunna gynnas är fördelarna långt ifrån lika tydliga för exempelvis astronomer.

Förutsättningar för ytterligare etablering bör därför baseras på verksamheternas be ­

hov och en långsiktig strategi för verksamhetsutveckling, anser Naturvetenskapliga fakultetens dekan Per Persson. – Visst, man har tittat på verksamhets­

utveckling tidigare i processen också, men då utifrån perspektivet att flytta hela fysik och kemi till Science Village. Nu ska vi analysera verksamheternas behov och långsiktiga utveckling utan randvillkoret att all kemi och fysik ska flytta till Science Village. Man skulle kunna få stora fördelar genom ett tätare samarbete mellan delar av kemi och fysik, men förutsättningarna och formerna för detta måste utredas, säger Per Persson och sammanfattar:

– I enlighet med fakultetsstyrelsernas beslut är det viktiga nu att utreda vilka verksamheter som bör komplettera flytten av NanoLab, och då dimensionering, samverkansformer och organisation för dessa. Du kan kalla det en minsta kritisk massa om du vill. Samtidigt måste vi jobba med verksamhetsutvecklingen av både kemi och fysik. Och allt måste ske inom de ekonomiska ramarna som vi har idag och de vi tror oss ha i framtiden.

JAN OLSSON

ALLA ALTERNATIV RATAS

Naturvetenskapliga fakulteten och LTH går inte vidare med något av de tre alternativ som jämfördes i en rapport i höstas.

Huvudalternativet var att samlokalisera fysik och kemi i Science Village. Ett annat alternativ var att fysiker och kemister skulle stanna kvar i befintliga lokaler som skulle rustas upp. Ett tredje alternativ var att samlokalisera på Kemicentrum, som så fall skulle rustas upp och byggas ut.

Enligt rapporten skulle en flytt av fysik och kemi till Science Village uppskattningsvis kosta 95 miljoner kronor mer per år i hyra jämfört med att samlokalisera i Kemicentrum.

Klimatavtrycket hade också blivit betydligt större för att bygga nytt i Science Village. Uppskattningsvis 12 500 ton CO2 mer jämfört med att bygga ut och renovera Kemicentrum.

Politiska styrningen ökar

FINANSIERING. Regeringens forsknings- och innovationsproposition ger och tar. Prioriteringarna ligger på excellent forskning inom främst teknik, men idag, en tid efter att propositionen presenterades, ser rektor Erik Renström möjligheter även för humaniora och samhällsvetenskap.

”Det finns betydligt fler möjligheter för humaniora och samhällsvetenskaperna än vad vi fruktade skulle bli fallet. Även om de knappt nämns i propositionen, så gör de det på rätt ställen. Dessa perspektiv ska belysas i de flesta satsningar som omnämns och det är ett viktigt medskick att alla måste vara med från början och delta i den tidiga utformningen av projekt”, skriver Erik Renström i ett mejlsvar till LUM.

Han betonar att en stor del av satsningarna i forskningspropositionen sker i form av utlysningar som enskilda forskningsledare får söka, vilket kommer att kräva mycket engagemang. Erik Renström pekar också på goda möjligheter att stärka nationella samarbeten med andra lärosäten inom vissa områden, något han anser skulle gynna svensk forskning i stort. ”Vi konkurrerar ofta bäst

TEKNIKTUNG FORSKNINGSPROPP

när vi gör det motsatta – samarbetar”, skriver han.

En besvikelse i forskningspropositionen är att den politiska styrningen av forskningen ökar. Det blir inga rejäla tillskott vad gäller de medel som lärosätena styr över. Tvärtom är alla satsningar tydligt riktade.

En annan besvikelse är tillskottet till MAX IV som är betydligt lägre än de 100 miljoner som hade behövts. I år blir det 50 miljoner, nästa år 55 miljoner, 65 miljoner 2027 och 90 miljoner 2028.

Den förra regeringens aviserade satsning på statligt finansierade profilområden sopas under mattan av regeringen Kristersson. Erik Renström ser ändå positivt på framtiden för universitetets fem egna profilområden som initierades med förhoppningen om stora statliga tillskott.

”De har spelat en viktig roll för att stärka tvärvetenskapliga samarbeten, vilket vi ser kan komma att bli en stor fördel. Deras förutsättningar ser lite olika ut, men en del kan absolut höra till dem som drar nytta av FOI ­ propositionens satsningar. Att främja dessa tvärvetenskapliga miljöer är något vi ser som viktigt, men det kommer tills vidare att vara universitetets eget ansvar”, skriver han.

JAN OLSSON

I forskningspropositionen satsar regeringen på det man betecknar som banbrytande tekniker. Bland annat artificiell intelligens och maskininlärning, materialforskning samt kvantteknik. Men även life science, klimatforskning och praktiknära forskning om skola och om brottslighet tillhör prioriteringarna och nämns bland de åtta nya strategiska forskningsområden (SFO) som regeringen aviserar samtidigt som de nuvarande ska utvärderas.

Ett nytt karriärstöd införs. Stödet ska vara attraktivt att söka för forskare tidigt i karriären. Enligt regeringen behövs stödet för att stärka incitamenten till strategisk rekrytering med särskild inriktning på anställningsformen biträdande universitetslektor, BUL.

till

bild. Foto från 2014. foto: david castor / wikimedia commons

Konstnärliga fakulteten vill samlokalisera på Heleneholm

Förebilden finns i Chicagos utsatta områden

LOKALER. Med Varvsstaden ute ur bilden är det University of Chicagos etablering och satsningar i ett av den amerikanska jättestadens mest utsatta områden, South Side Chicago, som står förebild för Konstnärliga fakultetens framtida samlokalisering.

– Tänk att skapa ett campus på Heleneholm där Musikhögskolan redan finns. Det vore något helt nytt i Skandinavien, och universitetet skulle bli känt för mer än Nobelpristagare, säger fakultetens dekan Santino S Resic. Diskussionerna med Malmö Stad om Heleneholm som campus för Konstnärliga fakulteten har tagit fart efter beskedet att etableringen i Varvsstaden avbryts. Där

hade kostnaderna för de framtida hyrorna blivit för höga och äventyrat kvaliteten på utbildningarna.

EN SAMLOKALISERING på Heleneholm har alla förutsättningar att bli bättre än i Varvsstaden, menar Santino S Resic och det går inte att ta miste på att han brinner för planerna när han berättar om de påbörjade diskussionerna med Malmö Stad och hur direktörerna där fått något glansigt i blicken när han träffat dem och beskrivit vad de tillsammans skulle kunna göra med Heleneholm. Om fakultetens samtliga tre institutioner – Teaterhögskolan, Konsthögskolan och Musikhögskolan – hamnar där så skulle det ändra förutsättningarna för det han menar är en bortglömd del av Malmö.

– Det skulle skapa framtidshopp. Alla spelar inte fotboll, nästa Ibrahimovic från Malmö kanske är en musiker, en skådespelare eller en konstnär. Heleneholm är ett utsatt område. Ett exempel på det är att 75 procent av alla inbrott som drabbar Lunds universitet sker på Musikhögskolan, säger han och fortsätter:

– Fakulteten ska inte bli en social inrättning, inte alls. Men tänk att vara där, mitt bland ungdomar som kanske aldrig drömt om, eller ens vet vad Lunds universitet är. Tillsammans med Malmö Stad öppnar sig massor med möjligheter att vända utvecklingen – en bestående insats för integration, den hållbara staden, you name it.

Det är ingen självklarhet att Lunds universitets konstnärliga fakultet ska finnas i

Stadsdelen H eleneholm i Malmö, med sitt karakteristiska kraftvärmeverk mitt i bilden. Musikhögskolan ligger

vänster utanför

Dekan Santino S Resic ser stora möjligheter med en samlokalisering av Konstnärliga fakulteten på Heleneholm. foto: kennet ruona

Musikhögskolan är den enda av fakultetens institutioner som har lokaler som är byggda för ändamålet. foto:

Malmö. Tidigare har det varit lite si och så med intresset från Malmö Stads sida som, enligt Santino S Resic, tycks ha tagit fakulteten lite grann för given. Men nu är det andra tongångar.

– Malmö stad hakade på direkt när jag tog upp möjligheten att göra ett gemensamt projekt. Vi är redo att ta det till den politiska nivån och jag hoppas att rektor kan träffa Katrin Stjernfeldt Jammeh som är kommunstyrelsens ordförande i Malmö innan sommarsemestern och teckna en avsiktsförklaring.

MUSIKHÖGSKOLAN är den enda av de tre institutionerna som enligt Santino S Resic idag bedriver verksamhet i lokaler som är byggda för ändamålet. Enligt honom är de tre prefekterna positiva till att samlokalisera på Heleneholm.

Och det finns fler som gillar idén, enligt Konstnärliga fakultetens dekan. Bland annat utbildningar på andra fakulteter.

– Det är fantastiska utbildningar som skulle gynnas av närheten till konsten. Det kan bli hur bra som helst om man tar bort stuprören mellan utbildningar och mellan fakulteter och tänker nytt. Du skulle se direktörerna i Malmö Stad hur de strålar när

jag berättar att jag har pratat med kollegor i Lund om att flytta utbildningar till Malmö. Hyrestaket för Konstnärliga fakulteten är 53 miljoner kronor. De pengarna räckte inte för en samlokalisering i Varvsstaden. Oavsett var samlokaliseringen sker i framtiden måste hyran bli betydligt lägre.

– Det är inte säkert att det blir Heleneholm, det kan bli någon annanstans för Malmö Stad har gott om lokaler och mark överallt. Men i så fall ska det vara ännu bättre än Heleneholm och hyran självklart rejält lägre än i Varvsstaden, säger Santino S Resic.

Vad är det med Heleneholm som driver dig?

– Jag är invandrare och jag har vuxit upp i en arbetarstadsdel i Malmö. Jag såg hur långt det var till Lund, men nu är jag en del av universitetet och kan sluta den här cirkeln. Det är inget prestigeprojekt från min sida, inte alls. I Heleneholm skapar vi förutsättningar för ett akademiskt, pedagogiskt och konstnärligt centrum i en del av Malmö som håller på att självdö. Att göra det här är hjälp till självhjälp både för Lunds universitet och för Malmö Stad.

JAN OLSSON

Universitetshusets renovering försenas och fördyras

LOKALER. Renoveringen av Universitetshuset stöter på nya hinder. Budgeten på 320 miljoner kronor räcker inte till allt som ska göras, dessutom fördröjs projektet och blir enligt fastighetsägaren Statens Fastighetsverk inte klart förrän 2030.

Eftersom pengarna inte räcker måste planerna för renoveringen ändras säger Ragnar Stenport på Statens Fastighetsverk, SFV, till Sydsvenskan. Enligt honom går det emellertid inte att säga hur mycket dyrare. Inte heller vad som får stryka på foten om det inte skjuts till mer pengar.

Dock står det klart att det blir en väsentlig fördyring om allt som är planerat ska göras.

BAKGRUND

Projektet att samlokalisera Musikhögskolan, Konsthögskolan och Teaterhögskolan inleddes 2016. De första åren var planen att det nya campuset skulle stå klart 2023.

Hösten 2020 beslutade man sig för Varvsstaden och att Musikhögskolan skulle flytta in i vagnverkstaden medan konst och teater skulle flytta in Kockums maskinhall. Allt skulle stå klart 2025–2026, men ganska snart sköts inflyttningen fram till 2027.

I december förra året skrotades planerna på samlokalisering i Varvsstaden. Inflation och kostnader hade skjutit i höjden och att etablera verksamheten där hade enligt dekanen drabbat både studenter och anställda.

DET VAR för snart åtta år sedan som det larmades om dålig inomhusmiljö i Universitetshuset. Sedan dess har Helgo Zettervalls byggnad, som stod klar 1882, bara använts vid enstaka högtidliga tillfällen. Universitetsledningen flyttade ut 2018. Efter att ha huserat i tillfälliga lokaler i byggnaden Wrangel på Biskopsgatan flyttade ledningen med staber in i det nyrenoverade Kungshuset för drygt ett år sedan.

DET ÄR INTE HELT KLART hur Universitetshuset ska användas i framtiden. Enligt vad som tidigare sagts ska renoveringen påbörjas i år och vara klar någon gång under 2028, men projektet har visat sig mer komplext än man tidigare bedömt. Dessutom har det försenats på grund av att en upphandling måste göras om. Nu beräknas renoveringsstarten till årsskiftet 2026–2027 och att det är klart 2030.

charlotte carlberg bärg

Första kvinnliga alumnen tar plats på AF:s namnfris

ALUMNER. Nu är det bestämt vilka två alumner som får sina namn förevigade inne i Stora salen i AFborgen. För första gången sedan traditionen startade på 1860-talet ska en kvinna få pryda namnfrisen.

Anna Bugge Wicksell skrevs in vid Lunds universitet 1905 och hennes namn finns nu på en nytillverkad träplatta skapad i tekniken intarsia. Den ska inom kort få pryda Stora salen där det redan hänger en rad namn på prominenta alumner som Carl von Linné och Esaias Tegnér. – Anna Bugge Wicksell var den första kvinna som tog juristexamen i Lund. Hon föddes 1862 och var således femtio år när hon tog examen. Hon var väldigt engagerad i frågan om kvinnlig rösträtt och

Den andra alumnen är Ernst Wigforss. Han skrevs in vid Lunds universitet som student 1899 och läste nordiska språk, ett ämne han sedermera disputerade i. Men det är inte som språkforskare han har blivit känd utan som svensk finansminister i flera regeringar under framför allt 1930 ­ och 40 ­talen. – Det finns ett berömt foto från Wigforss 90 ­årsdag. Han bodde i Vejbystrand och på bilden ser man hur han sitter tillsammans med Tage Erlander, Olof Palme och Gunnar Sträng som alla flugit ner för att fira honom. Det vittnar om hans betydelse för svensk politik och för socialdemokratin, säger Göran Bexell, professor emeritus, tidigare rektor för universitetet och även han involverad i urvalet av alumner till namnfrisen.

SJÄLVA FRISEN initierades på 1860 ­talet och nya namn har tillkommit i omgångar, senast på 1950 ­talet. Nu vill Akademiska föreningen skaka liv i traditionen och förhoppningen är att två nya namn ska tillkomma årligen fram till 2030 då AF fyller 200 år. En öppen nomineringsperiod anordnades förra året och Johan Stenfeldt, ordförande för AF och docent i historia, är nöjd med utfallet.

– Vi fick in många förslag med bra spridning. Vissa av namnen var återkommande, men det fanns också vissa som vi tidigare inte ägnat en tanke, säger han.

HAN OCH DE ÖVRIGA I gruppen tycker att namnfrisen är en bra reklampelare för universitetet. De uppskattar att Stora salen har nästan 300 000 unika besökare varje år som deltar i baler, privata fester, möten, spex eller konserter och då kanske kastar en blick mot de mer eller mindre berömda alumnernas namn.

blev också indragen i fredsrörelsen. Därför har hon gått till historien som Sveriges första kvinnliga diplomat, säger Elsa Trolle Önnerfors, docent i rättshistoria och en av dem som har valt ut de två nya namnen.

– När historikern Martin Weibull initierade namnfrisen en gång i tiden hade han också en tanke om att studenter kunde se namnen och hitta inspiration. Att de skulle tänka ”alla de här människorna som har blivit något stort var en gång precis som jag”, säger Johan Stenfeldt.

TEXT & FOTO: MINNA WALLÉN-WIDUNG

Anna Bugge Wicksell och Ernst Wigforss. foto: albert wilhelm rahmn och k w gullers / creative commons

Elsa Trolle Önnerfors, Johan Stenfeldt, Maja Kallin (AF:s verksamhetsledare) och Göran Bexell med de nya träplattorna med alumnnamn i intarsia.

Utvecklingsforskningens anslag har minskat med två tredjedelar

FORSKNINGSFINANSIERING. Sedan regeringen beslutade att avskaffa det öronmärkta anslaget till utvecklingsforskning via Vetenskapsrådet, har finansieringen till den här typen av forskning minskat med minst två tredjedelar.

Det visar en genomgång som forskarnätverket Swedev har gjort.

Drygt 1,5 år har gått sedan regeringen meddelade att stödet till utvecklingsforskningen skulle dras in, med argumentet att pengarna behövdes bättre i Ukraina. Beskedet kom som en kalldusch för många av de forskare som hade pågående anslagsansökningar inne hos Vetenskapsrådet. Från regeringens sida hette det att utvecklingsforskningen fortsatt kunde söka medel från de öppna utlysningarna och att effekterna därför inte skulle bli så dramatiska.

NU HAR FORSKARNÄTVERKET Swedev gått igenom de projekt som beviljades medel i Vetenskapsrådets öppna utlysningar 2024. Genomgången visar att 14 projekt som kan klassas som utvecklingsforskning, det vill säga forskning med särskild relevans för fattigdomsbekämpning och hållbar utveckling i låginkomstländer, beviljades finansiering. Sammanlagt gick cirka två procent av medlen, vilket motsvarar drygt 66 miljoner kronor, till utvecklingsforskning.

Det kan jämföras med de 210 miljoner som beviljades 2022.

– Det betyder att minst två tredjedelar av pengarna till utvecklingsforskning har försvunnit, säger Jesper Sundewall, ordförande för Swedev och forskare i socialmedicin och global hälsa vid Lunds universitet.

Swedev har tidigare även frågat sina medlemmar hur den indragna finansieringen har påverkat deras val av forskningsinriktning. När enkäten gjordes i april förra året svarade 48 procent att de har anpassat

sin forskning genom att byta ämne eller geografisk inriktning för forskningen.

– Jag är övertygad om att ännu fler har ändrat sin forskning i dag. Det finns en viss eftersläpning i och med att projekt som tidigare beviljats pengar snart kommer att ta slut. Det kommer att bli väldigt tydligt 2026 för då har inga nya pengar utlysts på några år.

NÅGRA SOM PÅVERKAS extra hårt är unga forskare. Veteskapsrådets utlysning var en av få där doktorandprojekt inom utvecklingsforskning kunde få finansiering, berättar Jesper Sundewall. När regeringen hänvisar till att det fortfarande går att söka forskningsmedel från exempelvis Sida, har man inte förstått hur finansieringslandskapet fungerar, menar han.

– Sida ­ pengarna är inte tillgängliga för svenska doktorander. Man behöver förstå

hur systemet fungerar för att inse vad som händer om man tar bort ena benet i finansieringsstrukturen.

Men även mer seniora forskare, som Jesper Sundewall själv, märker att det blir betydligt svårare att hitta finansiering.

– Vi känner alla att det blir tuffare nu. Jag har själv inga möjligheter att ta in nya doktorander och får leta efter finansiering inom många olika områden.

Jesper Sundewall önskar att lärosätena själva ska göra en insats för att ge forskningsfältet bättre förutsättningar.

– Lunds universitet var ett av få lärosäten som gick in och kompenserade forskare när beslutet från regeringen kom. Det var supertrevligt, men det löser ingenting långsiktigt. Man behöver tillsätta lektorat eller professurer och det har vi hittills inte sett inom vårt område.

MINNA WALLÉN-WIDUNG

Jesper Sundewall är ordförande för Swedev och forskare i socialmedicin och global hälsa vid Lunds universitet. foto: tove gilvad

Jubileumsfond satsar på nya former av forskningsförmedling

Lundasociolog bidrar i podd om antidepressiv medicin

FORSKNINGSFÖRMEDLING. Den omt alade poddserien ”Experimentet: Det sista pillret” är först ut i Riksdagens Jubileumsfonds jättesatsning på forskningsförmedling. Podden bygger på bland annat Lundasociologen Shai Mulinaris forskning om antidepressiv medicin och läkemedelsindustrin.

– Som medicinsk sociolog tycker jag att poddserien på ett fantastiskt sätt visar hur ett läkemedel kan förändra samhället, säger Shai Mulinari, som under många år har forskat om antidepressiv medicin och läkemedelsindustrin.

I ÅTTA PODDAVSNITT får lyssnaren följa journalisten Johan Cedersjös egen resa för att sluta ta antidepressiva läkemedel efter tio års medicinering. Parallellt undersöker han medicinens historia och söker svar hos både forskare och patienter i olika länder om hur medicinerna fungerar. Till sin hjälp har hans produktionsbolag Tredje Statsmakten haft Shai Mulinari och andra forskare.

– Podden väver på ett perfekt sätt samman forskningen med en personlig historia, säger Shai Mulinari.

HAN MENAR att det finns mycket samhällsvetenskaplig forskning som är svår att förmedla i ett kort pressmeddelandeformat, men att man i den här poddserien lyckas visa den bredd av konsekvenser som det får när 1,2 miljoner personer – enbart i Sverige (!) – äter antidepressiva läkemedel.

Podden ”Experimentet: det sista pillret” bygger bland annat på Lundasociologen Shai Mulinaris forskning. foto: privat

Den ambitiösa poddsatsningen har finansierats av Riksbankens Jubileumsfond som vill testa ett nytt grepp för att nå ut med forskning. Genom programmet RJ Konst och kultur har man anslagit 60 miljoner kronor till sju organisationer inom museivärlden, teater, opera, podd ­ och spelproduktion. Pengarna går till produktioner med utgångspunkt i forskning.

– Arbetssättet bygger på en utvärdering som vi gjorde för några år sedan. Den

resulterade i den här satsningen för att tillsammans med etablerade kulturutövare arbeta mer kvalitetsdrivet med forskningsförmedling, säger Jenny Björkman, samverkans d irektör vid Riksbankens Jubileumsfond.

Tjugo organisationer bjöds in att komma med ansökningar. Samtliga hade ganska lite koll på forskning, men fick stöd av Riksbankens Jubileumsfond att hitta rätt i forskardjungeln.

Björkman är

direktör vid Riksbankens Jubileumsfond. foto: stefan tell

– Vi hade en diskussion inom RJ om hur vi ska se på kulturutövarens spridningsmöjligheter, och vi landade i att kvalitet måste väga tyngre än störst publik, säger Jenny Björkman och tillägger att de såsom anslagsgivare inte styr kulturutövarnas arbete. De är proffs på förmedling, inte Riksbankens Jubileumsfond eller forskarna.

Däremot kommer Riksbankens Jubileumsfond att utvärdera satsningen innan

man bestämmer sig för om den ska få fortsätta eller inte.

Poddserien ”Experimentet: Det sista pillret” har sedan den släpptes strax före årsskiftet fått en massa lyssnare och diskussionen om antidepressiva läkemedel har förts vidare i annan media.

NU HAR, enligt Shai Mulinari, en annan grupp läkemedel som kan få samma omvälvande och svårförutsägbara konsekvenser kommit in på marknaden: fetmaläkemedel som Wegovy, som får kilona att rasa.

– Här behövs forskning för att förstå vad dessa läkemedel kan komma att betyda för samhällets kroppsuppfattning. Vad kommer ett ännu större fokus på kropp och vikt att innebära för exempelvis unga människor och anorexi? säger Shai Mulinari.

Han hoppas att poddserien om selektiva serotoninåterupptagshämmande (SSRI) läkemedels konsekvenser ska öppna finansiärers ögon för behovet av samhällsvetenskaplig forskning om läkemedel.

– Lyckas jag bidra till att man förstår vikten av samhällsvetenskapliga aspekter kring läkemedel så blir jag stolt, säger han.

ANSLAG FRÅN RJ KONST OCH KULTUR

Hittills har dessa fått pengar av RJ konst och kultur:

• Tredje Statsmakten: Drömmen om lyckopillret (poddserie om depression och SSRI-preparat).

• Göteborgs konstmuseum: Tidens slut (utställning om undergångsföreställningar då och nu). Här medverkar från Lund Håkan Håkansson, docent i Idé- och lärdomshistoria.

• Nationalmuseum: Till havet! (utställning om kust- och havsturism). Här medverkar från Lund Wiebke Kolbe, professor i historia.

• Norrlandsoperan: Operaföreställning om medicinsk etik. Här medverkar Susanne Lundin, professor i etnologi.

• Really Interactive: Terraforming Agency (VR-spel om terraformering).

• Statens museer för världskultur: Att väcka föremålen till liv (utställning om koloniala historier).

• Teater Halland: Kassörskans glömda blommor (teaterpjäs om hur trauman överförs mellan generationer).

Nytt Centrum för beredskap och resiliens inrättas

ORGANISATION. Lunds universitet etablerar ett nytt universitetsövergripande centrum för forskning, samverkan och utbildning för totalförsvar vid Campus Helsingborg. Centrumet ska bland annat inventera och belysa existerande forskning ur ett totalförsvarsperspektiv, skapa samverkansytor mellan universitet, myndigheter, näringsliv och stötta utvecklingen av tvärvetenskaplig utbildning.

Startdatum för centrumet är den 1 april i år och sträcker sig till och med 2028 med möjlighet till förlängning.

Åtgärder mot AI-fusk kartläggs

FUSK. Universitetskanslersämbetet, UKÄ, har fått regeringens uppdrag att kartlägga universitetens och högskolornas arbete för att motverka att studenter fuskar med hjälp av AI eller andra digitala verktyg.

Mer precist handlar det om att undersöka lärosätenas arbete för att motverka AI-fusk vid distansstudier. Att det är distansstudier som är i fokus för UKÄ beror på att antalet disciplinärenden kopplade till digitala examinationer ökade under pandemin.

Uppdraget ska redovisas senast den 15 oktober i år.

Excellenssatsning på unga forskare

FINANSIERING. Universitetet har beslutat finansiera en excellenssatsning på unga forskare som nomineras till Wallenberg Academy Fellows, WAF, med upp till 40 miljoner kronor för perioden 2027–2030. Förutsättningen är att minst tre fakulteter deltar i satsningen. För att en fakultet ska få ta del av stödet krävs bland annat att WAFkandidaten rekryteras från en extern arbetsgivare utanför Sverige i en öppen och bred internationell utlysning.

ULRIKA OREDSSON

Jenny

samverkans

Fredrik Tersmeden är

hemmastadd bland de välfyllda hyllorna i Universitetsarkivet.

Allt fler begär ut allmänna handlingar

Intresset för universitetets allmänna handlingar ökar. Att kunna begära ut myndighetshandlingar är en viktig del av demokratin. Baksidan är att handläggningen kan vara resurskrävande och i vissa fall ta flera veckor.

De senaste åren har mejlen till Universitetsarkivet med frågor om allmänna handlingar stadigt ökat. Från 1 906 mejl år 2019 till 3 494 förra året.

Det visar statistik som LUM tagit del av. – I någon mån kan det bero på att vi successivt fått in mer material. Men det kan inte vara hela förklaringen, utan det måste även tyda på ett ökat intresse hos allmänheten, säger Fredrik Tersmeden, arkivarie på Universitetsarkivet som har sina lokaler i Arkivcentrum Syd på Gastelyckan.

Hans kollega Tina Davidsson, en av två registratorer på universitetets centrala registratur, ser ytterligare en orsak.

– Det kan också ha att göra med den digitala utvecklingen, att det är mycket lättare att skicka iväg ett mejl än ett brev, säger hon.

FREDRIK TERSMEDEN är en av fem arkivarier som turas om att ta hand om de frågor om allmänna handlingar som kommer in till Universitetsarkivet. Arbetet med att svara på mejl, leta upp dokumenten och lämna ut dem tar en heltidstjänst i anspråk.

På Universitetsarkivet finns i stort sett alla allmänna handlingar som producerats vid universitetet fram till årsskiftet 2013/2014. Resten finns fortfarande i stor utsträckning ute i verksamheterna, men kommer att hamna i arkivet till slut.

Till det kommer arbetet på den centrala registraturen som tar hand om alla mejl till universitetets centrala adress, mejl som ska skickas vidare till rätt del av universitetet.

– Vi på centrala registraturen är mest av allt en stödfunktion, säger Tina Davidsson. Vi registrerar det som kommer in till oss, men de flesta mejlen och frågorna kommer in till dem som sitter ute i de olika verksamheterna. Lunds universitet har cirka 150 organisatoriska enheter med sammanlagt cirka 550 registratorer och 350 handläggare som vi utbildar och hjälper.

DE

FLESTA FÖRFRÅGNINGARNA är unika. Men ibland vill många ha samma handlingar. Till exempel vid medialt uppmärksammade fall som tillsättningen av professuren i parapsykologi under tidigt 2000 ­tal. Då hade det berörda kansliet en förberedd hög med kopior att dela ut.

Examensbevis är annars det som efterfrågas mest.

– Man har kanske tappat bort sitt eget, eller så behöver man ha en vidimerad kopia. Det kan också vara journalister som vill kolla upp om någon verkligen har den utbildning som påstås. Under pandemin fick vi många förfrågningar om Anders Tegnell, säger Fredrik Tersmeden.

En ny trend är gamla kursplaner.

– Det frågade nästan ingen efter för tio år sedan, men nu vill många ha det. Det verkar som om det numera efterfrågas i detalj vad olika kurser innehöll när någon söker en ny tjänst.

Men Fredrik Tersmeden och Tina Davidsson servar inte bara allmänheten och media.

– Nej, det kommer också många frågor internt från verksamheterna. Det handlar

Vad är en allmän handling?

En allmän handling är en handling som inkommit till eller upprättats hos myndigheten, i det här fallet Lunds universitet. Med en handling menas alla sätt man kan lagra och bevara information på. Även ett myndighetsrelaterat epostmeddelande som man skickar till sin privata e-postadress är en allmän handling. Alla allmänna handlingar är offentliga, om inte innehållet skyddas av någon bestämmelse i offentlighets- och sekretesslagen. En handling som innehåller sekretessbelagda uppgifter ska ändå lämnas ut i de delar som är offentliga. Uppgifterna som är sekretessbelagda ska maskeras så att det inte går att se vad det står. Den som begär ut handlingen ska informeras om att den har rätt att överklaga beslutet att inte lämna ut hela handlingen till Kammarrätten.

När blir något en allmän handling?

Handlingar som e-post eller brev från någon utanför Lunds universitet blir allmänna handlingar när de inkommer till universitetet. Handlingar som upprättats vid Lunds universitet blir allmänna när de skickats iväg till någon utanför universitetet. Om de inte skickats ut från myndigheten blir de allmänna när arbetet med ärendet som handlingarna hör till har avslutats. Det vill säga när handlingarna justerats eller på annat sätt färdigställts.

Ibland talas det om arbetsmaterial, men det ordet används inte i lagen. Där talar man istället om minnesanteckning och mellanprodukt. Mellanprodukter är utkast som skapas som förstadier till den slutliga beslutet eller skrivelsen. En mellanprodukt är allmän handling om den expedieras eller arkiveras.

Universitetsarkivet innehåller universitetets allmänna handlingar fram till årsskiftet 2013/2014.

Hur snabbt ska allmänna handlingar lämnas ut?

En begäran om utlämnande ska hanteras skyndsamt, normalt inom 24 timmar. Utgångspunkten är att det är handläggaren som har tillgång till handlingen i sitt dagliga arbete som gör bedömningen om en handling kan lämnas ut eller inte. Även om det krävs en be t ydande arbetsinsats för att ta fram en begärd allmän handling måste den tas fram. Begär någon ut en handling är huvudregeln att man inte får efterforska vem denne är eller vilket syfte personen har med sin begäran.

Fallet Christopher Gillberg

Göteborgsprofessorn Christopher Gillberg fälldes för snart tjugo år sedan för tjänstefel efter att ha vägrat lämna ut forskningsmaterial om adhd hos barn. Över hundra barn ingick i forskningsmaterialet som Gillberg samlade in under några år kring millennieskiftet. Materialet bestod bland annat av intervjuer med barnen och deras släktingar, som hade blivit lovade att intervjuerna skedde under full sekretess. Kritiker ifrågasatte emellertid hans forskning och begärde ut grundmaterialet. Gillberg fälldes för tjänstefel och drog ärendet vidare till Europadomstolens högsta instans. Även där förlorade Gillberg. Senare förstörde han forskningsmaterialet för att slippa lämna ut det.

Fredrik Tersmeden är arkivarie på Universitetsarkivet. Den vanligaste allmänna handlingen han får leta fram är examensbevis.

”Handlingarna ska bevaras i det skick de kom hit. Var det hundra procent lögn i dem när de kom ska de bevaras med hundra procent lögn.”

tofta om att man vill ha tag på gamla policybeslut som ska revideras eller följas upp. Eller personalhandlingar när folk går i pension.

IBLAND KOMMER DET MEJL med mer omfattande förfrågningar. Tina Davidsson och hennes kollegor dubbelkollar alltid med avsändaren att denna verkligen vill ha allt som efterfrågas.

– Ibland är folk inte riktigt medvetna om vad de begär. De kanske skriver att de vill ha ut allt om en viss person. Då upplyser vi dem om att det kommer att ta tid, att det är mycket att ta fram och att det kommer att kosta mycket att göra kopior. Men vill de ha allt så fixar vi det. Ofta är det dock begränsat vad de egentligen vill ha ut, säger hon. Det finns också personer som inte begär ut så mycket, men samma handling om och om igen.

– De är misstänksamma och tror att vi manipulerar någonting. De tror inte att de får ut allt som finns. Ibland kan de ta det vidare till domstol, men det leder inte till något mer än slöseri med samhällsresurser. Men vi kan inte säga nej till de här personerna. Vi måste serva dem även om det tar mycket tid.

Det kommer också mejl där folk vill ändra en uppgift i någon handling, berättar Fredrik Tersmeden.

– De hävdar att den inte stämmer. Men handlingarna ska bevaras i det skick de kom hit. Var det hundra procent lögn i dem när de kom ska de bevaras med hundra procent lögn, säger han.

Händer det att folk begär ut handlingar i forskningsprojekt?

– Ibland får man intrycket att det är det som alla forskare går och fruktar. Men jag

Tina Davidsson på LU:s centrala registratur hjälper universitetets 550 registratorer med frågor kring allmänna handlingar.

känner ärligt talat inte till något fall där detta har skett mer än det berömda Gillberg ­fallet (se ruta) för snart tjugo år sedan, säger Fredrik Tersmeden.

Tina Davidsson säger att det förekommer, men inte särskilt ofta.

– Jag vet att det finns de som begärt ut ansökningar som forskare gjort till olika forskningsprojekt. Vi rekommenderar registratorerna ute i verksamheterna att alltid kolla med våra jurister om de är osäkra på om något kan lämnas ut eller inte, s äger hon.

IBLAND HÄNDER DET andra överraskande saker. Som att handlingar man inte känt till plötsligt dyker upp i arkivet.

– Det har hänt att jag hävdat att handlingar som folk begärt ut inte finns. Men sedan har jag ändå hittat dem efter ett tag. Det måste ha betytt att de varit arkiverade på fel sätt eller att jag missat något sätt att söka efter dem, säger Fredrik Tersmeden.

TEXT: NICKLAS NORDSTRÖM FOTO: KENNET RUONA

Ett enda ärende kan rymma flera lådor med handlingar

När någon begär ut allmänna handlingar från Institutionen för kliniska vetenskaper är det ofta stora ärenden. Lena B Gunnarsson är administrativ chef på institutionen. Hon hanterar de flesta ärenden som rör utlämnande av allmänna handlingar.

– Vi är en väldigt stor institution med ett centraliserat kansli. Mindre ärenden som rör någon enstaka handling kan gå via vår registrator, men är det en större fråga kommer den alltid till mig som administrativ chef.

Det är inte så ofta det kommer in förfrågningar, kanske några gånger per år.

– Men när det väl kommer är det ofta stora ärenden. Det är ofta mejlkonversationer de vill ha ut. Konversationer mellan olika forskare eller mellan en forskare och ett annat universitet.

Förfrågningarna kommer bland annat från företag och journalister. Att plocka fram materialet tar oftast några dagar. Ibland kan det ta en eller ett par veckor.

– Jag tar alltid hjälp av våra jurister så vi vet vad vi ska skicka. Jag tycker det är väldigt svårt att bedöma vad som ska sekretessbeläggas.

Handlingarna skickas sedan per post till den som begärt ut dem, aldrig per mejl.

– Men ibland när vi ber om en adress är det inte alltid vi får ett svar. De kanske inte vill röja sig. Ofta har de skickat från en konstig mejladress.

Vad händer då?

– Ja, då har vi handlingar som vi plockat fram, men inte kan skicka iväg. Det kan vara flera lådor ibland. Men i de flesta fall får vi en adress att skicka till.

För forskarna är det en obehaglig upplevelse när någon vill ha ut deras mejlkonversationer och andra handlingar.

– De blir väldigt stressade när de får ett utlämningsärende. De har kanske saker de inte vill lämna ut. Men det bedömer juristerna. Reglerna är väldigt tydliga. Vi har inte så mycket annat att göra än att förhålla oss till regelverket och göra det vi blir ombedda, säger Lena B Gunnarsson.

På det naturvetenskapliga kansliet är det tvärtom väldigt få förfrågningar om allmänna handlingar som går via kanslichefen Catrin Malmström.

– De går för det mesta direkt till våra registratorer. Vi har 43 personer med handläggarbehörighet och 56 personer med registratorbehörighet vilket betyder att de kan registrera och avsluta ärenden, säger hon.

DET NATURVETENSKAPLIGA KANSLIET lämnar ut handlingar i 20–30 ärenden om året. Till det kommer 10–15 ärenden inom kansliets HR­avdelning.

– Vid mer komplicerade ärenden tar vi hjälp av våra jurister. Är det en enklare sekretessprövning tar det kanske en eller två timmar att gå igenom handlingarna. Är det mer komplicerat tar det längre tid. Men min bild är att vi inte har så många stora betungande ärenden.

Däremot får de ganska många frågor från studenter som vill ha uppgifter om kursplaner och betygsunderlag.

– Men de frågorna skickas oftast direkt till institutionernas utbildningsadministratörer och ingår inte i de 20–30 ärendena, säger Catrin Malmström.

NICKLAS NORDSTRÖM

Vanya Darakchieva är professor i fasta tillståndets fysik och forskar om framtidens halvledare. Hon beskriver sig själv som en kock som smakar av och utvärderar ingredienserna i halvledarreceptet för att ta fram den allra bästa ”halvledarkakan”.

”Forskarkocken” förfinar receptet

på

halvledare

Vilket är det perfekta receptet på halvledare?

Svaret arbetar Vanya Darakchieva på i sin forskning om nya halvledarmaterial. Hon är

professor i fasta tillståndets fysik på LTH där hon som ”forskarkock” utformar framtidens kokbok för hållbar och säker elektronik.

Så här kan ett halvledarchip se ut idag.

Att förstå och förklara naturens mysterier var Vanya Darakchievas dröm redan under barndomsåren i Bulgarien. Då var hon mest intresserad av astronomi och kemi, och som tonåring var hon medlem i en förening som kallades ”young scientists”.

– Vi träffades varje dag efter skolan i ett laboratorium där vi kunde experimentera och diskutera vetenskap, säger Vanya Darakchieva.

Hon hann även med att vara aktiv i hemstadens observatorium, och i nionde klass blev hon uttagen att representera Bulgarien i en astronomitävling för unga forskare i Tjeckoslovakien (nuvarande Slovakien).

Bakom järnridån begränsades Vanya Darakchievas möjligheter till större internationellt utbyte, men efter 1990 blev det annorlunda. I början av 2000 ­talet antogs hon som doktorand i Linköping och tjugo år senare kom hon till Lunds universitet. Nu är hon professor i fasta tillståndets fysik vid LTH.

DRIVKRAFTEN i hennes forskning kommer från en vilja att bidra med smarta och hållbara lösningar för samhället.

– Under uppväxten sa min mamma att hon tyckte det var fint att jag ville förstå universum, men att jag också borde använda det intresset till att göra världen bättre. De orden fick mig att tänka till, och är ett av skälen till att jag håller på med forskning, säger Vanya Darakchieva.

Vanya Darakchieva och Andri Dhora arbetar vid PLD-apparaten som är en kompletterande teknik till metallorganisk ångfasepitaxi och utrustningen i ”TeraHerz-labbet”, där, som Vanya Darakchieva uttrycker det, ”vi förstår vad vi behöver ändra i vårt recept för att få halvledaren att fungera”.

chieva andra halvledarmaterial – material som ger snabbare och mer effektiva elektroniska komponenter. Hennes halvledare baseras på metalloxider och metallnitrider –material som har ultrastora bandgap. Bandgap handlar om hur elektroner rör sig i ett material, och de större bandgapen gör att halvledarna kan hantera högre spänningar och lagra energi längre än andra halvledarmaterial.

”Detta kan revolutionera hanteringen av elektricitet, vilket i sin tur kan bidra till lägre utsläpp av koldioxid.”

Nu bidrar Vanya Darakchieva till samhället genom sin forskning om halvledare – denna lilla komponent som finns i nästan all elektronisk utrustning som vi använder och är beroende av, som mobiltelefonen, bilen, flygplanet och betalkortet.

HALVLEDARE ÄR MATERIAL som anpassas så att de fungerar som strömbrytare. Antingen leder de ström, eller så gör de det inte – en funktion som är viktig för att elektronik ska fungera. Ett av materialen som används idag är exempelvis kisel.

I sin forskning undersöker Vanya Darak­

– Materialen har stor potential att bana väg för nästa generations miljövänliga elektronik med bättre prestanda, som kostar mindre att tillverka och är lättare att producera i stor skala. Detta kan revolutionera hanteringen av elektricitet, vilket i sin tur kan bidra till lägre utsläpp av koldioxid, säger Vanya Darakchieva.

FORSKNINGEN KRÄVER mycket tid, avancerad laboratorieutrustning och engagemang från många olika personer. Vanya Darakchieva återkommer flera gånger till sitt kollegium och allas viktiga insatser i utvecklingen av de nya materialen. En av dem är doktoranden Andri Dhora som forskar om tillväxtmetoder för galliumoxid.

Vid PLD ­apparaten (Pulsed Laser Deposition) kikar Vanya Darakchieva in i kammaren tillsammans med Andri Dhora. PLD är en av flera laboratorieutrustningar vid LTH där halvledarmaterial utvecklas och förfinas. Eller som Andri Dhora uttrycker det: – Det är här magin händer.

För en lekman är arbetet med halvledarmaterialen lite abstrakt, men när Vanya Darakchieva beskriver processen i matlagningstermer blir det enklare.

– Man kan säga att vi professionaliserar receptet på halvledarmaterial, tillsätter ingredienser, bearbetar sammansättningen och odlar vidare.

Vanya Darakchieva siktar nu på att ta fram det ultimata receptet – och är på god väg.

TEXT: JESSIKA SELLERGREN

FOTO: JENNY LEYMAN

Vanya Darakchieva är professor i fasta tillståndets fysik vid LTH. 2024 tilldelades hon 26 miljoner kronor från Knut och Alice Wallenbergs stiftelse för forskning om halvledarmaterial. Samma år blev hon utsedd till Wallenberg Scholar och fick 20 miljoner kronor.

VANYA DARAKCHIEVA

Vilka för- och nackdelar finns det med AI i undervisningen? Vad är det roligaste med att jobba som lärare? Och märks den omskrivna läskrisen

bland universitetsstudenter ute i verksamheten? Möt årets pedagogiska pristagare Per Carlsson och Björn Svensson i ett samtal om undervisning.

Pedagoger med entusiasm som skiner igenom

Björn Svenssons mål med undervisningen är att utbilda landets bästa systemvetare. foto: peter kjällkvist

På pappret ter de sig ganska olika, de två pristagarna. Björn Svensson jobbar på Institutionen för informatik, där han är studierektor och ansvarig för kandidatprogrammet i systemvetenskap. Per Carlsson är marinbiolog, forskare och ansvarig för masterprogrammet i akvatisk ekologi.

Men trots att deras ämnesområden är diametralt olika, delar de det som kanske är det viktigaste av allt hos en pedagog – engagemanget för ämnet.

– Jag tror att entusiasmen för det jag gör skiner igenom. Håller man på med något man tycker är kul så märks det, säger Per Carlsson. Björn Svensson fyller i:

– Vi har nog en del gemensamt där. Jag tycker att mitt ämne är fantastiskt kul och att det är viktigt. Det brukar smitta av sig på studenterna. Tycker man att ämnet är intressant själv är det inte svårt att göra andra intresserade.

ENTUSIASMEN för deras respektive ämne lyfts mycket riktigt fram i nomineringarna till priset, signerade Lunds universitets studentkårer, LUS. Här nämns deras kärlek till ämnet och starka engagemang för studenternas lärande liksom deras förmåga att skapa en trygg och inkluderande miljö i klassrummet. Att fånga studenternas engagemang och intresse är en konst som de båda uppenbarligen behärskar. Men hur?

Förutom det egna intresset, lägger båda två mycket tid på att förbereda föreläsningar

Det allra roligaste på terminen är enligt Per Carlsson att ta med studenterna på en veckolång fältresa för att undersöka olika ekosystem. foto: johanna stedt

och andra moment. Att ständigt förnya och variera materialet är viktigt för att hålla både det egna och studenternas intresse vid liv.

– Att variera inlärningsformerna tycker jag är viktigt. Olika ämnen har olika förutsättningar för det, men inom akvatisk ekologi har vi till exempel både fältarbete och experiment i labbet. Att angripa saker från olika håll är bra för inlärningen, säger Per Carlsson.

AI ÄR ETT VERKTYG som Björn Svensson var tidig med att införa i sin undervisning. I ett delmoment skrev han in användningen av AI som ett krav – annars skulle han anmäla studenterna för fusk.

– AI har en enormt stor påverkan på systemvetarprofessionen. Jag känner ett ansvar att förbereda studenterna på arbetslivet och göra dem konkurrenskraftiga.

AI ­ modellerna är brutalt effektiva när det gäller att skriva kod och lösa olika problem och därför är det bra att studenterna lär sig använda dem.

Nackdelar finns också förstås, som risken för fusk och att kunskapen inte befästs ordentligt om man ständigt tar verktygen till hjälp. Men det går att avvärja, menar Björn Svensson.

– Det handlar om att utforma examinationen så att du mäter det du ska mäta. Jag gillar muntliga redovisningar, de är ett bra sätt att bedöma kunskaperna men de skapar också en förväntan hos studenterna. Att de ska bli utfrågade om sina programmeringskunskaper skapar ett incitament att lära sig och förbereda sig.

FLERA MEDIER har nyligen rapporterat om en påstådd läskris bland landets studenter efter att Sydsvenskan intervjuat flera universitetslärare som vittnar om en skrämmande utveckling – studenterna kan eller orkar inte läsa längre texter. Utbildningsminister Johan Pehrson (L) träffade i slutet av förra året företrädare för olika lärosäten för att diskutera läget.

Att studenterna läser i mindre utsträckning än deras lärare kanske hade önskat, kan de båda pedagogiska pristagarna skriva under på. Men någon läskris rör det sig knappast om, menar de.

– Kris är ett starkt begrepp. Pandemin, då vi helt fick ändra hur vi undervisade och examinerade, det var en kris. Jag tycker inte att vi har sett någon läskris bland systemvetarstudenterna, säger Björn Svensson.

Per Carlsson är inne på samma spår, men säger att han har noterat en förändring i kursutvärderingarna de senaste åren.

– En del studenter har börjat skriva i kursutvärderingen att de inte använder kurslitteraturen. Man ska inte dra några stora växlar av det för de är ganska få, men i förlängningen är det nog inte bra att de inte använder litteraturen. Föreläsningarna ger djup och detaljer, men kursboken ger ett helhetsperspektiv som är viktigt, säger Per Carlsson.

Det roligaste med lärarjobbet då?

– Det är väldigt roligt att se systemvetarstudenterna utvecklas när de är klara med studierna, det visar att utbildningen fungerar. Dessutom är det kul att vara professionellt aktiv när de här AI ­framstegen faktiskt händer, det är ett stort privilegium att få vara med om det, säger Björn Svensson. Per Carlsson uppskattar fältarbetet allra mest.

– Första terminen är vi ute en hel vecka i fält och studerar likheter och skillnader mellan ekosystemen på öst­ och västkusten. Vi bor tillsammans, lagar mat ihop och har föreläsningar vid havet på kvällarna. Det sätter den sociala sammanhållningen i gruppen som brukar hålla i sig resten av utbildningen sen. Det är roligt att få vara med om det.

MINNA WALLÉN-WIDUNG

PER CARLSSON

ÅLDER: 63 år

BOR: Ålabodarna vid Öresundskusten mellan Landskrona och Helsingborg

FRITIDSINTRESSEN: Fiske, segla, byggprojekt, vandra i naturen

FAVORITBOK: Loggbok från Cortez Hav av John Steinbeck

BJÖRN SVENSSON

ÅLDER: 33 år

BOR: Lund

FRITIDSINTRESSEN: Läsa böcker, träning och matlagning

FAVORITBOK: 1984 av George Orwell

Lund Protein Production Platform, LP3, har sedan starten år 2012 producerat proteiner till cirka 300 forskningsprojekt – allt från läkemedelsutveckling till hållbara kemiska processer.

Proteinproducenterna

Trots sin ofattbara litenhet har proteiner ett gigantiskt värde för en lång rad forskningsprojekt. Därför har tillverkningen av proteiner vid LP3 nu blivit utnämnd till en av Lunds universitets tre plattformar vad gäller forskningsinfrastrukturer av hög strategisk betydelse.

Humanbiologen Wolfgang Knecht och biokemisten Derek Logan visar runt i LP3:s laboratorieutrymmen på Sölvegatan. Vi kastar oss genast ut i ett hjärnskrynklande perspektiv på tillvarons storlek. Wolfgang Knecht pekar på en hängande remsa med pipettspetsar, alltså de små ändarna som används på pipetter när man ska suga upp vätska.

– En sådan här pipettspets kan hantera så lite som 20 nanoliter, säger han.

Det motsvarar 20 ynka miljarddelar av en liter. Ännu mer fascinerande är att denna extremt lilla mängd vätska innehåller ett ofantligt antal av de eftertraktade nyckelspelarna, proteinerna. Närmare bestämt cirka tusen miljarder, 1 000 000 000 000, av dem.

SEDAN STARTEN ÅR 2012 har LP3 producerat proteiner till sammanlagt ungefär 300 forskningsprojekt. Varje projekt behöver hjälp med att få fram en eller flera unika proteintyper som kan fungera för just de forskarnas frågeställningar. Såväl medicinare som naturvetare och teknologer använder kompetensen vid LP3. Det är forskare både från Lunds universitet och andra lärosäten samt även en del forsknings­ och utvecklingsföretag.

Derek Logan, p rofessor inom biokemi och strukturbiologi, visar en hållare för en kristall som kan innehålla många miljarder proteinmolekyler.

Projekten kan röra allt från läkemedelsutveckling till hållbara kemiska processer. I ett fall ville forskare specifikt testa om en patient hade utvecklat antikroppar mot ett visst protein för att se om patienten drabbats av en särskild bakterie. I ett annat fall behövde forskare få tillverkat ett protein för att kunna undersöka funktioner hos en exotisk organism som man hittat i Antarktis is.

Eftersom proteiner har en lång rad centrala funktioner hos levande varelser så är forskningen på proteiner synnerligen omfattande världen över. I ett projekt har LP3

exempelvis hjälpt en forskare från Pakistan att ta fram ett protein till en studie om problematik bland infertila män. I ett annat projekt har LP3 bidragit med produktion av proteiner för en spansk studie inom cancerforskning.

ATT TILLVERKA PROTEINER i forskningssyfte, och att kartlägga deras struktur, är ett äventyr i många steg. Och det finns oändliga variationer att göra. Biokemisten Derek Logan håller fram en platta med 288 hål, där pipetterna med de där extremt små spetsarna ska placeras.

Här får proteinvätskan kristallisera. Under kristallisationens process bildar proteinmolekylerna ett tredimensionellt mönster, vilket gör det möjligt att sedan synliggöra deras struktur med röntgenstrålning vid en anläggning som MAX IV­ laboratoriet.

– Man kan aldrig förutse hur ett nytt protein ska kristallisera, det finns så många parametrar. Man måste testa sig fram, s äger Derek Logan om jakten på de värdefulla proteinstrukturerna.

TEXT: LENA BJÖRK BLIXT

FOTO: KENNET RUONA

Tre infrastrukturer blir plattformar

Förutom LP3 har rektor utnämnt

Humanistlaboratoriet och Lund NanoLab till universitetsplattformar. Utnämningen signalerar att dessa tre verksamheter har stor strategisk betydelse för hela universitetet.

Urvalet baseras bland annat på att de har bidragit till excellent forskning, erbjudit bred tillgänglighet för användare och visat upp en tydlig nyttjandepolicy.

Utnämningen gäller för perioden 2025–2029 med möjlighet till förlängning efter utvärdering.

De tre plattformarna får dela på totalt 37,5 miljoner kronor under perioden.

Genom att experimentera sig fram kan man på Lund Protein Production Platform, LP3, tillverka unika proteiner som sedan används i forskningens tjänst. På den övre bilden ses Ewa Krupinska, forskningsingenjör vid LP3. På den nedre bilden ses Wolfgang Knecht, som är universitetslektor i molekylärbiologi samt föreståndare för LP3.

Hjärtats innovatör

Han har konstruerat en transportbox som håller liv i hjärtan utanför kroppen och utvecklat en hjärtlungräddningsmaskin. Och under ett besök hos nunnor i Afrika misstänktes han vara spion. Möt Stig Steen, seniorprofessor i thoraxkirurgi, som drivs av en orubblig tro på ett liv bortom bergen.

Stig Steen ville bli skridskoåkare, men blev thoraxkirurg med en stor innovativ ådra. LUM möter honom på gården i Igelösa där en stor del av innovationerna utvecklas.

Om Stig Steen följt barndomsdrömmen hade han blivit skridskoåkare. Men längtan efter att bli en ny Knut ”Kupper’n” Johannesen, som vann OS ­ guld i Squaw Valley 1960, resulterade i stora utväxter på hälarna. Skridskorna fick läggas på hyllan och i stället blev Stig Steen thoraxkirurg och forskare inom fysiologi och medicinteknik, med uppfinningar som bröstkompressormaskinen LUCAS och hjärttransportsystemet Heart­ in ­a ­ box på meritlistan. Ändå är han inte helt bekväm i rollen som forskare. – Jag passar inte i akademin. När jag kom till Lund 1980 som specialist i allmänkirurgi jagade de mig på kirurgen för att jag inte forskade tillräckligt.

Det hjälpte. Avhandlingen blev klar 1984 och hittills har han medverkat till 170 vetenskapliga artiklar. Sedan började han på thoraxkirurgen i Lund och där han blev kvar.

lade idén och tack vare en rådig undersköterska testades maskinen på en patient som hade fått hjärtlungräddning under 50 minuter. Läkarna hade gett upp. Efter ett par minuter i LUCAS fick de igång patienten. Idag finns det 55 000 LUCAS runt om i världen och varje minut används de på en person med hjärtstillestånd.

”Kreativiteten kommer när man inte har egna ambitioner. Tänker man på meriter försvinner den.”

VI MÖTS I IGELÖSA norr om Lund, där Stig Steen bedriver mycket av forskningen. Hit vallfärdar experter från hela världen för att lära sig mer om transplantationskirurgi i allmänhet och om hjärtboxen i synnerhet. Och det var här påven bodde när han besökte Lund för några år sedan.

Men låt oss börja med maskinen som aldrig tröttnar på att ge kompressioner vid hjärt­ lungräddning. LUCAS står för Lund University Cardiopulmonary Assist System och fästs på bröstkorgen. Den kan både trycka ned bröstkorgen och dra tillbaka den till sitt utgångsläge.

– Idén kom från en norrman som inspirerades av en avloppsrensare med vakuumsug. När ingen trodde på honom kontaktade han mig.

Stig Steen och hans team vidareutveck­

STIG STEEN VERKAR I GRÄNSLANDET mellan liv och död. När han kom till thoraxkliniken i Lund 1985 fick han i uppdrag att sätta upp en modell för hjärt­ och lungtransplantationer. Det råder stor brist på organ och hjärtat måste transplanteras inom fyra timmar efter att donatorn dödförklarats, in i en patient som förmodligen befinner sig på en helt annan plats. Sammantaget en logistisk mardröm. Den hjärtbox som Stig Steen och hans forskningsteam har utvecklat, har i prekliniska studier tredubblat tiden för hur lång tid det kan gå innan transplantationen måste genomföras. I Australien har professor David McGiffin, som samarbetar med Stig Steen, undersökt hur hjärtat mår efter längre tid än så.

– De genomförde 29 transplantationer där hjärtat förvarats i boxen upp till nio timmar. Utan komplikationer.

HEMLIGHETEN är en ”cocktail” på sju hormoner och det tog ett tag att mejsla fram receptet. En stor utmaning var hur man skulle hindra de nerver som fortfarande finns kvar i hjärtat från att suga upp hormonerna i lösningen, det vill man undvika.

– Trots många försök fick vi inte det att fungera. Men så vaknade jag en natt 2010 och kom på att man kunde använda en liten mängd kokain för att hindra nerverna från att

VILL : Möta varje människa med respekt

GÖR : Forskar på 100 procent

SER : Sport, framför allt längdåkning. Är extremt imponerad av Therese Johaug ”Jag är hemlig medlem i hennes fanclub”.

LÄSER : Fysiologi och teologi

STIG STEEN

Hjärtboxen. foto: audrius paskevicius

Hjärtlungräddningsmaskinen LUCAS. foto: audrius paskevicius

Igelösa ligger på slätten utanför Lund.

ta upp ämnena i lösningen, säger Stig Steen. Det fungerade. Studier visar att hjärtan som syresätts i boxen till och med återhämtar sig.

Idag är Stig Steen mest entusiastisk över en metod han och professor Johan Nilsson nu utvecklar som ska kunna kontrollera funktionerna på donatorns hjärta. Målet är att kunna utvärdera hjärtan även från äldre donatorer, i hopp om att hitta fler som är starka nog. Att arbeta nära döden utmanar en egocentrisk inställning.

– Det går inte att vara självcentrerad nära en ung människa som snart ska dö. Vid de tillfällena glömmer man sig själv, men man kan också finna sig själv.

SÅ VAR DET DET DÄR med nunnorna och resan som Stig Steen menar räddade hans liv.

– Jag åkte till det land som då hette Zaire en sommar och där gjorde jag mitt livs upptäckt. Jag mötte helt osjälviska nunnor ute i djungeln som tog hand om sjuka och gravida. Jag kom dit som ateistisk marxist, men lämnade som en ändrad människa.

Två gånger åkte han tillbaka till nunnorna. Sista gången blev han misstänkt för att vara spion (!), anklagades för att planera en revolution och fängslades. Han fick inreseförbud i Zaire, och beslöt sig då för att satsa på kliniken.

– Min drivkraft blev sedan att ge hopp till de som inget hade.

Han menar att om man ska jobba så mycket som krävs av dagens forskare, måste man ha en gnista. Själv har han fått den från de patienter han möter.

– De har gjort att man inte vill ge upp. Sedan är det som många innovativa personer säger: det är 99 procent perspiration, 1 procent inspiration. Och vet du, kreativiteten kommer när man inte har egna ambitioner. Tänker man på meriter försvinner den.

Vad frågar folk när de hör vad du jobbar med?

– Jag är folkskygg. Jag berättar inte för andra vad jag gör. Men eftersom du kommer från Lunds universitets magasin så kunde jag inte säga nej till dig.

TEXT: TOVE SMEDS FOTO: KENNET RUONA

Stig Steen har varit professor i thoraxkirurgi vid Lunds universitet sedan 1998.

Många utmaningar i fakultetsledningens vardag

Hur ser fakultetstopparnas vardag ut och hur

fördelar de arbetet mellan sig? LUM har träffat

Henrik Wenander och Jessica Almqvist, dekan och prodekan på Juridiska fakulteten.

Jessica Almqvist och Henrik Wenander.

När de bänkat sig i soffan i det som en gång var Juridicums rökrum märks det snabbt hur de samspelar och kompletterar varandra. När en svarat på en fråga fortsätter den andra på samma tema och fyller i det som kanske glömts bort.

– Henrik har varit på fakulteten länge, medan jag kom till Lund för fyra år sedan och ser nog lite med nya ögon på hur det fungerar, säger Jessica Almqvist.

De tillträdde för drygt ett år sedan. Som dekan har Henrik Wenander det övergripande ansvaret på fakulteten, Jessica Almqvist har forskningen på sitt bord och vicedekanen Patrik Lindskoug grundutbildning.

– Det är så vi har delat upp det och det är nog rätt vanligt på andra fakulteter också, men inte överallt, säger Henrik Wenander.

FÖGA ÖVERRASKANDE är det möten som fyller stora delar av dagarna och utmaningarna är många. Möten är inte till för att sittas av, man ska bidra och då gäller det att förbereda sig. Dagarna går inte alltid ihop, särskilt som det är avsatt 70 procent för dekantjänsten och 40 procent för rollen som prodekan. Resterande tid är det tänkt att de ska forska, undervisa och handleda uppsatser.

– Jag kanske inte är så väldigt aktiv i forskningsprojekt, säger Henrik Wenander som svar på frågan om 70 procent räcker för rollen som dekan.

På samma vis som på andra fakulteter står ekonomin i fokus och så har det varit sedan de tillträdde. De har fått erfara att en ansträngd ekonomi betyder att det inte går att genomföra allt man vill göra och då gäller det att som dekan och prodekan kunna hantera besvikelse – både hos sig själva och bland medarbetarna.

Ett sådant beslut är att kraftigt begränsa antalet fakultetsfinansierade doktorander. Fram till 2027 blir det bara två antagningar.

– Det är betydligt färre än tidigare och det är inte roligt att vi tvingas till det, säger Henrik Wenander.

ATT VARA DEKAN är att vara chef. En prodekan är däremot inte chef. Jessica Almqvist lägger mycket tid på arbetet som vice ordförande i universitetets forskningsnämnd. Det som tas upp där ska hon sedan föra tillbaka till fakulteten – men bara det som är relevant för kollegorna och som kan driva juristernas forskningsfront framåt.

– MAX IV är ju en stor fråga för universitetet, men kanske inte för oss, säger hon som exempel på något hon måste sätta sig in i men som inte har prioritet när hon pratar med kollegorna på Juridicum.

– Hjärnan är alltid igång med att sortera information från olika håll och prioritera.

Mycket tid går också till att diskutera förutsättningarna för forskning med fakultetskollegor. Det kan handla om att hjälpa

Juridiska fakultetens prodekan och dekan. Jessica Almqvist har sin bakgrund inom internationell rätt och mänskliga rättigheter, Henrik Wenander inom offentlig rätt. Hon beskriver sig som spontan, han mer eftertänksam. Båda är från Växjö.

till med ansökningar, skapa möjligheter för nya forskargrupper och nya forskningsmiljöer, eller att uppmuntra internationella utbyten.

ATT ARBETA INTERNATIONELLT är något hon är van vid. Specialområdet inom juridiken är internationell rätt och mänskliga rättigheter och innan hon kom till Lund arbetade hon utomlands i tjugofem år. Först i Florens där hon var den första från Sverige som disputerade i juridik vid European University Institute, därefter några år i USA följt av sexton år på ett universitet i Madrid.

Skillnaderna är slående när hon tänker på det institutionella, hur ett universitet styrs och fungerar i Spanien jämfört med i Sverige.

– Vi är så mycket mer horisontella i Sverige, det kollegiala beslutsfattandet innebär att allt ska diskuteras och vi är inte alltid lika effektiva som i Spanien som inte har samma möteskultur. Men det kollegiala är något bra, när besluten fattas så blir det bra.

– En annan skillnad är studenterna och hur mycket inflytande de har i Sverige jämfört med i andra länder. För att inte tala om doktorandernas ställning, att man som doktorand i Sverige är anställd med lön, det är långt ifrån självklart i Spanien.

TEXT: JAN OLSSON FOTO: KENNET RUONA

Smygtitt på nygamla UB

I slutet av april slås dörrarna till Universitetsbiblioteket upp för allmänheten igen. LUM fick följa med när de anställda på UB för första gången fick stiga in i de renoverade lokalerna.

Stämningen är uppsluppen och nyfiken när Universitetsbibliotekets personal för första gången får komma in i de nyrenoverade lokalerna för en rundtur. Även om skyddsplasten finns kvar och allt är täckt av ett tunt lager byggdamm, går det att få en första glimt av hur deras arbetsplats ska komma att se ut. Bibliotekarien Lena Nihlgård ser fram emot att insidan framöver ska matcha den vackra utsidan.

– Tidigare har många besökare kommit in, stannat en minut och så gått ut igen. Det var katastrofdåligt planerat och ingenting var genomtänkt. Så för egen del har jag skyhöga förväntningar nu. Det ska bli kul att få känna stolthet över sin arbetsplats, säger hon

Det är mycket som har hänt under det år som gått sedan renoveringen drog i gång. Bland annat har placeringen för informa ­

tionsdisken flyttats, det har blivit fler studieplatser och nya grupprum, en ny trappa har tillkommit och mezzaninen en våning upp är utbyggd. Kaféet en våning ner ska också få ett ansiktslyft, bland annat i form av en ny ingång från byggnadens östra sida. Dessutom har bibliotekets 470 fönster restaurerats.

ELISABETH STÅLESJÖ, som har lett hela projektet från bibliotekets sida, är optimistisk vad gäller att hålla tidsplanen och kunna öppna i slutet av april.

– Det har gått så bra, jag är jättestolt. Men lite stressigt är det förstås. När byggfirman lämnar över lokalerna till oss återstår

ju halva arbetet, för då ska vi få in möbler, bokhyllor, montrar och en bokrobot som ska förenkla arbetet för medarbetarna, säger hon.

Planeringen av renoveringen har pågått sedan 2017. Återbruk har varit ett viktigt ledord i processen men vissa saker, som en del av utställningsmontrarna, är nytillverkade. De ska placeras i anslutning till entrén, där det blir nya, stora utställningsytor.

– Många vet inte hur fina och unika samlingar vi faktiskt har här och det vill vi ändra på. Det är jätteviktigt att visa upp vårt kulturarv och nu får vi chansen att göra det, säger Elisabeth Stålesjö.

Under renoveringen har bibliotekets verksamhet varit koncentrerad till framför allt den tredje våningen dit hela boksamlingen och informationsdisken tillfälligt flyttats. Nu ser medarbetarna fram emot att välkomna studenterna och allmänheten tillbaka till de nyrenoverade ytorna.

– Det ska bli jättespännande, de flesta av oss längtar efter att få se slutresultatet och att få börja jobba här igen, säger Spiridoula Pairamidou, bibliotekarie.

TEXT: MINNA WALLÉN-WIDUNG FOTO: KENNET RUONA

Elisabeth Stålesjö projektleder renoveringen.

Han far in som ett yrväder med cykelhjälm på hjässan, besvarar mejl med enkla stavelser och ställer initierade frågor på möten samtidigt som han lyckas arbeta vid datorn. För Henrik Smith går livet i hundranittio. Men så har han ju också fasligt mycket att uträtta. Han vill nämligen rädda världen.

Miljövisionären

Från barndomens upptäcktsfärder till vetenskapens frontlinje – Henrik Smith vandrar vidare för en hållbar framtid. foto: karin

svensson smith

Det började med faderns ärvda kikare, en liten anteckningsbok i fickan och Björn Ursings klassiska fågelhandbok som var lätt att ta under armen. Henrik Smith bestämde sig tidigt för att ta reda på saker och ting själv och gick på upptäcktsfärder bland hagmarker och granplanteringar utanför Vitaby på Österlen. Naturintresset var fött. Några år senare stärktes det när han såg bilder på en skjuten varg, Sveriges sista på 1960 ­talet, vilket blev en gripande upplevelse. Studier i biologi och forskning om starar följde.

NUMERA har professorn i zooekologi en meritlista så lång att endast en bråkdel får plats i faktarutan här intill. Hundratals vetenskapliga artiklar bär hans namn. Många handlar om hur den biologiska mångfalden påverkas av klimatförändringar och ett förändrat jordbrukslandskap. Det är tydligt vad som driver honom.

– I botten är det mitt miljöpatos. Vi har stora samhällsproblem som behöver lösas, så jag har alltid gått in med mycket engagemang. Att jag har kunnat utföra saker beror på att jag har omgett mig med så duktiga människor, säger han.

I SLUTET AV 1990-TALET byggde Henrik Smith upp en ny typ av utbildning i miljövetenskap där den tvärvetenskapliga inriktningen blev viktig. I den andan lade han också grunden för det som i dag är Centrum för miljö ­ och klimatvetenskap, CEC. Han startade forskningsmiljön BECC, fokuserad på biologisk mångfald och ekosystemtjänster, och profilområdet Naturbaserade framtidslösningar.

Tvärvetenskap och samverkan med det omgivande samhället löper som en röd tråd genom initiativen.

– Vi behöver expertis från flera områden för att lösa våra utmaningar. När det gäller klimat och biologisk mångfald är det helt avgörande att vi tittar på dem tillsammans.

Visionären som aldrig tappar hoppet: Henrik Smith har byggt upp framgångsrika forskningsmiljöer som har bidragit till att Lunds universitet rankas som tredje bäst i världen inom hållbarhet. foto: göran smith

Att genomsnittstemperaturen på jorden slår nya rekord medan förlusten av biologisk mångfald riskerar att sluta med ett sjätte massutdöende kan förstås få den bäste att tappa hoppet. Men Henrik Smith blir snarare än mer angelägen att nå ut med forskning och kunskap.

– Vi måste ha ambitiösa mål för våra barn och barnbarn. Varje tiondels grad och varje utrotningshotad art som räddas är betydelsefull. Jag söker fortfarande min inspiration i naturen och när jag ser hur ett fantastiskt ställe förvandlas till kalhygge svider det i själen. Jag känner ännu tydligare att det vi gör här är väldigt, väldigt viktigt.

GENOM ÅREN har arbete och fritid gått hand i hand och han har haft svårt att skilja dem åt.

– Det är knappast till mig man ska komma för att diskutera den senaste filmen, om jag säger så. Har jobbet varit värt sitt pris? Jag vet inte. Å andra sidan är ju detta följden av ett emotionellt engagerande och extremt tillfredsställande arbete. Så jag är också lyckligt lottad.

SARA HÅKANSSON

HENRIK SMITH

Henrik Smith är professor i zooekologi vid Centrum för miljö- och klimatvetenskap (CEC) och Biologiska institutionen. Han grundade och var föreståndare för Institutionen för miljövetenskaplig utbildning 2004–2010 och för CEC 2010–2020. Han har även startat och drivit:

• En ny grundutbildning i miljövetenskap

• Forskningsmiljön BECC (Biodiversitet och ekosystemtjänster i ett förändrat klimat)

• Profilområdet Naturbaserade framtidslösningar

• S amverkansplattformen LU Land

Henrik Smith tilldelades Lunds universitets pedagogiska pris år 2002 och Roséns Linnépris i zoologi 2023. Han är bland annat ledamot i Sveriges klimatpolitiska råd, Vetenskapliga rådet för biologisk mångfald vid Naturvårdsverket och Kommittén för biologisk mångfald vid KSLA.

i gömmorna.

Resterna av mjärden ser kanske inte mycket ut för världen, men redskapet är i det närmaste världsunikt i och med sin höga ålder. Exakt vad mjärden är tillverkad av är ännu oklart. Vid en framtida analys hoppas Joen Leffler kunna ta reda på både det och hur den är tillverkad.

Världsunik mjärde

låg bortglömd i magasin

Ett fiskeredskap som kan vara det äldsta i sitt slag. Det var vad antikvarie Joen Leffler hittade i en bortglömd kartong i Historiska museets magasin vid en inventering. – Även om vi har hittat annat som är spektakulärt är det här i en klass för sig, säger han.

Kartongen är rektangulär och av de påklistrade etiketterna att döma har den en gång i tiden använts för att packa lönekuvert, eller så kallade avlöningspåsar. Dess oansenliga yttre matchar inte riktigt innehållet, även om också det vid en första anblick framstår som ganska modest. Att det är ett gammalt föremål är tydligt, men att de hopflätade pinnarna är ett av världens äldsta fiskeredskap är ingen självklarhet för ett otränat öga.

DET VAR DET DÄREMOT för Joen Leffler, antikvarie vid Historiska museet. När han, i samband med att personalen inför en kommande flytt skulle se över hela museets magasinerade samling, upptäckte flera bortglömda lådor i en hylla föll hans uppmärksamhet direkt på just den här. På locket fanns anteckningar om att det rörde sig om en så kallad mjärde från en stenåldersboplats vid Store mosse utanför Sösdala. – Jag har tidigare arbetat med Store mosse och vi har en del samlingar därifrån. Att mjärden kunde vara riktigt gammal var en tanke som dök upp tidigt, säger Joen Leffler. Han bestämde sig för att ta reda på om hans föraningar stämde och vände sig till Geologiska institutionens laboratorium för 14C­ datering. Samtidigt sökte han finansiering för undersökningen – och fick det, från stiftelsen Konung Gustaf VI Adolfs fond för svensk kultur. Efter några månader kom svaret från labbet. Mjärden visade sig vara över 7 600 år gammal, vilket gör den till en av de äldsta kända mjärdarna i världen.

– Det första jag gjorde var att ringa labbet och dubbelkolla resultatet. Han som hjälpte mig på Geologen var väldigt nöjd med att proven var samstämmiga, det fanns inga frågetecken. Det tog ett litet tag innan det landade kan man säga.

EN MJÄRDE är ett fiskeredskap som består av en korg som smalnar av i ena änden. Den är konstruerad så att fisken simmar in i korgen som sedan blir så smal att fisken får problem att hitta ut. Varför en tusentals år gammal mjärde låg bortglömd i en låda i magasinet är något av ett mysterium, som Joen Leffler nu försöker lösa. Klart är

att lådan har lämnats kvar efter att arkeologen Mats P Malmer, som under några år på 1970 ­talet var verksam som professor i nordisk och jämförande fornkunskap på Lunds universitet, flyttat till Stockholm.

– Mjärden fanns inte registrerad hos oss och allt vi vet är det som står på locket. Med tanke på att den har varit helt okänd i samlingarna kan man utgå från att Malmer inte tyckte den var särskilt intressant. Hade han vetat det vi vet nu hade han nog tyckt annorlunda.

ANTECKNINGARNA PÅ LOCKET avslöjar att mjärden är ett lösfynd som hittats år 1955 och lämnats in till Malmer av en person vid namn Johny Jacobson som var kamrer i Sösdala. Dessutom finns det ytterligare en, något kryptisk, blyertsanteckning: ”Samma mjärde som tidigare (men inte Althins)”.

Carl ­ A xel Althin var även han en betydelsefull arkeolog och under en tid verksam som professor vid universitetet.

– Vi får hoppas att det dyker upp lådor från Althin också här i magasinet, det verkar ju finnas en mjärde till någonstans. Det är sådana här små mysterier som jag gillar, säger Joen Leffler.

Oavsett hur det är med den saken, står

det klart att just den här mjärden är i det närmaste världsunik i och med sin ålder. Det finns i nuläget bara en mjärde som möjligen har uppskattats vara något äldre och den upptäcktes i samband med schaktning under bygget av Citytunneln i Malmö. Förhoppningen är att mjärden från Store mosse så småningom ska ställas ut på Historiska museet. Även om det mesta av redskapet inte finns kvar, är de återstående delarna förvånansvärt välbevarade.

– Det är oerhört sällsynt att organiskt material bevaras så länge. Det syns på den att den är lufttorkad och hade man tagit upp den och lagt på ett bord är det stor risk att den skulle falla helt isär. Hade vi hittat den ute i fält i dag hade det krävts väldigt snabba och stora insatser av en konservator, säger Joen Leffler.

Trots att det har gått över ett år sedan han först upptäckte det bortglömda föremålet är han fortfarande lika uppspelt.

– Det är definitivt en av de häftigaste sakerna jag hittat. Den är helt unik, det finns inte mycket att jämföra med. Även om vi har hittat mycket annat som är spektakulärt i magasinet är det här i en klass för sig. TEXT: MINNA WALLÉN-WIDUNG FOTO: KENNET RUONA

Joen Leffler är antikvarie på Historiska museet och den som upptäckte mjärden i en enkel kartong i museets magasinerade samlingar.

Sätt upp ett mål för din träning under en till fyra månader och betala in en tusenlapp. Pengarna får du tillbaka om du uppnått ditt mål. Tokigt? Kanske, men i en studie av professorn i nationalekonomi, Erik Wengström och hans kollegor, visade sig greppet vara riktigt effektivt jämfört med kontrollgrupperna.

Nå dina träningsmål och få pengar tillbaka!

– Jag har länge intresserat mig för hur människor beter sig i strategiska situationer, och tittar man spelteoretiskt på det så kan ut fallet bli sämre för alla inblandade om var och en bara gör det som är bäst för en själv. Detta ledde också till ett intresse för hur man kan agera strategiskt mot sitt framtida jag. Kan jag genom mina handlingar idag göra så att mitt framtida jag beter sig bättre?

Träningsincitamentet ingick i vad Erik Wengström kallar Friskis och Svettisprojektet, som började för ungefär åtta år sedan.

Bakgrunden var att människor är dåliga på att lyckas fullfölja ambitioner som är bra för dem.

I PROJEKTET fick deltagarna betala in ett belopp, som sedan betalades tillbaka om de höll sin del av avtalet och tränade ett visst antal gånger under testtiden. Sedan fanns en kontrollgrupp som fick formulera sina mål men inte erbjudande om att knyta betalningen till dem och en kontrollgrupp som bara fyllde i en enkät.

Det visade sig att mål i sig hjälper, då

Erik Wengström är professor i nationalekonomi. I sin forskning inriktar han sig på beslutsfattande, risk och hur beteenden påverkas av incitament. foto: sacha panasenko

båda grupper tränade mer än kontrollgruppen som bara fyllt i enkäten, men gruppen som betalat in pengar gick oftare till gymmet och följde sina planer noggrannare.

– Jag och mina kollegor, bland andra Pol Campos­ M ercade, har efter detta gjort två studier där vi bland annat betalade 200 kronor till en grupp för att de skulle vaccinera sig mot covid ­19. Även här var det fler som gjorde som de sade när det fanns ett ekonomiskt incitament. Här fanns dessutom ytterligare en kontrollgrupp som inte fick pengar, men som skulle skriva upp argument för att övertyga andra att vaccinera sig. Den sista gruppen utmärkte sig emellertid inte.

PENGAR VERKAR EFFEKTIVT, men Erik

Wengström framhåller också att det finns kritik som menar att just pengar kan tränga undan andra typer av motivation, eller till och med fungera tvingande. I den ena studien gjordes en uppföljning för att se om de som fått pengar för att vaccinera sig även tog nästa dos. Det fanns ingen minskning i benägenheten.

Erik Wengström menar att ekonomiska incitament kan vara effektiva särskilt när man befinner sig i en exceptionell situation

såsom pandemin. Även med träning fungerade det, men han framhåller att projekten inte på ett tydligt sätt nått personer som motsätter sig vaccinering, eller verkligen inte vill träna. Snarare handlar det nog om att det gett en högre medvetenhet och bättre motivation till personer som redan ville, men inte kommit sig för.

I en företagsmiljö kan det vara svårt att koppla incitament till olika mål, då det finns risk att andra viktiga mål åsidosätts.

AVSLUTNINGSVIS berättar Erik Wengström att han testat en variant av metoden i hemmet. Barnen i huset fick 200 kronor var i utbyte mot att det skulle vara rent i hallen i en månad. För varje klädesplagg som var slängt på golvet, eller skor som låg mitt i vägen så drog han av tio kronor.

– Det blev en viss skillnad, men som sagt, det är lättare att arbeta med incitament kring en exceptionell händelse än att bygga en vana.

PETER KJÄLLKVIST

Forskningsingenjören

Anders Blomdell fick ta emot ett fint pris av Kungliga fysiografiska sällskapet i höstas.

foto: johan persson

Att lära sig nya saker är Anders Blomdells ständiga drivkraft. Som forskningsingenjör fyller han en viktig funktion på universitetet, ändå tror han att få känner till vad han och hans kollegor faktiskt gör om dagarna.

Prisad forskningsingenjör vill aldrig sluta lära

Det är vid Institutionen för reglerteknik som Anders Blomdell har haft sin arbetsplats sedan slutet av 1980 ­talet, då han anställdes för att sköta driften av undervisningslabbet och den infrastruktur i form av datorer och labbprocesser som då fanns där. – När jag kom hit var det ett sammelsurium av labbprocesser, datorer, operativsystem och programvaror. Efter några år gick vi över till Windows som fungerade ganska bra men fortfarande krävde handpåläggning, och då var jag i labbet två till tre dagar i veckan. I slutet av 90 ­talet gick vi över till Linux och efter det minskade behovet av mitt engagemang i labbet till cirka en veckas planerat underhåll per år, säger han.

RESTEN AV TIDEN ägnar Anders Blomdell åt andra projekt och genom åren har han bidragit till flera forskningsprojekt och vetenskapliga artiklar. De senaste åren har gått åt till att förbereda och genomföra den stora flytten från M ­ huset till Kemicentrum och

sedan tillbaka igen i samband med husets renovering.

Rollen som forskningsingenjör finns framför allt inom de tekniska, naturvetenskapliga och medicinska institutionerna. Tjänsten kan betyda väldigt olika saker beroende på var man jobbar, enligt Anders Blomdell.

– Forskningsingenjör är en titel som kan innehålla många olika arbetsuppgifter. Vi är personer som institutionerna behöver, men som inte har en självklar plats i det akademiska. Man kan jobba i bestämda projekt eller fungera som en allt­ i ­allo inom tekniskt arbete.

ANDERS BLOMDELLS VÄG till LTH gick via en fyraårig teknisk gymnasieingenjörsutbildning i teleteknik, följt av en militärtjänst som så småningom ledde till en civilmilitär befattning som eldledningstekniker. Diskussioner och nattliga programmeringsprojekt med äldre lumparkompisar som hade civilingenjörsexamen och yrkeslivs­

erfarenhet inspirerade till fortsatta studier.

Att det finns ett stort teknikintresse är således klart, men det som framför allt driver Anders Blomdell är kunskapstörsten.

– När jag inte lär mig längre tappar jag lätt intresset. Som det är nu är jag fantastiskt nöjd med hur det blev eftersom jag hela tiden får lära mig nytt och har väldigt fria händer. Jag hjälper forskare och tycker framför allt att det är väldigt kul att jobba ihop med våra doktorander.

I höstas fick Anders Blomdell ta emot Kungliga fysiografiska sällskapet i Lunds pris till teknisk personal som ”väsentligt bidragit till forskningsverksamhet” vid universitetet.

– Det kändes roligt och det allra roligaste är att man uppmärksammar en grupp som ofta är väldigt osynlig vid universitetet. Vissa forskningsingenjörer har i olika sammanhang synts i samband med forskningsprojekt, men här lyfts verkligen yrket fram i rampljuset.

MINNA WALLÉN-WIDUNG

Universitetets doktorandombudsman Haro de Grauw lyfter i sin krönika problemet med att det finns handledare som tar åt sig äran av doktorandens arbete.

Åsikterna är skribentens egna.

Nej – du äger inte din doktorands forskning

Genom åren har man hört alla möjliga förklaringar till varför handledare anser sig “äga” idéer, data, material eller text som deras doktorander tagit fram. Det var min idé från början! Det är mitt namn som står på etikansökan! Det är jag som är corresponding author! Det var jag som betalade för projektet!

Just det sistnämnda är ett felaktigt påstående i sig, om man nu inte sponsrade en forskarutbildningsplats med privat kapital. Men det ska vi inte fastna i just nu.

ISTÄLLET SKULLE JAG VILJA gräva lite i vad det egentligen betyder att man “äger” sin forskning, och hur det förhåller sig till den omständigheten att man är handledare till en doktorand.

Frågan kan begrundas ur minst tre olika perspektiv: forskningsoch publiceringsetik, immaterialrätt (patent, upphovsrätt med mera) och allmänhetens rimliga förväntan på att få insyn i och dra nytta av sådan forskning som bedrivs på statliga läros äten och finansieras med skattemedel. Det är tre olika ramverk, bestående av lag, tillsynspraxis och mer eller mindre luddiga normer och värderingar. Ramverken överlappar. Ibland motsäger de varandra.

ning och väljer ett angreppssätt. En forskarutbildningsplats utlyses, doktoranden antas och det vetenskapliga arbetet drar igång. Det fungerar aldrig helt som det från första början var tänkt: man får försöka igen, tänka nytt, göra om. Allt eftersom arbetet fortskrider tar doktoranden mer eget initiativ, bidrar mer med egna idéer. Laboratoriearbete och analys utförs nästan helt av doktoranden. Arbetet kan innefatta att skapa verktyg och processer, eller att skriva programkod; just dessa ägs, i flertalet av det ordets bemärkelser, helt och hållet av doktoranden. Nya idéer och ny kunskap, däremot, uppstår oftast i en dialog, och ägs därmed lite av båda.

”Redovisar du idéer, resultat eller kunskap som din doktorand var med och tog fram: ge erkännande.”

TÄNK DIG NU att doktoranden hamnar i konflikt med sin handledare. I värsta fall hävdar handledaren att man gjort allt det intellektuella arbetet själv: visst har doktoranden tryckt på knapparna under flera år, men det var mina idéer, min design, mina analyser, mina slutsatser! Är det sant, så har man inte alls handlett en doktorand. Man har arbetslett en lågavlönad laboratorietekniker på tidsbegränsad anställning, och kallat det för forskarutbildning. Påminnelse till ansvarig studierektor: en sådan person bör aldrig mer tillåtas handleda doktorander.

JAG TÄNKER INTE TRÅKA UT ER med någon uttömmande analys, som för övrigt knappast hade fått plats på denna sida. Det jag vill att du som läsare ska ta med dig är att frågan om vem som “äger” forskning inte är så enkel som den kanske låter.

Och nu till forskarutbildning. Ett typiskt upplägg inom STEM ­ämnena är att handledaren formulerar en frågeställ ­

Att vara forskarstuderande innebär självständigt vetenskapligt arbete, under handledning. Är det ett gemensamt projekt: prata gärna om “vår forskning”, inte “min forskning”. Redovisar du idéer, resultat eller kunskap som din doktorand var med och tog fram: ge erkännande.

Lyckligt nog gör de flesta handledare precis så.

HARO DE GRAUW DOKTORANDOMBUDSMAN

REDAKTÖR: JAN

OLSSON

Rest av den medeltida stadsvallen i Stadsparken. foto: jorchr

HANS LUND

Författarna på Vallen (Universus Academic Press)

I Stadsparken finns en rest kvar av den medeltida stadsvallen som omslöt Lund, men som revs i början av 1800 ­talet. Efter rivningen, under 70 år på 1800 ­talet, hyrde universitetet det som fanns kvar av vallen, en sträcka som fick namnet Akademiska promenaden. Då och senare har inte minst författare frekventerat vallen i parken. Bland andra August Strindberg, Vilhelm Ekelund och Frithjof Nilsson Piraten.

I Författarna på Vallen berättar litteraturvetaren Hans Lund om författarnas relation till stadsparksvallen och väver samman vallens historia med stadens akademiska arv och kulturella atmosfär.

Grundlig genomgång av äldre avhandlingar

MATTIAS KÄRRHOLM

Swedish Dissertations and their subjects, 1600–1820, vol 1&2 (Brill)

I två gedigna volymer har Lundaprofessorn Mattias Kärrholm skapat en komplett katalog över samtliga avhandlingar som försvarades vid universiteten i Lund, Uppsala och Åbo åren 1600 till 1820. Totalt nästan 20 000 avhandlingar varav omkring en femtedel försetts med längre beskrivningar och kommentarer.

MIKAEL KLINTMAN Framing

I ett kapitel analyseras hur olika ämnen har utvecklats över tid, till exempel hur teologi och filosofi började som dominerande ämnen, men att andra ämnen utvecklades och har haft olika storhetstider. Det har heller inte alltid varit samma ämnen som dominerat vid de tre universiteten.

(Manchester University Press)

Vad ska man tro på och vem ska man tro på? Det är sällan lätt att veta vad och vem man kan lita på när information och desinformation väller över en från olika håll 24 timmar om dygnet. Lögner är en del av problemet. En annan del är hur lögnerna –eller sanningarna – presenteras för oss.

I Framing med undertiteln The social art of influence visar Lundasociologen Mikael Klintman hur information förpackas åt oss, och han presenterar en verktygslåda för att avslöja och analysera retoriken som vi fylls av dagarna i ända och som påverkar hur vi uppfattar världen.

SVEN INGMAR ANDERSSON Jaget, självet och tankens ström (Sanitas)

Sven Ingmar Andersson, verksam vid Institutionen för psykologi, har i många år undervisat och forskat inom personlighet, vård och hälsa. I Jaget, självet och tankens ström tar han i åtta avsnitt upp centrala frågor om människans förutsättningar, bland annat: vem är jag, känn dig själv, tankens ström, självet och åldrandet. Boken vänder sig främst till studenter, forskarstuderande och yrkes verksamma inom psykologi, medicin samt vård och socialtjänst.

Orimligt att långtidssjukskrivna får betala för administrativ miss

SJUKLÖNER. I november 2024 ändrade Statens servicecenter modell för sjuklöneberäkning. Det gjorde att omkring 150 LUmedarbetare som varit sjukskrivna längre än två veckor fick ett återbetalningskrav. I typfallet runt 20 000 kronor.

Det är arbetsgivarens lönehantering som medfört att skulden har uppstått just nu. Det finns lagar som reglerar hur en arbetsgivare kan reglera löneskulder och arbetsgivaren kan korrigera lönen fritt i upp till tre månader. Men efter det ska kvittningslagen gälla, vilken bland annat ger möjlighet att bedöma skuldens skälighet utifrån medarbetarnas ekonomiska situation. I sin kommunikation till medarbetarna hävdar arbetsgivaren att skulderna uppstod i november 2024 men de uppstod i praktiken första sjukskrivningsmånaden. Lönekörningarna har tidigare gjorts innan arbetsgivaren vet om personen kommer vara sjuk hela löneperioden. I de flesta fall korrigeras detta på nästa lön

men i de fall där medarbetaren varit fortsatt sjuk har det inte funnits pengar att korrigera mot. Detta gör att långtidssjukskrivna medarbetare nu krävs på en skuld som i många fall uppstod flera år tillbaka i tiden, och som de ofta inte visste fanns.

Att som långtidssjukskriven plötsligt få en räkning är ett hårt slag. De sjukskrivna ska dessutom ligga ute med den inkomstskatt som de kan få tillbaka av Skatteverket, men om skulderna är äldre än ett år kan den i praktiken bli svår att få tillbaka. Vi fackligt aktiva träffar sjukskrivna som inte kunnat betala hyra och räkningar i januari och vars rehabilitering försvårats på grund av en havererad ekonomi. Saco ­S anser att dessa individer fått betala ett orimligt högt pris när de nu kommit i kläm vid en administrativ förändring. Vi är också oroliga för att chefer inte kunnat nå alla medarbetare för att informera om att man ska ta kontakt med facket för stöd och rätt information.

När Saco ­S begärde ut namn på drabbade medlemmar fick vi avslag av arbetsgivaren och Kammarrätten behandlar nu vår överklagan.

I dagsläget får inte chefer besluta om att avskriva skulder trots att de har rehabiliteringsansvar och vet hur illa den här situationen är för många medarbetare. Skulderna är ofta i storleksordningen 20 000–50 000 kronor och de mänskliga konsekvenserna är stora. Med tanke på hur lojala våra medlemmar är mot Lunds universitet så förväntar vi oss mer av arbetsgivaren. Skulderna är dessutom felaktiga och hanteringen är rättsosäker. Saco ­S driver en stor mängd förhandlingar och vill att medlemmar som drabbats tar kontakt med oss. Vi är oeniga med arbetsgivaren så detta kommer att gå till centrala förhandlingar.

VID LUNDS UNIVERSITET

Svar: LU har erbjudit olika återbetalningsmöjligheter

SJUKLÖNER. Saco lyfter en fråga som rör medarbetare som av olika anledningar blivit sjukskrivna. Särskilt svår kan situationen för långtidssjukskrivna vara, inte minst ekonomiskt, vilket Adam Brenthel mycket riktigt poängterar. Detta är också något som arbetsgivaren är väl medveten om och i detta ligger ingen motsättning mellan facket och arbetsgivaren. Då vi befinner oss i förhandling med Saco ­S kan jag idag inte ge ett mer utförligt svar på Brenthels inlägg. Det finns ändå några saker att förtydliga.

I november ändrade Statens servicecenter sin rutin för sjukfrånvarohantering. Syftet är att få en tydligare lönespecifikation och att sjukfrånvaron ska hanteras under innevarande månad. Den ”skuld” som uppstår kopplat till den förändrade hanteringen av sjukfrånvaro har Lunds universitet och Statens servicecenter bedömt rymmas inom ramen för fri korrigering enligt det centrala kollektivavtalet – Villkorsavtalen.

Lunds universitet hade önskat att Statens servicecenter hade haft längre fram ­

förhållning innan förändringen gjordes så att berörda medarbetare hade fått bättre möjlighet att planera för återbetalningen. Efter de rådande omständigheterna har Lunds universitet vinnlagt sig om att hantera förändringen på ett ansvarsfullt sätt och hitta lösningar. Medarbetare har därför erbjudits möjlighet att välja mellan återbetalning via rådande regelverk för fri korrigering eller faktura med varierad återbetalningstid.

MARIE HÄRSTEDT, HR ­ DI REKTÖR

ADAM BRENTHEL ORDF. SACO ­ S ­ R ÅDET

Fakulteterna har utsett

årets hedersdoktorer

Årets hedersdoktorer är utsedda. De får motta sina utmärkelser vid doktorspromotionen den 23 maj.

Naturvetenskapliga fakulteten har utsett

Caroline Slomp, professor i geomikrobiologi och biogeokemi vid Radboud Institute of Biological and Environmental Sciences samt professor i marin biogeokemi vid Utrecht University i Nederländerna, till hedersdoktor.

Vid Teologiska fakulteten har Naika Foroutan, professor i integrationsforskning och samhällsvetenskap vid Humboldtuniversitetet i Berlin, utsetts till hedersdoktor.

Humanistiska fakulteten har utsett Elmi Muller, professor i medicin vid Stellenbosch University i Sydafrika som bedriver forskning om den internationella transplantationsvärlden med fokus på etik och humaniora, till hedersdoktor.

Den norske författaren, dramatikern och Nobelpristagaren Jon Fosse har utsetts till hedersdoktor vid Konstnärliga fakulteten.

Vid Medicinska fakulteten har två nya hedersdoktorer utsetts: Bengt Hjelm, före detta företagsledare och ordförande för Familjen Hjelms stiftelse för medicinsk forskning, och Mats Paulsson, entreprenör och grundare av flera stiftelser som stöttar medicinsk forskning.

Margaret-Anne Storey, professor i datavetenskap vid University of Victoria i Kanada, och Semmy Rülf, entreprenör och innovatör med stark koppling till Lunds universitet, har utsetts till hedersdoktorer vid LTH.

Juridiska fakulteten har utsett Marta Pertegás Sender, professor vid universitetet i nederländska Maastricht och en auktoritet inom internationell privaträtt, och Jeremias Adams-Prassl, professor vid universitetet i Oxford med inriktning på arbetsrätt och EU ­ rätt, till hedersdoktorer.

De prisades på årshögtiden

På universitetets årshögtid i slutet av januari delades både pris och medaljer ut. Håkan Hardenberger, trumpetprofessor vid Musikhögskolan, fick motta Lunds universitets guldmedalj för sina ”synnerligen betydelsefulla insatser” för universitetet. De administrativa priserna delades ut till Charlotte Solberg, ekonomichef vid Fysiska institutionen, och Jenny Bergman,

Två fysiker får forskningspris

Korinna Zapp, universitetslektor i partikel ­ och kärnfysik, och Armin Tavakoli, kvantfysiker och biträdande universitetslektor i matematisk fysik, har tilldelats 2024 års Sten von Friesenpris. Priset delas ut vart tredje år av Kungliga fysiografiska sällskapet i Lund till yngre lovande fysiker.

Musikvetare

är årets lärare på HT

Humanistiska och teologiska studentkårens lärarpris går i år till Thomas Olsson, universitetsadjunkt i musikvetenskap. I motiveringen framgår bland annat att han har visat på ”pedagogiskt nytänkande genom att på ett effektivt sätt kombinera teoretiska och praktiska moment”.

Rektor Erik Renström delade ut Lunds universitets guldmedalj till professor Håkan Hardenberger. foto: kennet ruona

antikvarie vid Historiska museet. Årets pedagogiska pristagare, nominerade av Lunds universitets studentkårer, blev Per Carlsson, universitetslektor vid Biologiska institutionen, och Björn Svensson, universitetsadjunkt vid Institutionen för informatik. Dessutom delades det årliga stipendiet ur Karin Dahlgrens Minnesfond ut till lärarstudenten Hugo Pringle

Nya sakkunniga

i statligt råd

Regeringen har utsett Lena Wahlberg, docent i allmän rättslära vid Juridiska fakulteten, till sakkunnig i Statens medicinsk­ etiska råd, Smer. Också Anna Tunlid, docent vid Avdelningen för idé ­ och lärdomshistoria, har valts in i Smer. Rådet behandlar medicinsk­ etiska frågor ur ett övergripande samhällsperspektiv.

Norska miljoner till projekt om konspirationsteorier

Elzbieta Drazkiewics, forskare vid Avdelningen för etnologi, har tillsammans med kollegor beviljats ett anslag på drygt tre miljoner norska kronor från NordForsk för ett projekt om konspirationsteorier.

Etnolog får

Stora Bildningspriset

Kungliga Humanistiska Vetenskapssamfundet i Lund har tilldelat Carina Sjöholm, docent i etnologi och universitetslektor vid

Institutionen för tjänstevetenskap, det Stora Bildningspriset på 100 000 kronor. Erik Bergman, affilierad till universitetet och den Teologiska fakulteten, belönas med det Westrupska priset på 50 000 kronor för sin doktorsavhandling om Heliga Birgitta och klostret i Vadstena.

Får en miljon euro av spanska regeringen

Professor i juridik Ulf Linderfalk har beviljats ett forskningsanslag av den spanska regeringen. Anslaget, som uppgår till en miljon euro, ingår i en speciell satsning på att säkerställa spetsforskning i Spanien och ska gå till ett fyra år långt projekt som leds från Universidade da Coruña i Galicien.

Tre invalda i KVA

Två medarbetare vid LTH har valts in i Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademien, IVA: Stefan Larsson, docent i teknik och social förändring, och Heiner Linke, professor i fasta tillståndets fysik. Dessutom väljs Marie Sandin, vd för Tetra Pak Sverige och styrelseordförande vid LTH, in i IVA.

Professor ny ledamot i VR-kommitté

Mona Holmqvist, professor i utbildningsvetenskap med inriktning mot forskning om skola och lärarprofession, har utsetts till ny ledamot i Vetenskapsrådets utbildningsvetenskapliga kommitté.

Hon är årets yngre forskare i Skåne

Mehreen Zaigham, specialistläkare inom obstetrik och gynekologi vid Skånes universitetssjukhus och docent vid Lunds universitet, har utsetts till årets yngre framgångsrika kliniska forskare i Region Skåne. Hon får priset, som delas ut av Skånes universitetssjukhus och Medicinska fakulteten, för ”bred forskning av hög kvalitet inom förlossningsvård med klinisk relevans för människor i hela världen”.

52 miljoner till Parkinson-forskning

En internationell forskargrupp ledd av Johan Jakobsson, professor i neurovetenskap och föreståndare för Lunds stamcellscentrum, har beviljats 52 miljoner kronor från Aligning Science Across Parkinson’s (ASAP) i samarbete med Michael J. Fox Foundation. Pengarna ska gå till forskning om hur transposoner, även kallade ”hoppande gener”, bidrar till neuroinflammation och utveckling av Parkinsons sjukdom. Johan Jakobsson.

Får pengar för äldreforskning

Två forskare vid Lunds universitet har beviljats medel från Fortes utlysning inom äldreforskning. Susanne Iwarsson, professor vid Medicinska fakulteten, får drygt fem miljoner kronor för projektet ”Äldreomsorg i kontexten åldrandevänliga städer och samhällen: Kan systemtänkande och samverkan på bred front löna sig?”. Anna Häger Glenngård, docent vid Ekonomihögskolan, får också drygt fem miljoner för projektet ”Internationell och interorganisatorisk samverkan i multidisciplinära teambaserade primärvårdsmodeller för sammanhållen vård av äldre i hemmet”.

Anslag till forskning om arbetsmiljö

Två forskningsprojekt vid universitetet får anslag från Afa försäkring för forskning om arbetsmiljö och hälsa. Jenny Rissne, universitetslektor i ergonomi och aerosolteknologi, får fem miljoner för forskning om en säker arbetsmiljö vid användning av återvunna material i avfalls­, bygg ­ och anläggningsindustrin. Stephen Burke vid Avdelningen för byggnadsfysik får 1,5 miljoner kronor för att undersöka arbetsmiljön i badhus kopplat till olika energibesparingsåtgärder.

Carina Sjöholm.

Susanne Iwarsson och Anna Häger Glenngård.

Lunds universitet

117

Hallå Wilhelm Agrell…

… historiker och professor i underrättelseanalys, vars författarskap till stor del handlat om svensk försvars- och säkerhetspolitik under kalla kriget.

Finns det spioner vid universitetet?

– Det korta svaret är ja. Universiteten är i allmänhet inte själva ett mål för främmande makts underrättelseverksamhet utan ett medel för att komma åt eftertraktad information eller odla personkontakter för framtida bruk. Spionen lägger som bekant pussel, också i betydelsen att arbeta långsiktigt.

Hur nästlar de sig in och vad är de ute efter?

– Den stora fördelen med universiteten är att de står för en öppen kultur. Detta är deras styrka, men gör dem samtidigt lätta att infiltrera och bedriva spionage inom eller under täckmantel av legitim akademisk verksamhet. Spionaget kan gälla skyddsvärda metoder eller resultat, men också mer svåravgränsade områden som personfrågor eller institutionella förhållanden. Universitet kan också utnyttjas indirekt för inslussning av agenter i ett land där det egentliga målet är svårare att infiltrera.

Upptäcks de oftast eller går de under radarn?

– Spionen uppträder inte som i filmer, särskilt inte i universitetsmiljön. Här handlar

det främst om att vara trevlig och social, vilket inte direkt är egenskaper som väcker misstankar. De fall som upptäcks är förmodligen en liten del där någonting gått fel eller där den egna säkerhetstjänsten tipsats av inhemska eller utländska kolleger om en person.

Hur gör man för att upptäcka spioner?

– Det primära är att vara medveten om att spionage faktiskt förekommer och att inte bortförklara egendomligheter som otänkbara. Det är sedan viktigt att det finns en elementär plan för hur institutioner kan agera och att personalen känner till denna. Detta kan också motverka överreaktioner och spionhysteri, något som kan åstadkomma stor skada både för enskilda och för verksamheten.

Vilka fakulteter är mest utsatta enligt dig?

– Självklart de verksamheter som hanterar känslig information som på något sätt kan vara åtråvärd för främmande makt eller andra aktörer med liknande avsikter. I de fall där universitet utnyttjas för ackli­

matisering och inslussning av agenter kan i princip alla fakulteter vara aktuella. Stasis verksamhet för att infiltrera teologin berodde inte på något intresse för kyrkliga angelägenheter utan på att detta var ett öppet mål och en lämplig täckmantel för säkerhetshotande verksamhet.

Hur tycker du att politiker och lärosäten i allmänhet hanterar hotet från spioner?

– Detta var länge en icke ­fråga men några uppmärksammade fall har ändrat på saken. Den allmänna medvetenheten om riskerna är dock fortfarande begränsad.

Hur är beredskapen på Lunds universitet och på lärosäten generellt?

– Beredskapen har blivit bättre, men har förbättrats från en låg nivå.

Var kommer spionerna ifrån?

– Spioner kommer i en del fall inte från uppdragsgivarens land eller uppträder under falsk identitet. Spionen är i dessa fall bara utföraren, det viktiga är att se de bakomliggande aktörerna och deras syften.