”Forskare behöver bli mer medvetna om sin roll”

Frågan om forskare som agerar som aktivister har aktualiserats den senaste tiden, bland annat i och med Sameh Egyptsons avhandling och stormningen av Melodifestivalen, då en doktorand från Lunds universitet sprang upp på scenen med ett klimatbudskap. Och även om ämnet i sig inte är nytt, är det bra att det nu debatteras, menar Mia Liinason, professor i genusvetenskap.

Mia Liinason har forskat om aktivism i många år och nyligen publicerades hennes bok med fokus på rörelser som kämpar för kvinnors och hbtqi-personers rättigheter i Skandinavien, Turkiet och Ryssland. I sin avhandling om genusvetenskapens framväxt 2011 diskuterade hon frågor som på nytt har blivit aktuella i och med den uppmärksammade avhandlingen och händelserna inne i Malmö arena.

– Det handlar om hur vi som forskare ska förhålla oss till att det finns politiska intressen i vår forskning och hur vi kan behålla vårt oberoende till politikers intressen, säger hon.

FÖRRA ÅRET skrev drygt 2 000 forskare under en debattartikel i Aftonbladet med konkreta förslag på åtgärder för att rädda klimatet. Artikeln riktade sig specifikt till landets politiker. Mia Liinason säger att hon har förståelse för att detta sker eftersom vi är i ett exceptionellt läge när det gäller klimatet.

– Men ett problem som uppstår när forskare kräver konkreta politiska förändringar är att de hoppar över ett led. Det är politikernas uppgift att komma fram till ett beslut, baserat på olika så kallade målkonflikter.

Kan förtroendet för forskning skadas om vissa sticker ut hakan på det sättet i samhällsdebatten? Det kan hända, menar Mia

Liinason. En forskare som tydligt driver en egen agenda riskerar att skada förtroendet inte bara för sina egna forskningsresultat, utan för forskning i allmänhet. Men det är en balansgång, för samtidigt verkar inte forskare i ett vakuum.

– Akademin är en del av verkligheten, vi ska inte sitta här och inte bry oss om vad som händer. Vi måste också reagera och agera, frågan är hur. Forskare behöver bli mer medvetna om vad som är forskarens roll. Och för forskare är det, när allt kommer omkring, kunskapen som är det viktiga.

ÄVEN OM MAN HOPPAS att ens forskning ska väcka uppmärksamhet får det inte bli ett självändamål, menar Mia Liinason.

– Det kan vara lockande att vara lite chockerande, men jag tycker att forskare behöver bli bättre på att hitta olika forum för att komma ut med sin forskning. Dagens uppmärksamhetsekonomi har ett kort minne, och uppmärksamheten drar snabbt för- bi. Jag tycker också att allmänheten har ett ansvar att söka upp forskning för att kunna fatta kunskapsbaserade beslut.

För doktorander kan det vara svårt att veta hur man ska gå tillväga för att etablera sig som en expert inom sitt område. Mia Liinason råder alla som är nya i forskarvärlden att lita på den vetenskapliga metoden och kunskapsutvecklingen.

– Som forskare vill man förstå mer om verkligheten och hitta lösningar på olika problem. För doktorander kan det vara viktigt att komma ihåg att kunskapsutveckling i sig innebär förändring. Forskning tar tid, men vetenskaplig kunskap har en tyngd som gör att den kan ligga till grund för förändring i samhället. Allmänheten behöver även kunskap för att kunna fatta välinformerade, det vill säga kunskapsgrundade, beslut. Det här är ett jätteviktigt område som vi absolut borde prata mer med doktoranderna om.

MINNA WALLÉN-WIDUNG

Det talas mycket om ChatGPT just nu – en av de chattbaserade AItjänsterna som levererar svar på alla tänkbara frågor på några sekunder. Men den nya tekniken genererar inte endast svar, utan väcker också många frågor. För att få koll på vad alla pratar om har LUM provat chattbotten.