+magazinefisheco#1 2015

#1 2015 å p s

s

o j l ö

F

r a l ik

d n ä

* r e

* r e

+

z a

g a

M

iF s e in

iF lm

d

il B *

s e Liv

o c

E h

nin

rt

A

r a g

Våren är här med besked och fiskesäsongen kan börja på allvar!

Text & Foto: Sebastian Wiman Oj vilken tid det tog... Ja, vi har faktiskt fiskat jättemycket och arbetat fram nya spännande koncept för +FishEco. Men detta innebär naturligtvis att vi kommer pumpa ut ett gäng nummer med lite tätare intervall under 2015, och det är ju bara underbart!

Våren är här och har redan bjudit på massor av stora fiskar av olika arter. Abborrfisket rivstartade och våra första Supersizeabborrar är inrapporterade och de finner du i slutet av detta nummer tillsammans med gäddorna och gösarna i Supersize. ..

Förleksfisket efter de stora gäddmammorna har varit bra i år och många av det större slaget har vi fått sett redan. I fjol hade vår egen Dan “Brüno” Forsberg ett helt makalöst fiske när han gav sig ut på

förlekstrolling efter storgädda. Dan kan summera 10 gäddor över 10 kg med en topp på hela 14,5 kg, och allt under några hektiska veckor som han sent ska glömma. Läs “Galen Gäddjackpot” i detta nummer!

Vi har testat massor av produkter som vanligt.

Volatilespö från Abu, customspö från “Spöbyggaren”, Revo Beast, Westin W3 trollingspön m.m.

Sportfiskarens mathörna går loss på Norsen som simmade upp i Klarälven för att leka. Hur vi tillagade den läser du längre fram. Vi har även pratat med Mattias “Abu-haren” Epperlein som gärna använder norsen som bete när han tidigt på våren bottenmetar efter älvens stora gäddor.

Häng med till Gotland, Papau Nya Guniea, Karlstad och Mörrum, vi har massor av godis åt dig som läser!

an m i W n a ebasti

//S Detta nummer görs av: Redaktionschef:....................Sebastian Wiman Ansvarig Utgivare:..................Jan Ohlsson Art Director:...........................Sebastian Wiman

Kontakt: Ansvarig Utgivare:................ Jan Ohlsson............070 - 208 80 30 Redaktionschef:.................. Sebastian Wiman....070 - 555 97 58 Mail: info@fisheco.se

8 Ett magiskt förleksfiske summeras. Helt galet!

DETTA NUMME 38

24 Mattias Epperlein berättar om vårgäddor på bottenmete

Vi har hårdkört Abu Garcias Ambassadeur Revo Beast

Vi har testat nya predatorjiggskallen från Mieko.

48

30 Nors är en utmärkt betesfisk, men nu käkar vi den själva!

52

Vi har testat Westin W3 trollingspön till gäddfisket

58 Häng med på ett exotiskt äventyr till Papua Nya Guinea

ER INNEHÅLLER

NY

HET

!

OMSLAGSFOTO: SEBASTIAN WIMAN

66 Vi har testat vårt eget customspö från ”Spöbyggaren”

74

Vi har testat Abus nya spö Volatile 9 fot 50 - 220 g XH

Sussi Strid har gett sig på jakt efter det Gotländska silvret

”Kvinnor fiskar vackrare” för fler sportfiskande kvinnor

70

90

104

82 Flugfisketräffen i Karlstad summeras, en succé!

Supersize Perch, Pike och Zander. Nya fiskar presenteras

FOTO: SEBASTIAN WIMAN

AutoChart

TM

AutoChart PRO TM

kartlägg sjön och skapa ett unikt sjökort.

1

2

3

spela in djup data

omvandla data

exportera kartan

autochart sjökort

minn kota i-pilot link

humminbird autochart

Kartlägg sjön genom att köra i ett zick-zack mönster med din Humminbird i inspelningsläge.

Överför den inspelade datan till PC programvaran med Humminbird SD kort. AutoChart omvandlar datan till ett detaljerat sjökort.

Spara det nya sjökoret på Humminbird AutoChart SD kort för använding i din Humminbird.

AutoChart ger täta djupkurvor och unika funktioner. Justera vattennivån, markera speciella djupområden, skapa waypoints m.m.

En mycket uppskattad funktion är att följa djupkurvor med Minn Kota iPilot Link.

AutoChart består av ett SD kort för att lagra inspelningar och sjökort samt en PC programvara på CD.

Dan Brüno Forsberg Sebastian Wiman

Månader av is och kyla hinner vissa år bygga upp ett nästan osunt sug efter vårfiske, men mer ofta än sällan sitter man i bilen med tomma, blanka blickar på ”brustna gäddrömmars boulevard” och funderar på om livet verkligen ska vara så här? Internet svämmas över av lyckliga fiskare med sina livs fiskar i famnen.

Själv hade man kanske, eventuellt, ett litet pet på tolv timmars ihärdigt fiske.

Vad kan alla andra som inte jag kan?

Varför ska just jag vara så förbannat värdelös på just vårfisket, när suget är som allra störst?

Men våren 2014 hände något. Någonting stämde plötsligt och när jag tänker tillbaka så är det de mest intensiva veckorna i hela mitt sportfiskeliv.

För många år sedan stegade ismetet in med stormsteg i Sportfiskesverige. Många av oss predatornördar började plötsligt vädra vinterluft med både förväntan och iver. För mig och många av mina gelikar slog dock metoden i marken som en tallrik kräm. Förfrusna fingrar och ett jävla daltande med mörtsoppor och mjärdar nötte ner

psyket på oss som inte längre kan kategoriseras som unga och hungriga.

Vintern har numera istället mest fettfenor i öppet vatten att bjuda på. Havsöring, lax, röding och öring i all ära - det stillar den värsta abstinensen men är ändå inte riktigt på riktigt. Lite som kråkjakt på en soptipp för en inbiten älgjägare. Vissa, mig inkluderat, håller gäddan som den absolut mest utmanande och roligaste fisken att fiska efter. Vi är många som dagdrömmer om att en dag passera 15-strecket på vågen, och är beredda att plöja ner helt otroliga pengar i jakten på den perfekta gäddan. En mani, ett kall, en religion, en drog, kalla det vad du vill men det skänker livet mål och mening.

Så vad hände då våren 2014?

Jag har fiskat fel.

Jävligt länge har jag fiskat fel. Heta vassruggar har gnuggats sönder till förbittring och ibland även de närmsta kanterna utanför viken. Vattnet har hunnit värmas upp något och det känns hett. En och annan smågädda följer betet emellanåt och visar intresse i form av virvlar och små försiktiga stötar, det ger energi att fortsätta nöta och landar man emellanåt en trekilos så skänker det hopp och förtröstan. De stora är bara runt knuten, i nästa vassglugg eller i nästa vik.

Det kändes så fantastiskt rätt men är nästan alltid så förbannat fel.

Artikelförfattaren i egen hög person, väntandes på “kronback”, eller hugg som vi andra brukar säga...

De storfräsande borgargäddorna med svällande överklassmagar, cylinderhatt och monokel är nog lite för fina för det grumliga vattnet inne i viken. De överlägset flesta står fortfarande kvar långt utanför och har knappt ens börjat att tänka på att simma in i sängkammaren och ragga på småkillar. De sitter fortfarande och suger på en fransk cigarett i ett munstycke och avnjuter efterrätten till höstens storvulna griskalas ute på frivattnet. Till skillnad från de små parvlarna inne i viken har de vett nog att vänta på att vattnet ska bli tillräckligt varmt för att värma upp deras rom ytterligare några grader, för att ge sina avkommor de allra bästa förutsättningarna. De stora fiskarna äter alltså ännu, och är inte bara större utan definitivt mer

intresserade av det bete som man presenterar.

Den heliga Graal och telefonsamtal!

Efter en halv dags tröstlöst bankande i en lekvik, utan tecken på huggvilliga gäddor så sneglar mina ögon mot det nybyggda spöfacket i båten.

Där i ligger mina trollingspön. Eftersom det ändå inte kan bli värre, och man åtminstone kan dricka kaffe medan det inte hugger vid trolling så får de en chans. 20min senare sitter jag på öppnare vattenvidder och har precis fått ut alla beten och hällt upp en kopp kaffe när ett av mina spön börjar bete sig märkligt. Strax därefter får även rullen någon form av psykbryt och börjar stöna. I förvirringen och bland de numera ganska skapliga

vågorna tar det en stund innan alla kretsar sluts uppe i hjärnkontoret och kaffet spillts ut färdigt över allehanda elektronik i båten. Likt en 98-årig pensionerad ninja stapplar jag fram till spöt och inser att det mer eller mindre sitter fast i hållaren.

Paravanen har sedan länge dykt ner mot varmare breddgrader och innanför understället börjar synapser och nerv-ändar till slut att förstå allvaret i situationen. Jag står och håller i en fisk, och den känns riktigt riktigt fin.

Det kunde ju liksom ha räckt där, men ödet vill denna tidiga marsdag tydligen spela mig och min vinterfrusna själ ett spratt. Innerspöet på samma sida beslutar sig att börja jamma på samma låt

”Hallå! Vad ska jag göra, jag har dubbelhugg, både är så jävla tunga, vad ska jag göra?”

som ytterspöet just körde introt till. I båten finns jag, min telefon, min kamera och min ständige fiskekompis herr ”i-diotpilot”. De få hjärnceller som faktiskt lyckats vakna ur vinterdvalan står nu i konflikt med varandra om vad som bör göras, och tydligen verkar minst en av dem tro sig vara med i något frågesportsprogram, eftersom det tydligen beslutas att jag ska ta livlinan ”ring en vän”, via högtalartelefon.

Exakt vad jag säger är något oklart, Sebastian som tar emot samtalet minns antagligen det hela bättre. Klart är i alla fall att jag står med två ordentligt krökta spön, och att jag antagligen gått på mitt livs dubbelhugg…

Sebastians version... ”Sitter bakom skrivbordet, på skärmen formas nästa nummer av +MagazineFishEco sakta men säkert. Plötsligt blir jag avbruten då telefonen ringer, det är ”Kissdan” som han heter i min telefon p.g.a. en helt annan historia som vi kan ta nästa gång. Jag svarar och hör först bara vindljud och något som låter som stönen från en torterad myrslok. ”Vad gör du, det hörs dåligt”, skriker jag i luren. ”Hallå! Vad ska jag göra, jag har dubbelhugg, både är så jävla tunga, vad ska jag göra?”, hör jag min vän skrika med panik i rösten. Det blir ett helt surrealistiskt samtal där jag stundtals tror mig sitta i båten, men inser att jag i själva verket sitter på soffans armstöd och vaggar i takt med vågorna som inte existerar. ”Ta det lugnt, njut av situationen, det kommer gå bra”, försöker jag lugna mitt i kaoset.

Samtalet varar hela vägen tills dess att båda fiskarna får simma tillbaka, och fortsätter en stund efter det också. Under samtalet har jag dubbelvikt av ångest sprungit genom hela lägenheten oräkneliga gånger, och för att få någon form av kontroll över verkligheten ventilerar jag på

“Min älskade ”Brumma” fiskar under säsongen ihop hela 10 gäddor över 10kg med tre 12+ i topp och ett nästan skrämmande antal 8 - 9, 9 ks...”

Vilken smakstart! Dubbelhugget som gav en fet dam på 11,4 kilo, och denna lilla knubbis som fick siffrorna 9,9 kilo att visas på vågens display. Vilken drömstart!

Facebook om denna besynnerliga upplevelse. Det roliga är att de som följde uppdateringarna där sannolikt var minst lika spända på hur historien skulle sluta som jag var. Sen att det hela skulle upprepa sig några dagar senare igen, det var inte bra för mitt hjärta tror jag. Jag skulle tro att stressen knyckte några år av mitt liv där och då, men tillbaka till ”Brumma”...”

En stund senare, en paravan fattigare och ett duktigt generalkaos i båten rikare sitter jag på strandkanten, pustar ut och tar emot publikens jubel. Eller ja, det var en mås som kraxade till i

Knubbisarna trängs i artikelförfattarens båt...

alla fall. Den ena gäddan visade sig väga 11,4kg och öppnade pärleporten runt en platypus 19cm sjunk i färgen ”stamped roach”. Den andra gapade över en Bomber 17 i färgen ”XSIL” och klockade in på ”snöpliga” 9,9. Helt klart mitt livs dubbelhugg.

Frågorna haglar i telefonen, och lyckligt ovetande är jag föremål för åtminstone två liveuppdaterade trådar på Facebook och skäligen misstänkt för uppnötta cirklar i redaktör Sebastians laminatgolv.

Hårda vindar, kaoset i båten, avsaknaden av en paravan och en överkokad hjärna gör att båten styrs mot rampen. Sånt här händer liksom inte, och händer det så händer det definitivt inte mig. Resten

av dagen är något luddig men klart är att jag vid nästa lediga tillfälle tänker sitta där igen.

Favorit i repris...

Några dagar senare, när stora delar av Sportfiskesverige har pannan i djupa veck och tävlar med varandra om vem som kan se svårast och mest världsvan ut på sportfiskemässan i Jönköping, är det dags igen. Två spöparavaner har plötsligt gått i kvav, och två rullar tickar sakta ut lina. Eftersom jag lyckats landa ett par bilder på det förra dubbelhugget så har jag i alla fall någon form av känsla att det hela inte var en dröm.

“Den känns tung, jävligt tung...”

Verkligheten kommer ikapp även denna gång och livlinan ”ring en kompis” blir nu nästan ett retfullt hån mot de arma stackare, som av arbetets bojor är tvungna att bevista det mest feldaterade evenemanget i sportfiskets historia. Någonstans i Jönköping trampas det antagligen upp ett djupt cirkelformat spår i mässgolvet. Eftersom fiskens väl och ve står långt upp på priolistan planas den ”lilla” fisken in i rekordfart, och uppskattas till runt 9kg innan den raskt vippas tillbaka i sjön. Fisken på nästa spö är helt klart av annan kaliber och nu börjar allvaret. Ni vet den där känslan av att det inte alls är roligt, utan bara jävligt nervöst och jobbigt,

Kramkalas igen!

infinner sig ganska snart. En kort stund senare står jag med gäddan och fjärren till kameran i handen och bara skrattar rakt ut. Fisken väger drygt 12,2kg, och har visserligen en bra bit upp till PB-klass men är ändå så otroligt vacker, fantastisk och blir min dittills största trollinggädda.

Då norra Vätterns skärgård bitvis är lika överbefolkad som den stackars mässhallen i Jönköping den här årstiden, känns det extra bra att ha litat på sig själv och hittat något ”eget” där man får vara ifred och sedan lyckas på det här viset.

Tidigare års satsningar i samma regioner har inte

Kaos i båten efter dubbelhugget.

ens sniffat på något liknande resultat, och tron på platsen, vattnet och en själv har stundtals sviktat rejält. Det första dubbelhugget kanske man på något tillskrynklat vis hade jobbat ihop till, en lön för år av möda kanske - men att fisket sedan fortsätter att toppa sig självt tillskriver jag nog en god portion tur och lyckligt timing.

Galen säsong avslutas på bästa sätt!

Min älskade ”Brumma” fiskar under säsongen ihop hela 10 gäddor över 10kg med tre 12+ i topp och ett nästan skrämmande antal 8 - 9,9 kg som helt klart också får mungipan vibrera lite. Mer än

Nära den magiska gränsen. Med en längd på103 cm och ändå en vikt på hela 9,9 kg är denna lilla dam i sin bästa form!

nöjd med årets vårsatsning, och bättre resultat än alla mina tidigare gäddfisken under 20 år sammanslagna, börjar tankarna vandra iväg mot andra arter och metoder. Men någonstans klaffade något återigen sådär otroligt bra i gäddkalendern.

Gös- och gäddlegenden Håkan Fransson från Team Abu har en ledig plats i båten, och andra domäner av ytterst hemligt karaktär skulle släpas av grundligt. Sol och bleke är väl kanske inte de absolut bästa förutsättningarna för gäddfiske, men med vårens härjningar i färskt minne kan man luta sig tillbaka och bara le ikapp med vårsolen.

Fisket ger som väntat inte några mängder med fisk, knappt några alls faktiskt. Bara någon enstaka gädda av mindre kaliber har gapat över våra wobblers när klockan börjar närma sig halv två, då plötsligt min ena paravan gör en störtdykning och linan plötsligt spänner upp ordentligt. Då jag fiskar med Håkans spön är det först svårt att avgöra vad som kan ha hänt i andra ändan på linan. Efter en stund står det dock klart min Bomber 17 sitter i gapet på något av riktigt riktigt grov kaliber. Vi får gå ner ordentligt i fart och styra iväg långt från alla hinder. Tiden tickar iväg, och långt där ut välver något i ytan som får mina ben att återigen få konsistensen av överkokt spaghetti. Fisken simmar sedan ner i en djupdykning och när den simmar gäller bara att hålla i sakerna och hoppas att allt sitter som det ska. En liten stund senare står Håkan med håven i näven i aktern och gormar på bredaste öschöttska i nån form av halvfalsett:

Håkan Fransson med en otroligt grov gädda som trillade ner i potten efter målmedveten satsning.

på fisken, men det visste man ju inte under drillen.

Den uppspärrade käften förklarar också till viss del den oproportionerliga tyngden i spöet.

Efter en snabb vägning och påföljande kramkalas kapsejsar jag på däck och ringer återigen den stackars redaktören, som numera börjar bli härjad och blasé av gapande östgöttar i andra änden -”Döu, den sitter inte på nån krok! Den sitter inte på på telefonluren. Jag känner att jag nog sätter in nån krok, nu tar du dä jääävligt lugnt”! nådastöten i årets interna gäddliga med siffrorna 120cm och 14,5kg. Håkan som, enligt egen utsago, En stund senare står jag och försöker samla ihop inte haft något riktigt toppresultat denna vår är spillrorna av min haka på durken, när jag ser en storsint nog att inte surra mig och mina prylar enorm gädda med en blå ”pinne” på höjden i vid ett av båtbatterierna och vispa oss i sjön, utan munnen. Det visar sig efter ytterligare inspektion gläds istället över att styrt över en sådan praktfisk att den bakre kroken sitter klockrent i underkäken åt sin gäst. Jag känner mig ganska förvissad om att

Nytt pers, 14,5 kg!

jag sällan eller aldrig kommer vara i närheten av ett sådant gäddfiske igen, och hade jag inte varit hyfsat flitig med min kamera så hade nog allt detta avfärdats, även av mig själv, som rena drömmar, fantasier och vilda spekulationer.

Mycket riktigt har årets fiske tagit ner mig på jorden igen, men bara en dryg halvdag in på säsongens fiske klev det på en 12+are som jag tydligen glömde kvar där i fjol. Med förra årets facit i hand så kommer jag fortsätta att med självförtroende släpa mina wobblers och jiggar över djupt vatten även denna vår. Vassvikarna lämnar jag nog orörda ett tag, för det är Mycket, MYCKET roligare att fiska på fisk som faktiskt äter!

”Döu, den sitter inte på nån krok! Den sitter inte på nån krok, nu tar du dä jääävligt lugnt!”

Ov채gd

11,5 kg

11,4 kg

11,4 kg

Ov채gd

12,24 kg

10,2 kg

12,1 kg

9,92 kg

10,1 kg

9,6 kg

SUPERLINA!

www.facebook.com/AbuGarcia www.abugarcia.se

ULTERRA

ULTERRA MAGIC - HUR HAR DU KLARAT DIG UTAN?

THE NEXT EVOLUTION OF TROLLING MOTORS

Ledaren inom trollingmotorer har tagit

Sportfiskare som vill utnyttja tekniken till

det till ytterligare en nivå. Ulterra ger nya

max för att underlätta fisket kommer att

fördelar vilket gör att Minn Kota ännu en gång

älska Ulterra. De behöver aldrig röra sin

förändrar användandet av trollingmotorn.

motor allt sköts från fjärrkontrollen eller fotpedalen. Med de populära GPS baserade

Turn right.

i-Pilot funktionerna hamnar fisket i fokus.

Ulterra finns i utföranden med i-Pilot Link vilket ger möjlighet att kommunicera med Humminbird 800, 900, 1100, ONIX och ION.

On it!

Fäll upp och ner motorn och justera höjden på motorn med enkla tryck på fjärrkontrollen eller fotpedalen.

T A T TES

Sebastian Wiman

“Kan den där lilla verkligen funka?” tänker kanske somliga när de ser Revo Beast för första gången, så gjorde även jag. Jämfört med andra rullar jag använder till gäddfiske är den en liten plutt rent visuellt, men innanför den lilla kroppen lurar en jättelik kapacitet…

En liten predatorjägare Revo Beast är på våra breddgrader tänk att användas till predatorfiske efter främst gädda, gös, abborre, asp och andra stridbara arter som gärna simmar efter och biter på våra drag. I USA lanseras den dock som en rulle för det krävande fisket efter olika arter av bass. Den har i landet kommit att

bli mångas favorit för tyngre bass-beten såsom umbrella-riggar och andra stora fiskedrag, men även i vissa muskykretsar har man upptäckt Revo Beast och här används den främst för fiske med ytbeten och liknande. I USA gillar de som bekant stora prylar, men med Revo Beast så har de manligaste kaffekvarnarna till rullar fått konkurrens av detta lilla krutpaket som bevisat sig palla för trycket.

Känslan sitter i veven Revo Beast är liten och ligger ovanligt ärtigt i handen, och jag måste säga att det till en början är lite ovant med en så liten rulle, men det tar inte så lång stund innan man vant sig. Om själva rullen är liten så är det lite i motsats till dess vev som är stor i jämförelse med resten, dessutom finner vi här vevknopparna som är större än normalt, runda samt i EVA-material. Vevknopparna känns bra att

hålla i och jag tycker att man, precis som på NACLrullarna, hittat en bra vevknopp som är lagom stor, har skön form och som skänker fingrarna lite extra värme en kall dag.

Ulv i fårtrikåer Men det är inuti den lilla fårdräkten som ulven gömmer sig, för Revo Beast är verkligen en ulv i fårakläder, här finns det oanade krafter! Den förhållandevis breda och djupa spolen t.ex. rymmer hela 165 meter 0,28 mm lina, med andra ord mer än tillräckligt för normalt fiske.

Utväxlingen på rullen är 7:1:1 vilket innebär att man vevar in ungefär 70 cm lina per vevtag. Det stora huvuddrevet är av “Heavy duty” mässing och att veva runt detta är som att veva i smör, ungefär.

Detta är alltså en rulle som lämpar sig väl för lite snabbare fiske om man tycker det är kul, men framförallt så har jag själv upptäckt att det är en rulle med en utväxling som lämpar sig ypperligt för fiske med jerkbaits. Kan man lägga lite band på sig så går det självklart att fiske sakta med Revo Beast vilket gör det till en härlig allroundrulle.

Grym broms som imponerar I denna lilla dvärg till rulle sitter det ett “infini carbon matrix bromssystem” som enligt tillverkaren Abu Garcia levererar hela 22 punds bromseffekt, alltså närmare 10 kilo! Jag vet inte hur väl detta stämmer då jag inte själv testat bromsen med dragvåg, men jag vet att bromsen är riktigt tuff och matchar lätt många av mina större ambassadeurer, dessutom släpper den ut linan jämt och fint under bromsning. Linspridaren är av modell statisk vilket innebär att den inte löper från sida till sida under själva kastet. Detta verkar skrämma en del, men är en egenskap som absolut inte behöver innebära något negativt, så inte heller för Revo Beast. Spolen är lagom bred och avståndet till linspridaren lagom långt för att det inte ska uppstå extrema vinklar på linan när den

Galet snygg, sober och sofistikerad...

ska passera genom linspridaren. Tack vare detta så löper linan ut ledigt och bidrar till väldigt goda kastegenskaper, absolut världsklass!

Kastegenskaperna lämnar inget att önska Revo Beast har förutom en den mekaniska kastbromsen även en magnetbroms vilket gör att man kan ställa finjustera kastegenskaperna beroende på betets tyngd och aerodynamiska egenskaper. Jag har ännu inte lyckats få ett så kallat “overrun”, eller fågelbo som vissa kallar det, och då har jag ändå gjort hundratals kast med både små och stora beten. Jag måste säga att det är en av de mest förlåtande rullarna jag kastat med, något för nybörjaren kanske även om priset på rullen inte flirtar med denna kundgrupp direkt. Hur som helst så vill jag framhäva de goda kastegenskaperna som även de imponerar i denna lilla rulle. Rullens vikt är bara 265 gram och det är mycket tack vare de material man använt. Stativet är av aluminium och gavlarna titanbeklädda för att skydda mot repor och stötar.

She´s got the look Även utseendemässigt är Revo Beast ett mästerverk, den är liten och rå, mörk och mystisk men samtidigt lågmält sofistikerad utan några utsvävningar med neonfärger. Nej, Mörk och lite röktonad med detaljer och text i lätt guldfärg.

Veven är mattsvart och vevknopparna i EVA-foam svarta, och varför skulle man vilja förstöra ett bra koncept med massa färg? Här vill man inte skrika ut överdrivna budskap med gapigt kaxig design, utan förlitar sig istället på rullens förträffligheter i en elegant och rå design, Här blir det designpoäng!

Rulle kräver spö Vad ska man då matcha rullen med för spö kanske ni undrar? Ja, det är naturligtvis upp till var och en, och en smaksak som med så mycket annat när det gäller sportfiskeutrustning, men jag har några

Magnetbroms för finliret, klockrent!

Designsuccé!

tips som jag tycker passar. Revo Beast är en liten, lätt och smäcker rulle med mycket kraft, så varför inte matcha med ett spö av samma dignitet? Abu Veritas 8´2” 100g är som klippt och skuret för att kombineras med Revo Beast. Spöet är lätt, lagom långt, lagom smäckert och har bra med kraft, och tillsammans med rullen blir det en perfekt symfoni av balans och dolda krafter så det räcker och blir över. Jag har även använt rullen på ett handbyggt spö från Spöbyggaren, vårt eget FishEcospö. Detta är byggt på en amerikansk MHX muskyklinga på 7´6” och som bäst kastar beten mellan 40 och en bit över 150 gram ungefär. Det är ett jättefint spö, designen är helt unik och matchar rullen som om de vore gjorda med varandra i åtanke. Dessa är mina tips på spön som jag själv tycker tar fram alla de rätta egenskaperna hos Revo Beast, men

Snygga och sköna vevknockar i EVA-foam.

naturligtvis finns det massor av andra spön som passar minst lika bra eller kanske bättre med denna lilla rulle, vem vet.

Perfekt till finess och precisionsfiske Jag skulle inte använda Revo Beast till det absolut tyngsta gäddfisket med stora gummibeten över 200 gram och riktiga påkar till spön, då tycker jag att den blir lite för liten i jämförelse med resten av utrustningen, och dess fina, delikata egenskaper kommer lite på skam. Nej, här har vi en rulle som är mer anpassad för raffinerade finessmetoder såsom weedless, slackline, ytbeten och annat precisionsfiske med lagom stora beten. Det enda man behöver veta är att, skulle mormor gädda smaka på ett bete presenterat via en Revo Beast så kommer rullen garanterat fixa uppdraget galant.

Djup spole som rymmer massor med lina!

+ Väldigt kompakt storlek + Imponernade broms + Rymlig spole + Grymt snygg – Inget än...

Specifikationer

Tillverkare: Abu Garcia Vikt: 265 g Utväxling: 7.1:1 Linkapacitet: 165 m 0.32 mm Antal kullager: 7 + 1 Rek. Pris: 3999 kr.

BETYG: 5/ 5

sk Sportf i a rens

Mathรถrna

Sebastian Wiman

s

Osmerus Eperlanus, nors eller slom som den också kallas, är en eftertraktad resurs som stiger upp i åar och älvar om våren för att leka.

Många håvar idag upp dem för att använda som bete vid olika typer av predatorfisken, men traditionellt sett håvar man och äter denna delikatess, och det provar vi idag!

I Klarälven i Värmland och många andra svenska älvar så går norsen på våren upp i enorma stim för att leka, och det är så gott om dem att man helt

enkelt kan håva upp dem från strandkanterna.

När det är som mest nors i älven kan man på vissa platser fylla håven med flera kilo nors på ett enda drag i strandbrynet. De flesta sparas till kommande fisken efter andra arter såsom gädda, gös, lake och lax mm, men förr var det betydligt vanligare att man festade till det i kvällsmörkret och frossade i denna delikatess. Jag har länge undrat hur de små gynnarna smakar egentligen, så nu blev det äntligen dags att prova...

I början av april var Klarälven så proppfull med nors, och om kvällarna vandrar de i stora klungor uppåt i älven för att hitta lämpliga lekplatser. Redan i Forshaga är det dock vägs ände då kraftstationen där utgör ett permanent vandringshinder. Med

andra ord är Forshaga en utmärkt plats att håva! Vi möts vid tiotiden på kvällen nere vid älvkanten och får omgående massor med nors i håvarna. Vi är inte ensamma på plats, och det brukar varje år vara en hel del folk som antingen “slommar” själva, och de som är där för att nyfiket titta på. På vissa platser samlas man än idag och tillagar norsen och umgås under kvällen, men det är mer och mer sällsynt.

Men nu är det hög tid att ändra på det, så brasan tänds och jag börjar förbereda för matlagning.

FAKTA OM NORSEN Norsen är en laxartad fisk inom familjen norsfiskar och känns lättast igen på det tandprydda gapet, på plogbenet, insidan av kindbenen samt på tungan. Norsen är silvrig till färgen och skimrar i grönt och lila på den mörka ryggen. Den speciella lukten av inlagd gurka brukar också beskrivas som ett av kännetecknen.

Norsen lever pelagiskt i större sjöar, älvar och vissa delar av ostkusten. På våren letar den sig upp i strömmande vattendrag för att leka. Norsen kan som mest bli runt 40 cm lång. Den lever till en början av plankton, insektslarver, kräftdjur, när den blir större äter den även fisk och mysis. Lax, öring, asp, gädda, gös, lake och abborre är några av de vanligaste arterna som äter nors.

Norsen finns i stora delar av världen, Nordamerika, Asien och övriga Europa och anses på många platser vara en delikatess på middagsbordet. I Sydkorea har man i staden Inje en norsfestival varje år när fisken går in för lek. Man äter då enligt tradition norsen friterad eller levande, hör och häpna...

En vanlig håv funkar ofta fint när norsen kommer in nära kanterna på kvällarna.

“Man ska verkligen steka norsen ordentligt, och de kan ligga i flera minuter tills de blir helt genomstekta och knapriga...�

Norsen skimrar i fina färger...

Man gör bäst i att välja de mindre norsarna upp till ca 12 cm till matbordet, de är lättare att tillaga och äta hela. Man skär bara av huvudet och tar ur fisken, sköljer sedan av den och salta ordentligt på både ut- och insida. Därefter läggar man de saltade fiskarna i en plastpåse med en blandning av mjöl och ströbröd och skakar om ordentligt.

Man kan även krydda med citronpeppar om man vill, men vi håller det enkelt nu. Eftersom vi är ute vid älvkanten så steker vi norsen över öppen eld på en stekhäll. Nu är det viktigt att tänka på en sak, man kan inte använda för mycket smör. Fisken ska i princip ändå friteras mer eller mindre, så snåla absolut inte med smöret! När stekhällen och smöret är rejält varmt så lägger man i de panerade norsarna i det bubblande fettet och vänder på

Mjöl, ströbröd, salt och MYCKET smör!

dem allt eftersom de tar färg. Man ska verkligen steka norsen ordentligt, och de kan ligga i flera minuter tills de blir helt genomstekta och knapriga.

Tar man dem för tidigt så mjuknar inte ryggraden och benen tillräckligt, så det är bara att vända och låta dem gå i smöret tills benen inte ens märks i munnen.

Fenorna ska man verkligen inte fnysa åt, de anses vara det mest delikata på hela fisken och beskrivs ofta som “små chips”. Om man tycker att nors luktar speciellt så är det inget som återfinns i smaken på den tillagade fisken, den smakar fantastiskt gott och påminner om vilken annan friterad fisk som helst. Vill man verkligen lyxa till det så kan man lägga den nystekta norsen i en korg med

smörpapper i, strö på lite flingsalt, lite riven persilja, några droppar citron och ha god aioli att dippa fisken i. Är man ute i det fria dock så kan det vara nog så gott att äta norsen utan tillbehör. Det är en mycket angenäm upplevelse att stå runt brasan och smaska på delikatesserna med polarna. Vi fick faktiskt även besök av andra nyfikna “slommare” som naturligtvis också fick smaka på älvens små gynnare. På så vis är det en väldigt social höjdpunkt också, som samlar fiskeintresserade varje vår längs älvarnas stränder, med håvar, brasor och lite tillagning av fångsten på plats. Jag tror i alla fall att jag och mina kompisar kommer att göra det till en årlig tradition att inte bara håva upp norsen till bete, utan också passa på att steka upp ett gäng under de mörka vårkvällarna vid älven.

FĂśrsta i pannan...

Snart klara...

SmĂśrbadet, inte snĂĽla...

Galet gott, helt krispig med fantastisk smak!

“Abu-ha

ren” tip

sar...

Sebastian Wiman

Tidigt på våren när det är kallt i vattnet kan det vara svårt att komma i kontakt med gäddorna.

På många sjöar ligger kanske isen fortfarande, men i rinnande vatten så kan möjligheter öppna sig tidigt.

Att spinnfiska i kylan är riktigt tufft, speciellt om man tänker sig att man kanske har max ett hugg på en hel dags fiske. Det är då bottenmetet verkligen kommer till sin rätt...

Jag har hängt med Mattias Epperlein ut på just detta fiske, som han själv utövar när det är tillfälle. Idag hittar jag honom vid en sträcka av Klarälven där förutsättningarna för bottenmete är perfekta. Här finns kuperade bottenstrukturer med både djupa och grunda partier, samt anslutning till översvämmade mark som är lekområden för fisk i området. För att kunna kasta ut betena långt så är det deadbait, eller dött bete om man vill ta det på svenska, som gäller. Eftersom norsen kommer att stiga

upp i älvsystemet om några veckor, och är en av gäddornas favoritföda, så använder Mattias den gurkdoftande fisken som bete.

“Främsta anledningen till valet av nors (slom) tidigt på våren för min del är att jag har en teori om att gäddorna förbereder sig på att börja frossa i de enorma mängder nors som vandrar upp för lek strax efter islossning. Andra anledningar är dess säregna lukt , lite som gurka och dess höga fettprocent, närmare 50 % , vilket ger gäddorna möjligheten att på kort tid äta upp sig inför lek.

Just detta året var förutsättningarna optimala för att testa teorin i praktiken tack vare tidig islossning”, säger Mattias.

Varför bottenmete?

Bottenmete efter gädda är kanske inte den mest populära fiskemetoden i Sverige, men i Storbritannien är det en annan femma. Där är båtfisket mycket ovanligare, och även om mete efter gädda förekommer i

“Börjar med en “fula-ordet-räddare” på knappt 9,4 kg och 114 cm...”

Ett 12 fots karpspö, en haspelrulle med baitrunner, två banksticks och ett larm är en perfekt uppsättning för att kunna bottenmete gädda effektivt.

många olika tappningar så är just bottenmete en av de mest populära metoderna. Här har storheter som Mick Brown, Martin Bowler och Matt Hayes lärt oss hur man bär sig åt för att lyckas genom sina välproducerade instruktionsfilmer. Det finns mängder av olika riggar till bottenmete, både enklare varianter och väldigt komplicerade.

“Alla tre är grymma predatorfiskare och jag kan väl inte direkt säga att jag kan välja ut någon av dem som inspirerat mig mer än de andra. Skulle säga att jag plockat lite smått och gott från dem

“När vi tittar ner så ser vi att kroken har släppt och sitter i håvnätet...”

alla och sedan gått min egen väg när det gäller att prova olika tackel i o lika situationer. Andra som inspirerat mig och gett tips är Joel “Gäddluffarn” Abrahamsson och Elis Wessmark. Joel´s tips gav mig mitt nuvarande vikt PB så sent som förra våren och Elis erfarenheter och tro på bottenmete med “deadbait” har verkligen smittat av sig, minst sagt. Även från David Lundqvist har jag snappat upp en del matnyttigt framför allt gällande tafsar och vikten av att rigga krokarna i betesfisken för bättre krokningsförmåga”, säger Mattias fortsätter med att beskriva de tackel han använder sig av.

“Jag använder främst “coated wire” runt 60 lb på ca 65-80 cm, dubbla trekrok i stl 2-6 , krokavstånd anpassas efter storlek på betesfisken , sänkesvikt mellan 60 -100 gram lite beroende på om det är i stilla vatten eller strömmande vatten. I strömmande avgörs valet av vikt efter hur kraftig strömmen är. Sänket fäster jag oftast i en brottlina av nylon eller fluocarbon. Oavsett om jag fiskar stilla eller strömmande så kör jag glidande tackel”

Till Mattias tackel behövs följande material: – Coated wire ca 60 lb – Blysänke 60-100 gram – Kullagerlekanden – Gummipärlor – Trekrok stl 2 - 6 x 2 – Fluocarbon/Nylon ca 0,30 mm – Krympslang

Det finns många platser som lämpar sig extra väl för bottenmete vissa tider på året. Det kan bero på att tillgängligheten för båt inte är möjlig p.g.a. is eller andra hinder, och att platsen är svår att fiska av effektiv med drag eller fluga. När det är väldigt kallt i vattnet så brukar gäddorna inte vara så aktiva, så ett dött bete är ypperligt för en gädda som vill spara energi. Ofta märker man under senvintern och tidigt på våren att gäddorna står mycket still på bottnarna och trycker. De får då iglar på kroppen som passar på att klamra sig fast då gäddorna har parkerat.

“Anledningen till att bottenmete är så effektivt vid dessa förhållanden tror jag beror på att fisken antagligen är rätt så seg i det kalla vattnet. Sen

Bottenmete betyder bekvämlighet och hög mysfaktor!

Bottenmetad vårgädda av den finare sorten.

tror jag också att metoden lämpar sig för den som söker efter högre medelvikt på den fisk som hugger än på andra metoder. Stora fiskar har ju blivit stora av en anledning och jag får känslan av att dem inte heller vill ödsla onödig energi på att jaga i kapp ett “flyende” byte (läs konstgjort bete) , utan snarare vill ha lite extra tid på sig att bestämma sig om den ska hugga eller ej”, säger Mattias, och fortsätter.

“Det jag främst letar efter när det gäller platser som lämpar sig för bottenmete tidigt på våren, även hösten, när vattnet fortfarande nästan håller frystemperatur är följande.

120 cm och 11,49 kg på bottenmete med nors

1. Platser där jag själv fått stor fisk tidigare.

2. Bakvatten i anslutning till strömkanter, gärna med ett markant grundområde i närheten.

3. Djuphålor och djupfåror.

4. Uddar och liknade i anslutning till grunda vikar med markant djup utanför.

5. “Kanaler” eller luckor i växtlighet.

Det finns många fördelar med bottenmete förutom att det är en erkänt effektiv metod för att komma till tals med de riktigt stora gäddorna under svåra förhållanden. Att fiska statiskt på en plats gör det möjligt att sätta upp ett shelter, eller vindskydd, som man kan kura in sig i med en skön stol. Här finns det massor med produkter från karpfisket att tillgå. Att bottenmeta från land handlar om att vänta in hugget. Medan man håller uppsikt över sin utrustning och lyhörd om larmen skulle börja pipa, så kan man faktiskt ägna sig åt annat.

“Bottenmetet från land ger som sagt möjligheten att göra andra saker och en sådan är ju att laga

Namn: Mattias Epperlein Ålder: 30 år Favoritfisk: Gammelgädda Favoritmetod: Spinn Mål: Att aldrig sluta utvecklas i mitt fiske Största gädda: 11,78 kg 116 cm Båt: Trifoil BluePearl och Jofa Havsbris Övrigt: Bloggar som “Abu-haren” för Abu Garcia http://www.eu.purefishing.com/blogs/sv/mattiasepperlein/

Nors runt 20 cm som ska locka storgäddan...

varm mat. En favoriträtt som hängt med många pass sen jag först fick prova den är “Martins gräddstuvade pytt”. Andra saker som man kan fördriva tiden med är att täcka av när området med ett spinnspö eller öven ett flötmete kan vissa dagar ge resultat i utkanterna av det området man fiskar statiskt med sina bottenmeten. Inte för att jag gjort det själv , men för studenter/studerande så är det en ypperlig metod att kunna kombinera studier och fiske utan att behöva välja bort det ena för det andra, t.ex inför en tenta kanske?” säger Mattias.

Tidigare i år hade Mattias ett kanonfiske på bottenmete med många stora gäddor.

Det gäller att ha rätt utrustning om man vill kasta långt...

“Jag hade fått blodad tand under hösten på en plats som vi nu tänkte ge en rejäl chans. Helgen då vi skulle lägga första passet var det nog fiskeabstinens deluxe efter att ha fått jobba och dåliga isar gjort att jag inte kommit iväg på nåt ordentligt fiske på ca 3 veckor. Trots bistra sydliga vindar och temperaturen så blev det kanske inte den behagligaste turen, men likväl den mest lyckade hittills av våra bottenmete pass. Lite kort så kan man sammanfatta med att Martin började med att i snabb följd ta nytt pb både i längd och vikt med en dam på 113 cm och 9,03 kg som av bara farten följdes upp av en mindre på 105 cm 7,17 kg.

Jag är totalt utfiskad... Martin påminner mig, vis av

Mer än halvägs över älven är inget dåligt kast, men det krävs för att nå Mattias favoritställe.

erfarenhet, att jag nog fiskar förbi honom innan dagen är slut, och visst får han rätt den gode Martin, för jag fiskar både i kapp och förbi honom”, säger Mattias och fortsätter.

“Börjar med en “fula-ordet-räddare” på knappt 9,4 kg och 114 cm, halvannan timme efter denna så klipper det på mitt övre spö. Denna fisk känns bra, men jag får en olustig känsla när jag känner hur en av krokarna släpper när den vid ett tillfälle skakar till med skallen. När jag får se den första gången och inser att det inte är något snack om något annat än 10+, och att det kanske t.o.m kan vara den efterlängtade 12+ madammen, så blir det lagom

Mothugget möter tyngd, nu hoppas vi på tunga gungningar i spöet!

nervöst när jag ser att den bara sitter i en krokspets på den bakre trekroken av tacklet. Nu gäller det att satsa allt på ett kort, och på första försöket så kan Martin exemplariskt håva henne, när vi tittar ner så ser vi att kroken har släppt och sitter i håvnätet......

Nära!.

Under tiden som vi förbereder för vägning och mätning så fullkomligt skriker det till i mitt mittenspö , dubbelhugg! Martin säckar den stora medan jag drillar in ytterligare en fin gädda.

Vi väger och mäter den senare som visar sig ha samma vikt som Martins 7.a , 7,17 kg alltså, men något kortare med sina 103 cm. Den stora

Mattias tycker den känns oroväckande mycket som en lake...

“Under tiden som vi förbereder för vägning och mätning så fullkomligt skriker det till i mitt mittenspö, dubbelhugg!”

En kanonlake på över 80 cm är en fin bonus!

damen har fått vila sig en stund och är allt annat än medgörlig när vi ska väga och mäta henne , men till slut så lugnar hon ner sig och vi kan lyfta upp henne ur vattnet och bort till mattan. På måttbandet når hon inte helt till 121 cm (120,7 cm) och när hon ligger på mattan så har hon en imponerande höjd och buk. Tyvärr så är hon helt tom i magen och romsäckarna troligtvis inte utvecklade ordentligt men trots det så tynger hon vågen till 11490 gram. Vilken avslutning på premiärpasset! Följande helger så läggs det en hel del tid , men än så har den där riktiga toppen inte kommit viktmässigt, men längdmässigt så är det mer än bra”, avslutar Mattias.

“Några andra arter som kan behaga nappa vid denna tiden är väl främst lake, då även den inväntar norsinvasionen för att äta upp sig efter in lekperiod under vintern. Gös ,id och asp är andra arter som kan dyka upp som bonus.”

6

Abu-harens bästa tips för bottenmete efter gädda! på youtube, Mick Brown, Matt Hayes ,Martin Bowler m,fl 1. Kolla finns det många bra klipp på, men titta även på andra mindre kända klipp , man kan bli inspirerad av tips från dem också. beredd på bompass och långt mellan hugg. Ta med en bok, 2. Var fixa tackel samt se till att ha med något varmt att dricka /äta. Det behöver inte vara en säck med ved ,murikka och två kassar från matbutiken. En termos med varm soppa eller buljong räcker gott för att få upp hålla humöret och fokus.

Precis som vid allt fiske, ha koll på prylarna, vassa 3. Materialkoll! krokar, knyt om inför varje pass . m,m. intressanta platser när du är på andra typer av fiske tex vid 4. Reka spinnfiske från båt släng en extra blick mot land när du får fisk.

Hur ser det ut i närområdet, grunt djupt m.m

5. Våga prova olika idéer, tex att veva in betet nån meter ibland, gärna tillsammans med nån vän, alltid trevligare med 6. Fiska någon att snacka med när fisket är segt.

“Martins gräddstuvade pytt” 4 portioner: Smör (efter behag) 1-1,5 kg Oxpytt (helst Felix) 5 dl Gzrädde 3-4 msk Dijonsenap Salt Peppar

Stek (med fördel på murika) pytten tills den börjar få färg. Blanda grädden och dijonsenapen. Häll gräddblandningen över pytten och krydda med salt o peppar. Låt koka ihop i ca 5 -10 min beroende på hur intensiv eldning ni kör med. Servera med rödbetor.

T A T S E T

WES W3 Tr

Ett trollingspö handlar för mig bara om ett antal avvägningar där man ska hamna på den ”minst dåliga” sidan av så många parametrar som möjligt. Jag är inget stort fan av nylonlinor, men mina gamla gäddpåkar och en jävligt bra säsong våren 2014, gav ett och annat att fundera över.

Många gäddor, framförallt lite större exemplar, kastade resolut ut betet ur käften vid första bästa skak på huvudet. När man har känslan av att en drömfisk är på väg mot håvgarnet är det verkligen inte något man drar på smilbanden åt, eller tar med en klackspark Sagt och gjort så byttes flätlinan mot nylonlina mitt under förra säsongen, vilket resulterade i en mycket kännbar ökning av antalet landade hugg. De gamla spöna var stela som kvastskaft i nedre 3/4-delarna ska påpekas. Tyvärr innebär nylonlina ganska exakt 0% direktkontakt med fisken, och att nästan all form av känsla går förlorad. När jag nu ska summera mina erfarenheter och eventuellt investera i en ny uppsättning spön så finns några skallkrav.

Spöet måste vara anpassat för trolling, dvs inte ha för grova handtag för normala spöhållare, ha

Dan “Brüno” Forsberg

STIN rolling

Frivattenstrolling efter framförallt riktigt grov gädda handlar nog för de flesta om gramjakt och att lura fisken till hugg. Min egen inställning till trolling efter gädda har definitivt ändrats över åren.

Från ett nödvändigt ont när gäddorna lämnat lekviken, till något av årets höjdpunkt varje vårvinter.

Hela min uppsättning spön och rullar börjar bli till åren komna, och det är helt klart dags att uppgradera sig. Av flera skäl...

kryssbutt och vara i lämplig längd för att hanteras i båt. Spöet får inte vara för styvt, då jag av rent känslomässiga skäl hellre använder flätlina än nylon. Dock måste det finnas pulver kvar i spöet för att pressa in en riktigt stor gädda den sista biten mot håvnätet. Där går de allra flesta ”laxspön” och liknande bort direkt. En hårfin gräns och mycket svåra ställningstaganden anas här med andra ord.

Det får gärna kännas lite lyxigt och bekvämt att hålla i och använda, utan att vara för dyrt. Jag vet att det kanske kan ses som lite snobbigt, men lägger man ut 4-6000:- på en uppsättning om 4-6 spön så vill man gärna att det ska kännas bra och

se lite fint ut. Kanske vill man dessutom gärna ha råd att ta sig ut och fiska även efter inköpet. Lagom till denna säsong precis dragit igång blev jag erbjuden att kika närmare på Westin W3 trolling, ”M” och ”H” som står för Medium och Heavy, och intresset fick fart direkt. Enligt tillverkaren har ”M” versionen (som är 8´) en ”kastvikt” på 60-100gram och ”H” (som är 8´6”) på 100-180gram. På papperet, om man jämför med spinnspön med samma klassningar, skulle alltså ”M”-versionen på 100 gram kunnat ses som ett mycket vettigt alternativ.

För säkerhets skull tog jag tre av varje för att provköra ordentligt. Det som slår mig är att någon måste missförstått helt och hållet vad 100gram egentligen väger. Min ödmjuka uppskattning av vad spöet eventuellt skulle kunna klara av att kasta (varför man nu skulle vilja det med ett trollingspö), är uppemot 40-50 gram.

Besvikelsen lade sig dock snabbt då jag insåg att den styvare versionen ”väl nog” hade samma typ av tryckfel på klingan. Här hade man kanske kunnat sniffa lite på att svinga iväg ett 100-gramsbete, och kanske till och med haft ett uns av kraft kvar. Potential för ett helt perfekt trollingspö i kombination med flätlina med andra ord. Då fisket tyvärr inte riktigt nått upp till samma nivå som förra säsongen har jag bara fått möjlighet att drilla ett tiotal fisk mellan 2 - 8,5kg på dessa spön. Men erfarenheterna från riktigt fiske, bekräftar det jag upplevt när jag provdragit spöna hemma på kammaren.

Westin W3 trolling ”Medium” på 8 fot, passar troligtvis utmärkt till till lax/öring/rödingtrolling där ett mjukare spö helt klart är att föredra för att inte räta små krokar, eller slita sönder käften på dessa lite ”mjukare” munnar. Jag ställer mig tveksam till detta spö vid gädd eller göstrolling, men å andra sidan är det nog inte tänkt att användas till det primärt. Dels ska en betydligt

grövre krok in i en betydligt hårdare käft, och dels är det mycket tveksamt om det finns pulver kvar i klingan för att styra in en fisk på 15+ gädda över håvkanten. Man ska dock inte jämföra äpplen och päron, och spöet är för den sakens skulle inte dåligt. Till exempelvis lax, öring och röding är det helt säkert ett kanonspö!

Westin W3 trolling ”Heavy” på 8´6” å andra sidan har spelat sig in som en potentiell storfavorit och ett mycket potent spö för gädd- och gösfiske.

Här finner man istället en precis lagom aktion för allt det som saknas på ”Medium”-varianten.

Spöet svarar fint vid både mothugg och agressiva huvudskakningar. Det flexar och ger med sig djupare ned i klingan (än mina tidigare kvastskaft) vid hård belastning och dämpar effektivt de våldsammaste krumbukterna som större gäddor gärna får för sig när båten är inom synhåll.

Samtidigt finns det kräm kvar allra längst ned i klingan för att styra och brottas med en riktigt fin fisk. Jag kan verkligen inte finna något att klaga på vad gäller klingan i dessa spön.

Detaljer som rullfäste och spöringar etc är lika på båda varianterna. Spöna känns påkostade och

lyxiga, precis som man ska kunna kräva av ett trollingspö i denna prisklass. Lagom långa bak- och framhandtag i foam som är sköna att hålla i, och dessutom inte har samma korta ”bäst före datum” som handtag i kork. Kryssbutt är givetvis ett måste på trollingspön, och det finns självfallet även på dessa spön. Spöringarna är många, vilket är ett stort plus, men här kommer min enda invändning mot detaljerna på dessa spön. De är nämligen bestyckade med keramiska ringar! Detta ger vissa fördelar, såsom mindre oljud i kombination med flätlina. Trollingspön är dock inget man normalt spinnfiskar med, och vid trolling finner jag inga fördelar med keramiska ringar jämfört med t.ex. stålringar. Däremot föreligger det risk för sprickor och ”chipp”, med riktigt vassa kanter som följd.

Detta har potential att bli riktigt riktigt tråkigt om man inte upptäcker en eventuell skada innan fisket.

+ Bra aktion för trolling + Sköna handtag + Snygga och lyxiga

W3 Medium

Det ska tilläggas att trolling och ismetespön nog är de spön som generellt hanteras minst varsamt av den genomsnittlige fiskaren. Här gäller det att ha tungan rätt i munnen och vara på sin vakt med andra ord. Det finns dock givetvis skillnader i kvaliteter även på keramiska ringar, och ingen har gått sönder för mig ännu, så det vore dumt att döma ut spöna på grund av detta - men höjer ändå ett varningens finger.

För att sammanfatta och avsluta mina resonemang ovan skulle jag vilja ge dessa spön följande betyg: – Westin W3 trolling ”Medium” Möjligen en fullträff för laxfisket, men inget för den som jagar grov gädda.

– Westin W3 trolling ”Heavy” En riktig fullträff för gäddtrollingen, speciellt i kombination med flätlina.

Tillverkare: Westin Längd: M = 8 fot / H = 8,6 fot Antal sektioner: 2 st Antal spöringar: 11 st Vikt: M = 228 g / H= 259 g Kastvikt: M = 40-100 g / H = 60 - 180 g Ca Pris: 1199 kr.

BETYG: 3,5/ 5

– Medium är lite klent W3 Heavy för gäddfisket.

– Keramiska spöringar BETYG: 4,5/ 5

Specifikationer

T A T S TE

Sebastian Wiman Här kommer en spännande nyhet från Mieko uppe i norr. Vid första anblick tror säker många att det är en havsfiskeskalle på 300+ gram, men faktum är att detta är blyfria skallar som bara väger 27 respektive 37 gram. Anpassade för spinnfiske och trolling efter våra sötvattenspredatorer testar jag nu, Mieko Predatorskalle...

allt bly inom fritidsfisket kommer alltså denna produkt i rättan tid. Eftersom jiggskallen inte innehåller bly så blir den lätt i förhållande till sin storlek. Hade den varit gjord av bly hade den säkert vägt omkring 200 gram, men väger nu alltså bara 27 och 37 gram. beroende på vilken storlek man väljer.

Vad tillför denna produkt då en översvämmad marknad förutom ett välkommet miljötänksnde?

Ja, enligt Mieko själva så är skallen främst tänkt att använda tillsammans med shadjiggar av lämplig storlek, och även om man måste klippa av ett par centimeter på jiggen, så fyller själva skallen i den naturliga silhuetten av ursprungsformen. Här är Ett blyfritt alternativ med rätt tänk I en tid då fiske med gummibeten troligtvis har nått jag benägen att hålla med, jag hade inga som helst sin kulmen kommer en ny produkt från norrländska problem att måtta upp och klippa av mina shadar för detta test, skallen följer jiggens linjer helt Mieko, nämligen den blyfria predatorskallen.

Lagom till att ett förslag lagts fram om att förbjuda perfekt. Visst, det kanske svider lite att klippa av en

Söderjigg eller någon av de lite dyrare shadarna på marknaden, men det finns ju billigare och minst lika bra alternativ för ändamålet på marknaden.

Själv valda jag att sätta saxen i klassiska Relax 9”, och klippte av ungefär 4 cm för att få en exakt passning med Mieko predatorskalle.

Enligt Mieko så ska den mindre modellen som kallas Light, motsvara en vanlig jiggskalle på 10 gram ungefär. Den större storleken kallad Medium, ska då motsvara en vanlig jiggskalle på ca 20 gram. Att vikterna inte motsvarar det som anges är att skallarna har en egen flytkraft som måste tas med i beräkningarna oavsett vad de väger. Hur väl stämmer då detta? Det är svårt att säga exakt naturligtvis, men jag tycker ändå att den beskrivning som kommer från producenten stämmer ganska väl överens med upplevelsen av att fiska med dem. Men, resultatet påverkas naturligtvis även av jiggval och hur noggrant man riggat, trimmat och hur man tacklat o.s.v. Själv kör jag med en kort länk till främre kroken bestående av fjäderring och lekande, och en vajerlänk på ca en decimeter till den bakre kroken. Båda krokarna sitter i fjäderringar med jiggspikar som trycks in i gummikroppen och håller alltsammans på plats.

Krokarna är av modell VMC 8650 och i storlek 2/0, och detta sätt att tackla tycker jag är helt perfekt.

Det finns tre öglor på skallen, en på undersidan att fästa sina stingerkrokar i, en ögla i nosen och en uppe på skallen att fästa beteslåset i. Skulle man vilja så kan man kanske fästa sina stingers i den övre öglan för riktigt bottensläpfiske, men jag anar att tanken främst är att ge användaren en möjlighet att påverka egenskaperna på betet. Enligt Mieko själva så får du ett mer snabbsjunkande bete om du fäster beteslåset i den övre öglan, och ett bete med lite mer horisontellt “häng” om det fästs nosöglan. Jag har testat och det är precis så det också funkar.

Själv föredrar jag nosöglan och misstänkte att detta skulle bli hett på förlekstrolling efter de tjocka gäddorna. Mycket riktigt fick betet en förföriskt vaggande, lugn gång i farter omkring knopen. Återigen så påverkas resultatet av val av jigg, men med Relax 9” så funkade det utmärkt.

Jigg med mediumskallen trollades sakta fram med ett tjugograms päronbly ovanför tafsen och fick betet att vagga fram förföriskt på ca 5 meters djup. Även om det var en trög period med extremt få hugg ute på pelagisk trolling fick en gädda till slut upp ögonen för betet och klippte till. För mig känns Mieko Predatorskalle som en given del av arsenalen för det långsamma förleksfiske efter gäddorna framöver.

Summering och tankar om produkten Jag tycker detta är en fullträff från Mieko, beten som riggas med skallen får en naturlig form och en stabilitet i rörelserna som passar för både långsamt och lite snabbare fiske. Som spinn eller trollingbete funkar det lika bra, och jag tycker att det är lätt att förstå hur betet beter sig så man kan lite på att det fiskar som man vill nere i vattnet. Skallarna har en rasselkammare med ett ganska subtilt rassel, alltså inget högljutt skrammel utan lite mer diskret. Hakan på skallarna lyser också kraftfullt av gloweffekt. Det enda som egentligen hamnar på minuskontot är att det krävs mycket kraft, finess och tålamod för att rigga en jigg så allt blir rakt och snyggt, men när den väl sitter där så sitter den där!

+ Inget bly = Miljövänligt! + Flera öglor + Rasselkammare + Självlysande undertill

BETYG: 4/ 5

– Lite svåra att montera

Specifikationer

Tillverkare: Mieko Vikt Light: 27 gram Vikt Medium: 37 gram Övrigt: Rasselkammare och gloweffekt Ca Pris: 59 kr.

VÄLKOMMEN TILL VÅR VÄRLD ABU Garcia flytoverall

Ambassadeur 7000i

Fly Fisherman Bäcksländan XPC

Håll dig varm och torr.

Flytoverallen har god flytförmåga, rejäl huva och praktiska fickor.

Storlek S-XXL.

Den tåligaste, starkaste och pålitligaste av alla multirullar. Vänstereller högervevad.

Spö, Bäcksländan XPC flugrulle, Strömsländan WF fluglina och handboken: Kasta med fluga + tub. Klasser: #4, #5 & #6.

795:ord. 1.499:-

995:-

995:-

ek

Predat

TAGla3

ord. 1.495:-

Beta

ord. 1.399:-

FÖR 2

50–70% RABATT

Lowrance Elite-3x LED-bakgrundsbelyst färgskärm med hög upplösning på 320 x 240 pixlar.

990:Slumpdag på Fly Fisher man den 25 april kl 10–16 på alla i butiken

Berra Mårdh med monsterbåge från Jurassic Lake, Argentina.

Bakbromsade Super GT RC är en superrulle. 3 st A-RB helt rostfria kullager + 1 rullager.

995:-

i alla buti ker o webshop ch !

ord. 1.395:-

ST. CROIX SPÖN

Finns i våra butiker! Ring för tillgänglighet och bästa pris!

Ambassadeur Revo Beast En helt ny rulle från Abu Garcia 2015!

Höger- eller vänstervevad, 265 gr, utväxling 7,7:1.

25–7va0ro% r

Super Aero GT

1.999:ord. 3.999:-

Daiwa Aird

inkl. flätlina

Testvinnare med nio kullager och två spolar med olika djup.

799:-

tid. kamp.pris 1.499:-

Vi reserverar oss för slutförsäljning och eventuella prisändringar

Huntyard & Berras Eurostop/Arlandastad Cederströmsslingan 1

Huntyard & Berras Vårby Vårby allé 53

Huntyard & Berras Gnesta Ågatan 2

Huntyard & Berras Gävle Norra Kungsgatan 23

Huntyard & Berras Eskilstuna Lagerkvistgatan 6

Fly Fisherman Järfälla Vasavägen 46

Vard 10–19 lö 10–17 sö 11–17

Vard 10–18 lö–sö 10–15

Vard 10–18 lö 10–15

Vard 10–18 lö 10–15

Vard 10–18 lö 10–15 016-13 07 70

Vard 10–18 lö 10–14 08-580 253 05

☎ 08-740 20 20

☎ 08-740 20 20

☎ 0158-216 00

☎ 026-12 88 50

☎

☎

Gå med i vår KUNDKLUBB! 5% årsbonus

SKJUT

BIOGRAF 08-591 117 44 ARLANDA

webbshop huntyardberras.com

Jonathan Berg

Jonathan Berg, stephan dombaj och Marko freeze

Det var med stor förväntan jag klev ut ur planet på Sorong flygplats som var vår slutdestination innan ombordstigning på Solid Adventures indonesiska fartyg “Flying Condor” skulle ta oss de 12 timmarna över öppet vatten till Raya Ampat Marine Park. Både jag själv och flesta av den andra i gruppen hade gjort ganska rejäla efter-forskningar kring fisket i området och resultatet hade gjort våra förväntningar höga, minst sagt...

Raya Ampat är av många rankad som nummer ett i världen för dykning och rymmer fler fiskarter än något annat område på planeten! Vi var förstås här främst för GT, eller Giant Trevally som den egentligen heter, men vatten fulla av också andra aggressiva predatorer är alltid trevligt

“Att möta Kung Halim och hans folk på ön är som att resa flera hundra år tillbaka i tiden, nästan som att komma till filmens ”Jurassic Park”...”

Efter en ganska lång men bekväm båttur med massor av god lokal mat och Bintangs (lokal öl) kom vi slutligen till området det var tänkt att vi skulle fiska i, Misool området! Det är mycket svårt att beskriva platsen men jag kan ärligt säga att alla mina förväntningar var uppfyllda genast!

Landskapet är absolut spektakulärt! Små korallöar, kanaler, undervattensrev, större öar fulla av växtlighet. Helt underbart med andra ord…

Så snart vi anlänt till ön hälsades vi välkomna av den lokala kungen “King Halim” som har gett Solid Adventures exklusivt tillstånd att fiska i detta område.

Att möta Kung Halim och hans folk på ön är som att resa flera hundra år tillbaka i tiden, nästan som att komma till filmens ”Jurassic Park”.

Vad som verkligen imponerade på mig var att dessa människor har en så stor förståelse för bevarandet av naturens resurser vilket naturligtvis är grundläggande för deras egen överlevnad. De är väldigt noga med mängden fisk de dödar och äter och att aldrig utnyttja sina resurser på ett ohållbart sätt.

Fiskrikedomen har gjort att Solid Adventures har märkt/ taggat och tagit DNA-prov på GT exemplar här nere och jobbar med ett tyskt universitets forskningsstudie för att lära sig mer om Giant Trevally och deras beteende, något som intresserar mig personligen en hel del.

Tillbaka till själva fisket, den första dagen hade vi mycket starka vindar och fisket var svårt. Vi landade ändå ett par GTs och några groupers, snappers, triggers och andra fiskar jag inte vet namnet på. När den hårda vinden fortsatte på den andra dagen bad Kung Halim oss ​​att följa med honom till hans hemliga lagun som ligger inne på en av öarna. Efter en kort vandring över en liten klippa befann vi oss vid en underbar liten blå lagun, helt skyddad och osynlig från alla håll.

Vi dök rakt i för ett dopp och simmande i lagunen fanns också en flock magnifika Napoleon Wrassie fiskar! För mig var detta en helt fantastisk känsla och även om Napoleon finns på min drömlista att fånga jag är ändå glad att vi inte hade några spön bara istället kunde njuta av upplevelsen. Att simma med dessa Napoleons på en plats som denna... Jag hade tur att ha en mask och snorkel med mig och kunde dyka ner och titta på dem nära och de var inte rädda alls. Jag skulle uppskatta en av dessa fiskar att vara runt +40 kilo och låt mig berätta att det är en stooor fisk! Fantastiskt!

“Poppern hann bara stänka till i ytan och BAM, vattnet exploderade och Sinan skrek igen! “

De följande dagarna lugnade vinden ner sig och fisket blev bättre och bättre. Vi landade en hel del GT men tyvärr lyckades vi inte fånga dom stora fiskarna vi hoppats på! Även om vi såg många fina GT i 60 - 65 kilos klassen när vi snorklade nära vår båt kunde vi inte få dem att bita den här gången.

Jag tror det var den fjärde dagen när Sinan, en av gästerna och min kamrat hemifrån, som aldrig

har fiskat GT tidigare plötsligt hittade toppformen och landade fyra GT på fyra kast! Ni skulle sett uttrycket i hans ansikte! Otroligt! För er som aldrig har fiskat GT kan jag berätta att huggen ofta är mycket våldsamma och kampen hård och intensiv.

Du måste verkligen vara tuff nog och kämpa för att landa varje fisk! Redan vid fisk nummer två kunde jag se att allt drillande verkligen fick Sinan att lida men han lyckades hålla ihop och landade sina fiskar. Varför han ändå fortsatte att fiska efter den andra landade fisken är en gåta när den tredje

“När den tredje fisken högg skrek han rätt ut och klagade högljutt samtidigt som han erbjöd mig spöet, bara för att ändra sig när jag sa ja…”

fisken högg skrek han rätt ut och klagade högljutt samtidigt som han erbjöd mig spöet, bara för att ändra sig när jag sa ja… På något sätt lyckades han landa även denna fisk, dock haglade ganska många mindre rumsrena ord under kampen. Jag vet inte vad det är med oss fiskare ​​ men jag antar att det är den känslan i magen som berättar att även om du lider nu så kan detta vara din stora dag och du måste göra ditt bästa av det, eller kanske är det bara vanligt dumhet. Av någon anledning gjorde Sinan gjort ett kast till efter fisk nr tre. Denna gång

i motsatt riktning, bort från det som vi hade anses vara den heta zonen. Poppern hann bara stänka till i ytan och BAM, vattnet exploderade och Sinan skrek igen! Jag skrattar fortfarande när jag tänker på detta, hans ansiktsuttryck, grejer han sa eller snarare skrek, och den totala utmattningen i hans ögon! Efter landningen av hans fjärde, en GT i 55 kilos klassen ställer han bara sitt spö lägger sig i båten för att under 20 minuter inte säga ett ord!

Haha, fantastiskt!

“Om du vill tillbringa tid i den mest natursköna och vackra skärgården på denna planet är detta är en resa för dig!”

Dom följande dagarna fanns det fisk överallt.

Vi hade så många kontakter, hugg, följare och tappade fiskar att vi tappade räkningen. Vi hittade ett perfekt område, en kedja av små öar med en riktigt fin brant från revet med riktigt galna fiskar!

Fisken högg på våra poppers från alla vinklar med full fart! På den sista dagen och sista turen, precis när solen gick ner och vi var tvungna att börja köra tillbaka till moderskeppet, hör jag ett stort plask bakom mig. Jag vänder mig om och ser en GT, stor som en riktigt fet gris attackera Pers popper precis intill båten. Han försöker sätta krokarna men det finns inte tillräckligt med lina mellan fisk och spö för att kroka den ordentligt och GTn försvinner ner i djupet igen. En overklig avslutning på ett overkligt äventyr!

Sammanfattning Om du vill utforska ett område där mycket få människor har varit tidigare och ännu färre har

poppers runt 80 gram i ljusa färger som rosa/vit, men jag vet inte om det bara var slumpen. Du kan enkelt fiska med flugspö från de små båtarna över reven om du vill. Det finns Marlin och Sailfish i området men vi fiskade aldrig efter dessa. Vi jiggfiskade faktiskt inte heller, det är ett nattfiske, vi var för trötta under nätterna och föredrog fiske med poppers dagtid men det finns Dogtooth tuna Om det enda som betyder något är att fånga och många trevally arter att jiggfiska om du vill ett världsrekord på GT så kanske det finns andra ställen att åka till men för den totala upplevelsen är prova. Å, jag borde nog nämna att det finns många detta svårt att slå enligt min mening! Alla vi fiskade svarta spetshajar också, som älskar att hugga på för poppers och huggen är verkligen spektakulära! med haspelutrustning, poppers, stick baits och swim baits. Vi hade mest framgång med mindre fiskat. Eller om du är ute efter ett äventyr bortom redan brutna stigare, för att få en upplevelse att berätta om som inte många kan! Om du vill tillbringa tid i den mest natursköna och vackra skärgården på denna planet är detta är en resa för dig!

T A T S E T

Custom

+FishEco special från “sp

pöbyggaren”

Sebastian Wiman

mspö

Något som blir allt mer populärt är att gå sin egen väg inom sportfisket, t.ex. tillverka sina egna beten och modifiera sin utrustning.

Att bygga spön från scratch på beställning helt enligt kundens önskemål, är något som Anders “Spöbyggaren” Johansson från Göteborg sysslar med. Naturligtvis byggdes snart ett +FishEcospö med massor av unika inslag...

Amerikansk klinga och hantverk Ja vem har inte någon gång drömt om att få ett helt specialbyggt spö efter sina egna preferenser? +FishEcospöet är helt handbyggt från en naken

klinga av Anders Johansson, eller “Spöbyggaren” som han kallas professionellt. Klingan är från amerikansk MHX som har en enorm bredd i sitt sortiment av klingor och spön, allt från ultralätta till de värsta muskiepåkarna. Vårt spö är byggt på en odelad jerkbaitklinga som är klassad medium/ heavy och är 7´6”, eller ca 230 cm om man så vill. Det är riktigt snabb aktion precis som ett jerkbaitspö ska ha enligt mig, och det är klassat för betesvikter mellan ungefär 30 - 100 gram. På den punkten skiljer sig detta värde ganska mycket från den märkning vi är vana med i Sverige, det avser nämligen inte lättaste och tyngsta kastvikten.

På amerikanska klingor skriver man istället ofta ut vart spöets “sweet spot” är, d.v.s. det spann av betesvikter där spöet är som mest effektivt och bekvämt. Jag skulle snarare vilja säga att detta spö kastar iväg beten uppåt 170 gram utan att skämmas det minsta, det är rejält bett i det! Om jag skulle få skriva ut en svensk klassning på spöet så skulle det nog bli kastvikter mellan, 50 - 170 g.

Material och komponenter lSka man custombygga ett spö så finns det ingen anledning att spara på krutet, och det verkar vara Anders filosofi när det gäller hans spöbyggen, här används bara riktiga komponenter av högsta kvalitet. Rullfästet från erkända Pacific Bay är av split-typen med helt frilagd klinga mellan fästet. Handtagen av EVA-foam är svarvade för ökad komfort samt ger ett helt unikt och minimalistiskt slimmat utseende som passar spöet väldigt bra. Bakhandtaget är ett spliitgrip med motivfilm mellan EVA-handtagen. På vårt spö är det dödskallemotiv i svart, grått och silver.

Längst bak på butten sitter en ändplugg, även den handsvarvad i aluminium. Spöringarna är en riktigt viktig detalj på spöet, de är tio till antalet totalt och kommer från American Tackle. Det är Microwavrringar som slog igenom för några år sedan och känns oftast igen på spöringen närmast rullen som är en s.k. “stripper guide” som ska motverka linbågens rotation vid kast. Övriga ringar är microguides, d.v.s. väldigt små och lätta spöringar på enkelfot, här nås maximal känsla!

Design och funktion i perfekt symbios Nu kanske några av er tänker att detta är ett spö byggt främst utifrån rent visuella preferenser, att det är coolt, unikt och att man får sin logga på det om man vill, och det är allt detta men även ett spö byggt för att vara optimalt att fiska med.

Spöet är otroligt lätt, perfekt balanserat och väldigt bekvämt att hantera. En Revo Beast blev till slut

rullen som passade absolut bäst på spöet, man skulle kunna tro att de gjorts för varandra. Inte nog med att de matchar storleksmässigt, de är också ett snyggt par utseendemässigt, en ack så viktig detalj när vi snackar custom. Spöett är en kastkanon och skönt att drilla fisk med, trots att det är bland de snabbaste klingorna jag fiskat med, man känner minsta pet på betet i den känsliga stickan. Vill man ha ett het unikt spö byggt efter ens egna smak och tycke, kanske med en logo på, ja då är detta svaret!

+ Bra kastegenskaper. + Bekvämt och välbalanserat. + Snygg design. + Helt unikt hantverk!

– Räkna med att det kostar en del...

BETYG: 4,5/ 5

Specifikationer

Tillverkare: Spöbyggaren Längd: 7´6” ( cm) Antal sektioner: 1 st Antal spöringar: 10 st Spöets vikt: gram Angiven kastvikt: 1 - 3½ oz (ca 30 - 100g) Ca Pris: Kontakta “Spöbyggaren”

T A T S TE

VOLA

Abu garcia

9 fot 5

50 - 220 g XH

Sebastian Wiman

ATILE

Den svenska sportfiskemarknaden sjuder just nu av liv och nya produkter lanseras i högt tempo.

Via Abu Garcias samarbete med Claes “Svartzonker” Claesson har man tagit fram flera blivande produktklassiker. Det har även lett fram till en spöserie från Abu som kallas “Volatile”, och i detta test är det Volatile Pike 9 fot 50 - 220 gram XH som har synats i sömmarna...

olika typer av fisken. Som rubriken ovan säger är detta spö nio fot långt, alltså 274 cm, och sägs vara lämpat för betesvikter mellan 50- och 220 gram.

Med andra ord kan man säga att detta är ett spö för det tyngre gäddfisket med större jiggar, tailar, vobbler, hybridbeten och annat som väger en del.

Intryck och helhetsupplevelse Den klarblåa klingan skvallrar vid första beröring om att det är rappt och har en ordentlig ryggrad, och här finns det verkligen resurser! Det är skönt att hålla i spöet och det känns bra balanserat, men det beror lite på hur man gillar att fatta sitt spö och vad man använder för rulle. Om man håller handen om rullen när man fiskar så blir spöet en liten smula framtungt, dock inte alls så mycket att det upplevs Egenskaper hos Volatile Pike 9´0” 50 - 220 g XH som störande. Balanspunkten ligger något längre Spöserien Volatile känns främst igen på den fram och upplevs fullt ut när man fattar spöet i blå färgen och de svarta EVA-handtagen, men handtaget framför rullen. Här hittar man perfekt har också gemensamt att de byggts av samma balans och spöet vilar helt horisontellt i handen. nanoteknologi som användes i Veritasspöna.

Dock finns det just här några egenskaper som I serien ingår förutom en uppsättning inte är fullt lika lyckade. Det främre handtaget är gäddfiskespön kallade “Pike”, även trollingspö, av typen “Screw down”, man skruvar alltså på hela dropshotspö och spön för vertikalfiske.

Tillsammans med Claes “Svartzonker” Claesson har handtaget för att låsa rullen på plats i rullfästet. man försökt tillgodose konsumenternas behov, och Detta gör att handtaget hamnar väldigt nära rullen, det i en bred serie där man täcker in väldigt mycket och det blir lite trångt för någon som jag med stora

händer att få ett bekvämt grepp om handtaget.

Istället hamnar gärna tummen och pekfingret framför hela handtaget, och det är inte så bekvämt.

Eftersom handtaget är av typen “screw down” så sitter det inte fast vid klingan då det ska kunna rotera runt den. Tyvärr blir det ett litet glapp mot klingan längst ut på handtaget, och även om det säkerligen inte spelar så stor roll för egenskaperna vid fiske, så drar det ner helhetsintrycket vid användande något. Det främre handtaget hade gärna fått vara längre och kanske fast monterat tillsammans med ett “vanligt” rullfäste med skruv. Bakhandtaget däremot är perfekt tilltaget i längd, ca 45 cm, och bidrar till väldigt goda kastegenskaper. Det bakre handtaget är delat,

något som handlar mer om design än funktion får man anta, och har en främre och bakre del i skön och snyggt designad EVA-foam.

Blixtsnabb klinga med halvaktion!

Om man räds svampiga spön utan känsla så behöver man inte titta bort nu, Volatile Pike 9´ 50 -220 g är en känslig sticka med en progressiv halvaktion. För den som vill få en uppfattning om spöet genom att jämföra med andra liknande spön på marknaden kan BFT Rügen, St Croix Sling shot, Tackle industries 1-6 oz m.fl. omnämnas. Det är en skara olika spön som matchar varandra på många punkter även om olikheter naturligtvis också finns. På klingan sitter hela 11 spöringar av

rostfritt stål och inlägg av zirkonium, ett material som bl.a. används för inkapsling av uranbränsle i kärnreaktorer, så det ska nog hålla även på ett fiskespö får man anta... Kastegenskaperna är väldigt goda, både vid kast av lite lättare beten och lite tyngre. Att kasta en Bulldawg magnum på 220 gram är inga problem alls, men någonstans här tycker jag att spöets egenskaper slutar, precis som det står på det alltså. Somliga skulle kanske hävda att det går att kasta tyngre beten än så, men då blir mitt svar: Man skulle teoretiskt sett kunna slänga iväg en vädurskanin med spöet om man ville, det betyder inte att man bör göra det. Vill man dunka pounders, gå upp ett par klassningar i spö.

Att drilla fisk på detta Volatilespö är en trevlig upplevelse. Den progressiva klingan bugar ungefär till hälften vid några kilos belastning samtidigt som man har fullkontakt med fisken. Spöet upplevs inte som påkigt som vissa spön kan göra, utan andas mer en känsla av kontroll och pondus. Jag har ännu inte krokat någon riktig krokodil under testet, men det är inga problem att bända upp nytt svenskt gäddrekord med detta spö, det kan jag garantera!

Summering Abu Garcia har verkligen lyckats tillverka riktigt bra produkter på alla fronter de senaste åren, och detta Volatilespö är inget undantag. Man får otroligt mycket spö för pengarna, både när det gäller design och funktion. Har man en Revo Toro Nacl så kommer den harmonisera perfekt med spöets färger, men även en Revo Beast, VC Pike, Daiwa Lexa eller någon annan lämplig rulle passar naturligtvis utmärkt. Kast och drillegenskaperna är mycket goda, det är snyggt, relativt lätt, välbalanserat med ett minus för det främre handtaget som kunde ha varit bättre. + Bra kastegenskaper. + Bekvämt och välbalanserat. + Snygg design. + Mycket prisvärt!

– Främre handtaget.

BETYG: 4/ 5

Specifikationer

Tillverkare: Abu Garcia Längd: 9 fot (274 cm) Antal sektioner: 2 st (137 cm hopfällt) Antal spöringar: 11 st Spöets vikt: 314 gram Angiven kastvikt: 50 - 220 gram Ca Pris: 1599 kr.

Sussi Strid

Jag vaknar tidigt denna varma septembermorgon. Sätter igång den färdigladdade kaffebryggaren och väntar på att mina långväga gäster, Jeanette Linnarud och Helena Wiklund, ska vakna till liv.

Vi har en spännande dag att se fram emot, vi ska nämligen bege oss till Mörrum för att för första gången i våra liv prova på tvåhandsfiske efter lax och havsöring i den världsberömda Mörrumsån.

Bilresan från Småländska Höglandet går smärtfritt och när vi väl kliver över tröskeln till Bringséns sportfiskebutik, möter Sanne Sörensen och Suzanne von Köhler upp och hälsar oss välkomna

på ett sprudlande glatt Blekingska. Dessa två kvinnor är grundarna och projektledarna för ”Kvinnor fiskar vackrare”. Lena Bringsén serverar oss kaffe och frukostfrallor och medan jag står där i butiken och tittar mig omkring så dyker den ena kvinnan efter den andra upp. Här ska utprovas lånevadare, kepsar och annan proviant som dagens äventyr kräver. Vi är ett förväntansfullt gäng på tio tjejer och till vår hjälp har vi tre instruktörer.

Jag känner mig så ivrig att komma ner till ån så jag nästan glömmer att lyssna på informationen som ges innan vi äntligen får tåga iväg mot det strömmande vattnet. Likt ett lämmeltåg med spretande spötoppar traskar vi ner, alla på en rad.

Längs en gångväg, över spångar, förbi den vackra statyn ”laxflickan” för att tillslut nå vattnet.

Alla tittar ivrigt på medan Berne Bringsén visar hur man lägger ut lina med hjälp av tvåhandsspöet.

Det svischar till och en kaskad av vattenstänk glittrar i luften, ut far linan och når nästan till

andra sidan ån. Jag hör knappt vad Berne säger då vattenbruset fångar upp ljudet från hans röst och samtidigt försöker jag ta några bilder för att dokumentera dagens synintryck. Vi delar upp oss i grupper så jag, Jeanette och Helena följer efter en av instruktörerna och sätter sedan ivrigt igång och tränar på kasttekniken. Vi tre tjejer har ju flugfiskat enhands i några år så det tar inte lång tid innan vi får kläm på hur vi ska göra för att lägga ut linan med så lite ansträngning som möjligt. På andra sidan ån ser jag ett litet vak och det pirrar till i min kropp av spänning, men att lyckas kroka någon fisk är det inte tal om då det endast finns en liten kroklös garntuss längst ut på tafsspetsen.

Fisk eller inte, spelar ingen roll då jag njuter för fullt av den vackra ån och naturen som klär Mörrum.

Vi kastar på i ett par timmar, med lite avbrott för fotografering, innan det är dags för lunch.

Mätta och förväntansfulla får vi äntligen prova att fiska på riktigt, dvs med fluga och krok. Så Jeanette, Helena och jag drar vidare lite mer nedströms i pool 4. Det känns ju ganska meningslöst att försöka fiska strax nedanför laxens hus då vi varit flera stycken som piskat linorna i vattnet under några timmar och på så vis troligtvis skrämt iväg den fisk som fanns där. Medan vi går där och spanar längs ån så dyker det upp fler flugfiskare, fast på andra sidan. Min telefon ringer och det är Magnus Hammarström som undrar vart vi är och om vi vill se lite mer av ån. Självklart ville vi det så vi åker med Magnus till pool 32, han kan ju Mörrumsån utan och innan.

Magnus sambo Linda Svärd är också med på ”Kvinnor fiskar vackrare”-kursen så nu är vi fyra spösvingande tjejer som äntrar hängbron över ån för att nå andra sidan. Magnus följer med och pekar ut platser och stenar där det kan tänkas stå fisk, samtidigt som han bär dottern Eira i bärsele på magen. Här är det lite omvända roller, Linda får

“Vissa fiskare kämpar i timmar, dagar, veckor och till och med år för att kroka sin första lax men Linda fixar det inom loppet av en timma...”

fiska och Magnus får vara barnvakt. Jag är lite av en vandrare och är nyfiken på hur det ser ut längre ner, bortom nästa krök så jag traskar iväg. Medan jag spanar ut över vattnet och samtidigt försöker hålla lite koll på vinande golfbollar då jag passerar en golfbana så tycker jag mig se lite aktivitet på ytan. Jag smyger ut i vattnet en bit uppströms och lägger ut flugan gång på gång men inget händer.

Inte ett nyp i flugan, vilket jag ändå känner mig ganska tacksam över. Det sista jag behöver just nu är att drilla lax, jag kan inte klämma in ännu en art och ännu mer utrustning i min arsenal. Så på ett sätt känner jag mig nöjd över att bara vara här, få se lite utav Mörrumsån men ok, jag måste erkänna att jo jag vill nog åtminstone få se en livs levande lax på riktigt nära håll. Jag hinner inte mer än att slå bort mina tankar och funderingar förrän telefonen ringer, Linda har fått en lax hör jag Magnus säga. Ivrigt halvspringer jag uppströms för att få se vad det är som händer och väl framme vid folksamlingen så sitter Linda där i vattnet och låter den vackra laxhonan få återhämta sig. Det är något magiskt över hela situationen. Vissa fiskare kämpar i timmar, dagar, veckor och till och med år för att kroka sin första lax men Linda fixar det inom loppet av en timma. Jag rotar i min ryggsäck för att slita fram kameran, vadar ut en bit för att kunna föreviga detta ögonblick och känner en enorm glädje över att min önskan har gått i uppfyllelse.

Till slut får fisken tillbaka kraft och ork nog att simma iväg av sig själv och där står vi, fyra kvinnor, en man och en bäbis och tittar efter laxhonan innan hon försvinner utom synhåll ut i ån. Tiden visade sig vara dags att bege sig tillbaka till Mörrum och Bringséns. Vi möter resten av kursdeltagarna och alla är nöjda och glada. Spön och lånevadare lämnas tillbaka och vi beger oss till restaurang Ullsocken. Vi går ut på balkongen och på andra sidan ån står det några fiskare, varav en drillar fisk. En njutningsfull utsikt som ger en

längtan tillbaka.

Det är dags att avsluta dagen och tacka Sanne och Suzanne för ett riktigt bra arbete med att få fler kvinnor intresserade att börja fiska med allt vad det innebär. Det är ju inte bara fisket i sig som livet handlar om. God mat, god dryck och att bli rejält bortskämda är ju något vi unnar oss själva allt för sällan och det är just det som

hela projektet ”Kvinnor Fiskar Vackrare” går ut på. Vi får alla en goodiebag innehållande diverse naturkostprodukter, flugask och annat smått och gott, innan det dags att bege sig hemåt igen. Jag har blivit en fiskemetod rikare och funderar på när jag kan återvända till Mörrum, utrustad med eget tvåhandsspön och tillhörande flugor. För detta vill jag verkligen återuppleva och då förhoppningsvis kroka en egen vacker fisk.

Kvinnor Fiskar Vackrare Grunden till Projektet Kvinnor Fiskar Vackrare påbörjades redan 1999, när tillväxtavtalet Mål 2, efterfrågade tillväxtbranscher för Blekinge.

47 kreativa kvinnor träffades och skapade ett dokument som döptes till Kvinnor Fiskar Vackrare. *Småföretagande *Utvecklingsmöjligheter för skolan och högskolan *Turismens möjligheter Ingenting har hänt på 15 år fastän detta dokument visats för otaliga representanter inom näringslivet. Vi som representerar Kvinnor Fiskar Vackrare idag, vet att minst 90 procent av alla som sportfiskare i Mörrum är män och om vi kan få lika många kvinnor att fiska, blir resultatet en fantastisk tillväxt.

MÖRRUM, där Kvinnor Fiskar Vackrare har sitt säte, är Blekinges mest världskända varumärke. Det är mycket viktigt för oss att Mörrum, som är ledande och världsberömt inom Sportfiskevärlden, ska få utvecklas och fortsätta att ta nya marknadsandelar.

Sanne Sörensen och Suzanne von Köhler dammade av det 15 år gamla projektet genom att annonsera ut två kurser, för bara kvinnor, i Mörrumsån, som de själva ordnat med lokala entreprenörer, den 1/7-2014 på facebook. De fick kurserna fullbokade med deltagare från hela landet på 8 dagar och ett 30-tal hamnade på en kölista inför framtiden.

Kvinnor Fiskar Vackrare har fler stora projekt på gång och bäst hittar man info på deras officiella hemsida på facebook.

Deras samarbetspartners i nuläget är Kronolaxfisket, ABU, Harasjömåla och Norrevångsskolan i Mörrum. I skolan utbildar vi kommande fiskegenerationer genom att låta fisket genomsyra undervisningen, och med fiske på schemat får vi blivande fiskeentreprenörer med tro och hopp på framtiden i hembygden!

Vill ni träffa Kvinnor Fiskar Vackrare på sportfiskemässan i Elmia så finns de i Sportfiskarnas monter C:42

r ö r f a K é

c c r u t S e u Fl

k s i f g

i f f ä

d a t s

Rasmus Gustafsson

l r

Den sjunde februari så hölls en flugfiskemässa i Karlstad med stort fokus på flugbindning, mässan blev en succé, trots att det var första gången så blev det stor framgång med runt 1000 besökare på fem (!) timmar. Variationen på utställarna var stor, allt från torrflugor i storlek 30 till workshop med laxflugor och byggande av splitcanespön.

På plats fanns Mälardalens Splitcanebyggare där jag pratade lite närmare med Arne Remes.

Splitcanespön är minst sagt otroliga hantverk, han berättade om hela tillverkningen som är tidskrävande, i snitt så tar ett spö 45 timmar att göra, det vill säga en arbetsvecka. Först pratade vi om grovgörat med bambun som spöna är gjorda av. Men det mest intressanta var hyvlingen,

ett splitcanespö består av sex trekanter som är hoplimmade och precisionen här måste vara enorm, blir det någon grads skillnad på en av trekanterna så märks det tydligt. För att få till detta har Arne en rejäl jigg, bra hyvlar och diverse mätredskap till sin hjälp. Även lackningen var väldigt intressant, spöna lackas i ett rör som trycker upp spöna i en viss hastighet, detta fördelar lacken jämt över hela spöet och förhindrar droppar. Jag kunde inte hålla händerna i styr utan var tvungen att känna på ett 7’2” spö, vilka otroliga hantverk och vilken aktion! Nog för att splitcanespön väger mera men den känslan är något oslagbar, när man sedan kollar på detaljerna på spöt så märker man att det är påkostat. Nedersta spöringen var med linförare i agat och rullfästena gör de själv av stabiliserat trä. Ett av Arnes spön kostar mellan 7000-9000 kr.

Håkan Karsnäser är också ett känt namn, speciellt inom laxflugfiske, även han var på plats och hade workshops där han visade olika laxmönster, bland

annat klassiker som Glödhäck. Workshopen hade begränsade platser och man fick boka plats i förväg men deltagarna hade verkligen kul och alla lärde sig. Förutom detta så ställde Håkan, som alla andra på plats, ut sina flugor, även dem otroliga hantverk. När laxfiske ändå är ämnet så var Tellis Katsogianos också på mässan där han sålde Dvd:er, flugbindningsmaterial och band flugor. Hans flugor var lite mer moderna med UV-ögon, UV-dubbing och andra syntetmaterial men även dem otroligt häftiga Mässan var också ett tillfälle för unga talanger att visa upp sig, bland dem fanns två elever på ForshagaAkademin, Claus Møller och Joel

Gustafsson. Claus var på plats för att visa upp sina flugor för havsöring eller vinteröring, främst i form av hårflugor medan Joel var på plats för att visa upp sina torrflugor för öring och harr, under dagen band han så långt ner som på storlek 30, att kunna göra så små flugor, få dem se bra ut och att dessutom fånga fisk på dem är bra gjort. Håll koll på dessa två killar då de är riktiga stjärnskott i deras gren i flugfisket! Semi-realistiska flugor är någonting väldigt spännande, och ibland är ordet ”semi” i benämningen onödiga i mitt tycke, dessa flugor är så nära realistiska man kan komma, för att visa upp den konst fanns bland andra Mathias Åberg. Hand band dagsländor, nattsländor och andra insekter, bland annat flygmyror. Dessa

flugor är så detaljerade, att i varje segment på dagsländan binder han in ett CDC-fiber för att få extra liv i det, det syns inte ens med ögat men det görs ändå. Otroligt vackra hantverk. Det var även en ”legendarernas dag” i miniformat då två väldigt stora profiler inom svenskt flugfiske, till och med skandinaviskt flugfiske var på plats. Leif Milling och Lennart Bergqvist. Leif var på plats för att hålla föredrag om flugfiske och fotografering, han presenterade även sin nysläppta bok som i sig är ett riktigt hantverk med otroligt många fina fotografier. ”Den svenska flugbindingens fader och mångas idol” Lennart Bergqvist var även han på plats

för att visa upp några flugor men främst för att signera böcker och prata. Det var väldigt kul att prata med honom, få min ”Modern Flugbinding” signerad, jag fick även höra historien om hur den boken kom till. Den, som så många bra berättelser och flugmönster, kom till på ljumna kvällar på en flugfiskecamp i Norge. Jag fick även chansen att studera hans varianter på klassiska laxflugor där hårvingen är utbytt mot fjädervingar, bland annat en väldigt intressant variant på Green Highlander.

Borden där Joel och Mathias m.fl. satt och band torrflugor var nog de som drog mest folk under dagen men hela mässan var otroligt välbesökt och många var otroligt nöjda med dagen. ‘’Det var en otroligt trevlig mässa med massor av duktiga och kunniga utställare. Fantastiskt att det kom så mycket folk, verkligen en riktigt bra dag” säger Joel när jag frågor honom om dagen.

Jag har även pratat med en av hjärnorna bakom idén, Anders, som berättade historien bakom den här träffen. Det började med en facebookgrupp för flugfiskare i Karlstad med omnejd, sedan började han och hans vänn Ola diskutera en flugfiskemässa mer riktad mot allmänheten för att visa våran konst. Då fick dem idén om en jätteflugbindningsträff. De fick nys om att National Geographics utställning ”NG 125 år”, i samband med det kontaktade dem Värmlands museum och lade fram idén om att ha en jätteträff eller mässa vid namn ”Flugbindning är en konst” och museet var positiva till idéen. För att få hjälp med att hitta talanger som skulle få ställa ut så tog de hjälp av Cornelis Hollestein och Daniel Bergman för att samordna dagen. Att det skulle bli en sån otrolig succé med 1000 besökare hade de inte en aning om och jag tror att alla parter blev otroligt nöjda med dagen.

Upptäck ett nytt sätt att ankra Talon från Minn Kota skapar nya möjligheter att snabbt ankra i grunda vatten. Att kasta ankare för att hålla sin positon tar tid och många gånger uppmärksamhet från fisket. Att sedan ta upp ankaret för att förflytta sig tar ytterligare kraft.

Med Talon så ankrar du med ett knapp tryck på fjärrkontrollen. Talon fungerar som en spik som elektriskt slår sig ner i botten.

Spiken är teleskopisk och Talon finns i två olika längder för 3m eller 3,6m ankringsdjup.

Hur Talon fungerar och dess funktioner

Håller den? se Talons tortyrkammare

www.comstedt.se

Sussi Strid

Åtskilliga är dagarna jag spenderat på västkusten, utanför Falkenberg och Varberg, i jakten på havsöring.

Inte en enda gång har jag lyckats kroka denna art på fluga med flugspö men däremot med hjälp av bombardaflöte och kastspö. Jag minns tillbaka för många år sedan hur jag lyckades lura en havsöring till hugg och drillade den för fullt, medan mitt fiskesällskap stod en bit bort på en sten och tittade på.

Jag lyckades håva fisken och funderade en liten stund på om jag skulle behålla den eller inte, men jag var osäker på vilket minimimåttet var så jag

släppte tillbaka den 48cm långa havsöringen utan bildbevis då jag inte hade någon villig fotograf i närheten. Tiden gick och för lite mer än ett år sedan besökte jag Fårö och fick tre underbara dagar ihop med Fårö Fishing, envist kämpade jag på med flugspöet och fluga men inte ett pet i flugan medan de andra lyckades hitta en och annan fisk som högg på skeddrag. Äsch, jag struntar i havsöringen och fokuserar på de kamouflerade öringarna istället d.v.s. gädda. Men så dök tillfället upp igen, en minisemester till Gotland i mitten av december.

Tack och lov är det lågsäsong, båtbiljetten från Oskarshamn till Visby kostar mindre än två hundra kronor tur och retur, så det finns ingen tvekan om att åka över till den beryktade ön vars havsöringar hyser en hög medelvikt. Båten anländer sent på kvällen och jag blir upplockad av Visbybon, min guide för äventyret, Frank Gustavsson.

Äntligen var dagen här, äntligen skulle jag få vada längs Gotlands vackra kust och känna vågskvalpet kring mina ben. Under bilfärden ut till första anhalten njuter jag av en pittoresk utsikt då vi passerar Gotländska gårdar och fält som bemannas av fårflockar. Viken vi kommer fram till ser onekligen spännande ut. Mitt nya Vision Kust ska invigas och det pirrar i mig av iver att få kasta lätta flugor med ett lätt spö. Frank hjälper mig att välja fluga och visar hur han knyter en ögleknut/ rapalaknut för att flugan ska få en så fin gång som möjligt. Jag tittar intresserat på och försöker memorera alla tips jag får för jag misstänker att detta inte kommer att bli första gången jag flugfiskar havsöring.

“Jag befinner mig ju i värsta havsöringsparadiset så det måste gå, det bara måste!”

Vi traskar ner till viken och det första Frank ser är ett sälhuvud som tittar upp över ytan. Jaha, det är väl bara till att glömma denna vik då sälen troligtvis knaprat fisk i mängder och skrämt iväg resten.

Men vi väljer att göra några kast ändå en bit ifrån där sälen skymtades. Jag kommer bra överens med spöet, det behövs minimal ansträngning för att lägga ut linan och se pattegrisen fara iväg för att landa en bra bit ut i vattnet. Frank vadar ut mellan vågorna medan jag är mer försiktig och väljer att hålla mig närmare land. I skummet mellan vågbryten ser Frank lite aktivitet och hans fluga hinner knappt landa förrän han krokar en liten havsöring. Den får sin frihet tillbaka efter att agerat fotomodell. Jag fortsätter att svinga mitt

flugspö, tar hem flugan i varierande hastighet och gör lite pauser då och då. Ett litet pet kändes, pulsen stiger men sjunker lika snabbt igen då inget mer händer. Decemberdagarna är korta och fiskedagen led mot sitt slut. Ännu en dag i mitt liv har passerat utan att jag fått drilla en havsöring med flugspö. Ska det aldrig släppa för mig, är det så omöjligt? Jag befinner mig ju i värsta havsöringsparadiset så det måste gå, det bara måste!

Trött, vindpinad och sliten beger vi oss tillbaka till Visby för att samla kraft och ork inför nästa fiskedag. Kvällen spenderas vid bindstädet och jag får professionell handledning av Frank.

Han visar mig hur jag ska binda gäddflugor enligt hans recept och tro det eller ej men det var betydligt enklare än vad jag trodde. Detta kommer att bli en av mina hobbys framöver.

Kvällen rusar förbi och natten likaså. Dags för ännu en dag ute i friska luften och dagen till ära får vi sällskap av Franks kompis Juoni. Vi möttes upp vid en parkeringsficka riggar vår utrustning och traskar ner mot vattnet. En ny vik och nya möjligheter står för dörren och ute till havs skymtar en av kustbevakningens stora båtar.

Frank och Juoni vadar ut och jag hör svishandet av deras fluglinor mellan bruset från vågorna medan jag traskar iväg lite längre bort. Jag tar sikte på några stenar längre ut och börjar kasta av närmare land innan jag vadar längre ut. Frank och Juoni förflyttar sig sakta men säkert åt mitt håll då jag plötsligt känner något i fluglinan, jäkla skit, det är säkert en sten som kroken skapade i.

Jag lägger ut ett kast till men inget händer.

Jag vadar ut några steg till och börjar närma mig stenarna då det plötsligt tar tvärstopp i hemtagningen av flugan. Jaha, då har jag väl

lyckats med bedriften att verkligen kroka fast i en sten men vänta lite nu, det rör på sig.

Jag ropar på Frank att jag har napp och han kommer med långa älgakliv i vattnet för att lugnt guida mig till hur jag ska landa fisken. Den känns ganska så stor men med tanke på min brist i erfarenhet vad gäller havsöringar så har jag inte en susning om hur jag ska uppskatta storleken.

Frank låter mig drilla i godan ro medan han tipsar om att jag ska försöka styra fisken närmare land. När han skymtar havsöringen utbrister han att det är en stor, fin och blank öring har jag svårt för att tro honom. Jag har ju inte själv sett den än och känner hur adrenalinet pumpar inom mig. Jag vill verkligen inte tappa denna fisk och känner ett sting av oro över om tafsen ska hålla

“Den ÄR stooooor!!

Jisses, min allra första havsöring på fluga landar på 4,0 kg och 70cm lång...”

eller inte. Den väger minst 3,5 kilo säger Frank. Är det verkligen sant? Säger jag. Den känns inte så tung. Ganska så knäsvag, närmar jag mig strandkanten. Frank lyckas få tag i stjärtspolen på havsöringen och landar fisken åt mig.

Den ÄR stooooor!! Jisses, min allra första havsöring på fluga landar på 4,0 kg och 70cm lång.

Jag gör valet att behålla fisken, den kommer att rädda nyårssupén om inte annat. Efter fotografering så sätter jag mig i vattenbrynet och försöker smälta det som hänt. Vågorna sköljer över mina ben. Grabbarna ger sig ut och svingar sina spö igen men jag behöver verkligen bara få landa, att få reflektera över vad jag gjorde som fick öringen till att sluka min fluga och just där och just då tror jag att jag knäckte koden. Jag har äntligen fått kläm på hur jag ska fiska flugan så att den attraherar havsöringen.

Vi bryter upp och säger hej då till Juoni för att åka till en annan havsöringslokal som Frank vill fiska av. Jag tycker det är enormt spännande att bara få se olika delar av ön och dess variation av natur och kuriosa. Frank vadar ut bland vågorna och jag väljer att vada ut åt andra sidan. Det tar inte många kast förrän jag lyckas kroka ännu en vacker havsöring fast nu i modell mindre. Jag är så otroligt nöjd över min första fångst så vad som än händer resten av denna dag, spelar ingen roll. Men ett leende på läpparna njuter jag av solnedgången denna decemberdag, krokar ännu en liten havsöring och känner med tillfreds över hur detta år slutade.

Jag har blivit introducerat till ännu en fiskart, ännu ett par steg i flugfiskevärlden där både flugbindande och havsöringfiske kommer att uppta min fritid framöver.

Till våren kommer jag att vara redo att tampas med både vågskvalp, egenbundna flugor och urstarka fiskar.

Studio Andørja World Record

Norrlands Guld III

Svartzonker / Assur

BYXA NAMSOS Vind- och vattentät fritids- och fiskebyxa!

Precis som jacka Tromsö lätt i vikt och med elastiskt yttertyg vilket ger byxan hög följsamhet och komfort. Laminerat funktionsmembran som håller dig torr. Med dragkedja öppningsbara benslut, benfickor med lock samt reglerbar midja. Avtagbara hängslen samt med byxhällor som gör det möjligt att använda byxorna med skärp istället för med hänglsen. 100% polyester. Finns i grön/grå. Storlekar: S-3XL. För mer info klicka på länken.

Fiske Jakt Friluft

Rek. pris

JACKA TROMSÖ Fiske- och friluftsjacka med laminerat funktionsmembran som håller väder och vind ute. Yttertyget är en aning elastiskt vilket ger jackan fantastiskt komfort. Jackan är lätt i vikt och med genomtänkta detaljer och lösningar är den ett alternativ även för den mest kräsne. Matchas perfekt med byxa Namsos om man önskar. 100% polyester. Storlekar: S-3XL. För mer info klicka på länken.

Rek. pris

Läs testet! si Tromsö/Namso a test! +FishEcos stor !

Klicka på länken

1199:-

Köp Tromsö/Namsos hos våra återförsäljare:

Jacka Tromsö + Byxa Namsos Rek. setpris:

1999:-

Huntyard & Berras, Arlanda stad / Wollmars Sportfiske, Borås / Vestli Flugfiske & Fritid, Djurås / Huntyard & Berras, Eskilstuna / Berras Fiske & Jakt, Gnesta / Gävle Fiskeredskap, Gävle / Huntyard & Berras, Gävle / Najc Jakt & Fiske, Gävle / Go Nature, Halmstad / HE Fishing, Jönköping / Jaktia, Lagan / Malmö Outdoor, Malmö / Olas Sportfiske, Motala / Orrefors Kosta Event, Orrefors / Hobby & Fiske, Oskarshamn / Bazar Outlet, Strömstad / Strömsund Sport, Sportringen, Strömsund / Pure Water, Sundbyberg / Jakt- & Fiskebutiken, Sundsvall / Jaktia, Svängsta / Bazar Outlet, Tanumshede / Börjes, Tingsryd / Jensen & Celander, Ullared / Blixt Sportfiske & Fritid, Umeå / Ribatex,

FLEECEJACKA NORDKAP Tunnare fleecejacka med hel dragkedja i ”anti-pilling”-fleece.

Kan användas som en lättare jacka eller som ett förstärkningsplagg.

Bröstficka. Reglerbar i nederkant.

För mer info klicka på länken.

Rek. pris

www.pinewood.eu

849:-

399:-

Vällingby / OstkustJakt, Västervik / Fiske & Sportboden, Ystad / Älmhults Sport & Motor, Älmhult

Se alla våra återförsäljare på www.pinewood.eu

VINN 10 000 SEK Vill du vinna Titeln i år?

Sponsorer

Räkna med tuffaste fajten någonsin!

arrangörer

Kvalperiod: 1 mars - 13 september VISIT ÅLAND Final: Åland 26 september

50+

Gustav Petersson 54 cm

Josef Pilot 50 cm

Andreas Tรถrnstrรถm 50 cm

Robert Klarstrรถm 50 cm

120+

Tommie Magnusson 122 cm

Robin Boris 122 cm

Stefan Holmstrรถm 123 cm

Mattias Epperlein 120 cm

Robin Boris 120 cm

Mårten Ekström 126 cm

Patrik Jakobsson 122 cm

Mårten Ekström 127 cm

Fredrik Eriksson 120 cm

Joakim Glantz 120 cm

Tony Andersson 120 cm

90+

Tommy Blommander 97 cm

Simon Brunell 94 cm

Tommy Blommander 94 cm

Tommy Blommander 91 cm

Niklas Sรถderman 94 cm

Patrik Jakobsson 91 cm

Robin Persson 90 cm

Robin Persson 90 cm

Cecilia Grรถnberg 91 cm

Pelle Johansson 96 cm

O E D I

V

+FishEco´s livesända fiskeshower har på kort tid blivit extremt populära, både bland dess sponsorer och den ständigt växande publiken.

O E D I

V

Vill du och ditt företag också synas i en av våra livesända sportfiskeshower, kontakta oss på +FishEco så berättar vi mer.

Mer information om oss hittar du på www.fisheco.se Våra tidigare Liveändningar och filmproduktioner hittar du på: http://www.youtube.com/fisheco

V

O IDE

med Hakan Fransson Hösttrolling efter gädda

O E D I

V

med Henrik Sandahl

Jiggfiske efter höstabborre

Se den nu!

Se den nu!

Klicka här!

Klicka här!

Live med Albin Sharghi Pelagiskt vertikalfiske

O E D I

V

Live med Buster Odén

Gäddfiske med spinn och fluga

Se den nu!

Se den nu!

Klicka här!

Klicka här!

Live med Hakan Fransson Vertikalt rödingfiske

V

O IDE

Live med Svartzonker Spinnfiske efter gädda

Se den nu!

Se den nu!

Klicka här!

Klicka här!