+MagazineFishEco #3 Juni 2013

#3 juni 2013 Artiklar nyheter foto video

Sebastian öppnar... Äntligen är vi tillbaka på din skärm, välkommen ska du vara. Vi har ännu en gång gjort vårt absoluta yttersta för att din tid här i Nr. 3 - 2013 ska bli värt din investering, din tid. Tack förresten för att du låter oss förvalta den tiden, det uppdraget tycker vi är jätteroligt att ha fått.

På bilden ovan ser du en färna, en av Sveriges häftigaste sportfiskar om du frågar mig. Förra året vid just den här tiden, i början av juni, var jag för första gången ute på fiske efter färnor, och du kan tro att jag blev tokkär! Att fiska färna med frilina och en bit bröd på en krok, smyga försiktigt vid åkanten, kasta ut några lockbitar av brödet, och vänta. Jag rekomenderar detta fiske starkt, det är ofantligt spännande. Andra fisken som är heta är t.ex. gösfisket som rivstartade säsongen med flera

fina fångster. I artikeln om Supersize Gädda och Gös kan du läsa om de stora fiskar av respektiva art som rapporterats in till denna allt populärare tävling. Hela två gäddor över 130 cm har hittills kommit in, och inte mindre sju gösar mellan 90 och 100 cm. Sedan kan vi presentera två korta fångstrapporter om två 10+ kg gösar från Roger Larsson och Pontus Sjöqvist.

Jag har varit i Skottland och fiskat gädda med Glen Grant Fishing Experience. Resan är en dröm för en gäddfiskande whiskyfantast, och dit hör ju jag lyckligtvis. Förutom det vackra sceneriet bjöd resan också på feta gäddor och en makalös upplevelse. Läs mer om denna resa några sidor åt höger.

Denna vår var mitt gäddfiske hemmavid svårt drabbat av tidsbrist och dålig tajming. Istället blev

jag krokad på idén om att vertikalfiska efter lake, så som vi gjort tidigare vårar, i april, maj och t.o.m. i juni.

Här följer ett reportage som redogör för hur vi fiskar dessa sötvattenstorskar, och det makalösa fiske vi upplevde. Sju lakar över storfiskgränsen på inte ens tio fiskepass! Vi knäckte koden och belönades rikligt.

Prylar. Intresserad? Bra, för i detta nummer rescenseras inte mindre än tre rullar, fem spön, kläder, lanternor, solglasögon och så har vi så klart prylmarknaden med sina produktnyheter.

Dessutom har JanO träffat mannen bakom den nya ambassadeurrullen ”Pike”, som är ett tekniskt under.

Nu har du tagit dig ända hit, då är det bara att fortsätta. Tack för att du valt att läsa vårt +Magazine, vi hoppas att det ska underhålla dig. iman

n W

stia a b e S / /

HUMMINBIRD 598cxi HD SI Humminbirds nya prisvärda kombinerade ekolod/GPS plotter har marknadens bästa 5” skärm. Den är mycket ljusstark och har en upplösning på 640x640. Humminbirds avancerade ekolodsteknik finns inbyggd med SideImaging, DownImaging och SwitchFire.

Med SideImaging och DownImaging skapas underbara ultraljudsbilder

av botten och strukturer. Tillsammans med det traditionella ekolodet blir det komplett för alla typer av fiske eller botten utforskning. 598cxi HD SI har en inbyggd GPS antenn med mycket hög noggrannhet och den är förberedd för Navionics sjökort. Den är även kompatibel med Navionics Sonar Charts där egna sjökort kan skapas.

10 Lakfeber & ”Reg-skägg” Vertikalfiskade storlakar!

DETTA NUMMER

22

34 Höjdarrullar med låg profil Abu och Daiwa testas.

+FishEco SuperSize Gädda två gäddor över 130 cm!

26 Fredrik ”Skvalp” Johansson testar Leech solglasögon.

Bobo testar nya Daiwa T3 Ballistic 100L

44

46 En helt ny ambassadeur och en äkta världsmästare.

54 Drömmen om den skotska storgäddan - Ett äventyr!

Prylmarknaden - Beten, tillbehör, kläder mm.

30 Fånga trollinggäddorna med endast en trekrok och länk.

50

INNEHÅLLER...

Omslagsbild: Sebastian Wiman

66 Elis Fotohörna - Test av en vattentät kameraväska.

Ska du ha spö? Vi har testat fem olika spön för gäddfiske.

74

98 Bobo testar Railblaza Navi Light - En portabel laterna.

Bobo testar byxan Ancona från Pinewood.

70 Helena Åkerlind Gunnars testar kläder från Pinewood.

88

100

76 Vadarfiske efter gädda i sveriges trädgård. S.Stridh!

+FishEco SuperSize 2013 sju gösar mellan 90-100 cm.

84 Lord of the fly 2013 - Vi var där under hela tävlingen.

102 Lothar - Så binder du din egen lakimitation.

Kombinationer för finsmakare!

29ord.9ca9pr:is 3967:-

rk Proffesional! Je

ddorna Kraftpaket för de stora gä tzonkerspö 8,6’ -140 g ar Sv , JB 01 56 r eu ad ss Amba samt Fireline Tracer Braid.

27ord.9ca9pr:is3897:-

Vertical Prr peolagiskt Superlätt kombination fö VO S, gösfiske. Ambassadeur RE ider wire Verit asspö 6,6’M samt Sp InvisiBraid.

12or9d. ca9pr:is1675:-

ett Gäddset Komngpa bel ten. Allt som

medeltu Kraf tfullt allroundset för t stora gäddorna! tig rik de a nd la t at r fö behövs rt zonker”-tailbete. va ”s h oc fs ta , na rli pe su Rulle, spö,

www.abugarcia.se

www.abugarcia.se

11 juni Kl. 16:00 Med Cleas “Svartzonker” Cleasson Den 11:e juni klockan 16:00

Livestream.com Var med och tävla om grymma priser från abu garcia!

10,4 kg Roger Larsson är numer en välkänd herre i gössammanhang. Han har många stora gösar på sin meritlista, och detta är hans tredje över 10 kg. Gösen vägde hela 10,4 kg fördelat på 102 cm och stod på ca: 10 meters djup när hon dök upp på Rogers ekolod. När han manövrerat båten i läge och släpper sin jigg, dröjer det inte länge innan gösen reagerar och klipper till med ett bestämt hugg.

Roger känner direkt att det är en stor fiske, och efter en ordentlig batalj kan ha så håva skönheten. Grattis Roger säger alla vi på +MagazineFishEco

10,1 kg Pontus Sjöqvist från team Abu fick i början av maj denna enorma gös som precis pressade sig över tiokilosstrecket. Den stora gösen hade perfekt kondition och ratade först den 10-tumsjigg som Pontus serverade den. Det visade sig att en 7-tums Ripple Minnow i färgen Ayu var mer intressant, för denna stängde göshonan utan att tveka sina käftar över. Pontus hade ett fantastiskt gösfiske 2012 med en gös över 10 kg i topp, och fastän detta års fiske startade trögt, kom så denna vackra fisk till slut upp redan i maj månad. En riktigt kul fångst av en mycket ödmjuk kille som verkligen sliter ute på sjön. Grattis Pontus säger vi alla på +MagazineFishEco

Lakfeber & “reg-skägg” Text & Foto: Sebastian Wiman

Detta är en berättelse om gigantiska vertikalfångade sötvattenstorskar och skäggväxt som möter rakapparat i ensidiga dueller. Så här gör mina kamrater och jag när vi går på jakt efter de riktigt stora lakarna, på vertikalen...

En grann lake på väg tillbaka till sitt dunkla hem.

J

Jag har en vän som är fullkomligt förlorad i vårfisket efter lake. I slutet av varje vinter börjar han prata längtansfullt om det speciella fisket, lakfebern har då drabbat Elis. Själv har jag oftast bara gädda i tankarna för vid den här tiden på året, men i år hade gäddfisket gått trögt och de hägrande lakarna kändes faktiskt allt mer lockande. Sedan några år tillbaka har vi fiskat vårlake i älvens strömdrag där den står och äter upp sig efter leken. Det hela sammanfaller med norsens vandring upp i älvsystemen, som då fylls med förstklassig mat för alla nylekta predatorer.

Lakarna samlas på små lokaler och fullkomligt frossar i den gurkdoftande norsen, eller ”slommen” som en värmlänning hade sagt.

Metodikutveckling med fantastiska resultat.

När vi med Elis som härförare började fiska efter lake för ett par år sedan, var det klassisk lakpimpling med tung pirk, skramlande skedar och stora krokar med en bit nors på som gällde. Sedan dess har pimpelspön bytts ut mot vertikalspön, även pirkar och allt sådant ett minne blott, nu är det 100% vertikalfiske, för det mesta i alla fall. Elis favorit är fortfarande den beryktade ”klasen”, en stor jiggskalle på 45 gram med en flera norsar som bete. Själv har jag lyckats bra med både Fireball- och Vectra Vertikalskallar apterade med hela, gärna stora norsar.

Något som visat sig vara riktigt hett är vanliga vertikaljiggar med paddelstjärt, eller shadjiggar överlag helt enkelt. Tidigare år har vi ankrat upp i strömmen med båten, och då har fiske med jigg varit

nästan helt fruktlöst medan nors fiskat bättre. I år fiskar vi med hjälp av en iPilot som sitter på Elis nya Trackerbåt, något som helt har revolutionerat vårt vertikalfiske efter lake. Istället för att som tidigare ligga stilla med hjälp av ett vanligt ankare, snurrar vi nu runt med hjälp av ankringsfunktionen på iPiloten.

Den hinner nämligen inte korrigera förändringarna i strömmarna snabbt nog för att hålla oss på plats, och vi fiskar hela tiden med båten i rörelse. Detta har vi förstått, tycks vara nyckeln till ett fantastiskt lakfiske.

Med på en av årets premiärturer var Olof Engstedt, biolog och projektledare på Sportfiskarna, tillika en riktigt duktig sportfiskare. Olof har många stora fiskar att vara stolt över, men en lake över storfiskgränsen har i många år gäckat honom, trots målmedvetna

satsningar. När jag möter upp Elis och Olof nere vid hamnen, lägger jag direkt märke till Olofs välkända ”reg-mustasch”. Han har offentligt gått ut med att överläppens hårbeklädnad inte rakas bort innan en gädda av storfisk-kaliber, dvs 12 kg, har fångats. Efter en riktigt svår vårsäsong med uteblivna storgäddor så utökade dock Olof vadet med ytterligare några arter av storfisk-kaliber som skulle innebära slutet för snorbromsen. Lake är en av dessa arter och vikter över fyra kilo således målet. Olof är här i Värmland under veckan för att föreläsa på en fiskkonferens, men självklart tas kvällstimmarna tillvara på bästa sätt. Nu ska nämligen storlaken bärgas...

Elmotorn som faktiskt revolutionerade lakfisket.

Här inne sitter det en liten iPilot och styr mot storlaken.

“Reggornas” tid är kommen. ”Tror ni det finns chans på en ”regga” idag?” Frågar Olof samtidigt som han hystar ut sin brandgula Lunker City Shaker 7 tum med en bit nors på en krok. ”Ja absolut”, säger Elis, ”man brukar ha riktigt goda chanser så här års”. Vi driver in och ut ur bakvattnet, runt i strömmarna och fångas ibland även upp av vinden. I-Piloten är villrådig och får elmotorn att kämpa febrilt för att hålla sin punktmarkering. Vi svävar omkring på en yta på ungefär 8 kvadratmeter och fiskar därför av området flitigt.

Plötsligt kommer ett rappt mothugg från Olof och dagens första lake sitter på kroken, slingrande och snirklande kommer den upp ur djupet. Det är en bra lake, en bra start på dagen och ligger inte en lång stund därefter som ett besegrat jättegrodyngel i håven. ”Den där väger över tre, lätt”, säger jag och Elis unisont, varpå Olof lyser upp i ett leende bakom sin mustasch. Olof hade ett personbästa på 3,2 kilo sedan tidigare och en snabb vägning visar att denna väger 3,3 kilo, nytt personbästa men ingen ”reg-lake”.

Det var extra roligt att den tog på en jigg, det har ju tidigare år varit lite svårare enligt våra erfarenheter.

Båtens ständiga rörelser gör att våra beten hela tiden släpar och studsar fram längs botten, något som verkar trigga lakarna till attack, och det dröjer inte

Här slutar många norsars färd i älvsystemet...

Olof Engstedt har precis landat denna otroligt vackra fisk pĂĽ 3,3 kg, men det var bara bĂśrjan...

Mustaschen rök all världens väg med denna praktlake på 82 cm och 4,4 kg tagen på en gul shaker 7 tum.

länge innan nästa mothugg kommer. Med en rapp armrörelse sitter åter Olof med krökt vertikalspö, men denna gång ser det stocktungt ut. Fisken bråkar och stånkar så som bara en lake kan göra, den försöker att gå ner i djupet men besegras istället av det gummerade håvnätets maskor. Fajterna brukar sällan vara särskilt länge med lakarna. Den här fisken är stor, mycket stor och jubel utbryter i båten. På vågen ser vi att storfiskgränsen har passerats med fyra hekto. 4,4 kilo och 82 cm är en respektingivande lake. Efter fotografering simmar den feta laken ner

i djupet igen. ”Nu ryker mustaschen”, konstaterar Olof. Själv har jag haft en segercigarr liggandes i min packning sedan juli förra året, jag glömmer alltid bort att bruka den när tillfälle ges. Nu tar jag fram den och sträcker över den till Olof, det känns inte mer än rätt att den snart mustaschlösa herrn från Kalmar ska få njuta kungligt av sin triumf. Han tänder den och sluter sina ögon. Jag vet hur det känns, det är den där känslan vi alla väntar på varje fisketur, lättnad och lycka. Jag känner plötsligt en kort stöt på mitt bete, sedan suger det till och jag möter härlig

tyngd i mothugget. Mitt spö står djupt bockat mot vattenytan och i andra änden av linan känner jag de karaktäristiska gungningarna. Laken sitter. Efter en kort batalj ligger ännu en lång och grov lake i håven.

Den mäter 81 cm och väger 4,12 kilo. Detta blir även min första lake över storfiskvikten 4 kilo, och således nytt personbästa. Sammanlagt får vi fem lakar på den relativt korta turen, snacka om lyckat resultat!

Startskottet för lakfeber och rakapparaten.

Startskottet för en galen säsong på lakfisket hade

Retur av reg-lake...

Att greppa laken om underkäken och sedan stödja buken, är ett bra sätt att hantera dessa fiskar på.

And back she goes...

gått, så nu var det bara att hitta tid att fiska också.

Under de kommande fiskepassen fångar vi fler lakar än något år tidigare. Båtens rörelser är antagligen den avgörande faktorn, det blir speciellt tydligt när många av lakarna vi får hugger när båten rör sig ganska snabbt under förflyttningar. Tommy Blixt fick en fin lake på 4,24 kilo mitt på dagen under klart väder under just en förflyttning. Då vi tidigare år fått omkring 3-4 lakar på ett helt pass, kan vi i år summera 8, 9, och 14 fångade lakar på enskilda pass.

Jiggsuccé och fler skäggdueller.

Att fiska med en vertikaljigg med bred stjärt och mycket rörelse verkar vara bland det mest fångstgivande. Med en tunn filé av nors på en krok får även doften spela in, men det verkar som om det inte är en avgörande faktor nödvändigtvis. Färgen på jiggen spelar också mindre roll. De lakar som inte är totalt blinda ser väldigt dåligt, istället för att se känner de av betets vibrationer och hugger nog mer på intuition och rutin än något annat. Vissa dagar är också bättre än andra, men vad som avgör är svårt att veta. Jiggar mellan 7 och 10 tum verkar fungera bäst, de större jiggarna avger större rörelser och verkar helt klart reta gallfebere på lakarna. Man ska inte vara rädd att använda stora jiggar, även relativt små lakar inhalerar det mesta i gummiväg utan problem, men inom rimliga gränser naturligtvis.

Den dagen vi fick 14 lakar på tre man, tappade vi säkert nästan lika många, och det högg nästan hela tiden under de knappa tre timmarna vi fiskade.

Medelvikten var under detta fiske sanslöst bra, med många fiskar över 3 kilo, och en toppfisk på 4,36 kilo till Elis. Själv var jag försmädligt nära den gyllene gränsen den gången med en lake på 3,98 kilo och en på 3,86 kilo. Kamraten Robin var också han nära den kvällen med en fisk på 3,8 kilo blankt. Just den dagen kom det massor av rapporter om fantastiskt gäddfiske ifrån hela Sverige, det verkade vara bra fiske generellt helt enkelt just denna dag.

Årets längsta fisk på hela 89 cm tog en tidig morgon i slutet av maj. Den vägde blott 4,44 kg men i rätt kondition, ja kanske över 6 kg...

Elis med en härlig kvällslake, helblind och grov som en timmerstock. Omkring 80 cm och en vikt på 4,36 kg är inte fy skam!

Elis med vårens största lake för oss, 4,76 kg är en mäktig fisk!

Tidigt morgonpass gav två över fyra med kort mellanrum.

Foto: Astrid Karlsson

Foto: Elis Wessmark

Vem är mest förvånad tro?

En synnerligen välmatad lake som högg på jigg.

Foto: Elis Wessmark

Foto: Elis Wessmark

Olof Engstedt var till slut inte den enda fiskaren av oss som blev av med sin skäggväxt. Både jag själv och Elis provade lyckan med att utlova rakning om vi kunde fånga varsin “regga” . Elis var först ut, och löftet till sin kära flickvän fick så i dagarna motvilligt infrias.

Själv hade jag ett ganska långt gånget barr i ansiktet, och är numer även jag len som en barnrumpa i ansiktet. Kanske var det ödet som utmanades, kanske var det våra flickvänners böner som infriades. Kanske var det ett sammanträffande, likväl är vi skägglösa och därmed åter tre pojkspolingar, opolerade sportfiskare förklädda till svärmorsdrömmar... Nåja.

Sju över 4 kg!

Totalt denna vår har vi skrapat ihop sju lakar över magiska 4 kilo och den största vägde 4,72 kg. Min största blev den längsta vi fångade i år, 89 cm lång och kapacitet att bryta sexkilosgränsen under rätt förutsättningar, men den var slank och vägde alltså “bara” 4,44 kg. Denna fisk var en av två vi fick under det enda tidiga morgonpasset vi gjorde. Den andra fisken vägde 4,02 kg, så man kan väl lugnt säga att medelvikten var hygglig den morgonen. Förmiddags och dagsfisket är inte lätt, det går långt mellan huggen och det kan knappast beskrivas som en aktiv period för lakarna.

Målet är helt klart att komma över 5 kilo härnäst, men det får vänta till nästa vår, för nu är nog fisket snart över för denna gång. Lakfisket bedrivs normalt sett oftast under vinter och tidigt på våren, men tendensen för oss är att fisket kan fortsätta in i juni månad under rätt förhållanden. Det verkar som om lakarna dröjer sig kvar på vissa platser längre, och av konditionen att döma verkar de ha föda så det räcker.

Laken som är en kallvattenälskande fisk söker sig, när vattentemperaturen stiger, mot djupare vatten ute i sjön. Ett intressant äventyr vore att försöka komma i kontakt md laken även på sommaren, men hur man ska kunna lura upp dessa urtidstorskar från djupet på ett säkert sätt, ja det får vi nog klura ett tag till på.

Tommy med sin reg-lake som högg mitt på dagen. 4,24 kg!

Lakmums...

Foto: Elis Wessmark

Skär en tunn filé av nors att sätta på kroken.

Hel nors på Vectra Vertikalskalle är ett hett bete som gett oss många fina lakar.

Det 채r h채ftigt att sl채ppa tillbaka dessa magnifika varelser och se dom slingra sig tillbaka ner mot djupet.

Utrustning.

Spö: Ett spö omkring 6-8 fot är att föredra, haspel eller spinn är en smaksak. Det mesta funkar, men det är bra med en känslig klinga med ganska snabb och toppig aktion.

Rulle: Haspelrulle i storlek 2500 eller en liten spinnrulle, det är en smaksak vilken man väljer.

Lina: Här är det lite mer noga med vad man väljer. Tunn nog för att skära vattenmassorna bra, men också stark nog att klara av fisket. Flätlina runt 0.12 mm fungerar fint.

Tafs: På botten kan finnas stenar och annat som skadar flätlina, därför är en tafs bra att använda.

Finns det gädda i farten kan man ha en tunn vajertafs, annars är flourcarbon mellan 0.35 - 0.50 att föredra.

Bete: Fireball- eller Vectra vertikalskalle apterad med två Gamakatsu strl 4 och agnad med en nors mellan 10 - 20 cm brukar vara riktigt hett.

Jiggar med bred stjärt typ Lunker city shaker, Darts Hammer och liknande. Storlek mellan 5 och 10 tum fungerar. Sedan har vi Elis egen favorit, “Klumpen”, som består av tre till fyra norsar på en jiggskalle på ca: 45 gram.

Båt: Spelar egentligen mindre roll, men. Om man som vi fiskar i strömmande vatten så är det alltså en frontmonterad elmotor med iPilot som är nyckeln till framgång. Fiskar man i sjö så kan man driva fram båten med en manuellt kontrollerad elmotor som vid vanligt vertikalfiske efter exempelvis gös.

Tips: En tunn filé av nors som sätts på någon krokspets sprider en härlig doft runt betet.

Superbetet från ön Tasmanien utanför Australien. Tasmanian Devil har visat sig vara otroligt effektivt för regnbåge, öring och lax. Kroppen på Tasmanian Devil går att böja och detta gör att man kan justera gången och rörelserna, allt utifrån hastighet, djup och inspinningsteknik.

NYA HETA FÄRGER 2013!

Lax 14 kg+

#111 - 13g Willy’s Special

#114 - 13g Ginja Ninja

#115 - 13g Rusty’s Banana

Alla färger, alla storlekar - klicka här!

Distributör sedan 1978 I www.darts.se

+120+ G채dda SUPERSIZE

Nordens l채ngsta predatorer...

Text: Jan Ohlssont Foto: Supersize

I

snart tre år har vi följt, uppmärksammat och registrerat Skandinaviens längsta gäddor på 120 cm och längre, alla återutsatta.

En uppgift vi älskar och tar på stort allvar och det är jätteroligt att se att anmälningarna nu verkligen tar fart av sig själv. SuperSize börjar bli ett begrepp. Årets start av SuperSizeregistreringen för gädda har öppnat otroligt roligt. Totalt har vi registerat ett 20: tal fiskar på 120 cm och uppåt. Tre av dessa fantastiska fiskar ligger på prick 130 cm, inte illa.

Den första att anmäla en 130:a var Martin Sixtensson den 10:e april. En otroligt vacker fisk på 12,8 kilo som förfördes av en ismetad mört.

Den 27:e april var det dags igen, Johnny Hjalmarsson trollade efter de stora i Vättern. I propellersprutet nöp han en utlekt madame på prick 130 cm. Denna gång var det en klassisk storgäddsZalt som gav fisk.

Efter det dröjde det till den7:e maj när en helt exalterad och lycklig Mikael Ekstedt fångar en utlekt skärgårdsgädda på imponerande 130 cm och 15,7 kilo. Tänk vad den kunde ha vägt före leken, 18, 19 kanske 20 kilo! Ja, det får vi aldrig veta men den är fri att fånga igen, vilken fisk! Mikael tog denna SuperSizegädda på en Zam Z-tail i Ålandsfärgen.

Så, snälla, fortsätt att anmäla era gäddor till SuperSize, det gläder så många och det hjälper gäddan att få än högre status i sportfiskets värld.

Alla anmälda gäddor får en spole Strike Wire 0,36 från CWC AB. Månadens längsta fisk premieras med ett jerkspö från CWC. Se alla SuperSizegäddor här!

+

SUPERSIZE Nordens längsta predatorer

+

SUPERSIZE Nordens l채ngsta predatorer

Killer Optic – en LYSANDE nyhet!

Håll en låg profil!

Det är inte bara nostalgi. Abu Killer fanns i var mans fiskelåda när det begav sig. Nu är det dags för comeback! Formen och den läckra simstilen känner du igen, men ytan är uppdaterad till 2000-talets hårda krav. Nu också med en helt unik Fiber-Optic teknik, som reflekterar ljus. 3 huggpunkter som fisken kan sikta in sig på. 4 storlekar och nio läckra färger.

Nu presenterar vi nästa generations lågprofilrullar i REVO familjen.

Suspending 90 mm/10 g Suspending110 mm/15 g Floating 130 mm/21 g Floating 180 mm/38 g

N

• Ännu lägre profil, men ändå samma linkapacitet • Kropp och ram i X2-Cräftic™ – korrosionsfritt material • Lägre vikt Revo Toro NaCl

S RH

OR/BLACK YH

Gäddfisk a favoritru rnas lle!

OR/CHART W/BLUE

YP W/GREEN

Revo Premier

Revo STX

Revo SX

www.abugarcia.se

Unik Fiber-Optic teknik, som reflekterar ljus.

Revo S

www.abugarcia.se

a in

m n m o o g k a รถ B s a

s

l g l o

h

Jo k i r d

t& x e T

n

so ans

Fre : o Fot

t a t s n e t รฅ r r f a h r o i l l V lbri o s

eech är den nya uppstickaren på solglasögonmarknaden och med sina polariserande linser så har de vunnit mark snabbt i sportfiskevärlden.

Grundarna har själva ett stort intresse för sportfiske och det var genom det som tanken föddes på att ta fram bättre solglasögon än vad de tyckte att marknaden kunde erbjuda. Med fokus på fisket så gjorde man valet av linser och nyanser och 2012 lanserades den första modellen.

Den vita modellen Sunrise som blev väldigt populär

och gjorda att många fick upp ögonen för Leech.

Efter det så har det bara rullat på, idag finns de i hela norden och med planer på att expandera till övriga Europa och sedan till resten av världen.

Linserna är i grunden samma för alla modeller, de är polariserande och skyddar mot all UVA, UVB och UVC strålning. Linsen kommer i tre olika standardutförande anpassade för olika ljusförhållanden. Totalt finns det idag tretton olika modeller där två av dessa sticker ut lite extra

funktionsmässigt. Den ena är Vision som man kan få med bifokal lins, alltså med en slipad del om man t ex är översynt. Den andra är Ocean som är gjord för att bäras utanpå vanliga glasögon.

Samtliga testade glasögon kostar mellan 500-1000kr och min personliga favorit var Sunset, som också var dyrast men enligt mig helt klart värda den pengen.

Vi testade 4 olika

modeller med olika linser

Sunset var nog den modell jag testade mest, dels för att den med sina kopparfärgade linser i princip fungerar hela dagen, både när solen skiner och när det är molnigt men jag gillade även bågarna riktigt mycket. Sunset har flera gummidetaljer på kontaktpunkterna mot huvudet som gör att de sitter riktigt bra. Sidorna skyddade för ljusinsläpp från sidan samtidigt som de var lite smalare och smidigare än övriga testade glasögon. De släppte även in lite luft då de inte satt lika åtsmitande som Sunrise och River. Linsen är dessutom deras mest avancerade med både “Anti Reflex Coating” på insidan samt “Hydrophobic Coating” på utsidan, vilket de andra modellerna saknar. Skiktet på insidan förhindrar att ströljus letar sig in och ger upphov till reflexer samt att det är vattenavstötade.

På utsidan är skiktet vattenavstötande och förhindrar vattenmärken efter stänk.

Sunrise som var den första modellen att lanseras har vita bågar och just de jag testade hade grå linser. Det gör att de passar riktigt bra för de allra soligaste dagarna när blänket från vattnet är som mest. Med sitt utseende passar de lika bra till fisket som till strandhänget. Något som jag kan uppleva med både denna modell av solglasögon är att de sluter lite väl tätt och att det då bildas kondens på insidan av glasen från den egna kroppsvärmen de riktigt varma dagarna. Det är enkelt åtgärdat genom att släppa in lite luft eller inte att ha de så tätt inpå. Bågarna är helt i plast och det finns inga gummidetaljer för att ökad komfort eller att de ska sitta bättre. Trots detta så sitter de riktigt bra och jag var aldrig orolig tappa dem när jag hängde över relingen.

River var den slätaste och renaste modellen som vi testade det är i grunden samma bågar som Sunrise men är något mer diskret med sina svarta matta bågar. Glasen i just dessa är gula och den färgen lämpar sig bäst för lite mörkare förhållanden som gryning och skymning, eller när det är riktigt mulet.

Linsen förstärker färgerna och det ljus som finns och det funkar riktigt bra. Effekten av det är att jag känner mig piggare och mer alert, inbillning eller inte så funkar det på mig. Bågarna är desamma som Sunrise egenskapsmässigt och de höga sidorna på skalmarna gör att inget ljus kommer in den vägen.

Breeze är den största och mest iögonfallande modellen som vi testade. Den kanske passar bättre till sol och bad än till fiske, men även denna modell har ju polariserande linser med samma egenskaper som de andra och de har den väldigt trevliga detaljen att det finns flytelement i skalmarna som gör att de flyter om de skulle tappas i sjön. Det är en detalj som jag applåderar då jag har offrat flera par solglasögon till fiskegudarna än vad som borde behövas. Även dessa har det vattenavstötande skiktet “Hydrophobic Coating” på utsidan som Sunset har. Helt klart schyssta solglasögon för den som vill se och synas.

Video

Leech webbsida

F책nga trollingg채ddorna

med

EN

trekrok

Text & Foto: Jonathan Jansson

d

et finns många redskap och tekniker för att underlätta avkrokning och återutsättning av våra gröna madammer. Något som jag starkt kan rekommendera till trolling efter gädda med wobbler, är att fiska med kroklänk.

Kroklänk är en riggning vi anammat från laxtrolling med vobbler på våra V-sjöar. Laxfiskarna krokades dåligt på flera mindre krokar samtidigt som dom ofta gick segrande ut ur den vilda kampen. Samma problem kunde vi se under gäddtrolling med wobbler normalt bestyckade med 2-3st trekrokar.

Krokarna fastnade lite överallt på gäddorna och det samtidigt så att ingen krok satt särskilt bra. Som fiskare var man helt enkelt rädd för att slita loss det lilla fäste krokarna hade. Med standardkrokarna utbytta till endast en större krok monterad på en relativt lång kroklänk tappade vi färre gäddor. Som bonus blev även avkrokning och återutsättning mycket enklare!

Problemet som flera krokar på ett och samma bete tampas med är att de motverkar varandra. Fisken fastnar på flera krokar samtidigt men inte ordentligt på någon då trycket och fiskens tyngd fördelas på fler krokspetsar än nödvändigt. Med endast en trekrok koncentreras all kraft till maximalt tre krokspetsar vilket gagnar för en bra krokning utan möjlighet att bända sig loss med hjälp av övriga krokar som sitter fast lite överallt.

Med kroklänk kan man som regel alltid pressa fisken hårdare utan att riskera slita loss krokfästet.

Detta gör inte bara att du troligtvis landar flera gäddor, de är även piggare vid återutsättning! Kort drilltid kombinerat med en enklare och snabbare avkrokning är viktiga aspekter i effektiv C&R. Alla vet ju hur tråkigt och relativt vanligt det är med krokar som sitter fast utanpå fisken när man fiskar

Perfekt krokad och enkel att hantera.

Huller om buller, men inget trassel.

Kroklänkarna fÜrvaras säkert i en vanlig glassburk.

Så här kan riggningen se ut, kroken hamnar mitt på vobblerkroppen och krokar ofta kanonbra!

med större wobbler och två eller fler trekrokar. Med kroklänk är det ett minne blott! Jag har inte fångat en enda gädda där kroken suttit utanför munnen med denna riggning.

Hur ser då denna länk ut? Personligen föredrar jag att använda en trekrok i storlek 3/0 så att krokspetsarna kan sticka ut en bit bredvid betet sett över och underifrån. Sedan en eller två fjäderringar i storlek 10 och närmast betet ett beteslås i storlek 7. Dessa storlekar varieras beroende på wobblerns storlek men tumregeln är att kroken ska hamna ungefär mitt på wobblerkroppen.

Färdiga kroklänkar förvaras i en liten låda snabbt

redo för att hakas på wobblern innan den släpps i bakom båten. Det är inte längre nödvändigt att ha dyra vassa krokar på varenda bete. Det räcker gott och väl med 20st kroklänkar av olika längd. Alltid fräscha, alltid supervassa.

Ytterligare en bonus med denna riggning är givetvis att vobblerna aldrig trasslar ihop sig i betesboxen.

Förvaringen sker nämligen i en stor plastlåda där alla godbitar rullar runt i en härlig hög. Perfekt när lusten slår på att byta bete en trög dag när energin och tålamodet för länge sedan tagit slut. Härdar man ut sitter den där till slut... ...perfekt krokad med en kroklänk.

Hรถjdarrullar med lรฅg profil

Text & Foto: Sebastian Wiman

J

ag har länge klamrat mig fast vid de mer traditionella multiplikatorrullarna, de med cylinderformade kroppar med helt cirkulära gavlar. Abu´s ambassaduerer har jag använt i många år men jag har även fiskat en hel del med Shimano och andra tillverkare av dessa typer av traditionella rullar. Rulltypen sägs har funnits sedan tillkomsten år 1820 då George Snyder från Kentucky i Amerika tillverkade sina första multiplikatorrullar för kastfiske, för både spinnoch flugfiske. Britterna hade tidigare uppfunnit liknande konstruktioner, men var mer behållare för överflödig lina, än några regelrätta fiskerullar med kastfunktion så som vi har idag.

Sedan dess har många olika konstruktioner sett dagens ljus, både bra och mindre bra mekaniska sammansättningar för sportfiske har kommit och gått. De senaste åren har rullarna blivit lättare och lättare. Materialen som används har förnyats och förbättrats, men principen har alltid varit densamma, lina ska skickas ut för att sedan vevas in. Rullar med en låg profil, så kallade lågprofilrullar, har blivit en braksuccé under 2000-talet. De gamla runda gavlarna och cylinderformade rullkropparna har pressats samman, plattats till och blivit ovala i sin form. Fördelarna är att rullen ligger fint i handen, den är lätt och bekväm att greppa och den kommer i många fall närmare spöets rullfäste vilket bidrar till bättre balans. En lågprofilrulle är ofta lättare än en traditionell rund multirulle, materialen och konstruktionen skiljer sig i de flesta fallen

åt. Nackdelar med lågprofil då? Ja, det börjar bli bättre på den fronten vilket jag kommer till när jag presenterar rullarna jag testat den här gången, men visst finns det nackdelar. Fram tills nyligen var lågprofilrullar mindre och avsedda för främst lätt spinnfiske, jiggfiske och vertikalfiske. Rullarna var från början mindre och hade inga krav på sig att klara av några större påfrestningar och de var inte lika tåliga som en gediget byggd traditionell rund multirulle. Priset är generellt också högre för lågprofilrullarna, i alla fall om man ser till kvaliteten man får. En kvalitets- och funktionsmässigt motsvarande rulle av det runda slaget är ofta billigare att köpa. Dagens lågprofilrullar som används i Sverige till gäddfiske, är av en helt annan byggkvalitet än de små som funnits innan. Betena som används till tyngre spinnfiske efter exempelvis

gädda och muskie är ofta tunga, ibland vansinnigt tunga, och kräver inte bara ett ordentligt spö och en uthållig fiskare, utan också en rejäl rulle som tål de enorma påfrestningar som spinnfiske med stora tunga beten efter stora tunga fiskar innebär.

Traditionellt används runda cylinderformade multiplikatorrullar av det grövre slaget, men nu för tiden finns det alltså lågprofilrullar som också klarar detta fiske. Rullarna med låg profil har givetvis blivit större, men har också uppdaterats med bättre och starkare komponenter och högre kapacitet.

Nya metoder och intressen skapas hela tiden, och det gäller för tillverkarna att hela tiden kunna erbjuda produkter för de fiskemetoder som är populära för stunden. I Sverige är gäddfisket störst av allt, så har det alltid varit, och kommer sannolikt alltid att vara. Metoder för att fånga dessa våra toppredatorer har förändrats under årens lopp, och tillverkarna av utrustning har fått hänga på.

För drygt tio år sedan slog jerkbaitfisket igenom i Sverige, och utrustning för metoden forsade ut på marknaden. Rullarna var oftast av traditionell rund multiplikatortyp, men med förstärkningar i mekaniken för att klara det påfrestande fisket.

Från Amerika kom också trender som har sitt ursprung i det aktionfyllda fisket efter muskien, den gäddbesläktade giganten som lever i Nordamerika. Här har det sedan många år använts stora beten såsom stora spinnare, enorma gummibeten, jerkbaits, ytbeten mm. När trenden nådde Sverige och revolutionerade vårt gäddfiske, krävdes det utrustning som klarade detta extremt slitsamma fisket. I början var det främst runda multiplikatorrullar som användes, men sedan har det även kommit några lågprofilrullar som håller måttet.

Rullarna som jag har testat under våren är Daiwa Lexa 300 HL och Abu Garcia Revo Toro NaCl 61/51.

Båda rullarna är kompetenta men skiljer sig också åt en hel del. Låt mig förklara de både rullarna närmare.

Abu Garcia Revo Toro NaCl 61 Abu Garcia är en av rullmarknadens jättar, de är en svensk stolthet, även om man på senare år slutat tillverka merparten av rullarna i urfabriken i Svängsta i Sverige, och istället gjort som många andra och låter tillverka dem i Asien. Revo Toro NaCl är tillverkad i Korea. Abu Garcia är ändå en rulltillverkare med högt anseende, med massor av olika fiskerullar som används världen över. Abu Garcia ligger ofta i framkant när det gäller utveckling och att ligga med i tiden och alla de förändringar som sker inom sportfisket. Abu gjorde för några år sedan succé med sina nya robusta lågprofilrullar i serien som kallades Revo Toro. Många uppskattade de stora rullarna med låg profil som klarade av det ”nya” tunga gäddfisket. Revo Toro fick i år ett nytillskott som heter även heter NaCl, d.v.s. den kemiska betäckningen på salt, och precis som namnet antyder rullen är rullen saltvattenbeständig

enligt tillverkaren. Rullen finns i två storlekar, 50 och 60, de finns med veven på höger och vänster sida.

Den levereras dessutom med två vevar, en enkelvev och en dubbelvev som kan varieras beroende på vad man tycker är bekvämast. Enkelveven, eller ”power handle” som den ibland brukar kallas, har två hål att fästa den med vilket låter användaren välja själv hur långt ifrån centrum själva vevknoppen hamnar.

Utväxlingen är 5:4:1 i Sverige medan den även erbjuds i 6:4:1 på den internationella marknaden.

Utseendemässigt är rullen av fräck design, blanksvart varvat med mattsvart och blåa kromdetaljer. Den är snygg, riktigt snygg och inte blev det sämre av att den rent visuellt gifte sig perfekt med mitt Hamerspö som har en blå klinga. Designen bör nog tilltala de flesta även om en del kanske föredrar en mer diskret sådan. Rullen är ganska lätt, 312 gram utan lina ska den väga enligt tillverkaren. Detta kan jämföras med exempelvis en Shimano calcutta te 401 som väger in på ca 365 gram utan lina, eller en Ambassadeur 6500 CS Pro Rocket som väger in på ca: 380 gram utan lina.

Den stora lågprofilaren är därmed lätt för sin klass.

NaCl har en låg profil, men någonstans tar ju massan som man trycker samman på höjden vägen, och den hamnar på bredden. Rullen är riktigt bred, och det är inte helt positivt i min mening. När rullens profil är låg så kommer tyngdpunkten lägre och balansen blir bättre, men när rullen blir bredare så motverkar detta balansen negativt. Vikten är dock fördelad väl över rullen och i slutändan så blir det mer balans än obalans tack vare den låga tyngdpunkten. Det faktum att veven är inåtböjd bidrar också till bättre balans. Att greppa NaCl 61 är skönt, men det är en väldigt stor rulle, har man lite mindre händer så kan den nog uppfattas som otympligt klumpig, och då är lillebrorsan storlek 51 ett bättre alternativ.

Hur kastar den då? Jo den klarar sig bra, men inte bättre än bra. Jämfört med andra rullar jag använder för tungt spinnfiske är jag inte så imponerad av NaCl.

Jag kan uppfatta att kastlängderna inte når mina förväntningar, och det är en aning frustrerande att se sitt bete landa kort om det tänkta målet. Det är väl så att lindimension samt betets vikt och aerodynamik kan påverka kastegenskaperna, men så är det ju oavsett rulle. Kastar man en liten strömlinjeformad och tung projektil så kommer den nog flyga riktigt långt, men det är ju sällan sådana typer av beten som man fiskar med. Med tanke på priset så hade jag nog lite högre förväntningar på kastegenskaperna, men den får ändå godkänt på den punkten. Bromsen verkar däremot vara riktigt gedigen och max

åtdragen så är det nästan omöjligt att dra ut lina från spolen. När bromsen får jobba vid en rusning från en fisk, så uppfattar jag den som jämn och fin. Här finns inget att anmärka på.

Utväxlingen på 5:4:1 är ganska låg och fyller sina syften framförallt vid långsamt fiske på våren i min mening. När man spinner hem ett bete långsamt så är det riktigt praktiskt med låg utväxling för att få bra kontroll på farten utan att behöva veva smärtsamt långsamt, något som många inklusive mig själv tycker är en utmaning i sig. Hemtagning av

lina känns jämn och fin och man märker hur urstark rullen är, lite som en fyrhjulsdriven diesel med gott om vridmoment. Linuppläggningen är helt okej men vinner inga priser, men detta kan nog variera beroende på linvalet också. Under testet satt det Fireline Tracer Braid 0,42 mm på spolen. Rullen av storlek 61 rymmer 230 meter av lina i diameter 0,35 mm, och storlek 51 rymmer 190 meter av likadan lina. Rullen har 6 st kullager och 1st glidlager.

Kvalitetskänslan är kanske inte helt där heller tyvärr anser jag, inte för priset i alla fall. Några detaljer känns en aning plastiga, t.ex. frontpanelen under linspridaren och tumtangenten, kanske är det detaljernas lätta vikt som skapar denna uppfattning.

Jag har även märkt att färgen skavs bort från några komponenter efter en ganska kort tids normalt slitage, och tyvärr anar jag att rullen kommer se ganska härjad ut efter en hel säsong, för att inte nämna om några år. Kosmetiskt ja, men det är ju viktigt det också.

Fakta: Material: X2- Cräftic - korrisionsbeständig Spole: Flygplansaluminium Linkapacitet: 230 m / 0.35 mm Lager: 6 kullager och 1 glidlager Utväxling: 5:4:1 Vikt: ca: 312 gram (utan lina) Pris: ca: 2399 kr i butik. + Lätt - väger bara ca: 312 gram + Urstark - vevar som en vinsch + Jämn broms - Pålitlig och stark + Snygg design - fräck och snygg – Kastegenskaperna når inte ända fram – Detaljer med aningen plastig intryck – Detaljer tappar färg lätt – Inte helt prisvärd

Daiwa Lexa 300 HL Här har vi en annan ny rulle för det tyngre gäddfisket.

Daiwa är liksom Abu Garcia en av marknadens jättar när det kommer till rullar, och tillverkaren är känd för fin kvalitet och gedigna byggen. Daiwas största nedslag på multiplikatorfronten de senaste åren är en rulle som heter Luna som har en rund profil och blev omåttligt populär bland landets gäddfiskare.

Daiwa följer nu lågprofiltrenden med sin Lexa 300 HL som redan när den kom hyllades av många Daiwafans. Förväntningarna var höga innan jag själv fick känna och klämma på rullen för första gången, den hade håsats upp som en riktig gäddkanon.

Den finns i bara i 300 storleken men både i högeroch vänstervevat utförande. I Sverige saluförs modellen med en utväxling på 6:3:1 vilket gör den till en ganska rask liten snurra, och internationellt så finns den i en ännu snabbare version med hela 7:1:1 utväxling och power handle (enkelvev). Den snabba utväxlingen betyder att man tar in ungefär 73 cm per vevtag och möjliggör att man kan ta hem beten med en väldig fart om man så vill. Detta innebär att rullen gör sig bra till fiske när det är lite varmare i vattnet, men är man en tålmodig fiskare som kan lägga band på sig och veva riktigt, riktigt långsamt så kan man naturligtvis fiska i låga farter i kallt vatten också med Lexan.

Utseendemässigt är Daiwa Lexa 300 HL lite av motsatsen till Revo Toro NaCl med en strikt och enkel design som inte gör mycket väsen av sig.

Detta innebär dock inte att rullen är ful, tvärtom.

Den mörkgråmetallic färgen är sober och

sofistikerad, och med de övriga detaljerna som är mattsvarta så får rullen stor integritet i mitt tycke.

Jag gillar helt enkelt det dunkla och okomplicerade, men ändå eleganta utseendet på rullen. Spolen på Lexan är något mindre än Revo Toro NaCl 61, faktum är att den t.o.m. är lite mindre än NaCl 51, men den rymmer ändå ca: 170 meter 0,35 mm vilket är fullt tillräckligt för ändamålet. Jag vill påstå att detta är en rulle som klara tyngre gäddfiske riktigt bra.

Den stora skillnaden mellan Lexa och NaCl är vart massan som försvinner på höjden tar vägen.

På NaCl så blir rullen bred, men Lexan blir istället

avlång. Är detta en fördel? Ja, det får jag nog säga att det är, och det finns ett antal förklaringar till detta.

Dels är linspridaren statisk vid utkastet hos Lexan, d.v.s. att linspridaren inte rör sig fram och tillbaka under kastet. Vanligtvis innebär denna typ av design att vinkeln mellan spolen och linspridaren stundtals blir ganska extrem vilket medför att kastegenskaperna blir sämre. Lexan har då till sin fördel den avlånga designen på rullen som möjliggjort att avståndet mellan spolen och linspridaren ökats vilket kort och gott innebär att vinkeln mellan dessa aldrig blir stor nog att påverka kastegenskaperna negativt.

Jag måste säga att kastegenskaperna med Daiwa Lexa 300 HL är riktigt bra, världsklass faktiskt. Förutom den mekaniska kastbromsen har Daiwa Lexa en magnetbroms, något som också är användbart för att finjustera rullen efter förutsättningarna. En annan fördel med att rullen är avlång istället för bred är att balansen med spöet blir ännu bättre. Den låga profilen bidrar till låg tyngdpunkt och eftersom rullen är avlång istället för bred så balanserar rullen lättare på spöet. Här har man tänkt till ordentligt i Daiwafabriken. En annan positiv överraskning är vikten som stannar på ca 297 gram utan lina.

Sammantaget får man en långkastande, lätt och ytterst balanserad lågprofilrulle som ligger perfekt i handen och sitter otroligt tätt inpå spöet tack vare den välintegrerade rullfoten.

Bromsen är även den av bra kvalitet, ställer man bromsen i botten så får man ta i ordentligt för att det ska gå att dra ut någon lina alls. När bromsen får jobba vid t.ex. en rusning från en bättre gädda så är det en jämn och fin bromsverkan man får uppleva.

Jag har fångat flera gäddor mellan 6 och 9 kilo med rullen och bromsen har känts pålitlig i alla lägen.

Rullen innehåller 6 st kullager och 1 st glidlager. En annan intressant detalj på Lexan är veven som är krökt så att vevhandtagen hamnar närmare rullhuset vilket även detta bidrar till bättre balans och en kompakt upplevelse. Visst kostar Daiwa Lexa 300 HL en slant, men med tanke på vad man får så tycker jag att det är värt pengarna. Det återstår att se hur rullen håller i långa loppet, men känslan jag fått är att den är välbyggd och robust och kommer hålla ett bra tag.

Detta är en rulle som jag kan rekommendera till alla som funderar på en väldesignad och genomtänkt lågprofilrulle med ganska hög utväxling.

Fakta: Material: Aluminium Spole: Svarvad aluminium Linkapacitet: 170 m / 0.35 mm.

Lager: 6 kullager och 1 glidlager Utväxling: 6:3:1 Vikt: Ca: 297 gram (utan lina) Pris: ca: 1999 kr i butik. + Lätt - väger bara ca: 297 gram + Ergonomisk - Bra balanserad + Långkastande - Låååångkastande. + Stilren design - Snygg!

– Jag har bara en rulle ...

l y Pr

Marknaden Drennan Quickstops och Quickstop Pusher - Darts.

Små fiffiga verktyg när det ska hairriggas beten.

Pinnen med handtag passar i plastspiken som förs genom betet och sedan viks så betet låses i position. Mycket populärt i England. ca pris 30:- resp 30:-

BFT Vertical Extreme/ Pelagio X Heavy - CWC Två vertikalspön designade för det tyngre pelagiska fisket. Snabba lätta klingor med grym ryggrad. Ergonomiskt utformat bakre handtag för bästa känsla och stöd under armbågen.

Grym betes presentation vid pelagiskt fiske. Fuji rullfäste. * BFT Pelagio 5,9’ X Heavy - 60 gram 2 pcs * BFT Extreme 6,3’ X Heavy - 60 gram 2 pcs Rekpris från 1395 kr

25cm magnum shad - Darts, storgäddans blivande favorit. Riggas med fördel med två stingerkrokar och jiggskalle mellan 7 och 20 gram med minst 6/0 krok. Jiggen går utmärkt att rigga upp utan jiggskalle för att fiskas viktlöst i grunda vatten. ca pris 85:-

Gäddflöte big - Darts extra stort gäddflöte för fiske med stora betesfiskar eller i starkt strömmande vatten. ca pris 45:- reps 49:-

Strike Wire Hard-Core Mono - CWC, är en lina som har de egenskaper en laxtrollare kräver. Linan är riktigt slitstark och fungerar utmärk till trollingfiske & landfiske efter lax. Drömlina för haspelrulle!

Finns i 300 m & 3000 m spole.

0,30 -0,60 mm Rek.pris 149 kr - 300 m

Skjorta Namibia - Pinewood Snabbtorkande och robust fritidsoch safariskjorta i slitstarkt rip-stop material. High-Ventilation™ nätfoder vid axelpartiet för extra komfort.

Ventilationsöppning i ryggen för extra genomsläpp vid krävande strapatser. Möjlighet att med invändig slejf fästa den uppkavlade ärmen. UV-skyddande. Yttertyg 100% nylon. Nätfoder i 100% polyester.

Finns i beige.Storlekar: S-3XL Cirka konsumentpris är 499kr

BFT Monster Net - CWC, is the perfect catch & release landing net. Heavy duty rubber netting with fish friendly knot-free design. Flat bottom that keeps fish unharmed. Extra large frame and extra deep net for landing BIG fish! Tele shaft and frame made of aluminum. Fully collapsible for easy storage Rek.pris: 699 kr

BFT Big Catch - CWC, are powerful trolling rods for tough and demanding pike, zander, trout and salmon fishing. Lightweight graphite blank with fast responding backbone.

Alps Deep Press frame locking guides. Ergonomic EVA-handle and gimbal with slip-over rubber cap.

The BFT Big Catch series has set a new standard of performance and quality for years to come.

Rekpris: 995 kr

Ambassadeur en väldsmästare och mycket annat…

Historien om en helt ny

Text: Jan Ohlsson Foto: Sebastian Wiman & Jan Ohlsson

V

i har många och duktiga sportfiskeprofiler i vårt avlånga land. En som faktiskt på något sätt lyckas smita rampljuset, förutom under Värtan Cup, är entreprenören, världsmästaren, butiksägaren och tävlingsarrangören Mikael Boettge. En man som gärna framhäver andra och samtidigt själv står lite i skymundan… Men nu går det inte längre, vi kommer till varför lite längre fram.

Vem är då Mikael (Micke) Boettge.

Ja, för framför allt sportfiskeintresserade i Täbytrakten och för tävlingsfiskare är han kanske ingen ny bekantskap. Micke firar i år 20 års jubileum som innehavare av Sportfiskebutiken i Täby och är mannen bakom vår största gäddtävling, Värtan Cup. Men här slutar ofta vad som är känt om Micke. Vi backar bandet ett antal år.

Vägen mot världsmästartiteln.

Vid 12 års ålder fick Micke ärva ett kastspö efter sin morfar. En stor gädda tog med sig draget och passionen för fiske fick ett livslångt grepp om Micke. Några år senare fick Micke se några killar som stod på en gräsmatta och kastade prick på land. Micke fick testa själv och blev biten direkt, resten är castinghistoria. Efter tre år som junior inom castingen blev det dax att kliva in i seniorgänget och landslaget i casting. Vid 22 års ålder blev Micke Nordisk Mästare i grenen haspel längd tvåhands, han snuddade dessutom vid det Nordiska rekordet i denna disciplin. Under 1990 kom första VM guldet följt av EM guld 1991. Här satte studier till idrottslärare stopp för satsningen under en tid och den första maj 1993 blev Micke också ägare till Sportfiskeboden i Täby. Men, suget att kasta långt blev till slut för stort och Micke satsade igen. Under VM 1996 kom världsrekordet. Micke kastade hela 119,32 med 18 gram i godkänd vind, det blev både kissprov och minutiös undersökning av utrustningen

innan det nya världsrekordet kunde basuneras ut för castingvärlden. Bara för att han kunde, tog han också hem EM 1997 och EM 1999, det sista guldet i längd för tvåhands spinn. Under hela tiden som elitidrottsman inom castingen har Micke haft ett intresse för hur rullar fungerar och hur man får ut maximal prestanda från dessa. EM guldet 1999 kom delvis pga. av framgången med en egentrimmad spole i en ambassadeur SM 3600 C. Till sin hjälp i jakten på längd samarbetade han med företaget Sörmans Mekaniska. Tillsammans började man nu trimma spolar för fullt efter Mickes idéer. Allt detta ledde till att Micke idag är en av få i sportfiskevärlden som verkligen har järnkoll på allt från oljor till konstiga fysiska samband som rätt tillämpat gör att

rullar kastar till månen och dessutom håller i evighet, för att spetsa till det litet. Under 2005 träffade Micke ingenjören Ulf Tingström, numera mest känd under varumärket UT Reel Tecnology. Ulf lyfte trimmandet med lätta spolar, nya lager mm till än högre nivåer.

Idag trimmas det närmare 200 rullar per år hos Sportfiskeboden i Täby, mestadels rullar i 5-6000 serier. Uteslutande Amabassadeurer. På Sportfiskeboden idag är det två skickliga killar, Jocke Åklint och Magnus Blomberg, serviceansvarig, som båda är smått genier när det gäller hur en ambassadeur bäst fungerar, servas och trimmas till superkast. Men det stannar inte här drömmen om en helt egen ambassadeur har länge grott hos herrarna

på Sportfiskeboden. När man som dessa killar skruvar, fiskar, känner och klämmer på rullar varje dag så är det kanske inte så konstigt. Under 2010 började man först och främst att snegla på en egen design men det saknades något... när alla tankar och klurerier omsatts så hade man gått ännu längre och skapat en helt unik egen ambassadeur med namnet Ambassadeur 5601 VC Pike. I grunden en blandning mellan klassiska Amabassadeur Rocket och JB. Grundmodellen har förstärkts med en bottenplatta i kromad mässing mot vevhuset för att ge ytterligare stabilitet i rullen. Detta för att klara de ibland extrema påfrestningar som ett stort modernt bete utsätter en rulle för. Med detta klarar du alla mothugg som är möjliga att överhuvudtaget

åstadkomma. Detta gör denna rulle till kanske marknadens tåligaste slitvarg för tungt gäddfiske.

Rullen görs för exklusivt för Sportfiskeboden, efter Sportfiskebodens specifikationer, av Abu Garcia i Svängsta. Snacka om ”Made in Sweden”!

Det stannar inte där.

Samma rulle kan också fås trimmad till maximala kastlänger. Här har man stoppat in ett UT Pike Performance trimkit som innehåller en lättad UT spole i 70/75 aluminium, det starkaste aluminiumet på marknaden. Till detta kommer en lättad linförare med keramisk knivbult, extremt lättglidande och väger 2 gram i stället för 9 gram i original. Det kommer mer, man har också försett rullen med en extra mekanisk backspärrshake, dubbelupphängd. En balanserad UT vev med 45 mm slaglängd i stället för 40 mm i original. Att veva in ett spinnerbait eller andra beten som flyttar mycket vatten går mycket lättare med denna vev.

Dom vanliga kullagren har bytts mot sintrade oljebronsbussningar, specialbakade i ugn med specialolja. Supernördigt ja, men det funkar! Man har också stoppat in ett nytt bromssystem, ett sk. UT Stardrag med slirbromslameller. Bromsen har över 10 kilos dragstyrka, det går inte att dra mycket mer än så ur en rulle. Bromsen är dessutom sammetslen.

Resultatet är en 5600 rulle som kastar längre än någonting annat, kan bogsera en kanot, och tål att användas en livstid, å då pratar vi hårda tag. En rullnörds våta dröm!

Ett stort tack till Micke med personal för att ni utvecklar det Svenska sportfisket, ni behövs!

Fakta Pris för ”den vanliga” rullen ligger på 1 995:Den ”supertrimmade” varianten kostar 4 665: www.sportfiskeboden.com tel: 08 756 6088

Daiwa T3 Ballistic 100HL Text & Foto: Bobo

Här syns nya linspridaren, dessutom så är det så här det ser ut i kastläget.

I

bland när man öppnar en kartong och ser vad som ligger i den så får man samma känsla som man kan få på Julafton när man ser något som ögonen gillar, habegäret slår till. Daiwa T3 Ballistic har en cool design, närmast lite futuristisk med sina öppna gavlar och platta ovansida.

Första intrycket, material och kastegenskaper.

När man tar upp den ur kartongen och börjar trycka och pilla lite på den så inser man att det ligger en hel del nytänkande och smarta idéer bakom designen.

Tanken är att du ska kunna manövrera rullen och göra mothugg med en hand om du exempelvis vertikalfiskar. Bra tanke speciellt om man sitter

och följer ett bete på väg ner mot ett eko på lodet.

T-Wing Linspridaren är större än en vanlig linspridare och den är designad för att ta bort skarpa vinklar på kasten och på så sätt minska friktionen vilket ska leda till längre kast.

Rullen är gjord i Zaion, ett lätt kompositmaterial som dessutom skall vara extra stabilt. Rullen har låg profil och den lätta aluminiumspolen som är friflytande kan bytas med ett snabbgrepp. T3 B har Magforce magnetisk kastbroms, Infinite Anti-Reverse, Daiwas böjda vev, Ultimate Tournament (UT-drag) broms och 5 högkvalitetskullager. Rullen har en svart läcker marmorfinish.

På rullens undersida sitter en knapp med tre lägen: Maxbrake, Magforce 3D ( All Round ) och Longcast.

Att fiska och kasta med den här rullen ger en speciell känsla. Den kastar det mesta med lätthet, både lätta och tyngre beten. Det tar ett dock tag innan man kommer in i att använda själva ”kastknappen” när man fiskar med vanliga beten. Det är lätt att man i början kommer åt främre delen och råkar låsa rullen mitt i kastet. Det krävs att man vänjer sig hur man ska hålla tummen för att slippa detta.

När man stått och kastat med rullen ett tag och börjar få känsla för hur den beter sig så hamnar knappen snabbt på ”Longcast”, självklart för att det

blir de längsta kasten. Jag gillar idén med dessa knappar. När man tex byter bete och kanske går från tungt till lätt, så är det bekvämt att då kunna byta till ”Maxbrake” för att slippa trassel. Enkelt, lättanvänt och dessutom snabbbt ändrat om man tex hamnar i motvind. Efter ett tag så har man vant sig och att kasta långt går som en dans. Allt eftersom man förstår rullen och självförtroendet kommer så blir kasten längre och längre. Ett stort plus är den fina och jämna bromsen som gör att det blir riktigt roligt att drilla fisk. Dessutom fungerar bromsen bra även hårt inställd vilket inte alltid är självklart Rulle till vertikalfiske?

När det gäller vertikalfiske så kommer rullen till sin absoluta rätt. Rullen är otroligt lätt att använda och manövrera med en hand. Det är bara att följa betet på ekolodet styra båten och placera betet på det djup man vill ha det. Man slås snabbt av hur enkelt det är när man med en hand kan släppa och stanna betet. Om man ser rent funktions mässigt på den här rullen och för vertikal fiske är det här en av dom absolut bästa ”vertikal” rullar jag har fiskat med.

Lite roligt eftersom att rullen säljs för att ”kasta lätta beten ” i länder där vertikal fisket inte är så utbrett.

Glöm inte att kasta lite lätta beten typ ”crankbaits” och lätta jerks när du har avslutat ditt vertikalfiske.

Rek pris 3 799 :- men går säkert att hitta lite billigare om man kollar med våra butiker.

Plus.

Lätt att använda.

Du har många olika valmöjligheter att tillgå när det gäller kastinställningar. Rullen är lättkastad och främjar långa kast. Mycket smidig att vertikalfiska med. Bra bromsegenskaper. Rullen får högsta betyg av mig för funktion mångsidighet och nytänk.

Betyg Fem st feta vertikalgösar av fem möjliga.

Högersida, här syns broms nr. 2.

Rullen öppnad.

Gavel borttagen.

Nu är rullen i invevningsläget, betydligt tajtare än tidigare.

Snabb broms Maxbrake, Allround och longcast. Snyggt enkelt och smidigt.

Vänster sida, notera den snygga röda bromsknappen.

T3 Ballistic® Baitcasting Reels: – T-Wing System – Magforce 3D cast control system – Ultra-low profile – Zaion® frame, clutch cover and side plate – Natural “Black Marble” Zaion finish – Ultimate Tournament Drag with micro- click adjustment – Available with 6.3:1 or 7.1:1 gear ratios – Five ball bearings plus roller bearing – Aluminum Swept Handle – Free-floating, lightweight aluminum spool – Infinite Anti-reverse – Fast, One Touch spool change

m o n e m m Ăś

Dr skotska den n a d

d ä g r o st

to: S o F & t Tex

an

n Wim a i t s a b e

V

Vi far fram genom ett landskap som aldrig förr har beträtt min hornhinna. Det är som att resa inuti en oljemålning. Alla i bilen är stumma av intrycket. Det är svårt att sätta ord på den skönhet som passerar utanför vår bil, mil efter mil, bara skönhet. Tänk att vi har kommit till detta magiska land för att fiska gädda. En inbiten laxfiskare svär sig nog förbannad vid det här laget. Hytter med näven, ”Kasta pärlor åt svin”, kanske denne muttrar vid sitt flugbindningsstäd, men här finns mer. Här finns mer än lax, mer än säckpipsspelande män i kilt, mer än glada golfare i rutig tweed. Bortom alla klyschor och välkända fakta finns nämligen ett Skottland där det finns chans att fånga stora gäddor, riktigt stora gäddor.

Monstruösa fettklossar, lata och svårtrugade som alltid tar den enklaste vägen till ännu ett skråvmål.

Här lever drömmen om de skotska storgäddorna...

Glen Grant Fishing Experience handlar egentligen om två saker, gäddfiske och så skottlands stolthet, whisky! Resan går därför inte direkt till en sjö, eller loch som det kallas här, utan mot staden Rothes i norra Skottland. Här flyter den legendariska ”River Spey” där laxfiskare från hela världen får sina drömmar uppfyllda, men vattnet i älven är också en grundförutsättning för några av de whiskydestillerier som finns här. Glen Grant är ett av dem och grundades här av bröderna John och James Grant år 1840. Det fanns redan då bra förutsättningar för whiskytillverkning här, friskt sötvatten, kornodlingar och närheten till havet. Destilleriets huvudbyggnad i sten ser ut som en liten riddarborg, och det doftar det whisky i hela området. Destilleriet förfogar även över en mindre nationalpark som ligger precis bakom dess byggnader. Det är en underbar och välskött trädgård genom vilken en smal strimma av älven Spey rinner. Vid ett grönskande, djungelinspirerat vattenfall finns ett kassaskåp

Borneo? Nej vi är i Skottland.

En huvudyggnad med anor.

Vackert som i en saga...

Bergsidan hade dolda skatter...

Henrik Sandahl och Nicklas Jonsson låter sig väl smakas. Inte konstigt med 20-årig Glen Grant i glasen!

insprängt i bergsidan. I kassaskåpet finns whiskyglas och några flaskor Glen Grant så klart, vi låter oss väl smaka. Vi får efter utomhusvistelsen gå tillbaka in för att se hela processen av tillverkningen. Vi vandrar genom destilleriets olika avdelningar, och avslutningsvis får vi även smaka några av dess produkter i en liten provning.

För oss som verkligen gillar whisky så utgör miljön, och själva närvaron vid dryckens rötter, en helhetsupplevelse i sig. Den upplevelsen blir inte direkt mindre hel av att man slänger in några dagars gäddfiske i ekvationen, tvärtom. En viktig ingrediens i Glen Grant Fishing Experience är att resmålens slutstationer hålls hemliga för resenärerna. Det ska andas mystik och byggas upp förväntningar, därför

Destillerichef Dennis Malcolm vattnar whiskyn med iskallt vatten direkt ur River Spey...

tänker jag inte berätta exakt vart vi varit, kanske vet jag inte, kanske har jag aldrig vetat... En färja tar oss till den ö där flera fiskevatten uppenbarar sig, ett efter ett. Miljöerna är idylliska och de små samhällena vi passerar andas brittisk arbetarklass, kolrök och vattenskadade trånga pubar. Vischan i Skottland är en upplevelse och ett nedslag i en annan kultur och ett annat samhällsklimat.

Det är verkligen som ett avsnitt av ”Hem till gården”.

Tonårstjejer med tribaltatuering i svanken, en cigg i mungipan och en unge på axeln. Den piprökande farbrorn som kommer på sin gamla traktor är skelögd och besitter norra europas mäktigaste mustasch. Men här finns också ett gäddfiske som får den mest Rügenfrälsta storgäddjägaren att sätta sitt blaskiga kaffe i vrångstrupen.

En resa i en tavla...

Hyrbåtarna är riktigt fina och perfekta att fiska ur.

Ägaren Jimmy´s “kontor”.

Lägg märke till de avgjutna fiskarna på väggarna...

Svårtrugade regnbågsgäddor.

Sjön vi anländer till är lagom stor att ta sig an, den känns liksom överskådlig och inbjudande med sina två odlingskassar med regnbåge i mitten. Jimmy som äger fiskecampen kommer och möter oss, och visar stolt upp sina stora träplank där massor av inplastade fotografier är uppsatta. De feta, stora gäddorna följs åt i rader, upp och ned, från höger till vänster, feta, feta grisar, svulstiga bestar. Många bilder är inte mer än något år gamla, vissa är från i höstas. Vi ser på varandra och gäddfrossan lyser i våra ögon. Innan vi hunnit att titta klart bland alla bilderna har Nicklas redan köpt fiskekort och vi börjar sedan frenetiskt att riva bland våra spötuber och beteslådor. I ett huj sitter vi i båtarna som Jimmy precis tankat åt oss. Båt nummer 20 och 26 blir våra biljetter till sjöns alla hörn och kanter i fyra dagar, vi är på väg...

Två bågar med sked. Det är inte konstigt att gäddorna i sjön är överviktiga med tanke på dessa mumsbitar...

Tjocka gäddor i långa rader. Sjörekordet på 42 pund (19,1kg) och många över magiska 30 pund pryder dessa plank...

Nicklas med en riktigt hungrig “lochgädda”...

Jag är i gott sällskap, bland herrarna finns åtskilliga stora gäddor på meritlistan och det kommer bli tufft för gäddorna i sjön att hålla sig undan. Vi börjar fiska längst söder ut i sjön på ett stort grundområde och det dröjer inte länge förrän de första gäddorna visar sitt intresse. De är inte stora, men de kommer fram och nyper våra beten med jämna mellanrum vilket bådar gott för fortsatt fiske. Klockan är redan mycket, vi startade fisket så fort vi kom fram på eftermiddagen, men nu är kvällen här och vi återvänder med ett facit på 8 fångade gäddor, några större följare och försiktiga hugg som inte krokades.

Vi vaknar upp till en torsdag med strålande fint

Ibland stod det “Fluffer” på menyn...

väder, det är varmt och vi har siktet inställt på ett antal platser där fisket var speciellt intressant under gårdagens korta fisketur. Vid båthamnen träffar vi två skottar som är i full färd att packa en av båtarna för två dagars gäddfiske. Mycket packning blir det, likt många andra britter fiskar många här i sjön med deadbait, både från land och från båt, så även dessa två skotska gäddfiskare. En av herrarna, Steven Guthrie, säger att det är andra gången de besöker sjön och att de senast fick nöja sig med en toppfiske på 24 pund, dvs. strax under elva kilo... Han skakar på huvudet i missnöje och säger på brokig förortsskotska: ”Han som satt bredvid mig fick två

över 30 pund den helgen varav en av dem vägde 36 pund. Så är det ibland, you win some and lose some”.

36 pund är ca: 16,4 kilo... Tydligen är det 30-pundsgränsen man vill kliva över här i sjön, och enligt Steven och hans vän fångas det ibland en gädda över 30 pund i veckan under vissa perioder på året. Vi tittar sedan gemensamt på en karta över sjön, och Steven pekar kamratligt ut de heta platserna. ”Det är ju precis där vi hade bra fiske igår”, säger Nicklas med ett allvarsamt leende. Ingen tid att spilla, vi packar båtarna, önskar Steve och hans vän ett lyckosamt fiske, och beger oss skyndsamt ut mot de skotska storgäddorna.

Mötet med den skotska gäddmadamen.

Fisket rivstartar och det dröjer inte länge innan de första gäddorna luras av våra beten. Det som verkar fungera bäst är gummi av olika slag, Mc.Rubber, Söderjiggen, 30-shad och Relax 9´, men också jerkbeten fiskar bra. Vi tillgodoser oss ett antal fiskar på varje ankring, men sedan blir det tomt, och så där håller det på. Kontakt i första kasten på det nya stället, vi missar några, har några följare och landar några, sedan blir det dött som i graven. Henrik som fiskar med Fredrik får på en plats ett fint hugg på en gammal sjunkande Zalt 19 cm. Gäddan som först inte gör mycket väsen av sig visar sig vara en ulv i fårakläder, när den tyvärr skakar sig loss precis när den ska landas. De rutinerade herrarna tippar på att fisken var runt 8+ kg ungefär... Riktigt tråkigt, men kul att vi äntligen fick kontakt med stor fisk.

Framåt kvällen hittar jag och Nicklas en plats som verkar intressant, det är en djupkant upp till ett stort grundflak med växtlighet. Vi ankrar ute på sex meters djup och fiskar sedan av kanten inifrån och ut, och det dröjer inte länge innan vi får hugg. Dubbelhugg faktiskt, och det blir startskottet för en intensiv huggperiod under vilken vi har kontakt i nästan varje kast. Min shallow-riggade McRubber får smaka på gäddtänder hela tiden och jag tvingas avbryta fisket för att limma den sargade gummistjärten som nästan trillat av. Efter ett antal smågäddor får jag så ett våldsamt påslag långt inne på grundflaket, och äntligen sitter en fisk som känns anständig, på kroken. Fisken kommer med lugnt och stilla utan att göra något alls, men jag kan känna att det är en skaplig tyngd i gäddan som nu börjar närma sig båten. Plötsligt avslöjar den sig i en första rusning och tar ett antal meter lina från min spole. ”Det är en bättre fisk”, delger jag Nicklas som uppmanar till besinning. Gäddan sitter perfekt krokad på den enda krok som min Mc.Rubber är upptacklad med, och efter ett antal vansinniga rusningar kan Nicklas landa den första större gäddan för resan, men den är

En dam i sina bästa år, i en praktfull fettskrud, vinkar adjö med några kraftfulla fentag, ner mot djupet...

Grym kondition på denna madame. 8,3 kilo fördelat på blott 98 cm är inte direkt vad jag är van vid, men jag klagar inte!

hyggligare än vi först trodde.

Den är inte så lång och den har en ganska liten skalle. När den ligger där i gäddtuben vid sidan av båten ser det ut som en 6+ kg ungefär, härligt!

Gäddan visar sig inte heller vara så lång, ca: 98 centimeter blott, men väl på vågen får vi veta att hon väger hela 8,3 kilo, och hennes kondition är makalöst fin, fet och svullig, precis som dom vi sett på bilderna. Efter några bilder sparkar hon sig fri från mitt grepp och försvinner med kraftfulla fentag ner i djupet. Glädjen i båtarna är stor och vi är alla lättade över att vi äntligen fått en bra gädda till registret. Vi börjar diskutera vad en fisk på 120 cm i den konditionen skulle kunna väga, och sen får vi snabbt fart på fisket igen.

Drömmen om storgäddan kommer närmare.

Gäddorna är fortfarande i stöten, de landas i båda båtarna och området känns stekhett. ”Kolla gäddan!”, ropar Nicklas plötsligt och pekar ner i vattnet. Tätt efter hans Söderjigg följer en riktigt stor gädda, mycket större än den jag nyss fick. Frustrationen är enorm när gäddan viker av och försvinner bort under båten. Kort därefter kommer ännu en stor gädda efter, inte riktigt lika stor, men uppskattningsvis över 8 kilo. Den skuggar Nicklas jigg bara ett par decimeter bakom, men även den här viker av två meter från båten. Sekunden efter kommer det en liten gädda underifrån vår båt och klipper jiggen utan tvekan, det är helt klart mycket gädda i stöten.

Fisket klingar sedan sakta men säkert av, och vi beger oss tillbaka för en god middag och en välförtjänt pint Guiness på puben.

Följande dagar blir fisket sämre och vi upplever inget i närheten av den huggperiod som torsdagsskvällen bjöd på. Vi ser riktigt stora gäddor som följer våra beten flera gånger, men de verkar vara omöjliga att locka till hugg. Vi träffar på Steven och hans vän på sjön, de berättar att de haft ett mediokert första dygn. Bara några mindre gäddor och en 21 pundare

Lyckan är total, det lönade sig att nöta!

Många kast blir det...

Söderjiggen med ännu ett tjockt litet offer...

En grym nyutlekt fisk på nästan 12 kilo fångad av Steven.

i topp, dvs. omkring 9,5 kilo. Han avfärdar gäddan som en knappt godkänd fisk, inte mer. Vi får inte många gäddor på grunt vatten de sista dagarna, istället fångar Henrik och Fredrik fisk pelagiskt över 8-12 meters djup. Jag och Nicklas hänger på trenden och fångar också vi några ganska ytligt över större djup, men de är inte av önskvärd storlek. Ett par fyrakilosgäddor visar intresse för våra beten den sista dagen, men de stora fortsätter bara att visa sig för att sedan försvinna lika fort som de dök upp.

Kvällen efter träffar vi åter Steven och hans vän i hamnen. De håller på att packa sin skåpbil full med all sin utrustning, tre bivies, två rod-pods, åtta spön, en bait boat mm. De sista dygnet hade de okej fiske menar Steven, några gäddor runt 5 kilo och en toppfisk på 26 pund, nästan 12 kilo, i topp, alla

Ännu en fisk som skvallrar om gäddornas form i den här sjön. Stevens kamrat med en kort “nästan-tia”...

fångade på döda beten som fiskats strax ovanför botten. Man kan se i Stevens ansikte att han inte är nöjd. 30-pundaren höll sig undan och därmed också chansen att uppnå målet med fisket. Avundsjukt tittar vi på varandra och konstaterar att en sådan fisk förgyllt vår resa med råge. Nästa gång får nog metegrejerna åka med. De lata tjockisarna till gäddor verkar helt klart inte spilla allt för mycket energi på att jaga runt bland smågäddorna. Kanske är de större specialiserade på att ta större byten som regnbåge, och då inte behöva ge sig ut på födosök lika ofta, vem vet?

Nästa gång blir det andra bullar, för så nära att fånga en riktigt stor gädda är man inte på många platser i världen. Nästa gång ska de överlistas, nästa gång är vi redo, och tro mig, det kommer bli en nästa gång...

Steven med en typisk “standardpajsare”...

Grov som en timmerstock över ryggen...

Chefredaktören Fredrik Stjärnkvist mitt i svingen.

Henrik njuter i finvädret.

“Gondoljären” smyger fram mot nästa plats...

Nicklas Jonsson visar ännu en gång att Söderjiggen är omtyckt av tjockisarna i sjön...

Fรถr oss bakom flรถtet...

ELIS

FOT OHÖ

Elis tes tar vat ten tät af oto väs kan

RNA

Text & Foto: Elis Wessmark www.teammosbricka.blogspot.com

S

jön ligger spegelblank, inte en krusning på ytan och inte ett moln syns så långt ögat kan nå. Den klarblå himlen ger vattnet en härlig färgton samtidigt som solen steker i ansiktet. Ännu en underbar dag på sjön, i mina drömmar. Brukar dina fiskedagar vara på detta vis kan du sluta läsa nu. Om sanningen skall fram är det sällan så behagligt ute på sjön som folk på land gärna vill tro. Ofta får man höra: Du har ju bara suttit i en båt hela dagen, hur kan du vara sliten?

När varje våg man möter skickar en vattenkaskad i ansiktet och varje kastvind håller på att skicka prylar över relingen då vill man gärna ha grejer som tål en hel del. Eftersom nio av tio av mina fiskepass sker från ganska små båtar är stuvutrymmen och hytter en stor bristvara. Saker ligger löst i båten och utsätts för många och hårda prövningar. De senaste veckorna har jag hårdtestat en fotoväska från Wanioutdoor (www.wanioutdoor.com). Väskan är av märket HPA och heter passande nog Photodry 25.

Den finns även i en större storlek för den som vill ha ytterligare saker vattenskyddade. Personligen valde jag modellen på 25 liter. Dels för att den skall vara smidig och inte ta för stor plats i båten samt eftersom jag ofta rör mig till fots i skog och runt sjöar och vill kunna röra mig lätt och smidigt utan för mycket packning.

Jag har alltid minst en systemkamera samt några olika objektiv med mig. Under dessa tester hade jag två stora kamerahus med tele respektive vidvinkel samt två extra objektiv, batterigrepp, blixt och en massa småpryttlar. Kameraväskan består av två delar.

Den första är en insats med fack för kameror och objektiv samt en dragkedja att stänga den med. Den har handtag på toppen samt ringar på sidan att fästa den medföljande remmen i. Den andra delen är den som skall skydda kameran mot vatten. Den bärs som en ryggsäck och man har möjlighet att spänna fast

Skulle du mot förmodan lyckas få hela väskan under vattnet håller den ändå fukten ute så länge du stängt den ordentligt.

Rejält med förvaring för både kameror och tillbehör.

Smidig knäppning för att hålla vattnet ute.

den både över bröstet och över magen. Det finns även ett handtag på ovansidan för den som inte vill bära den på ryggen. Stängning sker genom att rulla ihop toppen och sedan knäppa spännet. Allt känns genomtänkt och rejält.

Jag var först lite skeptisk till hur man snabbt och smidigt skulle få ur insatsen när det var dags att fota.

Det fanns dock en smart lösning för detta i form av en hätta längst ned. Sätt foten på denna och dra enkelt och smidigt ur insatsen ur skalet.

Under några veckors tid fick den utstå vågor som slog över den, ihållande spöregn under flera timmars tid, samt att ligga under blöta avkrokningsmattor och vågnät. En vanlig vattenavstötande väska hade inte klarat detta under en längre tid. HPA-väskan fick

Praktisk design och komfortabel att bära.

inte in så mycket som en droppe vatten.

Det stora testet var ju dock hur den skulle klara sig om den trillade i vattnet. Även lite slarvigt stängd klarade den detta fint. Att den flöt som en kork var betryggande dels för kamerautrustningen och dels för den som eventuellt har den på ryggen och på så vis får lite extra flythjälp. Strunta nu inte i flytväst för den sakens skull. Din egen säkerhet är fortfarande A och O på sjön. Tio sekunder nedtryckt under vattnet och inte en droppe trängde in. Enda gången vi lyckades göra den lite fuktig var när vi stängde den slarvigt och aktivt försökte trycka ut all luft ur den.

Under testat stoppades vikter i väskan för att motsvara en kamera och några objektiv. Alla fack och även utrymmet mellan insatsen och skalet

fylldes med toapapper för att enkelt kunna upptäcka eventuell fukt.

En kort sammanfattning av testet: + Vattentät. + Smarta lösningar och genomtänkt konstruktion. + Flyter med kamerautrustning i.

– Inte lika snabbt att få upp kameran som ur en standardväska.

Jag kan verkligen rekommendera denna fotoväska till alla som fiskar och är ute i naturen mycket.

Den får också ett litet extra plus för att den är riktigt snygg.

r a t s e t a n e Hel ftskläder u l i r F d o o w e n i P n frå o

Tex

rlind G e k Å a n t: Hele

: Bob o t o F s unnar

J

Jag har aldrig varit speciellt modemedveten, mina klädval har styrts av komfortfaktor, prisnivå och hur plaggen passar min egen, personliga stil. Jag växte upp i blåbärsskogen, dotter till en tvättäkta jämtländska som jag är och det har satt sina spår. Som barn upplevde jag mina största äventyr i de norrländska skogarna; klättrade i träd, byggde stenåldersbyar av grenar och mossa, täljde barkbåtar och surrade ihop pinnar till små människor med trådar som jag drog ur tröjlinningen till min mammas stora förtvivlan. När jag blev lite äldre väcktes mitt intresse för fiske och jag tillbringade sommarkvällarna på bryggan med ett av morbror Yngves bambuspön och en burk mask, stirrandes på det rödvita frigolitflötet som lojt guppade på Ströms vattudals spegelblanka yta, bara vagt medveten om myggsvärmarna som surrade runt mitt huvud.

Kläder till ett utökat friluftsliv Under årens lopp har min kärlek till friluftslivet bara ökat och när turerna blir både fler och längre ökar också kravet på kläderna. Jag är inte den som har en garderob för varje tillfälle utan jag lägger hellre lite mer pengar på multianpassade plagg som passar både för fjällturen och för en skogspromenad med hunden i skogen hemmavid. Nu har jag fått möjligheten att testa tre sådana plagg. Jacka, byxa och skjorta - från Pinewood Outdoor Collection, och i egenskap av småbarnsmamma, hundägare och fru till en inbiten (läs manisk) sportfiskare så har jag haft gott om tillfällen att göra just detta.

Kläderna jag fått förtroendet att betygsätta är ur Pinewoods damkollektion, närmare bestämt: Fritidsskjortan "Pernilla", tillverkad i snabbtorkande Quick-DryTM med både AntiMosquitobehandling, Scotch- gard® Protector för

effektiv fukttransport samt High IQ Sun ProtectionTM vilket håller skadliga uv-strålar borta från huden.

Finns i storlekarna XXS-XXL. Artikelnr 9324. Färg: Beige. Cirka konsumentpris 449 kr Friluftsjackan "Nebraska", en vind- och vattenavvisande jacka tillverkad i TC-1200™ material som är riv- och slitstarkt. Jackan är skuren för kvinnlig passform för maximal följsamhet och komfort. Finns i storlekarna XXS-XXL. Art. Nr: 3391. Färg: Svart/grå. Cirka konsumentpris: 749 kr. Finns även i enfärgad svart samt Mörk Olivgrön, då med art.nr 9391 och cirka konsumentpris: 849 kr.

Byxan "Kilimanjaro", tillverkad i slitstarkt TC200 material och impregnerad med smuts- och vattenavvisande Teflonbeläggning. Finns i storlekarna 34-46. Art.nr 9386. Färg: Mörkgrön/svart, Mörkbrun/svart, Grön/mörkgrön samt enfärgad Svart. Cirka konsumentpris 599kr Plagg med imponerande spännvidd.

När jag fick kläderna i min hand låg snön fortfarande tjock på marken och temperaturen låg långt under nollan, perfekt, tänkte jag och drog på mig ordentligt med kläder under jacka och byxor och tog med mig vår jaktlabrador Freja ut i skogen. Här ska poängteras att kläderna inte är tänkta som vinterplagg och har

alltså inget som helst foder, men jag upptäckte snart att med ett varmt underställ så var det inget problem att hålla värmen så länge som jag höll mig i rörelse och eftersom byxornas tyg är vattenavvisande så var jag fortfarande torr när jag kom hem trots en del djupdykningar i igensnöade diken. Men nu har värmen äntligen kommit och jag har kunnat testa kläderna i det klimat de är avsedda för.

Skjortan ”Pernilla” har snabbt blivit min favorit, materialet är så tunt och luftigt att man knappt känner att man har den på sig, ändå värmer den i och med att den är vindtät, och när det är varmt så svalkar den. Snygg är den dessutom med sina

orangea detaljer, diskreta bröstficka och den kvinnliga passformen. Ett multiplagg som funkar i alla lägen!

Byxorna ”Kilimanjaro” gör helt klart sitt jobb, skyddar mot väta och blir inte för varma när man vandrar i utmanade terräng. De har två praktiska benfickor, fyra fickor med blixtlås och en dold ficka för exempelvis telefonen eller multiverktyget. I benslutet finns reglerbara band för justering av vidden.

Jackan ”Nebraska” är liksom byxan framtagen för ett aktivt friluftsliv - den har två rejäla fickor med lock fram, en bröstficka med dragkedja och en innerficka. Dubbel stängning med både dragkedja och knapplås för maximalt skydd mot väder och vind, en snygg luva som inte är för snålt tilltagen som på många andra friluftsjackor men inte heller otymplig. Jackan är designad för att sitta bra även på kvinnor med generösa former och jag, som är en av dessa, upptäckte till min glädje att den inte alls får mig att se oformlig ut utan håller in där den ska utan att för den delen kännas trång. Den här jackan passar lika bra i skogen som på stan då den rent utseendemässigt är stilren och snygg. Överlag är jag mycket nöjd med de plagg jag testat, och jag är framför allt imponerad av spännvidden på storlekar vilket tyder på en fast förankring i verkligheten till skillnad från många andra klädmärken. Det enda jag skulle önska är att man lagt in lite mer stretch för att ytterligare främja rörelsefriheten i byxor och jacka.

Pinewood håller vad de lovar och jag rekommenderar dig som är på jakt efter prisvärda, hållbara och funktionella friluftskläder att gå in på www.pinewood.se. Du kommer hitta det du söker efter, utom möjligtvis plagg som tillhandahåller lösa trådar att surra ihop kvistiga minimänniskor med…

Pinewood Ancona byxa Jag har under hösten, vintern och våren testat Pinewood Ancona byxa. Byxan är en vind- och vattentät överdragsbyxa. Byxan har två fickor på framsidan, á la modell ”sned gubbralla ficka” med dragkedja. Två fickor bak med dragkedja och två benfickor med lock varav den ena är en säkerhetsficka med dragkedja och den andra har en lill-ficka på för små saker. Sammanlagt sju fickor.

Förböjda knän och tejpade sömmar.

Extra membran i ”rump-delen” á 10.000 mm membran för att stå emot vatten. Resten av byxan är sydd med tyg som ska klara en vattenpelare på 6.000 mm. Andas: 6.000 g/m2/24h. Dessutom är den fodrad med Air-Ventilation-Mesh. 100 % nylon.

Den har reglerbart och öppningsbart benslut med extra kil. Byxan säljs med tillhörande hängslen.

Personligen har jag använt byxan utan dessa och istället använt skärp något som jag finner skönare.

Så hur har den fungerat?

Jo, mycket bra, jag har upplevt byxan som luftig även när jag själv varit svettig. Jag tycker membranet i byxan gör ett mycket bra jobb så länge byxan inte är smutsig och jag upplever att det fungerar bättre om man tvättar den med avsett tvättmedel för just den här typen av kläder.

Som alltid med ”funktionskläder” är det ju självklart att man inte klär sig för tätt utan klär sig så att svetten inte stängs in. Jag har använt byxan både

Text & Foto: Bobo

som en vanlig byxa med ett par gympa-brallor under och även som ett förstärkningsplagg att ta fram när man behöver skydd mot vatten och vind. Jag har klarat mig mycket bra under höst, vinter och vår rusk, byxan har hållit mig torr och varm. Byxan är i sig själv är inte så varm så behöver man skydd mot kyla så är det kläderna man har under som får ta hand om det jobbet. Materialet är mycket tunt och smidig och fungerar lika bra när det är varmt ute såväl som höst och vinter med flera lager kläder under. Dessutom har jag lyckas sätta mig ett antal gånger i en båtstol med vatten i utan att bli blöt om rumpan. Bara det gör ju en glad. Mina erfarenheter delas av flera av de andra i FishEcogänget som använt byxorna både i minusgrader under isfiske och i hällande höstregn till fjälls.

+

Plus Skön och mycket prisvärd byxa som håller dig torr och varm, förutsatt att du sköter om byxan och klär dig klokt. Lätt att ta på sig som förstärkningsplagg över andra kläder när man behöver snabbt skydd mot regn och rusk. Lätt att röra sig i under aktivt fiske eller annat friluftsliv

–

Minus Prasslar lite grand.

Summering: Mycket bra köp, mycket funktion för pengarna.

Dessa byxor fungerar bättre är flera andra märken som dessutom är dyrare och tillverkas speciellt för fiskare. Om jag fick önska något så hade det varit lite stretch på rumpan.

Betyg Fyra av fem fina gäddor.

Rekommenderat pris på byxan är: 849kr www.pinewood.se

Foto: Sebastian Wiman

Vadarfiske efter g채dda i Sveriges Tr채dg책rd Text: Sussi Stridh Foto: Sussi Stridh och Felix Rimfrost

J

ag måste ärligt erkänna att fiskarten gädda, inte varit min favoritfisk direkt. Nej, snarare har jag närapå avskytt denna fisk under många många år. Dessa gäddor som bitit av min lina och försvunnit med mina spinnare, ämnat för abborre, ner i djupet. Alla sår de orsakat mina händer, hur kan man tycka om denna fisk? Dessutom är de inte ens goda att äta!

Nej usch och tvi vale...

Men ju mer jag nu fiskat efter denna art och framförallt försökt dem att hugga på fluga, desto mer har jag faktiskt börjat uppskatta denna fisk. Att de är så aggressiva och bitska, har gjort det hela ännu trevligare då jag känner igen mig själv i deras beteende. För även jag kan bli riktigt förbannad och bitsk om jag blir tillräckligt uppretad och liksom gäddan gillar ju även jag glitter och glamour, vilket verkligen gäddflugor består av. Mitt intresse för gäddflugfiske väcktes förra året då det var ett par resor ner till Blekinge skärgård, dessa urstarka och spralliga fiskar gav mig en kick utan dess like. Jag fick mer eller mindre släpas bort från vattnet och tvingas in i bilen med våld för att inse att fiskedagen var över.

Att slippa släpa på massor av flugaskar, håv och andra pinaler som krävs för fiske efter andra arter, är otroligt skönt. Det räcker med ett fodral där gäddflugorna förvaras, en liten rulle med knytbar gäddtafs och en större peang som även har en vajersax, that´s it! Ja, jag har drabbats av gäddfeber!

Så pass att även ismete efter gädda gör att jag klarar av att överleva vinterhalvåret. I år startade flugfisket efter gädda i öppet vatten i Blekinge. Vi var ett härligt gäng som valde att husera på Sandhamn Marine i Torhamn, där vi hyrt ett gäng fiskarstugor som låg utmed vattnet. Ett underbart läge med gångavstånd till Torhamns Udde och andra intressanta vikar där sannolikheten att gäddorna skulle befinna sig var stor. Man kan ta med sig egen båt, om man har en sådan, då ramp och båtplatser finns precis utanför

Artikelförfattaren med en vacker flug-gädda ifrån “Sveriges trädgård”.

Att vadande fiska efter gäddorna är både rofyllt och spännande.

Akrobatik på hög nivå.

fiskestugorna. Men, det som lockar här är det härliga vadarfisket efter gäddan. Vill man ha båt så går det lika bra att hyra en på plats. Det visade sig dock att landfisket var så pass bra att flytetyg av olika slag inte ens behövdes på denna resa.

Känslan av att stå utvadad i vattnet med flugspöet i hand är underbart, men att blicka ut över det stora blå kan också ge en känsla av hopplöshet. Hur i hela friden hittar man fisken i så mycket vatten? Ulf ”Uffe” Johansson på Sandhamn Marine tog oss under sina vingar, efter att bestämt informerat oss om att en

gädda var ok för oss att ta upp men om vi tog upp två så skulle vi bli avhysta direkt från detta ställe.

Anton Tsvetkov (Metebolaget), Felix Rimfrost (min sambo och representant från Svenska Gäddklubben) och jag bara tittade på varandra. Vi hörde vad Uffe sa men tänkte att han kan inte ha alla hästar i stallet! TA UPP GÄDDA?? Är du inte riktigt klok? Nä du, Uffe!!

Här är tre fiskare som inte är intresserade av att ta upp gädda, inte ens för att äta. Vi vill bara njuta av upplevelsen av att lyckas lura dessa fiskar till hugg, drilla, fota och sedan släppa tillbaka.

Uffe lotsade ner oss till en vik första kvällen och redan vid första kastet med flugspöet så krokade jag en gädda. Den var otroligt vacker och vikten uppskattades till lite över fyra kilo. För mig handlar det inte så mycket om att ta så stor fisk som möjligt eller så många som möjligt utan jag kan glädjas mycket av att det är en vacker vild fisk. Anton körde med gummibeten och Felix med jerk, men jag envisades med att få kläm på detta med att kunna kasta ut de tunga gäddflugorna. Jag vill verkligen lära mig detta och inte bara hur jag ska få ut flugan utan även hur flugan ska fiskas hem. Till min hjälp,

Artikelförfattaren tampas med en vildsint vårgädda. Att fiska fluga efter gäddorna med vadarna på är en upplevelse!

när det gäller flugfiske efter gädda, har jag haft Ken Persson och Micke Söderstrand från Sameo, de tipsade mig om flugval, längden på tafsen, kastteknik och val av fiskeplatser. Men även Anton kom med bra tips, ta hem flugan snabbare och med lite stopp.

Alla dessa tips var så otroligt värdefulla och gav mig så mycket kunskap, så efter fem dagars fiske så kändes det riktigt bra. Kasten satt som de skulle, flugvalet var rätt, dyn under fötterna som då och då räckte halvvägs upp på vaderna kändes inte så läskigt att gå i och den snuskiga lukten från rutten

tång gjorde mig inte längre så illamående. Faktum var att allt bara var så perfekt, till och med väder och vind bistod oss med sin bästa sida. Enda felet möjligtvis, var att vattennivån blev lite väl låg och där med minskade chanserna rejält att kunna hitta på de stora madammerna inne på grunt vatten.

Det är så typiskt att när man väl får kläm på både det ena och det andra så är det dags att packa ihop sina pinaler och åka hem igen. Men jag lovar att det snart blir en resa igen till Sandhamn Marine och med gäddflugspöet redo för detta är verkligen något

“Ja jisses, vila upp sig är väl det sista man gör när det är fiske på schemat. Nej, snarare tvärt om, sena nätter och tidiga morgonar tar på krafterna.”

Skickliga gäddfiskaren Anton Tsvetkov manövrerar vant sitt speciella flytetyg, och till skillnad från artikelförfattaren fiskade han främst med gummibeten.

jag tycker är en höjdpunkt i flugfiske. Det här fisket är förmodligen det närmaste man kan komma det berömda flatsfisket efter bonefish och andra salta snabbsimmare i sydligare vatten. Du har säkert själv någon liknande kuststräcka eller varför inte insjö där du sakta kan vada och fresta gäddan med fluga ”flats-style”. Ja här i Blekinge och med utgång från Sandhamn Marine, kan man uppleva det mesta inom fisket. Uffe och Peter är fantastiska på att ta väl hand om sina gäster så är det inte gädda som lockar så finns det havsöring och även möjlighet att boka in sig på laxtrolling. Jag tror att Peter satte GPS punkter där jag och Isak fick påslag av lax, så chanserna är stora att ni själva får stora fina laxar om ni åker med Peter och Uffe ut till havs.

När man varit hemifrån i några dagar så är första frågan från kollegorna: – Har du vilat upp dig nu när du varit ledig i så många dagar från jobbet?

Ja jisses, vila upp sig är väl det sista man gör när det är fiske på schemat. Nej, snarare tvärt om, sena nätter och tidiga morgonar tar på krafterna. Vila upp sig får man göra på jobbet, men chefen avskyr när man säger så, så det är bäst att bara bita ihop och börja längta till nästa fiskeäventyr.

Sussis tips för

“flats-fiske” efter gädda – Leta grunda vikar och marer med växtlighet – Kasta mot och runt växtlighet eller stenpartier – Varier hastigheten på fluga tills det hugger – Vada försiktigt, fisken kan stå både nära dig och grunt – Glöm inte ”spinnstopp” på flugan med jämna mellanrum – Fiska också riktigt grunt och även mot land – Spana efter betesfisk innan du går i vattnet – Kolla in tex Google Maps för att leta grunda fina gäddmarer

Sussis fiskar med: Spö: Sameos Classic Complete #8 9,6 fot Rulle: Sameo Peregrine 7-9 Lina: Sameo Viper AFTM 8 ( flytande ) Tafs: Sameos taperade gäddtafs med vire Tafsmaterial: Pafex gäddwire Flugor: MT X Flash (guld, grön och svart), mörten Peang: Sameos låsbara peang 22,5 cm med sax

Från stugorna i Sandhamn är det inte långt till gäddorna.

Felix Rimfrost från Svenska Gäddklubben satsade på jerkbaitfiske.

Lord of the f ly 2013 stรถrre, snabbare och kvinnligare.

Text & Foto: Jan Ohlsson

Sussi Stridh håvar fisk…

L

ord of the fly 2013, större, snabbare och kvinnligare! Flugfisketävlingen Lord of the Fly har just avhållit sin tredje tävling sedan starten 2011. Lord of the Fly är smått unik i sin tävlingsform. Här gäller inte störst fisk, inte flest fisk utan snabbast fisk. Dom fyra som fångar först fisk går vidare från delheaten till semifinal och om allt går vägen också till ”le grande finale”! Tävlingsformen är inte bara otroligt rolig för dom som deltar, den är med sin spänning och relativt korta tävlingsmoment mycket intressant att följa för sportfiskeintresserad publik.

Anna Berg i final.

Under de här tre åren som tävlingen arrangerats har man förmodligen lyckats skapa en av Sveriges nu största flugfisketävlingar med i år ca 80 startande fiskare. Robert Frölund som är initiativtagaren till denna förnäma tävling smidde planer för konceptet redan för 10 år sedan men av olika skäl dröjde det tills 2011 när han träffade Stefan Nordqvist, också inbiten flugfiskare, innan det blev av. Tillsammans stötte o blötte dom konceptet, vände och vred på regler och innehåll och nu är de som sagt inne på sin tredje säsong.

Säkrad fisk!

I år har Lord-arrangörerna återvänt till det första årets tävlingsvatten, Källtjärn i Sävenfors. Regnbågarna var nappvilliga och vissa heat avgjordes på bara strax över 10 minuter, så kort tid tog det för 4 av det 10 tävlande att fånga fisk. Många dubbeldrillningar, tom med trippeldrillningar gjorde att adrenalinet flödade lite varstans… Årets startfält var spännande och mycket varierat. Allt från nyfrälsta flugfiskare till riktiga veteraner med många och stora fiskar i sitt CW. Yngsta tävlande, Alexander Östlund var faktiskt bara nio år gammal. Alexander lyckades skickligt fiska sig till en av de tre semifinalerna. Riktigt bra

Flugfiskekärlek!

Vlad Kosogonov fiskade förbi hela ”eliten” bara 14 år gammal och tog 2:a platsen.

My Dahlström håvar fisk...

... och tog sig till final!

Anscha Nörgaard i final

Vlad Kosogonov fiskade förbi hela ”eliten” bara 14 år gammal och tog 2:a platsen

gjort. En annan prestation stod Vlad Kosogonov för, Glada miner...

Vlad som bara är 14 år fiskade grymt genom både sitt första heat och semifinal och lyckades faktiskt nypa 2:a platsen totalt i hela tävlingen. Undertecknad följde Vlads fiske på nära håll flera gånger och kan intyga att den killen kan flugfiska! Efter de åtta grundheaten och tre semifinalerna kunde man också notera något annat mycket roligt och smått unikt. I en sport som domineras av män hade inte mindre än fem kvinnor tagit sig till final! Av femton finalister var alltså 33% kvinnor, tveksamt om en sådan procent kan hittas i någon annan Svensk sportfisketävling.

Virpi Ladenperä i final

Fisken måste i håven för att räknas som fångad!

I finalen byter man tävlingsmodell från först fisk till antal kilo, på önskemål av sjöägarna. Man vill helt enkelt få upp fisk från sjön då den är överbefolkad av regnbågar för tävlingen. Finalen blev rafflande. Både Felix Rimfrost och Niklas Asplund öppnade snabbt med en jämn strid av regnbågar. Felix recept var snabb sjunklina och Boobyfluga. Niklas fiskade mer traditionellt med streamer i ytan och mellanvattnet.

En joker som sakta fiskade sig upp med en fisk lite då och då var unge Vlad Kosogonov, smidigt och utan större uppståndelse drillade han och landade flera fiskar, nästan lite i smyg…

Efter invägning kunde det dock konstateras att vinnare av 10.000:- och ny Lord of the Fly blev Niklas Asplund med totalt 4 kilo regnbåge! Vlad Kosogonov tog 2:a platsen med 3,4 kilo och Felix ”Mr Booby” Rimfrost blev glad 3:a med 2,8 kilo!

Vi ses på Lord of the Fly nästa år, Sveriges snabbaste, roligaste och kanske största flugfisketävling!

Ps, det är till stor del sponsorernas förtjänst att tävlingen är möjlig att genomföra. Alla dessa och mycket mer hittar du på www.lordofthefly.nu

Lord of the f ly

Stolta arrangörerna Robert Frölund och Stefan Nordqvist ler ikapp.

Ska du ha spö?

Vi har testat

BFT Roots 6’9” -190 g Text & Foto: Fredrik Johansson

R

oots är den senaste spöserien för predatorfiske från CWC framtagen och designad av Jimmy Lindahl, CWC Fishing Team. I denna serie finns det två jerkbaitspön, det vi testade som är 6’9” - 190g och så ett som är något lättare med 6’7” -160g. Samtliga spön i Roots-serien är tvådelade, även jerkspöna vilket underlättar vid transport.

Spöet har en stilren mattsvart high-end grafitklinga, spöringar från American Tackle, rullfäste från Fuji och korkhandtag av AAA-kvalitet. Bakhandtaget är helt i kork och knappt 42cm långt. Vilket får anses vara relativt långt på ett spö som är totalt 207cm långt.

Vissa gillar långa bakhandtag på jerkspön, andra tycker kanske att de är i vägen och vill ha längden framför rullfästet. Jag hör till skaran som gillar det, så länge de inte blir för långa så att de är i vägen men det tycker jag inte detta är.

Flera saker känns igen från BFT Rügen som vi testade i december. Det är både till utseende med den mattsvarta klingan och med detaljer som att det det finns en metermarkering på klingan för att snabbt kunna se om gäddan är 100+ eller inte. Spöringarna är också desamma, de är från American Tackle, har fyra ben för ökad stabilitet och “ring lock” som gör att ringen inte kan hoppa loss.

jerkar det. Här tycker jag man lyckats riktigt bra att hitta balansen på detta spö. Med en klassning för För ett jerkspö så tycker jag att längden känns helt upp till 190g så var det inte heller några problem att perfekt, speciellt då bakhandtaget är så långt som det är. Man får ett spö som både har en bra kastlängd kasta beten som vägde upp till 150g under testfisket.

Visuellt så ser det inte ut att ha så mycket ryggrad och som samtidigt är smidigt att jerka med. Spöet kändes väldigt lätt och snabbt, det är även rätt styvt som det faktiskt har, en ulv i fårakläder. utan att kännas alltför stumt och påkigt. Ett spö som Vill man ha ett renodlat jerkspö som gör det jobbet är för stumt tycker jag är lite svårt att kroka samt ordentligt så tycker jag Jimmy Lindahl och CWC drilla fisk med, man riskerar att tappa fisk när inget riktigt ger med sig. Samtidigt så vill man ha lite krut i lyckats riktigt bra med detta spö ur Roots-serien. ett kortare spö som trycker ifrån ordentligt när man Det rekommenderade priset ligger på 1895kr. skickar iväg ett bete och som svarar fint när man

a Sk

a h u d

Vi har testat

? ö sp

BFT Bandit 7’3” -180 g Text & Foto: Fredrik Johansson

B

FT Bandit är en spöserie som kom 2010 och i den finns det tre olika jerkspön.

Detta är det längsta av dessa tre jerkspön och det är det enda som är tvådelat. De två andra spöna är 6’6” -160g och 6’3” -130g. Det är ett riktigt snyggt spö med den röda high-end grafitklingan som har en hel del genomarbetade detaljer.

Korkhandtag av kvalitet AAA, vilket känns riktigt bra. Det bakre handtaget är tvådelat och relativt långt med sina 43 cm. Personligen gillar jag längre bakhandtag på jerkspön, men det faller inte alla i smaken. Rullfästet är av bra kvalitet från Fuji och det känns tryggt.

Längden 7’3” uppmätt till 224cm skulle en del anse vara lite i längsta laget för ett renodlat jerkspö. Det blir dock allt vanligare med längre jerkspön tycker jag. Rent praktiskt så är det enklare att börja jerka med ett kortare spö och senare är det mycket smak och tycke när det gäller längd. Några fördelar med ett lite längre spö är att man kastar längre med det och att det även fungerar till annat än just jerkfiske.

Under testfisket befann jag mig i båt och kastade samt jerkade beten som vägde upp till 150g och det var inga problem alls.

Jag gillar lite längre spön generellt och just att man kan variera fisket utan att behöva byta spö är trevligt.

Spöet är tillräckligt styvt för att fungera fint till jerkfiske men det är tillräckligt mjukt för att det ska kroka och drilla bra. Det är kanske inte det snabbaste spöet jag testat men det tar det igen i just känsla och att det fungerar fint att hänga på ett tailbete och fiska med det ett tag. Nackdelen med ett lite längre spö som är klassat för beten upp till 180g är det kan upplevas en aning klumpigt. Jag tyckte inte att just detta spö överraskar vare sig negativt eller positivt på just den punkten, det känns som jag förväntar i dag för den som vill ha ett lite längre jerkspö. mig. För att summera så tycker jag att det är ett påkostat, bra genomarbetat jerkspö som fungerar än Det rekommenderade priset ligger på 1950kr.

Ska

du h

Vi har testat

Edge attitude baits predator titanium 8´6” 40-130 g Text & Foto: Sebastian Wiman

a sp

ö?

J

ag har under våren haft nöjet att fiska med ett av Edge spön som är framtaget i samarbete med butiken Attitude baits och ägaren Stephan Nielsen. Klingan känner vi igen från den gamla spöserien ”Dynamic Powercast” från Edge, men har nu genomgått några modifikationer så som längre bakhandtag, förlängt främre handtag samt titaniuminlägg i spöringarna.

Spöet är avsett för spinnfiske med både vobbler, spinnare och shadjiggar mm, och det tycker jag att det är ypperligt för. Spöets längd på 8,6 fot, eller drygt 260 cm om man så vill, är enligt mig en bra kompromiss som gör det mångsidigt att fiska med.

Klingan är tvådelad och en intressant detalj är en vit linje på vardera spödel som visar att man satt ihop delarna rakt när de möts. Man kan jerka hem ett jerkbete eller veva fram en shadjigg utan problem, dock är det inget regelrätt jerkspö bör tilläggas.

Kastvikten upp till 130 gram är kanske lite väl tilltagen ur kastsynpunkt anser jag, här har man tagit i lite extra. Visst går det att kasta beten på 130 gram men jag skulle gärna vilja ha lite snabbare aktion för dessa vikter.

Klingan är extremt nätt och väger nästan ingenting.

Den gör sig bäst med beten upp till 100 gram enligt mig, och då det är ett riktigt fint spö med goda kastegenskaper. Att drilla på spöet är även det en trevlig upplevelse, det är följsamt och förlåtande, men med en härlig botten i klingans helaktion som gör att man kan pressa även ganska stora fiskar från djupen. Under testfiske har jag drillat gäddor mellan 6 och 8,5 kilo och en himla massa små rackare, och det är riktigt förtroendeingivande erfarenheter måste jag säga. Aldrig har jag känt att spöet är för klent eller för påkigt under drill, det är en bra kompromiss för allroundfiske efter gädda helt enkelt.

För egen del hade jag gärna sett att spöet var en aning snabbare i aktionen med lite mer pulver för

Fakta: – Tillverkare: Edge – Material: Toray-kolfiber – Spöringar: 9 st Fuji titaniumringar – Rullfäste: Fuji – Längd: 8,6 fot (drygt 260 cm) – Vikt: ca: 225 gram – Aktion: Hel Betyg: Kastegenskaper: 8/10 Drillegenskaper: 9/10 Finnish: 7/10 Kvalitetskänsla: 8/10 Slutbetyg: 8/10

beten upp till 140 - 150 g åtminstone. Attitude bait predator titanium är sammanfattningsvis ett mycket trevligt spö, det är snyggt och enkelt och det fyller sin funktion med rätt vikt på betet. Kanske kommer det en uppföljare med lite snabbare aktion, vem vet?

? ö p s a h u d a Sk

Vi har testat

St.Croix Downsizer 7´3” 20-70 g Text & Foto: Bobo

S

verige har fått en ny generalagent för St Croix Rods, den nya agenten är Mojo Boats som också importera a. Därmed så har vi fått tillgång till ett mer varierat utbud ur St Croixs sortiment. Tidigare har en del spön smugit sig in i Sverige genom Lundgrens Fiske och Attitude Baits, men nu kommer alltså en storsatsning genom Mojo Boats vilket med stor säkerhet kommer att innebära att vi får se dom i fler affärer än tidigare.

Att fler sändningar spön redan har sålt slut på nolltid visar att det finns ett ordentligt sug efter den här typen av spön. St Croix har tillverkat spön sedan 1948, då var materialet bambu. Som tur är har utvecklingen gått framåt och idag är deras slogan ”Best rods on earth” vilket säger en del om företagets mål och ambitioner.

Spötillverkaren har en minst sagt intressant historia bakom sig och jag rekommenderar den nyfikne att gå in på deras hemsida och ta del av den.

Efter några samtal med Tobias Fränstam, Team Mojo Boats, så fick jag låna ett St Croix modell Legend Downziser för testfiske. Ett spö jag tror passar vårt Svenska fiske och kan intressera många.

Så vad är det då som är så speciellt med St Croix? Om man tar Legend Muskieserien så finns det arton!!! olika spön designade för just dessa arter. Med andra ord kan du välja från flera spön anpassade för just din egen specialitet inom gäddfisket. Det finns spön nischade för spinnare, jerks, gummibeten osv.

Man kan bara gissa hur många månaders forskning och testning det tagit att komma fram till arton spön för gädda/muskie. Tänk då på att det därtill finns en serie för ”Walleye” (gös) och spön för ”Bass” osv.

Med spöet i handen kan jag inte låta bli att förföras av utseendet, spöet är läckert mörkblått med nio ringar och snygg kork. Handtaget är praktiskt tredelat på det här spöet med klingan fri mellan butt och nästa korkdel. Spöet har längden 7,3 fot och är viktat till ¾ - 2 ½ oz eller på svenska 21 till 70 gram.

Jag kan intyga att det stämmer mer än väl. Du kan kasta betydligt tyngre beten än så, jag fiskade med beten upp till 100 gram utan att spöet kroknade på något sätt. Enligt St Croix ska spöet vara designat för ”smaller size musky baits including lighter bucktails, twitch baits, crankbaits and jigs” Och eftersom spöna är gjorda för Muskie så är de överdimensionerade i svenska mått sett. Spöet kastar med glädje det mesta du kan köpa och fiska med, spinnare, jerks och gummibeten.

Sett som ett allround spö för Sverige så tycket jag att det här är ett bra och mycket komplett spö. Det är lagom genom hela registret, du har extremt god kontakt med betet och du krokar gäddorna lättare med det här spöet bland annat på grund av att det

har en sån FET ryggrad. Du kastar relativt långt med spöet som laddar betet ända ned ifrån handtaget, du verkligen känner kraften som finns och lurar som en sur, stark gammelgädda i klingan. Spöet är lätt, de flesta spön ur Tournament serien upplevs som lätta, det här är inget undantag. Spöet väger 186 gram...

Skönast är det med en lätt multirulle. Köper man ett spö i den här klassen och sätter på en tung rulle så missar man lite av det där med en lätt kombination.

Det här spöet förtjänar också en rulle i samma klass som spöet. Jag har flera gånger rätat ut krokar när jag fastnat i botten med mina beten, inget som jag rekommenderar men det säger ändå en hel del om kvalitén på spöna och det samma gäller när det enda som visar att spöna har fiskats med en del är att korken på handtagen blivit grå. Pris: 2499 sek

k S

s a

h u

d a

? ö p

Vi har testat

Svartzonker 8’6” 40-140 g Text & Foto: Bobo

J

ag har tidigare testat och fiskat med Abu Garcia Svartzonkers 7 fotare. Redan det spöet gillade jag och ansåg det vara ett bra köp. Det är därför ganska intressant att utöver testa denna 8,6 fotare också sätta det i jämförelse med 7 fotaren.

Nu är det 8,6 fot spöet som det är dags att titta på.

Spöet är viktat till 40-140 gram och det stämmer bra, jag har tidigare idag stått och kastat ett 142 grams bete utan att spöet på något sätt tröttnade.

Plus i kanten för det. Jag gillar när en tillverkare skriver att spöet skall klara t.ex. 140 och att det sedan verkligen gör det. Jag tycker att det är det minsta krav vi konsumenter kan ställa på våra redskapstillverkare.

Spöet skiljer sig mot den kortare varianten på det sättet att man upplever det lite långsammare. Man kan också säga att det kortare spöet är rappare. Om det kortare spöet är mer åt ”jerk” håller är det här spöet mer åt gummibeten och tailbeten.

Det är bra tryck i spöet och långa kast är inte svåra att få till, spöet ger en väldigt bra respons med betet i vattnet och är dessutom är otroligt förlåtande att kasta med.

Om du är nybörjare på gummi- eller tailbeten så är det här ett perfekt spö för dig. Om du ska fiska med jerks och mer åt hårdbeten hade jag valt 7 fotaren och om du mer gillar tex gummi och tail-beten så hade jag valt 8,6 fotaren. Båda spöna täcker fiske för beten 40-140 gram. Du kastar lika lätt 40 som 140 grammare då båda tål hårt fiske och har mycket bra tryck i klingorna. Att 8,6 fotaren dessutom är tvådelat gör att det är lätt att transportera. Spöet är genomgående kanon, och ett mycket bra köp. Jag köpte själv spöet och kommer att använda det flitigt.

Dock verkar det som om de som tillverkade spöna fick slut på lim, några kosmetiska detaljer har lossnat från mitt spö. Inget som lite snabblim inte kunde fixa, dock irriterande. Priset för spöet är ca: 1589 kr.

På bilden här sitter det svart foam på spöet,det är något som jag själv satt ditt.

Spöringar från LS Sea Guides

8,6 fotare 40-140 gram.

Aktionen är progressiv/snabb.

Änden på handtaget har en rejäl gummiknopp att greppa.

Railblaza Navi Light lanternor En sak som är lätt att glömma är det där med säkerhet på sjön. Jag vet inte hur många gånger jag själv har varit ute och trollat eller fiskat och tänkt ”bara ett kast till” och sedan kört hemåt i beckmörker… Synas vill man ju göra så fram med tänkarmössan. Ett par pannlampor.. gummisnoddar… en båtshake och vips så hade jag klockrena lanternor. Eller???

Ok, båten syns, men genomtänkt? Nej. Därför ville jag gärna testa något på det här temat och samtidigt påminna mig själv och er läsare om sjösäkerheten.

Jag brukar vara noga med flytvästar, plåster, extra telefon, verktyg, tejp osv. Allt sånt finns med när man åker, men startar man i dagsljus så är lanternor inte det första man tänker på, eller det sista. Tyvärr är det så att de olyckor som sker på sjön när båtar kolliderar sällan får ett bra slut.

Jag har tidigare skrivit om Railblaza Starport från Comstedt, systemet som bygger på specialfästen och det finns ett stort antal olika beroende på vad du ska fästa dem vid för underlag, som du sedan kan använda till olika tillbehör. Det finns massor med olika lösningar för att hålla ordning i båten. När jag tidigare testade systemet blev jag så imponerad att jag själv köpte och monterade det i min båt. Om du har satt dit ett fäste så kan du ena dan när du trollar sätta dit en spöhållare för att nästa dag sätta dit en ekolodshållare och åter nästa dag när du åker båt med barnen kan du ha en läskburkshållare på samma fäste. När du sedan fiskat klart och ska förtöja

Text & Foto: Bobo

båten vid marinan eller dra upp den på trailern så kan du lätt plocka bort dina tillbehör. Dessutom kan du lätt flytta tillbehören mellan olika båtar eller om du t.ex. också har en fiskekajak eller varför inte en flytring. Systemet är genomtänkt och håller mycket hög kvalitet.

Så vad har detta att göra med min brist på lanternor?

Jo, nu för året så har det kommit just sådana kallade Navi-Light 360 och dessa har jag testat. Helt enkelt navigationslampor som finns i vitt eller vitt/rött/ grönt ljus. Den sistnämnda kan ställas in så att den lyser antingen röd, grön, vit eller alla färgerna samtidigt. Eftersom att båda varianterna är upplysta

med ledlampor så blir batteritiden bra 10 – 70 timmar beroende hur du ställt in dom (kvaliteten på batterierna påverkar också såklart brinntiden).

Lamporna är vattentäta och ska tåla att vara under vatten ner till 20 meters djup. Man får hoppas att man slipper testa det djupet. De ska synas upp till 2 nautiska mil. Lamporna drivs med tre AAA batterier, så man behöver inte dra några kablar men man bör ha lite extra batterier med sig. Dessutom kan du lätt sätta upp lanternorna på en pinne om du vill att de ska synas bättre.Batterier byter du enkelt genom att skruva upp lamporna.

Plus: Mycket bra kvalité. Genomtänkt system och

enkelt att installera. Viktigt, lanternorna syns mycket bra. Vattentäta och dessutom ger de ljus 360 grader.

Har du glöm ficklampan och behöver gå iland och göra något i busken tar du bara loss en lanterna och tar den med dig :-) Minus: Går på externt batteri – kanske både en styrka och svaghet. Glöm inte att förvara extrabatterier i båten.

Betyg 4,5 gäddor av 5.

Lanterna 2nm LED: Pris 675 kr Lanterna 2nm LED 360 : Pris 650 kr

+ 90+ Gös

SUPERSIZE Text: Jan Ohlsson Foto: Supersize

Nordens längsta predatorer...

Efter en ganska trög senvinter och vår med i stort sett inga gösanmälningar har det nu verkligen lossnat! Under hela maj har dom som legat i och satsat på storgös fått riktigt fin utdelning och inte mindre än sju gösar mellan 90 och 100 cm har rapporterats till SuperSizeregistret under maj. Alla fångade på pelagiskt vertikalfiske!

lyfter verkligen på hatten för denna fisk.

en fisk på 94 cm. Bra fiskat Johan.

Näst längsta gös fångades den 15:e maj av Nicklas Gustafsson. Tillsammans med skicklige kamraten Rickard Jonsson fick Nicklas sitt PB på gös höjt två gånger samma dag. Från 1,5 kilo till hela 96 cm och 7780 gram. Imponerande! Stort grattis till Nicklas!

Till slut måste det bara nämnas att Cecilia ”Gösdrottningen” Grönberg också varit i farten.

Cecilia anmälde en flott fisk på 91 cm och 8250 gram den 15:e maj. Det här är Cecilias tredje SuperSizegös, vart ska det sluta. Hon är grym den tjejen!

Den mest imponerande fisken under denna period fångades av Thorbjörn Buch den 3:e maj. Thorbjörns fisk passerade båda drömgränserna i vikt och cm med 10,02 kilo och prick 100 cm. Mycket bättre än så blir det nog inte för en passionerad gösfiskare, vi

I skrivande stund har vi precis registrerat ännu en riktigt fin fisk. Skicklige Johan Åkrans fångade en gös på 95 cm söndagen den 2:a juni. Det här är också Johans andra SuperSizegös. Han nöp faktiskt månadsvinsten för längsta gös i oktober 2012 med

Alla som registrerar en SuperSizegös, dvs en gös på 90 cm och uppåt riskerar att vinna både rullar och spön från Abu Garcia. Inte så dumt faktiskt.

Se alla registrerade SuperSizegösar här

SUPERSIZE Nordens l채ngsta predatorer

Lothar

Året är 2001 och jag ska äntligen åka till Kolahalvön och fiska öring. Jag läser allt som finns att läsa om fisket och om vilka flugor som måste finnas med i askarna. Jag binder Woolly Bugger, Streaking caddis, harörenymfen, buskiga torrflugor och ett helt gäng andra mönster.

Någonstans läser jag att det förutom öring finns både gädda och lake i de vatten vi ska fiska. Att man fiskar öring med gäddimitationer kände jag inte igen, men imitationer av smålakar och simpor är ju erkänt effektiva. Jag tänkte direkt brun zonker och började gräva bland flugbindningsmaterialet.

Hittade precis vad jag ville ha, sammanfogade de olika beståndsdelarna och den första Lothar var född. Namnet kommer förstås från lakens latiska namn Lota Lota, men också från Mandrakes ständige medhjälpare och följeslagare – brun, kraftfull och pålitlig…

Flugan visade sig vara grymt effektiv och redan på första resan gav den mig flera öringar mellan tre och fyra kilo. Rätt bunden är den dessutom hållbar och fungerar på fisk efter fisk. När jag först band mina Lothar använde jag en vanlig streamerkrok med rakt öga, t.ex. Kamasan B-820 eller Tiemco TMC-9395, men sedan jag upptäckt stingerkrokens förträfflighet använder jag ingenting annat. Den krok jag helst använder är Gamakatsu F-314, men även Mustad C52S är bra. De två krokarna är i det närmaste identiska. Stingerkroken har ett stort krokgap som enligt mig ger en överlägsen krokningsförmåga.

Krok: Gamakatsu F-314 eller Mustad C52S, stl 1-8. På bilden Gamakatsu stl 4.

Tråd: UNI-thread 8/0 Förtyngning: Blytråd Kropp: SLF Spikey Squirrel Vinge: Zonkerstrip kanin Hackel: Tjäder, rygg-/nackfjäder Huvud: SLF Squirrel Spikey dubbing

Text & Foto: Johan Nygren

Börja med förtyngningen. Linda ca 10 varv av blytråden på krokskaftets främre halva. Fäst tråden bakom krokögat och fixera blytråden. Linda bak tråden till krokböjens början.

Bind in gulwiren. Den heldragna wiren gör flugan starkare än en ovalt tinsel. Dubba tråden ganska fylligt. Linda den dubbade tråden ungefär ¾ av krokskaftet.

Om zonkerstrippens skinnremsa är tjock och svampig kan det vara en god idé att försöka göra den tunnare. Det gör du enkelt med en vass sax. Bind in strippen framför dubbingen. Frisera den inte nu, utan låt den vara för lång. Längden justeras när flugan är klar.

Nu ska strippen fixeras vid kroppen med wiren. Sträck ut strippen bakåt, dela på håren med hjälp av en dubbingnål. Fukta håren så går det lättare. Linda wiren genom håren. Försök att inte binda ner några hårstrån. Gör varven så jämna som möjligt. 4-5 varv brukar vara lagom.

Bind in ribbingen på samma ställe som strippen. Jag brukar linda bindtråden några varv framåt över wiren, vika wiren bakåt och linda några varv över den vikta wiren. Allt för att få en så hållbar fluga som möjligt. Klipp bort överflödigt material.

Fäst in tjäderhacklet i spetsen framför vingen. Låt tråden hänga kvar vid infästningen. Linda fjädern framåt i två täta varv. Fäst med tråden och klipp bort överflödet. Stryk nu fjäderfibrerna bakåt-nedåt. Fukta fingrarna så går det bättre. Fibrerna ska spreta som en solfjäder på krokens sidor och undersida. Fixera med bindtråden och gå sedan fram med tråden till krokögat.

Dubba tråden och linda bakåt i täta varv.

Dubbingen ska täcka hacklets infästning och nå ända fram till vingen. Gå tillbaka till ögat med tråden i glesa varv över dubbingen och avsluta flugan med ett snyggt huvud. Borsta ut dubbingen med en stubbad tandborste eller en bit kardborreband. Stryk den bakåt.

Lacka huvudet med en droppe superlim.

Nu är det dags att justera längden på vingen. Hur man vill ha vingen är förstås personligt. En lång vinge får en väldigt fin rörelse i vattnet, men å andra sidan bommar man många hugg då, då fisken går och nafsar i vingen. Jag brukar spara några millimeter av själva skinnremsan och forma den till en spets. Då får vingen en snygg tapering när den blir blöt.

Variationer:

- Byt ut kroppsmaterialet mot SLF: 2/5 tan/brown, 2/5 vhite/pearl, 1/5 blood red (gälar) - Komplettera med gummiben/byt ut hacklet mot gummiben.

- Använd mässings- eller tungstensskalle.

- Använd Fish-Skull eller SculpinHead - Använd lång vinge och tandemhackel med två krokar. Använd då en lätt, kortskaftad krok längst bak.

- Linda ett varv SSS Dub Octopuzzy Red längst fram på kroppen för att efterlikna gälarna.

- Lägg flash i en bindtrådsögla och linda ett ”flashhackel” bakom tjäderhacklet.

- Ersätt det dubbade huvudet med epoxy och 3D-ögon.

Hur fiskar jag Lothar?

Till att börja med – jag fiskar Lothar nästan uteslutande med flytlina och heldragen nylontafs på 10’-12’. Sällan med en tafsspets tunnare än 0,25. Flugan fäster jag alltid med en ögleknut, t.ex. rapalaknuten. I strömmande vatten fiskar jag den på laxfiskevis – två kast, ett steg, två kast, ett steg osv.

Det första kastet tar jag in med små ryck med korta pauser mellan. Andra kastet får fiska ut sig själv, tills flugan når den egna stranden. Låt flugan fiska ända in bland strandstenarna!

Det är ofta där fisken står. I stilla vatten tar jag in flugan med korta ryck med paus mellan. Håll hela tiden ögonen på tafsen och linspetsen. Det händer att fisken tar flugan när den sjunker, även om det vanligaste är att de tar den när den tar ny fart efter en paus.

EO

D I V

V

O E ID

Live med Albin Sharghi Pelagiskt vertikalfiske

EO

D I V

Live med Buster Odén

Gäddfiske med spinn och fluga

Se den nu!

Se den nu!

Klicka här!

Klicka här!

70 minuter gratis vertikalfiske

O Vintertrolling i Vättern E ID

V

med Dan & Sebbe

Se den nu!

Se den nu!

Klicka här!

Klicka här!

11 juni Kl. 16:00 Med Cleas “Svartzonker” Cleasson Den 11:e juni klockan 16:00

Livestream.com Var med och tävla om grymma priser från abu garcia!

Upp till kamp nu!

Bli medlem & stöd gäddan! *

Skriv tydligt namn, adress och mail som meddelande vid betalning via internet.

Välkommen!

Medlemskap inkl prenumeration 4 nr per år: Senior....................................

200 kr

Junior (upp till 18 år)...

50 kr

Familj.....................................

300 kr

Utlandsmedlemskap...

300 kr

Endast 200 kr/år

Postgiro: 92 97 85-4

* I Sverige finns 1,5-2 miljoner svenskar som utövar fiske som sysselsättning enligt sportfiskarna.se. Vi är övertygade om att det i Sverige finns fler som vill stödja gäddan genom medlemskap i SGK!

svenskagaddklubben.se

Serious gear for serious

Gädda

121 122 123 124 125 126 127 128 129 130 131 132 133 134 135 136 137 138 139 140 141 142 143 144 145 146 147 148 149

91 92 93 94 95 96 97 98 99 100 101 102 103 104 105 106 107 108 109 110 111 112 113 114 115 116 117 118 119

Gös

51 52 53 54 55 56 57 58 59 60 61 62 63 64 65 66 67 68 69 70 71 72 73 74 75 76 77 78 79 80 81 82 83 84 85 86 87 88 89

Abborre

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49

121 122 123 124 125 126 127 128 129 130 131 132 133 134 135 136 137 138 139 140 141 142 143 144 145 146 147 148 149

pike

Gädda

91 92 93 94 95 96 97 98 99 100 101 102 103 104 105 106 107 108 109 110 111 112 113 114 115 116 117 118 119

Gös

51 52 53 54 55 56 57 58 59 60 61 62 63 64 65 66 67 68 69 70 71 72 73 74 75 76 77 78 79 80 81 82 83 84 85 86 87 88 89

Abborre

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49

+ SUPERSIZE Nordens längsta predatorer

Tack!

Som vanligt har det varit ett nöje att få vara med och skapa ännu ett nummer av +MagazineFishEco och ett stort tack till alla er som varit med och bidragit, vi klarar oss inte utan er. Sussi Stridh, Bo Gunnars, Fredrik ”Skvalp” Johansson, Johan Nygren, Jonathan Jansson, Elis Wessmark, Felix Rimfrost m.fl. Ni är bäst!

Om du kan och vill så skulle vi väldigt gärna uppskatta dina åsikter om hur vi kan bli ännu bättre, för det strävar vi alltid efter. Maila oss på info@fisheco.se Är du själv sugen på att skriva? Ja, återigen, ta en kontakt med oss så ska vi se vad vi kan göra.

Det var detta nummer det. Nu kommer vi att flacka runt med både kamera, filmkamera och datorer för att börja bygga på nästa nummer och filma både livesändningar och annat. Vi hörs och se framåt slutet av sommaren.

Vill du inte missa våra livesända fisken så tycker vi att du ska registrera dig på LIVESTREAM.COM. Tack igen för att du läser vårt +Magazine. //Jan O

Fiskenyheter varje dag

Detta magasin görs av: Layout/AD - Sebastian Wiman Red.Chef - Sebastian Wiman Ansv.Utgivare - Jan Ohlsson KONTAKT: Jan Ohlsson - Ansv. Utgivare tel: 070 2088 030 jano@fisheco.se Sebastian Wiman - Red. Chef tel: 070 5559 758 sebastian@fisheco.se

Foto: Sebastian Wiman Copyright © Sebastian Wiman 2013 All rights reserved