ABBORRE MED DEN SENASTE TEKNIKEN!

Mattias Åström är en totalt hängiven predatorfiskare, idag är han knuten till Garmin och Abu Garcias respektive Team. Med åtskilliga stora gäddor och abborrar på sitt CV tipsar han här om ny ekolodsteknik och om hur man kan använda den för ännu större framgång i jakten på riktigt stor abborre! Vi snackar SuperSize!

Jag älskar teknik! På riktigt!! Jag älskar tanken på hur dagens och framtidens teknik inte bara hjälper oss att hitta fisken, utan även ger oss möjligheten att i realtid följa livet under ytan och på så sätt bli duktigare fiskare. Min gode vän Robert “Robbo” Jonsson delar samma intresse, så jag bjöd helt sonika in honom och hans son Emil “Grabbhalvan” Jonsson till några dagar av “tekniklek” och i förlängningen även abborrfiske.

När det kommer till mitt fiske så har jag förmånen att representera Garmin och Abu Garcia. I min roll som ambassadör så får jag bland annat testa deras produkter och det är med dom som min jakt efter drömabborren används.

Jag har framförallt testat och sett hur “Force” – Garmins frontmonterade elmotor påverkar abborren, samt testat den senaste ekolodstekniken från Garmin. Fisket kommer att bedrivas på ett djup mellan 70 cm och ner till dryga 3 meter, så det är grunt fiske som gäller.

I och med att Garmins motor är borstlös och även sägs vara den tystaste frontmonterade elmotorn på marknaden så vore det otroligt häftigt om man, trots det grunda fisket, kunde smyga sig på abborren utan att den skyggar. Fördelarna med att komma fisken lite närmare är flera enligt mig. Man kan kasta fler kast snabbare med kontroll och precision, man får bättre kontakt med lina och betet samt att mothuggen oftare sitter.

Hur får vi då reda på hur fisken beter sig när båten kommer närmare inpå? Jo, vi har nämligen ett riktigt trumfkort på hand i form av den senaste ekolodstekniken från Garmin. Ladies and gentlemen, let me introduce “Panoptix Livescope” och det sprillans nya läget “Perspective Mode”.

Med en fotoliknande live-vü så ser man allt framför givaren i realtid. Signalen har en vinkel på 150 grader framåt och en 20 gradig vinkel vertikalt. Man kan se fiskar simma, vart dom står och trycker, plus att överblicken på topografin är galet bra. Man ser stenrös, gräsbälten och annan tänkbar struktur som många gånger är en väsentlig ingrediens för ett lyckat fiske.

Livescopegivaren har jag valt att montera på ett roterbart givarfäste från “Z-Bait” på styrbord sida om båten vid pulpeten. Jag kan med andra ord aktivt vrida och söka 360 grader runt båten för att hitta det jag söker samtidigt som jag sakta kör båten framåt. Livescope i kombination med bland annat sidoseendet “Sidevü” så får jag en grym överblick på vad som finns under ytan. Just Livescope - Perspective Mode skulle visa sig vara den häftigaste ekolodstekniken vi någonsin upplevt och delvis vara nyckeln till några av våra livs största abborrar! Det är mars månad, vi har lite drygt 3-4 grader i vattnet och abborren har sakteligen börjat röra sig inåt för att leka.

Allt som oftast så är det ett relativt segt fiske denna tiden på året, men med lite timing och flyt så kan man dock hitta större ansamlingar av huggvillig fisk, då gäller det att vara redo, huggperioderna är ofta intensiva, få och korta. Förmodligen så kommer vi att behöva söka en hel del för att hitta fisken – men det gör inget! Jakten och sökandet är halva grejen för mig. Redan i förväg lusläser jag sjökortet och går igenom området jag tänkt bedriva mitt fiske. Finns det loggade djupkartor att ladda hem i Garmins app “Activecaptain” så gör jag även det. På så sätt får jag en förhandsvisning på djupet och hur topografin ser ut. Jag lägger sen

Livescope Perspective Mode, undervattensradar de luxe!

Jiggar som fiskar bra i långsamt tempo är bra på våren. upp en plan därefter.

Väl på plats så vet man på ett ungefär vart man skall ta vägen och man spar på så sätt en hel del tid, tid som man kan lägga på att fiska istället. Det är även viktigt att visuellt läsa av vattnet och landmassorna runt omkring när man är på ett nytt vatten. Är det strömt, finns där ett bakvatten, hur är vattensikten? Ja listan kan göras lång, men all information är viktig att ta in och analysera.

Det absolut roligaste är dock att med hjälp av ekolodet och diverse ekolodstekniker hitta spännande strukturer, så som djuphålor, gräsbälten, sten men framförallt fisk såklart. Söka, hitta och sen knäcka koden med olika beten och tekniker. Med tillräckligt många pusselbitar på plats så bygger man upp en databank och rutin som man har nytta av i framtiden.

Vi har även personliga mål när det kommer till fisket. Jag skulle bli otroligt glad om jag kunde slipa mitt personbästa på abborre som ligger på 1920 g. Emils mål är även det att slipa sitt pers som ligger på 940 g. Just denna tiden på året och på detta vatten vi fiskar så är det absolut ingen omöjlighet. Let’s go for it!!! När det kommer till Robbo så har han i ett par veckors tid pratat om hur kul det ska bli att testa sitt nya egengjorda bete och se om det kan lura någon gris till hugg. Med handen på hjärtat så trodde jag inte på hans bete, men oj va fel jag hade! Det äpplet va surt att bita i haha!

DAG 1

Vi vaknar upp i stugan med istappar i skägget efter en riktigt kall natt. Elementen i stugan är undermåliga, minst sagt! Lite Mugly-kaffe och blotta tanken på en drömabborre får dock igång vår puls och värmer upp våra köldstela kroppar ganska kvickt. Nu ska dom upp! In i bilen, plattan i mattan ner mot båtrampen för att sjösätta Crestlinern. Vi väljer att åka raka vägen till området som vi tänkt bedriva fisket och väl på plats börjar sökandet.

Jag jobbar oss utifrån och in för att inte missa något och märker att ju längre in vi kommer desto mer fisk siktar jag på ekolodet. Det är dock inga mängder och dom är i ständig rörelse. Jag hittar tillslut ett stenrös som ligger 1 – 1,5 meter under ytan och runt omkring står en del fisk. Efter en kort stund krokar Robbo en fin första fisk på dryga kilot och strax därpå drillar grabbhalvan in en riktigt grann abborre som vägs in på hela 1.57 kg. Vilken start!! Glädjeyra och ett nytt pers i båten är ett faktum. Nu kan vi åka hem säger Emil :-)

Extra kul för Robbo är att båda fiskarna väljer att hugga på hans egengjorda bete som jag så hånfullt satt och skrattade åt kvällen innan. Ren bonnaröta på ren västgötska om ni frågar mig! Haha! Vi tuggar på i någon timma runt samma område och får ytterligare tre abborrar som vägs in mellan 141500 gram och är 42-44 cm långa. Med andra ord kanonfiskar. Vilken kondis!

Fisket är dock inte lika hett mängdmässigt som man kan önska. Det låter kanske lite dumt, men jag siktar en hel del fisk på ekolodet, men dom väljer att inte hugga på våra olika beten som presenteras med olika tekniker. Sådana här vatten brukar dock ofta hålla en hel del vitfisk, så som sutare, id och braxen, så jag börjar misstänka att det kan vara just vitfisk som står helt ointresserat och ser på.

Fisket är i vilket fall som helst segt på denna plats, så jag tar oss vidare. Efter en stunds sökande så hittar jag ett väldigt intressant område med hjälp av “Perspective Mode”. Vi har en brant och ett grundflak där gräs fläckvis växer.

Uppe på land ser man att detta är en av tre passager in till det förmodade lekområdet. Det som skiljer denna passage ifrån dom andra är att den även har en djupränna. Den håller ett djup på lite drygt 3 meter, så detta är förmodligen ett område där en hel del fisk passerar. Det är dessutom ett perfekt hak för abborren att lurpassa på bytesfisk. På ekolodet så ser jag hur fisk står uppe på flaket

och trycker i gräset.

I menyn på ekolodet inne på livescopeläget så har jag ställt upp “färgökningen” lite grand. Det resulterar i att alla hårda träffar lyser aningen starkare än mjuka träffar. Gräset i sig ger ifrån sig ljusare färger, men fisken ger ifrån sig ett ännu tydligare ljus och kan på så sätt urskiljas.

Med hjälp av Perspective Mode så har jag nu alltså hittat ett väldigt intressant område. Vi ankrar ca 7–8 meter ifrån gräsflaket och börjar kasta. Redan på första kastet missar jag en fisk, men på andra sitter det en och på tredje kastet lika så. Båda fiskarna väger gott och väl över kilot. Dom kunde inte motstå en “Beast Perch Shad” i färgen Golden Roach. Det är en ny serie jiggar från Abu Garcia som har en rullande gång, lite större paddel och som dessutom går att fiska hem långsamt med bibehållen rörelsen. Jag kan varmt rekommendera dessa jiggar.

Denna tiden på året så väljer jag generellt sett att Robbo slår till med megaabborre! 2200

gram och prick 50 cm! fiska hem betena långsamt. Var heller inte rädd för att låta betet sjunka ner och ligga på botten några sekunder, det är oftast där och då som abborren väljer att suga i sig betet.

Så här kan det se ut. Utkast - ner på botten - twichtwich - ner på botten - klick - mothugg!! Har man spänd lina och kontakt med betet så känner man direkt när det är dags för mothugg. En sak att tänka på när man fiskar långsamt och låter betet vila på botten är att man inte har hjälp av betets