CORONA-FLYKTEN EN HISTORIA OM ABBORRFISKE DÄR ALLT GICK FEL!

NÄR DET INTE KUNDE BLI VÄRRE... KOM CORONA!

Det spritter i kroppen och hjärtat sjunger! Fiskeäventyr De Luxe på G! Det börjar mörkna, solen försvinner och jag har precis tagit mig ut på E18 för att köra måååånga kvälls- natt- och morgonmil. Som resekompis dom första 40 milen finns en ny spellista finns på Spotify, en mix av gamla och nya favoriter. Här trängs The Clash och Morrissey med Albin Lee Meldau, Pearl Jam och diverse country. Min smak har alltid varit spretig och intresset för musik är något som jag insett många sportfiskare delar med mig, lattjo men vi som fiskar verkar också älska musik… Thats at good thing! Corona ja, vi är just nu i första halvan av mars 2020, Corona är fortfarande bara en jävli… elak förkylning i vårt medvetande, bara så ni vet läget...

GPS:en är ställd mot Alingsås. jag ska hämta en ny kompis, Joacim Borell, sen ska vi två hämta Jörgen Larsson i Perstorp, en gammal kompis. Tillsammans ska vi bila ner till dom stora abborrarnas land, Holland, för fyra dagars fiske… man kan bara vara på bra humör, som jag skrev, hjärtat sjunger i takt med alla sköna låtar som Spotify matar fram.

Jag älskar Holland, det här blir min tredje resa i livet till de stora abborrarnas land, de två tidigare har varit smått fantastiska. Fiskeguden har lett sitt bredaste leende mot mig och jag har fått minnen för livet, minnen jag vårdar ömt. Flera abborrar över två kilo och en eller två över 50 cm. En magisk fisk på 1970 gram och bara 43 cm… ja, jag vårdar minnena, tar fram dom då och då när man behöver en dos lycka och nu är jag på väg igen. Snacka om att man är välsignad som bor i ett av världens rikaste länder, kan fuska lite med sportfiskejournalistik och faktiskt klara att försörja sig och få åka på sådana här äventyr… ja, hjärtat sjunger igen!

Joacim och jag känner inte varandra sedan tidigare, vi har bara chattat på nätet, planerat vår resa och delat glädjen över vad som komma skall, med

det är han redan min nya kompis. Jag virrar runt i Alingsås, hittar till slut en kille vid vägen med spötub, väskor och lådor och ett brett leende och han heter Joacim! Alla rätt, bra där! Tillsammans slukar vi mil efter mil snett över Sverige mot Perstorp. Det är så roligt att dela sitt fiske med andra, Joacim är jättenyfiken på mina tidigare äventyr i Holland och jag delar villigt med mig… jag vill också veta mer om Joacim och hans fisken, han berättar om stora gäddor och abborrar från hans sjöar här i västra Sverige, man borde banne mig lägga mer tid här… Det går fort till Perstorp, timmarna känns som minuter och vi står till slut och knackar på Jörgens dörr, det dröjer en stund innan vi får kontakt, för er som inte vet finns det få som kan knoppa så djupt som Jörgen! Nåväl, en svensk sportfiskelegend öppnar dörren, fyrar av ett brett leende och på bredaste skånska hälsar oss välkomna, kaffe såklart sedan vidare mot Malmö och den långa bron.

SVÅRA FÖRHÅLLANDEN

Färden fortsätter att gå fort, fiskesuget är stort och vi pratar fiske i timmar medans vi passerar Danmark, färjar till Tyskland och gasar på över autobahn in i Holland och till den lilla byn Hellevoetsluis, strax intill en av dom stora holländska flodsjöarna. Denna gång ska vi fiska Haringsvliet, området närmast havet med stora vallar mot Nordsjön. Ett nytt vatten för mig och självklart spännande. På vägen ner får vi rapporter att det blåser, det blåser bra! Vi passerar många vattendrag och kan konstatera att det just nu rinner mycket och högt vatten i åar och floder i denna del av Europa. Kanske var detta första tecknet på vad som komma skulle…

Framme och incheckade i vårt hus där vår guide Tomasz ”Tomek” Kryziak bott och guidat under några veckor börjar vi ana oro. Det är mycket vatten, det är storm och det är färgat vatten. I vanliga fall är det här relativt klara sjöar, men nu har vind Vi saknar inte beten, Tomeks båt har allt!

och regn färgat det rejält! Men, det är lattjo hur man funkar. Uttrycket ”hoppet är det sista som överger” stämmer verkligen på oss sportfiskare. Själv somnade jag tryggt med den självklara inställningen att det självklart skulle ordna sig.

Första dagen på Haringsvliet… det blåser, något djävulskt! Det är svårt! Vattnet är inte längre färgat, det är ren ärtsoppa! Förflyttningarna är tuffa, fisket är tufft… Jörgen landar en gös, jag har ett rejält bett i min jigg som får hjärtat att bulta… men inget satt på kroken vid mothugget… Vi kämpar, vi kör heldag in i det sista ljuset… men inget funkar, nada, niente!!! Men men, hoppet är det sista, ja ni vet.

Jörgen spräcker ”nollan” med en fin gös!

Läs hela historien i MagazineFishEco #3 2020!