LUM 6 2024

Vägleder

till framtiden

För dyrt med Varvsstaden

Makalös manick eller skämt?

Vågade klivet

RISKFORSKAREN VALDE BORT TRYGGHETEN

ÖVERST TILL VÄNSTER: Örnhonans flygningar kartlades under sex år med GPS-sändare. En kollision med spanska elkraftledningar avslutade hennes liv. Bilden vann klassen Ecology in Action i Capturing Ecology, British Ecological Societys fototävling 2022.

ÖVERST MITTEN: Sällsynt lövgroda i Sydamerika. Bilden blev totalvinnare av Capturing Ecology, British Ecological Societys fototävling 2022.

ÖVERST TILL HÖGER: Roberto García-Roa fångar naturens händelser på bild. foto: gerard carbonell

TILL VÄNSTER: Insektshonan kämpar väl i den livsfarliga striden mot en giftspindel. Bilden vann klassen Networks in Nature i British Ecological Societys fototävling 2024.

Biolog prisas för naturfoton i internationell tävling

För biologen Roberto García-Roa är forskning och fotograferande två sammanflätade aktiviteter som berikar varandra. Nu har han ännu en gång vunnit priser i en internationell tävling för naturfotografi.

Det är mitt på dagen i Tambopatas regnskog i Peru. Den tropiska värmen är tryckande, nästan olidlig. Roberto García-Roa har varit uppe hela natten och är rejält trött av sömnbrist. Men strax kommer han att belönas med en oförglömlig möjlighet, att på bild lyckas fånga en knivskarp strid på liv och död.

Framför honom har en insektshona börjat slåss mot en respektingivande giftspindel. När den frenetiska kampen plötsligt pausar blir det tydligt att insektshonan går segrande ur striden. Honan har levererat ett paralyserande stick och inväntar nu bara dess verkan, så att hon sedan kan dra hem bytet som ska bli till levande föda för hennes ungar.

– Det är sällan man får möjlighet att observera en sådan händelse, berättar Roberto García-Roa.

NYLIGEN HAR DET UNIKA FOTOT från närkampen i regnskogen blivit utsett till en av vinnarna i en internationell fototävling. I samma tävling vann Roberto García-Roa även ett pris med en annan bild, som skildrar den sorgliga och svåra situationen för de utrotningshotade schimpanserna i Västafrika. Den unge schimpanshanen på fotot har räddats från tjuvjägare, men måste sitta i fångenskap i väntan på att kanske få en framtid i frihet.

– Tyvärr gör bristen på lämpliga naturmiljöer att det blir allt svårare att hitta platser där man kan frisläppa de räddade schimpanserna, säger Roberto García-Roa.

DE SENASTE ÅREN har Roberto García-Roa vunnit ett antal olika priser i internationella fototävlingar. Som forskare i biologi i Lund är han inriktad på att studera djurs beteenden och evolutionens två huvudsakliga

Den unge schimpans hanen Simon måste vänta i fångenskap. Bilden vann klassen People and Nature i British Ecological Societys fototävling 2024.

t processer: naturlig selektion och sexuell selektion. Syftet med forskningen är att förstå hur evolutionens krafter har påverkat exempelvis artrikedom, skillnader i livskraft hos olika djurpopulationer och hastigheten på utdöende av hotade arter.

För Roberto García-Roa känns det självklart att fotograferandet är av värde för den forskning som han bedriver. Han anser att fotograferandet är ett av sätten som man kan använda för att bygga broar mellan forskare och allmänheten. En del av uppdraget som forskare är ju att kommunicera med det omgivande samhället, påtalar han.

– Om vi inte gör det så kan vi riskera att inte ha något mer att studera, antingen på grund av bristande forskningsanslag eller för att arterna vi vill studera kan komma att dö ut, säger han.

TEXT: LENA BJÖRK BLIXT FOTO: ROBERTO GARCÍA-ROA

Roberto García-Roa ser fotograferandet som ett värdefullt sätt att kommunicera med allmänheten och att skapa empati för naturen. En parasitsvamp bryter fram ur kroppen på en infekterad fluga. Bilden vann BMC Ecology and Evolution Photographic Award 2022.

Jan Olsson redaktör 046-222 94 79 jan.olsson@kommunikation.lu.se

Minna Wallén-Widung journalist 046-222 82 01, minna.wallen-widung @kommunikation.lu.se

Petra Francke journalist och formgivare 046-222 03 16 petra.francke@kommunikation.lu.se

Åsa Hansdotter journalist medicin 046–222 18 87 asa.hansdotter@med.lu.se

Johan Joelsson journalist naturvetenskap 046-222 71 86 johan.joelsson@science.lu.se

Louise Larsson journalist ekonomi 046-222 08 44 louise.larsson@ehl.lu.se

Gisela Lindberg journalist humaniora och teologi 046-222 72 33 gisela.lindberg@kansliht.lu.se

Ulrika Oredsson journalist samhällsvetenskap 046-222 70 28 ulrika.oredsson@kommunikation.lu.se

Jessika Sellergren journalist teknik 046-222 85 10 jessika.sellergren@lth.lu.se

Eva Johannesson ansvarig utgivare 046-222 14 97 eva.johannesson@kommunikation.lu.se

Adress: LUM, Lunds universitet, Box 117, 221 00 Lund

Internpost: Hs 22

E-post: lum@kommunikation.lu.se LUM på nätet: medarbetarwebben.lu.se/lum

Annonser: lum@kommunikation.lu.se

Prenumeration på nyhetsbrev: Anställda vid LU får LUM till sin arbetsplats och via digitalt nyhetsbrev. Externa personer som vill prenumerera på nyhetsbrevet kan kontakta jan.olsson@ kommunikation.lu.se

Tryck: Exakta Print AB, Malmö.

Nästa LUM: Manusstopp: 22 januari. Utkommer: 13 februari.

ISSN: 1653-2295

Omslag: Joakim Zander. Foto: Johan Perssson

Lunds universitets magasin LUM utkom första gången 1968. Det når i dag samtliga anställda. LUM har en upplaga på 8 000 exemplar och utkommer med 6 nummer per år.

För dyrt samlokalisera i Varvsstaden

Det blir ingen samlokalisering av Konstnärliga fakultetens verksamheter i Varvsstaden. Kostnaderna för en flytt dit hade gått ut över kvaliteten på undervisningen, enligt dekanen.

EHL-lektors bok blev film på Netflix

Ska jag göra det här i 40 år till? Så tänkte Joakim Zander där han satt i ett bås i Bryssel. Tankarna fick in honom på författarbanan. Nu har hans bok Ett ärligt liv blivit film.

VR-behandling för våldsbrottslingar

Forskaren Märta Wallinius använder VR-teknik för att träna våldsbrottslingar att hantera sina aggressioner. Tekniken kan komma att påverka framtida behandlingsmetoder.

Lyckat samarbete med Bhutan

Universitetets internationella arbete blir allt viktigare. Vi har fått en inblick i utbytet med Royal University of Bhutan.

14 18 22 38 8

LUM luskar i universitetets gömmor

Det krävdes efterforskningar för att hitta den halvt om halvt mytomspunna manicken. Men är det ett instrument för att lösa tredjegradsekvationer eller bara ett studentskämt?

LUNDS UNIVERSITETS MAGASIN

Lokalisering av institutionerna för kemi och fysik

Lämna eller renovera och bygga ut? Kemicentrum har en central roll i två av de tre alternativen för lokalisering av de kemiska och fysiska institutionerna som presenterats. foto: kennet ruona

Stora kostnadsskillnader när placeringsalternativ jämförs

LOKALER. Var ska kemister och fysiker ha sina lokaler i framtiden?

En rapport visar att det blir mycket dyrare om de flyttar till Science Village jämfört med om de stannar kvar på Sölvegatan.

Utvärderingsrapporten jämför tre alternativ:

1. Kemi och fysik etablerar verksamhet i Science Village och flyttar dit.

2. Kemicentrum renoveras och byggs ut och fysikerna flyttar dit och blir sambor med kemisterna.

3. De fysiska och kemiska institutionerna och dess anställda stannar kvar i nuvarande lokaler som rustas upp.

HYRESNIVÅN för det första alternativet, att etablera verksamheten i Science Village, anges i rapporten som 100 procent. Hyresnivån för alternativ 2 ovan bedöms uppgå till 57 procent av det första alternativet.

Naturvetenskapliga fakultetens dekan

Per Persson och A nnika Mårtensson, vicerektor på LTH med ansvar för bland annat campusutveckling. foto: jan olsson och charlotte carlberg bärg

Skillnaden i kronor mellan de två första alternativen uppskattas enligt kostnadsberäkningen till 95 miljoner per år.

HYRAN för det tredje alternativet beräknas till 66 procent av kostnaderna för alternativ

1. Att det tredje alternativet är dyrare än att låta fysikerna flytta in till kemisterna i ett nyrenoverat och utbyggt Kemicentrum beror

på att den sammanlagda lokalytan är större. Kostnadsberäkningarna är uppskattningar baserade på ett antal antaganden, bland annat behovet av lokaler.

För Naturvetenskapliga fakultetens del finns styrelsebeslut på att hyreskostnaderna inte får överstiga 17 procent av omsättningen. Omsättningen är drygt en miljard kronor och hyreskostnaderna ligger idag på

mellan 13 och 14 procent av det beloppet. På LTH finns inget motsvarande beslut om hyreskostnader i förhållande till omsättning.

FÖRUTOM HYRESKOSTNADERNA tar rapporten även upp hur stort klimatavtrycket uppskattas bli för de tre alternativen. ”Klimatdyrast” är att bygga nytt i Science Village, ”klimatbilligast” att stanna kvar i nuvarande, men i så fall renoverade, lokaler på Sölvegatan. Men det skiljer inte mycket mellan alternativ två och tre. Klimatavtrycket för båda alternativen uppskattas till omkring en tredjedel av de beräknade koldioxidutsläppen för att bygga nytt och etablera verksamheten i Science Village.

PER PERSSON, dekan på Naturvetenskapliga fakulteten, menar att projektgruppen gjort ett mycket omfattande och imponerande arbete, men att det nu råder viss utredningströtthet.

– Det är ganska naturligt. Det är en lång och komplicerad process som ska leda fram till nästa beslutsnivå. Målet är att vi ska fatta ett inriktningsbeslut nu i december. Förhoppningsvis kan vi och LTH då ungefär samtidigt gå till beslut om hur vi anser att nästa steg i processen ska se ut.

ANNIKA MÅRTENSSON, vicerektor på LTH med ansvar för bland annat campusutveckling, räknar också med ett inriktningsbeslut.

– Jag ser det inte som omöjligt att beslutet till exempel kan innebära att vi går vidare med, och fördjupar oss i, två av de här tre alternativen.

Samtliga alternativ innebär möjligheter att utveckla verksamheterna, medan samverkan mellan fysik och kemi framför allt underlättas av de två alternativ som innebär att verksamheterna kommer närmare varandra.

Annika Mårtensson betonar vikten av att hela tiden ha med studenter och utbildning i processen och tänka på att skapa så bra förutsättningar som möjligt för studenterna.

– Det är lätt att fastna i forsknings frågan men det är jätteviktigt att vi får till utbildningen. Det finns förutsättningar för det med alla tre alternativen.

JAN OLSSON

”Förutsättningarna för framtidens forskning och utbildning viktigast”

LOKALER. Alternativen som jämförs i rapporten och som beskrivs i artikeln intill innebär olika förutsättningar för framtidens forskning och utbildning. Det är viktigt att framhålla det perspektivet, menar Per Mickwitz, vicerektor med ansvar för forskning, hållbarhet och campusutveckling.

– Jag tror att de verkligt viktiga effekterna med alla alternativ har att göra med vilka möjligheter för forskning och utbildning de möjliggör. Det är viktigt att verksamheterna diskuterar detta och inte bara kostnader och kvadratmetrar, skriver han i ett mejl till LUM.

Hur ser du på de stora skillnaderna i hyreskostnad för alternativen som beskrivs i utvärderingsrapporten?

– Skillnaderna mellan hyreskostnaderna är onekligen stora. I framtiden kommer olika verksamheter vid Lunds universitet att vara beredda att betala mer i hyra, men bara om de ser att detta ger bättre förutsättningar för forskning och utveckling.

RAPPORTENS TRE ALTERNATIV

Kostnaderna för mark, omflyttning, återställning, inredning och vetenskaplig utrustning samt förprojektering ingår inte i något av alternativen.

Alt 1: Samlokalisering i Science Village Hyra: Index 100.

Klimatavtryck byggnation: Index 100. En etablering i Science Village bedöms ge 95 mnkr högre hyra per år jämfört med en samlokalisering i Kemicentrum (alternativ 2).

Dina tankar kring att den årliga hyran för en etablering i Science Village beräknas bli 95 miljoner kronor högre jämfört med att samlokalisera fysik och kemi i ett ombyggt och utbyggt Kemicentrum?

– Lunds universitet har redan etablerat sig i Science Village och Lunds universitet kommer att etablera ytterligare verksamheter i området. De olika alternativen kommer nu att diskuteras av verksamheterna och sedan får vi se var vi landar.

Dina reflektioner kring skillnaderna i klimatpåverkan när rapporten jämför en etablering i Science Village med de två alternativen som innebär att stanna kvar på Sölvegatan?

– Science Village-området ska byggas ut och det kommer att bedrivas verksamhet vid Sölvegatan också i framtiden. Därför blir skillnaden i påverkan på klimatet av byggandet i Lund inte så stor oberoende av storleken på Lunds universitets etablering i Science Village. Men klimatpåverkan kommer att fördelas olika mellan olika aktörer och universitetets klimatpåverkan blir större ju mera nybyggnad vi gör.

Alt 2: Samlokalisering i Kemicentrum

Hyresuppskattning: 57 procent jämfört med alternativ 1.

Klimatavtryck byggnation: 36 procent jämfört med alternativ 1. Utsläppen beräknas minska med 12 500 ton CO2 jämfört med alternativ 1. Det motsvarar enligt rapporten 7 800 flygresor t/r till USA.

Alt 3: Befintlig lokalisering Fysicum och Kemicentrum

Hyresuppskattning: 66 procent jämfört med alternativ 1.

Klimatavtryck byggnation: 32 procent jämfört med alternativ 1.

aktuellt.

Konstnärliga fakulteten:

Samlokalisering i Varvsstaden avblåst – hyran blir för hög

LOKALER. Konstnärliga fakulteten överger planerna på att samlokalisera all verksamhet i Varvsstaden. Kostnaderna skulle bli för höga och en flytt till Varvsstaden skulle äventyra kvaliteten på utbildningarna.

– Det finns en samsyn kring detta på alla institutioner. Alla är överens om att samlokaliseringen inte får leda till kvalitetsförsämringar. Vi har sett andra bygga så att de tvingats skära i verksamheten och då kan vi inte göra likadant, säger fakultetens dekan, Santino S Resic.

PLANERNA på att samlokalisera Teaterhögskolan, Musikhögskolan, Konsthögskolan och Inter Arts Center fortsätter emellertid. I det korta perspektivet ser man över nuvarande lokalbestånd för att hitta fler lokaler som kan användas av mer än en institution. Dessutom kan administrationen komma att bli mer gemensam än idag. På längre sikt finns planer på att samlokalisera på annan plats. Var är inte bestämt. Det som däremot är klart är att en framtida samlokalisering inte får äventyra verksamheten. Diskussioner har inletts med samtliga institutioner om visionen kring den framtida verksamheten. Diskussionerna kommer att pågå in i nästa år och sedan analyseras tillsammans med det framtida lokalbehovet och en långsiktigt hållbar budget.

KONSTNÄRLIGA FAKULTETENS TAK för en etablering i Varvsstaden har hela tiden varit en maxhyra på 53 miljoner kronor. För tre, fyra år sedan räckte det till cirka 19 000

Här i Varvsstaden skulle Konstnärliga fakulteten ha flyttat in. Prisökningar har dock stoppat hela projektet och nu funderar dekan Santino S Resic och verksamheterna på andra möjligheter till samlokalisering. foto: kennet ruona

kvadratmeter. I det senaste förslaget hade det krympt till omkring 14 000–15 000 kvadratmeter, ändå räcker inte de 53 miljonerna för att uppfylla verksamhetens behov. Inflation, högre hyror och högre elpriser är faktorer som alla bidrar till att kostnaderna skjutit i höjden.

– Vi skulle inte få in den verksamhet som vi har idag om vi skulle hålla oss inom budgetramen, säger Santino S Resic och betonar att alla, från studenter till rektor, är införstådda med att det planerade projektet inte längre är aktuellt.

Vad skulle det ha inneburit om ni ändå hade gått vidare med Varvsstaden?

– Mindre yta och sämre förutsättningar än idag. Det skulle gå ut över verksamheten och det skulle drabba kvaliteten på undervisningen. Vi kan inte gå med på det.

Hur mycket har den tänkta samlokaliseringen i Varvsstaden kostat?

– Det är svårt att säga en exakt siffra, men det är omkring 30 miljoner kronor. Det är upparbetade projekteringskostnader.

JAN OLSSON

Många av Musikhögskolans medarbetare behöver hörhjälpmedel efter att ha vistats länge i osunda ljudmiljöer. foto: gen group /unsplash

Musikhögskolan:

Ljudpolicy ska minska risken för hörselskador

LJUDMILJÖ. Musikhögskolan i Malmö är, föga förvånande, fylld av fantastiska musiker. Men där finns även en hög procent av medarbetare som behöver hörhjälpmedel. Nu har skolan tagit fram en ljudpolicy.

Bakom beslutet står Hans Hellsten, prefekt vid Musikhögskolan i Malmö, som precis har skaffat hörapparat själv.

– Efter decennier av musicerande och under visande framför högljudda orgelpipor får jag nu betala priset. Det vill jag bespara den kommande generationen av yrkesverksamma musiker.

FÖR ATT FRÄMJA en kreativ och produktiv arbetsmiljö för både studenter och lärare har skolan därför utvecklat en ljudpolicy

och öva musik med kravet på en arbetsmiljö där alla kan koncentrera sig och utvecklas på bästa sätt. Allt för att undvika att medarbetare och studenter ska drabbas av problem med hörseln.

– Inom lärarkåren är tinnitus utbrett och sådana skador vill vi minska, säger Kent Karlsson.

MUSIKHÖGSKOLAN har arbetat länge för att minimera skadeverkningarna av högt ljud. Den nya policyn är ett sätt att formalisera arbetet.

Policyn bygger på några centrala principer: respekt, tidsbegränsning samt vikten av att inte spela högre än nödvändigt. Hans Hellsten betonar värdet av att hitta en bra balans mellan kreativitet och koncentration och att ljudpolicyn därför har en dubbel målsättning.

– Vi vill skapa en ljudmiljö som både främjar kreativiteten hos de studenter som behöver utforska olika musikaliska uttryck och samtidigt underlättar för dem som behöver tystnad och lugn för att studera eller arbeta med teori. Policyn är därmed flexibel nog att möta de olika behov som finns i en mångsidig musikalisk miljö, men sträng nog att säkerställa att alla respekterar varandras rätt till en god arbetsmiljö.

SOM EN DEL AV ARBETET med att förbättra studenternas arbetsmiljö erbjuds de som går programutbildningar en gratis hörselundersökning under sitt första studieår. Testet ges av en legitimerad audionom som har lång erfarenhet av att jobba med musiker och deras behov.

Lärare och medarbetare i utsatta ljudmiljöer erbjuds speciella formgjutna hörselskydd.

– Och givetvis finns det alltid vanliga öronproppar att tillgå i receptionen, både för deltagare och publik vid evenemang, påpekar Hans Hellsten.

som reglerar hur ljud får hanteras i lokalerna. Ansvarig för framtagandet är Kent Karlsson, chef för skolans serviceenhet. Tillsammans med utbildningsledare och studentkåren har han formulerat en policy som syftar till att balansera behovet av att spela

– Målet med vår ljudpolicy är att Musikhögskolan i Malmö ska bli en förebild för ljudmiljöhantering där vi tillsammans vårdar individens rätt till ett fritt musikaliskt uttryck och gemenskapens behov av en fungerande arbetsmiljö.

AMELIE MALMGREN

Hans Hellsten och Kent Karlsson. foto: michael thomas och leif johansson

Nio Lundaprojekt

med

på IVA:s 100-lista

INNOVATION. Nio forskningsprojekt vid Lunds universitet fanns med när Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademien, IVA, nyligen offentliggjorde sin årliga 100-lista. På listan hamnar svenska forskningsprojekt som anses ha särskild potential att skapa nytta. I år var temat ”Teknik i mänsklighetens tjänst – innovation genom tvärvetenskap”.

Bland Lundaprojekten finns ett som utvecklat en prototyp för tidig cancerdiagnos genom analys av hårstrån. Andra projekt handlar bland annat om hur man kan hålla frukt och grönt fräscht längre genom ett växtbaserat skydd och om en ny metod för att förbättra diagnostiken av bensköra patienter med hög risk för höftfraktur.

MAX IV-teknik sprids över världen

SAMVERKAN. MAX IV har nyligen tecknat avsiktsförklaringar med både sydkoreanska och japanska organisationer som driver acceleratoranläggningar. Sydkoreanska Korea-4GSR är senast i raden av anläggningar som planerar att uppgradera till fjärde generationens teknik, utvecklad på MAX IV.

Enligt Olof Karis, direktör för MAX IV, främjar partnerskapen forskningen, men också kontakterna mellan länder och arbetet med innovationer som kan bidra till att lösa utmaningar på global nivå.

Det finns över 50 synkrotronljuskällor runt om i världen, och flera är i färd med att uppgradera sin utrustning inspirerad av den framgångsrika implementeringen på MAX IV. Fjärde generationens synkrotronljusteknik ger upp till 100 gånger starkare ljus med större precision än någonsin för forskning. Det gör det möjligt för forskare att se längre in i material och biologisk vävnad för att ta itu med problem som tidigare har ansetts omöjliga att lösa.

Nya matpolicyn:

Här äter alla redan vegetariskt sedan flera år

MATPOLICY. Vegetariskt blir förstahandsalternativet på konferenser och event som universitetet anordnar efter beslut av universitetsledningen. På Biologiska institutionen och Institutionen för psykologi har vegetariskt redan varit normen i fem år.

När de båda institutionerna 2019 fattade beslut om den nya matpolicyn, som alltså

innebär att vegetariskt är förstahandsvalet vid all typ av catering och att kött och fisk måste specialbeställas, var det med klimatet i åtanke. Tobias Uller, ställföreträdande prefekt vid Biologiska institutionen, satt då i institutionsstyrelsen och minns att det var ett lätt beslut att fatta.

– De allra flesta tyckte att det var en rimlig policy att ha med tanke på klimatavtrycket. Det finns alltid någon enstaka person som har åsikter om förändringar och olika

Tobias Uller tycker att övergången till vegetarisk kost på Biologiska institutionen för fem år sedan var odramatisk. foto: inger ekström

Sofia Bunke, prefekt på Institutionen för psykologi, tycker att det är viktigt att LU väljer leverantörer som lagar god vegetarisk mat. foto: privat

Även om hon anser att de vegetariska alternativen har både ökat och förbättrats de senaste åren, tror hon att LU i och med den nya universitetsgemensamma policyn har chansen att påverka situationen.

– Det är jätteviktigt att universitetet ser över sina upphandlade leverantörer och väljer sådana som lagar god vegetarisk mat och som prioriterar ekologiska, närproducerade och Fairtrade-märkta råvaror. Det är helt avgörande för att det ska fungera. Det gjorde det inte i början för oss, vid flera tillfällen fick vi mat som helt enkelt inte var god.

TOBIAS ULLER tänker i samma banor om universitetets möjlighet att påverka: – Om bara någon enstaka är vegetarian blir det lätt att bortse från det, men nu ser jag framför mig att det blir viktigare att kunna leverera. Vill man ha universitetet som kund blir det viktigt att kunna laga bra vegetarisk mat, så det sätter en viss press.

LU rankas trea i världen inom hållbarhet

RANKNING. Lunds universitet tillhör den yppersta eliten när QS World University Rankings utvärderar hållbarhet (sustainability) bland 1 751 lärosäten runtom i världen.

Lunds universitet hamnar på tredje plats globalt i QS senaste hållbarhetsrankning. I Europa rankas LU näst högst av de 602 europeiska läro s äten som utvärderats. Dessutom kniper Lund förstaplatsen i Sverige.

typer av krav, men på det stora hela var det ganska odramatiskt, säger han.

Sofia Bunke, prefekt på Institutionen för psykologi, tror att möjligheten att kunna välja kött och fisk som specialkost har varit viktig för att få med sig så många som möjligt.

– När man ska förändra vanor och sätt att tänka är det viktigt att det finns en viss valfrihet, precis som universitetet nu gör i sin nya matpolicy. Då blir det mer hållbart på sikt och man får fler att aktivt välja vegetarisk mat jämfört med om beslutet kommer uppifrån, säger hon.

ÄVEN OM OMSTÄLLNINGEN i stort har gått bra har efterlevnaden inte varit hundraprocentig, berättar Tobias Uller. Att förändra vanor kan ta tid och det gäller att fortsätta påminna om vad som gäller. Dessutom ställer det krav på de leverantörer man använder sig av, konstaterar han.

– En problematik har varit att det finns ett antal restauranger i Lund som ofta används av universitetet i formella sammanhang och som tyvärr är ganska dåliga på vegetariska alternativ. De byter bara ut köttet mot en bit kokt kålrot och det är inte så roligt.

Sofia Bunke har liknande erfarenheter.

MINNA WALLÉN-WIDUNG

UNIVERSITETETS MATPOLICY

Den nya matpolicyn som universitetsledningen beslutade om i oktober innebär bland annat:

• Att den som arrangerar ett event eller köper in livsmedel till universitetet i första hand ska välja vegetariska, säsongsanpassade, ekologiska och/eller Faitrademärkta produkter.

• Att köttalternativ får specialbeställas.

• Att fisk och skaldjur som köps in ska vara märkta med MSC, ASC eller Svenskt Sigills klimatcertifiering.

• Att växtbaserad dryck ska finnas som ett alternativ till komjölk.

• Att också restauranger och kaféer på campus ska ha minst ett vegetariskt alternativ tydligt utmärkt på menyn.

FÖR ETT ÅR SEDAN rankades Lunds universitet på åttonde plats globalt i QS hållbarhetsrankning. Då utvärderades 1 403 lärosäten. I år det nästan 350 fler lärosäten som ingår i utvärderingen. Trots det klättrar LU fem placeringar och rankas som nummer tre i världen.

QS World University Rankings: Sustainability 2025 visar hur lärosäten möter utmaningar inom hållbarhetsområdet. Rankningen tar hänsyn till tre områden: miljö påverkan, social påverkan samt styrning där de två första viktas tyngst. Dessa tre rankas dessutom var för sig.

PÅ OMRÅDET MILJÖPÅVERKAN , där bland annat hållbar forskning och hållbar undervisning ingår, rankas LU på elfte plats i världen. Området social påverkan täcker bland annat anställningsbarhet och jämlikhet och här rankas LU på tionde plats i världen. Inom styrning (engelska governance) rankas LU näst högst i världen.

Hållbarhet är en av indikatorerna som påverkar QS stora övergripande rankning av universiteten i världen. Senast rankades LU på plats 75. Nästa gång listan publiceras är den 19 juni nästa år.

JAN OLSSON

aktuellt.

Så kan lärare förebygga polarisering i föreläsningssalen

PEDAGOGIK. För att alla ska komma till tals och ingen ska känna sig påhoppad när laddade och känsliga ämnen debatteras är det viktigt att sätta spelreglerna direkt. Det gäller samhället i stort och det gäller i föreläsningssalen.

Det menar Christer Mattsson, docent i pedagogik och föreståndare för Segerstedtinstitutet vid Göteborgs universitet. HTfakulteterna har bjudit in honom att föreläsa om risken för polarisering i föreläsningssalen och den 6 februari kommer han till Lund. Bland annat kommer han att ta upp vilka konsekvenserna kan bli för undervisningen när förväntningarna blir allt starkare på att universitetet tar ställning i frågor som rör samhälle och politik.

OM EXEMPELVIS ÄMNEN som gängkriminalitet, konflikter i Mellanöstern, klimathot, antisemitism eller islamofobi kommer upp vid seminarier eller föreläsningar finns risk för polarisering. När det sker leder det ofta till tystnad, menar Christer Mattsson.

– Min forskning tyder mycket på det. När man vid en föreläsning närmar sig ämnen som är laddade så är de flesta tysta. Och när människor är tysta så är det ingen som lär sig något, säger han och fortsätter:

– Att vi inte lär oss att delta i det demokratiska samtalet ser jag som den främsta risken med polarisering.

Det som polarisering ytterst leder till är en kris för sanningsbegreppet som sådant, menar han. Vad är egentligen meningen med sanning när ingen är intresserad av den?

– Människor har alltid haft olika uppfattningar och åsikter, men hur bemöter man någon som Donald Trump som medvetet

Christer Mattsson kommer till Lund och föreläser om risken för polarisering i föreläsningssalen. foto: segerstedtinstitutet

ljuger och vars lögner uppskattas av miljontals människor som inte vill ta till sig något annat? Sådant möter jag i mitt forskningsfält där det är väldigt svårt att ha en sansad diskussion om till exempel begreppet sionister.

CHRISTER MATTSSONS råd är att alltid försöka vara ”empatiskt nyfiken”. Empatisk gentemot den man diskuterar med och nyfiken på det som personen säger. Även sådant som går stick i stäv med ens egna åsikter.

– För när människor hamnar i affekt så går alla in i olika copingstrategier: en del går till attack, andra låtsas hålla med bara för att slippa det som är obekvämt, vissa vill bara gå

därifrån. Problemet med copingstrategier är att vi slutar prata med varandra.

Christer Mattsson menar att lärare ofta vet på förhand vilka ämnen och föreläsningar som kan leda till att studenter kan hamna i affekt. Frågan är hur lärare ska hantera det när det sker eller om de till och med kan agera tidigt så att det inte blir några konflikter i lärosalen? Han ger ett exempel från en kurs om antisemitism som han själv håller: – När jag inleder kursen ber jag alla berätta varför de är där och vad de vill få ut av kursen. Jag ber dem vara empatiska och nyfikna och att de ska ta hand om varandra även om de inte är överens. Jag säger också att om det uppstår en situation där jag uppfattar att någon känner sig angripen eller om situationen blir obehaglig så kommer jag att avbryta, och att de då måste förstå att jag kan missuppfatta och avbryta när jag inte borde ha gjort det. Att göra så är inte att lägga locket på, vi fortsätter när det blivit lugnt.

JAN OLSSON

CHRISTER MATTSSON

Christer Mattsson forskar på radikaliseringsprocesser i högerextrema nationalsocialistiska miljöer. Han är verksam i studier om förebyggande arbete mot våldsbejakande extremism generellt. Dessutom bedriver han forskning kring utbildning om Förintelsen och antisemitism.

Christer Mattsson är föreståndare för Segerstedtinstitutet vid Göteborgs universitet. Han är docent i pedagogik och gästprofessor i Norge.

Professor Kalle Åström tycker att AI-kommissionens rapport är bra och tar upp relevanta frågor. foto: johan persson

Satsningar krävs för att

höja AI-landet Sverige

AI. Regeringens AI-kommission föreslår en storsatsning på AI-forskning för att Sverige inte ska halka efter andra länder i konkurrenskraft.

Förslaget var ett av flera när AI-kommissionen nyligen presenterade sin rapport. Ett par av de övriga förslagen handlar om kunskapslyft för alla samt en gemensam AIinfrastruktur för hela den offentliga sektorn. Rapporten presenterades mer än ett halvår tidigare än planerat. Något som enligt kommissionens ordförande Carl- Henric Svanberg beror på att det är bråttom att hinna i kapp andra länder.

RAPPORTEN består av en kritisk granskning av AI-läget i Sverige och näst intill ett varningens finger riktat till politikerna att det är dags att satsa rejält på AI: i skolan, i offentlig sektor, ute på företagen och på universiteten. Inte minst på forskningen. Men rapporten innehåller också konstruktiva förslag på hur Sverige ska agera för att komma i kapp de länder som leder AI-utvecklingen med USA i spetsen.

Kalle Åström, professor i matematik vid LTH, har forskat på AI sedan början av 1990-talet. Han är involverad i både universitetets och den egna fakultetens profilområden med fokus på AI och han är en av drivkrafterna i nätverket AI Lund.

– Rapporten är bra. Den har en positiv ton och tar ett brett grepp på frågor kring forskning, tillgång till data, datorkapacitet, energi, innovation, AI för alla och sjukvård.

KALLE ÅSTRÖM tycker att nivån på AI-forskningen i Sverige är god och pekar på stora statliga och privata projekt de senaste 15 åren. Men det behövs mer pengar.

– Vi har potential, men det behövs nog mer finansiering från stat, stiftelser och företag för satsningar på forskning och innovation, såväl vid universitet och företag som inom offentlig sektor. Jag tror också att vi behöver arbeta mer med att knyta ihop aktörer från olika delar. Det är något som jag brinner för inom nätverket AI Lund, säger han.

JAN OLSSON

LU och FN samarbetar i vattenfrågor

SAMVERKAN. Lunds universitet och FN:s universitet för vatten, miljö och hälsa etablerar en gemensam hubb med fokus på vatten. Satsningen ska stärka Lunds universitets koppling till FN, men också erbjuda ett unikt FN-spår för studenter.

Den nya hubben går under namnet Water in a changing environment – WICE. Satsningen ska pågå i fem år för att sedan utvärderas, men tanken är att hubben ska bli permanent.

Genom hubben kommer forskare från alla fakulteter med koppling till vatten, miljö och hälsa att kunna skapa nätverk och samarbeta med framstående forskare vid FN-universitetet.

När det kommer till utbildningsdelen kommer Lunds universitet att etablera ett FN-spår för studenter som går program kopplade till vatten, miljö och hälsa. De kommer att få extra träning och möjlighet att söka sig till praktikplatser vid en rad internationella organisationer. – För Lunds universitet är denna hubb en fantastisk möjlighet att stärka samarbetet med FN kring de stora globala frågorna, säger Erik Renström, rektor för Lunds universitet.

Ny sammanslagning av institutioner

ORGANISATION. Samhällsvetenskapliga fakulteten slår ihop Genus vetenskapliga institutionen och Sociologiska institutionen. Sam gåendet sker vid årsskiftet, och innebär att genus vetenskap blir en avdelning jämte Avdelningen för socialantropologi och Avdelningen för sociologi.

Sedan tidigare är det beslutat att Institutionen för strategisk kommunikation i Helsingborg slås ihop med Institutionen för kommunikation och medier i Lund.

Champagneanarkisten

Lundalektorn Joakim Zander blev jurist i Uppsala och doktor i Nederländerna, men författarskapet har han tagit med sig till Lund, hemstaden sedan drygt tio år. Snart har filmatiseringen av spänningsromanen

”Ett ärligt liv” premiär på Netflix. Där utgör Lund både skådeplats och brottsplats för en juriststudents drömmar och vedermödor.

Joakim Zander kombinerar forskning och författarskap.

Finkaffe vid Clemenstorget, övervuxna rabatter vid en bohemisk villa i

Professorsstaden och den där första kärleken som är så stor att ingenting annat betyder något. Det är några av beståndsdelarna i Joakim Zanders roman Ett ärligt liv från 2022 som nu blir Netflix-film.

– Lund har definitivt en huvudroll, säger han om filmatiseringen.

Det är ingen endimensionell huvudroll hon spelar, allas vår studentstad, skådeplats för visioner och krossade drömmar; kunskap och eufori; traditioner och anarki.

Ett ärligt liv spelades in i Lund förra hösten och beräknas ha premiär under 2025. Lundabor kommer känna igen sig, och kanske passerar en och annan kollega förbi – flera statister hämtades bland annat från Institutionen för handelsrätt vid Ekonomihögskolan där Joakim Zander arbetar.

ning och det gillar jag också. Men jag har varit utanför den här världen för att, så att säga, se hur korven görs, säger Joakim Zander och ler.

Han doktorerade på osäkra risker i Nederländerna och arbetade för EU-kommissionen och EFTA (European Free Trade Association). Men efter några år började jobbet att kännas mindre stimulerande. På lediga stunder och nätter tog han därför upp en gammal dröm: att bli författare.

”Det gick väldigt fort från att produktionsbolaget köpte option på att göra film till att vi gick in i produktion. ’Det här är Lund och vi har inte sett Lund på film på det sättet’ sa de.”

– Jag satt där under lysrörsljusen i mitt byråkratbås i Bryssel och hade intressanta arbetsuppgifter och tjänade pengar absolut, men jag kände ”är detta det jag ska göra i 40 år till?”. Jag tänkte ”jag försöker väl att skriva den där romanen då”. Det var något jag drömt om sen jag var tonåring, säger han.

Annat var det när han var ny och vilsen juriststudent i Uppsala i mitten av 1990-talet. Inget var som han förväntat sig.

– Jag hade just gjort klart lumpen och tänkte ”juridik, då kan man jobba med många olika saker”, säger han och tystnar effektfullt innan han fortsätter: – Jag upptäckte att det var svintråkigt. Jag höll på att dö. Jag älskade universitetslivet, men själva juridiken var vansinnigt tråkig. Men jag har stark pliktkänsla så jag betade av det ändå. Internationell handelsrätt mötte jag först efter sex terminer, när jag var på utbyte i Berlin och Maastricht. Då blev jag kär och det är jag fortfarande.

– Det gick väldigt fort från att produktionsbolaget köpte option på att göra film tills att vi gick in i produktion. ”Det här är Lund och vi har inte sett Lund på film på det sättet” sa de. Boken lämpade sig väl att göra film av.

VI BORDE KANSKE ha gjort intervjun på Love Coffee, kaffebaren vid Clemenstorget som huvudpersonen i Ett ärligt liv frekventerar när han har råd med annat än havregrynsgröt. Där är känslan både ”modern och kosmopolitisk, inte lika mossig som de ölstinkande nationerna”, för att citera boken.

I stället möts vi över en kaffe i ett av personalköken på Ekonomihögskolan. Joakim Zander pratar ivrigt, energiskt. Han brinner för både forskningen, skrivandet och undervisningen. Ändå är han kanske som mest bekant som just romanförfattare, kanske också som skribent och debattör. Inte universitetslektor.

– Jag älskar akademin och att det finns plats för allt här. Jag har mycket undervis-

DET VISADE SIG att han hade disciplinen som krävdes för att faktiskt få ett manus färdigt. När första boken snabbt blev en succé kunde han livnära sig på författarskapet under några år. Men under covid19-pandemin väcktes hans intresse för riskforskning igen.

– I början visste vi så väldigt lite och det blev en polariserad debatt om hur vi borde agera. Det kändes som att folk aldrig tänkt på risker. Hur ska vi agera under stor osäkerhet?

Sedan drygt två år tillbaka är Joakim Zander därför tillbaka i universitetsvärlden. Han delar sin tid mellan författarskapet och att arbeta som universitetslektor i handelsrätt med fokus på EU-rätt.

– EU-rätten la grunden till min kärlek till juridik. Min doktorsavhandling behandlade försiktighetsprincipen: hur den är kopplad till risk och till handel och fri rörlighet. Hur hanterar vi osäkra risker, hur gör vi med saker som vi inte vet om de är farliga? Ju mer polariserande en fråga är, desto mer intressant tycker jag att det blir.

JOAKIM ZANDER

GÖR: Universitetslektor, författare och skribent

BOR: Lund

BAKGRUND: Uppvuxen i Söderköping, USA och Syrien. Jurist från Uppsala. Doktorerade i Nederländerna. Jobbat inom EU i många år.

AKTUELL MED: Spänningsromanen Ett ärligt liv (2022), som utspelar sig i Lund, har använts i LU:s bokklubb för alumner under hösten. 2025 kommer den som film på Netflix.

På X (f.d. Twitter) kallar sig Joakim Z ander ”champagneanarkist”. Tvetydigheten och romantiken i kombinationen av de båda orden är något som tilltalar den politiskt intresserade juridikdoktorn.

– Vi lever i en tid av polarisering och tonläget är högt. Här tror jag att det är viktigare än någonsin att universitetet står för en civiliserad och konstruktiv debatt. Det viktigaste är inte att hitta rätt lösning direkt, utan

NÅGRA ANDRA BÖCKER MED LUND SOM SKÅDEPLATS

• Tre terminer (1943) av Fritiof Nilsson Piraten

• Någon borde sörja (1971) av K . Arne Blom

• Gömstället (1999) av Mårten Sandén

• En helt vanlig familj (2018) av Mattias Edvardsson

• Den japanska sjömannen och bläckfisken (2022) av Anders Fager

att hitta samtal och metoder. Universitetet behöver nå ut som en opolitisk röst och förklara hur vi inom akademin ser på världen. Det handlar inte om rätt eller fel, utan om att förstå varför saker är som de är. Att börja från vetenskapen och inte från åsikten, säger Joakim Zander.

Samtidigt är han medveten om att han själv inte alltid uppfattas som vare sig opolitisk eller nyanserad. Responsen på hans inlägg är ofta hätsk.

– Jag har en hyfsat stor närvaro på X och upplevs väl ofta som en polariserande röst. Men jag är inte så intresserad av moral – jag är intresserad av vad är det vi tittar på, hur ser situationen ut? Det är mer etiskt, hur ska vi angripa en fråga så att det blir så lite dåligt som möjligt för så många som möjligt? Många andra utgår ifrån politisk övertygelse.

HAN TYCKER SIG SE en stor okunnighet, både inom domstol och bland beslutsfattare, inför frågor om osäkerhet, oavsett om det handlar om AI, konflikter eller miljöfrågor. – Vi måste vänja oss vid att vi lever i

Lund spelar en huvudroll i Joakim Zanders roman Ett ärligt liv som som nu blir film. Lund C är också central i verket.

ett risksamhälle. Ukraina, gängkriminalitet, pandemin... Allt är risk och osäkerhet och ju större katastrofpotential, desto större blir oron. Vi hatar att inte veta, säger han. Nyckeln till att hantera oro är tillit och robusta system, menar Joakim Zander. – Svenskt samhälle präglas av extremt hög tillit. Det möjliggjorde riktlinjer under pandemin som byggde på frivillighet och eget ansvar. Har man förtroende och tillit på plats så blir det lättare att hantera kriser och fortsätta bygga ett resilient samhällssystem.

TILLBAKA TILL ROMANEN Ett ärligt liv. Joakim Zander skrev om manuset flera gånger. Lossnade gjorde det först när han insåg att huvudpersonen var han själv, förflyttad i tid och rum från Uppsalas studentliv till Lund. Den vilsna juridikstudenten, med drömmar och föreställningar om något stort, vackert och viktigt. Eller som han skriver i boken: ”Världen utanför fönstret hade färger igen. Framtiden kändes möjlig. Jag skulle köpa kurslitteratur och få vänner.”

TEXT: LOUISE LARSSON FOTO: JOHAN PERSSON

listan.

Under hösten har en grupp anställda fått klimakteriekunskap och tränat tillsammans i ett pilotprojekt finansierat av Hållbarhetsfonden. Cheryl Sjöström är en av initiativtagarna och målet är att normalisera klimakteriet genom att ta bort stigmatiseringen och öka förståelsen vid LU.

Fem anledningar att träna under klimakteriet

HÅLLA HUVUDET KALLT OCH KLOKT

Sömnproblem, trötthet, nedstämdhet och humörförändringar hör till de vanligaste symptomen som påverkar vårt mentala välmående under klimakteriet. Prestationen och motivationen på jobbet kan dala. Fysisk träning ger hjärnan en kick av ”feel-good”-hormoner som håller oss skarpa och glada. Serotonin, en substans i antidepressiv medicin, frigörs när du tränar.

MINSKA SYMPTOM

Studier visar att styrketräning har god effekt på att lindra symptom av klimakteriet såsom värmevallningar och svettningar. Det räcker med styrketräning 2–3 gånger i veckan. Men fokusera inte för mycket på mängden, all träning är bra träning!

BYGGA MOTSTÅNDSKRAFT

Vid 40 års ålder börjar kvinnor förlora muskelmassa på grund av minskade östrogennivåer och bentätheten minskar. Styrketräning gör att muskel- och benmassan förstärks och förbättrar ditt immunsystem så du inte blir sjuk lika ofta. Sömnen förbättras vilket ger motståndskraft för hjärt-kärlsjukdom och högt blodtryck.

FÖR EKONOMIN

Kvinnor i medelåldern är överrepresenterade när det gäller sjukskrivning för utmattning. Det finns anledning att tro att många blir feldiagnostiserade med utmattning i stället för klimakteriebesvär, med felaktig behandling som följd. Detta är en förlust för individen, arbetsplatsen och samhället.

UTNYTTJA FRISKVÅRDEN

Som anställd vid universitetet har du rätt till en friskvårdstimme varje vecka utan löneavdrag. Vill du träna på gym kan friskvårdsersättningen bidra till att täcka en del av kostnaderna för ett träningskort. Företagshälsovården erbjuder gratis mediyoga online.

FOTNOT: Läs mer på apauseformenopause.blogg.lu.se 1 2 3 4 5

MINNA WALLÉN-WIDUNG

Cheryl Sjöström vill sprida kunskap om klimakteriet. foto:

minna wallén - widung

Fängslande VR

Du är i affären för att handla mat till helgen.

Butikens väktare följer dig med blicken och du börjar bli nervös. Han närmar sig och

du känner hur svetten börjar bryta ut. Vad i h-vete är han egentligen ute efter?!

Det här händer inte på riktigt.

Det är bara en situation i en virtuell värld, skräddarsydd för våldsbrottslingar för att träna dem i att kontrollera sin aggressivitet.

Märta Wallinius, forskare vid LU samt psykolog och enhetschef vid Rättspsykiatriska regionkliniken i Växjö, utvecklar och utvärderar nu metoden inom både kriminalvård och rättspsyk. Tillsammans med den dömde brottslingen riggar hon de situationer som mest triggar aggressivitet och det som personen behöver träna på. Sedan styr Märta Wallinius VR-avatarens reaktioner, röst och gester i realtid.

– Generellt är det ofta auktoriteter som väcker utåtagerande beteende som kan leda till våldshandlingar. Även om personen vet att det är en datorsimulerad människa, får de samma neurologiska och fysiologiska responser som i en verklig situation. Om jag märker att personen blir mer triggad än vad jag förväntat mig, tar vi en paus och jag kan guida dem med min egen röst en stund. Det är viktigt att de lyckas.

Det var i slutet på sin utbildning till psykolog som Märta Wallinius började fundera på vad som får människor att skada andra människor. Det gjorde att

Märta Wallinius drivs av att se personer lyckas i sin resa mot ett liv utan kriminalitet.

hon sökte sig till rättspsykiatrin, för att se om det kunde passa henne. Det gjorde det. – Jag kände att jag kunde nå fram till de här personerna och var inte rädd. Även om det är långa vårdprocesser som man jobbar med blev det väldigt meningsfullt. För mig är det viktigt att ha en roll där jag aktivt kan göra något för att hjälpa de här människorna.

DEN ÖVERVÄGANDE DELEN av de personer hon arbetar med har haft en tuff uppväxt och mycket kontakt med psykiatrin eller andra stödinsatser i samhället. De har en utmanande problematik med psykisk sjukdom, missbruk och kriminalitet och är ofta svåra att hantera i vården. Men trots att rättspsyk kan kännas som en skrämmande arbetsplats har Märta Wallinius aldrig känt sig hotad. Hon menar att man inte behöver vara rädd, men att man ska vara medveten om riskerna och vad de här personerna är kapabla till.

Märta Wallinius forskningsstudie om VR har väckt mycket uppmärksamhet i media och hon har haft en hektisk höst med många intervjuer, TEDx-talk, handledning av doktorander och inte minst deltagande och första pris i den svenska deltävlingen till European Crime Prevention Award. – Ja, min mejlkorg har helt spårat ur av all post som kommer in. Det är intensivt, men jag är så tacksam och det är fantastiskt roligt!

STUDIEN ÄR LITEN och resultaten inte helt entydiga, men jämfört med andra aggressionsbehandlingar ser det väldigt lovande ut. Ungefär hälften av deltagarna fick minskad självrapporterad aggression som kvarstod tre månader efter avslutad behandling. Märta Wallinius är noga med att understryka att fler och större studier behövs och att metoden måste kombineras med annan behandling – endast VR är ingen mirakellösning. Mycket av det hon gör är pionjärarbete och verk t yget testas brett i både forensiska sammanhang med personer som begått brott och med psykotiska patienter som lider av paranoia.

Tillsammans med den dömde brottslingen, riggar Märta Wallinius situationer i VR, som personen behöver träna på. Arrangerad bild.

– Att se en person lyckas i sin resa mot ett liv utan kriminalitet, psykisk sjukdom eller missbruk är något som driver mig. Även en liten förändring i ett aggressivt beteende, kan få stora effekter både för personen själv och för samhället.

En annan drivkraft handlar om hennes roll som chef och om att försöka påverka hur vården bedrivs. I Sverige finns nämligen ännu inga nationella riktlinjer inom rättspsykiatrin och det är minst sagt en utmaning att få vården att dra åt samma håll för en mer jämlik vård.

I ÅR ÄR DET EXAKT tio år sedan Märta Wallinius fick chansen att från grunden bygga upp en forskningsmiljö i kombination med den kliniska verksamheten i Växjö.

– Jag är stolt över att kunna utnyttja synergieffekterna som uppkommer mellan akademi och klinik och att få introducera kollegor till nya metoder. När det gäller VR, är jag övertygad om att det finns en stor potential att – innanför murarna – kunna ge brottslingar verktyg för att hantera sina känslor utanför murarna.

TEXT: ÅSA HANSDOTTER

FOTO: INGEMAR HULTQUIST

VRAPT

Virtual Reality Aggression

Prevention Training (VRAPT) är en kognitiv beteendeterapibehandling som ursprungligen är utvecklad i Nederländerna. Sedan 2020 utvecklas och utvärderas metoden av Lunds universitet på Rättspsykiatriska regionkliniken i Växjö och kriminalvårdsanstalterna Kumla och Borås.

MÄRTA WALLINIUS

GÖR: Forskare vid LU samt psykolog och enhetschef vid Rätts psykiatriska regionkliniken i Växjö.

BOR: Glumslöv

FAMILJ: Man och två barn på 11 och 13 år

ÅLDER: 43 år

GÖR PÅ HELGEN: “Lärde mig rida för fyra år sedan, så en stor del av tiden går åt till att ta hand om min häst”.

Arbetet med internationalisering har blivit viktigare – och mer komplext

– de senaste åren. I en värld där demokrati och akademisk frihet är

hotad behöver Lunds universitet ta större ansvar för sina internationella samarbeten. Det säger Pär Svensson, internationell koordinator.

Internationalisering – viktigt, omfattande och komplext

De senaste åren har fokus på internationalisering, genom det av universitetsledningen initierade arbetssättet Globalt dynamiskt engagemang (GDE), ökat rejält. Det märks inte minst hos avdelningen Strategiska partnerskap och nätverk, som tillhör sektionen Externa relationer. Där jobbar Pär Svensson som internationell koordinator med ansvar för Afrika och för att driva frågor kring det som kallas globalt ansvarsfullt engagemang.

– För 15, 20 år sedan var det stort fokus på studentutbyten och studentmobili -

Det inbegriper nu också forskning, samverkan och innovation, säger han.

PÄR SVENSSON och hans kollegor ansvarar bland annat för att upprätta universitetsgemensamma samarbetsavtal med utländska lärosäten, ordna finansiering för student- och forskningsutbyten och hålla i trådarna för flera stora internationella samarbetsprojekt. LU samarbetar i dag med utvalda lärosäten i alla världsdelar och arbetet har blivit alltmer strategiskt och systematiskt med tiden.

– Varje år skriver vi en plan för strategiska satsningar inom de olika geografiska områdena. Vi sätter upp ett ramverk för Afrika, ett för Latinamerika, ett för Europa och så vidare. Där anger vi vad vi som universitet vill uppnå. Det kan handla om att vi vill närma oss vissa lärosäten eller utveckla etablerade

Universitetet utser också ett visst antal så kallad globala hubbar, en stad eller ett område som man vill satsa lite extra på vad gäller såväl utbildning som forskning och innovation. Nyligen utlystes stimulansmedel som forskare kan söka för att utveckla samarbetet med tre sådana hubbar – University of Singapore, University of California Berkeley och University of Melbourne. I

valet av hubbar har universitetet även tittat på möjligheter för samarbete med Lund Innovation District i Brunnshög, med MAX IV och ESS som de stora dragplåstren.

EN UTMANING i internationaliseringsarbetet är det spända omvärldsläget.

– Det har blivit en mer komplex värld med ett minskat antal länder som har demokrati och med minskat utrymme för akademisk frihet. Det gör att internationaliseringen inte är en självklarhet på samma sätt som tidigare och vi får jobba med hur vi ska ta ett större ansvar, säger Pär Svensson.

Bland annat behöver man skydda universitetets forskning från militär användning och spioneri. I arbetet ingår också att stötta medarbetare som bedriver forskning i länder som styrs mer autokratiskt. Här handlar det både om den personliga säkerheten och att få ut så mycket som möjligt ur det lokala samarbetsprojektet.

– En forskare som bedriver forskning i ett känsligt land behöver tänka på mycket mer än bara sitt forskningsprojekt. Det handlar om medarbetarnas säkerhet, om Lunds universitets varumärke så att förtroendet i relation till allmänheten bibehålls och om den nationella säkerheten.

En minskad finansiering till sektorn är en annan utmaning. Pär Svensson nämner bland annat att Donald Trump väntas dra ner på det finansiella stödet till offentliga universitet i USA, vilket i förlängningen kan leda till att vissa ämnesområden läggs ner helt. Det

Det spända omvärldsläget är en utmaning för universitetets internationaliseringsarbete, menar Pär Svensson, som är internationell koordinator.

kan i sin tur få ringar på vattnet även här.

– Det som händer i omvärlden har alltid påverkat oss, men det har spetsats till i takt med att ifrågasättandet av universitet och kunskapsproduktion har ökat.

Den så kallade gröna omställningen ställer också nya krav på universitetet.

– Det är en utmaning – hur får vi en hållbarhet i jobbet med internationalisering? Vi har en universitetsgemensam grupp som har kartlagt det vi redan nu gör och kommit med nya rekommendationer.

ETT EXEMPEL på sådant som redan görs i dag är utvecklingen av internationalisering på hemmaplan, bland annat genom att ha en internationell studentpopulation, en bred litteraturlista och internationella lärare. COIL, Collaborative Online International Learning, är ett annat. Här kan lärare söka stimulansmedel för att arrangera en kurs där studenterna i vissa moment samarbetar digitalt med studenter från ett utländskt lärosäte.

TEXT & FOTO: MINNA WALLÉN-WIDUNG

DETTA ÄR GDE

• G DE står för Globalt dynamiskt engagemang och är ett arbetssätt som Lunds universitet ska arbeta utifrån för att ”stärka och vidareutveckla internationellt genomslag avseende forskning, utbildning samt nätverk och innovation”.

• G DE ska främja internationell rörlighet för studenter och medarbetare.

• D et ska finnas ett internationellt perspektiv och globalt engagemang i verksamheten.

• D et ska finnas samarbeten som matchar LU:s inriktning och mål med utbildning och forskning.

• S ärskilt viktiga nätverk i sammanhanget är LERU, U21 och EUGLOH.

• Universitetet ska främja global och hållbar utveckling, och sträva efter att ständigt utvecklas som ”The University of Choice” för studenter och medarbetare.

INTERNATIONELLA

SAMARBETSPROJEKT

SKERIC:

• SKERIC, Sweden-Korea Education, Research and Innovation Collaboration på, är ett samarbetsprojekt mellan flera svenska och sydkoreanska lärosäten som pågår mellan 2024 och 2026.

• S amarbetet ska främja forskning och innovation och vänder sig främst till unga forskare, framtida akademiska ledare och representanter för forskningsbaserade startups och spinoffs.

SASUF:

• Lunds universitet är partner i SASUF, South Africa Sweden University Forum, tillsammans med 14 svenska och 26 sydafrikanska partneruniversitet. Samarbetet omfattar också organisationer och myndigheter i de båda länderna.

• Syftet är att forskare, lärare, studenter och universitetsledare tillsammans ska utveckla gemensamma lösningar på utmaningarna som presenteras i FN:s mål för hållbar utveckling och Agenda 2030.

ACCESS:

• T illsammans med Uppsala universitet och två universitet i Chile, har LU skapat en plattform för att öka samarbeten inom högre utbildning mellan Sverige och Chile. ACCESS, Academic Collaboration Chile Sweden, består i dag av 17 svenska och chilenska lärosäten.

EUGLOH:

• EUGLOH, European University Alliance for Global Health, är ett strategiskt partnerskap mellan nio universitet i Europa där Lunds universitet ingår.

• EUGLOH är initierat av EU, som också är den största finansiären.

• Alla studenter och anställda vid LU kan ta del av samarbetet i form av kurser, studiebesök och kunskapsutbyten.

Från lyckolandet Bhutan till lärdomar i Lund

När forskarna från LTH passerar gränsen till landet Bhutan är lugnet och stillheten det första som slår dem. Men det är inte bara naturens ro som lockar, de är här för att fördjupa samarbetet mellan svensk ingenjörskunskap och bhutanesisk hållbarhetsfilosofi – ett internationellt utbyte som pågått i tio år.

Det lilla kungadömet, beläget i Himalaya, är ungefär som Jämtland i storlek, men trots dess litenhet är landet i framkant när det kommer till klimatfrågor. Det är ett av de grönaste i världen med 70 procent skog, och det enda land i världen som är koldioxidnegativt, det vill säga minskar halten av koldioxid i atmosfären.

Detta intresserar forskarna vid LTH. En av dem är Henrik Davidsson, forskare i energi och byggnadsdesign. Med finansiering från EU och Erasmus+ påbörjade han

2014 ett samarbete med Royal University of Bhutan.

Samarbetet ledde till etableringen av ett masterprogram inom förnybar energi och energieffektivt byggande. Sedan dess har kontakten mellan LTH och universitetet i Bhutan fortsatt genom projekt som knutit samman utbildning och forskning i de båda länderna.

– Just nu arbetar vi tillsammans i ett projekt som handlar om solenergidriven torkning av grödor för småskaligt jordbruk på landsbygden och vilka tekniska och sociala frågor det inbegriper, säger Henrik Davidsson.

MARTIN ANDERSSON, professor i värmeöverföring, har också knutits till gruppen från Lund som har forskar- och lärarutbyte med Bhutan. Han berättar att de bhutanesiska studenternas arbete som regel har en direkt tillämpbar effekt och att deras

projekt brukar mynna ut i praktisk nytta.

– Ofta kopplas studenternas arbete ihop med vad som behövs på universitet. Det kan handla om att designa och bygga ett tak över en uteplats som behövs på campus, eller att samarbeta med ett lokalt företag för gemensam nytta.

LTH-FORSKARNA har också dragit i gång ett studentutbyte mellan Lunds universitet och Royal University of Bhutan. Studenter från Lund tillbringar tid i Bhutan, och tvärtom. En av dem som gjort det är Christian Rissler. Han var student i ekosystemteknik 2022 och fick då frågan om att göra examensarbete i Bhutan.

– Erbjudandet gick inte att tacka nej till. Att få möjlighet att kombinera mina studier med en inblick i ett land som inte många besöker – det blev den häftigaste och mest unika upplevelse som jag varit med om, säger han.

En av de gemensamma aktiviteterna när LTH besökte Royal University of Bhutan var en workshop med fokus på pedagogik. På bilden syns Magnus Hagelsteen, forskare och lärare inom risk och säkerhet vid LTH, samt kollegor från universitetet i Bhutan. foto: martin andersson

Christian Rissler är nu doktorand i värmeöverföring och har, utöver fortsatt samarbete med universitetet i Bhutan, också tagit med sig livsfilosofin från landet.

– Jag bär med mig att det materialistiska inte är så viktigt, och att lycka kan fås på så många andra sätt än genom ekonomisk rikedom. Tröskeln där mängden pengar slutar vara direkt relaterad till personlig glädje är mycket lägre än vad jag tidigare trott.

ATT LYCKA OCH GLÄDJE ställs över pengavärde betyder inte att ekonomisk tillväxt inte är intressant.

– Men värden som de kulturella, sociala

Christian Rissler gjorde sitt examens arbete i ekosystemteknik i Bhutan 2022. Nu är han doktorand i värmeöverföring vid LTH. I bakgrunden syns klostret Paro Taktsang som också kalllas Tiger’s Nest. foto: privat

och hållbara är så mycket mer framträdande, säger Henrik Davidsson.

Han menar att det också genomsyrar universitetskollegiet i Bhutan. Studenter, lärare och annan personal bor främst på campusområdet och alla känner varandra – och visar omtanke om varandra.

Martin Andersson har inspirerats av det och vill att hans forskargrupp ska känna glädje och trygghet i samvaron:

– När vi har en stark social grund vågar vi diskutera idéer mer öppet och lösa problem tillsammans på ett kreativt sätt. Jag upplever att det ger en högre kvalitet på forskningen och en större glädje i det dagliga arbetet.

JESSIKA SELLERGREN

ROYAL UNIVERSITY OF BHUTAN

• 7 226 studenter, ungefär hälften kvinnor, hälften män

• U tbildning ges på kandidat-, master- och doktorsnivå inom ämnen som bland annat teknik, natur vetenskap, ekonomi samt språk och kultur.

• 1 000 anställda, med ca hälften lärare och forskare (30 procent kvinnor och 70 procent män) och hälften administrativ och teknisk personal (36 procent kvinnor och 64 procent män)

Källa: Royal University of Bhutan årsrapport

FINANSIERING AV UTBYTET

Utbytet mellan Lunds universitet och Royal University of Bhutan finansieras bland annat genom:

• Erasmus+ kapacitetsuppbyggnadsprojekt, 2015–2018

• Linnaeus-Palme, ett SIDA-finansierat utbytesprogram för lärare och studenter, 2019–2022

• I CM utbytesprojekt för lärare och studenter, 2018, 2023–2026

• Vetenskapsrådet, 2021–2025

• N orska vetenskapsrådet, 2025–2028

Martin Andersson får hjälp att ta på sig en gho – det traditionella klädesplagget för män i Bhutan. foto: privat

LTH-forskarna Henrik Davidsson och Dennis Johansson är på besök hos en jordbrukare som deltar i projektet om solenergidriven torkning av grödor. foto: privat

Rymden innehåller svindlande mycket mer än vad vi kan se eller mäta. Uni -

versum bedöms bestå av 5 procent synlig materia, 27 procent mörk materia och 68 procent mörk energi.

foto: esa /hubble & nasa , v antoniou

På jakt efter det osynligas

Den synliga materian i universum utgör endast fem procent av allt som existerar. Resten är osynlig mörk materia och mörk energi.

Partikelfysikern Ruth Pöttgen är en av de Lundaforskare som deltar i jakten på universums gåtfulla, mörka materia.

skugga

Hon står vid sin whiteboardtavla i det lilla arbetsrummet på Fysicum. Med pennans hjälp försöker Ruth Pöttgen ge en bild av det osynliga. Eller rättare sagt en bild av hur man ska lyckas mäta existensen av detta osynliga – den mörka materian i rymden. Som partikelfysiker jobbar hon med universums allra minsta byggstenar, det vill säga elektronerna och de kvarkar som bygger upp atomernas kärnor.

– Det är häftigt att vi faktiskt måste förstå de allra minsta partiklarna för att förstå hur hela universum fungerar, säger hon.

Enligt vetenskapen finns det ungefär fem gånger så mycket mörk materia som synlig materia. Den mörka materian har en massa, alltså att den väger något, och det påverkar gravitationen i rymden. Det är på så sätt som forskarna har räknat ut att den mörka materian måste existera. Det finns helt enkelt för lite vanlig materia för att gravitationens ekvationer ska stämma.

Finns det alltså mörk materia här inne i ditt arbetsrum just nu?

– Ja! Vi kan däremot inte veta hur mycket vid en precis tidpunkt, men man kan räkna ut ett genomsnitt, säger Ruth Pöttgen.

Finns det möjligtvis även fem gånger så mycket av mig och min kropp i form av mörk materia?

– Nej! svarar Ruth Pöttgen med ett leende. Hon förklarar att den så kallade växelverkan mellan partiklar av mörk materia och partiklar av vanlig materia är alltför svag. Det innebär att de båda typerna av materia nästan inte alls interagerar med varandra på så liten rumslig skala som på partikelnivå. Däremot inverkar de på varandra

”Denna gäckande materia har dock inte förmåga att avge ljus och bli synlig för oss. Inte heller har den någon yta som man skulle kunna kollidera mot, utan tvärtom kan den passera rakt igenom vanlig materia.”

via gravitationens krafter om man betraktar tillvaron i en större skala, på kosmisk nivå. Ruth Pöttgen konstaterar att vi och vår planet flyger genom en soppa av mörk materia-partiklar när vårt solsystem färdas genom galaxen. Den mörka materian finns utspridd i hela universum. Denna gäckande materia har dock inte förmåga att avge ljus och bli synlig för oss. Inte heller har den någon yta som man skulle kunna kollidera mot, utan tvärtom kan den passera rakt igenom vanlig materia.

RUTH PÖTTGEN BERÄTTAR att det pågår ett stort antal experiment på olika håll i världen där man försöker hitta ledtrådar till vad mörk materia är. Både astronomer och partikelfysiker är engagerade.

– Vi försöker ta reda på vad för slags partiklar det är, säger hon.

Eftersom det finns olika teorier om den

mörka materians beskaffenhet så finns det också behov av olika sorters experiment. Ingen vet exempelvis hur mycket en mörk materia-partikel väger. En del forskare utgår därför från teorin att den mörka materians byggstenar har en högre massa, inom ett visst spann, medan andra istället riggar experiment som ger möjlighet att leta efter mörk materia-partiklar med lägre massa.

FORSKARE VID LUNDS UNIVERSITET är sedan många år aktiva i jakten på mörk materia, bland annat vid den internationella forskningsanläggningen CERN. Men nu har det även öppnat sig en möjlighet att delta i ett kommande och unikt experiment, kalllat LDMX, i USA. Det är nio amerikanska lärosäten samt Lunds universitet som deltar.

– Det finns inget annat experiment i världen som kan göra samma mätningar som LDMX, säger Ruth Pöttgen.

Lundaforskarna har fått en viktig roll i samarbetet mellan de inblandade lärosätena. Det handlar bland annat om insatser för att kunna utläsa data från en del av detektorn dit elektronstrålen riktas.

– Vi har ansvar för att utveckla och testa elektronik och mjukvara som kan göra simuleringar och beräkningar, säger Ruth Pöttgen.

Hon förklarar att experimentet har sin unikt höga känslighet av två skäl. För det första handlar det om själva elektronstrålens kapacitet. Forskarna ska försöka skapa mörk materia med hjälp av en elektronstråle som kan skjuta iväg extrema mängder elektroner. Samtidigt måste dessa partiklar utportioneras med enbart några få åt gången. Forskarna kan nämligen inte arbeta med mer än en handfull elektroner i taget, men behöver upprepa detta ofantligt många gånger utan att experimentet ska behöva köras i tiotals år.

Det andra skälet till att LDMX har en intressant potential i jakten på mörk materia är att man kommer att kunna mäta förändringar i både energi och rörelsemängd hos de inblandade elektronerna. Om man ska lyckas bevisa existensen av mörk materia i experimentet är det nämligen via mätningar av just elektronernas energiförlust och förändrade rörelsemängd.

DEN MÖRKA MATERIAN i sig kommer man alltså inte att kunna mäta, utan enbart dess effekter på de synliga elektronerna. Det blir, lite paradoxalt sagt, som att jaga efter själva skuggan av det osynliga. En utmaning som dock låter sig gestaltas via en pennas högst konkreta streck, på en högst synlig whiteboardtavla, i ett litet arbetsrum på Fysicum.

LENA BJÖRK BLIXT

Ruth Pöttgen är universitetslektor i partikelfysik. foto: lena björk blixt

Självkännedom, drömmar, värderingar. Det är återkommande teman när universitetets allmänna studievägledare håller i samtal med nuvarande eller presumtiva studenter. – Studenten har svaren inom sig och vi hjälper till att få fram dem, säger Anna Selfvén.

Viktiga samtal vägleder vilsna studenter

Inne i samtalsrummet hos Allmänna studievägledningen får många studenter hjälp att staka ut sina framtida utbildningsval. Astrid Johnson har arbetat på avdelningen sedan 2018.

Inne i ett samtalsrum i Allmänna studievägledningens lokaler på Stora Algatan i Lund står en ask pappersnäsdukar på bordet. Studievägledarna som jobbar här möter många grubblande studenter varje vecka, och är vana vid att det ibland kan bli känslosamt när besökarna får rannsaka sig själva och sina tankar om framtiden.

– Näsdukarna hjälper till att avdramatisera situationen och visa att det är normalt att bli ledsen. Det blir lättare att säga ”när vi pratar om det här ser jag att du blir ledsen”. Då kan vi ta en paus och man får gråta ut, säger Astrid Johnson.

HON HAR JOBBAT på avdelningen sedan 2018 och utgör tillsammans med kollegorna Anna Selfvén, Sofia Carnehult Pettersson

och Cecilia Johansson (som inte är på plats den här dagen) teamet som lotsar och stöttar de studenter som behöver vägledning i sina studieval.

VILKA SOM KOMMER HIT varierar – under ansökningsperioderna är det framför allt presumtiva studenter som hör av sig, under terminerna är det studenter som redan läser vid universitetet. Det kan handla om att välja eller byta utbildningsspår, att hoppa av eller pausa studierna, frågor om hur man sätter ihop en examen eller bara en känsla av att vara vilsen i de många val som behöver fattas kring en utbildning.

Alla får hjälp.

– Vi säger inte nej till någon. I vissa fall räcker det med ett mejl och ibland hänvisar vi vidare till fakulteterna, men om vi bedö -

mer att en person behöver ett vägledningssamtal hos oss får de alltid det. Antingen här på plats, över Zoom eller per telefon. Det handlar inte om att beta av så många som möjligt – vi erbjuder en kvalitativ tjänst som innebär djupgående samtal, säger Anna Selfvén som har jobbat på avdelningen i 15 år.

MEDAN STUDIEVÄGLEDARNA som jobbar ute på fakulteter och institutioner kan svara på frågor om till exempel specifika kurser och tillgodoräknande, har de allmänna studievägledarna helhetsperspektivet. Efter som de har en överblick över hela det samlade utbildningsutbudet kan det kännas lättare som student att vända sig hit om man till exempel överväger att byta utbildning.

Studievägledarna Sofia Carnehult Pettersson, Astrid Johnson och Anna Selfvén delar kontor på Stora Algatan mitt i centrala Lund.

”Det handlar inte om att beta av så många som möjligt – vi erbjuder en kvalitativ tjänst som innebär djupgående samtal.”

– Vi uppfattas som neutrala eftersom vi inte är bundna till någon institution. I samtal med oss får man en chans att börja om och fundera på vad som är viktigt för en själv och vad man vill ha ut av sin utbildning, säger Astrid Johnson.

SAMTALSMETODIKEN är central i arbetet. Genom öppna frågor uppmuntrar studievägledarna studenterna att utforska sina egna värderingar, drömmar och mål.

– Vi är ett stöd för personen vi möter och de frågor vi ställer kan ha stor betydelse, men det är viktigt att studenten själv är aktiv i sin process för det är där ansvaret ligger. Det är inte alltid i samtalet som besluten fattas, men ofta startar någonting där, säger Sofia Carnehult Pettersson, som har jobbat på avdelningen i 1,5 år och således är nyast i gänget.

Anna Selfvén är inne på samma spår: – Vi jobbar mycket med självkännedom, värderingar och drömmar. Man får lov att gräva i sig själv. Studenten har svaren inom sig och vi hjälper till att få fram dem. Vi bidrar också med kunskap om olika utbildningar så att studenten kan göra ett välavvägt val.

ARBETET KAN BESKRIVAS som en blandning av informationsspridning och terapi, men de betonar alla tre att deras roll inte innefattar någon form av behandling. Även om de emellanåt hamnar i samtal som kan vara både känslosamma och tunga, är de noga med att hänvisa vidare till Studenthälsan om studenten behöver hjälp med andra livsfrågor än de som berör studievalet.

Jobbet som studievägledare innebär också en rad andra saker vid sidan av stu -

dentmötena. När LUM är på besök förbereder sig teamet till exempel för att delta i två stora utbildningsmässor i Göteborg och Stockholm. De är dessutom ansvariga för att ordna återkommande fortbildningstillfällen för samtliga studievägledare vid universitetet och deltar i flera nätverk, både internt och externt. Omvärldsbevakning och att hålla sig uppdaterade om vad som pågår inom universitetet ingår också i jobbet.

Ändå är det just samtalen med studenterna som de alla tre lyfter fram som det mest givande med jobbet.

– Det roligaste är när studenten märker att samtalet har lett till någon typ av förändring, det är tillfredsställande, säger Astrid Johnson.

ATT STUDENTEN ÄR I FOKUS visar sig också i studievägledarnas inställning till vad som ska komma ut ur samtalet. Det är inte nödvändigtvis studier vid just Lunds universitet som är målet.

– Ett krav för att få komma på samtal är att man har ett intresse för Lunds universitet. Men sedan behöver man inte landa i det. Vi är inga säljare och inga marknadsförare. Vårt uppdrag är inte att få in studenter här till varje pris, utan ibland kan det resultera i att man söker en annan utbildning istället. Vi jobbar hela tiden på studentens uppdrag, säger Anna Selfvén.

TEXT: MINNA WALLÉN-WIDUNG

FOTO: JENNY LEYMAN

Anna Selfvén, Astrid Johnson och Sofia Carnehult Pettersson.

Nicholas Leigh med en salamander – ett djur som har en åtråvärd förmåga att återskapa skadade kroppsdelar.

Självhelning

och samhörighet

Nicholas Leigh kom från USA till Sverige och Lund för fyra år sedan. I sin forskning fokuserar han på salamandrar och hur de kan återskapa allt från ben, svansar och till och med delar av hjärtat. I Sverige har han också engagerat sig i arbetsmiljöfrågor.

Det var älgar och deras förmåga att växa ut nya horn efter fällning som först väckte

Nicholas Leighs intresse för regenerativ forskning. Av praktiska skäl föll valet på mindre djur, i hans fall salamandrar. – Även vi människor kan återskapa vävnad, till exempel när ett benbrott läks. Under graviditeten kan foster läka ett skadat hjärta och små barn kan faktiskt återskapa en fingertopp inklusive fingeravtryck och nagel vid en skada. Dessa regenerativa egenskaper förlorar vi dock när vi blir äldre.

NICHOLAS LEIGH är universitetslektor och forskare inom regenerativ immunologi. I Sverige är det endast ett fåtal forskargrupper inom fältet som studerar salamandrar. En utmaning är att det tar många år innan de når reproduktiv ålder, vilket förlänger forskningsprocessen eftersom det tar lång tid att samla in tillräckligt med data. Fram till nyligen var inte heller salamandrars arvsmassa, som är upp till tio gånger så stor som hos människor, kartlagd. Trots salamandrars långa livslängd och enorma arvsmassa, som skulle kunna innebära högre risk för mutationer, utvecklar de ytterst sällan cancer. Det gör dem intressanta ur ett forskningsperspektiv:

– Om man i mänskliga celler blockerar de gener som hämmar tumörutveckling, börjar cellerna dela sig okontrollerat och tumörer uppstår. Men hos salamandrar verkar det som om de har färre av dessa tumörhämmande gener. Trots det, finns gener som främjar läkning och tillåter återskapandet av vävnader.

Genom att studera cellerna som styr regenereringen hos salamandrarna och hur gener sätts på och stängs av, kan Nicholas Leigh jämföra med det som sker i mänskliga celler när tumörceller utvecklas.

– På så sätt hoppas vi kunna hitta en slags ”avstängningsknapp” för cancer.

NICHOLAS LEIGH ÄR OCKSÅ mycket engagerad i arbetsmiljöfrågor och leder tillsammans med Sofie Mohlin Arbetsgruppen för mångfald, jämlikhet och inkludering vid Stamcellscentrum. Enligt honom är doktorander och postdocs särskilt sårbara för psykisk ohälsa på grund av den akademiska

Nicholas Leigh leder tillsammans med Sofie Mohlin Arbetsgruppen för mångfald, jämlikhet och inkludering vid Stamcells centrum.

pressen och osäkerheten inför framtiden. Det är också lätt att känna sig isolerad för den som flyttar till Sverige utan att kunna språket.

– I Lund saknas föreningar och nätverk, liksom ett organiserat välkomnande för postdocs, något som däremot är vanligt i USA där jag kommer ifrån.

DAGENS FINANSIERINGSLANDSKAP, med minskade statsanslag och ökade hyreskostnader tillsammans med overhead på externa anslag, leder för många forskargrupper till en ansträngd ekonomi. Pressen innebär att många doktorander och postdocs har en snedfördelad arbetsbörda, där de tar stort ansvar för forskningen samtidigt som de ska delta i aktiviteter som seminarieserier, forskarskolor och ledarskapsprogram.

– Jag tror personligen att det har stor inverkan på hur de mår under sin tid på universitetet. Vi behöver fundera på hur vi tränar våra doktorander och postdocs och bli bättre på att hjälpa dem att fokusera på att bli excellenta forskare och inte bara experter på att multitaska.

Många doktorander och postdocs står med fötterna i flera olika grupper och LU:s komplicerade organisation bidrar med att skapa problem med tillhörighet. Det är svårt att veta vart man ska vända sig när man behöver hjälp.

FÖR ARBETSGRUPPEN vid Stamcellscentrum, är ett av målen att bygga samhörighet genom olika aktiviteter. På så sätt vill man bryta ensamheten och främja känslan av var man hör hemma. En annan viktig uppgift är att sprida medvetenhet om de problem som grundar sig i ojämlikhet.

– Vi behöver fler som engagerar sig i frågor om mångfald, jämlikhet och inkludering. Ett av problemen är att de som främst är utsatta och berörs, är de som engagerar sig mest och försöker förändra villkoren för alla. Men de som redan är privilegierade, behöver också involvera sig i dessa frågor och inte stå stillatigande bredvid. I slutänden främjar mångfald både innovation och kreativitet.

TEXT & FOTO: ÅSA HANSDOTTER

När sociologen Alison Gerber fick 1,5

miljoner euro från EU skulle hon för första gången sätta ihop och leda en egen forskargrupp. Att gå in i

rollen som forskargruppsledare har varit kul, men också en utmaning.

En egen forskargrupp – roligt och utmanande

För fyra år sedan fick Alison Gerber, docent i sociologi, det prestigefulla

ERC Starting Grant på 1,5 miljoner euro för projektet ”Show and tell”. Hon ville undersöka hur vi ser på nya typer av bilder, det vill säga fotoliknande bilder som inte skapas med optisk teknik som i kameror utan genom manipulation av digitala data från olika slags sensorer, och hur de används inom vetenskapen, inom vissa yrkeskategorier och i specifika miljöer. Det kan till exempel

handla om hur en algoritmiskt genererad bild flyttas från universitetets laboratorium till polisens utredningar och vidare till rättssalen.

– Det handlar om hur vi möter nya typer av bilder när de presenteras som bevis. Tänk dig att en antropolog, en dataanalytiker och

en arkeolog bestämmer att det här är en bra bild av hur världen ser ut. Hur kommer de fram till det? Och hur spelar gamla sätt att se på bilder roll?

PENGARNA FRÅN EU användes till att sätta samman en forskargrupp. Inne på kontoret sitter den här dagen medarbetarna Isak Engdahl, Tobias Olofsson och Lila Lee- Morrison.

Lila Lee-Morrison, Alison Gerber, Tobias Olofsson och Isak Engdahl ingår i forskningsprojektet ”Show and tell”.

Alison Gerber är ny som forskargruppledare och efterlyser mer administrativt stöd.

strukturen som forskargruppen byggs upp kring kan vara problematisk.

– Det är ett anställningssystem där forskargruppschefen ska vara ledare utan att vara arbetsgivare eller linjechef. Det är också ett konkurrensutsatt system med få lediga tjänster, där postdoktorer måste börja jobba för att få sin nästa tjänst samma dag som de börjar på sin nuvarande.

Tobias Olofsson och Lila Lee-Morrison är båda anställda som postdoktorer i projektet, och de håller med om att tillvaron ofta känns oviss.

– Den största osäkerheten är vad som kommer härnäst. Man börjar ett nytt projekt, men måste samtidigt leta nya uppdrag, säger Tobias Olofsson som inom ramen för ”Show and tell” forskar om hur 3D-bilder används av arkeologer.

Att doktorander i sin anställning allt oftare knyts till sin handledares projekt snarare än till institutionen i stort, ser Alison Gerber som ytterligare en sak som kan bli problematisk.

ingenjörer arbetar med att utveckla AI-system. För honom passar det bra att vara knuten till ett enskilt projekt som ”Show and tell”.

– Att ha människor runt mig som delar mina intressen är fantastiskt. I vanliga fall kanske man träffas en gång per år på någon konferens eller skickar ett mejl en gång i månaden, det händer inte ofta att man till och med får dela kontor som vi har gjort under det här projektet, säger han.

JUST GEMENSKAPEN är något som också Alison Gerber lyfter upp som viktig. Inom sociologin, berättar hon, jobbar man oftast enskilt och självständigt. I ”Show and tell” är det tvärtom – forskargruppen har veckomöten, läser varandras texter och ansökningar och har en ständigt pågående diskussion.

Alla forskar inom projektets ramar, men har olika intressen och infallsvinklar.

– Det har varit viktigt att anställa folk som kan ta med sig nya perspektiv och kunskaper. Min roll är att pussla samman alla i projektet, säger Alison Gerber.

Forskningen som bedrivs inom ”Show and tell” beskriver hon som grundforskning. Det handlar med andra ord inte så mycket om att lösa ett specifikt samhällsproblem, utan snarare om att erbjuda ny kunskap om världen och människorna. I det här fallet handlar det bland annat om att bidra med nya teorier om de processer som får oss att tro våra ögon – eller ifrågasätta dem – när vi möter nya typer av bilder.

ANSLAG av den här storleken är inte vardagsmat inom disciplinen – nyligen fick Lisa Flower, docent i sociologi, institutionens tredje ERC Starting Grant – eller hos Samhällsvetenskapliga fakulteten i stort. Att sätta ihop och leda en egen forskargrupp har därför varit en ny och annorlunda erfarenhet för Alison Gerber. Hon upplever att

– Vi rör oss mer mot att söka egen finansiering för våra doktorander, vilket är en stor förändring. Det är inte något som jag eller de flesta av mina kollegor är väl förberedda på, vi har inga strukturer för att prata om vad som är ditt ansvar när doktoranden är ”din” i stället för fakultetens. Som organisation tror jag att vi borde prata mer om vilken typ av stöd och hjälp man kan behöva i den rollen, och hur vi kan vara säkra på att skydda doktoranders rättigheter och intressen.

VID SIDAN AV själva arbetsledningen är det framför allt det administrativa som Alison Gerber efterlyser mer stöd kring. En tydlig struktur när det gäller anställningar och allmän administration är något hon saknat.

– För varje steg har det dykt upp nya problem som jag inte vet hur jag ska lösa, eller ens förstod att de kunde uppstå. På andra fakulteter har man administratörer som sköter mycket pappersarbete, men har man inte så mycket erfarenhet av sådana här anslag är det svårt att känna till alla ansvarsområden – vi lär oss alla tillsammans här.

Isak Engdahl är doktorand och forskar inom ramen för projektet bland annat om maskininlärning och om hur datavetare och

– Det roligaste med hela projektet är att vi jobbar tillsammans och så forskningen i sig förstås. Det är en extra bonus att få jobba i ett team, det är en arbetsmodell som jag inte är formad i. Jag känner mig lyckligt lottad som får göra det, säger Alison Gerber.

TEXT & FOTO: MINNA WALLÉN-WIDUNG

SHOW AND TELL

Forskningsprojektet ”Show and tell” finansieras av Europeiska forskningsrådet 2021–2025. Projektet undersöker hur nya typer av bevis får legitimitet och auktoritet över professionsgränser. Forskarna använder olika kvalitativa metoder – intervjuer, observationer och skuggning av forskningsdeltagarna – tillsammans med analys av dokument som vetenskapliga artiklar och skriftliga domslut.

I projektet ingår för tillfället Alison Gerber, docent i sociologi och forskargruppsledare, Tobias Olofsson, postdoktor, Isak Engdahl, doktorand och Lila Lee-Morrison, postdoktor.

Forskarskola ska förbättra lärarutbildningen

UTBILDNINGSVETENSKAP. Steget är ofta långt från lärarutbildningen till färdig lärare som undervisar på grundskolan eller gymnasiet. Forskarskolan ROCIT som startade för två år sedan vill hitta modeller som kan minska avståndet.

– En av mina drömmar är att det ska finnas lärare som jobbar halvtid ute på skolor och halvtid med undervisning på lärarutbildningen. Forskarskolan ROCIT kan vara ett steg på vägen dit, säger professor Roger Johansson som är föreståndare för ROCIT.

ROCIT är en forskarskola i utbildningsvetenskap, som leds från Lunds universitet och är ett samarbete mellan åtta lärosäten. Det är en stor nationell satsning på att skapa forskning där lärarutbildningen utgör en länk mellan akademi och skola.

Forskarskolans nio antagna doktorander har varit i gång i två år med olika projekt tillsammans med praktiserande lärare. Flera av doktoranderna är själva lärare och har egna erfarenheter av att undervisa i grundskolan, gymnasieskolan eller inom akademin.

– Forskarskolans mantra är ”forskning i ögonhöjd”. Det betyder att man gör praktiknära forskning som inte är ”om” utan ”med” praktikerna vilket kan vara ute i skolorna, säger Roger Johansson.

BÅDE MANTRAT OCH ROCIT springer ur ULF-projektet (Utbildning, Lärare och Forskning) som är ett regeringsinitiativ för att utveckla sätt att arbeta på mellan skolan, lärarutbildningen och forskningen.

– ULF har lyckats bra med de två första bokstäverna, men sämre med F:et – forskningsdelen, säger Roger Johansson som själv varit med i ULF-projekt och dessutom varit engagerad i de här frågorna sedan han

började undervisa på lärarutbildningen på tidigt 90-tal.

Han tror att ROCIT kan visa på spänningsfält där lärarutbildningen på vissa sätt upplevs leva sitt eget liv och inte tillräckligt bra förbereder de blivande lärarna på vad de möter i skolan.

– Vi vill ha tydlig inriktning som kan leda till modeller där vi får en lärarutbildning och en skola som har en vetenskaplig grund byggd på erfarenhet från skolan.

LUNDS UNIVERSITET hade rätt förutsättningar för forskarskolan, berättar Roger Johansson. En är att LU har en institution i utbildningsvetenskap som startades för att få en forskarutbildning som är en överbyggnad till lärarutbildningen. En annan att ledningen på HT-fakulteterna hade en öppenhet för

Roger Johansson är föreståndare för ROCIT. foto: sara nilsson mohammadi

Flera av doktoranderna inom ROCIT är själva lärare som har undervisat i grundskolan. foto: katja kircher /mostphotos

att rucka lite i ramarna för de allmänna studieplanerna för forskarutbildningen.

– Det gav oss möjlighet att göra en egen studieplan och ha en flexibilitet i antagningen av doktorander.

TILL SKILLNAD FRÅN andra doktorandutbildningar, där doktoranden kan välja kurser, tog ROCIT fram ett kurspaket med tio obligatoriska kurser. Dessa behandlade ämnen som praktiknära forskare behöver ha i sin verktygslåda och var ett sätt att bibehålla fokus på forskarskolans syfte.

– En annan sak som utmärker ROCIT är satsningen på att hålla ihop gruppen genom exempelvis regelbundna internat, kurser, skrivarinternat och besök på varandras lärosäten. Förutom att upprätthålla den samsyn vi strävade efter när vi utformade forskarskolan, så minskar upplägget risken för att doktoranderna känner sig ensamma.

Modellen för forskarskolan är ganska unik i Sverige.

– Kurserna har blivit väldigt lyckade, till exempel. Fler skulle kunna ta efter – och då menar jag inte att alla forskarskolor ska ha den här modellen, utan att varje forskarskola ska formas utifrån sitt syfte. Men då krävs den öppenhet som HT-fakulteterna på Lunds universitet hade i det här fallet.

GISELA LINDBERG

DETTA ÄR ROCIT

ROCIT – Research on Collaboration in Teacher Education är en forskarskola i utbildningsvetenskap vid Lunds universitet. Forskarskolan har nio doktorander och är ett samarbete mellan åtta lärosäten: Lunds universitet, Malmö universitet, Kungliga Musikhögskolan i Stockholm, Uppsala universitet, Söder törns högskola, Linnéuniversitetet, Gävle högskola och Kungliga Tekniska Högskolan. Syftet med ROCIT är att förbättra lärarutbildningen. Ytterst vill man förbättra arbetsmiljön för lärare och elever i grundskolan. Projektet finansieras av ett anslag på 40 miljoner från Vetenskapsrådet.

Forskar om nya lärare i vinstdrivande gymnasier

UTBILDNINGSVETENSKAP. En väl sammanhållen forskarskola med praktiknära forskning lockade Linnea Khodiar att ta paus i sitt jobb som lärare och bli doktorand i ROCIT.

Linnea Khodiar är särskilt intresserad av vad lärarutbildningen och skolan behöver tänka på för att lärare ska må bra, vara starka och vilja stanna kvar i yrket.

– ”Sink or swim” och ”praxischock” är etablerade uttryck för hur svårt det kan vara att komma ut som nyutexaminerad lärare i skolan. Jag hade många gånger funderat över hur övergången kunde bli lättare, säger Linnea Khodiar, som själv är lärare i svenska och historia.

HENNES avhandlingsprojekt handlar om nyutexaminerade lärare som kommer ut i vinstdrivande gymnasieskolor.

– Endast ett fåtal har undersökt vad som händer med läraridentiteten när man som ny lärare inte kommer ut i en kommunal skola, utan en skola som också är ett företag med vinstintresse, säger Linnea Khodiar som själv arbetat på två olika gymnasiefriskolor.

HON HAR DET SENASTE ÅRET följt lärarna och lagt ungefär 100 timmar per skola som hon studerar. Hon har varit med lärarna överallt: i klassrummet, lärarrummet, på öppet hus och så vidare.

– För mig är det viktigt att jag fors-

kar ”för” dem, inte ”om” dem och att det sker på ett inkluderande sätt. Det ska vara viktigt för den gruppen jag under söker och inte bara för mig, säger Linnea Khodiar.

HON TYCKER ATT ROCIT:s gemensamma kurspaket har varit bra för att klara den praktiknära forskningen och genom att etik genomsyrat kurserna.

– Jag har också ett stort stöd i de andra doktoranderna. Vi pratar mycket sinsemellan och har egna möten. Hon brinner för hur lärarnas arbetssituation ska bli bättre.

– En välmående lärare ger bättre lektioner och vill stanna kvar i yrket. Det gagnar både eleverna och skolan.

GISELA LINDBERG

Doktoranden och läraren Linnea Khodiar. foto: caroline cabot

Tiotusentals har gått hennes mooc om AI

DISTANSUTBILDNING. Lunds universitets snabbast växande onlinekurs kan ha uppemot tusen nya deltagare varje vecka. ”AI, business and the future of work” är en framgångssaga – men bakom ligger många timmars hårt arbete.

– Totalt har vi nog lagt ner 8 000 timmar på att förbereda och producera kursen, säger Anamaria Dutceac Segesten.

Hon är till vardags universitetslektor i Europastudier och prodekan vid Humanistiska och teologiska fakulteterna. Sedan drygt fyra år är hon också kursledare för moocen ”AI, business and the future of work”. Hittills har över 78 000 personer deltagit i kursen, som organiserats i samarbete med AI Lund.

Nyligen var Anamaria Dutceac

Segesten tillbaka i studion för att spela in uppdaterat föreläsningsmaterial om så kallade large language models till moocen ”AI, business and the future of work”. foto: petter wärnsberg

Det gör den till en av de mest framgångsrika moocarna vid universitetet och den högst rankade universitetsdrivna moocen inom sitt tema på plattformen Coursera.

Kursen är uppbyggd av moduler som består av inspelade föreläsningar och intervjuer med forskare och externa företagare som berättar om sina erfarenheter av att använda AI i sin verksamhet.

– Vi vänder oss till alla som är nyfikna på AI. Huvudfrågan är – vad ska jag tänka på om jag vill använda AI i mitt företag? Målet är att deltagarna ska bli ambassadörer för en AI-transformation på sina arbetsplatser, säger Anamaria Dutceac Segesten.

MOOCEN STICKER UT i statistiken eftersom 40 procent fullföljer hela kursen. En siffra som är ovanligt hög när det gäller moocar, enligt Anamaria Dutceac Segesten. Hon tror att framgångarna beror på flera faktorer. Att produktionen håller hög nivå är en. Materialet är inspelat i en professionell studio och innan inspelningarna lade hon mycket tid på att sätta sig in i hur man bäst

Anamaria Dutceac Segesten. foto: johan persson

når fram pedagogiskt när undervisningen sker digitalt. Föreläsningarna är 7–8 minuter långa, kameran byter vinkel ofta och särskilt viktiga ord och begrepp lyfts upp i textform på skärmen – allt för att materialet inte ska bli för statiskt.

FÖR LU finns inga ekonomiska vinningar eftersom deltagandet är gratis. Men Anamaria Dutceac Segesten ser andra fördelar.

– Vi syns i samband med kunskapsspridning och det spelar en roll för vårt globala engagemang eftersom vi exponerar den svenska expertisen, både forskare och företagare, i hela världen.

Finns det några nackdelar?

– Moocar är dyra. Inte bara i pengar utan också i tid. De tar mycket mer tid att förbereda än en vanlig kurs. Produktionskostnaderna är också väldigt höga.

Ändå rekommenderar hon andra som går i tankar om att starta en egen mooc att våga ta steget.

– Det roligaste är känslan av att jag har gjort mitt jobb som lärare. Vi har nått ut brett och bidragit till användbar kunskap för många. Genom moocen har vi utbildat fler än jag kommer att göra via vanliga kurser under hela min karriär.

MINNA WALLÉN-WIDUNG

VAD ÄR EN MOOC?

Mooc står för Massive Open Online Course och är högskolekurser på nätet, öppna för vem som helst och helt gratis. År 2014 lanserade Lunds universitet, som första svenska lärosäte, sina första tre moocar på den internationella plattformen Coursera. Några år tidigare hade amerikanska toppuniversitet som Stanford, Harvard och MIT satsat stort på kursformatet. Moocarna ger inga högskolep oäng eller examina.

Korta kurser ska bredda utbildningar

KORTKURS. Universitetet ligger i startgroparna för en satsning på kortkorta kurser. Nästan alla kurser blir online och på engelska men de skiljer sig från såväl moocar som livslångt lärande-kurser.

– Målgruppen för de nya kurserna är främst nuvarande studenter, det skiljer de här kurserna från satsningen på livslångt lärande som var riktad mot yrkesverksamma i behov av kompetensutveckling. En skillnad jämfört med moocar, som också är korta, är att de här kurserna ger högskolepoäng, säger Mikael Sundström, projektledare för experimentverkstaden EduLab vars uppgift är att koordinera och synkronisera kurserna och se till att kursmakarna ute på institutionerna ges möjlighet att samarbeta.

DET ÄR EN NY GREN på universitetets utbildningsträd som håller på att ta form. Arbetsnamnet för de nya kurserna är x-courses, men namnet kan komma att ändras. Alla fakulteter har tagit fram kurser, totalt omkring 90. En arbetsgrupp är i färd med att tratta ner dessa till ungefär 40, och till nästa höst är det meningen att samtliga är i gång. – EduLab har överblicken och kan se möjliga kluster som kan dra fördel av varandra, och då för vi samman dem. Men allt som har att göra med utlysningar, ansökningsförfarande, genomförande, kvalitetssäkring och kursutvärdering sköts ute på institutionerna, säger Mikael Sundström.

OMFÅNGET PÅ KURSERNA blir omkring tre högskolepoäng. Tvärvetenskap är en viktig faktor, kurserna får gärna överskrida fakultetsgränser. De ska även spegla LU:s starka områden. Några exempel på sådana områden är hållbarhet, mänskliga rättigheter och artificiell intelligens, AI.

Studenterna ska kunna ta kurserna parallellt med ordinarie utbildningsprogram

och kurser. På så vis fungerar de som komplement och ett sätt att bredda en utbildning.

Mikael Sundström menar att EduLab är som klippt och skuret för att vara den sammanhållande länken och koordinera de nya kurserna.

– EduLab ska experimentera med nya utbildningsformer och det här är mitt i prick, tycker jag. EduLab tittar på hela universitetets bredd och nu blir vi en riktig servicemotor som samordnar idéer från fakulteter och institutioner. Vi har en överblick som inte många andra har och vi tittar på utbildningar operativt och går in och pratar med enskilda lärarlag, säger han.

TEXT & FOTO: JAN OLSSON

EDULAB FÖRLÄNGS TVÅ ÅR

EduLab startade för tre år sedan och är en experimentverkstad för att tillgodose nya utbildningsbehov och utveckla kurser. Bland annat har EduLab arbetat med livslångt lärande och tagit fram kurser avsedda för att kompetensutveckla personer mitt i karriären. Slutdatumet för EduLab var satt till den sista december i år, men förlängdes nyligen med två år, till och med 2026.

Mikael Sundström.

i gömmorna.

I ett gammalt universitets källare, vrår och samlingar finns attiraljer som i många fall glömts bort. Under vinjetten ”i gömmorna” botaniserar LUM bland dessa. Först ut är en mackapär som ingen vet vad det är.

Genialiskt instrument eller studentikost spratt?

Ulf Litzén och Jesper Zimmerman med professor Hills instrument för lösning av tredjegradsekvationer. Eller?

I samlingarna på Fysiska institutionen står en märklig apparat som sägs vara uppfunnen av den mytomspunne matematikprofessorn

Carl Johan Danielsson Hill. Men stämmer verkligen detta? LUM undersökte mackapären med en pensionerad fysiker och en teknikintresserad arkivarie utan att bli mycket klokare.

Carl Johan Danielsson Hill (1793–1875) brukar ses som ett av de största original som verkat på universitetet. Den kortvuxne matematikprofessorn sågs ofta vandra omkring i hög mössa och iögonfallande lysterkappa utanför sin egenritade bostad på Skomakaregatan. På fasaden hade professorn låtit skulptera två stora människokroppar med stretande ben och utåtböjda armar i tegel. Interiört lär väggar och golv ha varit fullklottrade med formler. Det var i den här miljön Hills son, den psykiskt sköre landskapsmålaren Carl Fredrik Hill, växte upp.

CARL JOHAN DANIELSSON HILL var inte bara känd för sin säregna klädstil och sin arkitektoniska eklekticism. I universitetets verksamhetsberättelse skrev rektor Albert Lysander att Hill var ”en grufva av lärdom, men vanligtvis en igenfyld grufva”. Men var Hill, vid sidan av sin allt annat än folkbildande lärargärning, även en uppfinnare av matematiska instrument? Det verkar i alla fall så när man läser boken Lunds universitet under 350 år. I ett kapitel nämns ”ett prisma för lösning av tredjegradsekvationer” som Hill ska ha låtit tillverka, men som ingen efter hans död någonsin ska ha förstått sig på.

FÖR ATT GÅ TILL BOTTEN med den intrikata apparatgåtan bjöd LUM in den pensionerade fysikern Ulf Litzén och den teknikintresserade arkivarien Jesper Zimmerman vid Naturvetenskapliga fakulteten till Fysiska institutionen.

– Jag var i kontakt med både Kulturen och Arkivcentrum Syd utan resultat. Men efter ytterligare efterforskningar lyckades jag lokalisera Hills påstådda instrument till

Fysicum, säger Jesper Zimmerman när han låser upp en av glasdörrarna till de museala samlingarna.

Med försiktiga händer lyfter han ut det märkliga föremålet ur gömmorna. Ulf Litzén blir eld och lågor och börjar genast undersöka objektet.

– När jag skrev om apparaten i min bok Fysik i Lund under 300 år fanns det en handskriven blyertsetikett med texten ”Hills instrument för lösning av tredjegradsekvationer” fäst på apparaten. Men den verkar ha kommit bort, säger Ulf Litzén och lägger pannan i djupa veck.

ATT DEN ROBUSTA MACKAPÄREN i trä och mässing skulle kunna användas för att lösa tredjegradsekvationer känns vid en första anblick osannolikt. Den slutsatsen drog också fysikern Hans-Uno Bengtsson när han våren 2003 försökte gå till botten med instrumentet och dess funktion.

– Jag har successivt mer och mer börjat tro att det rör sig om ett studentikost skämt. Att någon helt enkelt fäst en ironisk etikett på instrumentet. Den typen av humor är ändå rätt vanlig bland fysikstudenter, säger Ulf Litzén.

Men vad i hela fridens namn är det för instrument som samlar damm bland Jakobsstavarna, mörsarna, proportionalcirklarna och overheadprojektorerna från 1700-talet i Fysicums apparatsamling?

– Jag tror det är en refraktometer för undervisningsbruk som användes i övningslaborationer för att bestämma brytningsindex för vätskor. Genom att kika genom ett litet hål mot ett flyttbart riktmärke kan man mäta hur synlinjen bryts av olika vätskor i prismat. Det är i alla fall klart att instrumentet skulle kunna användas på det sättet, säger Ulf Litzén och ler.

TEXT & FOTO: JOHAN

JOELSSON

FOTNOT: Vet du vad det är för ett instrument? Har du använt det? Skriv till LUM och berätta: lum@kommunikation.lu.se. Vi tar även gärna emot tips på andra spännande ting som döljer sig i gömmorna någonstans på universitetet.

Matematikern Carl Johan Danielsson Hill. foto: otto pettersson /ub

CARL JOHAN DANIELSSON HILL

”Av alla akademiska original vid 1800-t alets mitt var troligen Carl Johan Hill, under 40 år professor i matematik, det största.”

Det skriver Fredrik Tersmeden i Lunds universitet under 350 år. Lite längre fram i texten skriver han: ”Även för mer avancerade studenter var Hill en fruktad tentator och ej heller lätt att följa som föreläsare. Abraham Rundbäck har vittnat om hur Hill ”så fort han väl skrifvit några rader, så strök han ut det; ’ty det förstod ju hvar och en’. Men se der fanns ingen vid hela akademien, som förstod hvarken hvad gubben skref eller mumlade”.

Av allt att döma var Hill i grunden utomordentligt begåvad. Hur pass har eftervärlden dock haft svårt att bedöma, eftersom hans rikliga skörd av vetenskapliga skrifter är utomordentligt svårtolkad. Den originelle professorn nöjde sig nämligen inte med de vedertagna matematiska tecknen, utan uppfann egna, och excellerade därtill i svårtydda förkortningar.”

REDAKTÖR: JAN OLSSON

Elsa Trolle Önnerfors, docent i rättshistoria.

Varför har du skrivit om de första kvinnliga juristerna?

– För det första har det saknats en övergripande skildring av de kvinnliga juristpionjärerna i Sverige, vilka de var och vad de arbetade med. För det andra visar boken hur kort de kvinnliga juristernas historia är, något som brukar förvåna mina studenter. För det tredje är boken en påminnelse om att när det gäller jämställdhetsarbete så kommer inget av sig själv, man behöver arbeta med det hela tiden.

På vilket sätt var de besvärliga?

– För att de inte stillatigande accepterade då gällande normer, värderingar och lagstiftning. De kvinnliga juristerna hade starka åsikter och krävde reformer och jämställdhet – både vad gällde kvinnors rätt till utbildning och arbete, men också förbättrade lagar för kvinnor rent generellt. Men det rörde sig om en positiv besvärlighet som bör vårdas som det värdet det är.

ELSA TROLLE ÖNNERFORS Besvärliga fruntimmer: Sveriges första kvinnliga jurister (Historiska Media)

Skildring av kriminella under 1800-talet

BONNIE CLEMENTSSON

Fängslade öden: tjuvar och bedragare i 1800-talets Sverige (Historiska Media)

Fängslade öden ger en bild av hur kriminella levde i Sverige för 200 år sedan. Historikern Bonnie Clementsson har utgått från 17 straffångars självbiografier när hon skrivit boken. Här får läsaren följa tjuvar och banditer från barndom till domstolsdom. Innan straffångarna hamnade på Carlstens fästning kantades deras liv dock inte bara av brott, i boken ryms även för-

ANTJE JACKELÉN

älskelser, tillfälliga förbindelser och giftermålsaffärer.

Genom att teckna livet för straffångarna ger boken även en bild av samhället som det tedde sig under 1800-talet. Boken nominerades till Augustpriset i kategorin Årets svenska fackbok.

Tio tankar för själens hunger (Romanus & Selling)

Mätta magar, men hungriga själar; det finns frågor som inte lämnar människan oavsett vilken tid hon är född i: Vad gör jag med tiden? Går det att förlåta allt? Varför känner vi ångest? Vad finns det att hoppas på? I Tio tankar för hungriga själar utgår Antje Jackelén, senior rådgivare på Centrum för teologi och religionsvetenskap i Lund och före detta ärkebiskop, från tio existentiella begrepp när hon resonerar och reflekterar över den moderna människans oro och sätt att hantera livet och dess utmaningar. Eller som hon själv skriver: ”Det är trots allt en konst att vara människa”.

YLVA HOFVANDER TRULSSON, HANS HELLSTEN (RED) Konstuniversitetet – högskolepedagogiska betraktelser (Lunds universitet)

I antologin Konstuniversitetet – högskolepedagogiska betraktelser får läsaren bland annat en inblick i delar av verksamheten vid Konstnärliga fakulteten i Malmö. Dessutom en intervju om samarbete mellan konstarter, inte minst aktuellt med tanke på förestående samlokalisering.

Redaktörerna Ylva Hofvander Trulsson och Hans Hellsten arbetade i flera år tillsammans med högskolepedagogik på fakulteten. Hans Hellsten är idag prefekt på Musikhögskolan. Boken finns att ladda ner på libris.kb.se.

Nästa år firar Campus Helsingborg 25 år. Med utgångspunkt i dagens verksamhet och åren som gått blickar

rektor Charlotta Johnsson framåt mot åren som kommer och i vilken riktning den livfulla 25-åringen är på väg.

En 25-åring blickar framåt

När Campus Helsingborg snart fyller 25 år, kan jag inte låta bli att dra paralleller till en 25-åring i livet. Det är en ålder präglad av potential och energi, men också av en trygg förankring i den grund som lagts tidigare. Precis som en ung vuxen har Campus Helsingborg en vilja att fortsätta växa och utforska nya vägar.

SEDAN STARTEN 2000 har vi utvecklats från ett ambitiöst initiativ till en central del av Lunds universitet. Idag är vi hem för 4 000 studenter och runt

150 medarbetare, och vår roll är tydlig: vi är en plats för nytänkande och gränsöver skridande samarbeten.

Genom att bygga broar till såväl det lokala som det globala näringslivet har vi utvecklat utbildningar och forskningsprojekt som gör skillnad, oavsett om det gäller närsamhället eller en bredare internationell kontext. Ytterligare ett exempel på samverkan är det förnyade samverkans avtalet som är på gång med Helsingborgs stad. Detta arbete kommer bland annat att fokusera på studentstaden Helsingborg, innovation och pionjärskap, samt ökad lokal och global synlighet.

”Vi ser fram emot att fira det som varit – de människor, samarbeten och prestationer som format oss – men också att tillsammans blicka framåt.”

Vad gäller den fysiska miljön på campus så har vi ett stort projekt kring campusutveckling på gång. Lokalerna på översta våningen har, sedan renoveringen för något år sedan blivit mycket trevliga. Här sitter studenter och pluggar samtidigt som de blickar ut över havet och Öresund, det är en fantastisk studiemiljö. Våra lokaler på öv riga våningsplan behöver förnyas och göras mer effektiva i sin utformning, och kan med fördel inspireras av detta nygjorda våningsplan. Campusutvecklingsprojektet syftar till just detta, att utforma våra lokaler så att de passar morgondagen på bästa sätt.

VÅRA FÖRSTA 25 ÅR har gett oss en stabil grund, men vi vet också att vi måste vara modiga och nytänkande för att möta framtidens utmaningar. Omvärlden förändras i snabb takt, och vi behöver vara flexibla, innovativa och redo att testa nya format för både forskning och utbildning. Som en ung, nyfiken och lättrörlig del (endast 25 år gammal) av Lunds universitet har vi en unik position, varifrån vi kan experimentera och hjälpa till att driva universitetets utveckling framåt.

CAMPUS HELSINGBORG är också en unik miljö där spontana möten och samarbeten uppstår. Det relativt lilla formatet och den geografiska koncentrationen till en (1) plats skapar möjligheter för kreativa utbyten mellan studenter, lärare och forskare från olika discipliner. Det är här, i korsningen mellan olika perspektiv, som nya idéer tar form – idéer som leder till ny kunskap och nya sätt att förstå världen.

Jubileumsåret 2025 kommer att bli en tid för både reflektion och framtidsvisioner. Vi ser fram emot att fira det som varit – de människor, samarbeten och prestationer som format oss – men också att tillsammans blicka framåt. Höjdpunkten blir den 10 oktober, då vi samlar alumner, studenter, medarbetare och samarbetspartners till en dag fylld av presentationer, panelsamtal och festligheter. Det kommer bli ett trevligt 25-årskalas!

CHARLOTTA JOHNSSON, REKTOR CAMPUS HELSINGBORG

Lunds Universitets Studentkårer, LUS:

Dags för Lunds universitet att ta AI och digitalisering på allvar

DIGITALISERING. Digitalisering är en integrerad del av vår utbildningsmiljö idag och när tekniken utvecklas snabbt ställs universitet och lärare inför utmaningar. Lunds Universitets Studentkårer (LUS) menar att ledningen behöver säkerställa att digitaliseringen stärker utbildningskvaliteten och att det genomförs ett aktivt arbete för att bibehålla aktualitet i de digitala inslag som nyttjas.

I dagens studiesituation kan studenter möta allt från digitala examinationer och digitalt undervisningsmaterial till användning av GAI-verktyg såsom ChatGPT. Med ökade inslag av digitalt lärande i samhället kan användningen av olika digitala verktyg ses som en naturlig utveckling. Det är dock viktigt att inte glömma bort att i takt med att tekniken utvecklas, blir kraven på lärarnas digitala kompetens också högre.

Vi vill se ett universitet som tar ledningen i att säkerställa att lärare både kan använda och förmedla kunskap om digitala verktyg på ett pedagogiskt och ansvarsfullt sätt. När digitala verktyg används i undervisningen är det särskilt viktigt att det finns tydliga instruktioner för studenter att förhålla sig till, och att lärare besitter kompetens om verk-

tygen. LUS anser därför att den obligatoriska högskolepedagogiska utbildningen bör förlängas för att inkludera utbildning inom digital undervisning.

Studenterna upplever att mycket gjorts hittills. Exempelvis har Enheten för undervisningsstöd många goda exempel på stöd som kan stötta verksamheten i arbetet

svar : Nu satsar vi extra på högskole

DIGITALISERING. Vi håller med studenterna om att digitala verktyg i undervisningen och en värld med GAI förutsätter kunskap och insikt, både i metod och innehåll. Utvecklingen går snabbt och det är ett stort jobb att både hålla sig uppdaterad om nya verktyg men också ha ett kritiskt förhållningssätt och utveckla förmågan att avgöra vilka verktyg som är användbara i ett högskolepedagogiskt sammanhang och vilka vi bör avstå från. Kunskap om digitala verktyg integreras redan i den högskolepedagogiska utbildningen och ska göra så ännu mer framöver. Men det handlar också om att alla ämnen måste arbeta in hur digitalisering

påverkar jobben inom olika områden. Man brukar säga att LU är som en atlantångare som tar lång tid att vända och så är det i det här fallet. Vi har 5 000 lärare, forskare och doktorander som ska kompetensutvecklas och hålla sig uppdaterade med förändringar på arbetsmarknaden. Det går inte över en natt och vi ska ge så mycket stöd som möjligt i detta arbete.

Därför växlar vi nu upp arbetet både med högskolepedagogik och med kunskapen om GAI. Under 2025 satsar vi extra på excellens i högskolepedagogik. Dels görs det genom implementeringen av de pedagogiska karriärvägarna, dels arbetar vi just nu fram ett uppdrag gällande AI i utbildning, på

med digitala verktyg som ett kompetenshöjande inslag i utbildningen. Dock upplever LUS att arbetet med digitaliseringen är spretigt. De goda exempel som sker ute i verksamheten kommuniceras inte ut. Det krävs ett samarbete för att säkerställa att arbetet med digitala verktyg är samordnat och sker utan onödigt dubbelarbete.

Digitaliseringen kan vara en kraftfull motor för förändring och kvalitet i utbildningen, men det krävs att universitetet visar tydligt ledarskap och en tydlig agenda. Universitetet kan inte längre nöja sig med att bara diskutera digitalisering i stuprör eller lita på att enskilda initiativ ska driva utvecklingen. LUS vill se en konkret handlingsplan som tar fasta på lärares kompetensutveckling och samordnar arbetet med digitala verktyg på ett sätt som verkligen gör skillnad för studenterna.

MIA HUOVILAINEN , ORDFÖRANDE LUS AXEL SIMONSSON , VICE ORDFÖRANDE LUS

pedagogik

temat ”ett sammanhållet arbete i användning av AI med speciellt fokus på utbildningsfrågor”. Uppdraget innehåller olika delar: co-intelligence stöd för studenter, stöd och behov av kompetensutbildning för lärarna och omvärlds- och framtidsspaning. Genom uppdraget kommer också legala aspekter att analyseras. Vi ser att detta arbete kommer att vara mycket viktigt för en högkvalitativ undervisning och utbildning vid Lunds universitet.

LENA ESKILSSON , PROREKTOR

ANN KRISTIN WALLENGREN , VICEREKTOR FÖR KULTUR OCH PEDAGOGISK UTVECKLING

Skriv till LUM! lum@kommunikation.lu.se

Tystnad eller frihet

– vilken roll spelar LU i en orättvis värld?

TYSTNADSKULTUR. För över tjugo år sedan lämnade jag mitt hemland Palestina för att söka masterstudier vid Lunds universitet. Lund gjorde stort intryck på mig och inspirerade mig att söka mig till doktorandstudier och fortsätta forska. Efter att ha arbetat vid flera olika svenska universitet återvände jag till Lund som lektor vid den institution där jag en gång i tiden påbörjat mina studier. Jag var stolt över mitt liv som akademiker. Jag kände mig fri. Men under det senaste året har min tilltro till akademin raserats. Min vardag på Västbanken var alltid präglad av inskränkta rättigheter. I Lund behövde jag inte längre hamna i hätska diskussioner med stridsvagnskommendörer varje gång jag skulle köra från mitt hem till universitetet. Jag blev inte längre kvarhållen av militär på väg till mina lektioner eller när jag skulle besöka min familj över helgen. Dessa erfarenheter delar jag med alla studenter och akademiker som lever och är verksamma i Palestina. Vi har upplevt detta i årtionden och fortsätter att uppleva det fram till idag. Ett liv i Palestina är en verklighet av ockupation och apartheid. Jag har vuxit upp i den och upplevt den ur alla aspekter. Den existerar och den är brutal.

Min hemstad Nablus på Västbanken, där Palestinas största och fortfarande verksamma universitet är beläget, befinner sig just nu under hård belägring. Tiotusentals studenter och akademiker, bara i Nablus, kan inte röra sig fritt under rådande förhållanden. Ockupationen begränsar deras vardagsliv på alla möjliga sätt och nu riskeras inte bara deras studier utan deras hela liv och framtid.

Jag är kvar i Sverige, men jag kän -

ner mig betydligt mindre fri än för tjugo år sedan. 2024 har varit ett år av bedövande tystnad. När vi pratar om vår utsatthet som palestinier möts vi oftast av tystnad, viskningar och kommentarer om frågans ”komplexitet”. Jag ser hur människor reagerar på den palestinska flaggan och jag läser inlägg om yttrandefrihet och akademisk frihet som utesluter situationen i Palestina. Jag ser studenter som försöker använda sin utbildning till något meningsfullt men vars protester ifrågasätts, hånas, försvåras och slås ner. Jag ser kollegor som är rädda för att prata. Som polerar sina ord för att undvika att hamna i obekväma positioner. Som väljer tystnaden framför empatin. Vi har palestinska kollegor vid Lunds universitet som förlorat familjemedlemmar i Gaza under året som gått och som mötts av en isande tystnad av kollegorna. Vad händer med oss när även den mest grundläggande medmänskligheten på våra arbetsplatser blir politisk?

Det är denna paradox som gör att jag känner mig ofri.

Jag läser också direkt fientliga texter från kollegor, som förnekar palestiniers minnen och erfarenheter. Våra upplevelser anses relativa, diskutabla, irrelevanta. Är våra utbildningsinstitutioner verkligen så oförmögna att lyssna på marginaliserade röster eller röster som utmanar en dominerande berättelse? Vad syftar vår verksamhet till egentligen, om inte till att skapa en rättvis och jämlik vardag för alla? Om vi inte kan tala om dessa frågor på ett universitet – var kan vi då tala om dem?

OSAMA MANSOUR, DOCENT I INFORMATIK

Campus Helsingborg firar 25 år

Nästa år markerar 25 år sedan Lunds universitet etablerade Campus Helsingborg, som idag är hem för 4 000 studenter och 150 medarbetare. Under jubileumsåret arrangeras en rad olika evenemang, bland annat en föreläsningsserie med forskare verksamma på Campus Helsingborg. Firandet når sin höjdpunkt den 10 oktober 2025 med ett fullspäckat program med presentationer, panelsamtal, tårta och festligheter för inbjudna gäster, personal, alumner och studenter. Mer information kommer i början av 2025 att presenteras på ch.lu.se.

Universitetets årshögtid 31 januari

Lunds universitet välkomnar alla studenter, medarbetare och vänner till universitetets årshögtid den 31 januari 2025 kl 16.00.

Där delas Lunds universitets guldmedalj ut till professor Håkan Hardenberger. Lunds universitets administrativa pris och studenternas pris för utmärkta lärarinsatser inom undervisningen delas också ut, liksom stipendium ur Karin Dahlgren Minnesfond. Ingen föranmälan krävs.

disputationer.

För kommande disputationer vid Lunds universitet, se www.lu.se/lup/disputations

Choklad och blommor

när

Birgit Rausing fyllde 100 år

DONATOR . En av universitetets största donatorer, Birgit Rausing, har fyllt hundra år. Hon uppvaktades av ledningen med blommor och choklad.

När Birgit Rausing fyllde hundra år den 26 oktober i år, ville universitetet naturligtvis uppvakta. Efter ett direkt önskemål från födelsedagsbarnet blev det god choklad i present och därtill vackra blommor från universitetsledningen. Medicinska fakulteten hyllade henne på sin hemsida med en text som lyfte fram hennes stora betydelse för universitetet, inte minst för projekt inom konst, språkfrämjande och medicinsk humaniora.

BIRGIT RAUSING föddes 1924 i Simrishamn och kom till Lund och universitetet 1945, där hon bland annat studerade konsthistoria. Sin blivande man, industrimannen och arkeologen Gad Rausing, mötte hon första gången på en arkeologisk utgrävning. Under 1950-talet var hon verksam som konstkritiker i dagspressen.

har en mängd satsningar vid Lunds universitet blivit verklighet.

“The Birgit Rausing Language Programme” startade 2006 med en donation på 15 miljoner kronor som möjliggjorde stipendier och resebidrag för att främja studier i språk. 2020 skänkte hon 76 miljoner kronor till Medicinska fakulteten, en donation som möjliggjorde grundandet av Birgit Rausing Centrum för medicinsk humaniora.

TACK VARE en tidigare donation kunde Skissernas museum köpa in den svenska konstnären Maria Miesenbergers verk till sina samlingar. Och när Birgit Rausing fyllde 90 år 2014 önskade hon sig en enda sak av sina barn i födelsedagspresent – en donation på tio miljoner kronor som användes till ett tak över museets innergård. Taket förvandlade innergården till en stor mötessal som fick namnet Birgit Rausings sal.

LUM 2 12 mars 3 april

LUM 3 8 maj 4 juni

Birgit och Gad Rausing grundade 1995 Birgit och Gad Rausings stiftelse för Humanistisk Forskning med hjälp av en startsumma på 50 miljoner kronor. Genom stiftelsen

I en krönika i LUM som Birgit Rausing skrev i samband med sin 90-årsdag berättade hon att hon, hellre än filantrop, ser sig som den eviga studentskan. Lunds universitet ser hon som en fast punkt i tillvaron, en välkomnande famn och en plats av kunskap och stimulans. År 1990 utsågs Birgit Rausing till filosofie hedersdoktor vid universitetet.

MINNA WALLÉN-WIDUNG

Jubilaren Birgit Rausing. foto: privat

Miljoner till cancerforskning

En rad Lundaforskare fanns bland mottagarna när Cancerfonden nyligen offentliggjorde vilka som får ta del av forskningsanslag 2024. Bland annat får Maria Planck vid Institutionen för kliniska vetenskaper i Lund tolv miljoner kronor för ett projekt med kliniska studier inom lungcancer. Niklas Loman, vid samma institution, får tio miljoner för att forska om cellgiftsbehandling vid trippelnegativ bröstcancer. Anders Bjartell, professor vid Institutionen för translationell medicin, får 7,5 miljoner för forskning om aggressiv prostatacancer

Universitetets guldmedalj till trumpetprofessor

Den världsberömda solotrumpetisten Håkan Hardenberger har utsetts till mottagare av Lunds universitets guldmedalj för ”synnerligen betydelsefulla insatser för universitetet”.

Ännu en Lundaseger i Forskar Grand Prix

För femte året i rad gick segern i den nationella finalen av Forskar Grand Prix till Lunds universitet. Det var Luís Oliveira, doktorand i immunologi vid Lund Stem Cell Center, som på fyra minuter lyckades presentera sin forsk-

ning på ett så fängslande och underhållande sätt som möjligt. Hans presentation handlade om hur han i labbet blir en ”hacker” och försöker programmera om vanliga celler och få dem att bekämpa de onda cancercellerna.

Håkan Hardenberger har spelat på de största musikscenerna världen över och är sedan slutet av 1990-talet professor vid Musikhögskolan i Malmö. Förutom att hylla Håkan Hardenberger vill universitetet med guldmedaljen ”uppmärksamma musikens och denna fakultets betydelse för Lunds universitet”.

Administratörer prisas

Charlotte Solberg, ekonomichef vid Fysiska institutionen, och Jenny Bergman, antikvarie vid Historiska museet, har utsetts till administrativa pristagare 2025. De får motta priset, ett diplom och 15 000 kronor för kompetensutveckling, vid universitetets årshögtid i januari.

Olof Skoog talade till Anna Lindhs minne

Den 19 november hölls årets Anna Lindh-föreläsning i Universitetshusets aula. Talade gjorde Olof Skoog, EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter. Hans föreläsning hade rubriken ”The strategy of human rights”.

Den årliga föreläsningen inrättades 2005 till minne av den svenska utrikesministern Anna Lindh som mördades 2003. Värd är Raoul Wallenberginstitutet och Lunds universitet tillsammans med Anna Lindhs minnesfond och Utrikespolitiska föreningen i Lund.

Olof Skoog höll årets Anna Lindh-föreläsning. foto: cornelia walles

Håkan Hardenberger. foto: news oresund

Luís Oliveira (främst) tog hem segern i årets Forskar Grand Prix. foto: bodil malmström

Hon får Pufendorfprofessur under fyra år

Det blev Titti Mattsson, professor i offentlig rätt, som valdes ut bland 16 sökande till att bli nästa innehavare av Pufendorfprofessuren. Professuren, som instiftades år 2000 till minne av Samuel Pufendorf tack vare en donation från Torsten och Ragnar Söderbergs stiftelse, innehas i fyra år. Titti Mattsson ska bland annat utveckla den rättsteoretiska förståelsen av människors beroende till samhället i en tid av nya livsvillkor.

Dubbla anslag till forskare vid HT-fakulteterna

Tornike Metreveli, biträdande universitetslektor i religionssociologi och docent i Europastudier, har beviljats 3,3 miljoner kronor i anslag för projektet ”Religious realignments and democratic resilience: A comparative study of religious responses to (geo)political crises”. Projektet är ett samarbete med flera europeiska universitet och pengarna kommer från CHANSE, Collaboration of Humanities and Social Sciences in Europe, och HERA, Humanities in the European Research Area. Tornike Metreveli står också, tillsammans med professor Barbara Törnquist-Plewa, bakom ett samarbete med Institute for Ukrainian Studies vid Harvard University som nyligen fick 1,5 miljoner kronor från Einar Hansens Allhemsstiftelse. Pengarna ska användas till forskningsvistelser vid institutet.

50 Lundaprojekt

får finansiering

från Vetenskapsrådet

Vetenskapsrådet delar ut drygt 1,3 miljarder kronor till forskning inom naturvetenskap och teknikvetenskap. I Lund är det 50 projekt som får dela på närmare 210 miljoner mellan 2025 och 2028.

Bland andra får Marcus Stensmyr, Biologiska institutionen, 4,2 miljoner för forskning om bananflugans luktsinne över tid och rum, Alexander Konnov, professor i förbränningsfysik, får fem miljoner för forskning om hållbara flygbränslen och Annemarie Eckes-Shephard, Institutionen för naturgeografi och ekosystemvetenskap, får 4,4 miljoner för forskning om vedbildningsprocesser.

Fint stipendium till litteraturvetare

Litteraturvetaren

Sara Tanderup Linkis, verksam som docent och universitetslektor vid

Institutionen för kulturvetenskaper, har tilldelats ett stipendium på 400 000 kronor från Inga och John Hain stiftelse för vetenskaplig humanistisk forskning inom området digitala kulturer.

Sara Tanderup Linkis. foto: christina bode

87 miljoner till Lundaforskare

Tre Lundaforskare får sammanlagt 87 miljoner kronor från Knut och Alice Wallenbergs stiftelse. Vanya Darakchieva, professor i fasta tillståndets fysik, får 26 miljoner under fem år för sitt forskningsprojekt som ska ta fram miljövänliga halvledare. Joan Yuan, docent i immunologi, får 26 miljoner kronor under fem år för sin forskning om vilka miljömässiga och genetiska faktorer som påverkar hur immunförsvaret formas i de första faserna av livet. Slutligen får Filipe Pereira, professor i molek ylärmedicin och genterapi, 35 miljoner kronor under fem år för sin forskning om nästa generations cancerimmunterapi.

Biomedicinare

får medicintekniskt pris

LMK-stiftelsens medicinpris till Lundaprofessor

LMK-stiftelsens medicinpris går i år till Elin Trädgårdh, professor i klinisk fysiologi och nuklearmedicin samt överläkare vid Skånes universitetssjukhus. Hon får priset för sin forskning i ett tvärvetenskapligt projekt där högteknologisk bildforskning på cellnivå kombineras med vård av patienter med prostatacancer. Prissumman är 600 000 kronor.

Hanna Isaksson, professor i biomedicinsk teknik vid LTH, har utsetts till mottagare av Erna Ebelings pris som delas ut av Svensk Medicinteknisk Förening. Hon får priset för sin framstående forskning inom området, som bland annat har resulterat i en ny metod för att förebygga höftfrakturer. Prissumman är på drygt 35 000 kronor.

Titti Mattsson. foto: kennet ruona

Hanna Isaksson. foto: johan persson

Vanya Darakchieva, Joan Yuan och Filipe Pereira.

Många får pengar ur jubileumsfond

När Riksbankens jubileumsfond delade ut 370 miljoner kronor till forskning inom samhällsvetenskap och humaniora fanns flera projekt från Lund med: Lisa Hellman får 6,6 miljoner för projektet ”Global diplomati: Nytt fokus för internationella relationer 1400–1850”. Mats Olsson får 5,3 miljoner för ”Bomull och koppar i Falun 1740–1800. Kvinnor och män i arbete”. Jonathan Polk får 4,8 miljoner för ”Partikonkurrens och den nationella skiljelinjen i Europa”. Petra Thiemann får 3,9 miljoner för ”Behovsbaserad skolfinansiering – vägen till förbättrade elevprestationer och minskade utbildningsklyftor?”. Christa Lundberg får 2,9 miljoner för ”Jakten på plagiat i det tidigmoderna Europa (1665–1730): Kunskapscirkulation och dess gränser”. Ian Manners får 2,2 miljoner för ”Europeiska unionens normativa makt i planetarisk politik”. Muriel Côte får 1,9 miljoner för ”Utvinning av utveckling: subjektivitet, arbete och informalitet i skapandet av guldindustrin”. Anders Uhlin får 1,8 miljoner för ”Legitimering och delegitimering av internationella organisationer: ASEAN i jämförande perspektiv”. Paul O’Shea får 1,4 miljoner för ”En osannolik vänskap: De strategiska och normativa grunderna för alliansen mellan USA och Japan”. Astrid Norén Nilsson får 1,2 miljoner för ”Kambodjas övergång till hegemoniskt auktoritärt styre”.

ERC Synergy Grant till Lundaprofessor

Malin Parmar, professor i cellulär neurovetenskap, tilldelas tillsammans med tre forskare i Italien och Danmark ERC Synergy Grant på tio miljoner euro. Målet är att utveckla nya koncept inom stamcellsbehandlingar för hjärnsjukdomar, som Parkinsons sjukdom och Huntingtons sjukdom.

Malin Parmar. foto: tove smeds

Musikprofessor får fint stipendium

Mats Edén, professor vid Musikhögskolan, är en av sex mottagare av Ganneviksstipendiet 2024. Han får utmärkelsen bland annat för att han har utvecklat den svenska folkmusiken och för att han genom sitt musicerande ”flätat samman musiktraditioner från olika kulturer”. Stipendiet är på 500 000 kronor.

Immunolog prisas

Joan Yuan, docent i immunologi, har utsetts till mottagare av Eric K. Fernströms pris till yngre forskare för ”avgörande upptäckter som har förändrat vår förståelse av blodbildning och immunförsvaret”. Prissumman är 100 000 kronor.

Anslag till forskning om AI i skolor

Olof Sundin, professor i biblioteks- och informationskunskap, har beviljats 5,9 miljoner kronor i projektmedel från Vetenskapsrådet. Pengarna ska användas för projektet ”Researching the transforming landscape of information seeking – AI technologies and learning in Swedish schools” mellan åren 2025 och 2028.

Fem forskare

får finansiering från EU

Fem Lundaforskare har beviljats det prestigefyllda ERC Consolidator Grant. Enrico Ronchi är forskare i brandteknik och utvecklar nya sätt att skapa inkluderande evakueringsdesign för byggnader. Per Augustsson, forskare i biomedicinsk teknik, ska utveckla instrument för att separera celler och nanopartiklar med ultraljud. Mikael Brydegaard, lektor på Fysiska institutionen, ska utveckla laserverktyg som ska användas till att studera insekters ekologi och diversitet. Andreas Nord, forskare vid Biologiska institutionen, ska studera hur fåglar och andra djur påverkas av ett allt varmare klimat. Yafa Shanneik , gästprofessor i islamologi vid Centrum för teologi och religionsvetenskap, studerar hur äktenskap och reproduktiva metoder påverkas av religion och statlig hälsopolitik. Ett ERC Consolidator Grant är på två miljoner euro fördelat på fem år.

Pionjärsmedel för att skapa kapselgarderober

Magdalena Petersson McIntyre och Emma Severinsson, båda verksamma vid Avdelningen för modevetenskap, har beviljats 100 000 kronor i pionjärsmedel –som utlyses för att stärka forskningen vid Campus Helsingborg – för projektet ”Mer mode färre kläder”. Projektet handlar om att skapa kapselgarderober och sker i samarbete med studenter, Dunkers kulturhus och Stadsmissionen. Övriga som får pionjärsmedel är Yulia Vakulenko, Institutionen för designvetenskaper, för projektet ”Generative AI in Retail Logistics”, Frida Hessel, Institutionen för strategisk kommunikation, som ska arbeta med karriärprogram för internationella masterstudenter, Martin Bergström, Socialhögskolan, för projektet ”Rustas för livet”, samt Cecilia Cassinger, Institutionen för strategisk kommunikation, för att etablera Centrum för försvarsvilja och demokratisk resiliens.

Olof Sundin. foto: johan persson

Mats Edén. foto: svenska folkdansringen

Lunds universitet

Hallå Mats Benner...

… professor i forskningspolitik vid

Ekonomihögskolan som gästspelat på universitet i USA och även studerat det amerikanska utbildnings- och forskningssystemet och hur det fungerar.

Får Trump makt över universiteten?

– Han får ganska lite makt. Det finns inga federala, alltså statliga, universitet i USA. Vissa är privata, men de allra flesta är delstatliga, så när det sker förändringar är det allt som oftast på delstatsnivå. När man till exempel ger sig på genusvetenskap och evolutionsläran så är det vanligen på delstatsnivå. Vad gäller forskningsfinansiering bestäms mycket på federal nivå, men då måste man komma ihåg att det finns många olika intressen, det är inte presidentstyre som gäller.

Spelar det någon roll att republikanerna har makten även i kongressen?

– Republikanerna är ingen homogen grupp. Trump försökte under sin första period som president att skära ner kraftigt på anslagen till både den medicinska forskningen och mer allmänvetenskaplig forskning, men han gick på pumpen för att det finns så många olika intressen: läkemedelsjättar, energijättar och försvarsindustrin är några exempel.

Kan Trump alls påverka forskning och högre utbildning?

– Bara på marginalen. Hans vicepresident Vance har ju utnämnt elituniversiteten till den stora fienden där politisk korrekthet och wokeism ska bekämpas. Men de här universiteten är så stora och rika att de i allt väsentligt är opåverkbara av politiken. Dessutom ligger de ofta i stater som styrs av demokraterna.

Vad kan han egentligen göra då?

– Det handlar om nålstick. Trump tar billiga poäng hos sina väljare genom många av de här utspelen. Han har till exempel sagt att lärare som uppträder ”patriotiskt” ska gynnas och att man bör dra in visum för utländska studenter som deltagit i demonstrationer för Palestina och mot Israel. Det kan nog komma fler stolligheter kring till exempel det som Trump och hans medarbetare uppfattar som en överdrivet nitisk syn på pluralism och olika gruppers rättigheter, men också kring laborativa ämnen som stamcellsforskning.

Har det då någon betydelse för universiteten vem som är president?

– Ja, det är ju demoraliserande om den politiska ledningen argumenterar mot forskning och högre utbildning. Men en hel del är ett spel för galleriet och rena pajaserier, menar jag. Trump och Vance är inga hillbillykillar, Vance läste på Yale och Trump på Wharton, USA:s dyraste handelshögskola.

Vad tycker du är viktigast att tänka på när Trump kommer med för oss märkliga utspel?

– De kommande åren blir inte science friendly och visst finns det en oro, men det finns också en otrolig styrka i de amerikanska universiteten. De är, menar jag, USA:s utan jämförelse starkaste och bäst fungerande samhällsinstitutioner. USA är i hög grad ett land som är beroende av forskning och utbildning för sina företag och sitt välstånd. Universiteten kommer att klara fyra år med Trump.

TEXT & FOTO: JAN OLSSON