HÄLLEFLUNDRA VART ÄR VI PÅ VÄG? 3.0

För inte alls så många år sedan ansågs det omöjligt att rikta fiske specifikt efter hälleflundra. De var snarare turliga bifångster vid annat fiske. Men som alltid finns det pionjärer som är beredda att lägga tiden som krävs för att knäcka gåtan och börja lägga pusslet. Ett pussel som aldrig blir helt klart. Så vart står vi? Jag beslöt mig för att fråga runt och sedan testa.

ANDERS KRUS, KRISTIAN KESKITALO OCH ULF HUGSÉN

Det sägs att en hälleflundra-fiskare ska ha gäddfiskarens tankesätt och laxfiskarens uthållighet. För hälleflundrafiske är segt, speciellt om man siktar på de allra största. Och precis som med allt annat fiske så räcker inte ”tid i vattnet” om man kontinuerligt vill fånga stor fisk. Det krävs även kunskap och eftertanke. Under de fåtal år när det riktade fisket efter hälleflundra har etablerats så har ett antal sanningar myntats. Sanningar som kontinuerligt bör ifrågasättas. För när vi nu börjar summera resultat från både sportfiske och information från forskning kan nya och mer precisa slutsatser dras. Och ännu är vi inte klara.

Första gången jag hörde citatet om gäddfiskaren och laxfiskaren var för ett 10-tal år sedan i nord-norska Havøysund. Fiskeguide Uffe Hugsén pratade inför veckans alla nyanlända sportfiskare i campens stora samlingssal. Han lät oss förstå att det inte skulle bli lätt men att allt kunde hända. Jag fylldes av hopp. För om jag kunde nyttja mina kunskaper från otaliga timmars fiske efter gädda och lax så kanske jag kunde dra slutsatser även om hälleflundran? Jag har även förmånen att känna Kristian Keskitalo, en mångsidig och duktig sportfiskare som drivit fiskecamp i nord-Norge. Hur ser dessa bägge herrar på framtiden?

NÄR HÄLLEFLUNDRAN BLEV SPORTFISK

Det var inte förrän en bit in på 2000-talet som hälleflundran blev en sportfisk på riktigt. Man hade så sakteliga förstått att flundran kommer in grunt och att det gick att både spinna och trolla efter den. Vissa hade även börjat experimentera med stora jiggar med bra resultat. Och just fisket med jigg var det som resulterat i ett antal spektakulära fångster som gav eko.

Hälleflundran uppträder på olika platser, allt ifrån grunda vikar på några meter ner till hundratals me

ters djup. Forskning har visat att fisken leker på djupt vatten under vintern men att den kommer in grunt framåt april. Sannolikt för att äta upp sig av till exempel fisken sjurygg som leker på grunt vatten under våren - en fisk som är näringsrik och enkel att fånga för hälleflundran. Det grunda vattnet är sannolikt också bra för ämnesomsättning och vila. Både Uffe och Kristian pratar om att våga fiska grunt på våren, kanske så grunt som 4-5 meter, men att täcka djup ner till 20-25 meter.

När sommaren kommer blir hälleflundran mer rörlig och fisket utomskärs lönar sig allt mer. Nu kan man lägga merparten av sitt fiske på djup mellan 20-60 meter. Att lägga sig mitt uppe på stora grundtoppar och sedan låta tidvattnet flytta båten ut mot djupare vatten är en metod där man enkelt följer tidvattenströmmens mest intressanta bana. Fisken uppträder nu allt mer spritt i vattenmassorna och man kan låta sitt bete fiska högre upp. På hösten kommer sedan fisken in grundare igen, kanske för att äta av höstlekande arter såsom sill.

VARFÖR INTE DJUPARE?

Forskning med gps-sändare har visat att hälleflundran rör sig över stora områden och att de kan röra sig från grunt till jättedjupt och tillbaka under bara några timmar. Färgen kan också avslöja vart fisken